Perspektiv

Det skördas och sköts om. Duttas med tomatplantor, gödslas på kålen och klipps på vinrankorna. Det mesta går bra men en del funkar inte alls. Jag har faktiskt lärt mig att leva med det. Förr kunde jag sörja en gnutta och analysera mig gråhårig men nuförtiden gläds jag åt det som funkar att odla. Det är ju alltid mer än hälften och det måste jag vara nöjd med.

Det är alltid rekordår i någon form. Vissa år är fänkålens, andra palsternackans. I år är det hallonets år. Förmodligen har alla förhållanden varit perfekta för hallonen eftersom det blir en sådan otrolig skörd. Det är iallafall inte min förtjänst. Hallonsnåret får sköta sig självt.

Jag plockar och fryser in i småportioner. Saft och sylt har jag redan, åtgången på sådant är inte så stor i Getingedalen, så dessa bär ska jag använda till smoothies, fruktsallad och desserter. Kanske en och annan hallongrotta också.

Hallon
2016: hallonets år
Fänkal
Fänkålen mår inte så dåligt den heller.

Igår gjorde jag sorbet. 500 g hallon mixades med ca 1,5-2 dl florsocker och 1,5 dl vatten. Smaksatte gjorde jag med juice från en lime och några blad mynta. Det krävdes 6 timmar i frysen för en perfekt konsistens och det är lönt att röra om lite då och då eftersom det fryser längs kanterna först.

Enda nackdelen var de små kärnorna, en del tycker att sådant är oaptitligt, men jag berörs inte av dem. Tillhör inte dem som spottar vindruvskärnor heller. Körsbär och större, då spottar jag.

Idag har jag skördat mina första morötter och jag kommer dessutom att ta hand om blasten. Pesto på morotsblast lär vara bra. Och pesto använder jag inte bara som en pastasås utan även som pålägg och till potatis. Jag lovar att återkomma till min upplevelse av denna premiär.

Det händer saker i Kilsbergen, väldigt nära mig, som har fått mig att tänka till. Vad är viktigt i mitt liv och hur agerar jag när livet ställs på sin spets?

En skogsbrand till följd av ett åsknedslag alldeles här intill. Jag kan ingenting om sådant så jag började fundera på hur mycket 3 km är när det kommer till skogsbränder. Skulle jag börja packa eller kunde jag vara lugn? Någon oro kände jag dock aldrig. Jag blev mer fundersam och började tänka på OM. Om det händer mig? Hur gör man? Vad tar man med sig? Hur kommer jag att reagera? Gäller hemförsäkringen? Mina odlingar blev med ens helt oviktiga och jag tänkte mest på de där tre sakerna man får ta med sig till en öde ö. Egentligen är det väldigt lite människan behöver.

skogsbrand
Foto från NA:s hemsida.

I skrivande stund verkar räddningstjänst, militär och hemvärn ha elden under kontroll och jag känner mig helt trygg. Det brinner fortfarande, och det kommer att ta lång tid innan det är helt släckt, men jag har återgått till mina tankar kring nästa gödsling och vad vi ska äta ikväll.

potatis
Rocket. Tidig potatis. Att lägga skörden i nätkorg (tack mamma!) är himla fiffigt. Då kan man spola av knölarna med trädgårdsslangen utomhus.
Mangold
Mangold i olika stadier. Där spenaten skördats satte jag mangoldfrö för att utnyttja jord och säsong maximalt.
vattning
Vattning med vattenkanna har varit absolut nödvändigt den senaste veckan. Här är det svartkålen som får sig en omgång.

 

ringblomma
Ringblommor bland sallad och lök. Både vackert och praktiskt. I bakgrunden skymtar plommonträdet och granhäcken. I vänsterkant ser man humle.
grönsaker
Framifrån: svartkål, rödbetsblast, fänkålsdill, sockerärt och humle.

Semester som husägare innebär alltid lite arbete. Vi byter västra fasaden och målar om utvändigt. Fast lite bad och njutning hinner vi också. Huvudsaken att vi får vara tillsammans.

 

Publicerat av

Kajsa Källérus

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!