Hälsningar från Leksand

Här kommer ett ganska innehållslöst, iallafall odlingsmässigt, inlägg. Jag har knappt varit hemma de senaste dagarna och i söndags gjorde jag debut som odlingsföreläsare.

Det kändes jättebra så nu vet jag vad det innebär om det någonsin händer igen. Tack Adolfsbergs Trädgårdsförening för förtroendet och bilderna!

I full färd med att berätta om Agenda 2030.
Det var fullt i salen och publiken var väldigt trevlig och artig som satt kvar. Många frågade kloka saker och berättade spännande grejer från sina egna odlingar. Gulstjälkad mangold som kommer tillbaka varje år till exempel.
Så här suddig var jag inte på riktigt men Ulf och jag kunde andas ut och vara nöjda när allt var över.

På sätt och vis händer det igen redan nästa vecka. På torsdag 8 november är det Pecha Kucha i Örebro. Oavsett om du vill höra mig eller inte så är det verkligen värt ett besök.

Pecha Kucha är en lättsam och trevlig presentationsform som pågår i 6 minuter och 40 sekunder och till råga på allt får man 20 bilder under den korta tiden.

Det kan vara upp till 8 presentatörer under en kväll och vad dessa pratar om kan vara av de mest skilda slag. Man vet aldrig vad man ska få höra när man går på Pecha Kucha.

Själv ska jag i viss mån prata om samma sak som i söndags, grönsaksodling ur ett klimatsmart perspektiv, men det blir lite mer fokus på klimatsmart ätande än odling. Vi ses väl där?

Jag befinner mig i Leksand. Förutom snö och föreläsningar av fantastiska keramiker så innebär det fem dagars djup borrning i den japanska teceremonibrunnen.

Jösses vilken grej alltså. Och mitt största intresse i denna nördiga spetskunskap är teskålen. För att kunna tillverka dessa behöver jag vet hur den hanteras och vad den har för roll i ceremonin. Det är liksom inte vilket dryckeskärl som helst.

Detta har förstås ingenting med grönsaksodling att göra förutom att jag såg teodlingar när jag var i Japan och jag äter väldigt klimatsmart mat i folkhögskolans restaurang.

Håll den gröna fanan högt!

Lite nervöst

Lite nervöst är det allt.

I dagsläget förbereder jag två föreläsningar. Den ena är redan på söndag 28 oktober. Adolfsbergs Trädgårdsförening har bjudit in mig och min före detta bloggkollega Ulf att berätta om våra olika odlanden.

Det är smickrande så klart och jag vill att fler ska upptäcka tjusningen med att odla sina egna grönsaker så därför vill jag berätta. Trots att det innebär ganska mycket förberedelser och lite nervositet.

Den andra föreläsningen är betydligt kortare. I sex minuter och 40 sekunder tänkte jag berätta om klimatsmart mat och att odla eget som en del av detta. Pecka Kucha kallas presentationsformen och den innehåller även 20 bilder som visas i 20 sekunder vardera. Och jag är inte ensam. Det kommer att hållas ytterligare sju presentationer samma kväll. En mycket trivsam och underhållande tillställning. Jag lovar!

Apropå klimatsmart mat så tycker jag att ni ska titta på nedanstående klipp från TV4 där miljöprofessor Johan Rockström berättar lite om hur man kan bidra till ett bättre klimat genom sitt ätande.

Mer blir det inte idag eftersom jag måste träna på mina presentationer. Hur fånigt det än känns att stå och prata ut i tomma luften.

Vi ses!

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mera skörd och höststök

En salig blandning av gamla och nya lådor.

Några av våra odlingslådor måste bytas ut. De håller på att falla isär och det är jag glad för. Varken form eller placering blev särskilt lyckad. Man lär sig.

Att odla humle i närheten av grönsaksbäddar är inget jag rekommenderar. Humle har en förmåga att ta över totalt. Att göra alldeles för breda odlingslådor eller bäddar är inte heller något jag vill uppmuntra er till. Dels ska du aldrig behöva kliva i bädden, dels måste det vara ergonomiskt och bekvämt att jobba med bäddarna, annars suger det med energi än det ger.

Humlen ska få stå kvar men de nya bäddarna hamnar på en bättre plats. Nu när jag har mer kunskap och erfarenhet så vet jag hur de ska placeras för att göra jobbet så smidigt som möjligt och skörden så stor som det bara går.

Vi bygger lådorna själva. Vanlig obehandlad furu. Anledningen till att jag över huvud taget har sarg på mina odlingar är arbetshöjden, värmen och avgränsning mot både ogräs och skadedjur.

Insidan behandlar jag med rå linolja eftersom den är naturlig och ger ett långvarigt skydd. Utsidan målar jag med svart slamfärg, både för att skydda men också av estetiska skäl.

I botten lägger jag kartong för att skydda mot det starkaste rotogräset och därpå slänger jag allsköns trädgårdskompost.

Därefter kommer det tunga jobbet med att flytta jord men det får betraktas som ett träningspass.

Nu är i princip allt skördat. Jag har ätit galet stora mängder physalis de senaste veckorna. Ett himla gott filmgodis. All lök är upptagen och denna förvaras på alla möjliga ställen. Rumstemperatur är det optimala.

Persilja verkar inte vara torkkänsligt. Den har vuxit fantastiskt i år och jag tror att jag har en hel hylla i frysen med persilja. Gremolatavintern 2019.

En gång vintersallat – alltid vintersallat. Nu förstår jag vad folk menar. Låt några plantor gå i blom och fröa av sig – där har du mer eller mindre en perenn sallat.

Dessutom är det en av de godaste sallatssorterna jag vet. Och den klarar sig fint under snötäcket så vi har sallat i flera månader till.

Kålen stod och stampade under de torra månaderna men nu har den börjat växa igen. För en del sorter funkar det fint men för rosenkålen innebär det att det blir små huvuden på julbordet i år.

Tomater och chili som inte hann mogna på plantan har fått komma in i stugvärmen. Jag har god erfarenhet av att eftermogna dessa två grönsaker. Minst 75% brukar bli användbart. Varje dag kan jag plocka bort några frukter och lägga på tallriken istället.

Solcellsbevattningen är nedmonterad och inplockad. Och det verkar som om jag måste tömma mina kubiktankar och tunnor på vatten… nu när de äntligen är fulla. Ca 3000 liter finfint vatten…

I nästa inlägg ska jag presentera en vegetarisk festmåltid där alla rätter innehåller minst en egenodlad ingrediens.

Tjing!

Och kålen den står kvar…

I stort sett allt utom kålen är skördad nu.

Först tänkte jag skriva om senaste veckans skörd men så insåg jag att jag skrev om det förra veckan. Visserligen är det andra grönsaker men ändå lite tjatigt. Därför blir det ett inlägg med höstfägring istället. Fina foton helt enkelt.

Det bjussas på en hel del fina höstdagar och man vill inte annat än att ta fram kameran. Fast ni som är fotovana vet att solljus egentligen är det sämsta vid fotografering. Fast det bästa för humöret.

Vårt vildvin klättrar lite märkligt men är förlåtet varje höst när den glöder.
Fantastiskt hur vissna rallarrosor (mjölke) kan vara så tjusigt.
Lönnen är nästan alltid först med att byta färg. Och vilken färg sedan!
Körsbärsträd har så många fina faser; blomning, fruktsättning och höstskrud.
Till och med jordgubbsplantorna byter kostym så här års.
Hösthortensian brukar vara vit men har valt en annan kulör i år. Den torra, varma sommarens förtjänst?
Bukettapeln har också många fina faser.
Våra gigantiska humleplantor ger mängder av kottar men de är av okänd sort. Någon som vill brygga ett spännande öl?

Nästa vecka blir det grönsaker igen. Vintersallat, nya odlingslådor, tömning av växthus, vinterförvaring och kål.

Och kom ihåg föreläsningen den 28 oktober! Det skulle vara otroligt roligt att ha lite bloggläsare på plats. Bloggen är en stor orsak till att jag får chansen att föreläsa.

Och Pecha Kucha den 8 november – det är en riktigt rolig tillställning.

Keep warm!