Nationella isveckan

Jo tjena. I förra inlägget skrev jag kanske en kallsådd i växthuset i nästa inlägg. Det var tur att jag skrev kanske. Nationella isveckan drabbade oss och det är ju spännande med ovanliga väderfenomen men det lockar knappast till växthusarbete.

SMHI berättar om ovanligt sen sibirisk kyla som fryser hela landet till is flera dygn i sträck och jag är visserligen van vid vinter och kyla men nu blåser det en riktigt obehaglig vind dessutom. Den är säkert sibirisk den också.

En väldigt dammig termometer visar på ganska sträng kyla men inget extremt. Förrän man har gått ut och känt på vinden…
Så här års brukar solen värma och det blir varmt och gott i växthus och längs söderväggar men inte under nationella isveckan. Då är det kallt överallt.

Jag lovade dock att visa mera av den skira grönskan som jag ägnar mig åt inomhus och det ska jag göra. Inomhus kan man tro att det är skönt ute. Solen värmer genom fönstret och snart behöver man inget extraljus längre.

En överlevande stickling malabarspenat trivs på fönsterbrädan och både blommar och ger frukt.

Mitt förstagångsexperiment med kålrot/rutabaga skrider vidare och inger hopp.

Det kan hända att jag har satt dessa fröer alldeles för tidigt men då har jag i så fall lärt mig något. När jag planterade om skotten kan det också ha skett för tidigt men de ser ovanligt välmående ut för att ha blivit misshandlade.

Jag satte några skott väldigt djupt, med hjärtbladen precis ovanför jordytan, och några skott lika grunt som de satt innan. En del växter mår jättebra av att planteras om väldigt djupt och en del inte. Jag tänkte ta reda på hur kålroten ville ha det.

Kålroten som planterades grunt verkar må bra. De har utvecklat karaktärsblad men är väldigt vingliga trots extraljus. Jag ska nog fylla krukan med mer jord.
Kålrotsskotten som planterades väldigt djupt ser också ut att trivas. Även de har fått karaktärsblad och är så klart inte alls lika vingliga och sköra.

I sålådan som står på värmemattan tittar det fortfarande upp nya skott dagligen. När de har blivit några cm långa planterar jag om dem i egen kruka och de får bo svalt och ljust istället.

Här rekommenderar man att vänta med omplantering tills skotten har utvecklat sina första karaktärsblad men då hinner de bli så enormt långa och sköra och jag vill inte vänta så länge.

Det återstår att se om jag har haft för bråttom.

Sålådan på värmemattan.

 

Det allra första tecknet på liv.
Paprikan King of the North gör inte skäl för sitt namn än men alla kungar har varit bäbisar. Den här kraken är tre dagar gammal och den ska få veckla ut sina hjärtblad innan jag ställer den ljust och svalt istället.
15,7 grader är kanske 1-2 grader för svalt men det har varit lite lurigt att få till den perfekta temperaturen under växtbelysningen. Dels värmer lysröret lite när det är på, dels är det en dörr som ska stå på glänt exakt 8 cm, dels är jag i lokalerna och grejar ganska mycket och då blir det lite hipp som happ. Det blir åtminstone aldrig katastrofdåligt.
Piplöken verkar må bra och nu har jag tagit reda på att den ska behandlas ungefär som purjolök. När skotten börjar bli onödigt långa kommer jag att kapa dem till ca 5 cm. Dessutom kommer jag att plantera om dessa i små kluster, så som jag vill att de ska växa när de planteras ut. Sorten Bajkal borde må bra i den sibiriska kylan. Apropå purjolök så ska jag sätta dessa fröer vilken dag som helst. Oavsett isvecka eller inte.
Hej! Vi är en hoper chiliplantor som bor svalt och ljust i Kajsas verkstad. Vi ser friska ut och mår bra men vi tar det ganska lugnt. Ingen av oss har utvecklat ett enda karaktärsblad än.
Äntligen har jag tagit reda på att Chili Orange heter Pink Scorpion på riktigt. Jag hoppas att dessa fortsätter att må bra för det är en riktigt tjusig chili som gärna äts av en annan i familjen.
Visserligen visade jag ett skott av Black Pearl i förra inlägget men det är ju så snyggt att man kan visa det varje gång! Håll tummarna för ett karaktärsblad i nästa inlägg.

Med nationella isveckan utanför fönstret vågar jag inte lova någonting till nästa inlägg. Kanske ett och annat karaktärsblad. Kanske lite purjolökssådd. Vi kommer att vara inne i månaden mars och det börjar bli dags att tänka på tomatsådd. Sex veckor innan utplantering sår jag tomaterna. Annars hinner de bli för stora för att ha inomhus. Jag har liksom inga lokaler för det. Och jag brukar plantera ut under maj månad så ingen tomatsådd innan mitten av mars!

