Att vintertäcka jorden

Nu börjar odlingsbäddarna att tömmas på grönsaker och på vissa håll gapar jordytan tom. På andra håll ligger det ett lager halm eftersom jag har täckodlat med det.

Förra vintern provade jag för första gången att täcka vissa delar av jorden med halm och det var en avsevärd skillnad att sätta grepen i den jorden på våren. Den var betydligt luckrare än jorden som inte hade varit täckt.

Odlingsbädd täckt med halm.

I vinter kommer jag i princip att täcka all jord och jag kommer i första hand att välja grönt material eftersom det är mer näring i det än i gult eller brunt.

De maskar och kryp som bor i jorden uppskattar täckmaterialet och jobbar hårt under höst, vinter och vår för att bryta ner det. Dels gör de näring åt mig, dels gör de min jord lucker.

Så här ser det ut där jag har skördat. Skal och blast från bondbönorna läggs tillbaka på jordytan.

De jordlevande organismerna uppskattar även gult och brunt material men det tillför inte lika mycket näring. Jorden får dock väldigt bra struktur även av denna massa.

Ensilage, alltså innehållet i de där stora plastbollarna som man ser ute på åkrarna, är trots sin gula färg ett näringsrikt och värdefullt täckmaterial. Gräset som kapslas in i plasten syras och ni vet ju hur det är med syrad mat, den är enormt näringsrik.

Funderar på om jag kanske skulle försöka köpa en sådan där boll av någon bonde på slätten…

I takt med att jag har skördat så har jag också fått en himla massa stjälkar, blad och grönmassa. Förr bar jag bort detta till komposten men det har jag slutat med. Jag lägger det direkt på jorden där det bryts ner på ett perfekt sätt. Jag sparar både kraft och tid och gör dessutom jorden och organismerna en tjänst.

Den här bilden visade jag redan för några veckor sedan när jag höstsådde ärtskott. Till vänster syns täckmaterial från det som växte på platsen innan dessa såddes. Mest blast från rättika men även lite annat.

Förutom att tillföra näring och struktur så skyddar jag jorden från att packas och bli kompakt. Regn och snö kan göra det med en jord men om detta istället hamnar på ett lager täckmaterial så dämpas denna packningsprocess avsevärt.

Den näring som redan finns i jorden blir kvar i större utsträckning med täckmaterial på toppen. Om regn och snö träffar jordytan och rinner igenom bädden så drar vattnet med sig näringen djupt ner i marken och där gör den mer skada än nytta.

Vind och storm är inte heller bra för en jords struktur men om det ligger ett skyddande täckmaterial som lock så gör inte vinden någon större skada.

En naken jordyta är också mums för ogräs. Frön som sprids med vinden får fint fäste i en bar jord och stannar där och gror. Antingen redan på senhösten men framför allt så fort det kommer lite vårvärme.

Förutom allt det gröna ”skräpet” som uppstår vid skörd så använder jag så mycket gräsklipp som möjligt men där tar mitt gröna täckmaterial slut. Om man vill vara självförsörjande, och inte köpa halm eller ensilage, så är löv en jättebra resurs. Löv ger fantastisk struktur åt jorden.

Vad ska du inte använda som täckmaterial?

Jag skulle inte lägga på blast och blad som är sjuka på något sätt. Har du otur så sprider du oönskade smittor till jorden. Jag skulle inte heller lägga på för mycket av något som har gått i frö eftersom dessa med all säkerhet kommer att falla ner på jordytan och gro. Det kan visserligen bli lite spännande men för det mesta är det oönskat och skapar merjobb.

Jag använder inte heller för mycket material från barrväxter eftersom det kan skapa ett pH-värde som inte gynnar framtida odling. Blast från lök och morot kan locka till sig morotsfluga och lökfluga så det brukar man avråda från att använda som täckmaterial.

Det finns egentligen inga bra anledningar att låta jorden vara bar. Se på den vilda naturen, där hittar du aldrig naken jord förutom när människan har varit där och stört. Och när så har skett så kan vi också se hur snabbt naturen lagar detta sår.

Publicerat av

Kajsa Källérus

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *