Att konsumera inom de planetära gränserna

Det blev ingen blogg förra veckan. Kalendern var full och prioriteringar gjordes. Men nu kommer det! Förra bloggen avslutades så här:

I nästa inlägg kommer jag att knyta an till min inledning om hållbar konsumtion. Vi har redan börjat överskrida de planetära gränserna och vår konsumtion de senaste 50 åren är en av orsakerna.

Hållbar konsumtion alltså.

Jag vill tipsa om Rapport från 2050 som går på SVT just nu. Återigen ser vi Erik Haag och Lotta Lundgren göra populärvetenskap av vår livsstil. Istället för att titta bakåt så blickar de framåt och varje avsnitt har sitt eget tema. Ibland är formen lite tramsig, men också smårolig, fast det viktigaste är innehållet. Det som sägs är inga gissningar utan bygger på fakta och forskning. Jag ser så klart mest fram emot avsnittet om mat som sänds den 5 februari.

Här kommer du till programmet.

Nästa tips är en dokumentär i två delar som finns på Youtube. Den heter Life within Planetary Boundaries eller Leva inom planetgränserna. Del ett heter Ett jordat liv och du hittar det här. Del två heter Agroforestry och det finns här.

Jordbruket och livsmedelsindustrin är det som har störst negativ inverkan på de planetära gränserna och konstgödsel/handelsgödsel är en av de stora bovarna. Genom att gödsla våra jordar med konstgödsel förorsakar vi enorma mängder koldioxidutsläpp i atmosfären. Ja inte bara koldioxid utan även lustgas vilket är fem gånger starkare än koldioxid.

Konstgödsel innehåller framför allt kväve, fosfor och kalium och gällande kväve och fosfor har vi redan gått långt över vad planetens gränser tål.

Källa: Johanna Björklund, docent i miljövetenskap på Örebro Universitet. Värdefull länk till tio minuter informativ film finns här.

Som hobbyodlare och småbrukare kan man göra skillnad genom att inte köpa billig jord som är gödslad med konstgödsel. Läs på påsen och fråga försäljaren!

Fröken Ganska Duktig köpte såjord i veckan. Jag vet, jag har förespråkat att man fixar sin egen såjord genom att gräva upp två hinkar jord på hösten men jag har haft bekymmer med sorgmygg och lite halvdana förodlingsresultat så jag unnar mig köpejord i år. Utvärdering kommer.

Men jag köper KRAV-märkt såjord för att slippa konstgödsel och annat skräp som kan ligga bakom produktionen. Om en vara är KRAV-märkt så är den kontrollerad. En producent kan inte märka sina produkter med vad den vill, det krävs certifikat och kontroller för att få kalla grejerna KRAV eller ekologiskt. Om det tänkte jag skriva i ett kommande inlägg.

Här finns en bra beskrivning av Konstgödsel.

Det finns ett avsnitt av Hållklarhetspodden där Elin Röös intervjuas. Elin kommer även att figurera i avsnittet om mat i Rapport från 2050. Elin forskar på hållbar livsmedelsproduktion och markanvändning och du kan läsa mer om hennes forskning här.

I podden berättar hon att det finns gränser för hur mycket vatten, mark, kväve etc. som livsmedelsproduktionen kan använda sig av för att ligga inom de planetära gränserna. Det är också en konsumentfråga. De planetära gränserna ger oss riktlinjer till vårt agerande och vår konsumtion.

Du kan höra Elin berätta mer här i Hållklarhetspodden.

Vår huvudbok under utbildningen är Gunnar Rundgrens Den stora ätstörningen – maten, makten och miljön. Gunnar är bonde, samhällsdebattör och författare.

Gunnar skriver bland annat om hur omställningen ska gå till. Konsumentkraft i all ära men de stora historiska förändringarna har skett genom tvång, lagstiftning och aktivism. Det var till exempel inte konsumenternas val att köpa ”slavfria” produkter i USA som ledde till slaveriets avskaffande. Det var en politisk aktion och ett inbördeskrig.

Rundgren menar trots det att det är konsumentens skyldighet att göra etiska val.

Den som köper ekologiska produkter hjälper de ekologiska bönderna och skickar samtidigt viktiga politiska signaler.

Gunnar skriver vidare om den befängda tanken att informationsbrist skulle vara orsaken bakom vårt agerande som konsumenter.

De flesta förstår redan att många grönsaker skördas av dåligt betalda illegala invandrare, att den billiga t-shirten sys av folk med mycket låga löner och dålig arbetsmiljö, att bensinen eller flygresan skadar miljön och att fläskfilé som säljs för trettio kronor kilot kommer från djurfabriker.

Jag håller med om varenda ord. En normalfuntad människa vet detta, innerst inne, men blundar för det. Solidaritet är en bristvara nuförtiden.

Man kanske undrar varför jag skriver så mycket om klimat, livsmedelsproduktion och solidaritet när det är en odlarblogg. För mig hänger allt samman. Att odla grönsaker på ett hållbart sätt är inte bara roligt, nyttigt och gott. Det är samtidigt ett statement, en gnutta aktivism och en solidaritetshandling. Omsorg om jorden, omsorg och människan och rättvis fördelning som Permakulturen formulerar det.

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om i nästa inlägg. Certifieringar kanske? Något recept möjligtvis. Odling? Troligtvis inte än.

Publicerat av

Kajsa Källérus

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *