På agendan

Man behöver inte ha särskilt stort intresse för miljö och politik för att förstå att det finns en Agenda. Det kan inte ha undgått någon att mänskligheten måste anta ett betydligt hållbarare levnadssätt för att inte världen ska gå under.

De globala målen och Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.

Agenda 2030 är en global aktion och Sverige deltar förstås. Regeringen har tillsatt en delegation med uppgift att stödja och stimulera arbetet. Läs mer här.

Världens ledare har förbundit sig till 17 globala mål för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030. Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter i världen. Att lösa klimatkrisen. Att främja fred och rättvisa. Genom de Globala målen för hållbar utveckling kan det här uppnås. I alla länder. För alla människor. Om målen ska fungera måste alla känna till dem.

Citatet kommer härifrån.

Flera av den 17 målen har en direkt koppling till mat, mättnad, transporter och livsmedelsproduktion. Ännu fler av dem har en indirekt koppling.

Jag betraktar mig som en världsmedborgare. För mig är det ett folk på en jord och det beror inte bara på det moderna sättet att resa, arbeta, kommunicera och idka handel.

Folk har vandrat och förflyttat sig över klotet i många tusen år. Vi har åkt båt i veckor för att upptäcka andra kontinenter och etablera relationer med andra befolkningar. Men vi har också ockuperat, fördrivit, förslavat, kolonialiserat, utnyttjat och förbrukat andra människor och deras landområden. Vi köper produkter som är tillverkade under slavlika arbetsförhållanden och som har medfört utfiskade hav, svält åt lokalbefolkningen, förgiftade vatten och mer pengar åt de rika.

Mitt ohållbara och egoistiska levnadssätt genererar bedrövliga levnads- och arbetsförhållanden för någon annan.

Det finns dock sätt att minska denna påverkan. Om man vill. Och jag vill.

För att få lite konkreta startfakta är det en god idé att fylla i enkäten på klimatkontot.se och se hur stor just din påverkan är. Du får inte bara en siffra, du får också god kännedom om inom vilka områden ens levnadssätt får störst konsekvenser.

Kom ihåg att även klicka på Fler frågor tack för att få en djupare insikt.

När jag testade mig själv så fick jag ett resultat som ligger under medelsvensken men jag ligger långt ifrån målet på 1,5 ton koldioxid/år.

Nu kommer kopplingen till mitt intresse för grönsaksodlande, vegetarianism och matpolitik. För ju mer självhushållande jag blir desto mindre påverkar jag klimatet. Inom matkategorin i testet ligger jag lågt.

Det beror så klart på att jag odlar och äter mina egna grönsaker men det hänger också ihop med vad jag väljer i mataffären. Ju närmare något är producerat desto hållbarare.

Om målen ska fungera måste alla känna till dem.

Några som har tagit fasta på kunskapsspridningen, och försökt att göra populärkultur av det, är SVT genom sitt program Storuman Forever.

Man tar två karismatiska och folkkära idrottare, en charmig dialekt, några skoteråkande snusläppar och en förändringsobenägen bygd och bakar ihop detta med ett tävlingsmoment. Vips så har man tittare. Jag hoppas bara att grundtanken med programmet går igenom rutan och att vi inte bara ser det som underhållning med lite festliga karaktärer.

Det är hög tid att se över vår konsumtion och börja inse vilka konsekvenser det får. Ett land eller en landsdel måste kunna försörja befolkningen med mat på egen hand. Det finns ingen som helst hållbarhet i att transportera mat längre sträckor, ibland över hela jorden.

Transporten i sig är i princip alltid av ondo men det finns en fördelningspolitik i detta som är helt förkastlig. Det odlas mycket mat och djurfoder i svältande och fattiga områden som inte hamnar på den behövande lokalbefolkningens bord utan på våra.

Dessutom: Ju längre sträcka från jord till bord desto näringsfattigare kost.

Det finns mat så att det räcker till hela jordens befolkning, trots att vi börjar bli väldigt många på den här planeten, den fördelas dock väldigt orättvist. Men om vi forsätter att föröka oss i samma takt som nu, och ju större de obördiga områdena blir, så har vi ett stort problem. Åtminstone kommande generationer.

Muntert. Nä, inte ett dugg men det finns saker att göra. Vi måste bara vilja vara en del av lösningen istället för problemet och den viljan måste komma inifrån. Och om målen i Agenda 2030 ska nås så måste alla känna till dem.

Börja med att fylla i enkäten. Tycker jag.

Publicerat av

Kajsa Källérus

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *