En vecka kvar till första advent och jag hör till dem som tjuvstartar. Varför vänta på väntans tider?
Vi är många som är helt sålda på tiden före jul.
Självklart är det en god tröst efter novembermörkret.
Visst, ljus, glitter, dofter och en massa annat är som en raketresa ner i barndomen, ner i ett annat landskap där stilla förundran var tillräckligt.
Kanske är det den enkla storögdheten vi inte bara saknar utan också behöver.
Jag behöver den i alla fall.
Jag behöver min storögdhet och min förundran.
Och jag behöver hitta en ro i min väntan på att allt ordnar sig, allt blir snart bättre, allt kommer att lägga sig till rätta.
Så jag plockar fram ljus och annat lyckligt, virar varm yllemys runt tilliten och hoppet och tänker att tillsammans ÄR vi starka.
/Titti
