Caroline Szyber (KD) ställde fråga till utrikesministern om Taiwan

Riksdagsledamoten Caroline Szyber tog på Taiwans läge i en fråga till utrikesminister Margot Wallström.  Foto: Tor Johnsson/SvD/SCANPIX/Kod 30513

Just nu pågår Kinas kommunistiska partis kongress. President Xi Jinping använde ett direkt hotfullt språk mot Taiwan under sitt över tre timmar långa anförande. Han förklarade att Kina inte kommer att tolerera att någon använder några medel för att ”separera en enda tum land från Kina”. Då fick han också den längsta applåden.

Med tanke på Kinas alltmer hotfulla ton mot Taiwan är det väsentligt att Taiwan uppmärksammas, att vi visar att vi bryr oss om en av Asiens bäst fungerande demokratier.

Riksdagsledamoten Caroline Szyber (KD) har bidragit till det genom att ställa en fråga till utrikesminister Margot Wallström om Taiwan och FN.

”En taiwanes som besöker New York kan besöka frihetsgudinnan, åka färja till Staten Island och vandra över Brooklyn Bridge. Men om en taiwanes skulle vilja besöka FN:s högkvarter, som av många anses som en av världens främsta symboler för en global mötesplats för världens alla folk, är dörren stängd”, skriver hon i sin fråga.

Det bisarra är till exempel att taiwanesiska journalister därmed inte kan bevaka vad som händer i FN-byggnaden. I demokratin USA har Kina i praktiken fått vetorätt mot att vissa journalister bevakar FN.

Caroline Szyber frågar utrikesministern vad hon tänker göra för att främja Taiwans deltagande i internationella FN-organ.

Utrikesminister Margot Wallström svarar att regeringen tänker fortsätta verka för att Taiwan deltar i internationellt samarbete, under förutsättning att det inte kräver status som stat:

”Taiwans deltagande i olika expertorgan, till exempel för luftfart, hälsa och handel, bidrar på ett positivt och meningsfullt sätt till internationell samverkan. Det finns exempelvis ett långtgående hälsotekniskt samarbete mellan Taiwan och WHO. Taiwan är också medlem av WTO, Asiatiska utvecklingsbanken och Internationella olympiska kommittén”, säger Margot Wallström i sitt svar.

Uppriktigt sagt: Vi blev nog inte så mycket klokare på det. Men det är bra att utrikesministern framhåller Taiwan som en positiv kraft. Och Kinas ambassad i Stockholm noterar säkert noggrant att Taiwan ibland dyker upp på dagordningen i Sveriges riksdag.

Här kan du läsa Caroline Scybers fråga.

Och här finns utrikesminister Margot Wallströms svar.

Mer stöd för Taiwan – i riksdagen och i Europaparlamentet

Det folkvalda Europaparlamentet har uttalat sig för att EU ska ha ”engagera” sig även med Taiwan. (AP Photo/Jean-Francois Badias)

I förra veckan skrev jag om en motion i riksdagen, författad av Miljöpartiets Jan Lindholm, med krav på att gradera upp Sveriges relationer med Taiwan. Jag har blivit uppmärksammad på att även en grupp moderater har motionerat i frågan.

De fyra moderaterna pekar bland annat på att det ibland förekommer rätt märkliga lösningar – eftersom det är uppenbart att Sverige måste samarbeta med Taiwan.

”Republikens unika internationella politiska ställning har lett till en del udda lösningar genom åren och så även i förbindelserna till Sverige. När Sverige och Republiken Kina (Taiwan) exempelvis skulle upprätta ett skatteavtal träffades avtalet mellan Business Sweden och Taipeis delegation i Sverige – detta då Sverige saknar diplomatiska förbindelser och andra lösningar till synes skulle medfört diplomatiska problem i Sveriges relationer till Folkrepubliken Kina på fastlandet.”

Bakom motionen står Åsa Coenraads, Christian Holm Barenfeld, Jonas Jacobsson Gjörtler och Jessika Roswall.

Motioner i riksdagen brukar avslås. Så det är mest en markering att det finns ett intresse för Taiwan.

Men det är kanske ännu viktigare att Europaparlamentet har antagit en resolution där Taiwan nämns som en egen juridisk enhet som EU bör samarbeta med. Resolutionen antogs med 543 ja-röster mot 66-nejröster.

Resolutionen säger bland annat att ”Europaparlamentet betonar behovet av att man engagerar sig på multilateral nivå med andra länder i regionen, bland annat länder som har observatörsstatus i Asean, såsom Papua Nya Guinea och Östtimor, samt Kina, Japan och Taiwan.”

Av de svenska ledamöterna röstade alla ja till resolutionen, utom Vänsterpartiets Malin Björk, som lade ner sin röst.

Detta är en resolution. Den är inte bindande för medlemsländerna. Men när det gäller utrikespolitiken har parlamentet en viss makt. Till exempel ska alla avtal mellan EU och tredje land godkännas av Europaparlamentet. Så om Europaparlamentet med stor majoritet uttalar sig för att EU ska ha någon form av kontakt med Taiwan så borde det leda till att Kinas diplomater i Bryssel åtminstone känner sig lite obehagliga till mods. De har fått en signal från EU:s folkvalda att det finns ett intresse för att upprätthålla kontakter med Taiwan, en demokrati som Kina betraktar som en illegal utbrytarrepublik.

Hela resolutionen som antogs av Europaparlamentet kan du läsa här (svensk version).

Miljöpartist föreslår att Sverige ska utse ambassadör i Taiwan

Miljöpartiets Jan Lindholm har skrivit en motion i riksdagen där han föreslår att Sverige och Taiwan ska utbyta ambassadörer.
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

Miljöpartiets Jan Lindholm har skrivit en motion i riksdagen om att Sverige borde utbyta ambassadörer med Taiwan. Riksdagsmotioner avslås så gott som alltid. Och skulle Sverige göra som Jan Lindholm föreslår skulle det bli ett ramaskri i Peking. Sannolikt skulle det också leda till att kinesiska företag diskret – och till synes utan anledning – slutar köpa svenska varor. Sådant drabbade Norge efter att den norska Nobelkommittén utsåg den kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo till fredspristagare.

Men i sak har Jan Lindholm rätt. Taiwan behandlas på ett orimligt sätt. Han skriver bland annat följande:

”Taiwan är en modern demokrati med en lagstiftning som utgår från FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Arbetet med jämställdhet går framåt och 2016 valdes den första kvinnliga presidenten och i domstolarna är 38 procent kvinnor. Ett annat tecken på att demokratin är stark är att civilsamhället är mycket utvecklat med en bred flora av idéburna organisationer.”

Han påpekar också att Taiwan, trots den formella utfrysningen från världssamfundet, gör stora ansträngningar för att bidra till en bättre värld, inte minst på klimatområdet.

Samtidigt noterar jag att Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström är djupt bekymrad över rättsosäkerheten i Kina. En sak är att Kina krossar all opposition och avrättar tusentals människor varje år. Men nu handlar det också om att europeiska företag drabbas av kinesisk byråkrati och korruption. Det har blivit allt mer rättsosäkert för europeiska företag att verka i Kina – och det ser ut att bli värre. Det är rätt att driva handel även med diktaturer. Men om diktaturen inte låter europeiska företag att verka på samma villkor som inhemska företag blir det svårt.

Att Sverige skulle gå så långt som att utbyta ambassadörer med Taiwan är uteslutet. Däremot kan Sverige agera på andra sätt för att stärka samarbetet med Taiwan. Formellt har Sverige och Taiwan inga diplomatiska relationer. Men så sent som på tisdagen var jag med på firandet av Republiken Kinas 106-årsdag, ett arrangemang av det kontor som Taiwan har i Stockholm. Ett kontor som fungerar som en ambassad, trots att det formellt inte är någon ambassad. Och Sverige har ett handelskontor i Kina – som alltså formellt inte är någon ambassad, men som ändå kan bevaka Sveriges intressen i Taiwan.

När Kina mullrar hotfullt mot Taiwan och när kinesiska myndigheter trilskas med europeiska företag i Kina – just då är det läge att gradera upp relationerna med Taiwan. Det kan vara studentutbyte, kulturellt samarbete eller att underlätta för svenska turister att resa till Taiwan. Och jag kan försäkra: Reser du till Taiwan kommer du att finna att det är värt besöket. Inte bara för att det är ett intressant kulturland, utan också för att det är säkert. Och taiwaneser är väldigt hjälpsamma. Stå och ser förvirrad ut på en gata i Taipei, så är det troligt att någon kommer att komma fram till dig och fråga om han eller hon kan hjälpa till med något. Jag vet, för jag har varit med om det.

Ett sådant land förtjänar något annat än diplomatisk utfrysning.

Hela motionen kan du läsa här. 

President Tsai Ing-wen efterlyser ny konstitution med tydligare regler om mänskliga rättigheter

Taiwans president Tsai Ing-wen höll på söndagen ett tal där hon förespråkade en ny konstitution för Taiwan, bland annat med tydligare regler om mänskliga rättigheter. (AP Photo/ Chiang Ying-ying)

Taiwans president Tsai Ing-wen är också ordförande för det liberala partiet DPP. På söndagen talade hon för DPP:s kongress. Där efterlyste hon  bland annat konstitutionella förändringar.

DPP bildades ur den rörelse för demokrati som bildades under den auktoritära regim som leddes av Chiang Kai-shek.

– Våra veteraner hjälpte Taiwan att uppnå demokrati. Vår generations uppdrag är att bygga ett funktionellt demokratiskt konstitutionellt system, sade hon.

Bland de förändringar som hon efterlyste fanns följande: En sänkning av rösträttsåldern till 18 år. Tydligare skrivningar om mänskliga rättigheter. En förändring av valsystemet så att det blir mer rättvist, mer proportionellt. Hon vill förändra det system där statens befogenheter delas upp i fem olika ”yuan”, där ”verkställande yuan” är regeringen, ”lagstiftande yuan” är parlamentet och så vidare. Systemet grundlades under den nationalistiska regering som styrde Kina under den oroliga tiden i slutet av 20- och början 30-talet.

Tsa Ing-wen berörde också relationen med den kommunistiska regeringen i Peking. Hon sade att Taiwan måste söka ett nytt sätt att hantera relationerna med Fastlandskina, men på villor att Kina respekterar att Taiwan behåller sitt oberoende.

Kina kräver att Taiwan ansluter sig till en formel som kallas för ”1992 års konsensus”. Då sade de båda parterna att det bara finns ett Kina, men att parterna gör olika tolkningar av hur Kina definieras. Underförstått: För Taiwan är det ”Republiken Kina” och för Peking är det ”Folkrepubliken Kina” som är Kinas lagliga regering.

Kina vägrar tala med Taiwans liberala regering. Däremot behåller Kina kontakterna med det gamla maktpartiet Kuomingtang. Statsvetare och experter jag pratat med säger att det skulle gå att hitta ett nytt konsensus, en ny formel för relationerna, som skulle kunna accepteras av både Taiwan och av Kina. Men det blir svårt att åstadkomma det om Kina vägrar prata med Taiwan. Och läser man artiklar i officiell kinesisk press så är det ett hotfullt muller, snarare än försonlighet. Och sådana artiklar trycks inte utan att kommunistpartiet har godkänt dem.