Förodling, sportlovsljus och döda bin

Det blev ett tjusigt reportage! I lördagens Bostadspuls berättar jag om hur jag förodlar och det jag ska berätta idag blir mest kött på benen. Eller korn på kolven.

Förodlingen är i full gång och de första skotten har tittat upp. Jag ställer sådden på värmematta vilket i synnerhet paprika och chili mår bra av. Övriga sådder behöver egentligen ingen extravärme men de får en väldig skjuts och gror på tre dygn i värmen.

Snabbast var kålroten. Det här är ett experiment. Vet inte om de behöver förodlas redan i februari men jag testar. Har ju fröer kvar att så senare om så behövs. Visste inte heller om de klarade att planteras om för djupt så jag har provat lite olika modeller; några sitter grunt och några med näsan ovanför ytan.
Näst snabbast var piplöken och jag kommer att behandla denna som purjolöken som jag odlade med framgång förra året. Alltså klippa ner den då och då. Jag ska även plantera om dem en och en när de har blivit lite kraftigare.

Mina chili chinense är kinkiga. De vill inte gro men det var jag beredd på. Chili annuum gror dock, de första efter fem dagar och sedan har det kommit upp några nya varje dag.

Jag planterar om dem lite tidigare än vad som rekommenderas. De ska helst hinna få ett par karaktärsblad innan flytt men jag sår flera fröer i samma kruka och de gror olika snabbt. De snabbaste hinner blir väldigt långa och sköra innan de långsammaste har grott. Därför flyttar jag dem försiktigt och det verkar funka. En sked är mitt bästa trick.

Black Pearl är en av årets nyheter och skottet matchar namnet.
Candlelight Mutant är en udda sort, bladen ser inte alls ut som på en klassisk chiliplanta. Däremot så tycker jag inte att skottet ger sken av att vara någon mutant över huvud taget…
Matchbox är en trogen sort som jag odlar för tredje året i rad. En medelstark brukschili.
Så här ser det ut när sådden står på värmemattan…
…och så här ser det ut när jag har planterat om det som grott och ställt under extraljus i en svalare temperatur. På så sätt får man knubbiga och starka plantor som växer långsamt.

Sportlovsveckan blev rena önskedrömmen för alla lediga barn. Mycket snö och bra temperatur. Den typiska sportlovsluften med takdropp och lätt värmande sol har infunnit sig och det är plusgrader i växthuset.

Här inne ska jag så spenat vilken dag som helst.

Denna värme har dock fått tragiska konsekvenser för bina i våra hyrkupor. Trots att det är fem minusgrader utomhus så verkar bikupan funka lite som ett växthus; bina vaknar till av värmen och flyger ut. Där möts de av minusgrader och överlever inte många meter.

Utanför kuporna ligger det några hundra döda bin medan andra individer har orkar flyga 20 meter innan de har kroknat. Det är så sorgligt. Det ligger döda bin lite här och var.

Bi som har dött kölddöden.

Som tur hade vi hört talas om att detta kunde hända så vi var lite beredda. Inte mindre sorgligt för det men nu vet vi att det är ett naturligt förlopp.

Ett annat bi som har tuppat av.

Den här våren ska bli intressant. Vi fick kuporna i augusti förra året och egentligen har vi bara använt tiden till att lära känna varandra. Det är först nu vi kommer ha nytta av dem som pollinatörer. Hur stor skillnad kommer de att göra?

I Getingedalen råder fortfarande full vinter och det är inte tal om att börja preparera bäddarna. Jag kommer att odla under lyröret och i växthuset i flera veckor till.

Odlingslådornas konturer kan skönjas under snömassorna.
Ljuset börjar leta sig in i vår annars vintermörka trädgård.
Under lysröret spirar det och det blir trängre och trängre för var dag.

Det blir ännu mera skir grönska och kanske en kallsådd i växthuset i nästa inlägg. Och lite längre dagar med energigivande ljus. Man tackar.

Proteinodling

Det här blir finalen i presentationen av min odlingsplan för 2018 och jag avslutar där man bör; på toppen.

En av de viktigaste grödorna i min trädgård är ärt- och baljväxterna. Först och främst då de står för en stor del av proteinerna i min kost men även för att de gödslar jorden åt mig. Jag återkommer till det. Dessutom är det himla gott med ärter och bönor och det går att göra så mycket av dem.

