Laurent Meunier

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockeybladet/sverige/elitserien/timra/article5268975.ab

Jag precis nu denna nyhet. Det som får mig mest nedstämd med artikeln är att det står att Jason Krog har gett oss nobben. Sedan så är artikeln störande skriven eftersom det är uppenbart att Robban inte svarar på de påståenden som är skrivna i artikeln. Hans citat känns dragna ur ett sammanhang och insatta i ett annat.

Men jag kan ju säga som så att min snabba reaktion på nyheten är att om Meunier är den förstacenter som vår ledning tycker ska driva vårat lag nästa säsong så bör styrelsen se över att byta ut lite personer i ledningen. Jag hoppas verkligen att han är sedd som en andre/tredjecenter.

Jag vill gärna anta att det är så i alla fall.

Ja, så borde det vara va?

Jag lär återkomma senare i ärendet.

Zäta bäst på plan i match 1

Henrik Zetterberg blev i alla fall utsedd till detta. First star! Det var en bra första final som Detroit till slut vann med med viss möda och stor tur faktiskt.

3-1 blev det och Zäta fick en assist på Johan Franzéns game winning goal men det var inte därför som Zäta blev förste stjärna utan snarare för att Sidney Crosby, slutspelets och förmodligen världens bästa hockeyspelare, gick helt poänglös från matchen. Detroit vann tekningarna med 39-16 i matchen och Zetterberg måste ha stått för hälften av Detroits vinster där ungefär. Han var ett monster i tekningscirkeln och framförallt mot Crosby. Zäta var verkligen i ansiktet på Crosby, tätt inpå hela tiden. Zätas insatser i denna finalserie kommer inte bedömas över hur många poäng han själv gör utan hur få poäng Sidney Crosby gör.

Pittsburgh var långt ifrån chanslösa och även om jag tror på Detroit som slutsegrare så har jag aldrig trott på någon superdominans eller utklassning som Detroit brukar kunna stå för. Pittsburgh vann skotten 33-32 och hade framförallt i den andra perioden många chanser att ta ledningen. Det här kommer att bli oerhört spännande och Detroits seger idag blir väldigt psykologisk inför morgondagens match 2.

Det finns fortfarande orosmoln i Detroit dock. Pavel Datsyuk kunde inte spela nu heller vilket gjorde att Evgeni Malkin blev lite väl obevakad emellanåt. Nicklas Lidström må ha spelat men han spelade klart påverkad av sin skada och hade heller inte samma minuter som han brukar ha, det är väldigt ovanligt att Lidas inte kliver in direkt vid varje powerplay till exempel. Dessutom så släpper Chris Osgood fortsatt mycket returer och det var också på en sådan som Pittsburgh gjorde sitt mål. Men totalt sett så var kanske Osgood en större matchvinnare än Zäta idag och mer förtjänt av den där första stjärnan. Mest minnesvärd var så klart frilägesräddningen med stil av ren old school när Malkin kom fri i den andra perioden. 

Positivt för Detroits del var ändå att fjärdekedjan gick så pass bra och gjorde både mål och satte ofta tryck på Pittsburgh. Även en spelare som Darren Helm var återigen fantastisk med sin skridskoåkning och sitt fysiska spel. Marian Hossa såg återigen pigg ut också.

För Pittsburghs del så gäller det att ta vara på de positiva delarna ur matchen och avsluta bättre på sina målchanser i nästa match. Powerplay-spelet lämnade ganska mycket att önska hos Pittsburgh.

För min del så är det nog viktigast att försöka få lite sömn nu. Det har varit dåligt med den varan ett tag nu.

See you later Abdelkader!

Det bästa blogginlägget i Sverige inför Stanley Cup Finalen 2009

Först kort om Conference-finalerna

De utslagna:

BLACKHAWKS torsk mot RED WINGS 1-4. Det var i ärlighetens namn aldrig riktigt nära att Chicago skulle kunna rå på Detroit. Chicago hade alldeles för lite att komma med offensivt då Patrick Kane och Jonathan Toews inte levererade. Chicago spelade stundtals väldigt bra och hade bra perioder men Detroits tyngd och tålamod tycktes alltid ändå vinna i längden. Men Chicago har gjort både en bättre säsong och ett bättre slutspel än vad jag trodde att de skulle göra. Backarna Brent Seabrook och Duncan Keith har varit suveräna samt att de förutom några stjärnnamn framåt har duktiga rollspelare i Dustin Byfuglien, Ben Eager och Adam Burish. Laget har en stor chans till revanch nästa säsong då både Patrick Kane och Jonathan Toews har ett år kvar på sina rookie-kontrakt, därefter så kommer man längre inte kunna fylla alla dessa unga stjärnor under ett och samma lönetak. 

HURRICANES torsk mot PENGUINS 0-4. Eric Staal och Cam Ward var lysande på vägen fram för Carolina och var i mina ögon också väldigt bra i dessa matcher men överglänstes kraftigt av Pittsburghs bästa spelare. Största problemet för Carolina var i mina ögon backarna, både offensivt och defensivt. De saknar en offensiv spelskicklig back som följer med upp i anfallen och de saknar även en riktig stjärna längst bak som skulle kunna sätta stopp för åtminstone en av superstjärnorna i Pittsburgh men när båda får ”härja fritt” så vinner man inte en enda match mot dem. Det gjorde inte Carolina heller. Eric Staal hade också dålig hjälp av sina kedjekamrater framåt och fick mestadels skaka fram målchanserna helt på egen hand. Carolina har ett bra lag som spelar väldigt intensivt och i ett högt tempo men Pittsburgh var helt enkelt en väldigt dålig matchning på den typen av spel.

Mina All Star Team från Conference-finalerna:
Jag struntar i floppar även den här gången och kör bara ett topplag eftersom finalerna bara innehåller fyra lag varav bara två gick bra:

LAGET (De bästa):

MV: Marc-André Fleury, Pittsburgh (De gånger som Carolina verkligen hade lite grepp om Pittsburgh spelmässigt så stod ”Blomman” på huvudet. Vann målvaktsmatchen mot jämnårige Cam Ward)

BACK: Nicklas Lidström, Detroit (Han må ha varit skadad de två sista matcherna men hans otroliga lekstuga mot Patrick Kane var helt sanslös. Lidas är fortfarande världens bästa back!)

BACK: Niklas Kronwall, Detroit (Sänkte Martin Havlat med en i mina ögon snygg tackling i en match för att i matchen efter kliva in på en annan Chicago-spelare på samma sätt. Kronwall är grym på dte sättet att han är oerhört stabil defensivt samtidigt som han alltid är ett offensivt hot. Han börjar närma sig ligans allra bästa backar i klass)

CENTER: Evgeni Malkin, Pittsburgh (Jag hade en rubrik där jag skrev: Som att se på Phelps eller Bolt. Lite så överlägsen var han stundtals. Han var lite tillbakadragen mot Washington men i den här serien så stod han i första led igen. 6 mål och 3 assist på 4 matcher)

FORWARD: Dan Cleary, Detroit (5 mål på 5 matcher helt plötsligt för hårtjobbande anfallaren som var ganska blek i förra årets slutspel. Cleary är en spelare som är bra att ha i ett lag som Detroit då han är en sådan som motståndarna sällan håller ett extra öga på. Är inne i sitt livs form.)

FORWARD: Bill Guerin, Pittsburgh (Den gamle har vaknat och ser att trivas ganska bra bredvid Sidney Crosby. Det är nog ömsesidigt dessutom då Bills erfarenhet ser ut att ha gjort ”Sid” till en mer avslappnad spelare. De både hittar varandra bra och har stått för fina mål ihop. Bill går alltid rakt på mål med klubban i isen.)

INFÖR STANLEY CUP FINALEN:
Okej, ingen på ST har ännu ringt och hört hur jag har det ställt med pass och annat så jag antar att jag följer detta via TV även detta år. Men någon gång ska jag vara på plats, det svär jag på. Drömmen lever vidare.

Lite spännande statistik att jämföra lagen med:

Mål/match: 3.82 – 3.69 till PENGUINS
Insläppta mål/match: 2.12 – 2.76 till RED WINGS
Powerplay: 25.7% – 19.3% till RED WINGS
Boxplay: 83.6% – 73.7% till PENGUINS
Skott/match: 39.5 – 34.9 till RED WINGS
Skott mot sig/match: 28.8 – 28.9 till RED WINGS
Tekningar: 52.8% – 50.0% till RED WINGS
Summa: 5-2 till Detroit i dessa statistiska kategorier.

Lagdelarna:

Målvakter:
Chris Osgood vs Marc-André Fleury
Statistik:
92,5 – 90.6 till Osgood i räddningsprocent
2.06 – 2.62 till Osgood i insläppta mål per match.
1 – 0 till Osgood i hållna nollor.
12 – 12 i vinster.

Kommentar: Chris Osgood har hållit en högre nivå rakt igenom och har imponerande nog aldrig sviktat under en enda period i hela slutspelet. Nu kommer dock den svåraste uppgiften av alla. Är det något som ligger till nackdel för Osgood så är det kontrollen över sin returer emellanåt men där har han hittills haft god hjälp av sin försvarare. M-A Fleury är en bra målvakt som fortfarande är liiite ojämn emellanåt. Detroit har alltid folk framför kassen så det blir inga lätta matcher. Jag tycker nog att målvaktssituationen är ganska jämn, trots att all statistik pekar till Osgoods fördel.

Backar:
Statistik (de bästa i varje lag):
13 – 12 i poäng för Nicklas Lidström (DET) mot Sergei Gonchar (PIT)
10 – 8 i plusminus för Mark Eaton (PIT) mot Brian Rafalski (DET)
25:55 – 23:12 i istid/match för Nicklas Lidström (DET) mot Sergei Gonchar (PIT)
77 – 41 i tacklingar för Brooks Orpik (PIT) mot Niklas Kronwall (DET) och Brad Stuart (DET) (båda står på 41 tacklingar).
39 – 28 i täckta skott för Mark Eaton (PIT) mot Brad Stuart (DET)

Kommentar: Jag skulle vilja säga att med alla friska så är det ett ganska jämnt mellan dessa lag men där Nicklas Lidströms och Brian Rafalskis starka passningsspel ger Detroit en liten fördel på detta plan. Pittsburgh spelar lite tuffare i egen zon och backar som Mark Eaton och Brooks Orpik har gjort ett kanonslutspel så här långt men just puckrörligheten väger över för Detroit. Spelet i boxplay är starkare i Pittsburgh medan Detroit har bättre powerplay och det är väl lite talande. Pittsburgh använder ofta en forward på backen i powerplay också av en anledning. Lagens toppbackar, Lidström och Gonchar dras båda med skadeproblem som säkerligen kommer att hämma deras spel en aning.

Centrar:
Statistik (de bästa i varje lag):
28 – 18 i poäng för Sidney Crosby (PIT) och Evgeni Malkin (PIT) (båda står på 28) mot Henrik Zetterberg (DET).
14 – 9 i mål för Sidney Crosby (PIT) mot Henrik Zetterberg (DET).
16 – 13 i assist för Evgeni Malkin (PIT) mot Valtteri Filppula (DET).
12 – 10 i plusminus för Sidney Crosby (PIT) mot Henrik Zetterberg (DET).
55.1% – 54.0% i tekningar för Henrik Zetterberg (DET) mot Sidney Crosby (PIT).
15 – 13 i att ta pucken av en motståndare för Pavel Datsyuk (DET) mot Evgeni Malkin (PIT).
14 – 13 i täckta skott för Sidney Crosby (PIT) mot Henrik Zetterberg (DET).
78 – 29 i tacklingar för Darren Helm (DET) mot Jordan Staal (PIT).

Kommentar: Det råder inget tvivel om att både Sidney Crosby och Evgeni Malkin är på en klart högre nivå offensivt än Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk. För ett år sedan var det inte riktigt så, då var de ganska jämna men där Zäta och Datsyuk utklassade Crosby och Malkin defensivt. Nu har Crosby utvecklat sitt defensiva spel och är där på många sätt ikapp både Zäta och Datsyuk även om jag fortfarande ger Detroit-killarna en liten fördel där. Det är där kampen kommer att vara. Hur kommer Zäta och Datsyuk att klara Crosby och Malkin? Det kommer att bli en oerhörd tuff kamp som förmodligen kommer att avgöra hela serien. Det som talar för Detroit här är att puckrörligheten är bättre hos backarna i Detroit vilket underlättar Zäta och Datsyuks chanser att få spela i offensiv zon. Valtteri Filppula ger också Detroit en tredje stark kedja och vågar Babcock ha med Marian Hossa där så kan Detroit vinna på bredd om Zäta och Datsyuk klarar sina uppgifter.

Forwards:
Statistik (de bästa i varje lag):
19 – 14 i poäng för Johan Franzén (DET) mot Bill Guerin (PIT).
10 – 7 i mål för Johan Franzén (DET) mot Bill Guerin (PIT).
11 – 9 i assist för Chris Kunitz (PIT) mot Johan Franzén (DET).
16 – 11 i plusminus för Dan Cleary (DET) mot Bill Guerin (PIT).
12 – 8 i att ta pucken av en motståndare för Marian Hossa (DET) mot Chris Kunitz (PIT).
56 – 47 i tacklingar för Matt Cooke (PIT) mot Dan Cleary (DET).

Kommentar: Pittsburgh må ha fått ihop bra kamrater till både Crosby och Malkin i form av Guerin, Kuntiz, Fedotenko och Satan men de har inga som håller samma klass som Johan Franzén och Marian Hossa som på egen hand kan dominera matcher. Där har Detroit en klar fördel. I övrigt så är det ganska jämnt. Dan Cleary har spelat på minst samma nivå som Chris Kunitz. Mikael Samuelsson, Jiri Hudler och Tomas Holmström matchar också upp för spelare som Guerin, Ruslan FedotenkoMatt Cooke, Tyler Kennedy och Miroslav Satan.

Summering och tips:
Jämn målvaktssida, liten fördel för Detroit på backsidan, fördel för Pittsburgh på centersidan och fördel för Detroit på forwardssidan ger en liten fördel för Detroit totalt sett. Lägg där till att Detroit är laget med hemmafördel i serien. Jag tror inte på det scenario som de flesta pekat ut, nämligen att Pittsburgh ska likt som Oilers gjorde med Islanders på 80-talet (vilket väl var senast samma lag möttes i två raka finaler) ta revansch efter att de unga stjärnorna i Oilers lärde sig av den första finalförlusten. För det är ju så att på 80-talet så värvade inte NY Islanders typ Glenn Anderson eller Jari Kurri av Oilers. Detroit värvade Marian Hossa nu och har därför en bättre forwardsbredd än Pittsburgh. Pittsburgh har heller ingen Paul Coffey i sitt lag som Oilers hade, det vill säga en back som är världens bästa puckförare på sin position.

Så tipset landar vid att Detroit vinner i antingen 6 eller 7 matcher. Nyckeln för Detroit blir att inte förlora båda de två första hemmamatcherna. Vinner de bara en så tror jag att de grejar detta. För Pittsburgh vinner aldrig alla hemmamatcher mot Detroit. Något som dock kan stjälpa Detroit är skadebekymren, men läget tycks vara någorlunda positivt i alla fall: http://www.detnews.com/article/20090528/SPORTS0103/905280492/1128/rss16

Jag kanske är falskt ute med min marknadsföring av detta blogginlägg i min rubrik men berätta i så fall gärna det för mig. För finns det ett bättre och mer grundligare blogginlägg i Sverige inför denna final så vill jag mer än gärna läsa detta.

All statistik i detta inlägg är hämtat från www.nhl.com

Detroit mästare i väst igen

4-1 i matcher på Chicago. Henrik Zetterberg, kapten för dagen, fick åka fram och inte röra Campbell-bucklan. Detta är den sjätte gången Detroit vinner den västra konferensen på 15 år.

Själva matchen går inte till historien. Det var betydligt mer kamp än skönspel och det var seplare som Brett Lebda, Dan Cleary, Tomas Holmström och Darren Helm som fick spela matchavgörande roller för Detroit. Matchen slutade 2-1 till Detroit efter sudden. Marian Hossa och Chris Osgood gjorde sina bästa matcher i slutspelet skulle jag vilja säga.

Zäta var visserligen -1 i matchen men han gjorde som vanligt ett gediget arbete och höll sin ”uppgift” Jonathan Toews helt impotent framåt. Zäta skapade dessutom en hel del chanser i sin kedja tillsammans med Johan Franzén.

Detrot spelade utan Nicklas Lidström, Jonathan Ericsson, Pavel Datsyuk och Kris Draper men bredden i klubben är stark, framförallt på forwardssidan. På backsidan blev det lite tunt med Chris Chelios och Derek Meech som blev risker när de var inne på isen.

Chicago hade kunnat gjort en bättre match, det var inte samma fart och fläkt som i början av serien och tidigare i slutspelet. Patrick Kane fick i alla fall äntligen göra mål och spelare som Cristobal Huet, Brent Seabrook, Duncan Keith och Dave Bolland hade en bra match, den sista för säsongen.

Jag kommer att summera omgången samt göra en grundlig genomgång inför Stanley Cup-finalen någon dag framöver innan finalen börjar.

Jag kan redan nu säga att det precis som förra året kommer att bli en final att minnas. Ligans två bästa lag i bäst av sju. Hur mycket har Pittsburgh växt på ett år? Kommer Detroit att kunna ta ner deras makalösa offensiva talanger en gång till?

Det finns få saker här i världen som skulle få mig att ens missa en sekund av den finalen. Personligen så tycker jag att ST kan skicka dit mig och låta mig blogga på plats. Tycker inte ni?

Hej så länge!

Thor Dresler skulle kunna vara ett namn för TIK

http://sportensverden.dk/hockey/item.asp?id=17148

I Danmark så påstås Thor Dresler att vara klar för en elitserieklubb som ligger mitt i Sverige. Och är det sant så skulle i alla fall jag inte utesluta att det är Timrå IK som signar honom som ytterforward till fjärdekedjan. Vi behöver nämligen bortsett från en förstacenter ytterliggare 2 eller helst 3 forwards där en kan vara center. Jag tror bara att en av dessa forwards kommer att vara en värvning för de två första kedjorna. Vilket lämnar för en eller två till de bakre linorna.

Thor Dresler har jag faktiskt inte så god koll på även om jag har sett honom spela ganska många gånger. Men han har då varit en spelare som jag inte lagt så mycket märke till. Han beskrivs av insatta människor som en defensivt skicklig forward som alltid jobbar hårt. Har man fått spela 6 VM-turneringar utan att göra mål så antar jag också att uppsidorna finns i arbetsinsatsen. Han skulle kunna spela i ytterpar med Anton Axelsson tex och komma in och gnugga 5-6 minuter per match.

Jag kan väl inte påstå att jag skulle tycka att en sådan här värvning skulle vara imponerande på något sätt men jag skulle inte bli förvånad om det här är en kille vi tar in. Vi lär förmodligen gå lika ”lågt” till fjärdekedjan som till det fjärde backparet där Fredrik Sonntag och Elias Granath inte lär ha kostat några större summor att signa.

Överskådlig bild av truppläget som jag tolkar det just nu:

MV:
Lindbäck/Åkerlund
– Här är det klart. Ingen given förstekeeper. Båda har visat att de kan hålla toppklass. Bäst för dagen får stå. Känns mycket bra!

Backpar:
Lepistö/Kronwall/Annan – Styf
Karlsson – Moe
Erixon – Sonntag
Skogs – Granath
– Tror mer på Sonntag än Skogs faktiskt. Förstabacken måste med största sannolikhet vara född i ett land som är medlem i EU när centeralternativen lutar mer åt en nordamerikan. Sami Lepistö och Staffan Kronwall är de bästa realistiska skandinaviska alternativen som kan anses vara bättre rent skicklighetsmässigt än Jaroslav Obsut. Lägg märke till just kan anses, vilket nödvändigtvis inte behöver betyda att jag tycker så. Sedan så finns väl en del tjecker/slovaker också på marknaden som är på gränsen mellan AHL/NHL. Lepistö är det bästa alternativet som jag ser det och även det svåraste att få hit. Staffan Kronwall är dock i mina ögon klart underskattad i Sverige.

Kedjor:
Pärssinen – Krog/Annan – Hynning
Pääjärvi – Karlsson – Pikkarainen/Annan
Lander – Sonnenberg – Svensson
Axelsson – Samuelsson – Dresler/Annan+13:e
Martin Sonnenberg kan lika gärna ersättas av en center och flyttas ut och då är det troliga att Björn Svensson flyttas upp till andrakedjan och en toppytter inte blir av. Jag tycker inte att vi ska ha Sonnenberg som center men får vi exempelvis hit Ilkka Pikkarainen eller någon annan tuff forward som lovar att till skillnad från Oscar Sundh att göra runt 15+ mål så kan jag ta det idagsläget. Eventuellt så skulle kanske Anton Lander kunna få den utveckling som gör att han kan vara 3:e center. Det vore i alla fall en dröm. Som jag skrivit hela våren här så är det absolut viktigaste att vi får hit en förstecenter som kan bära laget. Jag tycker att vi ska ha en 13:e forward också. Det blir lätt lite tunt annars vid skador samt att Sonnenberg inte kommer direkt i början av säsongen. 13:e killen blir kanske Dresler eller någon liknande och gärna yngre. Det finns fortafarande en mikroskopisk chans till att Mika Pyörälä blir kvar också. Den finns även om den är väldigt liten.

Jag är nöjd med lagbygget om vi får in en bra back och en bra förstacenter nu, helst Lepistö och Krog då. Tittar man på majoriteten av de spelare vi har klara så tror jag väldigt hårt på att de kommer att utvecklas positivt om det finns riktigt bra spelare längst fram i ledet. Magnus Pääjärvi har tex nu kommit till den ålder där andra svenska supertalanger har slagit igenom. Tänker som på Bröderna Sedin, Nicklas Bäckström och Peter Forsberg. Dock inte sagt att Magnus måste följa samma linje för att bli lika bra men jag tycker att han är tillräckligt bra för att kunna ta steget till en toppspelare i serien redan nu. Han ska dock inte behöva hamna i att vara den som ska leda en kedja eller laget på något sätt utan måste få utvecklas i gynnsam miljö tillsammans med etablerade spelare.

Kedjor och backpar ristas ju inte i sten så klart utan det kommer säkert att laboreras en del innan man hittar rätt där. Först måste ju laget byggas klart också.

Det är en svettig tid nu där bra namn efter bra namn hamnar på andra ställen än Timrå IK.

YOU GOT TO HOLD ON!
http://www.youtube.com/watch?v=MsGOmG9gq-4

Center-läget: Jag kan hjula för Krog också

Det blev ingen Niko Kapanen och ingen Petri Kontiola. Med all säkerhet så kan vi glömma att vår nye förstecenter är antingen svensk eller finsk. Han kommer nog inte vara född i Europa heller utan nu gäller det för Timrå IK att hitta en Nordamerikansk center som är bra nog att leda ett lag i Elitserien.

Jason Krog är så vitt jag kan se den bästa realistiska spelaren på marknanden. Men känslan är att Timrå kan komma att få det tufft att knyta till sig honom just därför. Men kan vi bjuda över ett lag som Färjestad på Sanny Lindström så borde vi kunna bjuda över alla elitserielag gällande Krog också med tanke på vad vår nuvarande trupp kostar gentemots topplagens nuvarande. Jag lovade att hjula för Petri Kontiola och även om Jason Krog inte är en lika säker deal att få så är han tillräckligt bra för att jag ska offra mina leder och försöka mig på en hjulning.

En annan center som ibland ryktats till Sverige och Europa är amerikanen Robbie Schremp. En sanslös artist med puck och klubba med stora offensiva uppsidor som visat sig inte riktigt räcka till i NHL. Dels för att han är väldigt ojämn i sina arbetsinsatser och dels för att hans skridskoåkning inte riktigt är tillräckligt stark för en spelare som inte jobbar så hårt. Jag vet inte hur Timrå skulle resonera kring en sådan kille och det är svårt att veta hur han skulle fungera i Elitserien. I alla fall som en ledande förstecenter. I Edmontons organisation blir han nog inte kvar i alla fall.

Men det finns fler AHL-centrar, som dessutom haft en bättre säsong bakom sig och som har ett bättre karaktärsrykte. En välmeriterad herre som haft flera Europa-rykten efter sig är en sådan som Mike York, 31-åring som vid 24 års ålder spelade OS-final med USA bland en hel hög av världens bästa spelare. Det är oerhört svårt att veta utifrån där jag sitter huruvida Sverigeaktuella alla dessa AHL-centrar är och de flesta av dem vet säkert inte ens det själv ännu. Bästa stället att bläddra och drömma själv kring detta är här: http://www.eliteprospects.com/free_agent_pool.php?LeagueID=AHL

Känslan kring centersidan är hur som helt lite låg för mig just nu. Jag hade hoppats på ett stensäkert namn. Nu kommer det att bli lite osäkrare. I Europa så finns det inte så mycket kvar så här dags. Daniel Corso är ledig än så länge och han var bäste poängplockande center i Kärpät i bra konkurrens och vore kanske ett namn om han inte vill köra en vända till i KHL då med andra ord. Han är ganska tuff och har varit inblandad i en del fighter genom åren samtidigt som han är tillräckligt skicklig för att göra mer poäng än en sådan som Jari Viuhkola.

