Skåne, ogräs och älgskrämmor

Utan förskönande omskrivning så hävdar jag att kirskål är gott. Riktigt gott.

Nu skördar jag. Det finns tonvis av kirskål i min gråzon, det där området mellan det tyglade och otyglade. Först provade jag bara de späda toppskotten men sen insåg jag att alla blad funkar, det är bara en fråga om koktid.

Field of Gold
Field of Gold
Så här ser toppskotten ut.
Så här ser toppskotten ut.
Det här är fullvuxen kirskål.
Det här är fullvuxen kirskål.

För några år sedan lagade jag min första måltid på kirskål. Det blev paj och smaken försvann i vimlet av andra smaker. Nu tänkte jag göra en soppa och låta kirskålen få lite större utrymme. Det blev större än planerat eftersom spenaten var helt slut så kirskålen fick dominera totalt men ackompanjerades av gräslök och palsternacka (för att det reder så bra). Ruskigt gott. Inte det-här-kan-väl-funka-i-nödfall-gott utan ruskigt gott. Och hör sen.

Dessutom har vi gjort pesto på nässlor. Även det en delikatess. Förvällde toppskott i två minuter, lät rinna av och mixade sedan med olivolja, vitlök, cashewnötter, ramslök och parmesan. Det utrymme i frysen som inte kirskålen tar kommer nässlorna att erövra.

Rabarber. Gigantiska rabarber står det i vårt trädgårdsland. Majestätiska blad och grova stjälkar. Visst har det blivit en och annan smulpaj men vi kan inte äta upp alla rabarber i form av paj, då blir inte tandläkaren glad, så ett saftkok är inplanerat. Saft är alltid trevligt att bjuda på när gästerna kommer.

Men så föll det sig så lyckligt att vi fick smaka på en ny form av rabarber på Österlen, närmare bestämt hos familjen Mandelmann, och inspirerades omedelbart; picklad rabarber. Ett mycket pikant och njutningsfullt bidrag till en måltid.

Hem och pickla och visst, det blev gott men inte lika gott som hos Mandelmanns. Det kan bero på rabarbersort, hemliga ingredienser i receptet eller miljön vi åt den i men den smakade godare i Skåne. Här finns ett recept. Vi strimlade dock inte stjälkarna så fint utan hyvlade dem på mandolin vilket naturligtvis är valfritt men jag gillar lite större bitar.

Sen måste jag nog nämna dilemmat med dessa grannar:

Närmaste grannen.
Närmaste grannen.

Faktum är, peppar peppar, att de har hållit sig på avstånd sedan jag klädde trädgården i Rå-väck och tvålbitar. Den här höll sig i skogskanten och åt sly istället. Duktig älg. Inte nog med det, jag hittade en liten artikel i någon gratistidning om fårullsspray. Det är allmänt känt att färsk fårull ska verka avskräckande mot vilt men istället för dessa rufsiga tussar så finns den verksamma substansen i vätskeform att spraya i trädgården. Mycket behändigt och betydligt vackrare. Se mer på Organox hemsida.

I mitt förra inlägg lovade jag både lite Getingedalen och lite Österlen och jag försöker vara en pålitlig bloggare. För att återanknyta till tidigare nämnda Mandelmanns så kommer här en bildserie med inspiration från just deras trädgård. Är du trädgårdnörd och befinner dig på Österlen så är ett besök hos dem ett absolut måste.

Förodling hos Mandelmanns
Förodling hos Mandelmanns
Mera förodling hos Mandelmanns
Mera förodling hos Mandelmanns

Insektshotell
Insektshotell
Fiffigt
Fiffigt

Min favorit bland vilda ängsblommor; humleblomster (i hård kamp med vild vädd)
Min favorit bland vilda ängsblommor; humleblomster (i hård kamp med vild vädd)
Nästan som i Getingedalen. Nästan.
Nästan som i Getingedalen. Nästan.
Morötter
Morötter
Högaktuell! Ramslök bör skördas innan den går i blom. Tur att vi ligger lite efter i Kilsbergen.
Högaktuell! Ramslök bör skördas innan den går i blom. Tur att vi ligger lite efter i Kilsbergen.

Livs levande älgskrämmor
Livs levande älgskrämmor
Små hemgjutna betonghängen för att tynga ner grenar och forma träden
Små hemgjutna betonghängen för att tynga ner grenar och forma träden

Apropå livs levande älgskrämmor; om tre veckor har vi en ny sådan i huset. Valpen flyttar in och tar över tomrummet efter Idun som dog för ganska exakt ett år sedan. Och så länge Idun var pigg så var trädgården älgfri. Valpen är vältajmad på flera sätt för just nu är det lite för glest mellan glädjeämnena och lite för låga värden i energidepåerna. Valpar är bäst på att ändra på sånt.

Publicerat av

Kajsa Källérus

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *