Park eller trädgård?

”Det här är ju ingen trädgård, det är en park!”

Jag vet inte riktigt varför, men det där spontana utropet, från en vän under en rundvandring i vår trädgård förra året, gjorde starkt intryck. I ett nu såg jag vår täppa med någon annans ögon och jag blev tacksam. Vilken ynnest att få äga en bit jord och kunna skapa fritt, släppa lös bilderna där inne i fantasivärlden.

När jag nu går samma runda, i början av juni, kan jag faktiskt känna det där uttrycket välla fram från mitt eget inre. ”Tack gode Gud, du har gett oss en park, ett eget litet paradis.”

IMG_2994

Stående vid den gulbladiga Schersminen tittar jag rakt söderut, mot ligusterhäcken i tomtgränsen. Ögat sveper sakta över det japanska Fänrikshjärtat vid foten av en Bärhäggmispel och ställer sedan in skärpan på det upphöjda lundpartiet där Spetsmössan blommar som aldrig förr. Revorna hänger frodigt över kanten av uppochnervända grästorvor och stammen av ett dött plommonträd. På toppen ståtar en ung, gulblommande Trädgårdsprakttry.

IMG_2997

Till vänster, framför Aspraden, blommar Trädgårdstry. Slänten, mot den livligt trafikerade gatan, är under bearbetning. Inget att visa än. Där har vi planterat flera Rhododendron, Vitbrokig Cornell och Vingbenved. En Kaprifol och en Bergklematis är på väg upp på de grå aspstammarna.

IMG_3002

Ända framme vid häcken vänder jag mig om och njuter av kontrasten mellan den gulbladiga Spirean och den nästan svarta Flädern! Och de grå aspstammarna, pelare som bär upp stora delar av den östra sidan.

IMG_3003

Så vänder jag mig om och tittar utmed häcken. Visst gör han skäl för namnet, Sun King, en Sallatsaralia som just börjat sitt triumftåg. Det är inte bara vi som är kära i den, mördarsniglarna gillar kunglig mat. Vårt finurliga motdrag är kaffesump runt hela plantan. Och det har hjälpt! De självsådda Klarbärsträden ska få växa sig stora och starka. Jag ser en pelarsal i vardande. Kaukasisk Förgätmigej och Rabarber bildar fond.

IMG_3005

När jag sakta går utmed kanten av partiet, vill jag böja mig ner och pussa den Europeiska Hasselörten. Den sprider sig lekfullt i hela trädgården och förstärker osjälviskt alla sina vänner. Inte minst de röda Gullvivorna.

IMG_3007

Jag gör en liten sväng tillbaka i lunden och passerar ett härligt bestånd av vit Flocknäva. Den har varit med så länge vi kan minnas, en riktigt kär och trogen gammal vän.

IMG_3008

Till höger om mig, under den nu snart två år gamla Ginnalalönnen, vilar jag ögonen på Alunrot i dramatisk tävlan om uppmärksamhet. I bakgrunden ytterligare en närmast svart Fläder.

IMG_3015

I samma parti trängs Stjärnflocka, Ginnelia, Blanknäva, Armenisk näva, Kungsplister och Funkia.

IMG_3016

Jag lämnar lundpartiet och går dröjande förbi dammen med det lilla vattenfallet. En Japansk Lönn låter sina gracila grenar hänga ut över vattnet. Alldeles intill har en Azalea ´Gibraltar´just slagit ut. Det var kanske inte så vist att placera en knallröd Azalea framför en orange. Det gör lite ont i ögonen. Men flytta någon av dem? Ånej, ”naturen” är oförutsägbar. Det kallas charm. Här rensar vi bort Strutbräken som ogräs. Den skulle kväva allt om den inte hölls i Herrans tukt och förmaning.

IMG_3017

Jag går sakta bort från dammen, västerut, och vänder mig om. Dammen döljs delvis av Iris som alldeles strax ska till att blomma. Skönt blå kommer de att sträcka sig mellan vatten och himmel, en efterlängtad syn varje år.

IMG_3019

På väg mot det urgamla äppelträdet, passerar jag en matta av Vårtörel, en helt bedårande marktäckare som ändrar skepnad under hela växtsäsongen.

IMG_3037

I äppelträdet svingar sig en ljusrosa Alpklematis ända upp till toppen. Trädets stam och grenar kläs sakta men säkert in av murgröna.

IMG_1998

Vid foten av äppelträdet, i skuggan av en gammal Rhododendron, blommar Trillium, det kära Trebladet, en enda planta som med tiden blivit en storfamilj.

IMG_3027

Jag strosar vidare mot dubbelmuren utmed gatan i väster och har turen att få se den enkla Dillpionen blomma. Hon blommar en vecka, knappast mer. Femtioen veckor per år är hon mer än anonym.

IMG_3022

I dubbelmuren fäster jag mig särskilt vid den Japanska Buskroslingen, där de knallröda årsskotten nu övergått i knallgult. En Zon 1 växt som trivs alldeles utmärkt i den upphöjda, varma bädden.

IMG_2058

I dubbelmuren blommar nu också gul

IMG_2061

benvit Azalea.

IMG_3031

På väg bort från muren stannar jag till och kikar mellan de skalade stammarna på några Idegranar och skymtar en lilablommande Rhododendron i utkanten av det stora barrpartiet med Sockertoppsgran, Fågelbogran och Krypidegran.

IMG_3058

Tillbaka där jag började. Jodå, slänten mot gatan börjar allt arta sig den också, även om mycket återstår. Rhododendron använder vi överallt. Och Funkia i alla de former. Guldhumlen är en chansning. Vi har misslyckats många gånger under åren. Men vi envisas med att den ska klättra upp efter trädstammar, inte tillverkade stöd. Fånigt kanske, men vi vill att det ska se naturligt ut. Det ska gå!

IMG_3050

Det kom igång sent, Parasollbladet i fuktgropen, men nu har det fått fart. Oj vad det växer. Otippad granne är Svarta vinbär, en nyttoväxt som passar alldeles förträffligt i lunden.

IMG_3051

Myskmadran blommar nu underskönt i Östra lunden för att inte tala om

IMG_0850

i Norra lunden

IMG_2956

där Murgrönan ändå dominerar stort som marktäckare, här med inslag av Liljekonvalj, Dagliljor och Sockblomma.

IMG_3060

I det stora torvpartiet kommer överblommande Rhododendron nu att avlösas av röd Trädgårdsprakttry och Plymspirea.

IMG_3063

Efter den dagliga dosen av världens mest effektiva medicin för den inre människan, ska musklerna få sitt! Bara att kavla upp ärmarna, fatta spaden och gå loss på det igenväxta stenpartiet i söderlutning. All jord ska sållas för att få bort så mycket som möjligt av Smultron och Backtimjan, det värsta otyg ett stenparti kan drabbas av. Jorden kommer till användning på andra ställen i trädgården, för här ska inte finnas en gnutta jord är det tänkt, bara grus. Och växter som kräver extremt väldränerad mark. Ett av sommarens roliga projekt.

Nu ska jag sova och drömma om Boken…

Ulf

 

Avslutningstider

Skiftet mellan vår och sommar präglas av farväl, avslut, punktsättande, kramar och annat som hör livet och kalenderåret till.
I min trädgård börjar djungeln anas. Det växer så det knakar och knopparna spricker. Till och med mina supersega rhododendron har börjat blomma. Vi putsade om vårt hus för några år sen och jag tror att jorden fortfarande är lite för basisk för dem.

image
Ilsket rött

Azalean växer längre bort från huset och den tar i så den spricker!

image
Små horn i det ymniga rosa

Den knoppbristning som jag väntar allra allra mest på varje år är vallmons. De är då ludna och hemliga och sen PANG!  Det bara väller ut mjukaste siden.

image
Sen, när de spricker, vilken färgkombo! Röd vallmo och blå allium!

Min ena dotter frösår glatt: majs, rädisor, lök och morötter. Hon pysslar och grejar och jag bara hoppas att hon får en rekorderlig utdelning.

image
Vi håller tummarna!

En bortglömd marktäckare: smultron. De revar sig överallt! Jag försöker hålla dem på plats men de liksom bara puttrar på och är söta.

image
Smultron rules

Projekt, projekt, projekt! Jag har lite av den varan som väntar. Jag vill bygga ett staket framför bilen så cyklarna döljs, jag vill bygga ett entrétak så nya ytterdörren skyddas och jag ska gräva nya rabatter så det sjunger om det!

image
Här lägger jag sånt som ska till komposten vilket retar klematisen som bara väntar på att få klättra på nåt nybyggt. Öhhh, den har väntat rätt länge nu...

Vi får väl se vad som blir av. Det beror till en viss del på vädret. Jag hoppas så att vi får en härlig och skön sommar!
Jag har förresten en ny och mycket liten stengroda…

image
Lillfisen

Detta med avslutningstider… Tänk vad gött att kunna plocka ihop buketter från sin trädgård!
Apropå inledningens början med att det växer så det knakar. Här är min östra sida:

image
Staketet ska målad klart nån vacker och vindstilla dag.

Att det blir så fullproppat beror kanske på att trädgården är liten och att jag som nybliven trädgårdsentusiast satte allt lite väl tätt men jag gillar min djungel!
Då hoppas vi på en skön söndag!
Titti

Skåne, ogräs och älgskrämmor

Utan förskönande omskrivning så hävdar jag att kirskål är gott. Riktigt gott.

