Frösådd och föreläsningar

Söndagen den 16 februari sådde jag sånt som behöver lite extra lång tid på sig. Sådden ställdes på värmematta och under lock så det grodde snabbt.

Vad sådde jag?

Chili. Fast det är inte jag som är chef över chilin i det här hushållet. Kocken fick själv välja vilka sorter han har mest nytta av så det blev Basket of Fire, Chocolate Habanero, Carolina Reaper och en orange som vi inte vet namnet på.

Samtliga fröer kom från egen skörd, inga köpefröer i chiliavdelningen i år.

Efter att de har grott i fukten och mörkret på värmemattan så flyttas plantorna till ljuset. De blir väldigt långa, sköra och gängliga annars. Här är det ca 20 grader. Det är en kompromiss eftersom chili vill ha drygt 20 grader och de flesta andra cirka 17 grader efter uppkomst.

Kapkrusbär, alltså physalis, har jag också sått. Jag brukar köpa en planta men tänkte så själv i år. Funkade ju fint. Förmodligen kommer jag att sälja alla plantor utom en så småningom. De ger ju så fasligt mycket bär.

Paprika, Ferenc Tender, har jag också sått. Sorten var ny för mig förra året och den var snabb och god så jag kör på den. Den är ätbar i alla kulörer så man måste inte vänta på att den ska bli röd.

Långa och gängliga på värmemattan, strax innan flytt till ljuset.

Gräslök, fyra små knippen, har jag sått. Min gamla gräslökstova börjar bli så uppblandad med ogräs så jag vill satsa på nya tuvor.

Purjolök. Efter rekordåret 2017 har jag aldrig lyckats få så fin purjolök igen men skam den som ger sig.

Sedan har jag sått spenat i växthuset. Det är tredje vintern jag gör det och det brukar alltid bli bra. Årets sådd innebar dock två stora skillnader; jorden var inte frusen och jag har ingen snö att vattna med.

Jorden var dock fantastisk. Jag har aldrig haft så mullig jord i växthusbäddarna. Skam den som ger sig, bra jord är ingen quick fix, den får man jobba sig till. Från början var det ett lass trädgårdsjord från Örebro. Förmodligen sådant man har grävt bort vid nyanläggningar. Den var siktad och bestod därmed av ganska små partiklar och var således rätt så kompakt.

Men med några års tillförsel av organiskt material såsom kökskompost, stallgödsel och framför allt gamla växtdelar och täckmaterial så har jorden blivit ljuvlig.

Här följer min stund i växthuset i bilder.

Den osminkade sanningen. En styck odlingsbädd med gammalt växtmaterial/täckmaterial på toppen. Detta rakade jag undan och lade i en hink för att använda senare under säsongen.
Rakad odlingsbädd. Jag lämnar lite täckmaterial eftersom det är prima jordförbättring och skapar bra struktur.
För att ge fröerna en bra start så luckrar jag ytan lite lätt. Dels för att känna på jordens struktur, dels för att mylla mer växtdelarna, dels för att jämna till jordytan.
Här är de aktuella fröerna. Dels två påsar från Impectas ekologiska sortiment (Palco), dels en sort från Lindbloms frö (Matador). Inga märkvärdiga sorter, två klassiker. Under jämna året 2020 blir det inte mycket experimenterande.
Sådd!
Här har vi den stor skillnaden från tidigare år. Jag brukar lasta ett lager snö på bädden, det smälter sakta och sipprar ner i jorden på ett skonsamt sätt. Istället blev det till att fylla en vattenkanna med kranvatten för att väcka fröerna.

Föreläsningar! Dels vill jag så klart göra reklam för de två som jag ska hålla. Onsdag 11 mars på Naturskyddsföreningens årsmöte och lördag 14 mars hos Örebro Norra trädgårdsförening.

Länk till Naturskyddsföreningens inbjudan, felaktigheterna får man på köpet.

Länk till Örebro Norra trädgårdsförenings inbjudan.

Men jag vill också berätta om föreläsningen jag hörde i tisdags kväll på Stadsbiblioteket. Annevi Sjöberg berättade om skogsträdgårdar.

Jag hörde henne för några år sedan och jag har hennes böcker men jag gillar det hon har att berätta och det brukar alltid vara något nytt.

Här kommer en liten sammanfattning och några kul tips från föreläsningen:

En skogsträdgård är inte en trädgård som anläggs i en redan befintlig skog, det är istället att odla ätbart med skogliga ekosystem som inspiration. Skogen är självförsörjande på näring, en bra förebild för ett fungerande ekosystem och ett framgångsrikt kretslopp.

Om skogen drabbas av en öppen yta, kanske efter en skogsbrand eller en vildsvinsattack, så läker den sig själv väldigt snabbt. Jorden vill inte vara bar, växtligheten tar över, och med den kunskapen i bakhuvudet ska vi också jobba i våra grönsaksodlingar.