Bondbönor

Något som återkommer varje år i min odling är bondbönor. Dels är det den mest lättodlade bönan, ja kanske till och med den mest lättodlade grönsaken, dels är det den godaste.

Den är inte alls lika köldkänslig som andra bönor och den gror i princip alltid till 100%. Det enda skadedjur som jag har sett på bondbönor är löss men det brukar vara så lite att de är lätta att få bukt med.

Förr tog skörden betydligt längre tid då jag först skalade bort bönskidan och sedan förvällde och pillade ut den innersta kärnan men nu har jag vant mig vid att äta skalet och slipper således det sista momentet. Dessutom finns det bondbönor med olika segt skal så man kan ju välja sort med omsorg.

Nysprättade bondbönor redo för kokning.

Bondbönor kommer i olika kulörer och storlekar men det är en smaksak och om man vill ha tidigt eller sen skörd, få och stora bönor eller fler och mindre.

Den som är min favorit för tillfället är Express från Runåbergs. Förra året tog jag för första gången eget utsäde och hoppas så klart att jag gjorde rätt så att de gror lika fint som köpefrön.

Att ha små påsar med lätt förvällda bondbönor i frysen är en underbar tillgång. Berika soppan, omeletten eller grytan. Mixa dem till bondbönshummus eller gör falafel på dem.

Bondbönor ligger skyddade i sitt fodrade skal.

Buskbönor

Tänk långa runda bönor, typ haricot verts, fast i lite olika färger. Bönor som man inte skalar utan bara äter efter kort förvällning. Gärna med en klick örtsmör. Är också bra i basen när man ska steka bönbiffar.

De växer lågt, blir bara 40 cm höga men är lite småvilda, och man får rota lite för att skörda bönorna. De mognar i omgångar så jag skördar lite då och då under sommaren.

Bönplantor på tillväxt.

Jag förodlar gärna buskbönor. Dels är de köldkänsliga, jorden måste vara 15 grader eller varmare för att plantan ska överleva; dels verkar de vara goda. Jag vet inte vilket djur det är som tuggar på mina plantor. Hur som helst, om de är stora och starka när de kommer i jorden så brukar de överleva angrepp. Dessutom får man ett perfekt avstånd mellan plantorna.

Störböna

Av någon anledning så är höga bönplantor mycket känsligare än låga. Egentligen blir det samma sorts bönor men klätterbönor tar ju mindre plats. Jag försökte förra året men de dog. Jag ska försöka i år igen men då blir det nog en planta i växthuset för säkerhets skull. Neckarkönigin från Runåbergs heter sorten som ska få en andra chans.

Blomsterböna

En klättrande böna som inte är ett dugg känslig är Blomsterbönan. Eller Rosenböna som den också kallas. I England säger man Runner Bean, kanske för att den ränner iväg i höjden något alldeles galet.

Många odlar den för att den är vacker men bönorna är inte att förakta. De kan ätas på flera sätt. Antingen skördar man baljan när den är 10-15 cm lång eller också låter man den bli 40 cm och sprättar ut innehållet istället. 40 cm balja blir nämligen väldigt trådigt och segt.

Vacker blomning och många bönor.

De unga baljorna skär jag i mindre bitar och steker i vitlöksolja och äter med lite flingsalt. De äldre bönorna sprättas upp och ut kommer de allra vackraste rosa-lila bönorna som går att beskåda. Dessa förvälls och används som kidneybönor.

Min favoritsort heter Prizewinner, även denna från Runåbergs.

Sockerärta

Inte en sommar utan sockerärt. Denna söta lilla balja äter jag helst direkt från busken men den hamnar oftast i en sallad när den tillagas. Under sommaren står det alltid en skål med sockerärter på köksbänken.

Min erfarenhet av att lagra sockerärter är dålig så det här är en gröda som jag äter under säsongen. Brukar bli ungefär 50-60 cm hög och vill ha något stöd att slingra sig fast i. Blommorna är fina och om man skördar kontinuerligt så fortsätter plantan att ge frukt.

Förra året provade jag en lila sockerärt, Shiraz från Impecta, mycket vacker men inte tillräckligt god. Dessutom provade jag en finnmarksärt, en sockerärta med kulturarvsvärde men inte heller denna höll måttet smakmässigt.

I år ska jag köra en sockerärt som många verkar ha som favorit; Carouby de Mausanne. Vi får väl se om det även blir min favorit. Den lär bli himla hög så det måste jag tänka på vid plantering.

Märgärta och Brytärta

Alla dessa ärter. Märgärtan ska tydligen vara en sådan där ärta som ska spritas och sedan avnjuts färsk, som en grön ärta. Brytärt däremot är en ärta som kan ätas med balja och allt. Jag testar en av varje i år och det återstår att se vad jag tycker om dem. Kelveden Wonder och Sugar Ann heter sorterna. Farbror Grön reder ut begreppen här.

Gråärt

Det här är en spännande sak. Jag fick fröer till två olika sorters gråärt förra året och de blev väldigt lika. Den ena sorten var Sollerön, en gammal kulturarvsväxt som nästan försvann helt då den gula och gröna ärtan dominerade. Den andra var av lettisk härkomst och hette Retrija. De blev båda 150 cm höga och blommorna var identiska. När jag åt dem färska smakade de likadant men när det kom till slutskörd, då de hade torkat på plantan, visade Sollerön ett betydligt fräschare innehåll än Retrija. Sollerön är således sorten som jag kommer att satsa på i år.

Användningsområdet är ungefär som gul soppärta eller kikärta. Funkar fint att mala till mjöl och göra ärtbullar på.

Gråsockerärt

Ja den verkar vara någon slags blandning, den mytomspunne Lokförare Bergfälts Jätteärt. I flera bloggar har jag sett bilder och läst om denna gigantiska ärtskida och den lär dessutom vara god.

Det är klart att man blev nyfiken men det var svårt att få tag på fröer. Impecta hade dock en funktion där man kunde bevaka när fröerna kom i lager och jag råkade sitta vid datorn när mailet kom så jag kunde snabbt skicka iväg en beställning.

Jag verkar ha haft tur, fröerna tog slut jättesnabbt och nu finns det en (sunkig) andrahandsmarknad på Tradera för den som vill betala.

Med andra ord verkar det taktiskt att ta egna fröer på denna populära balja men först ska jag väl se om smaken håller måttet.

Bilden är lånad från Sara Bäckmos hemsida!

Nu över till bonusen med att odla ärt- och baljväxter. De har nämligen en förmåga att gödsla sig själva. En fiffig funktion med denna art är att den kan norpa kväve från luften och omvandla denna till näring för hela plantan. Alltså jag vet inte exakt hur det går till men jag vet att det händer.

Om man drar upp en bönplanta vid säsongens slut så kan man tro att den har drabbats av någon sjukdom. Rötterna är fulla av vita knölar och tankarna går snabbt till en parasit eller ett virus som har smittat jorden för all framtid.

Ser helt klart lite läbbigt ut men är helt i sin ordning!

Men tvärtom så är detta beviset på den kvävefixerande funktionen.

Inte nog med att de gödslar sig själva, de gödslar även nästa säsongs växter. Därför ska man aldrig rensa bort rötter, stjälkar och blad från ärt- och baljväxter, det är bättre att allt får finnas kvar i jorden och berika den med näring till kommande säsong.

Jag är noggrann med att låta allt återföras till jorden. Även om inte bladen tillför några högre kvävemängder så tillför de åtminstone organiskt material och mat åt mikroorganismerna.

En förre detta bondbönsodling har fått tillbaka resterna.

Purjolök och piplök

Jag har inte skrivit något om kategorin lök. Jo när jag skrev om rotsaker så nämnde jag gul och röd lök eftersom de växer under jordytan men det finns även andra sorters lök.

Min succéodling av purjolök förra året gav mersmak så det är klart att jag ska odla det i år igen. Men det blir även piplök eftersom den är mer eller mindre perenn och sånt gillar vi. Den kommer tidigt på säsongen och återuppstår varje år.

Purjolöken Hannibal blev fantastisk…
…och piplök vill jag ha mer av!

Nu får det vara slut på snacket, det är dags för lite praktik. De första fröerna är sådda och det står ganska många krukor på värmemattan. Ingenting har tittat upp än men håll tummarna för att det finns lite skir grönska att visa i nästa inlägg.

Och spana gärna in NAs bilaga Bostadspuls på lördag 17 februari!

Jubileum!

För att hålla någon slags stringens så borde jag skriva om de övriga växterna som jag ska odla i år. De fyra senaste inläggen har handlat om årets odling indelat i kategorier och nu är det bara de övriga kvar.

Men jag tänker skriva om andra saker idag. De övriga växterna får vänta till nästa vecka. Dels har jag lovat att skriva om malabarspenaten, så det ska jag göra, dels tänkte jag ge er ett bra recept men allt annat får stå tillbaka på grund av att denna blogg firar femårsjubileum exakt idag den 7 februari!

Foto: Malin Björkholm

För drygt fem år sedan hittade jag en annons där Nerikes Allehanda sökte trädgårdsbloggare och jag kände mig träffad. Tajmingen var också osedvanligt god.

Jag sökte och fick ”jobbet” tillsammans med två andra odlarentusiaster. Dessa har avslutat sitt bloggande, iallafall här, men jag har alltså skrivit om mitt odlande i fem år nu.

Det hade varit jättekul att kunna länka till mitt första inlägg den 7 februari 2013 men det går inte. När Mittmedia tog över Nerikes Allehanda så försvann alla äldre inlägg. Mycket sorgligt och nonchalant kan jag tycka. Nu kan jag inte länka till äldre inlägg än april 2015 då bloggen lades över på Mittmedia.

Jag vet att jag skrev om vinter, snö och skidåkning och det skulle jag kunna göra idag också. Det är massor av snö, minusgrader och finfina skidspår utanför knuten och jag har lite svårt att fokusera på odlandet. Det är dock hög tid att dra igång förodlingen av vissa saker och det kommer att ske vilken dag som helst.

Nåväl, över till malabarspenaten. Förra vintern läste jag om denna lättodlade och ätbara spenatliknande växt och blev nyfiken. Jag hittade sticklingar på odla.nu och resten är historia.

Sticklingarna idag.

Malabarspenat är inte alls släkting till vanlig spenat men den har gröna, ätbara blad och de används på ungefär samma sätt. Många tycker att den är bättre att äta i tillagad form än färsk och det kan jag hålla med om. Bladen är ganska tjocka och kan upplevas som lite slemmiga eller oljiga.

Detta lär vara en tropisk växt och den går inte att övervintra utomhus i Sverige, men jag har sett att det görs försök till detta och det ska bli spännande att följa upp.

Kumla sjöpark odlar malabarspenat utomhus och jag undrar om de överlever vintern?

Inomhus eller i växthus växer den dock som sjutton och det är en slingrande klättrare som nästan kan bli lite too much. Tack och lov kan man nypa av den, nästan var som helst, och den fortsätter att växa ändå.

Sticklingar är jättelätt att ta från malabarspenat. Sätt dem direkt i jord och se till att det hamnar några tillväxtställen under jordytan. Att odla dem från frö är nästan lika lätt. Antingen köper man frö på Runåbergs eller också tar man från sin egen planta.

De där svarta, runda, blanka – det är fröer!

Rödstjälkad malabarspenat verkar vara lite vanligare men mina sticklingar från odla.nu var grönstjälkade. Det lär vara ett kraftigt färgämne i fröna till den röda så man ska vara försiktig.

Farbror Grön skriver att malabarspenat som får växa ljust får mindre och ljusgröna blad medan plantor som får växa lite mörkare får större och mörkare blad.

I år tänkte jag sätta ut mina malabarspenatplantor i växthuset och se hur mycket de kommer att ta över. I nuläget bor de i vardagsrumsfönstret där jag kan hämta färska gröna blad när jag vill på året.

Himla rara blommor får de också.

I veckan hämtade jag mina sista tomater från frysen. Det är ett otroligt bra sätt att lagra tomater på. Eftersom tomaterna mognar ungefär samtidigt så står jag ofta inför det lyxiga problemet med att hinna äta innan de blir dåliga. Det är då jag fryser in dem.

Ibland delar jag dem och kör i ugnen en stund för att koka bort vätska och koncentrera smaken. Då blir det väldigt likt krossade burktomater men ibland hoppar jag över det momentet och fryser dem direkt. Det funkar det också.

Sista tomaterna.

Jag kokade soppa på dem. En god vardagssoppa som är bra i matlådan och lätt att värma på när det kurrar i magen. Se recept nedan.


TOMATSOPPA, ca 4 portioner

En stor gul lök

400 g krossade eller passerade tomater

1 dl tomatpuré

6 dl vatten

1 buljongtärning

100 g pasta

1-2 msk vetemjöl

2 dl grädde

En klick smör

salt, peppar och socker

Hacka löken och bryn i smöret tills den blir transparent, den ska inte få färg. Tillsätt tomater, puré, vatten och buljong. Låt koka i 10 minuter. Tillsätt pastan och koka i ytterligare 5 minuter. Skaka ihop mjöl och grädde och häll i soppan under omrörning. Koka tills pastan är färdig, ca 5 minuter. Smaka av med salt, peppar och socker.


Nu blir det nog en sväng med snöslungan och i nästa inlägg får ni finalen i Odlingsplan 2018. Dessutom hoppas jag att förodlingen har börjat.

Förresten, här kommer ett inlägg från mars 2013. Det är det äldsta som gick att återställa genom skickliga hackervänners hjälp. Tack för det!