Tuff start, men jag tror på Lander (Uppdatering: Nedskickad igen)

Har ägnat natten åt Anton Landers säsongspremiär i NHL. Inte nog med att jag supportar Timrå IK som gått sisådär de senaste åren så håller jag på Edmonton Oilers i NHL också.

Nattens match blev Oilers 18:e förlust på de 19 senaste matcherna. Denna var dessutom hjärtskärande då man bränner en ledning med 5-2 med bländande spel till förlust 5-6 efter straffar.

Hur det gick då för Anton Lander?

På det stora hela gick det bra. Han var den bästa spelaren i en tredjekedja med Nail Yakupov och Tyler Pitlick. Han var den enda i den kedjan som fick speltid i special teams, i slutet av tredje perioden och i förlängningen. Totalt blev det 16:28 minuters speltid. Han var också den enda spelaren från den kedjan som fick lägga en straff.

Tyvärr blev det den sista straffen då Landers tidigare lagkompis Anders Lindbäck (kom in efter 4-2) kunde rädda med plocken och ta sin första seger för säsongen. Det var i den åttonde straffomgången.

Lander var inne på tre mål bakåt (ett i BP) och inget framåt. Däremot krigade han bra med fysiskt spel (fyra tacklingar- 3:a i Oilers) och tog pucken till mål (sex skott på mål – 1:a i Oilers). Han tekade även bra, 69% (1:a av Oilers centrar), hade en takeaway och ingen giveaway.

Att förlora, missa straff och vara inne på baklängesmål är något som gör att Lander själv lämnade matchen med svarta ögon. Faktum är dock att han jobbade och tog för sig tillräckligt bra för att behålla en centerplats i laget. Står han för den här insatsen varje NHL-match kommer det bli en del poäng och han kommer bli svår att peta.

Matchen i övrigt då? Ja, det syntes att det var NHL:s två sämsta lag defensivt. Tyler Seguin och Jamie Benn var femstjärniga för Dallas och Taylor Hall för Edmonton. Matchen var underhållande att det var bra intensitet och kamp, trots alla mål.

**

Uppdatering: Anton Lander blev tydligen nedskickad till AHL direkt efter matchen. Jisses!

Tung helg för J20 och lite NHL

Timrå J20 hade en blytung helg. Timrå låg i förarsätet för att ta en plats i Topp 10-serien efter jul. Den här helgen ser dock ut att ha förstört de flesta förhoppningarna.

Timrå hade dubbelmöte med streckrivalen Västerås. På hemmaplan besegrades Västerås med 3-1 men här blev det i dubbelmötet två klara förluster, 6-3 och 4-1. Jag såg bara den ena matchen (4-1) men där kände jag inte igen Timrås lag som såg tröga ut och blev utspelade. Timrå ledde förvisso efter två perioder med 0-1 men det var i största grad tack vare en storspelande Adam Ohre (95) i mål. När slutsignalen ljöd hade Västerås vunnit skotten med 66-15!

I dag blev det inte bättre av att Västerås tog poäng av Modo medan Timrå förlorade mot bottenlaget Brynäs med hela 8-2! Timrå rasade med andra ord ihop fullständigt denna viktiga helg. Nu är Timrå sex poäng efter Västerås med bara fem matcher kvar. Även Luleå är sex poäng före men de har bara tre matcher kvar att spela. Det mesta talar för att Västerås tar den sista platsen till Topp 10-platsen.

Skulle Timrå IK missa Topp 10 får man spela i fortsättningsserien med fortsatt chans på slutspel med där det i värsta fall finns en risk för att ramla ur. Det finns dock inget hittills som tyder på att Timrå ska behöva bli involverade så långt ner i en sådan serie men man bör studsa upp rejält från den här helgens insatser och resultat.

**

Det som händer i NHL med svenska ögon är att det ser ut som att vi äntligen kan ha en ny ung forwardsstjärna på gång igen. Sverige får absolut fram bra forwards men ingen efter Nicklas Bäckström (f. 87) har lyckats nå den allra högsta nivån av att vara en elitforward i ung ålder. Gabriel Landeskog (f. 92) har väl varit närmast efter honom, men jag tycker inte han är riktigt så bra.

Det som hänt denna hösten är dock att Filip Forsberg (f. 94) klivit fram och spelat på en nivå som skvallrar om att han kan sätta sig in i NHL:s absoluta forwardselit framöver. Han ligger just nu 12:a i poängligan med 22 poäng på 20 matcher. Han har det här som gör att han ser ut att ha mer tid än han egentligen har. Jag minns första gången jag skrev om honom (http://blogg.mittmedia.se/tikare/2010/08/14/foljer-traningsmatch-j20-leksand-1300/)

Jag börjar för övrigt få rätt stora förhoppningar på att William Nylander (f. 96 – 14 poäng på 13 matcher i SHL) har det som krävs också. Och André Burakovskys (f. 95 – 12 poäng på 20 matcher) start i Washington har ju också varit överraskande lovande.

Sverige har ju annars inga bekymmer att leverera bra backar. John Klingberg (f. 92) storspelar för Dallas just nu t ex. F d Timråbacken Anton Strålman (f. 86) lyckades ju äntligen göra ett namn för sig med sin succé i NY Rangers som defensiv back. I somras sajnades han dyrt av Tampa Bay och jag var orolig att det skulle bli svårt för honom att leva upp till de högre förväntningarna i ett mindre strukturerat system. Det har visat sig vara tvärtom och Strålman har börjat bättre än någonsin. Nu är han både defensivt stabil och offensivt producerande.

Blir det World Cup 2016 kommer det vara hårt om backplatserna.

Som avslutning på detta inlägg en sammanställning om hur det går för de övriga f d Timråspelarna i Nordamerika:

Poängligan Ex-tikare i NHL 23/11:

Utespelare:
1. Henrik Zetterberg, DET 20 matcher 17 poäng (4+13) +0 19:47 min/match
2. Frans Nielsen, NYI 20 matcher 12 poäng (5+7) +5 16:43 min/match
3. Anton Strålman, TBL 22 matcher 12 poäng (2+10) +12 19:24 min/match
4. Magnus Pääjärvi, STL 8 matcher 1 poäng (0+1) -1 10:26 min/match
5. Peter Regin, CHI 4 matcher 1 poäng (0+1) +1 8:20 min/match
Målvakt:
1. Anders Lindbäck, DAL 4 matcher 0 vinster 4.52 mål/match 84,5 i räddningsprocent

Poängligan Ex-tikare, övriga nordamerika 23/11:

AHL:
1. Peter Regin, RFD 15 matcher 14 poäng (4+10) +4
2. Anton Lander, OKC 16 matcher 14 poäng (4+10) -2
2. Carl Klingberg, STJ 20 matcher 11 poäng (4+7) -6
3. Max Friberg, NOR 1 match 0 poäng (0+0) +0
CIS:
Joel Östman, ALB 10 matcher 0 poäng (0+0) +4
NCAA III:
Victor Ivarsson, SMH 6 matcher 0 poäng (0+0) -4

Sett i helgen

Hej!

Jag har sett en del hockey i helgen som jag inte redogjort för i bloggen. Jag tänkte att jag bara kort skulle kommentera detta.

**

Timrås J20 förlorade mot Modo med 3-6. Matchrapport var planerad men bloggservern strulade en hel del i går så jag nöjde mig med att skriva A-lagets match.

Kort om J20-matchen kan jag säga att den var mycket välspelad och bra. Timrå var bra med i matchen men orkade inte hela vägen mot ett mycket starkt Modo-lag. I Timrå gjorde tvillingarna Brändström (95), Anton Nyström (96), Martin Mellberg (95), Jesper Wiberg (97) och Jonathan Dahlén (97) extra bra ifrån sig bland många bra insatser. Det var ett härligt driv i laget, främst i de två första perioderna.

Timrå är dock fortsatt hyfsat med i kampen om Top 10. Fyra poäng ifrån med två färre matcher spelade.

**

Timrås J18 slog Björklöven med 4-1. Stackars Victor Öjdal (97) blev av med sin nolla på en björklövsk reducering med åtta sekunder kvar. Björklöven hade ett lite äldre och tyngre lag men Timrås skicklighet vägde över och man vann tämligen komfortabelt. Backen Marcus Hardegård (97) stod för ett makalöst vackert mål då han trampade runt Björklövens försvar och slängde upp ett snabbt skott i nättaket. I dag vann J18-laget mot Vännäs med 8-3.

**

Edmonton Oilers har inlett NHL-säsongen med fem raka förluster. Jag har sett majoriteten av matcherna och det ser väldigt dystert ut. Ingen av den unga kåren av talangfulla spelare ser ut att kunna leda laget på ett bra sätt. Laget är för tunna och uddlösa. Igen. Att Anton Lander inte skulle kunna platsa bland dessa centrar känns väldigt märkligt. Oilers går mot att missa slutspel för nionde säsongen i rad och mot att åter få drafta en topptalang.

**

Henrik Zetterberg går däremot som tåget. I helgens dubbelmöte med Toronto har han dominerat båda matcherna och legat bakom samtliga fem mål som Detroit gjort. I natt avgjorde han med att sätta ett slagskott med tio sekunder kvar av sudden. Totalt står han på sex poäng på fem matcher.

**

Bäst redan är Sidney Crosby med sina nio poäng (5+4) på fyra matcher. I natt såg jag Pittsburgh slå ett annars superhett NY Islanders. Matchens dominant var Evgeni Malkin som var helt enorm. Patric Hörnqvist har verkligen hamnat i en guldsits där. Han noterades för två mål i natt och har totalt åtta poäng på fyra matcher. Han passar perfekt in. Han tar ingen onödig plats och är bra på att göra sig spelbar för superstjärnorna.

**

Sist och minst såg jag Sundsvall Hockey slå Kalix med 5-2 i eftermiddag. Den förre Timrå-tryoutaren Viktor Hertzberg var spelaren som stod ut mest i matchen och noterades även för två mål och två assist. Kedjan med honom, Markus Kinisjärvi och Mathias Sundberg var lagets främsta. Kalix började annars matchen bäst men när Sundsvall började spela mer fysiskt på det kortväxta Kalix-laget tog man över matchbilden. Sundsvall har också flera puckstarka backar som under senare delen av matchen lät Kalix jaga, jaga och jaga utan lycka.

NHL blir ett getingbo den här säsongen

Hej!

Jag tänkte jag skulle ta en titt på den här säsongens NHL som börjar natten mot torsdag. Jag har inte sett eller följt försäsongen särskilt noga men jag har studerat lagen på pappret och jag har väldigt svårt att ranka många lag utifrån att det känns väldigt tajt. Jag ser redan fram emot vårens Stanley Cup som kommer kunna erbjuda några mäktiga matchserier sett till upplägget. I mitt inlägg inför säsongen gör jag det med tre rubriker: De jag tror på, de jag tror får tufft och de jag tror är körda redan innan säsongen startat.

De jag tror på:

Ja, vi har ju tre stormakter som tagit hem de fem senaste Stanley Cup-titlarna och varit kontinuerligt långt framme. Det handlar om Chicago, Los Angeles och Boston. Dessa tre har en mäktig stomme i rätt ålder och ett svårslaget spel. Jag tror på dessa långt fram även denna säsong men där jag tror mest på Chicago.

Jag tyckte i ärlighetens namn att Chicago var bättre än LA i konferens-finalen i våras men hade marginalerna emot sig. Jag tycker också att Chicago blir starkare med Brad Richards. Han behöver inte vara bärande i Chicago utan behöver bara leverera i power play med ett helt gäng världsspelare omkring sig och det tror jag Richards fixar galant. Han breddar spetsen för Chicago.

LA känns lika starka som förra säsongen och det kommer så klart bära långt. Boston har jag däremot lite ”dekis”-känsla på men de har en lättare konferens och blir i alla fall ett topplag i öst.

De bästa utmanarna den här säsongen finner vi i Anaheim Ducks. Jag tror de har bäst chans att slå Chicago i väst och gör man det vinner man Stanley Cup, tror jag. Ankorna var ytterst nära att slå LA förra säsongen och laget ser bättre ut denna säsong. Det jag främst saknar är dock en riktig backstjärna i laget. Det gör att de förblir utmanare för mig.

Sedan finns några ytterligare fantastiska lag i väst. Jag tänker på St. Louis som breddat offensiven med Paul Stastny. De kommer inte bli lätta att slå och kan också utmana hela vägen. Colorado och Minnesota är två andra lag som med lätthet borde gå till slutspel i väst.

I öst har jag däremot svårt att hitta riktigt bra utmanare men Pittsburgh ska man aldrig räkna ut och med ny coach och rätt vettiga truppförändringar tror jag de i alla fall finns med däruppe. NY Rangers var ju i final förra säsongen och de borde åtminstone vara ett givet slutspelslag denna säsong också. Bortsett dessa finns det två lag jag tror extra på. Det ena är satsande Tampa Bay som var bra redan förra säsongen men hade skadeproblem i slutspelet.

Det andra är Montreal Canadiens som också är laget som jag tippar vinner hela konferensen. De har förvisso tappat Josh Gorges som jag gillade defensivt och kanske betydde Brian Gionta mer än jag förstått? Montreal har dock en fantastisk ledande spelare i P.K Subban. Han har utstrålar nog det bästa självförtroendet i hela NHL och jag tror det är till godo för den marknaden. Dessutom finns många skickliga forwards även om den där superstjärnan framåt saknas. Alex Galchenyuk har dock enorm potential. Montreal har så klart ingen chans mot det bästa laget i väst (Chicago) men final når man.

Tror jag.

Lagen som får det tufft:

23 säsonger i rad har Detroit Red Wings gått till slutspel. Ingen skulle bli gladare än jag om Henrik Zetterberg i egenskap av lagkapten fick hålla det vid liv tills han lägger av men de är, precis som de senaste säsongerna, på gränsen. Detroit har dock en väldigt bra ”pipeline” med spelare 20-25 år som kommer kunna hålla laget borta från den absoluta botten och med i slutspelsstriden. Det var i stora drag dessa som bar laget då Zäta och Datsyuk var skadade förra säsongen. Problemet är de nästintill uteslutande är forwards. Backsidan är för svag.

San José är ett lag med stor potential men som hade mycket turbulens i våras efter ett nytt fiaskoartat slutspel då man tappade 3-0 till 3-4. Det ska dock sägas att det var mot mästarna så domen blev kanske lite väl hård. Däremot har det inte hänt så mycket i truppen på nyförvärvssidan. Jag tror de i den tuffa västra konkurrensen får kämpa för sin slutspelsplats.

Jag tror inte Washington blir en riktig utmanare med Barry Trotz i båset heller. Jag tycker att Philadelphia spretar för mycket. Jag tror inte Vancouvers bredd räcker till. Jag tycker New Jersey är för tunna. Jag tror Arizona är på nedåtgående igen. Jag tror Ottawa har för tunn spets.

Det finns dock ett gäng lag som är på uppgång men som får tufft att utmana redan nu. Ett sådant lag tror jag kan vara Toronto. De har breddat sin backuppsättning, har en bra målvakt och en del matchvinnare framåt.

Dallas och Nashville känns också på uppgång med spännande satsningar men spelar i den bästa divisionen och får svårt därav. Columbus och NY Islanders kommer ställa till det för mer vinstvana (från 90 och framåt) klubbar i öst och minst ett av dessa två spelar slutspel. Jag tycker Florida har ett riktigt spännande lag men det är långt ifrån färdigt och det krävs mycket för att ens gå till slutspel.

Lagen som är körda redan på förhand:

Nu till de klubbar som utmanar om att få drafta Connor McDavid och Jack Eichel m fl. Jag tror 25 lag har kapacitet att nå slutspel medan det är fem jag verkligen inte kan se nåt dit.

Min känsla är att McDavid kommer att göra NHL-karriär i Buffalo, trots att de fyllde upp över lönegolvet med några hyfsade nya namn i sommar. Jag tror de blir sist i ligan även denna säsong. Jag ser inte riktigt vem som ska leda laget på någon position.

Kanadatrion Calgary, Winnipeg och Edmonton har alla tre mindre än 5% chans att nå slutspel som jag ser det. Edmonton kommer fortsätta bli uppätna av de tunga lagen på USA:s västkust som man har i sin division. Jag tycker dock de har ett starkare lag än förra säsongen och borde ta mer poäng och jag tror fler än Taylor Hall kommer göra bra med poäng. Calgary är jämna med Edmonton och känns spännande med Johnny Gaudreau i spetsen av en rad spännande talanger. Jag tror dock de hamnar närmare McDavid än Edmonton.

I Winnipeg och Carolina är min känsla att det är två klubbar där liksom ingenting händer. De når återkommande inte slutspel och de lyckas aldrig göra lagen starkare. De kommer inte allra längst ner heller och får därmed inte de allra bästa draftpositionerna. Det känns som två klubbar som också kan hamna ”rebuilding”-mode snart. Å andra sidan är det dessa klubbar som det är störst risk att jag felbedömer i denna kategori också.

Tipset:

EAST

Atlantic

1. Montreal Canadiens
2. Boston Bruins
3. Tampa Bay Lightning
4. Toronto Maple Leafs
——————————–
5. Detroit Red Wings
6. Florida Panthers
7. Ottawa Senators
8. Buffalo Sabres

Metropolitan

1. Pittsburgh Penguins
2. New York Rangers
3. Columbus Blue Jackets
4. Washington Capitals
——————————–
5. Philadelphia Flyers
6. New York Islanders
7. New Jersey Devils
8. Carolina Hurricanes

WEST

Central

1. Chicago Blackhawks
2. St. Louis Blues
3. Colorado Avalanche
4. Minnesota Wild
5. Dallas Stars
—————————–
6. Nashville Predators
7. Winnipeg Jets

Pacific

1. Anaheim Ducks
2. Los Angeles Kings
3. San José Sharks
—————————–
4. Vancouver Canucks
5. Arizona Coyotes
6. Edmonton Oilers
7. Calgary Flames

STANLEY CUP-FINAL:

Chicago – Montreal 4-1

INDIVIDUELLT:

Hart (MVP):

1. Sidney Crosby, Pittsburgh
2. Steven Stamkos, Tampa Bay
3. Jonathan Toews, Chicago

Art Ross (Poängligan):

1. Sidney Crosby, Pittsburgh
2. Steven Stamkos, Tampa Bay
3. Ryan Getzlaf, Anaheim

Maurice Richard (Mest mål):

1. Steven Stamkos, Tampa Bay
2. Corey Perry, Anaheim
3. Sidney Crosby, Pittsburgh

Norris (Bäste back):

1. Drew Doughty, Los Angeles
2. P.K Subban, Montreal
3. Duncan Keith, Chicago

Vezina (Målvakt):

1. Henrik Lundqvist, NY Rangers
2. Carey Price, Montreal
3. Tuukka Rask, Boston

Selke (Bäste defensive forward):

1. Jonathan Toews, Chicago
2. Anze Kopitar, Los Angeles
3. Henrik Zetterberg, Detroit

Calder (Rookie):

1. John Gibson, Anaheim
2. Johnny Gaudreau, Calgary
2. Jonathan Drouin, Tampa Bay

Världens bästa spelare 2014

Dags för ny lista i bloggen. Det är den årliga listan som jag gjort varje sommar jag bloggat här på ST, nämligen att försöka sätta vilka som är världens bästa hockeyspelare just nu. Jag måste säga att detta år varit svårare än vanligt. Det finns alldeles för få stjärnor som man kan känna alltid håller absolut toppklass. T o m Sidney Crosby lämnar ett år han i många delar dominerat men i de viktigaste turneringarna, OS och Stanley Cup, hade jag högre förhoppningar på honom.

Om jämnheten i toppen beror på att det är jämnare nu eller om det beror på att bevakningen nu är så stor att ingen spelare kommer undan med brister eller dåliga insatser i samma utsträckning som förr kan man tvista om. Både och, brukar vara ett bra svar.

Listan innehåller bara NHL-spelare men jag hade både Alexander Radulov och Ilya Kovalchuk från KHL i åtanke. Betydligt många fler fantastiska spelare hamnar också utanför denna lista. Detta trots att jag utökat listan till 30 spelare detta år. När jag skrev blev det dock tydligt hur Kanada kunde vara så överlägsna i OS då de dominerar mer än vanligt på listan.

Här följer listan:

30. ALEX PIETRANGELO – Blues bästa spelare
Pietrangelo utmärker sig i de mesta statistiska sammanhang. 51 poäng som back, +20 och över 25 minuter spelade per match. I Stanley Cup spelade han över 30 minuter per match på de sex matcherna laget överlevde. I OS var det enbart tre spelare som spelade mer än honom i Kanadas vinnande lag.

29. MATT DUCHENE – En av NHL:s mest underhållande spelare
Duchene har verkligen tagit nästa steg de senaste säsongerna. En fantastisk tekniker som är urstark i att täcka pucken och bryta in på mål. Var den bästa utespelaren i ett sensationellt bra Colorado. Saknades mycket då han var skadad i slutspelet. Med i Kanadas guldlag i OS också.

28. COREY PERRY – En av NHL:s bästa skyttar
Vann målligan och Hart trophy (MVP) för några år sedan. Klev även denna säsong fram och satte 43 mål och kom femma i NHL:s poängliga. Har ett otroligt vasst handledsskott. Starkt CV där han vunnit det mesta man kan vinna från junior och uppåt. I år blev det ett till OS-guld till den listan, dock utan att lyckas göra mål där.

27. SERGEI BOBROVSKI – VM:s bästa målvakt
Förra säsongen fick han pris som NHL:s bästa målvakt och var en av de bättre även denna säsong. Han bar Columbus till slutspel med 92,3 i räddningsprocent. Var inte etta för Ryssland i OS men var den av målvakterna som lyckades bäst där. I VM var han suverän och blev turnerings bäste när Ryssland vann guld.

26. RYAN SUTER – Mest istid i hela NHL
Borde ha vunnit Norris förra året och kom fyra i Norris-omröstningen detta år. Han spelade dock alla matcher i NHL och hade mest istid per match av samtliga. Gjorde 43 poäng framåt också. I Stanley Cup spelade han nästan 30 minuter per match. Han hade även mest istid i USA:s OS-lag.

25. SEMYON VARLAMOV – Tvåa i Vezina-omröstningen
Var det någon spelare som skulle lyftas fram före någon annan i Colorados succésäsong så är det Varlamov som var genomgående stark i grundserien trots en del mindre smickrande bekymmer på sidan om. Skulle varit högre på listan men blev trots allt utbytt i OS-kvarten och hade ingen superstark insats i Stanley Cup.

24. JAMIE BENN – En av de bästa kaptenerna i NHL
En personlig favorit. Bär fram sitt Dallas och fick laget överraskande till slutspel på den tuffa västra sidan. En äkta präriekanadick utan visir som gärna kastar sina handskar eller tacklar samt även gör viktiga och inte sällan vackra mål. Var framgångsrik även i OS där han bl a avgjorde semifinalen mot USA och vann guld.

23. P.K SUBBAN – En av NHL:s mest underhållande backar
Förra årets märkliga val till Norris-vinnare var bänkad i OS och kom inte ens topp 10 i omröstningen av NHL:s bästa backar i år. Den puckskicklige backen klev dock verkligen fram i Stanley Cup och var en av hela slutspelets bästa spelare. Var främst helt enorm då hans Montreal lyckades slå ut Boston i andra rundan.

22. ZDENO CHARA – Bäste back i grundseriens bästa lag
Ny mycket stabil säsong av en av världens genomgående bästa backar. Han levererade 40 poäng framåt, var +25 och är fortsatt en av de svåraste backar att ta sig förbi utifrån sin enorma räckvidd. Lyckades dock inte vara lika avgörande i Stanley Cup som tidigare där bl a mannen ovan här var betydligt bättre när de möttes.

21. JOHN TAVARES – Fyra i NHL sett poäng per match
Skadade sig under OS och spelade inget därefter. Gjorde annars fina 66 poäng på 59 matcher för sitt NY Islanders. Klubben hade dock ingen vidare framgång och missade slutspel. Något man var på god väg att göra redan innan Tavares skadades. Är mycket skicklig i offensiv zon och på småytor.

20. SHEA WEBER – Flest mål bland NHL:s backar
En av världens bästa backar, år efter år. Defensiv jätte som smäller in stenhårda skott från blå. Hade en individuellt stark NHL-säsong där han kom trea i Norris-omröstningen. Dock misslyckades han bära sitt lag till slutspel denna säsong. I OS gjorde han imponerande sex poäng på lika många matcher och vann guld.

19. CLAUDE GIROUX – En av NHL:s bästa spelare andra halvan av säsongen
Det är många kanadensiska OS-vinnare på listan men här kommer en spelare som faktiskt inte kom med deras i OS-trupp. Giroux startade säsongen bedrövligt. Det tog 18 matcher innan han ens gjorde mål. Han slutade dock slutligen trea i NHL:s poängliga och blev nominerad till årets MVP i NHL.

18. ALEXANDER OVECHKIN – NHL:s bästa målskytt
Svårplacerad. En superskicklig offensiv forward med kraft, teknik och ett grymt skott. Enda spelare att göra över 50 mål i NHL. Faktum är dock att både hans Ryssland i OS och hans Washington floppade rejält den här säsongen. Fick dock avsluta med VM-guld. Det går samtidigt inte att se bort från att han var -35(!) i NHL:s grundserie.

17. CAREY PRICE – Utsedd till bäste målvakt i OS
Fick äntligen sitt definitiva genombrott. Gjorde en rakt av stabil säsong med Montreal där han tyvärr skadade sig i den första konferensfinalen. I OS tog han förstaspaden och hade läskigt bra siffror med 0,59 insläppta per match och 97,2% av skotten räddade. Han spelade dock framför ett extremt bra lag defensivt och sattes sällan på svåra prov.

16. JONATHAN QUICK  Högsta högstanivån bland världens målvakter
Det var en skadedrabbad och något ojämn säsong för Quick. Han gjorde dock en bra insats i USA:s OS-mål trots att de missade medalj. Han var också fantastisk när matchserier stod och vägde under Stanley Cup där han för andra gången blev mästare. Han är den målvakt som är svårast att göra mål på när han är som bäst, anser jag.

15. PATRICE BERGERON – Åter utsedd till NHL:s bästa defensiva forward
Med 30 mål, +38 och 58,6% vunna tekningar var han den viktigaste forwarden i grundserien bästa lag. Hans Boston åkte dock ut tidigare än vanligt i slutspelet där han inte var lika stark som förra säsongen, tycker jag. Var dock utmärkt som defensiv center i Kanadas OS-vinnande lag.

14. PAVEL DATSYUK – Besitter världens bästa klubbteknik
Den snart 36-årige ryssen är inte lika jämnstark som tidigare och hade en skadedrabbad säsong. Var dock kapten i OS-laget och gjorde en individuellt bra turnering. Likväl var han Detroits bästa spelare i slutspelet där minnet av det avgörande målet i första matchen sitter kvar som ett av säsongens vackraste.

13. HENRIK ZETTERBERG – En av världens bästa med ryggen fri
Det blev en halv säsong för ”Zäta” utifrån sin krånglande rygg. Gör dock över en poäng per match i NHL. Dominerade första OS-matchen men gick knappt att frakta hem till Nordamerika utifrån extrem värk. Bara ca två månader senare kliver han in och är en av isens bästa i två Stanley Cup-matcher. Det säger ganska mycket om hans klass ändå.

12. TUUKKA RASK – Utsedd till NHL:s bästa målvakt
Var suverän i Finlands bronslag i OS där Sverige kan vara tacksamma att han inte kom till spel i semifinalen. I Boston gör han en grym grundserie där han vinner 36 av 58 matcher, tar 93% av skotten och släpper enbart in 2,04 mål per match. I slutspelet tycker jag dock inte han var den matchvinnare Boston behövde.

11. STEVEN STAMKOS – 25 mål på 37 matcher
För fyra år sedan blev han inte uttagen i OS och nu bröt han benet bara månader innan turneringen och kunde inte delta. 24-årige Stamkos har redan gjort 233 mål i NHL och är den målfarligaste sett över de senaste säsongerna. Höll den här säsongen ett högre målsnitt än Ovechkin som vann skytteligan. Har dock haft svårt att lyckas med sitt lag.

10. ERIK KARLSSON – NHL:s och OS poängbästa back
Får ofta kritik för sin defensiv och var -15 i NHL vilket också förmodligen gjorde att han ej nominerades till Norris. Jag anser dock att defensiven är underskattad även om en del av kritiken är rättvis. Karlsson var även dominant i OS och kom tvåa i den totala poängligan där och var där inte inne på ett enda mål bakåt. Ottawa som lag hade dock en tung säsong. Karlsson var ändå poängbäste back i hela NHL med 13 poängs marginal.

9. HENRIK LUNDQVIST – Världens mest stabila toppmålvakt
”King Henrik”:s storhet ligger inte i att vara den mest spektakulära målvakten utan håller en oerhört jämn högstanivå. Ironiskt nog började säsongen väldigt ojämnt med hans mått mätt men efter jul och framåt var han världens bästa målvakt. Han var i mitt tycke den bästa målvakten i OS och han var den bästa målvakten sett över hela Stanley Cup-slutspelet också. I både OS och i Stanley Cup lyfte han sina lag till final.

