Resultat som räknas

 

Det är så gött när man börjar se resultat. När man hämtar måltiderna i trädgården. När man skördar stort och aptitligt. När man får smaka och äta sådant som man har odlat själv.

Flädersaften är silad och infryst. Där håller den i evigheter och man slipper tillsätta så mycket kemikalier. Av citronerna gör jag marmelad, inget ska gå till spillo.

Recept saft

4o fläderblommor

2-3 ekologiska citroner

2 liter vatten

1,5 kg socker

33 g vinsyra

Se över blommorna, ta bort eventuella fula delar, insekter och alltför grova stjälkar. Lägg dem i en stor bunke.

Skär citronerna i tunna skivor och lägg dem ovanpå blommorna.

Koka upp vattnet, tillsätt socker och vinsyra och rör tills det har löst sig. Häll över blommorna.

Täck kärlet och ställ kallt i fyra dagar.

Sila saften i silduk och frys in. Spara 1 dl till marmeladen

 

Recept marmelad

Citronskivorna efter flädersaften

1 dl socker

1 dl flädersaft

Hacka citronskivorna i mycket små bitar. Ta bort eventuella kärnor.

Koka upp citronbitar med socker och saft. Låt småputtra i 20-30 minuter eller tills marmeladen börjar bli transparent och gyllene. Häll upp på väl rengjorda burkar och ställ burkarna upp och ner tills de har svalnat.

Ljuvligt av fläder.

Lite för sent hittade jag ett recept där man använder rabarber istället för citron. Det ska jag prova nästa år. Jag blir lycklig 1. varje gång jag får användning av mina rabarber; 2. när jag slipper köpa mat och i synnerhet mat som transporterats långväga.

Eftersom citronsyra är en omdiskuterad ingrediens så använder jag vinsyra istället. Dessutom kan man ta mindre mängd vinsyra än citronsyra. (Citronsyra är 1,5 gånger surare än vinsyra så här skulle det räcka med 20 g vinsyra.)

Till frukosten går jag ut och hämtar färsk grönkål som jag mixar med frukt, juice, yoghurt, ingefära – eller vad huset bjuder – till en smoothie. Alla näringsämnen är kvar så snabbt efter skörd och utan uppvärmning så jag tror att det ger en bra start på dagen.

Fast ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att använda vilda växter i större utsträckning. Dessa har inte krävt några som helst resurser för att finnas till och de är ofta lika näringsrika.

Just nu har jag en gigantisk kulle av svinmålla. Den jord som ännu inte har förbrukats av de sju ton som tippades här i våras har blivit tillfällig boplats åt en miljon friska plantor med svinmålla. Jag borde egentligen ta rätt på varenda en av dem istället för någon kvist då och då.

Ett fullkomligt paradis. Här duttar och daltar jag med mina sådder – rensar ogräs, vattnar och gödslar – samtidigt som jag går förbi denna skatt flera gånger om dagen. Skärpning.
Mild och fin smak med mycket näring. En vanlig ingrediens i indisk mat. Det är dags att sluta betrakta svinmållan som ett ogräs.
I min frukost ingår det ofta en nyuppdragen rättika. Denna äter jag i skivor med några korn av örtsalt. Basilikan lägger jag på smörgåsen tillsammans med tomat. Det är en match made in heaven.

Nu börjar det närma sig semester på allvar. Fast en semester som husägare och odlare innebär inte särskilt mycket hängmatta. Vi målar fasad, renoverar car port, fixar trilskande bilar och sätter upp hängrännor.

Förutom vattning och gödsling så ska det skördas, omhändertas och sås nytt. I fallen med de tidigast skördade grödorna (även om allt är ovanligt sent i år) så lämnar de värdefull odlingsyta efter sig och det finns många saker som helst odlas på sensommaren och hösten.

Jag står redo med frön till rädisor, pak choi, spenat, machésallat och lite annat.

Nu tar bloggen en paus för att jag ska få lite semesterfeeling. Jag håller som bäst på att avsluta några jobb i verkstan och inleder ledigheten med en liten resa till Stjärnsund och en guidad tur i deras mångfaldsträdgård.

Detta får ni höra mer om i mitten av augusti!

Rakubränd bondböna.

Må så gott!

Grönsaksporr

Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.

Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.

Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.

De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?

Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.