I vår trädgård finns det en hel massa växter som vi aldrig planterat. De bara dyker upp. Och vi tänker så här. Om de slagit sig ner på en bestämd plats, måste det betyda att de trivs alldeles särskilt bra just där. Alltså får de oftast bli kvar.
Som den här eken. Det är bara några år sedan vi upptäckte det pyttelilla skottet. Nu är den säkert tre meter hög. Och den har placerat sig helt rätt alldeles intill en av våra gamla tallar.
Tallarna börjar tyvärr ge sig efter drygt etthundra år på platsen. Denna kvinnliga ”terminator” tog i veckan ner en gigant mitt i trädgården.
Jag bara gapade fånigt när hon började hiva sig upp på stammen!
Som en ekorre klängde hon bland grenarna med motorsågen i bältet.
På rekordtid hade hon skalat hela trädet
och fullbordade segertåget från toppen
och ända ner. Giganten hade placerats med millimeterprecision på en minimal yta utan att något annat hade tagit skada. Triumf och glädje.
Utan medarbetaren, som hade ”smörjobbet” på marken, hade det förstås inte fungerat. Det är en sann fröjd att se skickliga yrkesmänniskor ”in action”!
Vi har ingen aning om vad det här är. Ett ogräs kanske, men ett vackert sådant i så fall. Växer ute vid gatan som en stor, rund buske. Inga blommor ännu, men vi tycker att den är vacker. Självklart får den stå kvar.
Alla rönnar som självsår sig finner inte nåd för våra ögon, men den här, som så lämpligt satt sig vid Fågelbogranen och Sockertoppsgranan, älskar vi. Den växer sakta i en minimal skreva mellan stora stenblock.
Det händer att vi hittar små skott av Syren. Den här flyttade vi vi faktiskt för ett par år sedan och den har tagit fart så det är helt otroligt. Nu har vi hittat ett skott till som vi ska ge en ny plats endera dagen.
Kungsljusen blir alldeles för många. Vi brukar spara bladen som ofta ger en skön kontrast. De flesta blomställningar tar vi dock bort. Men när det dyker upp ett Violkungsljus perfekt placerat är det som en skänk från ovan. Något vackrare är svårt att tänka sig.
När vi byggde dubbelmuren, var vi tvungna att ta bort två gamla risiga Smultronschersminer. Vilken lycka när vi upptäckte att de fått barn och en spänstig liten buske började ta för sig alldeles vid ingången till trädgården!
Guldregn dyker upp överallt. De har bara kommit. En del låter vi vara kvar och några är idag stora och mycket, mycket uppskattade träd.
Måste slutligen bekänna att det faktiskt också finns rosa inslag hos oss, även om jag försöker låtsas som att det inte existerar. Den här karamellen har jag dessutom både köpt och planterat själv. Ibland faller jag för det söta.
Ulf
