Så försöker Kina hindra dig från att läsa Kina-kritiskt material

Rubriken låter märklig. Visserligen vet vi alla att Kina är en diktatur. Rent av en av de värsta. Organisationen Freedom House anser att den kinesiska staten är hårdare än Syrien när det gäller att kontrollera internet. Om detta skriver journalisten Jojje Olsson här.

Men Kina försöker att sträcka ut sina tentakler betydligt längre än till de egna gränserna. Ogenerat försöker regimen att tysta kritiker även utomlands. Fallet med den fängslade Gui Minhai visar att varken svenskt medborgarskap eller vistelse utanför Kinas gränser utgör något tillförlitligt skydd.

Det är bara det att du måste stödja ett Kina-politiken och vara för en återförening mellan Kina och Taiwan för att komma ifråga för ett sådant stipendium.

Jag läser i en artikel i Taipei Times att Kina erbjuder generösa stipendier för taiwanesiska ungdomar som vill läsa vidare i Kina. Taiwan är ett land med en levnadsstandard som är högre än Finlands. Men kostnaderna för studier är ofta en tuff utmaning för taiwanesiska familjer, så stipendierna från Kina är säkert attraktiva för många. Det är bara det att du måste stödja ett Kina-politiken och vara för en återförening mellan Kina och Taiwan för att komma ifråga för ett sådant stipendium.

Journalisten Jojje Olsson uppmärksammar också ett annat fall. Den australiske professorn Clive Hamilton har skrivit en bok, där han redovisar hur Kina spionerar på sina medborgare i Australien. Till saken hör att det bor i storleksordningen en miljon kineser i Australien. Men förlaget bestämde helt plötsligt att boken inte skulle ges ut. Och förlaget sade öppet att det berodde på påtryckningar från…. Ja, du vet vem! Clive Hamilton har tidigare gett ut åtta böcker på samma förlag. Här kan du läsa mer om fallet Clive Hamilton.

Det värsta är att världsorganisationen FN villigt deltar i Kinas censur.

Det värsta är att världsorganisationen FN villigt deltar i Kinas censur. Säg att det skulle hållas en stor FN-konferens i Stockholm. Då skulle journalister från Taiwan utestängas. Oberoende journalister från demokratin Taiwan skulle alltså inte få bevaka mötet. Däremot skulle statskontrollerade kinesiska medier få komma dit. När jag skriver det här sitter jag i Göteborg för att bevaka det sociala EU-toppmötet. Tänk tanken att norska journalister inte skulle få bevaka EU, med motiveringen att landet inte är med i EU. Det skulle vara absurt.

Men att regeringen är så tyst kring Kinas försök att bygga ut censuren finner jag vämjeligt.

Det må vara att Sverige inte erkänner Taiwan. Det kan jag möjligen förstå ur en strikt realpolitisk synvinkel. Men att regeringen är så tyst kring Kinas försök att bygga ut censuren finner jag vämjeligt. Det är något som varje demokrat borde protestera mot.

 

En knallpulverkanon räcker inte om Taiwan ska kunna försvara sig

Taiwanesiska stridsvagnar under en militärövning. Taiwan har svårt att hänga med i den upprustning som sker i jätten Kina – och som är ett direkt hot mot demokratin Taiwan. (AP Photo/Chiang Ying-ying)

På Kinmen, en taiwanesisk ö som nästan är inbäddad i Kina, fick jag vara med om en märklig upplevelse: Krig som turistattraktion.

Fast smällen blir blygsam, sannolikt för att inte skrämma någon. Det låter mer som en knallpulver-revolver än som en kanon.

Under artilleridueller mellan de kommunistiska styrkorna på fastlandet och Taiwan hade Taiwan tillgång till en för den tiden kraftfull amerikansk kanon. Det sägs att de kinesiska soldaterna ställde frågan om de blev beskjutna med atomvapen. Turister kan numera gå in i befästningarna på Kinmen och se en demonstration av hur det gick till att ladda och avfyra kanonen. Fast smällen blir blygsam, sannolikt för att inte skrämma någon. Det låter mer som en knallpulver-revolver än som en kanon. (Jag vet inte om det finns knallpulver i dag, men det fanns när jag var barn och lekte ”cowboys och indianer”).

