Nu har vi sett sista snön för i år. Hoppas jag! Vi går in i maj och vi kan börja odla på allvar. I vår trädgård finns det fortfarande stora ytor som är planerade men inte åtgärdade. Vi vet att vi vill fortsätta att bygga lundkänsla. Tallarna utgör det höga taket. Äppelträd och körsbärsträd det lägre taket. Nyttoväxter! Ätbart.
Vi försöker tänka in nyttoväxterna i lundmiljön. Tillsammans med de som bara har prydnadsvärde.
Buskar till exempel. Jag säger bara Fläder! En bättre buske får man leta efter. Den har allt. Finns i en mängd varianter med bladverk från gult till nästan svart. Den kräver inget speciellt. Blommorna skördas på sommaren och blir den godaste saft som tänkas kan. Barnbarnen älskar iskall flädersaft. Och vi också förstås.
En annan förnämlig buske är Bärhäggmispel. Inte så vanlig i trädgårdarna men en riktig högpoängare. Den kan användas som häck, men fungerar utmärkt i blandade buskage eller som solitär i lunden. De blå bären, som är proppfulla med antioxidanter, älskas av fåglar, men ser man till att hinna före, är de utsökta till saft, sylt och gelé.
Ta Vinbär. De brukar oftast placeras i ett eget hörn, ett hörn som ser ganska tråkigt ut hela året om man ska vara ärlig. Men placerar man buskarna ute i lunden, bland allt det andra vackra, blir de plötsligt en fantastisk prydnadsbuske som fyller ut med sin frodiga grönska. Håller man bara efter dem varje år och ser till att de inte blir för stora och risiga, finns det inga nackdelar.
Vi tycker att man kan spinna vidare på de här tankarna nästan hur långt som helst. Många vet inte vad de ska plantera som marktäckare under sina rhododendron i torvpartierna. Varför inte Lingon? Hur snyggt som helst! Vintergrönt. Och på hösten lyser hela partierna av mognande bär.
Samma sak med Amerikanska blåbär, som ju också vill ha mullrik, sur jord kring rötterna. Då talar vi inte om marktäckare, men de fungerar riktigt bra tillsammans med medelstora rhododendron. Och höstfärgerna är oslagbara!
I soliga gläntor kan man sätta Smultron som marktäckare. Man ska bara vara medveten om att de kan sprida sig hämningslöst, så det gäller att välja platsen med förstånd.
Jag är särskilt förtjust i storbladiga växter. Riktigt maffigt helst. Jag tittar ständigt efter de funkia som blir störst. Så en dag slog det mig. Rabarber! Det är en hit. Jag lovar. Snyggare kan det inte bli. Man planterar många. Det märks inte att man skördar för husbehovet då och då. Rabarber kan kombineras med en massa lundväxter. Hur tacksamt som helst.
Som sagt, det är bara att spåna på. Krusbär, Pepparrot, Gräslök …
Jag misstänker att listan kan göras riktigt lång och intressant.
Tisdag! Och hur blir vädret idag då? Blir det regn och hagel eller blir det sol och varmt? Det får visa sig. En annan fråga är ju om jag kan få ut bilder eller inte. Förra gången fick jag inte det.
Det som framför allt händer i vår trädgård är MARKTEGEL. Vår östra sida genomgår en stor förändring.
Imorse tog jag bilder från andra våningen för att åskådliggöra projektet.
Det ser lite rörigt ut men det kommer att bli så tjusigt!
På den öppna platsen tänkte vi ha en hammock. Mittemot hammocken, under azalean, tänkte vi ha lejonfontänen. Äntligen hittar vi en plats, ett hem, åt vårt lilla lejon.
Det som ska bli riktigt roligt är såklart att hitta rätt växter åt alla små öar av jord. Jag har listor, mängder av listor.
Annars, jodå, persikoträdet är på gång med sina små, söta och alldeles rosa knoppar. Nu håller vi tummarna för att vi ska få persikor i år också.
Det rör sig långsamt och aprilartat. Pendlingen mellan frost och värme känns ju absurd ibland.
Men vänta bara, snart är det varmt hela vägen!
Titti
En makalöst intressant utbildning. Hur har vi odlat? Hur har det utvecklats? Hur borde vi odla?