I Sverige är det väl egentligen bara John Pohl som skulle kunna vara aktuell för en roll som förstacenter som är ledig. Martin Sonnenbergs polare Erik Westrum blir dock kvar i Ambri-Piotta, han har egentligen haft kontrakt hela tiden men det var surr om både att han ville lämna och att klubben vill göra sig av med honom. Men båda parter har bestämt sig där för att fullfölja om jag fattat det hela rätt.

Det kommer att bli lite nervöst kring vad vi kommer att få hit i slutändan. Jag håller spelaren på den här positionen som den allra viktigaste kring vilka framgångar eller motgångar vi får nästa säsong.

Helst Jason Krog, alltså.

Pittsburgh är klar för Stanley Cup-final efter att ha slagit ut Carolina i fyra raka. Jag såg matchen inatt och känslan jag fick var att Carolina inte riktigträckte till. De skapade minst lika mycket chanser som Pittsburgh men den där riktigt heta kylan och självförtroendet som Pittsburgh har saknades. Jag kommer att analysera conference-finalerna mer ingående när båda är färdigspelade.

Pittsburgh ser ruskigt starka ut och oavsett hur det går i den andra matchserien så kommer Pittsburgh vara favoriter hos många personer och expterter. De ser starka ut på alla positioner och de har en bra bredd i laget och en finalförlust från förra säsongen att ta revansch för.

Detroit spelar inatt och kan då avgöra hemma i Joe Louis Arena mot Chicago. Det lutar åt att både Nicklas Lidström och Pavel Datsyuk kommer att vara speldugliga, de är åtminstone inte uteslutna för spel.

"Han hann inte dit"

Rubriken är en liten hjärtlig sågning av Toni Mäkiahos fysiska spel signerad av Robert Carlsson på tal om att Timrå saknat riktigt hårda spelartyper. Robban var på Supporterklubbens årsmöte idag på ett ganska skämtsamt humör och sa i slutet av ”grillningen” att han hade förväntat sig värre.

Men han fick faktiskt stå en del till svars och började väl också med att erkänna sig vara lika frustrerad som oss supportrar kring att det hände väldigt lite just nu. De aktuella spelarna kunde delas in i två kategorier, dels de som väntade på sina NHL/AHL-klubbar och dels de som helt enkelt kyligt valt att vänta i säkran om att de kommer att få en bra klubb. Det är ett litet dödläge just nu. Men det kommer att komma två tunga pjäser, en center och en back. Sedan så kommer det att komma några till forwards och där är det inte ristat i sten åt något håll kring hur Martin Sonnenberg (center eller ytter) ska användas utan det får marknaden bestämma. Oavsett vad Challe Berglund sagt i frågan.

Just när det gäller våra tränare så vägde deras ord tungt men Robban pålyste att man även måste tänka mer långsiktigt från hans och Linkans sida. Challe och Nygges kontrakt går trots allt ut nästa år och det kommer man inte jobba kring förrän till hösten. Linkan är den som enligt Robban sköter det tyngsta jobbet och hade de långa dagarna med många sena samtal med agenter. Robban surrar också mycket med agenter men löste mer de praktiska sakerna med boenden och annat.

Robban sa också som så att om Mika Pyörälä inte får något NHL-kontrakt och vill spela här trots att vi har spikat truppen så skulle man ordna det, på ett eller annat sätt. Mika har enligt Robban varit oerhört tydlig med att han inte vill skriva något med någon klubb förrän han vet hur det blir med NHL. Robban hade heller inte fått några indikationer på att någon annan europeisk klubb skulle vara närmare än Timrå IK i ett sådant läge. Indikationer som han vittnade att han brukar känna och har känt i andra fall när vi tappat spelare.

Robban sa också att Timrå hade några backar som man jobbade efter till den sista backplatsen som rent skicklighetsmässigt ansågs vara bättre än Jaroslav Obsut och därför så var Obsut inte den högst prioriterade backen. För att gå tillbaka till det här med fysiskt spel så trodde Robban väldigt mycket på framförallt Fredrik Sonntag och sågade också med viss försiktighet Södertäljes sätt att jobba där han tyckte att spelare visat sig blivit bättre då de lämnat laget. Robban erkände också att man hade gett ett ekonomiskt bättre bud än Färjestad på Sanny Lindström och att det var mellan dessa två klubbar det stått mellan ända in i det sista.

På juniorsidan så tycker Robban, precis som jag gör, att 92-backarna Joel Östman och Patrik Edlund är de mest intressanta samt att han ansåg att man i klubben hade ett hästjobb att göra på just juniorfronten då man ville både ha bättre spelare från egna ledet samt att kunna locka hit fler bra spelare.

Vidare så blev det mycket surr om KHL och utbrytarna och den intressantaste ståndpunkten som kom fram var att Robban ansåg att det fanns för få profiler i europeisk hockey för att kunna göra till exempel tjeckiska lag intressanta i Sverige och tvärtom. Han menade på att så länge de största profilerna finns i NHL så kommer det att bli svårt att lyckas med någon ny ligakonstellation. Han sa också att KHL-lönerna är lägre (men fortfarande klart högre än ES) nu än för ett år sedan och att den ligan fortsatt har mycket jobb att göra.

Kring skadefronten så var allt mycket bättre än för ett år sedan. Han berättade också att de jobbar mer noga kring skador när de värvar spelare och hade haft läkarexpertis uttalat sig kring till exempel Anders Lindbäcks ovanliga sjukdom och det var det ingen fara så länge han tog den medicin han hade. Det var fortfarande inte på den koll-nivå som fotbollen har men det har blivit mer och mer noggrant. Målvaktssidan trodde Robban mycket på och att det kommer inte finnas någon uttalad förstemålvakt utan det är två unga killar som vet om förutsättningarna.

Han berättade också att det fanns ett ganska klart NHL-intresse för Johan Backlund under hela förra säsongen och att det var fler än bara Philadelphia som hade varit här just för att titta på honom. Han tyckte också, precis som jag själv också skrivit många gånger, att Backe fått alldeles för mycket oförtjänt kritik och att de varit mycket nöjd med honom här. Det sista jag minns från Robbans sida var väl att han också hade märkt av utifrån sin mailkorg att Oscar Sundh hade varit väldigt omtyckt här men att valet att inte behålla till slut föll på att han producerat för dåligt om jag ska tolka hans ord lite krasst.

På kritiken på att de är lite tysta av sig så är det något han och Linkan själv har valt, av flera olika anledningar. Även journalister hade kritiserat att det inte gav så mycket att tala med dem. Men i huvudsak handlar det väl om att de vill ha så mycket som möjligt klart innan de uttalar sig kring något. De mörkar hellre än att andra lag kanske får upp ögonen på samma spelare.

På själva årsmötet så skedde inget upphetsande. Det som skedde där får Supporterklubben själva rapportera. 

Tack för ikväll!

Ny drömfinal nära

Ingen Nicklas Lidström och ingen Pavel Datsyuk i Detroit och ändå så vanns matchen av Detroit med hela 6-1 inför 23 000 åskådare i Chicago. Helt otroligt!

Chicago skulle revanschera sig och agitera upp för den i mitt tycke justa tacklingen av  Niklas Kronwall i den förra matchen. Det var ett otroligt kaxigt surr på förhand. Det som hände var att Chicago kom ut och spelade sin sämsta match på länge och blev utklassat av Detroit på alla punkter. Det var aldrig ens när att bli en match.

Matchen blev en av de sämre jag sett så här långt under slutspelet då den ganska snabbt dog av. Det var i alla fall kul att se Marian Hossa kliva fram och vara riktigt het. Det har han visat alldeles för lite i detta slutspel. Jag tycker att han ska spela där med Valtteri Filppula och Tomas Holmström, det känns som en bra kedja. När Datsyuk kommer tillbaka så kan jag tycka att man kan sätta honom med Henrik Zetterberg och Johan Franzén istället som en slags superkedja. Det skulle kunna vara ett bra hot mot Pittsburgh om det nu blir så som det ser ut att bli, det vill säga dessa superlag i final igen.

Vinner Detroit nästa hemmamatch eller en av de tre närmaste åtminstone så har Nicklas Lidström vunnit sin sjätte Campbell-buckla, alltså Western Conference. Det är ett mäktigt facit det.

Zäta-kollen kan rapportera två powerplaymål och han står nu på 18 poäng på 15 matcher, en poäng efter Franzén i den interna poängligan. Zäta hade annars bud på fler poäng i form av att andra missade på hans öppnande passningar och att han själv dessutom brände en del lägen.

Som att se Phelps eller Bolt

När Evgeni Malkin spelar sin allra bästa hockey, vilket han gör just nu, så är det som att se Michael Phelps simma eller Usain Bolt springa fort. Det är få idrottsmän som har den där förmågan att se ut som de kan göra vad de vill med sina motståndare på den absoluta världstoppen.

Evgeni Malkins högsta nivå är den bästa i hockeyvärlden. Hans fenomenala hattrick i den andra matchen följdes upp av 2 mål och 1 assist inatt när Carolina förlorade tredje raka matchen. Malkins två mål var båda väldigt snygga och av solokaraktär. När Malkin rörde pucken inatt så var det som om motståndarna bara krympte. Allt såg så enkelt ut.  Jag hade gärna länkat till highlights på nhl.com om de funnits klara vid skrivande stund, men det är förmodligen bara för er att trycka på play på NHLs startsidan när ni vaknar.

Pittsburgh marscherar starkt mot en ny Stanley Cup-final och laget ser helt klart ut att vara starkare än för ett år sedan då de blev demolerade av Detroit. Framförallt så har de denna gång erfarenheten från förra finalen med sig. Sidney Crosby gjorde även han ett mål inatt och står nu på 14 mål på 16 matcher. Ingen spelare i NHLs historia har någonsin gjort 20 mål i ett slutspel, ska Sidney bli den första?

Detta har hänt

Jag har varit borta från den här världen några dagar då jag har haft en svettig tenta att hårdplugga till. Det var allt ifrån mina ”personliga nyheter”. Jag tänkte nu att jag åtminstone borde dra igenom lite om det som hänt sedan senast jag bloggade.

Den i särklass roligaste nyheten är ju den om att Erik Gustafsson har blivit inbjuden till Tampa Bays rookie camp. Jag är den första att erkänna att jag inte följt vad som hänt honom alls under den här säsongen. Det var en överraskande god nyhet när hockeysverige kom med den. Det borde jag ha haft koll på. Egentligen.

Jag tycker att Erik är en bra förebild för alla Timråjuniorer som inte når A-laget. Timrå IK valde att i huvudsak satsa på Eric Moe och Sebastian Erixon (vilket inte var fel, ska sägas) och Erik fick stå lite i bakgrunden när han var här. Han har visat att det finns andra vägar att nå framgång på än att slå sig in i A-laget som 18-19 åring. Erik var även här under Kenta Johanssons tid och han var lite mer restriktiv än Challe Berglund på att lyfta fram juniorer. Erik var absolut inte sämre än tex Sean-Michel Sunnqvist som fick spela en match i vintras. Kenta hade hellre rullat på fyra eller fem backar i det läget känns det som. Jag minns i alla fall att han gjorde så då Johan Jonsson var med i en match och bara fick ett enda byte då matchen redan var avgjorde trots massa skador på backsidan.

Jag tyckte själv att Erik var en av de bättre backarna i J20-laget när han var här och tränade väl en del med A-laget i alla fall men jag såg verkligen inte att han skulle kunna göra sådan här succé när han åkte över. Vilket också innebär att ni som tror att jag har alla rätt om våra juniorer har fel. Erik har fortfarande åldern inne för att kunna bli draftad men i och med att han redan bestämt sig för Tampa Bay så antar jag att han sagt ifrån sig en eventuell draft i sommar. Jag skrev en del om honom förra säsongen då han var aktuell för draften men den gången så valdes han aldrig.

Erik tillhör den omtalade 88-kullen som gjorde stora avtryck i TV-Pucken och Pojk-SM. Men den föregående säsongen var ganska tuff för kullen där Eric Moe och just Gustafsson var de enda som hade en riktigt bra säsong. Oscar Johansson hade en ganska ojämn säsong i Sundsvall och Christopher Erixon hamnade i ett läge där han får stå tillbaka för Färjetsads ”egna” i Skåre. Petter Näslund och Jesper Larsson fick spela väldigt sporadiskt i Sundsvall Hockey. Övriga återfanns i diverse division1 klubbar om de inte lagt av.

Det är fortfarande väldigt långt innan Erik når NHL men jag hoppas att han jobbar hårt för att nå dit och inte ger upp i första taget. Titta på Douglas Murray som till och med tog några säsonger i farmarligan efter att utbildningen var klar innan han fick sin möjlighet att spela i NHL. Sverige finns alltid kvar.

På Timrås värvningsfront så är det ganska tyst och alla namn som finns uttalat på ”listan” tycks bli mindre och mindre aktuella. Även om det kommer att ta lång tid innan laget blir klart så är ju varje dag som går nu inte till fördel för oss.

Dagens ST-rykte Ilkka Pikkarainen är ett litet drömnamn som jag suktat över på eliteprospects då jag gått igenom kontraktslösa finnar. Hans forwardegenskaper är de egenskaper vi saknar. Nämligen en stor, fysisk målskytt som går rakt på mål. Vi behöver en powerforward och har saknat detta ända sedan Jonte Hedström slutade att vara det.

Toni Mäkiaho hade potential men var tyvärr alldeles för dåligt tränad så som jag ser det då han var här. Han orkade inte vara jobbig hela matcherna och kom ofta bort. När jag däremot såg samma spelare i slutspelet i SM-liiga så var han precis det jag hoppades att han skulle vara här. Både produktiv och tuff framför kassen och i närkamper. Förmodligen så hade han kommit ikapp i träningen samtidigt som SM-liiga är lite sämre än Elitserien just nu.

Men tillbaka till Pikkarainen så känns han faktiskt inte så aktuell av någon anledning. Cynismen kanske börjar nå mig. Jag hoppas dock innerligt att det är en forward vi spetsar till med.

På andra sidan atlanten så har Evgeni Malkin varit ett monster igen och har nu smygit om Sidney Crosby i poängligan men jag håller nog fortfarande ”Sid” som den största MVP-kandidaten i Pittsburgh. Med det sagt så hoppas jag och rekomenderar alla som läser denna blogg att kolla in Malkins hattrick häromnatten på antingen youtube eller via nhl.com. Framförallt så var det 3:e målet ett mål som väldigt få mål i hockeyhistorien på denna nivå kan slå. Pittsburgh har 2-0 på Carolina.

Detroits ledning minskade inatt till 1-2 i matcher efter en sudden-förlust mot Chicago i en märklig match. Dels för att Niklas Kronwall fick det minst förtjänta matchstraffet i hockeyvärlden sedan Johan Svedberg backade in i Niklas Andersson i Scandinavium för snart tre år sedan. Kronwall satte in en perfekt tackling på en puckförande Martin Havlat men togs på den något märkliga utvisningen 5+20 för interference. Troligast för att Havlat blev skadad av smällen.

Men också för att Detroit vände 0-3 till 3-3 utan att i slutändan lyckas vinna. Jag såg för lite av själva matchen för att göra någon djupare analys eller Zäta-koll men för tillfället så känns det som att saker och ting flyter på lite smidigare i Pittsburgh och att favoritskålen till Stanley Cup håller på att tippa över. Att de två inte ska mötas i en final har jag dock svårt att se hända, nattens Chicago-seger till trots.

Min MVP-kandidat i Detroit just nu är Nicklas Lidström.

Tack för att du läste. Tack för idag.