8. DUNCAN KEITH – Utsedd till NHL:s bästa back
Behövde som ung två säsonger i AHL innan han tog plats i ett svagt Chicago-lag. Nu är han dubbel Stanley Cup-mästare, dubbel olympisk mästare och har vunnit två stycken Norris trophy som bäste back i NHL. 61 poäng i grundserien med +22 i plusminus. Spelar mest i Chicago. Skridskostark och följsam. Gör också ett rätt bra slutspel där hans Chicago förlorade sjunde avgörande konferensfinalen mot LA Kings på övertid.

7. DREW DOUGHTY – Sitt lags bästa back i OS och Stanley Cup
Hade en något poängsvag grundserie med enbart 37 poäng framåt. Visade dock sig poängstark i både OS och Stanley Cup där han blev mästare i båda turneringarna. Doughty är också mer än bara poäng. Han är en stark defensiv back också och rankas av mig som den bästa backen i världen i dag. Har förmågan att helt ta över enskilda matcher, vilket han gjorde i Stanley Cup med några galet bra insatser.

6. RYAN GETZLAF – Tvåa i NHL:s poängliga
Getzlaf gör i mitt tycke sin bästa säsong i karriären och lyfte sitt Anaheim till att vinna den tuffa västra sidan i grundserien och var bara en poäng efter Boston som vann hela grundserien. Getzlaf gör 87 poäng på 77 matcher och är +28. Han var en av Kanadas bättre på forwardssidan i OS och gjorde ett stark Stanley Cup. Getzlaf fick i inledningen av slutspelet sin käke sönderskjuten men kom tillbaka snabbt och storspelade. Gjorde fina 15 poäng på 12 slutspelsmatcher.

5. EVGENI MALKIN – Tvåa i NHL i poäng per match
Gjorde starka 72 poäng på 60 matcher. Han gjorde inte bort sig i Stanley Cup heller. Sett till ren individuell skicklighet så borde han vara rankad tvåa på den här listan. Jag får dock känslan av att han inte använder alla sina verktyg tillräckligt ofta. Ser lite nonchalant ut och särskådar man hans poäng så ligger i förhållande till andra toppspelare en stor del av poängen i power play. I poängligan gällande spel fem mot fem slutar han på 42:a plats till skillnad från den 15:e plats han hade i totala.

4. PATRICK KANE – Världens mest underhållande spelare
Amerikanske Kane är verkligen en gudabenådad clutchspelare. Han börjar samla på sig en hel radda med häftiga matchavgörande mål i Stanley Cup nu. Han är också den där spelaren som ju mer mogen han blivit ju mer underhållande har han blivit. Att lära sig när man ska bara dumpa och när man ska dribbla bort ett helt lag är få stjärnor förunnat. Gör sällan de där stora poängtalen men en poäng per match i grundserien och lite mer än så i slutspelet. Sättet och när han gör sina poäng gör dem mer värda.

3. ANZE KOPITAR – Mästarnas bäste spelare
Tänk att en spelare som har sin grundutbildning i Slovenien kan vara en av världens absolut bästa spelare. Han borde i mitt tycke fått Selke trophy som bäste defensiva forward i NHL och Conn Smythe trophy som slutspelets mest värdefulla spelare. Jag tycker han var mästarnas bästa spelare, både i slutspelet och grundserien. Inte nog med det så gör han ett fantastiskt OS också och ledde det lilla hockeylandet till en sensationell kvartsfinal trots att man förmodligen hade sämsta laget i övrigt på pappret.

2. JONATHAN TOEWS – Vinnarskallarnas vinnarskalle
Låt se nu. 26-åringen har nu två Stanley Cup, två OS-guld, ett VM-guld och två JVM-guld. Han gjorde det avgörande målet i OS-finalen och blev MVP i förra OS-turneringen. Har också MVP-utmärkelse från Stanley Cup och JVM. Avgjorde flera matcher i årets Stanley Cup. Redan när han får pucken i bra läge i en overtime så liksom vet man att den kommer att sitta redan innan han avslutat. Var millimeter från ny Stanley Cup-final. Han är en tvåvägsspelare av rang och kanske inte den där superbriljanta teknikern eller den som styr ett power play. Han är dock en extremt viljestark vinnare som är nyttig över hela isen.

1. SIDNEY CROSBY – Världens bästa spelare i sin generation
Jag tvekade faktiskt lite. Han var rent av en besvikelse i Stanley Cup och han var ingen dominant kraft i OS utan mer än nyckelspelare i mängden i Kanadas fantastiska lag. Sett över tid och över hela säsongen så kan jag dock inte göra annat än att ranka honom etta. Han vinner trots allt NHL:s poängliga med 17 poängs marginal. Han gjorde också mål i sin andra raka OS-final som slutade med guld dessutom. Han kom in i NHL som 18-åring och ligger nu som 26-åring på ett poängsnitt på 1,40 över karriären och det är han femma genom alla tider i NHL på. I Stanley Cup har han också levererat 1,20 poäng per match. Han behärskar också alla delar av spelet. Han är stark på skridskorna, en bra skytt och en bra playmaker. Dessutom en tjurig vinnartyp som inte gör sig populär i alla läger. När han är som bäst är han också en stark defensiv forward men det är också den del av sitt spel han tappar först när han är ur form, vilket jag ser som negativt. Totalt sett finns dock ingen spelare i ligan som kan mäta sig med honom just nu. I stort sett alla GM:s i NHL skulle nog välja honom först i en fantasydraft, tror jag.

Tack för ordet!

Sveriges bästa genom tiderna i NHL

Peter Forsberg blev i går den tredje svenske spelaren att väljas in i NHL:s Hall of fame. De tidigare två är Börje Salming och Mats Sundin. Den fjärde kommer vi se nästa år när Nicklas Lidström väljs in.

Till denna ära tänkte jag att jag skulle ranka de spelare jag anser varit våra bästa i NHL. Det är inte en ranking för Sveriges bästa spelare genom tiderna utan enbart utefter vad som presterats i NHL. Jag har så klart inte sett alla matcher med alla spelare och vissa har jag knappt sett spela alls och utgår mycket utifrån vad de lyckats prestera och vilket avtryck de satt.

Som vanligt med en sådan här lista måste man välja borta många mycket bra spelare som inte får plats. Det finns en rad spelare som andra skulle välja in och som skulle kunna vara förtjänta av platsen även om jag själv väljer andra spelare. Några jag hade med i tanken men som inte kom med är: Stefan Persson, Patrik Sundström, Calle Johansson, Tomas Holmström, Ulf Dahlén, Bengt-Åke Gustafsson, Bob Nyström, Tomas Jonsson, Kenny Jönsson, Ulf Samuelsson, Tommy Salo, Tommy Albelin, Anders Hedberg, Mikael Renberg, Fredrik Olausson, Per-Erik Eklund, Johan Franzén, Michael Nylander m fl.

Jag har haft hjälp av eliteprospects.com, nhl.com och wikipedia med den meritmässiga sammanställningen.

20. NIKLAS KRONWALL, Back
Poängsnitt NHL: 0,50 på 594 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,45 på 98 matcher
Stanley Cup: 2008
Utmärkelser: –
All Star Team: –
Viking: –
Video: http://www.youtube.com/watch?v=nJ4HjLAxpfI

Kommentar: Toppback i ett topplag men har inte lyckats nå den absoluta eliten bland backar i NHL. Han gjorde dock t ex 15 poäng när Detroit vann Stanley Cup. Även om han i grunden är en tämligen offensiv back så har han satt största avtryck med sina tacklingar på öppen is. Uttrycket ”Kronwalled” har blivit allmänt känt och det är inte svårt att hitta videos med hans mest rejäla tacklingar på youtube.

19. THOMAS STEEN, Forward
Poängsnitt NHL: 0,86 på 950 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,79 på 56 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: –
All Star Team: –
Viking: 1990
Video: http://www.youtube.com/watch?v=9oOFfSGQaiE

Kommentar: Spelade alla sina 14 säsonger i en liten NHL-klubb (Winnipeg Jets) och blev en legendar där. Steen var tuff, teknisk och producerade kontinuerligt. Klubben gick aldrig långt i slutspelet men hade Edmonton och Calgary i samma division som var dominanter stora delar av Steens tid i Jets. Var lagkapten och fick sin tröja hissad.

18. TOMAS SANDSTRÖM, Forward
Poängsnitt NHL: 0,87 på 983 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,58 på 139 matcher
Stanley Cup: 1997
Utmärkelser: –
All Star Team: –
Viking: 1987, 1991.
Video: http://www.youtube.com/watch?v=rHFYYyAy5xg

Kommentar: Min första svenska NHL-idol. Powerforward som spelade mycket fysiskt och sköt stenhårt. Han passade utmärkt ihop med superstjärnor. Han spelade under karriären ihop med både Gretzky och Lemieux. Det var också då han gjorde sina bästa säsonger. Var något skadetyngd och var vid några tillfällen på väg att nå över 50 mål men förhindrades av skador. Fick kröna sin karriär med att vinna Stanley Cup på ålderns höst i Detroit.

17. NICKLAS BÄCKSTRÖM, Forward
Poängsnitt NHL: 1,00 på 495 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,75 på 57 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: –
All Star Team: –
Viking: 2009
Video: http://www.youtube.com/watch?v=6aSXcO89IxU 

Kommentar: Får anses vara en klättrande spelare på denna lista. Snittar en poäng per match vilket enbart tre andra NHL-svenskar gör. Har ett stort spelsinne och är förstacenter i ett lag som tillhört ligans topp i många år även om de missade slutspel denna säsong. Har ett långvarigt och givande samarbete med superstjärnan Ovechkin. De har dock som lag inte alltid levt upp och de har inte fått vara med om någon stor slutspelssuccé ännu.

