Skog och spenat


Grannens skog är lite finare än min så det får bli en bild på den istället.

Jag har hund och egen skog men man behöver varken ha hund eller skog för att ta till sig av följande simpla tips: Ha alltid med en tyg- eller plastpåse i fickan när du går ut i skogen.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat plocka på mig saker när jag är ute i skogen med hunden. Fickorna fylls med ätbart som blir mosigt och oanvändbart redan innan jag kommer hem. Dessutom har jag fått geggiga fickor på köpet.

Ibland har jag tagit av mig en tröja och knutit en tafflig påse av den. Kan funka men det kan bli kallt också. Och tröjan kan få fläckar som aldrig går bort.

Att knyta något provisoriskt av kopplet har också hänt men med följden att hunden rymmer och kopplet får knutar som är svåra att reda ut.

Ta alltså alltid med dig en kasse. Den tar ju ingen som helst plats. (Mest en påminnelse till mig själv.)

Vad är det jag plockar då? Alla möjliga sorters blad och bär. Blommor på sommaren och svamp på hösten. Allemansrätten tillåter mig att plocka mycket fint och gott.

I min egen skog klipper jag ris av lövträd och buskar samt blåbär och lingon. På vintern kan det även bli lite gran eller tall.

Om jag hittar fina stenar och pinnar kan även dessa slinka ner i påsen och inför jularrangemangen tar jag mossa där det finns som mest. I min egen skog så klart.

Om man inte tycker att det är något problem att bära på saker så är det himla fiffigt att ha med en burk till bären och en sekatör till riset.

Vad plockar jag exakt just nu? Nässlor. De är små, späda, goda och bränns knappt. Det fyller jag min tygkasse med. Kirskål plockar jag också men det behöver jag inte gå ut i skogen för att hämta. Om inte allt för länge tänker jag plocka granskott. Det ska bli både sirap och kapris av dessa i år.

Veckans skoluppgift handlar om just vildplockad mat. Saker som läraren tipsar om är följande:

Våtarv
Maskrosblad
Lönnblad och blom
Lindblad
Granskott
Björkblad
Kärleksört
Ängssyra
Harsyra
Viol (samtliga violarter i Sverige är ätliga)
Svinmålla
Daggkåpa
Rölleka
Mjölke/mjölkört/rallarros (kärt barn har många namn)
Hallonblad
Smultronblad
Jordreva
Gatkammomill
Kungsmynta
Brännässla
Spansk körvel
Älggräs

Det är tur att vi har några veckor på oss för det är många av dessa som inte har börjat växa i Kilsbergen än. Spännande uppgift är det dock och jag ska försöka att prova lite nya saker, det är ju halva grejen med att plugga detta.

Med anledning av detta vill jag tipsa om nedanstående korta lilla film med Emilia Rekestad, permakulturist och en av lärarna på utbildningen:

En annan kul grej som jag vill rekommendera är avsnittet om Skogen i UR:s serie Hjärta och hjärna. Doktor (i medicinsk epidemiologi) Emma Frans (en tjej som jag har skrivit om tidigare för att hon skriver så bra böcker) tar ner en hel del myter på jorden. Finns det verkligen forskningsstudier som stödjer vissa påståenden om skogen?

Både underhållande och intressant.

Här är en länk till programmet (och nedanstående bild är lånad därifrån).

Tre länkar till hemsidor om vildplockade växter:

Den viruella Floran

Skogsskafferiet

Dags att plocka

Senaste nytt i mitt konstruerade skafferi, köksträdgården, är följande:

Rabarber

Nu kommer rabarbern och det är dags att fundera på hur man ska ta hand om den. Jag har uppdaterat mitt specialinlägg om rabarber. Du hittar inlägget här. Saker som har lagts till är en läskande bild på en rabarberdrink, tipset att smaksätta kombuchan med rabarber och att man kan ha rabarber i sin kimchi. Bra va?

Vintersallat

Vitsen med att så vintersallat (machésallat) i början av augusti bara växer. Förutom att den tål minusgrader, snö och kan skördas hela vintern så kommer det som är kvar till våren att växa till sig och blir god och grön först av alla sallatssorter. Snart kommer den dock att gå i blom och sprida frö i hela trädgården. Värre saker kan sprida sig. Och kanske att man ska prova att ta egna fröer?

Spenat

I växthuset har spenaten satt fart på riktigt och går nu att skörda. Jag kommer dock att odla denna ända in i kaklet när den börjar gå i blom, då kommer jag att skörda, förvälla och frysa in. Återigen är tajmingen perfekt. Om ett par veckor ska jag sätta ut tomaterna på samma plats som spenaten växer.

Rättika

Precis som sin släkting rädisan så är rättikan snabb. Och trots att det både har snöat och varit minusgrader de senaste dagarna så berörs inte denna tåliga växt. Rättikan ger så mycket mera mat per frö och per kvadratmeter så jag har slutat att odla rädisa helt och hållet.

Nya odlingslådor

Vi odlar det mesta i lådor. Hemmasnickrade av simpel furu. Det blir varmare i bädden, det hindrar många olika sorters djur, ogräset blir ett mindre problem och det är mer ergonomiskt. Nackdelarna är mängderna av jord, inköpskostnader och att de inte håller för evigt.

Alternativet vore att köpa starkare virke, till exempel lärk eller ek, men det är så brutalt dyrt. Tryckimpregnerat virke lär vara mindre giftigt nuförtiden men jag är skeptisk. Jag undviker gärna tungmetaller i närheten av min mat.

Den billiga, simpla furun duger gott, håller i åtminstone tio år och vi har räknat ut att kostnaden för detta är cirka 70 kronor per år och det är värt varenda krona!

Ull

Det är hyfsat vanligt med rå ull som täckmaterial i odlingsbäddar och nu har jag fått två säckar. All ull är tydligen inte användbar till textil och destrueras tyvärr så ju fler användningsområden som hittas desto bättre. Utvärdering kommer.

Nästa gång jag skriver är det maj. Sköna maj.

Publicerat av

Kajsa Källérus

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!