Vi odlar för att äta och vi blir bara fler och fler som ska äta och hur får man då resurserna att räcka till? Odlingar kräver vatten men vilket vatten ska vi använda? Odlingar kräver sol och värme men det kan bli för mycket av det goda. Odlingar måste gödas och det är lättare än man tror. Det är kunskaperna som brister.
Permakultur är ett begrepp hämtat från PERMAnent agroKULTUR. Alltså ett system gjort för att hålla länge och vara en hållbar verksamhet.
Tar du tillvara på ditt regnvatten? Har du kanske en bäck som går att leda om, fördämma och utnyttja? Eller vattnar du med kranvatten? Filtrerat, renat, desinficerat, pumpat och dyrt kranvatten?
Skiss av vattenverk. Bild lånad från Heby kommun.
Sol och värme är en vara som vi får mer av. Mumma säger odlarna, avskyvärt säger skidåkarna. (Orsaken till denna värmeökning råder det delade meningar om och det inte dessa som är intressanta här.) I Medelhavsområdet tycker de till och med att det blir för mycket av det goda. Temperaturer på 45-50 grader är snart inte längre en dystopi utan en realitet och vi kommer inte längre att kunna köpa spanska apelsiner. I sådan värme går det inte att odla på samma sätt. Sjukdomar och epidemier sprids lättare och människor måste till och med flytta.
Bild lånad från extrakt.se
I Norden får vi dock härliga odlarförhållanden och den gamla zonkartan måste ritas om. Frågan är dock om vi ska odla och börja exportera frukt och grönt till de drabbade områdena eller om vi ska låta sydeuropeerna komma till oss och visa sina kunskaper?
Vilket av alternativen som än kommer att bli gällande så behövs det mer mark att odla på. Mark är dyrt, särskilt den runt sjöar där den är som mest bördig. Markägaren får betydligt bättre betalt av en presumtiv villabyggare än en odlare.
Marken intill en sjö är ofta gammal sjöbotten. Näringsrik och mullig. Man behöver i princip inte bearbeta eller tillföra någonting. Sånt gillas inom Permakulturen. Så mycket gröda för så lite möda som möjligt. Och om vi behöver tillföra jorden någon slags materia så ska den finnas inom räckhåll. Långa transporter och konstgjorda produkter går fetbort.
För att tala klarspråk; nu är det slut på billig påsjord i Getingedalen. Den innehåller massor av torv och konstgödsel. För vår natur är bruket av dessa ämnen förkastligt. Steget till att producera egen näringsrik och lucker jord kommer att tas nu. Hur kan man göra?
TRÄDGÅRDSKOMPOST
All frisk trädgårdsmateria tas om hand. Gallrat, bortklippt, rensat. Stjälkar, blast och blad. Allt hamnar i en särskild hög för att senare myllas ner i odlingsbäddarna. Eller varför gå omvägen via högen? Det kan hackas ner och blandas i jorden direkt! Sjuk och angripen växtmassa bör dock läggas på särskild plats.
Bild lånad från ekomuppen.
KÖKSKOMPOST
Ta hand om ditt köksavfall. Många villaägare lägger köksavfallet i en tunna som sedan hämtas av kommunen. Alternativet är att skaffa en godkänd kompostanläggning där du utnyttjar avfallet själv. Eller börjar med Bokashi. 2-3 veckor efter att komposthinken är full så kan du blanda ner geggan i odlingsbädden. Du kommer även undan avgifter och bidrar inte till dieseldoftande transporter. Kökskompost är rena dynamiten för jorden.
Ett komplett bokashikit. Det enda som egentligen behövs är strömaterialet.
GÖDSEL FRÅN DJUR
Om du inte har egna gödselproducerande djur så skaffa det. Eller prata med någon som har och vill dela med sig. Inte av djuren men av det som kommer ut där bak. Om det handlar om fjäderfä får man dessutom ägg som bonus.
GRÄSKLIPP
Ta hand om ditt gräsklipp. Tokbra till mycket. Täck jorden mellan odlingsraderna så slipper du både ogräs, urlakning och torka. Mylla ner det i jorden och du får både gödsel och en strukturförbättring. Lägg det i täta säckar och låt det jäsa till något gödselliknande. Blanda med sand och du får en fantastisk jord. Eller också låter du det ligga på gräsmattan så slipper du göda den med konstgjorda preparat. Vad du än gör; kör inte iväg klippet och lägg det inte på komposten där det urlakas ganska omgående.