Svenska miljöpartister borde stå i kö för att resa till Taiwan…

Klimatminister Isabella Lövin (MP) borde gilla den politik som Taiwans regering bedriver på energiområdet, men kontakterna mellan Sverige och Taiwan begränsas av rädsla för att väcka det kommunistiska Kinas vrede.
Foto: Henrik Montgomery / TT kod 10060

Taiwans nye premiärminister William Lai har i ett tal bekräftat målet att Taiwan ska avveckla kärnkraften senast år 2025. Det borde låta som musik för svenska miljöpartister, i synnerhet för klimatminister Isabella Lövin. Men kontakterna mellan Taiwan och Sverige är begränsade. Sverige har diplomatiska relationer med den kommunistiska diktaturen och Peking och väljer bort det demokratiska Taiwan.

I Sverige är vi bortskämda med ren energi. I Taiwan är utgångsläget att bara 6,5 procent av elektriciteten kommer från förnybara källor. Målet är att öka andelen förnybar elenergi till 20 procent år 2025. 30 procent ska då komma från kol och 50 procent från naturgas, enligt den plan som premiärminister William Lai presenterade i ett tal i Tainan.

Så visst skulle den svenska klimatministern Isabella Lövin kunna ha ett intressant utbyte med regeringskollegor i Taiwan – om hon bara törs resa dit. Och det tror jag inte att hon törs göra. Både statsminister Stefan Löven och utrikesminister Margot Wallström skulle sparka bakut. Svenska exportorder till Kina är viktigare än politiskt utbyte med demokratin Taiwan.

Premiärminister William Lai tillträdde som premiärminister den 8 september. Fram till dess var han borgmästare i Tainan. Och han anses vara en av Taiwans populäraste politiker.

Att utse William Lai var ett sätt för president Tsai Ing-wen att försöka piffa till sina rätt dåliga opinionssiffror. Det verkar fungera just nu i varje fall. För någon månad sedan svarade 29,8 procent av de tillfågade i en mätning att Tsai Ing-wen gör ett bra jobb. Vid en mätning som gjordes efter att William Lai tillträtt blev siffran 46,4 procent.

Partisympatierna talar också till presidentens fördel. 30,2 procent säger att de sympatiserar med presidentens parti, DPP. Bara 18,9 procent säger att de stöder det traditionella maktpartiet Kuomingtang. De båda småpartierna i Taiwans parlament får stöd av 6,4 respektive 2,9 procent av de tillfrågade.

Så första veckan gick bra för Taiwans nye premiärminister William Lai och hans chef, president Tsai Ing-wen. Men det säger naturligtvis väldigt lite om hur det går i nästa val.

Det gamla maktpartiet Kuomingtang har gått från att vara det styrande partiet i en diktatur till att bli ett reformerat konservativt parti. Men min bedömning är att partiet fortfarande har mycket kvar att göra när det gäller att gå igenom sin historia. När jag träffade partiets företrädare under mitt besök i Taiwan i mars var de påtagligt ovilliga att säga något kritiskt om Chiang Kai-chek, som styrde Taiwan med järnhand under åren efter den kommunisterna tagit makten i Kina 1949.

Första veckan gick bra för Taiwans nye premiärminister William Lai. Syftet med att tillsätta en ny premiärminister i Taiwan var att förbättra presidentens opinionssiffror. (AP Photo/Johnson Lai)

 

 

 

 

William Lai är ny premiärminister i Taiwan – svårt att hantera pensioner och relationer med Kina

I mitten Taiwan’s President Tsai Ing-wen. Till vänster den avgående premiärministern Lin Chuan och till höger den nye premiärministern William Lai.

När president Tsai Ing-wen tillträdde i maj 2016 ansåg 70 procent av väljarna i Taiwan att hon skulle göra ett bra jobb, enligt opinionsmätningarna. Nu är siffran nere på strax under 30 procent. Det är bakgrunden till landet nu har fått en ny premiärminister. Han heter William Lai och var fram till nu populär borgmästare i staden Tainan. Han valdes som borgmästare 2010 och fick då 60 procent av rösterna. Han omvaldes 2014 med stöd av 72.9 procent.

Nu är naturligtvis frågan om det räcker med en ny premiärminister för att vända på siffrorna. Det är presidentval igen år 2020.

Om vi börjar med den känsliga relationen med Kina, så finns det knappast några tecken på regimen i Peking tänker öppna för politiska kontakter med den liberala regeringen i Taipei. Ett sätt att mäta temperaturen på hur Kina ser på den nye premiärministern är att titta på officiella engelskspråkiga medier i Kina. Varken i den officiella nyhetsbyrån Xinhua eller Global Times hittar jag någon rapportering om att Taiwan fått en ny premiärminister. Däremot rapporterade både Global Times och Xinhua om att Taiwans oppositionsparti Kuomingtang har fått en ny partiordförande, Wu Den-yih. Så sjukt fungerar nyhetsrapporteringen i en partistyrd diktatur.

Kuomingtang var en gång det kinesiska kommunistpartiets dödsfiende, både under och efter inbördeskriget i Kina – som slutade med att kommunisterna fick makten i Peking 1949. Men Kinas kommunistiska parti och Kuomingtang förenas i tanken på att det bara finns ett Kina och att Taiwan är del av Kina. I det liberala DPP finns ett större stöd för tanken på Taiwan borde betraktas som en självständig stat. Så Kina föredrar att föra dialogen med Kuomingtang framför den folkvalda regeringen i Taipei.

En av de frågor som tynger president Tsai Ing-wens administration är pensionsfrågan. Minns du den stora debatten om pensionsreformen som beslutades i Sverige på 90-talet? Det var en omstridd fråga då och den är fortfarande omstridd. I Taiwan handlar pensionsfrågan delvis om det vi diskuterade i Sverige – hur ska systemet bli hållbart. Men det innehåller ytterligare en ömtålig dimension: relationen mellan dem som flydde till Taiwan från Fastlandet 1949 och infödda taiwaneser.

När Kuomingtang drevs bort från det kinesiska fastlandet och etablerade sig i Taiwan följde över en miljon människor med. Republiken Kinas administration och offentliga service flyttade till Taiwan. Offentligt anställda i Taiwan kom därför i hög utsträckning från fastlandet. Redan där fanns naturligtvis en spänning. Lägg därtill att Kuomingtang såg till att de fick generösa pensioner. En pensionerad lärare kan få ut över 68 000 Taiwandollar per månad, medan en vanlig anställd kan ha en lön på ungefär 40 000 Taiwandollar. Privatanställda har inte alls samma förmånliga pensioner. Och de är oftast infödda taiwaneser.

Lägg därtill ett växande problem med åldersstrukturen. En kvinna i Taiwan föder i genomsnitt 1,2 barn. 1996 gick det nio arbetande på varje pensionär. 2015 gick det sex arbetande på varje pensionär. 2031 beräknas det bli tre arbetande på varje pensionär. Så utan någon reform kommer pensionssystemet att braka samman.

I somras beslöt parlamentet att minska de ränteutbetalningar som staten gör på de pengar som avsatts för offentliga pensioner. Det skedde inte utan protester.

Enligt en mätning som gjordes sade att 61 procent av medborgarna i princip stöder regeringens pensionsreform, med 46 procent är missnöjda med hur frågan har hanterats.

Som svensk funderar jag naturligtvis också andra banor. Skulle Taiwan behöva en mer barnvänlig familjepolitik? Och kanske skulle Taiwan ta ett ansvar för flyktingkrisen? Eller i varje mer aktivt söka arbetskraftsinvandring?

 

 

 

 

 

 

Viktig manifestation för Gui Minhai – men glöm inte fängslad från Taiwan!