Nu skördar jag. Det finns tonvis av kirskål i min gråzon, det där området mellan det tyglade och otyglade. Först provade jag bara de späda toppskotten men sen insåg jag att alla blad funkar, det är bara en fråga om koktid.

Field of Gold
Field of Gold
Så här ser toppskotten ut.
Så här ser toppskotten ut.
Det här är fullvuxen kirskål.
Det här är fullvuxen kirskål.

För några år sedan lagade jag min första måltid på kirskål. Det blev paj och smaken försvann i vimlet av andra smaker. Nu tänkte jag göra en soppa och låta kirskålen få lite större utrymme. Det blev större än planerat eftersom spenaten var helt slut så kirskålen fick dominera totalt men ackompanjerades av gräslök och palsternacka (för att det reder så bra). Ruskigt gott. Inte det-här-kan-väl-funka-i-nödfall-gott utan ruskigt gott. Och hör sen.

Dessutom har vi gjort pesto på nässlor. Även det en delikatess. Förvällde toppskott i två minuter, lät rinna av och mixade sedan med olivolja, vitlök, cashewnötter, ramslök och parmesan. Det utrymme i frysen som inte kirskålen tar kommer nässlorna att erövra.

Rabarber. Gigantiska rabarber står det i vårt trädgårdsland. Majestätiska blad och grova stjälkar. Visst har det blivit en och annan smulpaj men vi kan inte äta upp alla rabarber i form av paj, då blir inte tandläkaren glad, så ett saftkok är inplanerat. Saft är alltid trevligt att bjuda på när gästerna kommer.

Men så föll det sig så lyckligt att vi fick smaka på en ny form av rabarber på Österlen, närmare bestämt hos familjen Mandelmann, och inspirerades omedelbart; picklad rabarber. Ett mycket pikant och njutningsfullt bidrag till en måltid.

Hem och pickla och visst, det blev gott men inte lika gott som hos Mandelmanns. Det kan bero på rabarbersort, hemliga ingredienser i receptet eller miljön vi åt den i men den smakade godare i Skåne. Här finns ett recept. Vi strimlade dock inte stjälkarna så fint utan hyvlade dem på mandolin vilket naturligtvis är valfritt men jag gillar lite större bitar.

Sen måste jag nog nämna dilemmat med dessa grannar:

Närmaste grannen.
Närmaste grannen.

Faktum är, peppar peppar, att de har hållit sig på avstånd sedan jag klädde trädgården i Rå-väck och tvålbitar. Den här höll sig i skogskanten och åt sly istället. Duktig älg. Inte nog med det, jag hittade en liten artikel i någon gratistidning om fårullsspray. Det är allmänt känt att färsk fårull ska verka avskräckande mot vilt men istället för dessa rufsiga tussar så finns den verksamma substansen i vätskeform att spraya i trädgården. Mycket behändigt och betydligt vackrare. Se mer på Organox hemsida.

I mitt förra inlägg lovade jag både lite Getingedalen och lite Österlen och jag försöker vara en pålitlig bloggare. För att återanknyta till tidigare nämnda Mandelmanns så kommer här en bildserie med inspiration från just deras trädgård. Är du trädgårdnörd och befinner dig på Österlen så är ett besök hos dem ett absolut måste.

Förodling hos Mandelmanns
Förodling hos Mandelmanns
Mera förodling hos Mandelmanns
Mera förodling hos Mandelmanns

Insektshotell
Insektshotell
Fiffigt
Fiffigt

Min favorit bland vilda ängsblommor; humleblomster (i hård kamp med vild vädd)
Min favorit bland vilda ängsblommor; humleblomster (i hård kamp med vild vädd)
Nästan som i Getingedalen. Nästan.
Nästan som i Getingedalen. Nästan.
Morötter
Morötter
Högaktuell! Ramslök bör skördas innan den går i blom. Tur att vi ligger lite efter i Kilsbergen.
Högaktuell! Ramslök bör skördas innan den går i blom. Tur att vi ligger lite efter i Kilsbergen.

Livs levande älgskrämmor
Livs levande älgskrämmor
Små hemgjutna betonghängen för att tynga ner grenar och forma träden
Små hemgjutna betonghängen för att tynga ner grenar och forma träden

Apropå livs levande älgskrämmor; om tre veckor har vi en ny sådan i huset. Valpen flyttar in och tar över tomrummet efter Idun som dog för ganska exakt ett år sedan. Och så länge Idun var pigg så var trädgården älgfri. Valpen är vältajmad på flera sätt för just nu är det lite för glest mellan glädjeämnena och lite för låga värden i energidepåerna. Valpar är bäst på att ändra på sånt.