Bild lånad från naturochtradgard.se
BIOKOL
Kör biokolstricket. När jag hörde om detta första gången så lät det omständigt och ineffektivt men så läste jag Gödsel av Tina Råman och fick en helt annan bild av processen.
Bra bok!
Du behöver inte tillverka din egen kol (vilket var fallet då jag först hörde talas om biokol) utan du kan skaffa vanlig grillkol så länge den är obehandlad (FSC- och SIS-märkt). Gärna eko så klart. Och helst närproducerad. Här finns det stor anledning att kontakta en hembygdsförening eller liknande. De brukar ha koll på kolmilorna i bygden. Kolmilor som nuförtiden bränns av ett kulturhistoriskt värde och är en utdöende kunskap.
Krossa kolen till centimeterstora bitar och dränk den sedan i näringsvätska. Utspädd urin, nässelvatten eller biologisk näringslösning. Detta görs eftersom kolen annars suger i sig den befintliga näringen i jorden när den hamnar där. Det går åt 1 kg kol till 1 kvadratmeter jord. 1 kg kol är ungefär 5-6 liter. Kolen gör jorden lucker och bitarna fungerar som näringsreservoarer. Med en bottenplatta av kol under komposten så förhindrar du näringsläckage. Kolet suger upp allt det goda.
Kolmilan ”Birgitta” från min egen hembygd (Närkes Kil) hösten 2015.
FEKALIER
Det här är det känsligaste området inom permakulturen men de som är mest hard core tar hand om de mänskliga exkrementerna. Snackar vi slutet kretslopp så gör vi. Och vi snackar riktigt bra gödsel. För att slippa den jobbigaste hanteringen så skaffar man en toalett avsedd för ändamålet. Separett är väl den vanligaste modellen men en kombinerad kompost och torrtoa finns också. Faktum är att våra vattentoaletter inte är särskilt resurssnåla då de förbrukar mängder av vatten. Rent vatten. Nybörjaren tar vara på urinen genom att kissa i vattenkannan eller på komposten. Den som är rädd för medicinrester kan vara lugn. Jord är mästare på att bryta ner medicinrester. Hamnar de i vattendrag ska man vara betydligt mera orolig.
Om du trots alla ovan nämnda förslag måste köpa jord så köp en lokalproducerad, naturell produkt och gödsla upp den på egen hand. I Örebro kan man till exempel beställa jord från Närkefrakt. Att dela med en granne är ett hett tips för att få ner kostnaden och i en villträdgård behöver man kanske inte en hel kubikmeter. Och visst går det att köpa bra påsjord. Ekologisk och naturgödslad. Och dyr.
Exempel på bra med dyr jord.
Apropå gödsel. Imorgon levereras gödseln från Lions Kilsbergen. Väldigt billig, lokalproducerad och den ena sorten är till och med kravmärkt. Jag vet inte om det är för sent men här beställer du!
Golvet i uterummet är fullt med sticklingar, fröplantor och barrotade perenner. Men vi får nog lyfta på fötterna och gå försiktigt någon vecka till.
Mariatistlarna som jag sådde i mars
har fått egna krukor och börjar nu visa sin vackra bladtäckning.
Den Japanska humlen ränner iväg på trådsmala ben. Hur klarar de av att stå upp? Får inte glömma att ge dem en stödpinne!
Mårbackapelargonerna skjuter skott för brinnande livet och sticklingarna börjar blomma minsann!
April är nog den intensivaste månaden i trädgården. Jag lyfter lite försiktigt på täckmaterialet nu. Därunder spirar det av ivrigt liv. Det har regnat de senaste dagarna, förträffligt med tanke på all hönsgödsel som nu ska ge extra krut åt planteringarna. Surjordspartierna får specialgödning.
Lite sly har vi tagit hand om. Jo då, det finns sådant också. De kraftigaste stammarna blir utmärkta stöd till klematis och humle.
Nu är det också tid att fylla på med jord lite här och där. Vissa växter, som t.ex. Alunrot, har en tendens att vilja ”krypa upp”. I år får de extra jord. Nästa år måste vi nog plantera om en del av dem.
Det vita Löjtnantshjärtat har alldeles för bråttom! Det finns snö och frost i prognosen och nu räcker det inte att lägga över hatten längre. Knappt att en tiolitershink förslår.