Skogen består av en mångfald som funkar fint ihop och till och med drar nytta av varandra. Hög och låg växtlighet samsas och rötterna går olika djupt och konkurrerar inte om näring eller vatten. Detta gör skogen stabil och motståndskraftig vilket är ytterligare en kunskap att implementera i våra grönsaksodlingar.

Skogen består nästan bara av perenner. Växter som kommer år efter år kräver väldigt lite och levererar mycket i förhållande till arbetsinsatsen. Jobba in så många ätbara perenner som möjligt i din trädgårdsodling. Det är bra både för människa och klimat.

När jag gick hem från föreläsningen hade jag lärt mig flera nya ätbara perenner.

Funkia

Visserligen visste jag att funkiaskott är en riktig delikatess men nu vet jag att bladen är ätbara hela säsongen. Ångkoka och använd dem till dolmar, använd istället för vitkål eller noriarket i sushin.

Svartrot

Jag har aldrig odlat det men jag tycker att det är gott. Hittills har jag trott att den är ettårig men den är tydligen perenn om man låter roten sitta kvar och använder blasten som perenn sallat. Det ska jag absolut prova.

Koreansk silverbuske

Bären på denna buske smakar lite som hjortron när man kokar sylt på dem. Kul för oss som inte bor i hjortronmarker.

Läs mer om den Koreanska silverbusken här.

I nästa inlägg blir det några ord om vara en del av lösningen istället för problemet. Jag kommer också att skriva om det problematiska med mjölk. Och så klart kommer jag att följa upp mina sådder.

Och förresten! Jag läste att chili och paprika är ljusgroende! Det hade jag ingen koll på men nu kanske jag har hittat problemet med att paprikan kan ge lite dålig utdelning.

Läs mer om ljusgroende fröer här.

Rekord, recept och några tips

Eftersom vintern har varit märklig så ser vi rekordtidiga vårtecken. Det är inte unikt för oss i Kilsbergen, det är likadant i nästan hela landet. Och vad det får för konsekvenser kan vi återkomma till. Det kan fortfarande smälla till och bli en sen vinter även om sannolikheten minskar för varje dag.

Rabarbern har tittat upp. Vitlökarna också. Piplöken har till och med vuxit några centimeter och blåbärstryn har knopp. Det återstår att se hur detta kommer att sluta.

En liten rabarberknopp, förmodligen förvirrad.
Piplöken verkar tycka att februari är en bra månad för att skjuta skott.
Kära blåbårstry, detta kan du kanske få ångra…

Hösten grödor har klarat sig extra bra denna varma vinter. Visserligen har jag lämnat både vintersallat och kål i landet med flit men skicket har aldrig varit så gott som i år.

Vi har inte köpt ett salladsblad på hela vintern. Att så massor av vintersallat i augusti var en tiopoängare.
Svartkålen är fortfarande lika aptitlig som i höstas.
Jag hade tydligen missat en kålrabbi vid hösten skörd men denna är i prima skick.

Apropå kål så skördade jag den sista rosen- och rosettkål här om dagen. I något av alla mina flöden såg jag hur någon hade friterat rosettkål och det lät gott så vi testade. Alla kvarvarande knyten, även de som var ärtsmå, skördades och friterades. En liten touch av salt och rökt paprikapulver på det och sedan en klick misomajonnäs vid sidan om.

Jösses vad fort det gick att äta upp.

Vi tittar på Mandelmanns. De inspirerar. Och i senaste avsnittet gör de egna potatischips. Vi tittade på varandra i soffan och utbrast; varför har vi aldrig gjort det?

Vi har en hel del egen potatis kvar. Den går inte åt i samma fart som den brukar för vi odlade lite knasiga sorter förra året. Men vi insåg unisont att potatischips är helt rätt för våra knepiga knölar.

Vi gjorde ganska exakt som Mandelmanns. Skalade och hyvlade potatisen supertunt på mandolin. Sköljde av stärkelsen i två olika vattenbad och lät sedan skivorna torka på handduk eftersom vatten i het olja blir lite stökigt.

Vi friterar i en neutral rapsolja vid 160-180 grader. Garant har en bra ekologisk sådan. En stor näve skivor per fritering, det tog cirka 1-2 minuter för dem att bli gyllene. Därefter tas de upp med hålslev och får rinna av på hushållspapper. Vi kryddade med vårt egna örtsalt vilket blev jättegott. Det här har vi inte gjort för sista gången.

Mandolinhyvlade potatisskivor på tork.
Perfekta och hemgjorda potatischips med eget örtsalt!

Jag vill avsluta med tre tips.

Det första är filmen Våran lilla bondgård på SVT play. Titeln ger känsla av barnprogram men det är det inte. Utspelar sig i Kalifornien och handlar om ett par som verkställer en total omställning från stadsliv i lägenhet till hållbart jordbruk på landet.

Att filmen följer paret i närmare tio år och att den ärligt speglar alla motgångar bidrar till intressefaktorn. Filmen är dessutom gjord på naturfilmsvis så den som gillar det konceptet kommer att uppskatta Våran lilla bondgård.

Du hittar filmen här.

Nästa tips är avsnitt 350 av Framgångspodden där Alexander Pärleros intervjuar Oskar Lindberg eller Farbror Fri som han kallar sig. Oskar har skrivit boken Ut ur ekorrhjulet: så blir du också ekonomiskt fri som handlar om omställning eller downsizing, vilket du nu vill kalla det. Oskar berättar hur han har kunnat dra ner på sina kostnader men ändå leva ett fullgott liv.

Här kan du lyssna på podden.

Mitt sista tips är en artikel i tidskriften Åter (1/2020) som har rubriken Ordning och reda i odlingarna, del 3 – planera för att minska onödigt arbete och det är i synnerhet underrubriken som är intressant. Artikeln är uppbyggd i fem punkter och författaren Jonas Ringqvist beskriver hur man kan hinna med odlingen, trots tidsbrist, i så pass hög grad att man kan bli helt eller delvis självförsörjande.

De fem punkterna är:

  1. 1. Producera det som behövs
  2. 2. Minska kostnaderna
  3. 3. Välj lönsamma grödor
  4. 4. Jämna ut arbetsbördan
  5. 5. Dokumentera och följ upp

 

Här kan du starta din egen prenumeration av Åter.

I nästa blogg blir det jordigt för nu har jag sått!

Media, omställning och certifiering

Det gick så fort. En helt oförberedd telefonintervju på fredagen, korrekturläsning på lördagen, publicering på webben på söndagen och i papperstidningen på måndagen.

Expressens klimatredaktion ringde. De hade hittat min blogg i en sökning på downshifting. Om jag ska figurera i media så gör jag det gärna om det finns något vettigt att förmedla. Och det anser jag att jag har när jag får prata hållbarhet.

Artikeln nedan kan vara svårläst men här finns webbversionen!

I samband med detta väljer jag att från och med nu släppa det engelska uttrycket downshifting och istället använda det svenska begreppet omställning. Tack Thomas för att du fattade beslutet åt mig. Jag har sneglat på titeln omställare och per definition har det känts helt rätt men förstår folk vad som menas?

Skit samma, det finns redan ett växande Omställningsnätverk i Sverige så jag sällar mig till den skaran. I Örebro heter det ROS, Regional Omställning i Samverkan, och det går att bli både medlem och följa dessa på Facebook.

Vad är då definitionen av omställning?

Vi ställer om till ett samhälle som respekterar planetens gränser. Vi börjar lokalt, vi ger varandra stöd, uppmuntran och inspiration. Vi testar nya sätt att göra saker bortom den fossila ekonomin. Omställningsrörelsen finns i över 50 länder världen över.

Omställningsrörelsen ställer följande frågor:

  • – Hur kan vi ta hand om varandra och samtidigt minska resurskonsumtionen?
  • – Vad ger välbefinnande och mening?
  • – Vilken framtid kan vi skapa tillsammans där vi bor?

 

Min grönsaksodling är svaret på alla tre frågorna men det är mer komplext än så och jag försöker formulera mina svar med den här bloggen. Dessutom vill jag gärna skicka frågorna vidare till er.

Idag vill jag även uppmärksamma er på märkningar. Det blir allt vanligare att vår mat, våra kläder och hudvårdsprodukter är märkta med återkommande loggor. Jag tänker koncentrera mig på maten.

En av de mest kända och vanligaste är KRAV-märket.

KRAV-märkningen är uppbyggd på ekologisk grund med särskilt höga krav på djuromsorg, hälsa, socialt ansvar och klimatpåverkan.

För att få sätta KRAV-märket på sin produkt krävs det att man är en certifierad producent och att certifikatet kontrolleras och revideras varje år. Detta innebär en kostnad och ett digert arbete för producenten vilket kan komma att påverka priset på produkten. Å andra sidan vet du att förhållandena runt produktionen är goda.

Den andra märkningen som är vanligt förekommande är EU-lövet.

  • – Mat som innehåller mer än 95 procent ekologiska ingredienser får märkas och beskrivas som ekologiska.
  • – Strikt begränsning av användningen av kemiska medel till undantagsfall. Växtskyddsmedel får användas om de har godkänts för användning i ekologisk produktion.
  • – Konstgödsel får inte användas.

 

Precis som med KRAV-märkningen krävs certifikat, kontroller och årliga revisioner.

Det finns så klart ännu fler märkningar, Fair Trade ser du rätt så ofta men även Demeter, UTZ och Svensk Sigill dyker upp titt som tätt.

En väldigt bra guide för märkningar hittar du här.

Och här kan du läsa om de olika märkningarna och alla detaljer.

En bra sak att känna till är att många producenter lever upp till flera av märkningarna men har inte råd att certifiera sig. Det är en av nackdelarna med dessa certifikat. Små producenter konkurreras ut av större som kan sätta märkningar på sina varor. En lösning på det är att handla direkt av producenten, kanske via någon av REKO-ringarna som växer just nu. Prata med dem och hör hur de ställer sig till kraven för de olika certifikaten.

Kolla efter EU-lövet när du handlar mat, det är en bra guidning i rätt riktning mot omställning, hållbarhet och sund markanvändning.

Se och hör

Dags för några tips!

I mars ska jag föreläsa igen. Himla kul. Redan den 11 mars finns det chans att höra mig prata om grönsaksodling och vegetarisk mat ur ett hållbarhetsperspektiv. Naturskyddsföreningen i Örebro har årsmöte och där kommer jag att tala.

Man måste så klart vara medlem i Naturskyddsföreningen för att kunna komma på årsmötet men det tycker jag faktiskt att du ska bli. Jag är medlem. Vi är medlemmar. Vi valde ett familjemedlemskap för 30 kronor i månaden och tycker definitivt att vi får valuta för pengarna.

Naturskyddsföreningen är Sveriges största och mest inflytelserika miljöorganisation och en ideell förening. De påverkar politiker, jagar miljöbovar och påverkar lagstiftningen.

Här blir du medlem.

Här hittar du info om årsmötet. Nästan allt som står om mig är dock fel, jag är inte författare och länken till (den här) bloggen är också fel. Klockslaget är dock rätt och det verkar som om jag ska börja prata kl. 18.45 och hålla på i 45 minuter.

Redan tre dagar senare ska jag prata igen. I en hel timma. Örebro norra trädgårdsförening ska också ha årsmöte (det är verkligen årsmötestider) och då har jag blivit inbjuden för att berätta om odlad mat, höst- o vinterodling och perenna grönsaker. 

Jag tror inte att det är en offentlig föreläsning eftersom det är i samband med ett årsmöte men man kan ju alltid bli medlem i Örebro norra trädgårdsförening.

Här är en länk till föreläsningen.

Här är en länk till föreningens hemsida.

En grej som händer innan ovanstående föreläsningar är att bloggen fyller år. Den 7 februari har jag skrivit om trädgård i 7 år och jag har inga planer på att sluta. Det började lite oskyldigt med perenna blommor och bärbuskar men har utvecklats till någon slags odlingsaktivism. När bloggen fyllde fem år skrev jag så här.

Nu ska jag titta på Rapport från 2050 eftersom avsnittet handlar om mat och beskrivningen bådar gott:

Erik Haag och Lotta Lundgren rapporterar från en framtid där matimporten minskat, konstgödseln ersatts och kossornas främsta uppgift är att bidra till den biologiska mångfalden. Medverkande är bl.a. hållbarhetsforskaren Elin Röös, måltidsforskaren Richard Tellström och ekonomen Kjell A Nordström.

Länk till programmet och källan till ovanstående citat

Jag avslutar med ett recept. Eftersom det har visat sig att avocado är en problematisk grönsak, det är få avokados som odlas på ett hållbart sätt, så börjar det florera recept på bondbönsguacamole, ett betydligt klimatsmartare alternativ till originalet.

Jag testar. Eftersom jag har mycket bondbönor i frysen så tinar jag några deciliter och sedan mixar jag dessa till mos. Det blir väldigt torrt och kompakt så jag tillsätter rabarberjuice, vatten, rapsolja och lite gräddfil tills konsistensen är bra. Bondbönor är inte lika feta som avokado så en liten skvätt olja skadar inte.

Därefter hackar jag ner sånt som jag brukar ha i min guacamole; rödlök, vitlök och tomat tills proportionerna ser aptitliga ut. Salt och peppar får avsluta. Balansera med syra, kanske lite chili, koriander och eventuellt mera salt.

Det smakar inte guacamole men det smakar väldigt gott. Och i vissa rätter kan jag verkligen tänka mig att köra böngucka istället för avokado-dito.

Eftersom mina bondbönor var ljusgröna, de kan ha lite olika färger, så får guckan samma färg och liknar originalet.

Här hade det ju varit toppen med ett foto men det har jag inte tagit. Slarvigt. Men för att inlägget inte ska bli helt utan foton så får ni en bild på bondbönorna från i somras.

Och här följer några läsvärda länkar om det problematiska med avokado:

Vårt sug efter avocado har ett allvarligt pris

Avocado – risk för att den kommer försvinna

Vattenbrist späds på av många importvaror