Vecka 9

Sista veckan i februari och det är vår i luften.

Lite för tidigt, lite för kort vinter, men vad sjutton ska man göra åt det? Jo förbereda sig mentalt på att det kan komma en ny vinter med 50 cm snö. Mars kan leverera.

Så det gäller att inte låta sig förledas och börja så tomatfröer även om suget finns. Långsamma saker är sådda, det redovisade jag i förra inlägget, och aubergine, paprika och gul lök har börjat gro. Det som gror bäst är piplöken som jag kallar Rikkenstorp. Jag fick en planta av dem när jag gick utbildningen där och vet inte vad det är för sort. Det roligaste är att jag har sått fröer som jag har tagit själv och i mitt projekt att utvecklas till en bättre fröodlare verkar jag har lärt mig något.

Ur denna piplöksblomma skakade jag de svarta fröerna och nu gror de!

I slutet av januari redovisade jag downshiftarläget i Getingedalen och jag tänker göra samma sak idag.

Vad har jag handlat? Jo, fröer så klart. Det ingår liksom i mitt livspaket som självförsörjare. Jag har även varit tvungen att köpa Nemablom. Sorgmyggorna började bli lite för många vilket kan betyda good bye för vissa växter. Nemablom är ett ofarligt och naturligt preparat som tar död på sorgmyggornas larver.

Jag har handlat en leksak för 350 kronor och den ska användas på ett kommande kalas och kommer troligtvis att göra succé. Man ska vårda sina vänskapsrelationer och det här kalaset är en del av det.

Min sugigaste och mest irriterande utgift i februari är frisörkostnaden på 600 kronor. Orkar inte gå in på alla detaljer men omständigheter gör att jag måste proffsklippa mitt hår då och då. Vill hitta ett bättre alternativ men har ingen lösning i nuläget.

Sambon köpte en lampa åt mig så att jag ska se bättre när jag lagar kläder. Att laga och sy om tills tyget inte längre håller är det enda tänkbara för mig.

I övrigt består utgifterna av försäkringar, studieskulder, telefonabonnemang och bensin. Inte så mycket att göra något åt. Eller jo. Man kan faktiskt se över sina försäkringar ordentligt. Det gjorde vi i höstas och genomförde några förflyttningar och ändringar som blev till det bättre.

Försäkringsbolag har dessutom olika riktlinjer kring miljö- och hållbarhetsfrågor och jag tycker att det finns en vits med att jämföra dessa och att ställa frågor till bolagen så att det fattar att det är ett viktigt argument för konsumenterna.

Detta gäller också bankerna. Även de ska ha tydligt formulerade principer kring etik och hållbarhet och tyvärr är ofta resultatet beträffande det etiska undermåligt…

Visserligen är denna artikel från SVT fyra år gammal men den är bra. 

Bankerna har som långivare och ägare i företag stora möjligheter att trycka på företag att inte skövla regnskog, ha barnarbete eller strunta i miljö och klimat.

Handelsbanken råkar vara min bank och den får sämst betyg i den undersökning som SVT hänvisar till i artikeln.

2017 gjordes en ny undersökning av Fair Action där man ser att Handelsbanken har skottat upp sig några snäpp men ligger fortfarande långt ifrån Ekobanken och JAK som man framför allt väljer på grund av dess etiska ställningstaganden.

Den läsvärda redovisningen av svenska bankers (bristande) etik 2017 finns här.

Kanske dags att byta bank eller åtminstone att börja ställa lite frågor?

Ett inköp som kan bli aktuellt i framtiden är ovanstående bok. Dels tycker jag att Stefan har skrivit riktigt bra böcker tidigare, dels grottar jag gärna ner mig ytterligare i biokolträsket. Bokashi intresserar mig också men jag har gjort ett medvetet val att inte pyssla med det. Jättebra för de som till exempel bor i lägenhet men för mig känns det överflödigt.

Så här i slutet av februari har jag börjat vattna igång mina pelargoner och jag har även skyfflat ett andra lass med snö på min kallsådd av spenat. Inget har grott än…

Till nästa inlägg hoppas jag ha kallsått en del kålfröer. Dessa kan sås i växthuset för att sedan planteras ut i maj. Jag ska också berätta lite om granngänget och det lilla odlingsprojektet som jag har blivit involverad i.

Ut och njut!

Vecka 8

Det första är sått!

Sånt som behöver god tid på sig har jag planterat. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna. Och vattna.

Förodling är verkligen ingen vacker historia. Iallafall inte hos mig som återbrukar odlingskärl hej vilt. Tur att jag kan hållas i verkstan.

Den gula löken är sådd. Glassburk med hål i botten och gammal fruktlåda funkar lika fint som det högra arrangemanget.
Alla gamla hyacintkrukor sparas. Perfekta till förodling. Paprika och aubergine är långsamma grönsaker. Dessa såddes alltså i söndags, den 17 februari (note to self).
Tomatlådor med lock blir ju som små drivhus. Håller fukt och värme på ett effektivt sätt. Här är det rotselleri på gång.
Sedan jag började med värmematta i min förodling så har jag nått mycket bättre resultat. Jag har ingen golvvärme någonstans och att jobba ovanpå element blir bara jullrigt och smutsigt. Jag tror att jag ska investera i ytterligare en sådan här matta nästa säsong.
Jag kanske ska unna mig en ny odlingslåda också… Den här modellen är precis lika stor som värmemattan. Perfekt kombo.

Jag vet inte om det är ett ogräs eller en mutant som har kommit upp men redan tre dagar efter sådd sticker det upp en grodd i pluggboxen med purjolök… Det är rekord för mig.

Pluggboxen är ett riktigt bra förodlingshjälpmedel. Bra kvalitet också. Här sitter det 49 purjolöksfröer varav ett kanske har grott… I vänstra raden i mitten…
Purjolök?

För att inte behöva köpa såjord så hade jag tagit undan två hinkar med jord i höstas. Såjord behöver inte vara näringsrik men gärna siktad.

Ett höstprojekt som jag har enorm nytta av idag!

Jag har även sått i växthuset! Det finns ju en hel hoper med grönsaker som är väldigt köldtåliga och nu när ljuset kommer tillbaka så går de att odla med lite skydd. Ett kallväxthus räcker.

Det översta lagret jord var tillräckligt tinat för att kunna så frö i. Att det är fruset neråt gör ingenting eftersom det tinar lite för varje dag som går nu. Det jag har mest nytta av är spenat så det blir spenat för hela slanten.

I östra lådan är det Butterflay från Lindbloms frö (himla bra fröfirma!).
I västra lådan är det Matador från samma firma. Nu återstår att se vilken av sorterna som är starkast.
Efter sådd vattnar jag med snö. Världens mest skonsamma sätt att vattna. Långsam smältning och försiktiga droppar som tar sig neråt i jorden under lång tid.

Potatisen är beställd. Tack vare denna blogg och min nysorterade odlingspärm så kunde jag se hur mycket jag har satt förr om åren. Dessutom kunde jag se vilka sorter jag har valt och hur dessa har funkat, både i jorden, i lagringslådan och i maten.

Min sambo, som är den stora kocken i huset, ville absolut ha Blå Mandel så det fick han. Jag hade aldrig köpt den annars eftersom den inte stämmer överens med något av mina grundläggande önskemål för potatis men man ska prova nya saker och jag ser detta som ett spännande experiment!

Blå Mandel är inte ekologisk och dessutom mycket mjölig men det är klart att han ska få Blå Mandel! Nedan kan man dessutom se att den inte är testad på vare sig skorv, bladmögel eller kräfta. Living on the edge.

Tre kilo potatis vill jag sätta och för att hitta en kontrast till Blå Mandel så valde jag  Arran Victory. En ekologisk och fast sort med bra lagringsegenskaper. Dessutom resistent mot diverse trubbel. Det är extra viktigt när det är en sen potatis som ska sitta länge i jorden och sedan lagras.

Det har faktiskt varit en utmaning att hitta ekologiska OCH fasta OCH lagringsdugliga sorter hittills så detta känns kul!

 

Bra inköpsställen för sättpotatis är Larsviken och Klostra.

Faktum är att förra årets skörd av Sarpo Mira, en sen, ekologisk knöl från Klostra, blev så bra att vi fortfarande har kvar några kilo. Inte ett dugg skrumpna.

I senaste numret av Lantliv (3/2019) var det ovanligt mycket innehåll av intresse. Även i tidningarna börjar det synas att odlingssäsongen närmar sig. Varför inte gå en av deras (dyra) kurser?

Jag skulle inte vilja gå en kurs med Bella Linde som ledare. Hennes bok och hennes pod vittnar inte om tillräckligt djupa kunskaper. Faktiskt.

Dessutom dök det självklart upp ett reportage om några självförsörjande downshiftare som fick mig att haja till. Första bilden påminner så starkt om ett annat foto…

Fotot i Lantliv nr 3/2019 sidan 114.
Fotot som Malin Björkholm tog på mig 2015…

Innehållet i reportaget var ungefär som förväntat, lite puttrigt och gulligt, men det är ju också den sortens tidning. (Jag ska inte förlänga prenumerationen på denna.)

Det stod dock några kloka saker på slutet och eftersom jag inte hade kunnat säga det bättre själv så citerar jag:

Se över alla dina utgifter. Det är inte med en hög inkomst utan med låga utgifter du skapar dig ett hållbart liv.

Så dessa ord får avsluta dagens blogg och tjuvstarta nästa veckas inlägg för då är det sista bloggen för februari vilket betyder månadssummering.

Vecka 7

Nu börjar det att röra på sig.

Min frölåda är sorterad och synkad mot en frökatalog. Efter många års odlande så vet jag vad som behövs i mitt hushåll och ungefär hur mycket jag kan lagra. Fast det är lätt att missa saker, därför synkar jag mina påsar mot en katalog. På så sätt blir alla kategorier genomgångna och dessutom får jag med några nya grejer. Man ska alltid prova något nytt.

Jag delar upp mina fröer i buntar. Dels efter växtfamilj, dels enligt min egen personliga ordning.

Katalogen som jag gillar bäst är Runåbergs. Deras fröer är i princip alltid ekologiska och nästan aldrig hybrider.

Förra året, ungefär så här dags, skrev jag ett antal inlägg som handlade om mina odlingsbehov och hur jag delar upp dessa.

Läs mer här:

Bladgrönsaker

Kål

Växthusväxter

Rotsaker

Bönor och ärter

Dessa inlägg har jag använt flera gånger som odlingsdagbok eller odlingsdokumentation. Ja inte bara dessa, väldigt många av mina gamla inlägg är väldigt värdefulla note-to-self-anteckningar. Gud nåde den som rör dessa. Mittmedia har blivit uppköpt av Bonniers och vem vet vad som kan hända då…

Jag handlar i princip uteslutande hos Runåbergs. De har överlägset mest tilltalande policy.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. /…/ Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Runåbergs.

När inte Runåbergs har det jag söker så letar jag hos Lindbloms eller Impecta.

Jag tänkte att jag skulle utgå från min beställning och titta på en del av årets odling:

Palsternacka: Palsternacksfrö tål inte lagring så jag måste köpa en ny fröpåse varje år. I år blev det White Gem för att Student inte fanns i lager. Jag tycker att Student har blivit aningens bättre (färre sidorötter) men White Gem funkar också bra. (Apropå lagringslängd hos fröer så har Runåbergs en jättebra tabell här.)

Morot: Rothild är en vintermorot som jag har odlat förut. Den är alltså väldigt bra att lagra och jag vill köra på något tryggt.

Purjolök: Tidigare odlade jag Hannibal för att jag fick den rekommenderad. Funkade väldigt fint men nu blev det något nytt! Lungo d’Inverno ska vara extremt köldtålig vilket attraherar mig.

2017: året då Hannibal levererade stort!

Gul och röd lök: Med mycket pepp och påtryckning från odlarvänner ska jag nu odla lök från frö! Dessa ska planteras snart så jag hoppas kunna berätta mer om det i nästa inlägg. Sturon och Red Baron motsvarar mina förväntningar beträffande lagring och utvecklingstid.

Persilja: Egentligen är frysen proppad med persilja, en ört som funkar väldigt bra även efter frysning, men inget går upp mot färsk persilja så en liten rad någonstans vill jag ha… Dessutom är den tvåårig. Valde Grüne Perle för att den är vinterhärdig och jag ville ha en krusig sort.

Dill: Önskade egentligen Mammuth för att den blir stor, går i blom sent och är torktålig men den var slut. Därför valde jag Tetra som växer snabbt och blommar relativt sent.

Basilika: Alltid basilika i växthuset! Gärna flera olika sorter! Inget går upp mot att kunna lägga basilika i salladen, på mackan, i maten, på pizzan…

Alltid basilika i växthuset. Massor! Det kan växa runt fötterna på tomatplantorna.

Blomkål: Bunten med kålfröer var ganska tjock och jag behövde inte köpa några men det var länge sedan jag odlade just blomkål så det blev jag sugen på. Senast hade jag inte alls samma kunskaper så skörden blev uppäten av larver medan jag stod handfallen bredvid och tittade på. Neckarperle är tidig vilket lockar mig med kort säsong.

Paprika: Min bunt med paprikafröer börjar sina och de jag har är troligtvis gamla. De grodde inte förra året. Jag kompletterar med Marconi Rosso eftersom jag har lyckats med den förut och Ferenc Tender var snabb så den vill jag prova. Paprika är långsam och min säsong är kort så snabba sorter är välkomna.

Tomat: Jag var på en liten träff med några grannar där vi skulle köpa tomatfröer tillsammans. Det kommer alltså att komma lite nya spännande sorter därifrån när vi ses nästa gång i slutet av februari. Jag skulle bidra med Sibirjak, en normalstor, röd tomat som tål att odlas utomhus även i Kilsbergen. Alla grönsaker med sibir i namnet tål kyla. Frågor på det? Jag har odlat den förut med framgång och mina grannar blev intresserade.

Bönor: Blomsterbönan Prizewinner är vad den heter och har funnits i mina odlingar i många år. Vill inte vara utan den.

Nu snackar vi vinnarböna!

Sockerärt: Det var en himla massa fröer i min bunt med ärtfröer, det har experimenterats vilt de senaste åren. Fast nu ville jag ha en vanlig, hederlig, grön och söt sockerärta så Norli fick det bli.

Koriander: Samma som med persiljan – det finns massor i frysen – men färskt är svårt att slå så en liten kruka får det bli. Filtro var Runåbergs enda bladkoriander och det var precis vad jag ville ha.

Rosenskära: Så vitt jag vet är den inte ätbar men den är fin och lockar till sig insekter. Fast den egentliga orsaken till att vi vill ha den i år är svärmor. Det var hennes favoritblomma och hon gick bort i somras.

Det som inte Runåbergs kunde leverera fick jag köpa hos Impecta:

 

Gurka: Min sambo vill ha en klassisk inläggningsgurka, typ Västeråsgurka, och Diamant ska tydligen vara en sådan. Att denna är självpollinerande/partenokarp är ovanligt bland gurkor men väldigt värdefullt. Vi får inte in tillräckligt med insekter i växthuset för att pollineringen ska bli tillfredsställande.

Vinterbroccoli: Summer Purple är lila som namnet antyder. Dessutom väldigt köldtålig. Den får långa stjälkar och små huvuden vilket kocken i huset var sugen på. Nu är det upp till mig att kunna leverera Summer Purple till grytan.

Aubergine: För många år sedan försökte jag med aubergine men misslyckades på grund av okunskap. Nu gör jag ett nytt försök och kocken ville ha små frukter så valet föll på Blanche Ronde Á Oeuf, vita och äggformade. Ska sättas omedelbart så jag hoppas kunna berätta mer om det snart!

Sparris: Vi vill utöka vår sparrisodling och dessutom måste den föryngras efter 10-15 år. Sparris tar 3-4 år att växa till sig så det är dags att så en ny omgång av detta nu. Mary Washington var det enda alternativet hos Impecta men motsvarade mina önskemål.

Viktiga kriterier för mig när jag köper frö:

Att fröfirman är seriös och tar ett hållbarhetsansvar

Att det är goda grönsaker

Att fröerna är ekologiska

Att det inte är hybrider

Att fröerna inte är betade eller behandlade på något sätt

Att det är odlingsbart i zon 5 och ganska snabbväxande

Att det är goda lagringsegenskaper när det är grönsaker som måste lagras

Att grönsaken är tålig mot kyla

Att grödan är resistent mot diverse smittor

I något framtida inlägg tänker jag gå in djupare på varje kriterium.

Nu när podden Två odlare emellan har pausat så kan jag rekommendera Sara Bäckmos egen pod Skillnadens. Den är fin att ha i öronen nu när allt börjar sätta igång.

Apropå ovan nämnda ord om hur denna blogg funkar som en odlingsdagbok; jag ser att det är dags att så i växthuset. Jag fick så himla fin skörd av spenat i växthuset på vårvintern förra året och jag hoppas få det även i år. Fast fyra gånger så mycket.

Spenat från växthuset våren 2018.

Moksa

På den Indonesiska ön Bali är merparten av befolkningen hinduer till skillnad från övriga Indonesien som har världens största befolkning av muslimer.

Detta har bidragit till att en annorlunda och spännande kultur har vuxit fram på ön och att Bali är en av världens största turistattraktioner.

Om det är hinduismen eller andra orsaker som har fört med sig den utbredda vegetariska matkulturen på ön är jag osäker på. Under samma resa besökte jag även Gili Air, en annan av de 13 000 indonesiska öarna, och där var det vegetariska utbudet lika stort.

Nu var det inte det jag skulle skriva om, även om vegetarianism är en av grunderna till mitt odlande och bloggande, utan om en specifik plats på Bali. I staden Ubud, en ort med lång hantverkstradition, tillbringade jag några dagar. I utkanten av staden ligger Moksa, en jord-till-bord-restaurang i ordets rätta bemärkelse.

Bara vegetariskt på menyn, och det mesta på tallriken kommer från egen odling. Och med indonesiskt klimat innebär det fantastiskt odling. Sådan man bara kan drömma om. Eftersom detta är Indonesien så är det en open-air restaurang. Ett skyddande tak men inga väggar och odlingarna ligger i direkt anslutning till matbordet.

Svårt att välja! 50k = 35 kronor. (Ja, jag fotograferar menyer med mycket inspirerande innehåll, det kan vara användbart i köket hemma.)
Skön atmosfär runt restaurangen.
Och man satt precis intill odlingarna.
Sånt man inte kan odla hemma…

Att ingredienserna kommer från egen skörd är dock inte allt. Moksa är även permakulturellt certifierade vilket gör rundvandringen bland odlingarna och besöket ännu mera inspirerande. Permakultur är ju inte bara en designmodell gällande odlandet utan även hur hållbar och omsorgsfull hela verksamheten är.

Man bygger sarger runt de upphöjda bäddarna av skal från kokosnötter. Fiffigt. När de långsamt bryts ner blir de en del av odlingsjorden. Tänk den som hade sådana resurser.
Bambu funkar fint som krukor. Här förodlas nya plantor i september. Det går nog att odla året runt på Bali.
För att undvika torka så täckodlar man. På verandan står en hungrig sambo.
Här är ytterligare en bild på förodlingen men i bakgrunden ser man säckar med täckmaterial. Förutom detta såg jag så klart genomtänkta arrangemang för kompostering.

Läs mer om Moksas permakulturella verksamhet här.

Moksa bedriver även matlagningskurser, en liten butik och har en dojo, alltså en arena för kampsporter av olika slag.

Maten var så klart fantastisk. Kan vara den godaste och mest inspirerande måltid som vi åt under vår fem veckor långa resa. Fast det är klart, konkurrensen var inte så stor. Varken Ryssland, Mongoliet, Kina eller Japan spelar i samma liga som Indonesien.

Förutom fantastiska smaker så serverades maten på tallrikar från det närliggande krukmakeriet Gaya. Fruktdrinkar är ett måste på Bali.
Mera fantastisk mat!
Tempeh Ribs och sötpotatismos. Indonesien är det bästa stället för tempeh!
Desserterna var inte heller så dumma…

Jag rekommenderar varmt ett besök på Moksa om man besöker Ubud. Antingen tar man en taxi från Ubuds centrum, det kan inte bli så dyrt. Eller också gör man som vi, promenerar. Dels får man se mycket kul på vägen, dels får man motion. Man ska dock tänka på att trafiken är helt galen, det är sjukt varmt och det blir mörkt tidigt. Men med bra skor, vatten i väskan, lite fokus och en ficklampa är detta inget problem.

Pak Choi så det står härliga till!

Det är inte utan att man längtar lite till sommaren…

Fast det är inte så dumt med vinter heller. Skidspåren är magiskt fina fast jag blir en större fryslort för varje år som går. Och den 7 februari – precis just nu – firar denna blogg sex år!

Det är dags att inventera och beställa fröer. Förra veckan träffade jag några grannar för att komma överens om en sambeställning. Det var kul eftersom det blir sorter som jag inte har provat förut. Dessutom är en av dessa grannar trädgårdsmästare och har en trädgård utöver det vanliga och utrymmen för förodling som man bara kan drömma om.

Nästa vecka skriver jag lite mer om det.