I mitten står Lee Ching-yu, hustru till den taiwanesiske människorättsaktivisten Lee Ming-che – som fängslades i Kina i mars i år. Hon har nekats att besöka sin man. Lee Ming-che har ett svårare läge än svensken Gui Minhai eftersom regimen i Peking betraktar Taiwan som en del av Kina. (AP Photo/Johnson Lai, File)

På fredagen den 15 september kl 12 hålls en manifestation utanför Kinas ambassad i Stockholm till stöd för svensken Gui Minhai som hålls fängslad av Kina efter att ha kidnappats i Thailand. Kina använder alltså rena gangstermetoder som kidnappningar i ett tredje land för att undertrycka politisk opposition i Hongkong, staden som har blivit lovad att få behålla yttrandefriheten. Gui Minhai var en av flera personer som drev en förlagsverksamhet i Hongkong. De gav ut litteratur som granskade de kinesiska ledarna.

Mer om manifestationen kan du läsa här.

Du kan också med fördel lyssna på dottern Angela Guis sommarprat. Det kan du göra här.

Men med anledning av detta vill jag också fästa uppmärksamheten på den taiwanesiske människorättskämpen Lee Ming-che. Han fängslades under ett besök i Kina i mars i år. Han reste in i Kina från den före detta portugisiska kolonin Macau. Han anklagas för omstörtande verksamhet.

Taiwan har en utsatt ställning. Det är en fungerande demokrati med en fri press och det hör till gatubilden att folk demonstrerar mot än det ena och än det andra. Miljontals kinesiska turister i Taiwan kan varje år bevittna att den kinesiska kulturen går väl ihop med demokrati. Lägg därtill att Kina är Taiwans största handelspartner och Taiwan ligger på typ femte eller sjätte plats bland Kinas största handelspartner.

Men vad händer med den pragmatiska relationen mellan Kina och Taiwan om kinesiska myndigheter godtyckligt börjar gripa Taiwans medborgare?

Kina betraktar Taiwan som en illegal utrbytarprovins, så Taiwans möjligheter att agera diplomatiskt är begränsade. EU och Sverige erkänner Kinas överhöghet över Taiwan. Så även för den svenska regeringen är fängslandet av Lee Ming-che i någon mening en intern kinesisk angelägenhet. Däremot borde både EU och Sverige agera utifrån principen om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Hustrun Lee Ching-yu har, enligt Taipei Times, fått ett telefonsamtal från Lee Ming-ches offentliga försvarare med beskedet att rättegången snart kommer att bli av och att hon kan börja förbereda sig för att åka och besöka sin man. Men det finns en oro i Taiwan för att ett besök kommer att utnyttjas av de kinesiska myndigheterna för att tvinga fram en ”bekännelse”. När kinesiska myndigheter använder den metoden så hittar de ofta på ett ”vanligt” brott som inte har med någon politisk aktivitet att göra. Svensken Gui Minhai anklagas till exempel för ett trafikbrott, med dödlig utgång.

 

Chiu Ee-ling, generalsekreterare i Taiwans förbund för mänskliga rättigheter

 

Samtidigt förbereds ett offentligt förhör i FN:s råd för mänskliga rättigheter om Lee Ming-ches ärende. Och då uppstår nästa problem. Det har hänt att personer från Taiwan har nekats inträde i FN-byggnaden när de visar upp sina taiwanesiska pass. Men Chiu Ee-ling, generalsekreterare i Taiwans förbund för mänskliga rättigheter säger att gruppen ska se till att bevisen läggs fram för FN-organet. Jag hade förmånen att träffa Chiu Ee-ling under mitt besök i Taiwan i mars i år. Intervjun med henne finns en bit ner i den här texten.

Det är en skam för världen att en fungerande demokrati ska mötas av sådana byråkratiska och praktiske hinder när en av dess medborgare har fängslats i en diktatur. Det borde Margot Wallström säga något om.

Mer om ärendet kan du läsa om i Taipei Times här.

 

 

 

 

Taiwan eller republiken Kina? Det är frågan!

Symboler kan vara laddade. Fråga sångerskan Madonna! När hon skulle spela i Taiwan förra året så visade hon sig först med vad hon trodde vara Taiwans flagga. Ajdå, det råkade vara symbolen för Kuomingtang, det gamla maktpartiet som styrde Taiwan med järnhand efter den kinesiska revolutionen. Det väckte vrede i Taiwan. Sedan visade hon sig med Taiwans flagga. Då väcktes vreden i Kina – som betraktar det demokratiska Taiwan som en olaglig utbrytarrepublik.

Formellt heter Taiwan ”Republiken Kina”. Dess förste president Sun Yat Sen störtade den gamla kejsarregimen 1911. Men människor i Taiwan talar sällan om sitt land som ”Kina”. Köper du en tekopp på Starbucks i Taipei så står det ”Taiwan” på muggen.

Strikt formellt finns det alltså två länder som kallar sig Kina: Republiken Kina på Taiwan och Folkrepubliken Kina på fastlandet. 1992 kom de båda ländernas regering överens om en formulering som gick ut på: Det finns bara ett Kina och där ingår Taiwan. Men de båda länderna gör olika tolkningar av hur detta enda Kina definieras. Den som följer debatten om relationen till Kina i Taiwan märker att man ständigt återkommer till ”1992 års konsensus”.

Det traditionella maktpartiet Kuomingtang förlorade makten förra året till det liberala DPP. Och DPP är inte berett att ansluta sig till 1992 års konsensus, även om partiet också har tonat ner kraven på att Taiwan ska utropa sin självständighet.

Det finns en växande opinion på Taiwan som hellre skulle se att Taiwan blir just Taiwan, en egen och självständig demokrati i Fjärranöstern. Det växer upp en generation som har vant sig vid en hög levnadsstandard, en fri press och fria val. Och samtidigt är människorna pragmatiska. Alla vet att ett utropande av självständighet skulle reta ledarna i Peking, kanske så till den grad att det blir en väpnad konflikt. Alltså säger folk: ”Okej, låt oss fortsätta ungefär som nu”. Taiwan är i praktiken en självständig stat, även om det bara är typ 20 länder som erkänner regeringen i Taipei. Landet driver en omfattande handel med både Kina, Japan, EU och USA.

Kina vägrar att ha kontakt med Taiwans liberala president, Tsai Ing-wen, men är desto mer angeläget att hålla kontakt med det gamla maktpartiet Kuomingtang – eftersom Kuomingtang i princip håller fast vid tanken på att det bara finns ett Kina.

Men på senare tid har Kuomingtang fattat beslut som kan oroa ledningen i Peking. Partiet har backat från kravet att Taiwan ska sluta ett fredsvtal med Kina. Det är ett litet steg bort från ”ett Kina”-politiken.

Sverige, EU och andra demokratier borde framför allt ta fasta på att Taiwan är en fungerande demokrati. Det finns till och med tradition av protester i Taiwan som exempelvis svenska miljöpartister skulle trivas utmärkt i. Det är regeringen i Taiei som har en folklig legitimitet, inte regeringen i Peking.

Kina-kritisk bokutgivning kan flytta från Hongkong till Taiwan

Den svenske medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande i ett kinesiskt fängelse efter att ha kidnappats i Thailand. Han drev en bokhandel och ett förlag i Hongkong som gav ut litteratur som granskade personerna i den kinesiska partitoppen. Han var på semester i Thailand när han fördes bort. På videoklippet ovan vittnar Gui Minhas dotter, Angela Gui, i den amerikanska kongressens utskott för mänskliga rättigheter. Hon var också sommarpratare i P1 tidigare i år.

Flera av de personer som låg bakom Causeway Bay Books blev på olika sätt förda till Kina. Men det är bara Gui Minhai som fortfarande sitter inspärrad i Kina.

Enligt en japansk tidning finns det planer på att återuppta bokutgivningen från Taiwan, som har enväl fungerande yttrande- och pressfrihet.  I våras beslöt också organisationen Reportrar utan gränser att skrinlägga planerna på att ha ett kontor i Hongkong – och i stället förlägga kontoret till Taiwan.

Här kan du lyssna på Angela Guis sommarprat.