16. THOMAS GRADIN, Forward
Poängsnitt NHL: 0,88 på 677 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 1,00 på 42 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: –
All Star Team: –
Viking: 1982
Video: http://www.youtube.com/watch?v=mRyzQApEdDk 

Kommentar: En doldis i dessa sammanhang. Faktum är dock att Gradin hade en utomordentligt stark karriär i Vancouver i början av 80-talet. Han låg år efter år i toppen av den interna poängligan. Den bästa säsongen gjorde han 81/82 då han var lagets poängbästa spelare i både grundserie och slutspel när laget tog sig till sin första Stanley Cup-final någonsin. Gjorde fina 42 poäng på 42 slutspelsmatcher i karriären.

15. KENT NILSSON, Forward
Poängsnitt NHL: 1,24 på 553 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,88 på 59 matcher
Stanley Cup: 1987
Utmärkelser: –
All Star Team: –
Viking: 1981
Video: http://www.youtube.com/watch?v=DyhIhG1Y2c4

Kommentar: Extrem offensiv talang. Gjorde t ex 54 poäng på 36 matcher som junior i Elitserien innan han åkte över. Hade rent talangmässigt kunnat fajtats om topp tre på den här listan men lyckades ändå aldrig riktigt göra det där riktiga avtrycket i någon klubb. Gav ofta ett nonchalant intryck på isen. I NHL snittar han en bit över en poäng per match och har det svenska säsongsrekordet med 131 poäng från 1981. Med det kom han trea i hela NHL:s poängliga. Vann en Stanley Cup som sen värvning i Edmontons dynastilag.

14. HÅKAN LOOB, Forward
Poängsnitt NHL: 0,95 på 450 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,74 på 73 matcher
Stanley Cup: 1989
Utmärkelser: –
All Star Team: 1st 1988
Viking: 1988
Video: http://www.youtube.com/watch?v=8WbDvPy4UlY 

Kommentar: Är otroligt nog den enda svenska NHL-spelaren som gjort 50 mål under en säsong. Han hade dock en kort NHL-karriär och lämnade redan efter sex säsonger. Han öste heller inte in poäng på samma sätt som på svensk mark. Hade dock sin säsong 87/88 där han gjorde sina 50 mål och kom även med i det första allstar-laget. Säsongen efter var han med och vann Stanley Cup. Då var han femma i deras interna poängliga i slutspelet.

13. ERIK KARLSSON, Back
Poängsnitt NHL: 0,75 på 315 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,65 på 23 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Norris 2012
All Star Team: 1st 2012
Viking: 2012
Video: http://www.youtube.com/watch?v=YIdanHA5xEI

Kommentar: Bara 24 år och kommer kunna kliva högt på denna lista. Är just nu den skickligaste svenska spelaren i hela världen. Grymt snabb, teknisk och spelsmart. Har trots sin unga ålder hunnit bli utsedd till NHL:s bäste back och vann i år för andra gången backarnas poängliga och gör det i ganska klar stil. Har dock inte haft någon succé med sitt lag ännu och det kan bli lite enkla misstag ännu.

12. PELLE LINDBERGH, Målvakt
Målsnitt NHL: 3,30 på 157 matcher
Målsnitt Stanley Cup: 3,11 på 23 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Vezina 1985
All Star Team: 1st 1985
Viking: 1983
Video: http://www.youtube.com/watch?v=NpzFdsUkSbo

Kommentar: Åkte över tidigt, sett till den tid den begav sig, och satsade allt på att bli NHL-målvakt. Han fick sitt genombrott 82/83 och tog ytterligare ett kliv 84/85. Han var då hela NHL:s bästa målvakt och en stor del i att Philadelphia vann grundserien och gick till Stanley Cup-final. Finalen förlorades mot ett fantastiskt Edmonton. Lindbergh var den första europeiska målvaktsstjärnan i NHL. Tyvärr så tog det bara några månader senare slut då han omkom tragiskt i en trafikolycka, blott 26 år gammal. Gissningsvis hade han legat betydligt högre på denna lista om han hade fått leva vidare.

11. MATS NÄSLUND, Forward
Poängsnitt NHL: 0,97 på 651 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,90 på 102 matcher
Stanley Cup: 1986
Utmärkelser: Lady Byng 1988
All Star Team: 2nd 1986
Viking: 1985, 1986
Video: http://www.svtplay.se/klipp/1153303/ishockeylegendarens-halsning-till-mats-naslund

Kommentar: Att slå sig in som svensk i NHL när man enbart är 170 cm lång kräver ett extremt bra spelsinne, vilket han också hade. Han kom dessutom in i ett Montreal som precis gått ur en storhetstid. Han lyckades ändå vara med och vinna en Stanley Cup-titel med klubben där han var lagets bäste poängplockare i både grundserien och i Stanley Cup. I grundserien satte han nytt assistrekord i NHL för vänsterforwards. Han var dessutom assisterande lagkapten med Larry Robinson bakom Bob Gainey. Totalt gjorde han åtta säsonger i NHL och producerade nästan en poäng per match i både grundserie och slutspel. 92 poäng på 102 slutspelsmatcher är kanske mest imponerande. Har satt avtryck för många andra korta spelare och är t ex anledningen till att Martin St. Louis spelar i tröja 26.

10. DANIEL SEDIN, Forward
Poängsnitt NHL: 0,82 på 979 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,70 på 96 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Art Ross 2011, Lindsay 2011
All Star Team: 1st 2011, 2nd 2010
Viking: 2011
Video: http://www.youtube.com/watch?v=TK3caua-hFs

Kommentar: Tvillingbrodern som var den något vassare i yngre ålder. Daniel har alltid varit målskytten av de två. Han gjorde förvisso 20 mål som 20-årig rookie men tog sedan lång tid på sig innan han blev en toppspelare i ligan. Mellan 2006-2012 gjorde han mellan 29-41 mål varje säsong. 10/11 var hans bästa år då han vann NHL:s poängliga (104 poäng), blev vald till bästa spelare av spelarna och hans Vancouver gick till Stanley Cup-final. Har gjort okej ifrån sig i slutspelssammanhang men inget anmärkningsvärt där.

9. MARKUS NÄSLUND, Forward
Poängsnitt NHL: 0,78 på 1117 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,69 på 52 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Lindsay 2003
All Star Team: 1st 2002, 2003, 2004
Viking: 2001, 2003, 2004
Video: http://www.youtube.com/watch?v=cGqtcWf2ALk

Kommentar: Åkte nog över lite för tidigt men sista (tredje) säsongen i Pittsburgh fick han dock spela en del med Lemieux vilket lyfte poängproduktionen. Det var dock i Vancouver som genombrottet kom. I 00-talets början var han en av ligans bästa spelare under fyra säsonger. Han var då den offensivt starkaste delen i en mycket bra kedja ihop med Bertuzzi och Morrison. De åren gjorde han över 40 mål tre gånger. Något som sänker honom lite på den här rankingen är att han aldrig lyckades vara samma målskytt i slutspelen samt att han inte lyckades vara en toppspelare fler år än han var. Han tycktes vara mer beroende av en bra omgivning än andra superstjärnor. Har dock en enormt stark karriär, var lagkapten och har fått sin tröja hissad i taket i Vancouver.

8. HENRIK SEDIN, Forward
Poängsnitt NHL: 0,83 på 1010 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,75 på 99 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Hart 2010, Art Ross 2010
All Star Team: 1st 2010, 2011
Viking: 2010
Video: http://www.youtube.com/watch?v=uXt_EUkjzhs

Kommentar: Passningskungen. Har gjort över 70 assist tre gånger i sin karriär och över 60 ytterligare tre gånger. Det går inte så snabbt alla gånger men är mycket skicklig med ryggen mot spelet och duktig att hitta in med bra instick. Precis som sin bror började dock karriären lite trögt i NHL. Det tog fyra säsonger innan han ens nådde 40 poäng under en säsong. Efter lockouten 2005 började det dock att lossna. Höjdpunkten kom 2010 då han lyckades vinna poängligan och blev framröstad till NHL:s mest värdefulla spelare. Han gjorde det trots att tvillingbror Daniel missade 19 matcher p g a skada. När Vancouver gick till final 2011 var han kapten och gjorde 19 assist i slutspelet.

7. DANIEL ALFREDSSON, Forward
Poängsnitt NHL: 0,93 på 1246 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,81 på 124 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Calder 1996, King Clancy 2012, Mark Messier 2013
All Star Team: 2nd 2006
Viking: –
Video: http://www.youtube.com/watch?v=cpCYKdW0vIA 

Kommentar: Kom som late bloomer in i NHL:s överlägset sämsta lag i mitten av 90-talet, Ottawa Senators. 18 år senare lämnade han klubben som dess bästa spelare genom tiderna. Han hade då varit lagkapten i 13 säsonger och gjort över 1100 poäng för klubben. Alfredsson var också den klart ledande spelaren när Ottawa gick långt i Stanley Cup. Jag tänker främst på 2007 då laget gick till final. Han gjorde 14 mål på 20 matcher och där fyra av målen var matchavgörande. Han har i slutspelssammanhang varit bra på att göra viktiga mål, vilket lyfter honom på den här listan. Han har också haft en väldigt bra produktion över många år. Har t ex tio säsonger med 70 poäng eller mer.

6. HENRIK ZETTERBERG, Forward
Poängsnitt NHL: 0,95 på 759 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,93 på 125 matcher
Stanley Cup: 2008
Utmärkelser: Conn Smythe 2008
All Star Team: 2nd 2008
Viking: 2007, 2008, 2013
Video: http://www.youtube.com/watch?v=l68rSYl0Nlg 

Kommentar: ”Zäta” vann poängligan för rookies första säsongen och har sedan efter lockouten 2005 varit en av ligans bästa spelare. En av världens bästa tvåvägsforwards under sin tid. Har producerat bra i NHL men aldrig fått det där sista lyftet som gjort att han lyckats vinna poängligan. Han har heller inga officiella grundserieutmärkelser men blev utsedd till årets bästa spelare i NHL av TSN 2008 (trots att t ex Ovechkin gjort 65 mål den säsongen) och vann 3 stars-ligan i NHL 2007. Det är dock i Stanley Cup som han gjort sitt största avtryck. Mest så klart genom att vinna poängligan i slutspelet (svenskt rekord för poäng i ett slutspel), göra det Stanley Cup-vinnande målet och bli utnämnd till slutspelets mest värdefulla spelare 2008. Han lyckades dessutom vinna kampen man mot man över Crosby. Har totalt gjort 56 mål och 116 poäng i Stanley Cup, det slår bara Lidström och Forsberg av svenskar. Han visade också klass i slutet av grundserien 2013 då han med tio poäng på de fyra sista matcherna i grundserien ledde laget till fyra raka segrar som innebar att de tog sista slutspelsplatsen. Hyllad lagkapten för Detroit.

5. HENRIK LUNDQVIST, Målvakt
Målsnitt NHL: 2,26 på 574 matcher
Målsnitt Stanley Cup: 2,24 på 92 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Vezina 2012
All Star Team: 1st 2012, 2nd 2013
Viking: –
Video: http://www.youtube.com/watch?v=LTVZgzXQdkI

Kommentar: Tog snabbt plats som förstekeeper i en så stor klubb som NY Rangers och har behållit platsen i nio raka säsonger. På dessa nio säsonger har Rangers gått till slutspel i åtta. Innan Lundqvist kom till Rangers hade klubben missat slutspel i sju raka säsonger trots dyra trupper. Lundqvist blev snabbt kallad ”King Henrik” och har under sina åtta första säsonger alltid slutat bland de sex främsta i omröstningen av NHL:s bästa målvakt. Han har fyra gånger varit bland de tre främsta och en gång har han vunnit. Han har tagit Rangers till konferensfinal två gånger varav vidare till Stanley Cup-final en gång. Han gjorde dessutom en stark final och hade vid vinst förmodligen fått en MVP-utmärkelse också. Det är väl just den pricken som ännu saknas för att han ska kunna kliva upp bland de tre främsta. Är förmodligen hela ligans mest pålitliga målvakt under det senaste årtiondet.

4. BÖRJE SALMING, Back
Poängsnitt NHL: 0,69 på 1148 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,60 på 81 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: NHL Hall of fame 1996
All Star Team: 1st 1977, 2nd 1975, 1976, 1978, 1979, 1980
Viking: 1976, 1977, 1979
Video: http://www.youtube.com/watch?v=bW1it7hJd9E

Kommentar: Den tjurighet som denna karl besitter har banat väg för många efterföljande européer. Europa hade tagit sig in i NHL ändå men sättet Salming uppträdde ökade definitivt respekten för de som följde efter. Han är kanske mest känd för alla sina stygn och sitt uppoffrande spel. Få har dock kanske koll på att han också var en otroligt skicklig rörlig back med ett väldigt bra spelsinne. Han producerade över 70 poäng vid fyra tillfällen och hade säkert vunnit någon Norris om han inte kamperat mot så oerhört starka namn på den tiden. Titta bara på allstar-utnämningarna. De innebär att han var en av ligans fyra bästa backar under sex säsonger. Han spelade 16 raka säsonger i ett dåligt Toronto-lag. Han fick t ex aldrig vara med om att gå långt i ett slutspel. Det tråkigaste med hela hans karriär är nog att han aldrig vann någon större titel än SM-guld. Blev dock förste svensk i NHL:s hall of fame.

3. MATS SUNDIN, Forward
Poängsnitt NHL: 1,00 på 1346 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,90 på 91 matcher
Stanley Cup: –
Utmärkelser: Mark Messier 2007, NHL Hall of fame 2012
All Star Team: 2nd 2002, 2004
Viking: 1993, 1994, 1997, 2002
Video: http://www.youtube.com/watch?v=Bodh9bwsiwA

Kommentar. Blev förste europé och hittills enda svensk att väljas först i draften. Han klev in i NHL som junior och producerade bra direkt. Han blev snabbt den största svenska stjärnan i ligan och var väl det tills Peter Forsberg kom in i ligan. Mats hade en tuff situation då han byttes till Toronto mot fansens stora favorit 1994 (Wendel Clark) efter att klubben nått två konferensfinaler. Sundin levererade dock och lyckades vinna fansens kärlek. Likt Zetterberg så gjorde han många bra offensiva säsonger men lyckades aldrig riktigt pricka så pass att han vann poängligan. Han har gjort mest mål och mest poäng av alla NHL-svenskar genom tiderna. Sundins kanske mest imponerande NHL-statistik är att han har 96 matchvinnande mål. För precis som i Tre Kronor så var han också i NHL den som klev fram och avgjorde när matcher stod och vägde. Han lyckades dock aldrig gå hela vägen i Stanley Cup. Han hade nog sin bästa chans 2002 då de förlorade konferensfinalen mot ett inte allt för starkt Carolina. Han har sitt nummer i taket i Toronto, är den anrika klubbens meste målskytt och poänggörare genom tiderna och han valdes in i Hall of fame första året han var tillgänglig.

2. NICKLAS LIDSTRÖM, Back
Poängsnitt NHL: 0,73 på 1564 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 0,70 på 263 matcher
Stanley Cup: 1997, 1998, 2002, 2008
Utmärkelser: Conn Smythe 2002, Norris 2001, 2002, 2003, 2006, 2007, 2008, 2011
All Star Team: 1st 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2006, 2007, 2008, 2011 2nd 2009, 2010
Viking: 2000, 2006
Video: http://www.youtube.com/watch?v=Dy2aeLaOshQ

Kommentar: Frågar du tio hockeykunnare i Nordamerika lär minst nio av dem svara att Lidström är den bästa svenska hockeyspelaren genom tiderna. Det är absolut inte fel att tycka det heller. Han rankas av många också som europas bästa NHL-spelare genom tiderna. Jag har ”Lidas” tvåa enbart för att jag tycker att Peter Forsberg i sin peak var en mer dominant spelare. Lidströms storhet ligger mycket i kontinuiteten. 20 säsonger i Detroit och snittade över 78 matcher per säsong. Han var aldrig långtidsskadad under hela sin karriär. Han var dessutom extremt smart och en mästare att slå bra förstapass. Forwards kunde alltid starta sina anfall med en passning på bladet. I det defensiva läste han spelet utmärkt och i power play var han mycket vass från offensiva blå. Hade några mindre dippar men annars är det bara att kolla in siffrorna. Fyra Stanley Cup-titlar och en MVP. Sju gånger NHL:s bästa back och kom alltså med i första allstar-laget tio(!) gånger. En av världens bästa backar genom tiderna. Makalös karriär!

1. PETER FORSBERG, Forward
Poängsnitt NHL: 1,25 på 708 matcher
Poängsnitt Stanley Cup: 1,13 på 151 matcher
Stanley Cup: 1996, 2002
Utmärkelser: Hart 2003, Art Ross 2003, Calder 1995, NHL Hall of fame 2014
All Star Team: 1st 1998, 1999, 2003
Viking: 1996, 1998, 1999
Video: http://www.youtube.com/watch?v=SLbJCagtifc

Kommentar: ”Foppa” har högst poängsnitt av svenskar i både grundserie och slutspel trots att han spelade under en tid då hakningar och fasthållningar tilläts som mest. Han är den rent tekniskt och offensivt skickliga spelare vi någonsin exporterat till NHL. Till det är han en av de elakaste och tuffaste på isen. Han mer eller mindre ”uppfann” offensiva tacklingar. Han var sällan snabbast på isen men hade en otrolig balans som bl a Henrik Zetterberg tagit efter. Han var också en stor vinnare och har gjort 14 matchavgörande mål i Stanley Cup t ex. Detta trots att han i grunden aldrig varit någon extremt stor målskytt. Han vann även poängligan i Stanley Cup vid två tillfällen då hans lag inte ens gick till final. I slutet av 90-talet och fram till 2004 tycker jag att han var den som över den tidsepoken var den bästa utespelaren i NHL. Därefter kom de stora skadebekymren som tyvärr hämmade honom resten av karriären. Även om han gjorde ett bra inhopp i Philadelphia så var han inte längre samma fysiska kraft. Så sett över en hel karriär så slår han inte Lidström på fingrarna men jag tycker ändå att Foppas peak slår Lidas kontinuitet och väljer honom som min etta. Han var mer underhållande och var ännu mer stark i att på nästan egen hand vinna matcher.

Tack för ordet!

Begreppsförklaringar:
Utmärkelser:
Conn Smythe=MVP i Stanley Cup, Hart=MVP i grundserien, Art Ross=Poängkung i grundserien, Norris=Bäste back i grundserien, Vezina=Bäste målvakt i grundserien, Lindsay=MVP i grundserien framröstad av spelarna, Calder=Årets rookie i NHL, Mark Messier=Pris för ledarskap, King Clancy=Pris för humanitära insatser och ledarskap.
Viking Award=Bästa svenske spelare i NHL framröstad av de övriga svenska NHL-spelarna.

King O King

Stanley Cup-final 5: LA Kings – NY Rangers 3 – 2 ot2 (4-1 i matcher)

1-0 Justin Williams 9 (King 8, Stoll 3) 06:04
1-1 Chris Kreider 5 (McDonagh 13, Richards 7) 35:37
1-2 Brian Boyle 3 (Hagelin 5) 39:30
2-2 Marian Gaborik 14 (Doughty 13, Carter 15) 47:56
3-2 Alec Martinez 5 (Toffoli 7, Clifford 6) 94:43
Skott: 51 – 30

Stanley Cup-mästare 2014: Los Angeles Kings

Conn Smythe Trophy 2014: Justin Williams

Stanley Cup är över. Los Angeles Kings avgjorde i den femte matchen, precis som jag tippade innan finalen. NY Rangers bjöd på bra motstånd hela vägen men det var tydligt att Kings var det starkare laget.

Henrik Lundqvist avslutar verkligen på ett bra sätt. Han höll liv i finalen genom att vinna den fjärde matchen och var i natt helt fenomenal när Kings dominerade. Framför allt var det efter period två och framåt som Kings tog över fullständigt.

Kings tog en klassisk Kings-seger. Med det menat att de åter kommer tillbaka från underläge. Rangers gör två riktigt vackra mål i den andra perioden när matchen står och väger men det bekommer detta grymma mästarlag som bara körde på i tredje perioden och kom ikapp.

Den första förlängningen var helt galen utan mål. Det var kanonchanser åt båda håll även Kings stod för trycket. Tror det var fyra eller fem ramträffar bl a. Den påminde lite om när Kings mötte Chicago i konferensfinalen. Då kunde också förlängningarna se ut så.

LA Kings avgör till slut efter nästan 95 minuters spel. Det är Alec Martinez som får sätta ”Stanley Cup clinching goal” på sitt CV. Skott på bortre benskyddet av Tyler Toffoli och retur i mål av en framstörtande Martinez. Det var också Martinez som startade hela anfallet.

På tal om CV så fick Justin Williams kröna sin fantastiska slutspelskarriär med att vinna Conn Smythe Trophy. Detta Kings var dock ett lag där det fanns många att välja på utan att de hade känts som galna val till denna MVP-utmärkelse. Jag hade kanske lagt min röst på Anze Kopitar om jag fick välja. Han var fantastisk i båda ändor och i mitt tycke den rakt av bästa spelaren i laget. Justin Williams gör trots allt 25 poäng i slutspelet, han gör viktiga mål och växte under slutspelets gång. En absolut värdig vinnare.

LA Kings har nu vunnit Stanley Cup två gånger de senaste tre åren. De har under dessa år framför allt varit ett starkt slutspelslag. Vid båda Stanley Cup-titlarna har man inte ens startat slutspelen på hemmaplan utifrån sin position från grundserien. Förra säsongen var man dessutom framme i konferensfinal men föll mot Chicago. Ett Chicago man med minsta marginal slog detta år. Dessa två lag känns ju nu som de som är ledande i NHL.

Det som gjort just Kings till ett vinnarlag är fantastiskt bra trejder och en bra coach. Det är dock långt ifrån hela sanningen. Kings har draftat och utvecklat spelare bra. Kings har hittat bra spelare via tidiga drafter som exempelvis Kopitar, Brown och Doughty. Man har även funnit vinnande spelare med lite senare val också som med Quick, Lewis, King, Martinez, Voynov, Clifford, Toffoli och Pearson. Till dessa har man också draftat spelare man kunnat göra bra trejder med som Schenn och Simmonds t ex.

Allt som allt så är Kings ett värdigt mästarlag och en häftig tung mästare som verkligen sätter krav på andra klubbar att utveckla sig för att i framtiden kunna slå dem i bästa av sju.

Sista matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Henrik Lundqvist, Rangers
– Står på huvudet och gör verkligen det han kan för att rädda serien. Gör ett grymt slutspel och en stark final i helhet. Tycker han är bäst i världen andra halvan av denna säsong.

4: Jeff Carter, Kings
– Urkraft som verkligen tänt till i detta slutspel. Skapade åter mycket på egen hand. Har nu lyckats bli olympisk mästare och Stanley Cup-mästare samma år.

3: Alec Martinez, Kings
– Matchvinnaren. Var delaktig i offensiven hela matchen. Amerikan som hittades i fjärde draftrundan 2007 och som sedan utvecklats starkt i klubbens system.

2: Justin Williams, Kings
– Gör givetvis mål i den här avgörande matchen också. Har åtta skott på mål, får mycket speltid.

1: Ryan McDonagh, Rangers
– Spelar 42 minuter och gör en bra insats. Lite slarvig emellanåt men också briljant som vid 1-1 målet.

Svenskar:

Rangers:
Henrik Lundqvist (Frölunda) 48 räddningar, 94,1%
Anton Strålman (Timrå) -1, 30:31 min, 3 skott, 0 utv.min
Carl Hagelin (Södertälje) +0, 22:55 min, 0 skott, 0 utv.min

Lundqvist räddade liv i finalen

Stanley Cup-final 4: NY Rangers – LA Kings 2 – 1 (1-3 i matcher):

1-0 Benoit Pouliot 5 (J.Moore 2, Brassard 6) 07:25
2-0 Martin St. Louis 8 (Kreider 8, Stepan 10) 26:27
2-1 Dustin Brown 6 28:46
Skott: 19 – 41

I natt lyckades Rangers äntligen vinna en finalmatch. Den stora matchvinnaren var Henrik Lundqvist som inte bara tog 40 skott utan flertalet frilägen och klara lägen från nära håll. Henrik höll sig lugn och klistrade puck på puck. Lyckades han inte fick han hjälp av uppoffrande backar.

Tänk att tur och otur alltid tycks jämna ut sig i matchserier. I den här matchen fick Rangers sitt första mål godkänt trots misstänkt hög klubba. Två puckar ligger lös på mållinjen där försvarsspelare mer eller mindre lyckas rädda/blockera pucken i målområdet. Detta också utan vidare åtgärd, vilket kan diskuteras.

Hur som helst så vinner Rangers matchen. Man gör det dock utan att imponera tillräckligt, tycker jag. Sättet Rangers vinner på kommer inte räcka för att vinna tre raka matcher till. Rangers började ju visserligen bra i första perioden med bra fart och press men blev återigen spelmässigt söndermalda ju längre matchen gick. Skotten var t ex 1-15 i tredje perioden. Rangers lade mer eller mindre ner sitt anfallsspel i tredje perioden men man lyckades inte stänga Kings från bra målchanser heller.

Det var allt som allt en bra match, tycker jag. Det var bra kamp och det är kul att se ställningskriget som hela tiden tippar över till Kings mer och mer. Det var också kul att se den uppoffrande inställningen i Rangers. Hur gärna de ville ta den här matchen. De spelade verkligen som om det var deras sista chans. Kings visade faktiskt ingen som helst darr inför att kunna avgöra. De körde verkligen på och tog kampen.

Var det något Kings gjorde sämre i den här matchen så var det att man inte fick de där styrningarna och skymningarna för att ställa Lundqvist. Där gjorde också Rangers backar ett bättre jobb. Henrik Lundqvist är trots allt en målvakt som i stort sett aldrig gör en ren målvaktstavla. Han är nog den mest stabila målvakten i hela världen på det sättet. I natt var han otroligt säker i de öppna lägena. Det var bara en dubbelfintande Dustin Brown som lyckades sätta sitt friläge.

Jag tycker också att Anton Strålman gör en riktigt bra match. Det är inget ”fancy” men han är säker i det defensiva spelet och spelar uppoffrande.

Nu vänder serien tillbaka till Los Angeles och det är än så länge bara ett ”break” upp för Kings även om man kan avgöra hemma. Den här segern lyfter självförtroendet i Rangers vilket de verkligen behöver för att de ska kunna vinna ytterligare en match. Kings behöver bara fortsätta mala på så kommer de ta en match till. Det man kan göra bättre är som sagt att få igenom fler skott med styrning och skymning.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Henrik Lundqvist, Rangers
– Var matchens överlägset bästa aktör. Kul och skönt för honom. Det behövde han.

4: Anze Kopitar, Kings
– Dominerade i båda zoner, i både power play och box play. Var fantastisk matchen igen igenom. En av världens absolut bästa spelare.

3: Jeff Carter, Kings
– Har en otrolig fart och kraft i matchen. Bryter igenom flera gånger på egen hand och skapar bra chanser.

2: Anton Strålman, Rangers
– Säker i defensiven och med pucken. Låg på rätt sida, tacklade och vann sina närkamper. Gör en makalös brytning på mållinjen som blev en avgörande sekvens i matchen.

1: Ryan McDonagh, Rangers
– Också bra och säker i defensiven även om han hade något olyckligt pucktapp. Plockar också fram mycket i det offensiva spelet och är delaktig där. Spelar över 28 minuter.

Svenskar:

Rangers:
Henrik Lundqvist (Frölunda) 40 räddningar, 97,6%
Anton Strålman (Timrå) +0, 19:35 min, 0 skott, 0 utv.min
Carl Hagelin (Södertälje) +0, 14:35 min, 0 skott, 0 utv.min

Är finalserien över illa Quickt?

Stanley Cup-final: NY Rangers – LA Kings 0 – 3 (0-3 i matcher):

0-1 Jeff Carter 10 (Williams 16, Voynov 7) 19:59
0-2 Jake Muzzin 6 (Kopitar 21, Gaborik 8) 24:17
0-3 Mike Richards 3 (Clifford  5) 37:14
Skott: 32 – 15

Det ser ut att bli lite väl väntat och enkelt för Kings i den här finalserien. Det är så klart jämna matcher men Kings är lite bättre i varje match och vändningarna i de två första matcherna ser ut att ha givit ett gigantiskt mentalt överläge.

Rangers börjar fartfyllt och energirikt. Man forecheckar och sätter hård press på Kings i den första perioden. I Kings står dock Jonathan Quick som gör en rad otroligt bra räddningar i den här matchen. I den första perioden är det en sinnessjuk klubbräddning när Mats Zuccarello har öppet mål.

Även om Rangers spelar med bra fart i den första perioden har de uppenbart svårt att få fast Kings och de får bara fyra skott på mål. Det känns som matchen mer eller mindre avgörs när Jeff Carter skickar in ett skott via en Rangersback och via Lundqvists plock och in i mål med 0,7 sekunder kvar av den första perioden. Detta efter att knappt ha skapat någon riktigt het målchans på hela den första perioden.

