Toppar och tveksamheter på DuBois Farms

Höstens resa till New York med omnejd skulle få gå i skördens tecken så många av utflykterna gick till olika sorters gårdar. En av alla kvalmiga dagar åkte vi till DuBois Farms i Highland. Det är en gård som framför allt odlar för självplock men de har även en del djur.

Eftersom vi var där i början av oktober, och en av de allra mest firade högtiderna var i antågande, så spelade pumporna en central roll. Var och varannan besökare hade en eller två pumpor på sina självplocksvagnar.

Förutom pumpor så odlas det tomater, aubergine, paprika och flera olika sorters frukt. Plommon, nektariner och persikor var redan skördade men äpplen, päron och druvor fanns det möjlighet att plocka hur mycket som helst.

Förutom pumparna stod äpplen högt i kurs hos besökare och kunder.
Ett riktigt mörkt äpple som jag aldrig hade sett förut. Jag tror att det heter Empire.
Jag lyckades aldrig ta reda på vilken sorts päron det var men de är ganska lika Conference.

Ett spännande inslag för en nordeuropé var självplocksmöjligheterna av druvor. De var oerhört smakrika, ja en sötma och en arom som jag aldrig har känt tidigare. Jo vid ett tillfälle. Det finns en druvläsk som jag brukar handla när jag är i USA. Den är god men smakar inte druva så jag trodde att den var gjord på 100% kemikalier. Fast nu när jag har smakat Niagara Grapes på DuBois Farms så förstår jag bättre. Det var exakt samma smak.

Det var väldigt poppis att plocka druvor och det förstår jag. De var enormt goda. För en dollar (ca 8 kr) fick du fylla en rätt så stor korg.

 

Här är läsken som jag nog gillar ännu bättre nu!

Förutom att plocka och provsmaka äpplen (jo det fick man faktiskt!) så fanns det förstås nypressad äppelmust och varma äppelmunkar till försäljning. Självklart ordnades det munkätartävlingar men jag nöjde mig med att vara publik.

Chew, chew, swallow!

Det tveksamma inslaget utgjordes av djurbeståndet. Jag känner mig alltid tveksam till djur vars existens endast är till beskådan. Visst är får, grisar, getter och hästar domesticerade djur men att leva i en inhängnad som passeras av hundratals människor som dessutom vill klappa, rycka, peta, mata och känna kan inte vara någon vidare tillvaro.

Fåren såg inte ut att må bra och hästen fick inte matas men brydde sig folk om det?

I utkanten av området gick det ett gäng alpackor. Tack och lov hade de ett rätt så stort område att röra sig inom men det gick ändå inte att undgå människor helt och hållet.

Dagen till ära föddes det en alpackababy och sådant är förstås extra spännande. Frågan är bara om de tyckte att det var behagligt att genomföra detta till publik?

Det går dock inte att neka till att vingliga alpackaungar är väldigt söta.

Efter några giriga bilder så lämnade vi alpackorna ifred och valde lite andra vyer istället.

Det stod värdar och värdinnor utplacerade på det 21 hektaren. Dessa svarade på frågor och hjälpte till vid självplockning.
Överallt ser jag att nya äppelodlingar planteras väldigt tätt. Jag gjorde samma iakttagelse på Österlen. Gallrar man senare eller låter man det se ut så här?
Mera pumpor… och vackra formationer av majsblast.
Självplock av Zinnia.
Kanske den finaste pumpan av alla?

En mycket trevlig dag på DuBois Farms! Nästa inlägg kanske borde handla om min egen odling men jag kör nog lite mer New York innan jag byter kontinent. Det kommer att bli ett besök på Farmers Market på Union Square mitt på Manhattan.

The Big Apple

Varför New York kallas för The Big Apple är omdiskuterat. Det finns flera olika teorier och historier och ingen vet riktigt säkert varifrån benämningen kommer. 

Att New York State är landets näst största producent av äpplen har ingenting med saken att göra men det faktum att man ser äppelodlingar överallt på landsbygden känns ändå som en kul koppling till smeknamnet.

På västra sidan om Manhattan flyter Hudsonfloden och den fortsätter norrut i många mil. Området runt denna floddal kallas för Hudson Valley och det är ett bördigt område med gynnsamt klimat.

Att åka till detta område i slutet av september eller början av oktober innebär mycket skördefester, Farmers Markets och liknande aktiviteter. Min syster ser äppelodlingar i alla väderstreck så det luktade lite äpple överallt utomhus.

Trots detta gjorde vi en utflykt till Angry Orchard, en äppelindustri med cidertillverkning och just denna dag ciderprovning.

Angry Orchard verkar vara en av de större cidertillverkarna i landet. Deras produkter syns på de flesta barer i New York. Ingen småskalighet här inte. En liten rundtur i deras lokaler, en inblick i fabriken och provsmakning av deras cider var en trevlig utflykt.

För att inte tala om de enorma odlingarna där äpplena skördades för fullt när vi var där.

Dessutom får man allt det där amerikanska på köpet. Maten, människorna, aktiviteterna, samtalen, kulturen och vädret. Vi hade runt 25 grader varmt under hela visitelsetiden.

Träden dignade av frukt. Tidiga sorter var redan plockade medan många andra skulle skördas när som helst.
Unga träd formas för att funka i industrin. Genom att tvinga ner späda grenar får de mer frukt, en luftigare krona, kräver mindre beskärning och blir lättare att plocka av.
Nyplanteringar, klassiska äppellådor och äldre fruktträd i bakgrunden.

 

Fullvuxna träd.

De kunskaper jag har om fruktträdsodling är att om marken runt trädet är bar så är också träden besprutade. I princip så betyder det att marken är död och nästintill obrukbar. De äldre trädens rötter går så djupt att de inte drabbas av giftet som är avsett att täcka det som växer ovan jord och som alltså så småningom hamnar i våra magar. Kontroversiellt.

Nedan syns äppelodlingarna från Clintondale där min syster bor. Vi fick också bekräftat av en local att dessa träd besprutas.

Väldigt mycket frukt är ju häftigt men om man vet att det är tack vare en hel del pesticider så känns det inte lika häftigt längre.
Död mark runt stammen.

Huruvida odlingarna på Angry Orchard var organic (ekologiska) eller inte är jag osäker på. Eftersom det inte syntes några tecken på det så misstänker jag att de inte är det. Om jag hade en ekologisk farm så skulle jag nog skylta med det.

Majoriteten av äpplena som odlas i världen är inte ekologiska. De är besprutade för att bli jämna, stora, många och se aptitliga ut. Därför vill jag uppmuntra alla till att ta vara på alla trädgårdsäpplen som finns. Flera ton trädgårdsäpplen går till spillo varje år och dessa är i princip aldrig besprutade.

Nästa inlägg ska handla om ett annat studiebesök i Hudson Valley, DuBois Farms i Highland. Där var det skördekalas och dessutom organic!

New York Botanical Garden

Jag reste till New York för att träffa familjen. Eftersom jag har dem där så åker jag dit då och då. Om man har gjort det i 25 år så skulle man kunna tro att man har sett varenda gathörn, skyskrapa och park i The Big Apple men så är det faktiskt inte. Det finns oerhört mycket att se och göra även i ytterområdena och nuförtiden betraktas inte dessa som no-go-zones utan tvärtom, gentrifieringen är ett faktum och stora områden i Queens och The Bronx bebos av barnfamiljer och hipsters. På gott och ont.

Det finns två botaniska trädgårdar i New York, den ena ligger i Brooklyn och den andra i The Bronx. Den sistnämnda betraktas som New Yorks botaniska trädgård. Dit åkte jag i början av oktober.

Man kan tycka att oktober är fel månad att besöka en botanisk trädgård men här finns det ständigt något som är aktuellt och sevärt. I de enorma växthusen är det alltid grönt och dessutom bjuds det på härlig konst, oavsett årstid.

New Yorks botaniska trädgård är otroligt stor. Visst skulle man kunna ta sig runt hela området till fots men då får man också vara beredd på att lägga en heldag i parken. Jag rekommenderar att man tar en tur med The Tram, tåget som åker runt i området. Då får man dessutom en trevlig liten guidning. Tågturen tar cirka 30 minuter och ingår i entrébiljetten.

Tåget har några hållplatser strategiskt placerade efter vägen så att man kan hoppa av och hoppa på igen.

Den aktuella utställningen är just nu Dale Chihulys. Hans glaskonst är smakfullt integrerad i växtligheten, både i växthus och utomhus. Chihulys installationer finns kvar till och med den 29 oktober men det är alltid aktuella saker på gång i denna vackra trädgård.

För att enklast ta sig till New York Botanical Garden så tar man tåget från Grand Central Station på Manhattan (en byggnad värd ett besök i sig). Välj Harlem Line och stationen heter smidigt nog Botanical Garden.

I New York var det 25 grader varmt och tropisk fuktighet. Det var verkligen annorlunda mot höstrusket som råder här hemma. Det tar emot att gå ut men det sägs att helgen ska bli skaplig. Ser fram emot det.

Att vintertäcka jorden

Nu börjar odlingsbäddarna att tömmas på grönsaker och på vissa håll gapar jordytan tom. På andra håll ligger det ett lager halm eftersom jag har täckodlat med det.

Förra vintern provade jag för första gången att täcka vissa delar av jorden med halm och det var en avsevärd skillnad att sätta grepen i den jorden på våren. Den var betydligt luckrare än jorden som inte hade varit täckt.

Odlingsbädd täckt med halm.

I vinter kommer jag i princip att täcka all jord och jag kommer i första hand att välja grönt material eftersom det är mer näring i det än i gult eller brunt.

De maskar och kryp som bor i jorden uppskattar täckmaterialet och jobbar hårt under höst, vinter och vår för att bryta ner det. Dels gör de näring åt mig, dels gör de min jord lucker.

Så här ser det ut där jag har skördat. Skal och blast från bondbönorna läggs tillbaka på jordytan.

De jordlevande organismerna uppskattar även gult och brunt material men det tillför inte lika mycket näring. Jorden får dock väldigt bra struktur även av denna massa.

Ensilage, alltså innehållet i de där stora plastbollarna som man ser ute på åkrarna, är trots sin gula färg ett näringsrikt och värdefullt täckmaterial. Gräset som kapslas in i plasten syras och ni vet ju hur det är med syrad mat, den är enormt näringsrik.

Funderar på om jag kanske skulle försöka köpa en sådan där boll av någon bonde på slätten…

I takt med att jag har skördat så har jag också fått en himla massa stjälkar, blad och grönmassa. Förr bar jag bort detta till komposten men det har jag slutat med. Jag lägger det direkt på jorden där det bryts ner på ett perfekt sätt. Jag sparar både kraft och tid och gör dessutom jorden och organismerna en tjänst.

Den här bilden visade jag redan för några veckor sedan när jag höstsådde ärtskott. Till vänster syns täckmaterial från det som växte på platsen innan dessa såddes. Mest blast från rättika men även lite annat.

Förutom att tillföra näring och struktur så skyddar jag jorden från att packas och bli kompakt. Regn och snö kan göra det med en jord men om detta istället hamnar på ett lager täckmaterial så dämpas denna packningsprocess avsevärt.

Den näring som redan finns i jorden blir kvar i större utsträckning med täckmaterial på toppen. Om regn och snö träffar jordytan och rinner igenom bädden så drar vattnet med sig näringen djupt ner i marken och där gör den mer skada än nytta.

Vind och storm är inte heller bra för en jords struktur men om det ligger ett skyddande täckmaterial som lock så gör inte vinden någon större skada.

En naken jordyta är också mums för ogräs. Frön som sprids med vinden får fint fäste i en bar jord och stannar där och gror. Antingen redan på senhösten men framför allt så fort det kommer lite vårvärme.

Förutom allt det gröna ”skräpet” som uppstår vid skörd så använder jag så mycket gräsklipp som möjligt men där tar mitt gröna täckmaterial slut. Om man vill vara självförsörjande, och inte köpa halm eller ensilage, så är löv en jättebra resurs. Löv ger fantastisk struktur åt jorden.

Vad ska du inte använda som täckmaterial?

Jag skulle inte lägga på blast och blad som är sjuka på något sätt. Har du otur så sprider du oönskade smittor till jorden. Jag skulle inte heller lägga på för mycket av något som har gått i frö eftersom dessa med all säkerhet kommer att falla ner på jordytan och gro. Det kan visserligen bli lite spännande men för det mesta är det oönskat och skapar merjobb.

Jag använder inte heller för mycket material från barrväxter eftersom det kan skapa ett pH-värde som inte gynnar framtida odling. Blast från lök och morot kan locka till sig morotsfluga och lökfluga så det brukar man avråda från att använda som täckmaterial.

Det finns egentligen inga bra anledningar att låta jorden vara bar. Se på den vilda naturen, där hittar du aldrig naken jord förutom när människan har varit där och stört. Och när så har skett så kan vi också se hur snabbt naturen lagar detta sår.