Tillbakablick

Odlingsåret 2018 är nästan slut. Det torra, varma och svårodlade året.

Det här blir mitt sista inlägg 2018. Nästa vecka tar jag julledigt och sedan återkommer jag 2019 med ny kraft och nya idéer.

Idag blir det några tillbakablickar på 2018. Allt var ju inte kris och katastrof, det var mycket som mådde bra i det tropiska klimatet.

Januari

Jag presenterade min odlingsplan i olika kategorier. Växthus, rötter, blad och trendväxter. Då var jag fortfarande behagligt ovetande om hur svårodlat det skulle bli.

Rättika var till exempel något som inte ville växa alls i år. På’t igen 2019!

Februari

Jag firar fem år som trädgårdsbloggare, går igenom vilka proteiner jag odlar och börjar försådd inomhus av chili, paprika, piplök och kålrot.

Alltid bondböna i mina trädgårdsland! I år fick jag dock så dem två gånger eftersom jag inte hade lyckats med mina egenproducerade fröer.

Mars

Åker på den stora trädgårdsmässan i Stockholm och köper ett mycket lyckat solcellsbevattningssystem. Sår spenat i växthuset, vattnar med snö och får en jättefin skörd som gav mersmak. Skriver mycket om snön och vintern.

April

Ljuset är tillbaka, jag ser hur det gror inne, ute och växthuset. Jag skriver om klimatet vilket ska komma att bli en följetong under året. I slutet av månaden flyttar jag hela tillvaron utomhus.

Maj

Redan i maj beskriver jag hur torrt det är. Plantorna får flytta ut, jag ger en detaljerad beskrivning av mitt växthus och ägnar ett helt inlägg åt rabarber. NA publicerar ett reportage där jag berättar om mina knep, täckodling bland annat.

Juni

Inläggen har rubriker som Ökenliv, jag berättar om alla spännande möten jag gjorde i samband med att jag hade flera studiebesök och det är mycket bilder på späd grönska och saker som växer. För första gången äter jag egen potatis till midsommar.

Juli

Chilin mår förträffligt i hettan och jag skördar Lokförare Bergfälts jätteärt för första gången. Jag ger upp min morots- och palsternacksodling eftersom det är så torrt och jag skördar rekordmycket körsbär.

Augusti

Det handlar mycket om skörd och vad jag gör med mina grönsaker. Solcellsbevattningssystemet utvärderas och jag gör ett litet besök i Stadsträdgårdens odlingar.

September

Äpplena mognar och jag berättar ingående om alla våra olika träd. Mitt odlande av egna fröer tar fart och jag läser på för att veta hur jag ska göra. Dessutom visar jag vad jag gör med rosenbönorna mer än att titta på dem.

Oktober

Jag föreläser och skördar vidare. Berättar vad som är känsligt och måste tas in och vad som får stå kvar i jorden.

November

Jag berättar om fröaktionen, tar hand om nästa års såjord, lagar mat från egen skörd och sätter vitlök.

December

Berättar vad jag fortfarande har kvar i lagren och hur detta förvaras på bästa sätt. Börjar planera grön julmat med så många egna ingredienser som möjligt.

Nu återstår bara att önska er god jul och gott nytt odlarår. Prova att byta ut någon kötträtt till ett växtbaserat alternativ på julbordet och på nyår lämnar ni allt tärande hos det gamla året och tar med er alla hållbara idéer till framtiden.

See you on the other side.

Mera grönt på menyn

Det börjar bli dags att fundera på julmaten. För mig är det egentligen inte så viktigt att den är julig, bara den är god.

Att tänka utanför boxen är den stora utmaningen, iallafall för köttätare. Det måste inte vara vegetariska motsvarigheter till sill, skinka och köttbullar. Fast även jag fastnar gärna i traditionens träsk och längre ner i det här inlägget kommer det ett recept på julskinka utan kött.

Min ambition är att jobba med smaker som vi förknippar med jul fast i andra former. Senap, saffran, kål, nötter, rödbetor, kanel och en massa andra goda grejer kan göra den tristaste rova till gourmetkäk.

I Finland är det vanligt med kålrotslåda till jul och det har jag haft förmånen att få smaka. Ni förstår säkert att jag gillade det eftersom jag absolut ska göra en sådan i år. Särskilt som jag har finfina kålrötter kvar i landet!

Till julens låda!

Förra året gjorde jag gravad morot som sedan skivades och åts med hovmästarsås. Det var väldigt gott men i år har jag inga egna morötter så jag får väl köpa ett knippe. Det tar emot… Fast jag har en himla massa morotsslantar i frysen från tidigare skördar, det kanske går att använda dem?

Det här receptet är vanligast men i senaste – och sista – numret av Vegourmet fanns en annan variant där man hyvlar morot och häller över en lag med ättika, råsocker, vatten, rökarom, paprikapulver, vitpepparkorn, dill, senapsfrö och lagerblad. Kanske ska prova något nytt?

För övrigt tycker jag att det är skittråkigt att Vegourmet lägger ner nu.

Sista numret. Urtrist.

Årets nobelmiddag var lite spännande. Varmrätten innehöll mest vegetabilier och köttet räknades som ett tillbehör. Fast egentligen är det bara en fråga om hur man formulerar sig. Det var kött och rotsaker på tallriken. Som alltid. Fast genom att inte presentera köttet som huvudingrediens kanske man kan styra hjärnan och låta grönsakerna få spela lead guitar. Alltid något.

Här är ett klipp där man ser hur varmrätten tillagas. Det vore kul att göra den här kålrotsrullen någon gång!

Nu till julskinkan. Ett vanligt substitut på julbordet är helstekt rotselleri och det är himla gott men en produkt som ger lite köttigare konsistens är seitan. Seitan är en glutenprodukt och blir proteinrik tack vare spannmålet.

Förr var det lite knepigt att hitta vetegluten men nu finns det på ICA.

Receptet är långt och kan se lite avskräckande ut men det beror på den stora mängden kryddor och örter.

Degen:

4 dl veteglutenmjöl

3/4 dl dinkelsikt

1 msk bjäst

1 tsk rosmarin

1 tsk timjan

1 tsk salt

2 msk rapsolja

1 stor gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk ajvar

1 msk soja

1 kapsyl rökarom (Liquid Smoke)

svartpeppar

Buljongen:

1 dl rött vin

1 dl vatten

1/2 grönsaksbuljongtärning

1 tsk olivolja

1 krm rosmarin

1 lagerblad

Instruktioner:

Blanda vetegluten, dinkelmjöl, bjäst, rosmarin, timjan och salt i en stor bunke. Hacka lök och fräs i olja i en kastrull. Pressa i vitlöken. Tillsätt rödvin, vatten, rökarom, soja och ajvar. Peppra och låt puttra några minuter. Mixa blandningen och låt den svalna något.

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ner vätskan i de torra ingredienserna och låt en hushållsmaskin med degkrok knåda degen. Ju längre den får jobba, desto finare och segare deg.

Forma degen till en stek och lägg den i en liten oljad ugnsfast form. Sväng ihop buljongen i en kastrull och låt koka ett par minuter. Ös buljongen över steken och baka den i mitten av ugnen. Ös den med jämna mellanrum. Efter 60 minuter sänker du värmen till 150 grader och bakar i 30 minuter till. Klart!

Jag brukar senapsgriljera steken på klassiskt vis för att få julskinkskänsla.

Överbliven seitanstek hackar jag ner till grytbitar och använder i pastasås.

Istället för fisk i sillinläggningar kan man använda aubergine eller stora bitar av konserverad champinjon. Båda dessa ger ett silliknande tuggmotstånd.

Snart ska jag skörda min rosenkål och dessa kan tillagas på väldigt många olika goda sätt men en favorit är ugnsbakad med olja, rökt paprikapulver, salt och –  på slutet – lite parmesan.

Grönkål och svartkål hamnar nog i en sallad tillsammans med apelsin och nötter och rödbetorna blir en klassisk rödbetssallad eftersom det är för gott för att ändra på.

Det blir nog jul vad jag än äter.

Frökatalogerna börjar trilla ner i brevlådan! Det är dags att börja inventera och fundera på nästa års odling. De första fröerna ska ju sås snart så det är bäst att starta planeringen.

Må lucia vara god mot dig.

Självförsörjande i december

Då så. Nu har jag pratat agendor, klimat och politik i flera inlägg på raken. Dags att visa lite grönsaker. Hur ser lagret ut i december?

Mina grönsaker är utspridda på lite olika ställen. Helt enkelt för att de vill lagras på olika sätt. Det är dessutom lite mindre att ta hand om i år eftersom skörden var sämre. Fast, som jag skrev för några inlägg sedan, det har nästan varit bra. Nu äter vi av sådant som har legat i frysen och stått i skafferiet i flera år.

I skafferiet, detta fantastiska lilla utrymme som blev till för drygt ett år sedan, har vi äpplen, lök och potatis. Löken tycker nog att det egentligen är lite för kallt i skafferiet men den har dubbla lager isolerande låda omkring sig så det är nog ingen fara.

Äpplena kommer från pappas träd eftersom älgarna åt upp vår frukt. Det mesta är Ingrid Marie, det godaste och mest lagringsdugliga äpplet enligt mig, och de är inslagna i tidningspapper för att inte smitta varandra med eventuella mögelsporer och annat bös. Inslagningen är faktiskt inte så tidsödande och jobbig som man kan tro. Det viktiga är att inte frukterna vidrör varandra, inte att pappret ligger tätt och snyggt.
Papperslåda och trälåda skyddar löken från den värsta kylan. Och vad gör då kylan med löken? Jo den får löken att gro så det kunde vara värre. Rumstemperatur är att föredra om utrymmet fanns.
Potatisen ligger i papperspåsar och sedan i en trälåda med lock. Det är inte så mycket kvar av årets skörd och det är bra eftersom de har börjat gro. Enligt husets kock verkar det bli raggmunk av dessa inom kort.

Min frys är min borg. Jag har upptäckt att det går att frysa det mesta och det är ett bra sätt att bevara näringsämnen och smaker. Visst, en frys slukar el, men ibland finns det inga alternativ.

Mangold, grönkål och dill. Vissa saker i plastpåse men andra i glasburk. Dill i påse smittar annat i frysen.
Syrensaft, tomater och bönor. Att frysa saft i glasburk funkar fint om man inte fyller burken ändå upp.
Morötter och paprika. Morötterna är både rivna och slantade. Olika rätter vill ha olika former.
Örterna är alltid i glasburkar för att inte smitta aromer till annat. Bröd har en tendens att suga åt sig av örternas smaker. Skruvlock är att föredra. Patentlock kan frysa fast. Persilja, basilika, koriander och timjan.
Bär portionspackar jag i påsar och använder oftast i smoothies. Hallon, vinbär, aronia och lite havtorn.

För många år sedan hade jag en buske med vita vinbär. Efter att denna hade kalätits av krusbärsstekellarver tre år i rad så grävde jag bort den. Dessutom satt den inte där jag ville ha den. Och jag tillhör dem som inte har så stor nytta av vita vinbär. Man ska odla det man äter.

Men att låta bären förfaras går fetbort så jag plockade och kokade sylt. Denna burk har stått längst in i min extrakyl i många år och när jag hittade den så visade den sig vara i prima form. Så nu använder jag den till gröten.

I rumstemperatur förvarar jag torkade saker, vissa örter (rosmarin) och chili. En del chili blir pulver, andra hamnar i en glasburk.

Även chiliplantorna, iallafall de allra heligaste, bor också i rumstemperatur under vintern. Vi har minst en chiliplanta i varje rum.

I köket bor även vitlöken. Högt upp under taket, där det alltid är någon grad varmare, bor den bra. Håller i ungefär ett år.

Utomhus lagrar jag också en del grönsaker. Framför allt kål men även vintersallat.

Svartkålens blad fryser visserligen men har en cellstruktur som gör att den håller spänsten när den tinar.
Och rosenkålen kommer traditionsenligt att skördas när det börjar bli dags att laga julmat.

Apropå julmat, i nästa blogg blir det nog några gröna recept med julkänsla.

På återhörande.