På stränderna på Kinmen syns fortfarande de fysiska hinder som skulle försvåra en invasion.

Sedan blev det avspänning. Många av befästningarna på Kinmen öppnades för turister. Turistguider klär sig i militäruniform och demonstrerar hur det gick till att ladda och skjuta med en kanon. Och många av de turister som granskar spektaklet kommer från det kommunistiska Kina.

Men det handlar inte bara om knallpulver. Hotet från Kina har skärpts i flera avseenden.

Men det handlar inte bara om knallpulver. Hotet från Kina har skärpts i flera avseenden. President Xi Jinping har skärpt tonen mot all opposition i Kina, inklusive den opposition som finns i Hongkong. Löftet om ”ett land – två system” blir allt mer urholkat. Sedan liberalen Tsai Ing-wen blev president i Taiwan har Kina brutit de politiska kontakterna med Taiwans regering.

Tidningen New York Times publicerade den 4 november ett längre reportage som beskriver svårigheterna för Taiwan att hålla jämna steg med Kinas upprustning. Reportaget illustreras med en bild på en av Taiwans ubåtar. En ubåtstyp som snarast kan beskrivas som ett flytande museum. Typen tjänstgjorde bland annat under andra världskriget i striderna mellan Japan och USA. De båda ubåtar av typen som Taiwan har kan visserligen lägga ut minor, men de kan inte avfyra torpeder.

Kina förfogar över 800 000 soldater. Taiwan har 130 000. Kina har en försvarsbudget på 1 200 miljarder kronor. Taiwans försvarsbudget motsvarar drygt 80 miljarder kronor.

Även om Taiwan kraftigt skulle öka sina försvarsanslag skulle landet ha svårt att köpa vapen. För allt fler länder, inklusive USA, blir skeptiska till att sälja vapen till Taiwan. För då kan den ekonomiska jätten Kina surna till.

USA:s president Jimmy Carter beslöt att erkänna regeringen i Peking som Kinas enda lagliga regering år 1979. Då blev det en motreaktion i kongressen. Den antog en särskild lag om relationerna med Taiwan som bland annat säger att USA ska förse Taiwan med den utrustning som landet behöver för att försvara sig. När president Donald Trump blev vald till president demonstrerade han mot Kina genom att ta emot ett telefonsamtal från Taiwans president Tsai Ing-wen, där hon gratulerade honom till valsegern.

Men sedan har Donald Trump agerat mer i samklang med Kina än man kunde tro när man hörde hans aggressiva angrepp mot Kina i valrörelsen.

Men sedan har Donald Trump agerat mer i samklang med Kina än man kunde tro när man hörde hans aggressiva angrepp mot Kina i valrörelsen. Han såg till att USA lämnade frihandelsavtalet TPP, som var ett försök att skapa en motvikt till Kina i Asien. Konflikten på den koreanska halvön är också ett skäl till att Donald Trump prioriterar relationerna med Peking. Han hoppas på att få Peking att påverka Kim Jong Uns regim att bli mindre aggressiv. Vi ska inte heller underskatta vad som kan hända när två personer som båda gärna betraktar sig som ”starka ledare” möts.

Visserligen gav Donald Trump klartecken för att sälja vapen till Taiwan för knappt 12 miljarder kronor i somras. Men den förre presidenten Barack Obama beviljade en vapenförsäljning till Taiwan för 15 miljarder kronor för två år sedan. Och på det hela taget är det ändå rätt begränsade leveranser.

Målet för Taiwans försvarsplanering är att hålla ut i två veckor. Därefter förväntas USA komma till undsättning. Men för att klara det krävs något mer än en knallpulverkanon på Kinmen. Det räcker inte ens med en ubåt från andra världskriget.

En demokrati måste kunna försvara sig om den hotas av en näraliggande diktatur.

Artikeln i New York Times kan du läsa här.