I den andra perioden drar Rangers på sig klumpiga utvisningar och en stor skillnad mellan lagen är att Kings kan kapitalisera på dessa. Jake Muzzin sätter 0-2 via en täckande Rangersspelare och in. När Rangers senare får power play och de får flera stycken så händer i stort sett ingenting och händer det något så är Jonathan Quick där med en femstjärnig räddning.

Quick vinner för tredje raka matchen målvaktsmatchen mot Lundqvist.  Lundqvist gör inte bort sig i någon match men han gör inte de svåra räddningarna som Quick. Räddningar som ger laget energi och som tar energi av det andra laget. En del i detta är kanske att Lundqvists stil är mer mekanisk och att hans positionering lite längre in i målet gör att han inte når alla styrningar på samma sätt. Quick är också mycket mer atletisk än Henke och har de snabbare reaktionerna. Han är mer upp och ner i formen men när han är ”upp” är han bäst i världen. Det är han just nu.

Kings kontrollerar matchen bra och kan göra så mycket tack vare att Rangers har ett så svagt power play. Man saknar ett bra hot från backplats och ingen av lagens centrar klarar att styra spelet på ett bra sätt. Det är fortfarande Mats Zuccarello som är Rangers överlägset bästa offensiva spelare.

Nu har Kings 3-0 i matcher och är väl 95% klara segrare av Stanley Cup. Rangers kan om det studsar rätt vinna nästa match men sedan är det förmodligen över. Kings har ju visat att det går att vinna fyra raka matcher vid 0-3 i detta slutspel men att Rangers ska göra det på detta Kings känns övermäktigt. Då måste det till något väldigt radikalt, speciellt med Rangers usla power  play.

Den största anledningen till att Kings vinner just nu är dock deras närkampsspel. De slår oftast sin gubbe in på mål i båda zonerna och oftast också efter sargerna. Det produceras i varje formation. I den tredje perioden gör t o m Mike Richards mål. En stjärncenter som gjorde 23 poäng i ett slutspel med Philadelphia för några år sedan men som nu accepterat en roll som fjärdecenter men ändå ligger på 10 poäng hittills i slutspelet.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jonathan Quick, Kings
– Håller nollan och gör några makalösa och minnesvärda räddningar. Ger aldrig Rangers någon luft i denna match.

4: Anze Kopitar, Kings
– Stark över hela isen och väldigt bra i den här matchen. Gör ”bara” en assist men var dominant med pucken. Inte superkreativ i matchen men stark, väldigt stark.

3: Jake Muzzin, Kings
– Drew Doughtys mindre kända backkollega var stark i natt också. Målskytt och spelade med pondus. Bra fysiskt och täckte skott. Säker i spelet.

2: Jeff Carter, Kings
– Har varit en gubbe i lådan under detta slutspel för Kings och hoppar fram när han behövs. Sätter otroligt viktiga 1-0 och skymmer Lundqvist vid 2-0.

1: Mats Zuccarello, Rangers
– Rangers klart bästa spelare i finalen hittills. Han är kreativ, kvick och tuff. Skapade de flesta chanserna och satte in de bästa tacklingarna. Trots att han bara mäter 171 cm.

Svenskar:

Rangers:
Henrik Lundqvist (Frölunda) 12 räddningar, 80%
Anton Strålman (Timrå) +0, 18:08 min, 0 skott, 0 utv.min
Carl Hagelin (Södertälje) -2, 10:24 min, 4 skott, 2 utv.min

…och igen!

Stanley Cup-final: LA Kings – NY Rangers 5 – 4 ot2 (2-0 i matcher):

0-1 Ryan McDonagh 4 (D.Moore 5) 10:48
0-2 Mats Zuccarello 5 (McDonagh 12, Brassard 5) 18:46
1-2 Jarett Stoll 3 (Williams 13, King 7) 21:46
1-3 Martin St. Louis 7 (Stepan 9, Kreider 7) 31:24
2-3 Willie Mitchell 1 (Voynov 6, Williams 14) 34:39
2-4 Derrick Brassard 6 (Zuccarello 8) 34:50
3-4 Dwight King 3 (Greene 4, Williams 15) 41:58
4-4 Marian Gaborik 13 47:36
5-4 Dustin Brown 5 (Mitchell 3, Kopitar 20) 90:26
Skott: 44 – 38

Även detta ser ut att kunna bli en final att minnas länge. LA Kings sätt att vända matcher fortsätter förundra. När Mats Zuccarello satte upp Derrick Brassard till 2-4 bara elva sekunder efter att Kings reducerat till 2-3 trodde i alla fall jag att matchen var klar. Sådana psykologiska mål avgör nästan alltid matcher. Kings hittade dock återigen ett sätt att komma återigen och denna gång fick man tråkigt nog viss hjälp av domarna.

Det är 3-4 målet som inte borde ha godkänts. Det går inte att hitta en reprisbild som skulle kunna godkänna Dwight Kings mål. Han åker in i målgården bakom Lundqvist och stör honom tydligt. NHL ringer konstigt nog inte på sådana situationer och målet döms korrekt.

Det målet vände den här matchen. Kings fick vind i sina segel och Lundqvist hade tydligt svårt att släppa frustrationen. Jag tycker dock att Kings spelar den bästa hockeyn när de spelar på toppen av sin förmåga och när de får tryck på sina motståndare får de ett jäkla tryck. Rangers spelar bra i fart och gör en bra match men även de hade en del flyt inledningsvis i matchen och gjorde mål på nästan allt de skapade då.

Efter att Marian Gaborik kvitterat vaknade faktiskt Rangers till och skapade de bästa chanserna för att avgöra men då klev Jonathan Quick fram stort. Han vann målvaktsmatchen även i den här matchen. Inte för att Lundqvists insläppta mål var billigare, det var de inte, men för att Quick gör de vassaste räddningarna. Rangers Chris Kreider hade bl a några otroliga lägen som han brände.

Marginalerna spelade en avgörande roll vid det avgörande målet också. Då är vi alltså 90 minuter in i matchen. Dubbla övertider. Kings Alec Martinez slår upp en puck på läktaren som kan ha varit en puck-out men domaren dömer inte det och kort efter kommer också det avgörande målet. Skott Mitchell och styrning Brown. Inget för Lundqvist att göra.

Rangers kommer till Los Angeles och spelar riktigt bra. De för båda matcherna målmässigt och ligger inte under i någon av matcherna förrän de avgörande övertidsmålen kommer. Rangers sätter en otroligt press på Kings med sin fart hela tiden. T ex hade Kings hela 33 giveaways i den här matchen och det är en ovanlig hög siffra. Rangers skapar tillräckligt med chanser och gör tillräckligt med mål för att vinna båda dessa matcher.

Det måste bli hjärtkrossande för Rangers att spela så bra, att leda men ändå förlora båda matcherna. En del i Kings framgångar är att de har fyra starka formationer framåt. Det som ändå ger mig analytisk huvudbry är hur många defensiva misstag de gör med så många bra defensiva spelare även om Rangers spelar i högt tempo.

När Kings vann Stanley Cup 2012 släppte de knappt till något bakåt alls medan de nu släpper till många chanser och många mål bakåt. Inte sällan ser det slarvigt ut också. Rangers gör inte i närheten av så många individuella misstag som Kings gör. En skillnad mellan lagen är att Kings inte är lika beroende av misstag utan de är bättre på att skapa mål av egentligen ingenting. De hittar en styrning, skymning eller vinner en närkamp bakom mål.

Den ishockey som spelas håller mycket hög klass i ett modernt perspektiv. Ishockeyn har förändrats. Det går inte att göra mål som man gjorde förr. När man ser, främst Kings, spela så ser man alla nya sätt att göra mål på. Det är genom att vinna närkamper i hela anfallszon. Det är att ha många spelare involverade i målen. Man gör mål som lag. Målen sker inte om inte alla vinner sin situation i anfallszon och så ser oftast Kings mål ut. Det tillsammans med att man inte har någon formation som är lite svagare än de övriga gör att Kings sitter i förarsätet så här långt fram i Stanley Cup.

Rangers har inte förlorat någon hemmamatch i finalen ännu och är på så sätt fortfarande bra med i matchserien. Nu har de dock mycket press på sig de kommande två hemmamatcherna. Det som talar emot Rangers är att jag har svårt att se vad de som helhet kan göra så mycket bättre. Klart det går att hitta enskilda situationer där enskilda spelare kan göra det bättre men som helhet spelar de på toppen av sin förmåga, anser jag.

Det är det som känns mest hjärtskärande för Rangers i det här läget. För det är i Kings de största bristerna i spelet kan hittas.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Mats Zuccarello, Rangers
– Matchens mest kreativa spelare. Espen Knutsen i all ära men Zuccarello är det bästa norsk hockey producerat. Snabb, tuff, tekniskt och kreativ. Mål och assist.

4: Jarret Stoll, Kings
– Gör en riktigt bra match. Krigande defensiv center som är stark i tekningscirkeln. Vinner mycket närkamper, tar kloka beslut med pucken och blev målskytt i matchen.

3: Justin Williams, Kings
– Blandade förvisso och gav. Ligger dock bakom tre av målen med sina tre assist. Bra form med sju poäng på de tre senaste matcherna.

2: Chris Kreider, Rangers
– Stor fartstark spelare som spelade fysiskt och skapade mycket chanser. Brände dem dock och lär ha en del tuffa minnesbilder därifrån.

1: Willie Mitchell, Kings
– Blandade också lite. Förlorade mot Zuccarello vid 2-4 men gör 2-3 och skjuter skottet till det avgörande målet. Hårt jobbande back.

Svenskar:

Rangers:
Henrik Lundqvist (Frölunda) 39 räddningar, 88,6%
Anton Strålman (Timrå) +1, 31:57 min, 1 skott, 0 utv.min
Carl Hagelin (Södertälje) -2, 22:17 min, 2 skott, 0 utv.min