Överallt sticker det upp olika lökväxter. Det är svårt att utse favoriter, men Kungsängsliljorna, som bara blir fler och fler, får nog gälla som nummer ett. Myskmadran brer ut sig snabbare än någon annan marktäckare jag känner till. Den är redan härligt grön.
Jag var rädd att den Italienska Munkhättan hade försvunnit. Vi satte den för ett par år sedan och den har ännu inte blommat. Men i år kanske!
Kungsplister kommer snabbt med de underbaraste rosetter. Det här är en perenn som blir ganska hög. Bibbi gillar inte plister, som hon tycker sprider sig alldeles för okontrollerat och liknar nässlor. Jag har lugnat henne med att Kungsplister inte bär sig åt så. Men nu hittade jag en alldeles ny liten självsådd planta en bit ifrån de ”vuxna”. Jag snickrar på en bra förklaring som att det visar att de trivs … Men det kanske inte är det hon vill höra …
Det är verkligen hög tid att plocka fram knölarna nu. Begonior och Dahlior som legat torrt i mörkret. Och Fuchsian måste ner i ny jord, ställas fram i ljuset och vattnas rikligt.
Plantmarknaderna har öppnat på allvar, även om det finns luckor i sortimentet. Det är inte heller någon rusning dit ännu. Men ivriga jag kunde naturligtvis inte vänta. Över 1 500 kronor blev jag av med i ett nafs. Men lycklig ägare till en Blomsterkornell på stam, en Skvattram och ett par Rhododendron modell mini.
Trädgård är verkligen ingen billig hobby, men en av de mest välgörande för människan.
Äntligen väller vårsolen in över oss! Visst, kallt på nätterna men nog har det varit riktigt härligt de här soliga dagarna.
Jag har inte fått så mycket gjort i trädgården. Dels har jag haft det synnerligen intensivt på jobbet sista tiden, dels njuter jag mer av att känna solen än av att jobba hårt. Jag föredrar pyssla lite långsamt med en kaffekopp i närheten och låta kroppen andas från magen. Det är ju bara april…
Maken jobbar på med marktegel och runda stenar.
Mitt stackars vattensprutande lejon MÅSTE hitta hem i år. Det har fortfarande inte hittat sin plats.
Vi har ju en ny medhjälpare i trädgården, Charlie. Han gillar hasselört lika mycket som jag fast vi gör det på olika sätt.
Rabarber!
En bortglömd alunrot!
Bambu!
Jag ser så mycket fram mot att plantera mina nya rabatter men det kommer längre fram.
/Titti
PS Ett helt bildlöst inlägg blev det. Det här är första gången vi skriver på mittmedias portal. Jag kunde inte hitta lägga-till-bilder-funktionen, men det kommer att ordna sig!
Veckan som gick kantades av trädgårdshändelser både högt och lågt. Jag var i princip inte inblandad i någon av dem men de flesta vittnar om en stad, en kommun och ett län som odlar.
Det är glädjande och inspirerande att befinna sig i detta centrum av trädgårdsintresse.
Det började med en överraskande och rolig artikel i NA i måndags; Finngården Rikkenstorp får pris av Region Örebro för deras inspirerande hållbarhetsarbete. Joel Holmdahl, en av de som driver gården, är killen som är huvudlärare på den utbildning jag går just nu i Småskalig Odling så det känns oerhört kul att få tillbringa en massa tid i trädgårdslanden på denna belönade gård just nu.
Bild lånad från NAs hemsida.
Senare samma måndag kom nästa uppfriskande odlarnyhet med rötterna i Örebro. SVT/Tvärsnytt berättar att Örebro har fått en stadsodlingskonsulent som leder en projekt där ÖBO, Hyresgästföreningen och ABF är huvudmän.
Örebro ska bli ätbart och boende i ÖBOs bostäder ska få pallkragar och jord. Stadsodling är viktigt på flera sätt.
Bland annat handlar det om hållbar utveckling, att vi måste tänka på hur vi konsumerar, vad vi konsumerar och hur maten produceras. Men minst lika viktig är den sociala aspekten och hälsoaspekten, att människor börja prata med varandra och det skapar trygghet i bostadsområdena, säger Tomas Hjort stadsodlingskonsulent på ABF. (citat hämtat från SVTs hemsida)
Den tredje odlarhändelsen är egentligen ingen nyhet men den blev väldigt påtaglig för mig i onsdags. No further comments. Jag vill slå ett slag för Örebro Trädgårdsfest. Lördagen den 21 maj är det fest i centrala Örebro och söndagen den 22 maj flyttar kalaset till Karlslund.
I Örebro blir det plantbytartorg, trädgårdsbatalj, föredrag och balkonglådetävling. Dessutom kan man träffa utställare och försäljare. Jag vet att arrangörerna vill ha fler utställare så kontakta gärna Margareta Rosengren (som driver Rosengrens Skafferi) om du är intresserad! Henne når du på 070-918 09 69.
Själv ägnar jag mig åt nörderier som jordprover och grobarhetstester. Sånt som ingår i en djuplodande odlarutbildning. Riktigt spännande och lärorikt. Det ska bli intressant att se hur jag kommer ut på andra sidan. Jordig, glad och lite klokare?
Raffiga fönsterdekorationer…
Ett arrangemang som jag är högst insyltad i är Shopping på Landet den 30 april. Det är en utflykt som jag starkt rekommenderar. Gårdsbutikerna, inklusive min egen, runt Närkes Kil håller öppet och drar på lite extra dagen till ära.
En av deltagarna är Asklöv’s Trädgårdsdesign och hennes romantiska trädgård i English Cottage Style är synnerligen sevärd. Dessutom kan man köpa plantor, betongföremål och ägg från lyckliga höns.
Och när man har beundrat Maritas skickliga trädgårdshantverk så har man inte långt kvar till mitt krukmakeri. Till dess kommer jag att ha producerat lite extra och plockar hem en del av mina saker som säljs på Konsthantverkarna.
Förkylningen har slagit till. En ettrig variant som vägrar ge sig. Hosta och elände. Och trädgården bara väntar. Den är inte färdigstädad och den har inte fått sin kära hönsgödsel. Ris och klipp ligger lite här och där och … Det enda som fungerar är vattningen. Den sköter vår Herre.
Och någon äter upp våra Hundtandsliljor! Rakt av nere vid marken. Harar? Vet inte. Men visst, bladen är verkligen särskilt kraftiga och saftiga.
Såg jag inte en liten mördarsnigel i morse? Eller det kanske var en mardröm …
Annars är det julrosornas tid nu.
Vi har inte massor, men tillräckligt många för att kunna vila ögonen på en planta från nästan varje position i trädgården.
Alla har kommit olika långt i utvecklingen, så vi kommer att njuta av dem under lång tid framåt.
Julrosor verkar förekomma i alla tänkbara färger, hela vägen från vitt, över rosa och grönt till blått och nästan svart.
Ruggarna blir större och större med åren och ynglar av sig med fröplantor om de trivs. I år har vi fröplantor som blommar för första gången på den plats där de råkade hamna.
Visst är de ett under av skönhet!
Överblomning och fröbildning är en lång och vacker process och de nya, stora, vackra bladen står kvar tills jag klipper ner dem tidigt nästa vår.
Olika sorter av Nunneört kommer redan. Den här är så starkt gulvit att den är nästan omöjlig att fotografera. Den lyser. Nu väntar vi på de gula och den blå.
Rabarbern är på G och mycket annat.
Det är en underbar tid även om grådiset just nu ligger kompakt utanför fönstret i mitt arbetsrum. Till helgen blir det bättre väder och då är jag frisk, så det så!
Hälsningar från en halvfrustrerad trädgårdsamatör som ligger efter.
Igår kändes det som om naturen körde över oss med sitt aprilskämt: SNÖ.
– Nämen, snälla nån! Inte snö nu!
April är den vankelmodigaste av alla månader. Den snö som vi vaknade till igår rann ju bort i ett soligt skval.
Det börjar kännas som vår på riktigt. Visst, det är fortfarande kallt men mot husväggen smakar kaffet riktigt härligt och lyckligt.
Jag blev glad när jag såg min röda nunneört sticka upp. Den gula finns ju överallt, nästan som ett ogräs.
Det sticker upp lökar överallt och många växter ligger i startgroparna. Det mesta av allt gammalt perennris är borta och jag påminner mig om att köpa hönsgödsel.
Sen har jag verkligen PLANERING att göra! Runt gångarna som mannen lägger (numer tillsammans med Charlie), där ska mycket planteras.
Jag har listor, olika listor som jag gjort vid olika tillfällen. Plantorna som förenar dessa listor ska jag satsa på.
Det här kommer att ta tid, rolig tid. Nåt som inte tar tid är ärtskott.
