På väg hem från Värmland stannade jag på Stolpens Trädgård. Det ligger precis bredvid E18 bakom ett plank. Det där planket är högst förståeligt då bullernivån intill en europaväg mellan två huvudstäder är ganska hög och besvärlig.
Förutom läget är Stolpens Trädgård en riktig oas där bakom planket. Och där finns både visningsträdgård och försäljning. Små slingrande stigar som leder från den ena trädgårdstypen till den andra. Välplanerat och spännande organiserat utan att vara pedantiskt. Blandningar av perenner och ätbart förekommer flitigt. Jordgubbsplantor som marktäckare och luftlök som sticker upp ur havet av nävor.
Eftersom jag var på jakt efter en buskpion så tog jag kontakt med ägaren Jonas som dessutom bor mitt på området med sin familj. Det visar sig vara en mycket kunnig och entusiastisk man som gärna visade mig växthuset som egentligen inte var öppet för besökare. På en hylla i butiken stod boken Trädgårdsriket där jag råkar finnas med så när jag berättade det så fick jag ovan nämnda guidning.
Jag fick inte med mig några superfoton från Stolpens Trädgård men här kommer de!
Stanna gärna på Stolpens Trädgård om du åker E18 västerut! Rekommenderas varmt!
Jag inspireras av Sara på Skillnadens Trädgård och hur hon beskriver sitt arbete med att vara självförsörjande på egna grönsaker. Hon skriver så fint om detta i en blogg för tidningen Land. För en vecka sedan skrev hon dock om något helt annat; en ny fyrbent familjemedlem som å ena sidan var varmt välkommen och djupt älskad men å andra sidan sprang genom lökplanteringen och gömde sig i kållandet.
Jag vet precis vad hon menar. I Getingedalens trädgård bor det nuförtiden en fyrbent marodör som skuttar i sparrislandet, rullar sig och knäcker bondbönornas stjälkar och äter våra jordgubbar. Däremot så är vi glada för att återigen ha en livs levande älgskrämma i familjen. Och där verkar Sara uppleva samma sak. Med hund slipper hon både rådjur och vildsvin.
Nu är det hög tid att rapportera från Getingedalens trädgård så det ska jag göra nästa gång!
