Hett och svettigt

Min hjärna går på halvfart. Jag funkar lite sämre när det är så här varmt. Flugor och bromsar flyger ihjäl sig mot fönsterrutorna bredvid den öppna dörren. Vi verkar vara lite tröga allihop.

Dagens blogg har inget tema, inget spår, innehåller inga upprop eller tips. Det blir helt enkelt en radda bilder på en het juniträdgård i behov av mer vatten än jag kan erbjuda.

Dagliljan blommar fantastiskt i skamvrån. När man går nära så känner man hur gott den doftar och blommorna är dessutom fullt ätbara. Vackra och goda i en sallad till exempel.
Huruvida dess kusin Brandliljan är ätbar eller inte har jag ingen aning om. Förmodligen är det bara att smaska på men orsaken till att ingen gör det är att den smakar illa. Fin hur som helst.
De gigantiska röda vallmoblommorna har redan vissnat men kvar sitter en tjusig frökapsel värd att ta egna fröer av så småningom.
Det är lätt att så vallmo sades det i ett av vårens avsnitt av Odla med P1. Då tog jag fram mina jättegamla påsar med vallmofrö och strödde dessa på en tom jordplätt. De verkar ha rätt.

Gällande perennrabatten i skamvrån verkar vi ha kommit fram till en lösning. I nuläget är det inte aktuellt att flytta några växter alls. Det är för torrt och det känns onödigt att slösa vatten på att flytta perenner. Och på den plats där vi äntligen har kommit fram till att vi vill ha dem är det fullt av grönsaker. Efter skörd blir det således perennaflytt.

Nu blommar den rödbladiga Djävulsbusken. Vi gillart.
Nu blommar även flädern! Dags för förädling!
Hej fläder! Sirap? Pannkaka? Smaksätta kombucha kanske?
Den tredje busken att blomma just nu är Plymspirean.
Angående fröer (se vallmon ovan) så har jag sparat en tuss med överblommad vintersallat. Inte för att äta utan för att ta egna fröer. Jag har lärt mig att fröer är mogna att skörda när plantan är riktigt vissen, torr och prasslig. Dessa blommor är allt annat än vackra men ser ni de beiga frökapslarna som börjar titta fram?
I mittenraden i en av de nya lådorna växer gråärt. Den blir 1,5 meter hög och behöver klätterstöd, därav de gula linorna. Gråärterna (Sollerön) kommer från egen skörd och går, så vitt jag vet, inte att köpa i handeln. Jag fick några fröer under utbildningen 2016 och dessa har jag odlat omsorgsfullt på. Sollerön är en gammal kulturarvssort som får fantastiskt vackra blommor och ger goda ärter.
Under samma utibildning fick jag fröer till en piplök utan namn. Därför har jag döpt den till Rikkenstorp. Sedan har jag tagit egna fröer och utökat beståndet rejält. Med tanke på hur fin piplök jag har i år så kan jag säkerligen dela med mig av piplöksfröer i höst.
Vi är flera som gillar piplök.
De första jordgubbarna är skördade…
…bondbönorna börjar ta form…
…och blåbärstryn är nästan mogen.
Jag tror att de tidigaste potatisarna kan skördas nu.
Jag tror även att jag vågar plantera ut den varsamt förodlade plocksallaten.
Piprankan svajar lite, dags att räta upp ställningen som är alldeles för klen för den tunga grönskan. Aldrig kunde vi tro att piprankan skulle bli så frodig. Och tung. Här ser man nya örtagården. Inte full av örter än men det ska fyllas på allteftersom.
Det är fint nu.

Drick vatten, bada så ofta som möjligt, använd solskydd och lyssna på Sommar i P1 så hörs vi om en vecka igen.

 

Inget slår ett rejält regn

Ingen konstruerad bevattning i världen kan slå ett rejält naturligt regn. Ett sådant som kom tisdag eftermiddag och höll på i flera timmar. Odlingarna fick en ordentligt rotblöta och alla vattentunnor fylldes till bredden.

Att vattna med kanna eller slang är ett sätt att hålla saker vid liv, det ger inte tillräckligt mycket vätska för att generera tillväxt. Iallafall inte i Getingedalen där vi har så stora ytor.

Vi ser definitivt skillnad på odlingar som täckodlas och de som saknar täcke. Jorden är kall och fuktig betydligt längre i bäddarna som har täckts. Och varför jag har otäckta bäddar med naken jord kan man fråga sig. Jo men ibland tycker jag att det är lättare att så vissa fröer i naken jord och sedan lägga på täckmaterial när de börjar gro.

Vi skördar rabarber. Jag är förärad med en självgående och rikgivande rabarber och jag vill ta hand om så mycket som möjligt av det. Det brukar bli en del rabarberjuice som jag fryser in i istärningar. Det använder jag istället för citrus och vinäger. Jag har hittat ett nytt och effektivt sätt att få ut så mycket juice som möjligt.

Rabarbern hackas och fryses in. När den sedan får tina så blir den mjuk och släpper väldigt mycket saft. Då lägger jag allt i fruktpressen och får ut maximalt med vätska. Juicen borde dessutom bli mer näringsrik eftersom jag inte har kokat den. Häpp!

Dessutom har jag kokat sylt. Jag är en grötätare. Old school havregrynsgröt med lite sylt. Havre kan odlas i Sverige, det finns alltid ekologiska alternativ, det är väldigt billigt och innehåller mycket näring.

För mig är det inte så noga med vad det är för sylt. Jag håller på att äta upp det sista av en vinbärssylt som jag gjorde för flera år sedan så nu behövs ett nytt sötningsmedel. Man tager vad man haver så det blev rabarber den här gången. Lite tillskott av ingefära och kanel förhöjde smaken.

1 kg sköljd och hackad rabarber

500 g syltsocker 

4-7 cm färsk ingefära, finhackad (det beror på hur tjock den är)

1-2 kanelstänger (det beror på hur lång den är)

Blanda rabarber och socker i en stor kastrull. Låt detta stå i kylskåp två timmar. Då avger rabarbern vätska och man behöver inte tillsätta något vatten. Tillsätt ingefära och kanel och låt koka upp långsamt. Låt småputtra i 45 minuter, rör om då och då. Diska ur några glasburkar och ställ dem i ugnen. Sätt ugnen på 100 grader och låt burkarna stå kvar tills sylten är färdigkokt. Häll sylten på varma burkar. Sylten är ganska lös när den är varm men tjocknar när den kallnar.

Jag är bortskämd med att sylt håller flera år i kylskåp så jag hoppas att även denna gör det.

En tredje produkt som vi har nytta av i det här hushållet, och som reducerar mycket rabarber till ett litet resultat, är rabarbersirap. Det blir en fantastisk, koncentrerad smakbomb och är användbar på flera sätt. Receptet hittar du i mitt specialinlägg om rabarber.

Apropå sirap så har jag avslutat gransirapsproduktionen. Slutresultatet är lyckat men jag kommer ändå att göra lite annorlunda nästa gång. Fördelningen 60/40 mellan granskott och socker är inte optimal. Jag rekommenderar betydligt mer granskott för att det inte ska bli en sockerklump i burken.

Råsocker för smakens skull (enligt instruktionerna). Jag har egen skog så jag kan plocka hur mycket granskott jag vill.
Gransirap.

Jag siktade allt i min fantastiska tratt med inbyggd sil och fick ihop åtminstone 3 dl välsmakande sirap. Granskotten och sockerklumpen valde vi att ta hand om på två olika sätt.

Dels blandade vi granskott och socker med en skvätt vatten och frös in i en mjölkkartong. Visionen är att vi ska kunna riva denna sötsura isklump över desserter och drinkar. Vi får se om det funkar i praktiken.

Dels torkade vi granskott och sirap och när allt var fnösktorrt så malde vi ner det till ett gransocker. I nuläget vet jag inte vad jag ska ha det till men sånt brukar ordna sig.

Gransocker.

Nu över till det jag har lovat att skriva om idag; sånt som växer och gror.

Vi börjar i växthuset. Gurkorna har överlevt vilket jag inte är bortskämd med. Jag sådde massor av olika fröer av olika ålder och jag har inte koll på vilka som är självpollinerande och inte. Ibland läser jag att gurkor kan korspollineras och skapa oätliga frukter men detta är ett experiment så jag har låga förväntningar.

Basilikan är snabb och till midsommar hade jag tänkt att göra en rätt med basilika och jag kanske kan ta av min egen, det vore häftigt. Förra året hade jag en hoper larver som tuggade basilika hela sommaren så skörden blev skral. Än så länge har jag inte sett röken av dem.

Basilika är perfekt att odla runt fötterna på tomat- och gurkplantor.
Precis som beskrivningen antydde så är tomaten New Yorker tidig och snabb. Ryktet säger att New York-bon är otålig och behöver snabba tomater.
Chiliplantorna mår utmärkt och de första börjar sätta frukt. Det här är Basket of Fire.

I trädgårdslanden utomhus har både bönor och squash börjat gro. För mig är det inte de lättaste grödorna. Löjligt nog är inte heller sallat den enklaste grönsaken. Om det handlar om temperatur eller skadedjur vet jag inte men nu har jag sått en tredje laddning i tråg som står skuggigt. Än så länge ser det bra ut. Min sambo menar att han aldrig har haft problem med sallatsodling så han har sått en egen rad så att vi kan jämföra sedan.

Vaxbönor coming up.
Hello squash!
Sallat på förodling

På kålfronten gäller det att hålla lite koll. Först och främst så förodlar jag all kål för att de ska vara lite motståndskraftiga. Kålens första fiender är jordloppor och sniglar. Mina plantor verkar ha klarat sig över den fasen. Det var ett par stycken som inte överlevde men jag har sparat extraplantor att ersätta med.

Snart kommer kålmalen, den lilla ljusa fjärilen, och lägger ägg på undersidan av bladen. Då plockar jag nog fram Turex och sprutan, det beror på hur stort angreppet blir.

En rysk, välmående grönkål.
Kålrabbin mår fint.
Vitkålen har överlevt chocken.

På avdelningen lök kan jag visa följande trevliga bilder:

Piplöken går i blom precis enligt min målbild. Jag ser fram emot havet av vita alliumbollar.
I örtagården samsas några alliumbollar med späd gräslök.
Och den vanliga gula löken växer och ser frisk ut.
Potatislandet verkar må bra men det blir ingen egen potatis till midsommar i år.
Dill till potatisen hör till men den är kanske för liten för att skörda redan till helgen.
Koriandern blir god senare i sommar.
Mangold brukar sällan ha några fiender. Jag brukar så frön med blandade färger för det blir lika vackert som blommor.
Det här är egentligen inte så mycket att visa, fänkålen gror och det gör mig glad för förra året blev skörden dålig. Dessutom hade jag lovat en bild på groende fänkål så nu fick ni det.
Inte ett dugg ätbar men den sprider underbar doft på kvällarna. Jag hörde i någon podd att kaprifolen doftar som mest på kvällarna på grund av luftfuktigheten.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag har fått hjälp med spaminvasionen i kommentarsflödet så nu borde jag förhoppningsvis kunna hitta era TREVLIGA kommentarer igen.

Och så en liten filmsnutt på livets vatten.

Did I plant that?

Ja kära någon. Det här var veckan då tomatplantorna drabbades av skador, inte mina egna i särskilt stor omfattning – än – men väldigt många i Sverige och Norden. Lena Israelsson, en bra odlingsboksförfattare och aktivist har uppmärksammat att det är flera ekologiska och KRAV-märkta flytande näringslösningar som har haft giftiga bekämpningsmedel i sig. Det är framför allt tomat- och paprikaplantor som får skador av detta. Skandalen är i sin linda men det uppmärksammades i senaste Odla med P1 och de ger dessutom en väldigt bra förklaring till vad det handlar om.

Lyssna här.

Lena Israelssons hemsida hittar du här.

Jag använder flytande gödning under min förodling. Det är så behändigt att hälla en matsked i vattenkannan. När mina växter är utplanterande använder jag andra sorters gödning.

Jag kan se de aktuella skadorna på ett par av mina plantor men skadorna kan uppstå senare så det kan bli fler. Det kan också vara förklaringen till att sex fina paprikaplantor plötsligt stendog. Jag har använt Plantagens KRAV-märkta, ekologiska flytande gödning men det som är kvar i flaskan åker till återvinningen nu. Eller ska jag åka tillbaka till Plantagen med den? Det ska jag nog.

Jag hade samma flaska förra året och då var min förodling pinsamt dålig. Jag trodde att det berodde på att jag använde ”skräpjord” istället för såjord men så var kanske inte fallet. Hur som helst så hämtade sig plantorna senare.

Tomatplanta med de aktuella skadorna. Förkrympta hårda blad och knepiga knölar.

Nedan syns boven. Jag har rekommenderat den förr eftersom den är ekologisk och KRAV-märkt. En hittills pålitlig märkning. Nu tycker jag att du ska lämna tillbaka den till Plantagen du också.

KRAV, vars logga sitter på ovanstående flaska, måste tycka att detta är ytterst pinsamt. KRAV är en seriös organisation med många kontroller och inbyggda filter. En sådan här sak ska inte få slinka igenom.

Här kan du läsa vad KRAV skriver om den aktuella situationen.

Så, då har vi avhandlat det tråkiga. Över till det härliga.

Det kanske gror lite långsamt men jag är nog otålig. Dessutom tillkom det tre nya odlingslådor under veckan. Bara så där. Sambons tanke var att flytta upp våra finaste perenner från skamvrån och jag hakade på. När väl lådorna stod där så blev det ändå grönsaker i en av dem… Fast vi är tämligen säkra på att det blir blommor i de sista två.

De står alldeles intill altandäcket, nära vattentunnorna. Det är så här man ska ha all sin odling egentligen. Fast det kom vi på för sent. En låda hitom körsbärsträdet och två bortom. Detta är en plats som vi ofta är på så vi kommer njuta av och sköta om blommorna betydligt mer.
Kom igen! Lite tempo tack!
Ramslöken levererade faktiskt två små blommor så nu ska vi försöka plocka fröerna när de är mogna och plantera dem på något annat ställe.
När vi ändå snackar lök så visar jag gärna upp min präktiga vitlök. En skopa hönsgödselsoppa i vattenkannan en gång i veckan verkar vara… ska vi säga The Shit?
De gula och röda lökarna är väl inbäddade i år. Allt för att hålla fukten i jorden. Än så länge ser det bra ut. Så småningom kommer även dessa få hönsgödselsoppa med vattningarna.
Sockerärterna gror fint. Lokförare Bergfälts jätteärt är planterade i cirkel. Det är andra året jag odlar dessa på egenodlade fröer vilket är kul. Dessa var jag lite osäker på eftersom de hade drabbats av mjöldagg när jag skördade dem men det verkar inte ha påverkat grobarheten.
Av de perenna, oätliga växter som jag tycker om bara för dess utseende så ligger getramsen bra till.
Funkia/Hosta är också en tio-i-topp-växt. Bladen kan ha så olika gröna nyanser. En favorit är denna som drar åt blått.

Växthuset är färdigfixat. All chili och de paprikor som överlevde har planterats om. Några pelargoner får också plats där inne. Känsliga tomater och bortskämda gurkor samsas med delikat basilika. Ingen djungel att tala om än men den kommer… och det brukar vara härligt.

Tomater i givakt.
Tomater och gurka samsas med basilika.
Basilikafröer är ljusgroende så jag lägger dem på blöt jordyta och klappar fast dem lite lätt. Innan de har grott och fått lite rötter så duschar jag planteringen med lätt hand. På bilden kan man se det första tecknet på basilikafröer som gror.
Bara några dagar senare ser de ut så här. Då behöver man inte dalta med mjuk dusch längre.

Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite saker som gror. Morot, fänkål, mangold och sallat. Jag vill också visa kålplantor som har överkommit utplanteringschocken och snigelkonfrontationerna. Väx nurå!

Avslutningsvis bjuder jag på några uppslag till alternativa plantskyltar. De där du inte visste att du saknade.

Syrén tre gånger om

Det är syréntid i Getingedalen och då gäller det att hänga på låset för de blommar över fort. Jag ska skriva om vad jag gör med blommorna men jag tänkte även återkoppla till några saker som jag har skrivit om förut men inte avslutat. Dessutom blir det några riktigt bra lyssnartips!

Till er som brukar skicka trevliga kommentarer i bloggen – just nu får jag galet mycket spam i kommentarsflödet så det tar för lång tid att sortera ut de trevliga hälsningarna. De åker med i soptunnan tillsammans med skräpet. Inte ett dugg rättvist men ni förstår säkert. Facebook, Instagram och mail är bättre kommunikationskanaler om ni vill nå mig!

Jag gjorde syrénsaft för några år sedan. Mycket god och alla som får smaka blir glatt överraskade. Jag gör den på samma sätt som flädersaft och förvarar den i frysen.

Vi dricker väldigt lite saft i Getingedalen. Det finns säkert åtta liter sammanlagt i kyl och frys från tidigare år så i år blir det absolut inga saftkok.

Däremot så tänkte jag prova några andra recept med syrén så efter lite googlande kom jag fram till att det skulle bli marmelad, syrénsocker och sirap.

Det är ljuslila bondsyren som gäller. Med andra sorter blir smaken sämre och risken för beska ökar.

Eftersom blommorna inte ska silas bort i marmeladen så blev det ett par timmars rensande. Pilligt, på gränsen till vad jag pallar, men jag lyssnade på en bra pod samtidigt så det gick an. (Se mer om podden längre ner i detta inlägg.)

Receptet räcker till en burk marmelad, ca 3 dl

SYRENMARMELAD

Koka upp 2 dl vatten, häll i 60 g rensade syrénblommor, 2 dl syltsocker och en välhackad rabarberstjälk. Låt detta puttra i 15 minuter, lägg i en liten kanelstång och låt puttra i 10 minuter till. Under tiden diskar du en glasburk, sätt den i kall ugn, sätt på 100 grader och låt den stå där i minst 20 minuter.

Ta upp kanelstången, häll upp marmeladen i burken, dra åt det rengjorda locket och ställ burken uppochner medan marmeladen svalnar.

Vi tror att denna blir svingod till en stark ost.

Nästa recept är enklare. Jag gjorde likadant där, googlade flera recept och drog en egen slutsats gällande proportioner och tid.

SYRENSOCKER

Plocka bort blommorna från ca 6 klasar. Varva dessa med ca 2-3 dl socker i en burk. Ställ svalt i ca två veckor. Sila bort blommorna. Om sockret får stå för varmt kommer det att smälta.

Vad ska jag ha sockret till? Ja det här är kanske det jag kommer att minst användning av men man vet aldrig. Jag hittar väl på något.

Den sista tillagningen av syrén är sirap. Jag har haft användning av rabarbersirap och flädersirap tidigare så jag tror även att syrénsirapen kommer att gå åt. På yoghurt, glass, i drinkar, som allmän smaksättare och till sorbet.

Jag använde samma recept som till maskrossirapen men ärligt talat så kokar den fortfarande så jag har inte kunnat smaka av än. Fortsättning följer.

SYRÈNSIRAP

1 liter rensade blomklasar kokas med 1 liter vatten och 1 hackad rabarberstjälk. Låt småputtra i 20 minuter, svalna och sila av. Blanda vätskan med 1 liter socker och låt småputtra i ca 1 timma tills sirapen har reducerat till häften. Typ. Gör test med en matsked sirap på kylskåpskall tallrik för att se hur tjock sirapen har blivit. Häll på ren burk.

Eftersom jag inte har någon bild på sirapen än så blir det ett foto av förra årets saft.

Apropå sirap, jag har en granskottssirap under tillverkning. Denna görs utan kokning vilket förhoppningsvis ska bevara C-vitaminerna i sirapen. Granskott har mycket vitaminer i sig.

40% råsocker skulle blandas med 60% granskott. Otydligt tycker jag, menar de vikt eller volym? Men jag gick på volym och det verkar funka. Skaka burken dagligen står det i vissa recept men å andra sidan berättade matgeek i sitt youtubeklipp att han inte skakade en enda gång så det testar jag också.

Så här såg det ut vid starten.
Så här ser det ut efter endast fyra dagar i ett soligt fönster. Nästan allt socker har smält.

Apropå burkar som står i soliga fönster så har jag avslutat den ”kallgjorda” maskrossirapen. Dels hade den gått ”över tiden”, dels hände det inte så mycket mer.

Sockret ville verkligen inte lösa sig så jag hällde hela paketet i en tratt (med inbyggd sil) och fick ut ca 1 dl sirap. Blommorna som skulle påminna om fikon ville jag inte smaka på pga oaptitlighet.
Det var allt. Hädanefter blir det kokt maskrossirap för det blev både gott och mycket.

Inledningen av juni bjöd på härlig sommarvärme så att ställa något i ett soligt fönster var enkelt. Gräsklipparsäsongen är inledd och vi betraktar fortfarande detta som vardagsmotion. Inga robotar, ingen självgång. Däremot så blir man törstig och då visade det sig att kombucha smaksatt med mynta var en riktig tiopoängare. Det kommer förmodligen att bli mycket sådant i sommar.

Avslutningsvis vill jag ge er några riktigt bra lyssningstips:

Odla med P1, Sveriges Radios trädgårdsprogram, som även finns att lyssna på i play eller pod, har ett tema just nu som handlar om att vara klimatsmart i sin trädgård. Det handlar om jord, gödsel och en hel del annat. Det började i avsnittet Rädda påskliljan och återkommer i Lite vallmo piggar upp och fortsätter i senaste avsnittet Vinruta och pimpinella. Jag hoppas att det blir mer av detta.

Du hittar alla avsnitten här.

Podden Odlarna är alltid värd att lyssna på om man är trädgårdsnörd men i senaste avsnittet intervjuas Viktor Säfve som driver Åfallet Skogsträdgård utanför Haddebo i södra Närke. Det är ett långt avsnitt, Viktor har väldigt mycket att berätta, men det är superintressant för den som vill odla klimatsmart och har ett allmänt naturintresse, i synnerhet beträffande skog.

Jag har skrivit om Åfallet Skogsträdgård förut, de har kurser och festivaler och är värda ett besök.

Här är en länk till Odlarna.

Här är en länk till Åfallet Skogsträdgård.

Först var det hägg, nu syrén och snart fläder. Det mesta är sått och planterat, bäddarna är täckta och nu är det skötsel, vattning och gödning som gäller. Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite bilder från läget i odlingarna.

Håll fingrarna gröna.