augusti 2017 - Trädgårdsbloggen

Konsekvenserna av pollinering

Idag tänkte jag berätta om våra bikupor. Japp, för någon månad sedan blev vi med bin.

Dessvärre kan jag ingenting om biodling. Jag hade kunnat gå en kurs hos Örebro Biodlarförening men det gick inte att pressa in i programmet. Jag hoppas att det kommer nya kurser våren 2018.

Varför vill jag ha bikupor? Jo! Bin är ett utdöende släkte. Man är inte bombsäker på vad som orsakar massdöd bland bin men virus och bekämpningsmedel verkar vara två orsaker. Istället för att skänka pengar till välgörenhet så hyr jag istället bikupor och bidrar till binas överlevnad. Som bonus får jag flera tusen pollinatörer till mina odlingar. Och knottätare.

Albert Einstein sa att om bina dör så kommer även mänskligheten att dö inom fyra år. I don’t know. Det finns ju även andra insekter som pollinerar men det skulle garanterat innebär en stor skillnad för växtligheten.

Jag hade hört talas om hyrkupor men det var inte så lätt att hitta någon att hyra av. Om jag hade bott i en storstad och drivit ett större företag så hade jag kunnat hyra av Bee Urban. De gör ett jättejobb för binas fortlevnad men jag är inte deras målgrupp.

Då kontaktade jag Örebro Biodlarförening men de pysslade inte med uthyrning. Däremot så kände de till en man som gjorde det och jag fick kontakt med honom.

Han inspekterade vår gård och tyckte att det verkade bra och sedan gick det fort.

Då och då kommer han med sina assistenter och tittar till kuporna. Jag passar på att titta varje gång det händer för att lära mig saker. Ibland är det bara tillsyn men senast blev besöket längre för då hämtades all honung.

Det är väl egentligen inte förrän till våren som jag kommer att ha nytta av bina men det är ju bra att de finns här redan nu så att vi kan bekanta oss med varandra.

Vår biodlare tyckte att vår plats var bra eftersom det inte har funnits bin här förut så då finns det inte heller något virus i området. Så de tre kupor som ställdes hit från början kompletterades med ytterligare en efter en tid.

Han tyckte att jag skulle skaffa en egen biodlardräkt så att jag skulle kunna vara med på närmare håll och titta när han är där. Då kan jag ju lära mig ännu mer. Ska fundera på saken.

För den som vill passa på att göra ett gratis studiebesök hos en biodlare finns det ett ypperligt tillfälle den 23 september. Då är det Den Blå Tråden i bygden runt Närkes Kil och det är öppet hus hos ett flertal småföretagare, eldsjälar och hantverkare i området.

Förutom biodling kan man passa på att besöka en gård med allmogefår, en kolmila, en trädgårdsmästare, ett galleri, ett lantspa/mikrobryggeri, se fina foton, handsydda kläder, medeltida kyrkomålningar, ardennerhästar, blomsterarrangemang och mina grönsaksodlingar!

Jag kommer att ha visning av mina grönsaksodlingar kl. 11.30 och 15.30. Visningen kostar en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Läs mer om hela arrangemanget på Den Blå Trådens hemsida!

Nåväl, det är många grönsaker som är självfertila och vi har fått en ganska god skörd av det mesta trots att inte bina kom förrän i augusti. Nu skördas det för fullt och faktum är att det sås trots att det är september. Det kommer jag att berätta mer om i mitt nästa inlägg.

Här kommer lite bilder från mina odlingar som det ser ut just nu!

Är så glad att mina havtornsbuskar ger skörd redan första året. Det hade jag inte räknat med. Om de får en frostknäpp blir det tydligen lite godare så jag väntar med att skörda. Dessa är enormt näringsrika. Förutom den höga halten av C-vitamin så innehåller de omega 3 och B12 vilket vi vegetarianer uppskattar. Dessa fryser jag och lägger i vinterns smoothies.

Gråärt. En gammal kulturväxt. Dessa ska svälla och torka på plantan för att sedan tröskas och hällas på burk. Bra istället för kikärter och kan malas till ärtmjöl och användas i färs.

Lök har vi skördat hela sommaren men nu börjar blasten att lägga sig och det bildas ett tjockare skal runt lökarna. Det betyder att de blir mer lagringsdugliga. Blasten är dock fortfarande väldigt fin och god så jag vill vänta lite till med skörd men så småningom kommer de att tas upp, torkas luftigt och flätas. Förvaring i rumstemperatur är bäst för lök.

Mitt experiment att plantera lökarna tre och tre lyckades. På så sätt får man ner fler lökar i bädden men varje lök får ändå växtutrymme.

Purjolöken är årets stora överraskning. Jag försådde dessa redan i februari inomhus och daltade med dem till i maj då de planterades ut. Ynkliga små synålstunna plantor skickades ner långt i jorden och jag hade inga större förhoppningar. Men se! Dessa är riktigt köldtåliga så de får sitta kvar ända till vintern.

En av de grödor som har mått lite dåligt är savoykålen men ett huvud har det ändå blivit. Något anfrätt av ohyra men det har varit ganska lite av den varan i år så jag har inte behövt jobba så hårt med bekämpning. Däremot så borde jag ha förodlat dessa eftersom endast några få fröer grodde.

Fänkålen mår fint och dessa bör skördas nu eftersom de bara blir träiga och oaptitliga annars.

Bondbönor är svårt att misslyckas med och de är otroligt goda. Här om dagen sprättade jag upp 20 skidor, kokade bönorna 5 minuter i saltvatten, hällde av i durkslag, mixade med citronsaft, olivolja, vitlök, salt och peppar. Ett omåttligt gott tillbehör till pasta och stekt squash.

Squashen Romanesco lär vara en av de godaste, iallafall enligt Farbror Grön, så de provar jag i år. Och jag låter dem inte bli större än 10-15 cm eftersom de inte tjänar något på det. Skiva och stek i vitlök, salt och olja och servera med pasta och bondbönsröra enligt ovanstående recept.

Skogen av vintermorötter bådar gott. Frisk och frodig blast vittnar om god skörd. Dessa ska lagras så jag väntar med skörd. Under tiden äter vi sommarmorötter med sämre lagringsegenskaper.

Varje dag kan jag plocka en handfull mogna tomater från växthus och frilandsplantor. Eftersom denna sommar är det kallaste på 155 år så går det lite långsammare för utomhusplantorna men jag har god erfarenhet av att eftermogna tomter inomhus.

Det är så lyxigt att kunna gå ut och hämta en skål med sockerärtor i trädgården. Rätt ur jorden. Ingen besprutning. Inga transporter. Inget näringssvinn. Detta gör mig otroligt lycklig.

I nästa inlägg blir det alltså tema höstsådd. Vi ses då!

Nysådd ruccola. Den mår bäst när det är lite kallare och mörkare.

Vitlök, älgar och skafferi

Först vill jag återkoppla till mitt förra inlägg om mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Det går en serie på SVT som heter Kalles sex liv. I avsnitt två, Självförsörjning på sex kvadrat, besöker han just denna plats och David som guidade oss i mångfaldsträdgården. David lever hard core permakulturellt och det får du se mer av om du tittar på programmet. Dessutom kommer du att känna igen flera saker om du läste mitt förra inlägg.

Jag vet inte varför vi försöker odla äpplen. Älgarna tar dem för oss varje höst. Dessutom planterar vi nya äppelträd varje år och det börjar kännas lönlöst. Det vore bättre att satsa på något som inte lockar till sig horder av älgar.

Mellan den 1-10 september brukar det hända och det är inte måttligt heller. Det är flera besök om dagen och de är inte ett dugg blyga. Det är klart att de ger sig av, en liten bit, om vi går ut och jagar iväg dem men de är ganska snart tillbaka.

Först tar de frukten på träden, sedan kommer de och äter upp fallfrukten och sist gör de en förskräcklig beskärning av grenarna.

Kalätet äppelträd. Om de åtminstone hade gått beskärningskursen?

I år var de tidiga. Frukten är inte ens mogen men det verkar inte spela någon roll för en älg. Och de är skoningslösa. Morgon, middag och kväll står de i vår trädgård och mumsar. Om jag hade haft tid så skulle jag vara utomhus dygnet runt men jag har lite annat att göra.

Till skillnad mot många andra så fick vi frukt i år. Jättemycket frukt. Den köldknäpp som drabbade halva Sverige i april skördade många äppelliv men av meteorologiska skäl fick vi aldrig så kallt.

Men vi kommer ändå inte att äta några egna äpplen i år.

Nedanstående klipp filmade jag i veckan genom altandörren. Skitig ruta med speglingar av mig men så här går det till i Getingedalen på hösten.

Sedan sist har jag skördat vitlöken. Först fick den ligga på tork i vår dragiga car port och sedan flätade jag ihop dem till fyra praktfulla flätor. Förra året fick vi en skräpskörd av vitlök men i år har vi fått massor. Visserligen bara små och medelstora lökar men det är ändå tillräckligt många för att vi ska klara oss ett år.

Vitlök mår bäst i rumstemperatur eller lite varmare. Om jag flätar dem tar de ganska liten plats och är lätta att hänga i köket. Dessutom kan jag placera dem högt under taket där det alltid är lite varmare. Och snyggt blir det också.

Mina morötter har också blivit bra i år. För första gången odlar jag två olika sorter på ett mera medvetet sätt än tidigare. Den ena sorten är sommarmorötter, för färsk konsumtion nu och en liten tid framöver. Dessa har inga vidare lagringsegenskaper.

Den andra sorten är en vintermorot med goda lagringsegenskaper. Då mina utrymmen för lagring är begränsade så har jag å ena sidan blivit väldigt kreativ när det gäller förädling, å andra sidan odlat lite mindre än jag egentligen vill för att kunna lagra utan att det ruttnar.

Med dessa vintermorötter ska det bli spännande att se om de kan lagras längre utan att ruttna.

Ett av de kreativa sätt som jag har använt med mycket lyckat resultat är att frysa morötter. Antingen rivna eller som slantar. Ingen förvällning utan rakt ner i påsar i frysen.

Slantarna funkar riktigt fint i soppor, grytor, gratänger och wok. De rivna morötterna blir bra i bröd, kakor och juicer.

Apropå lagring så har vi något nytt på gång i Getingedalen. I flera års tid har jag ältat detta med mina bristande lagringsmöjligheter och lika länge har vi klurat på en lösning. De bästa är för dyra (en nytillverkad jordkällare) men det kan hända att vi är dumsnåla. Därefter har vi haft allehanda förslag på lösningar tills vi kom fram till det som skulle passa oss bäst.

Vi har en oisolerad köksfarstu som mest används som förråd. Det har också nyttjats som ett opraktiskt och provisoriskt skafferi, tack vare att det blir så kallt där.

Nu försvinner köksfarstun och det blir ett fulländat skafferi istället. Som vanligt var det ett projekt som blev betydligt större än tänkt eftersom vi hittade delar som var ruttna och när vi ändå river så passar vi på att isolera. På vintern kan det nämligen bli minusgrader i detta utrymme och det vore skönt att slippa även om vi har tänkt oss en liten frostvakt när det är som kallast.

Jag tror att detta blir ett superbra utrymme för lagring.

I skrivande stund har jag tre maskerade män i trädgården. Nästa inlägg ska handla om våra nya husdjur.

Och i helgen, 26-27 augusti, tycker jag att ni ska åka till Södra Åsta, Lillkyrka, för där hittar ni Konst & Kaffe. Förutom en himla massa gofika, konst, hantverk och undertecknad så är det en fantastiskt liten gård med gammal torpträdgård. Alldeles intill ligger Åsta Gårdsmuseum och Åsta Antik så denna utflykt har många värden.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund

Så där ja. Nu är vilan över. Det var skönt men lite för kort.

Jag har blivit bra på att stänga av. Låsa, pausa och låta bli. Med åren har jag sett hur pass konstruktivt det är. Ny kraft genereras och ny lust byggs upp.

Bostadshuset har fått en omgång färg och allt vad det innebär. Detta var så klart allt annat än en vilsam verksamhet men å andra sidan är det väldigt skönt att få sammanhängande tid till ett enda projekt. Just då fanns det inget annat i mitt liv.

Förutom en sak. Odlingarna. Det går aldrig att ta semester från odlingarna. Trots den fysiska ansträngning det innebär att sköta trädgårdslanden så är detta en energigivande syssla. Och en skafferigivande likaså. Det är svårt att slå känslan av att vara självförsörjande.

I mitt sista inlägg innan semestern berättade jag att jag skulle på guidad visning i mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Och det tänkte jag berätta lite om idag.

Permakulturträdgården i Stjärnsund är ett inspirerande projekt. Att odla – och leva – enligt de permakulturella principerna innebär att man tänker cirkulärt och om man är hard core så ska inget lämna eller tillföras cirkeln. På så sätt gör man så små klimatavtryck som möjligt och dessutom får man en frisk jord och sund livsstil att lämna över till nästa generation.

Här jobbar man mycket med solceller. Portabla små enheter som flyttas dit man behöver det eller stora, mera permanenta lösningar. Här täckodlas intensivt för att inte exponera någon bar jord. Jordbrukarna (alltså maskarna och jordens mikroliv) just love it och gör jobbet åt dig. Betydligt bättre fuktighet i jorden och avsevärt mycket mindre ogräs.

Smoothiecykeln. En fiffig ombyggnation av en cykel och en blender och med lite muskelkraft så har man en god smoothie utan att en enda kilowatt har förbrukats!

Alltid täckt jord. Om inte av växter så av annat. Bärhäggmispel – en buske som mest används som häckväxt men ger även goda och näringsrika bär.

Här jobbar man mycket med perenna grönsaker eftersom de sköter sig själva i större utsträckning och att samplantera köksväxter som samverkar och drar nytta av varandra kan i bästa fall skapa en självgående skogsträdgård där det finns grödor i alla nivåer.

Sibirisk ärtbuske (eller häck-karagan) är en kvävefixerande växt, den förser alltså både sig själv och omgivande växter med näring. Dessutom är innehållet i de små baljorna ätbart och näringsrikt. Det ser ut som linser och de smakar… typ inte så mycket men det är ju toppen om man kan odla sina egna proteiner. Om inte annat så är det tydligen ett av hönsens favoritfoder. Gratis liksom.

Vi serverades lunch tillagad på ett utekök byggt för vardagsliv och tre fjärdedelar av året.

En av alla odlingsområden och uteköket i bakgrunden.

Toabesök gjordes naturligtvis inte på vattentoalett utan i torrdass där man tog hand om allt för att sluta kretsloppet, skapa mer jord och gödsel. Innehållet i en latrintunna som kapslas igen och får vila i två år får sedan användas i odlingen.

Till vänster om hasselbusken syns kompost från en latrintunna.

Gurkört och vallmo. Ätbart och vackert. Dessutom lockar de till sig pollinatörer och livsviktiga insekter.

Om du vill utveckla ditt grönsaksodlande, inspireras till en hållbarare livsstil eller bara vidga perspektiven och göra en spännande utflykt till en annan dimension – åk till Stjärnsund!

En helgtripp till södra Dalarna kan innehålla så mycket. Det blev även ett stopp på Avesta Art (åk dit, bara gör’t), en titt på Husbyringen, och ett besök på Nya Lapphyttan.

En annan helgtripp som rekommenderas är en sväng till Karlskoga konsthall under tiden 19 augusti – 10 september. Där visas utställningen Breaking Boundaries med konsthantverk av mig och mina vänner på Konsthantverkarna i Örebro men även av våra spännande vänföreningar i Estland och England.

Jag har förstås återigen skapat med odlingen och botaniken som inspirationskälla… Under vernissagedagen finns jag på plats kl. 11-13 om ni vill träffa mig!