Den självskötande trädgården 

Under vissa tider i livet fungerar trädgården som en reträtt, en paus. Det var under en sån tid som jag byggde upp min trädgård. Jag fick tre barn väldigt tätt och hade jag en kvart över till mig själv så gick jag ut och grävde eller rensade ogräs. Det var så härligt! Frisk luft, kroppsarbete, alla sinnen fick jobba och hjärnan fick göra som den ville. Perfekt!

Sen har vi ”vanliga” tider då jag skrotar runt i trädgården och gör det jag har lust till. Rensning, klippning, grävning, kaffedrickande, växtflyttande eller bara hörnsittning.

En annan variant är att inte ha tid att överhuvudtaget vara i trädgården. Där är jag den här sommaren. Visst, jag planterade hur mycket som helst precis i början av sommaren men sen NADA, INGET, NOTHING. Det är annat som kräver min uppmärksamhet och nu har jag inget behov heller av trädgård som oas. Det händer att jag går ett varv och spanar in läget men sen är det inte mer än kaffedrickande.

När jag anlade trädgården så hade jag hela tiden en liten tanke i huvudet: den här trädgården måste kunna klara sig själv om jag av nån anledning skulle tappa sugen. Visst, en minimal skötsel måste ju till annars går det ju inte… Hur tänkte jag då med den där lilla rösten i huvudet?

Marktäckare är ju bara så bäst! Där är hasselörten min absoluta favorit. Den slår allt! Sen lite funkia och bräken och nån rhododendron,  bambu och lite getrams på det. De sköter sig själva. Inte mycket för mig att göra där med andra ord.

Här ovanför ser vi silverax, en annan lättskött favorit! 

Tyvärr slängde jag in rönnspirea här och den tar så över! Det är också en grej: plantera INTE invaderade växter. Jo, om du vill jobba!


Men i soligare lägen då? Massa lökar och löjtnantshjärtan (som måste klippas ner efter blomning) såklart och sen brassa på med backnejlika, smultron och blommande oregano som täcker ALLT. Toppa det med allium, vallmo,bolltistlar (invasionsvarning), flox, mareld och kärleksört. 


Snälla bärbuskar är ju också att rekommendera! 

Att jag sedan har ett persikoträd låter kanske svårt men -ärligt – det enda jag gjort med det trädet är att jag alldeles nyssens gallrade bort hälften av frukterna. By the way, de kvarvarande frukterna mår finemang! Spana in!

Visst, det ser lite eländigt och avstannat här och var men det gör inget. ¡Pura vida!

Titti 

PS. Lite förändringar i bloggverktyget! Hoppas att bildtexterna funkar!

Publicerat av

Titti Sundmark

På Norr i Örebro bor Titti Sundmark i ett stort hus med en liten trädgård, man, tre barn och en hund. Trädgårdsarbetet går i vågor och styrs av lusten till skönhet och av behovet att koppla av genom att rensa, gräva och dricka kaffe. Det vilda och vackra hittas i bladstrukturer och allt som blommar som inte är gult eller kirskål. Hon är högstadielärare med bakgrund som bl a konstnär.