Allt jag inte gör

Det milda höstmörkret sänker sig över vårt lilla nordliga hörn. Vi tänder ljus och kokar te. Det är mysigt med raggsockor, deckare och trädgårdsmagasin.
När september andas ut så lägger sig nåt mjukt tillrätta och jag drar ner tempot.

I trädgården, vad händer där då? Jag vet inte riktigt. Vi trodde att äppelskörden skulle bli riklig, men icke. Gissningsvis kommer jag INTE att torka äpplen den här hösten. Häromveckan åt jag upp det sista av förra årets torkade äpplen.

Att torka äpplen är inte svårt; det tar bara lite tid. Ta bort kärnhuset, skiva och lägg i en långpanna i svag värme (75 grader) i många timmar. Jag brukar ha luckan på glänt, med hjälp av en träslev, för att få ut fukten. Krispiga ska de vara!
Det här gör jag alltså inte just nu.

Nåt annat som jag inte gör är att plocka in utemöblerna. De får häcka ett tag till i trädgården och stå där och vara symboliska. De symboliserar hoppet om soliga höstdagar med kaffekopp och jorddoft.

En sista sak som jag inte gör: ta bilder. En vecka har gått och jag har inte tagit en enda bild med mobilen. Däremot har jag tagit bilder med ögonen.
Att färdas genom september är som att rulla runt på en tung palett med varma och snart brinnande färger. Ur denna berusande kör av rostig hetta börjar en ton stiga högre än alla andra och det är vingbenvedens skamlösa och rytmiska styrka.
Den styrkan spelar i mig!

Titti

Publicerat av

Titti Sundmark

Titti Sundmark

På Norr i Örebro bor Titti Sundmark i ett stort hus med en liten trädgård, man, tre barn och en hund. Trädgårdsarbetet går i vågor och styrs av lusten till skönhet och av behovet att koppla av genom att rensa, gräva och dricka kaffe. Det vilda och vackra hittas i bladstrukturer och allt som blommar som inte är gult eller kirskål. Hon är högstadielärare med bakgrund som bl a konstnär.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *