Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.

Bortrest!

Jag är hemma igen!

Eftersom jag hade skrivit och tidsinställt flera inlägg under tiden så har det inte märkts så mycket på bloggen men i min trädgård märks det väldigt mycket när man inte har varit hemma på fem veckor.

Fast jag har haft fantastiska trädgårdsvakter. De har gjort ett finfint jobb så jag kunde ta tag i skörden direkt vid hemkomst. Och gräsklippningen.

Till min hjälp har jag även haft Irrigatia. Om detta solcellsdrivna bevattningssystem skrev jag i ett inlägg som publicerades när jag var borta. Och med flera veckors erfarenhet kan både jag och mina trädgårdsvakter säga att det funkar klockrent.

Från en permakulturträdgård på Bali (Moksa).

Det var en fantastisk resa. Jag har varit i Ryssland, Mongoliet, Kina, Japan och Indonesien. Det finns massor av odlingsrelaterat att skriva om från dessa länder. Eller inte Mongoliet förresten. Där var det dock annat som var spännande. Visst ska jag berätta mera om denna resa. Det kanske passar bra i vinter när det är lite torftigt på odlingsfronten? Om jag kan hålla mig.

Just nu är det allt annat än torftigt. Jag lämnade ett rekordtorrt Sverige och en dålig odlingssommar men kom hem till frodig grönska och en tjock, grön och återhämtad gräsmatta.

Jag hade lagt ärtskidor på tork medan jag var borta. Höljet var nu prasseltorrt och ärterna är urpillade och packade i påse till nästa års sådd.

Korianderbladen skördade jag innan jag åkte men jag hade lämnat kvar stjälkarna med fröställningar för senare omhändertagande (bild från augusti).
Allt hade torkat och nu är fröna tröskade. Tröskningen gjorde jag mellan handflatorna och med hjälp av en sil fick jag bort de minsta partiklarna. Dessa ska inte användas som utsäde utan i matlagningen.
Riktigt god gurka kunde jag också skörda. Inte ett dugg bitter. Det där beror lite på sort men även vattning.
Min ena vinranka har sprutat ur sig druvor i sommar och nu var de mogna. Tyvärr var det inte den godaste stocken som gav bäst skörd i år. Jag har två olika sorter. En god och en jättegod.

Över till avdelningen äpplen. Älgarna var tidiga i år. Redan innan vi reste bort i mitten av augusti hade de varit på besök och ätit upp det mesta. Normalt kommer de i början av september. Men så var det ingen vanlig sommar heller.

Här är ett inlägg om äppelträden i Getingedalen som publicerades medan jag var bortrest.

Trots torkan så har i stort sett alla fruktträd givit otroliga mängder frukt och det är sorgligt att se hur lite som omhändertas. Jag ser tack och lov allt fler som gör det; mustar, mosar och torkar, men ändå slängs eller förgås det tonvis med frukt. Typ lika mycket som vi importerar och köper i affären.

Det finns fruktförmedlingar. Om du inte hinner eller orkar ta hand om din frukt så erbjud någon annan att göra det.

Min vän Titti, även känd som före detta trädgårdsbloggare, var på trädgårdstippen och tog nedanstående sorgliga foto. För att vara tydlig så var hon inte där med några äpplen.

Jag vet att förskolor, skolor och olika former av boenden uppskattar ett lass med frukt.

Blessed be the fruit.

Odlingsinspiration

Jag tycker att Karoline Jönssons Självhushållningsprojektet är roligt att följa. Vi jobbar så lika och hon ligger det där lagom stora steget före mig vilket inspirerar och utmanar.

Inom ramarna för projektet finns även en podcast och jag rekommenderar dessa avsnitt å det varmaste. I den tredje episoden figurerar även sambon Alexander och det är så roligt att höra medievana, ordrika och vältaliga Karoline samtala med sin tunghäftade livskamrat. Haha! Stor igenkänning på den. Jag gör mig bäst i skriftlig form och hade förmodligen drabbats av samma mikrofonångest.

Jag har skrivit om henne förut men hon tål att nämnas igen.

När jag ändå är inne på upprepningar så vill jag slå ett slag för podcasten Två odlare emellan. Sara och Johannes är välformulerade, proffsiga och kunniga. De håller dessutom en intressant nivå och samtalen blir aldrig långtråkiga.

 

Alla ovan nämnda odlare har dessutom skrivit bra böcker i ämnet.

För att inte tappa tråden så ska jag upprepa mig en tredje gång i detta inlägg. Nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Den 28 oktober är det möjligt att höra mig berätta om min odlarfilosofi samtidigt som jag visar lite bilder som förmodligen redan har visats i den här bloggen. Jag hoppas verkligen att jag har jobbat bort min mikrofonångest till dess.

Det är Adolfsbergs trädgårdsförening som arrangerar detta och föreläsningen är offentlig.

Vi kanske ses?

Äppelträden

Det är äppeltider. Och den här speciella sommaren har inneburit massor av frukt. Det återstår att se om älgarna lämnar något åt oss.

När vi flyttade till Getingedalen fanns det ett gammalt äppelträd på tomten. Sorten är okänd men någon gång ska vi försöka artbestämma frukten.

Trädet var inte särskilt välskött och gav dåligt med frukt de första åren men i takt med att vi har vårdat och beskurit så har det blivit allt mer äpplen för varje år. Smaken är helt klart godkänd.

Det hänger lite charmigt över altandäcket men det medför också väldigt mycket skräp och smuts…

Det tog inte lång tid innan vi började plantera egna fruktträd. Det började med två Alice och ett Aroma. Det sistnämnda för att det var favoritäpplet vid den tiden.

Det är på vippen att Aroma funkar i vår zon men i år har zonerna spelat ut sin roll.

Därefter blev vi mer medvetna om vilka äppelsorter som funkade i Kilsbergen och skaffade ett Rödluvan. Helt rätt skulle det visa sig. Rödluvan har levererat troget.

Därefter blev det både körsbär, päron och plommon men efter några år väcktes nya idéer runt äppelodling efter ett besök i Kivik. Vi fick se underbara pelaräppelträd och blev sugna på sådana.

Utan att ta reda på mer så skaffade vi ytterligare några träd anpassade för vår klimatzon. Eftersom de skulle formas till pelare så planterade vi dem tätt.

Sex träd har det hunnit bli i pelarträdsodlingen. Det senaste är bara ett år gammalt.

Det var bara det att pelaräppelträd var en specifik sort med anpassade egenskaper för att växa rakt och högt. Aj då, tänkte vi där vi stod med våra tätt planterade klassiska träd. Då får vi göra något eget av detta.

Tanken är ändå att forma dessa så smalt och högt det bara går.

På ett pelarträd växer frukten efter stammen. Så klart. De finns ju knappt några grenar. Det här är ett av tre Silva-träd.
Vid besöket i Kivik tog jag kort på alla sorter som var härdiga för att komma ihåg vid framtida inköp.
Här är ett av pelarträden i Kivik som inspirerade oss. De var 5-6 meter höga och det är ju egentligen inte så praktiskt…

I pelarodlingen växer det, förutom de tre Silva-träden, ett Risäter, ett Sävstaholm och ett som redan har tappat lappen. Slarvigt av oss.

Silva.

Enligt min sambo är inte sista trädet satt. Men är det någon vits att hålla på med detta när det bara är älgarna som får smaka på frukten, undrar jag. Jodå, för en vacker dag kommer han att hitta den ultimata älgskrämman och då kan det vara för sent att börja plantera träd.

Jag hoppas att han har rätt.