Julirycket

Efter den intensiva perioden under våren blir det alltid lite lugnare i juni och halva juli. Underhåll i form av vattning, lite gödning, binda upp och klippa av hör till men det är ganska lugnt i förhållande till april och maj.

Helt plötsligt börjar man se änden av juli och som jag antydde förra veckan så är det dags att göra ett intensivt ryck igen. Här följer alltså min att-göra-lista för de kommande dagarna. Avslutningsvis tänker jag följa upp forskningsresultatet gällande bokashikompostering som jag skrev om förra veckan. Än är inte sista ordet sagt i bokashigate.

Det har regnat i två dagar så jordarna är mättade på vatten och tunnorna är fulla. Det ser jättebra ut. Imorgon (torsdag) ska det bli ganska fint väder så då passar det bra att så fröer och plantera ut lite förodlade saker. Det blir lättare för allt att gro när jorden är riktigt blöt.

Sommaren innebar en trög start för all sallat men nu är vi ikapp och det ska bli mer. Lite romansallat ska planteras ut.
Varför inte lite rucola också? Jag har en en liten plantskola på norrsidan av växthuset där jag driver upp nya plantor och pysslar om ”extraplantor” som funkar som back up.
Kvanne har jag också drivit upp men den är flerårig och fortfarande ganska späd så det är inget som kommer att planteras ut inom de närmaste dagarna.

Låt mig repetera; det finns grödor som inte trivs i mitten av sommaren när det är som ljusast, det är dessa jag väntar med att så till nu. Men det funkar så klart bara med snabba saker. Dill till exempel. Jag kommer att skörda en hel del under kommande veckan, bland annat den dill som såddes först. Men jag kan inte få nog av dill så jag sår så länge det går.

Dill i perfekt kondition. Innan blomning och eventuella angrepp av skadedjur. Att skörda denna under en torr och solig dag är det bästa.
Tre sorters potatis, tidig, mellan och sen. Den hitersta är snabb och har redan blommat över, blasten börjar dessutom att vissna så den ska jag gräva upp nu. De andra två sorterna blommar för fullt och visar inga tendenser till att behöva skördas än.
Jag vet inte om jag ska skörda vitlöken än. Denna togs upp på prov och ser visserligen fin ut men det skadar inte med ytterligare några veckor i jorden. Den visar inga tendenser att falla isär så det är nog lugnt. De tre understa bladen är på väg att vissna men det är en bit kvar.

Förutom dill ska jag skörda sockerärt, potatis, gurkor, koriander och basilika. Alla dessa skulle bara bli sämre om jag väntade för länge.

Det som inte ska skördas ska istället gödslas. Den enda aktuella formen av gödning så här års är i vätskeform, något annat hinner inte grödorna dra nytta av. Att jorden är vattenmättad är utmärkt, då rinner inte gödningen rakt ner i underjorden utan stannar runt växternas rötter. Vitlöken kommer alltså att få en omgång gödsel eftersom jag väntar med skörden.

Kålen är köksträdgårdens största gödselslukare, den ska definitivt få en omgång näring.

Vid dagens inspektion av kålen hittade jag nya skador av minisniglar. Jag hade dessa angrepp i början av sommaren men spred då ut Ferramol vilket funkar effektivt hos mig. Nu är Ferramolen förbrukad så på min att-göra-lista står en ny omgång av Ferramol.

Frågan är om jag inte ska dra en repa med Turex när jag ändå är igång. Jag plockar larver dagligen men med Turex slipper jag det.

Ett av årets experiment är att odla vitkål i stor kruka. Den står en meter ovanför marken och har inte haft ett enda angrepp hittills.
Den fina sallaten måste så klart få vara med på bild.
Luktärterna bjuder på hänförande doft. Jag hörde Cecilia Wingård berätta i veckans avsnitt av Odla med P1 att man skulle plocka alla luktärter på morgonen, sätta dem i en vas och sedan kom det nya redan efter lunch. På så sätt får man luktärterna att blomma rikligt och länge.

Här hittar du senaste avsnittet av Odla med P1.

Här hittar du Cecilia Wingårds hemsida.

Det roliga är att gråärt och Lokförare Bergfälts jätteärt har nästan identiska blommor. Minus doften då så klart. Jag vill alltså slå ett slag för gråärt (Lokföraren är faktiskt en sorts gråärt!) eftersom de både är vackra och senare smakar gott.

Så här ser mina lokförarblommor ut.

När vi ändå är inne på jämförelser vill jag visa två bilder tagna med exakt en veckas mellanrum. Den första visade jag förra veckan, den andra tog jag för en stund sedan.

Onsdag vecka 28.
Onsdag vecka 29.

Plocksallat längs kanterna och gråärten Sollerön i mitten. Längst bort ser man även några bråkiga squashplantor. Med denna typ av plantering är det inte mycket bar jord trots att bädden inte täckodlas.

Nu hade det varit världens läge att följa upp detta nästa vecka, vara riktigt pedagogisk och utvärdera men istället tänkte jag ta lite bloggledigt. För att verkligen känna mig ledig så tar jag ledigt från rubb och stubb. Detta trots att grönsaksodlandet peakar exakt just nu. Så trotsigt, eller hur? Haha!

Men jag lovade ju att återkoppla gällande de färska forskningsresultaten på bokashi och att den sortens kompostering skulle vara värre för klimatet än en vanlig varmkompost.

Enligt bokashi själva är forskningen bristfällig och felaktig. I deras redogörelse kan de, förutom att hänvisa till annan forskning, berätta om den aktuella forskaren och flera knepiga grejer som hon har sagt och gjort tidigare.

Ja allt som kommer från SLU är verkligen inte hållbart eller för jordens bästa. Man ska vara lite vaksam gentemot grejer som kommer från dem.

Bokashi.se bjuder på mycket läsning och många källor på sin hemsida. Här kan du spana in den. Du hittar även en grupp på Facebook med samma namn. Därifrån kommer nedanstående citat som skrevs direkt efter att Odla med P1 hade sänt sitt program. (Med reservation för knepig meningsbyggnad.)

Har ni någonsin fått rådet att undvika att syra mat för att det bildas metan? Nej, eftersom det händer inte under dessa syrefria förhållanden som även materialet i en lufttät Bokashihink befinner sig i.

Det ska bli spännande att följa Bokashigate eftersom jag inte tror att sista ordet är sagt.

Men nu – over and out. Vi hörs om en månad ungefär.

Fotograf: Maria Svalin Sundfeldt

Positiva klubben

Till skillnad från förra veckan tänkte jag bara vara positiv idag! Den utlovade redogörelsen för Allelopati kommer jag således att skjuta på ett tag. Det blir däremot några ord om Bokashi och det senaste avsnittet av Odla med P1. Jag tycker att det blir allt tätare mellan de intressanta inslagen i det programmet. Fokus flyttas allt mer från dahlior till hållbarhet.

Hörde ni Sara Bäckmos sommarprat? Himla fint hörrni. I samband med detta så passade hon på att lägga upp lite spännande erbjudanden på sin hemsida. Bland annat är det en gratis föreläsning om att odla när det är kallt. Den finns tillgänglig till den 19 juli så skynda in och lyssna för den är riktigt bra!

Här kan du lyssna på Saras sommarprat från den 7 juli.

Här kommer du till gratisföreläsningen.

Det påminde mig om att under andra halvan av juli ska jag så nya grönsaker! Det börjar bli mörkare vilket gynnar en hel del växter som är lättare att odla på sensommaren. En del odlas för att stå kvar länge i landet, ja till och med skördas under vintern.

Du kanske tömmer en bädd med vitlök eller potatis snart? I den är det perfekt att göra en sommarsådd. Men bädden kan vara utarmad på näring så du bör gödsla med något snabbverkande och då är det vätska som gäller. Soppor gjorda på hönsgödsel, nässlor, vallört eller urin är perfekt.

Mangold växer snabbt och är mycket god även i späd form så det ska jag så i slutet av juli.

Det är ingen idé att så långsamma grönsaker som morot men det finns en massa snabba saker som stormtrivs på sensommaren. Spenat, dill, ärtskott, majrova, rädisa, sallat och späda blad av mangold, kål och rödbeta. Det är vad jag kommer att satsa på.

Ytterligare en omgång koriander ska jag också så. Den behåller smaken i fryst form men det finns inget som slår färska, nyskördade blad.

Här följer en ström av positiva bilder från veckans trädgård. Alla plantor är nöjda efter de senaste dagarnas ordentliga regn. Och jag är glad över att alla mina tunnor åter är fyllda.

Rosbusken Minette bodde på tomten när vi flyttade hit. Hon är lite känslig mot regn men doftar otroligt gott så hon har fått bo kvar. Dessutom har hon satt prägel på hela den delen av trädgården som har utvecklats till ett ”dofthörn”. Minette har fått sällskap av lavendel, kaprifol och förhoppningsvis en schersmin om den bara ville växa lite snabbare.
Bladlöken Allium Quattro används som gräslök och hela plantan är ätlig, även blommorna. Men jag låter hellre dessa stå kvar och pryda min örtagård.
Apropå lök så är det snart dags att skörda vitlöken. När de tre nedersta bladen har vissnat brukar man säga att den ska skördas men mina har bara lite vissna toppar än så länge. Däremot så har de fått ormlökar i toppen vilket är typiskt för sorten och inget att bekymra sig över. Tvärtom, de är jättecoola och ytterst kommer det att utveckla sig en knippe minilökar som går att så.
Den gula löken har lagt sig ner, mest pga regnet och stormen. Jag tänker börja skörda nu men bara för dagsbehov. Den får sitta kvar länge till för att bilda ett skyddande skal som gör löken lagringstålig.
Några små äpplen blir det trots att det inte verkar vara något äppelår. Tänk vad älgarna ska bli besvikna. Rödluvan är vårt härdigaste och starkaste träd och hon levererar. Någon gallring behöver vi dock inte ägna oss åt.
Vitkålen är på väg att knyta sig. Just nu vimlar det av kålmal men jag har läget under kontroll. En daglig genomsökning av ägg och larver räcker än så länge.
Förra årets succé, kålrabbin, verkar växa bra även i år. Den verkar inte särskilt intressant för skadedjuren vilket höjer intresseflaggan ytterligare för denna snygging.
Svartkål är svartkål. Det vore tomt utan den.
Det finns många spännande knoppar som är på väg att spricka. Den här solrosen blir inte högre än 30 cm vilket gör fotograferingen till en enkel match.
Löjligt liten är den gula kryddtagetesens knopp men att den är planterad i örtagården är ingen slump. Det här är en godsak i salladen, både blommor och blad.
Inte mycket att skryta med nu men jag vet vilken skönhet jag har att vänta när blåklintens knopp har slagit ut. Även denna är ätbar.
Redan utslagen är backnejliken med sin nästan skrikiga röda kulör. Denna ska definitivt flyttas från skamvrån i höst när perennarabatten ska uppgraderas.
Blommar för fullt gör även lobelian. Världens simplaste och vanligaste blomma men jag älskar färgen och det faktum att den blommar hela sommaren.
Jag som tyckte att djävulsbusken var fantastisk när den blommade för ett par veckor sedan med ljusrosa blommor. Nu ser den ut så här och jag har aldrig sett något liknande förut? Är det frökapslar?
Skördedags för sockerärtan Norli!
Det är dock många blommor samtidigt så vi har nog en god skörd att vänta. Med tanke på att vi har Norli i frysen från förra året så kan man nog säga att vi är självförsörjande på sockerärt. Det går visserligen inte att jämföra en krispig, färsk ärtskida med en upptinad och mjuk men smaken sitter.
Norli ramar in plantorna med vaxbönor men de har inte börjat blomma än.
I den nya bädden har sallaten kommit rejält och mellan de två raderna klättrar gråärten frisk och stark. Ser fram emot att se hur detta slutar.
I växthuset har basilikan nått mogen ålder och nu skördar vi för frysen och färsk konsumtion. En fantastisk ört.
I växthuset kan vi också konstatera att Black Cherry verkar ha kommit över omplanteringschocken och visar åter på spänst och fertilitet.

Avslutningsvis vill jag berätta lite om det spännande inslaget om bokashi i senaste avsnittet av Odla med P1. Du hittar programmet här.

Att kompostera är jättebra men en vanlig gammal varmkompost läcker en hel del näring och koldioxid, både uppåt och neråt. Koldioxid är inte vad atmosfären behöver, tvärtom, vi försöker ju producera så lite koldioxid som möjligt och skapa så många kolsänkor det bara går.

Då kom den skapligt moderna kompostmetoden bokashi in snett från öster och tog oss med storm.  Så himla effektivt, snabbt och klimatsmart! Tills man började forska på metoden. Anna Mårtensson är professor i markkemi på SLU och berättar klart och tydligt i ovan nämnda program att bokashi definitivt inte är mer klimatsmart än varmkomposten. Tvärtom, bokashin producerar metangas vilket är värre än koldioxid.

Bokashi omsätts under anaeroba (syrefria) förhållanden, därför produceras det ganska mycket metan. Det händer inte i en vanlig kompost för där sker nedbrytningen med lufttillförsel och då omsätts kolet och avgår som koldioxid. Metangas är mer klimatfarligt än koldioxid. 

Under nedbrytningsprocessen i bokashin finns det inget syre att reagera med. Det reagerar med väte istället och bildar metan, en kraftfull växthusgas.

När bokashin hamnar på sin slutstation, som gödsel till grönsakerna, så levererar den näring till växterna lika bra som varmkomposten.

Jag är glad att jag aldrig satsade på bokashi!

Ni är bäst!

Motgångar och biokol

Idag tänkte jag bjuda på lite bakslag, irritationsmoment och motgångar. Det är lätt att fotografera snygga vyer, vackra färger och aptitliga grönsaker. Men med sådana bilder känns det som om jag inte berättar hela sanningen. Allt går inte skitbra hela tiden. Nej verkligen inte.

Däremot så har jag blivit ganska bra på att inte deppa över det. Shit happens och man får glädjas över det som funkar i stället.

Dessutom vill jag prata biokol. Detta med anledning av ett inslag i senaste avsnittet av Odla med P1.

Ett äppelträd. Visserligen välmående, kanske i behov av en beskärning, men det finns inte ett enda kart. Fruktträden gapar ganska tomma i år, det var väl tajmingen med temperatur, blomning och pollinering som sket sig.
Vad sägs om den här sorgliga synen då? En skuggmorell som visserligen aldrig har gett särskilt mycket bär men som bara mår sämre och sämre. Närheten till granhäcken är mycket sannolikt en orsak till trädets illamående. Jag kommer att skriva mer om Allelopati nästa vecka.
Jag som var så pepp på svartrot. inte bara en god rot utan även en ätbar blast som kan bli perenn om man låter bli att skörda roten. Hurra tänkte jag som samlar på ätbara perenner. Fröerna sattes intill piplöken så att jag samlar den perenna köksträdgården på ett ställe. Men händer det något då? Nä. Det vill inte gro.
Ser ni sallaten? Det som brukar vara så enkelt vill inte längre växa hos mig. Nu har jag sått ny sallat, i finjord i en kruka i skuggan och den verkar må bra men att så en rad med simpel sallat i ett trädgårdsland verkar inte funka längre. Det ska daltas.
Antingen växer det inte alls eller också växer det för mycket. Här växer det piplök, jättefint, men det växer också en herrans massa jordärtskocka. För många år sedan flyttade jag odlingen av jordärtskocka härifrån. Tror ni att det växer på nya platsen? Nej, den vill tydligen trängas och krångla bland piplöken.
En del kål mår bra så den här bilden är inte signifikant för hela kålodlingen. Men en tredjedel äts av minisniglar, jordloppor och nu såg jag de första kålmalslarverna. Dagliga kontrollrundor krävs för att få behålla kålen.
Ynklig utdelning av palsternackor i år. Den nedre är en av få som grodde i första sådden. De två övre kommer från en kompletterande sådd som kan ha varit för sen. Skamligt.
Man ska vara glad. Jag har väldigt många plantor purjolök i år, det är roligt, men de är så löjligt små. En del är tunnare än gräslök och de växer för sakta.
Pak Choi och Tat Soi. Ha. Gick i blom innan de hann bilda ett enda blad.
Solcellsbevattningen som vi har i växthuset, och som har gått som en klocka i två år, trilskas. Den måste startas manuellt, eller snarare munuellt, eftersom den måste sugas i gång varannan timma. Vad är då vitsen liksom?
Vi övervintrade endast två chiliplantor, Black Pearl var för vacker för att kasta på komposten. Efter omplantering har de sett ut så här. Definitionen av en fallen skönhet.
Vad är problemet med tre flaskor kombucha kan man undra. Jo! Jag har tydligen gjort någon B-kombucha hittills och det är också den metod som jag har gjort reklam för. Den smakar visserligen gott men är inte alls så full av näring som ryktet säger. En riktig, och näringsrik, kombucha görs lite annorlunda och går inte att slarva ihop. Kombucha är inget skyddat varumärke så vem som helst kan kalla nästan vad som helst för kombucha. Som upplagt för lurendrejeri. Smaksättningar från vänster: myntablad, fläderblom och klassiska chaikryddor. Den som vill lära sig äkta kombucha går med i Kombuchaklubben på Facebook.

Och så knotten. Visserligen har vi en maskin som tar udden av svärmarna men en vindstilla dag strax efter ett regn spelar det ingen roll hur många maskiner som surrar. Jag har lärt mig att leva utomhusliv under dagarna och tillbringa knottkvällarna inomhus så här års. Att leva luststyrt får man göra andra tider på året.

Nu över till biokolen!

Jag har skrivit om biokol förut, bland annat här och här men efter att ha lyssnat på senaste avsnittet av Odla med P1 (Tysk trädgård i Dalarna) så fick jag lära mig något nytt!

Här kommer du till programmet.

Tungmetaller finns naturligt i våra jordar och tas upp av träden. Att vedaska innehåller ganska stora mängder tungmetaller, i synnerhet kadmium, är känt sedan några år. Aska har tidigare använts som gödning och för att hålla vissa skadedjur på avstånd men nu rekommenderas det inte längre.

Då blev jag fundersam på om det var okej att använda biokol eftersom det också kommer från träden. Det borde ju också innehålla kadmium i så fall.

I programmet intervjuas Holger Kirschmann, han är professor vid SLU i växtnäringslära och markvård. Han berättar att aska innehåller kadmium i en lättlöslig saltform medan kadmium i kol är hårt bundet. För att höra den kemiska förklaringen till hur det funkar bör du lyssna på programmet.

Kol (Biokol) är ett stabilt material som bryts ner 1% varje år. Det tar alltså 100 år att bryta ner en bit kol. Eftersom tungmetallerna sitter fast i kolet så bryts de ner i samma takt. Risken för att dessa tungmetaller ska orsaka skador är i princip obefintlig säger Holger.

Tvärtom så kan faktiskt biokolet sänka halterna av tungmetaller i jorden (om de skulle råka finnas där). Överlag är organiskt material i jord bra på att binda tungmetaller till sig, det kallas för fastläggning. Kolet kan inte sanera en jord men det kan oskadliggöra den genom att göra tungmetallerna otillgängliga för växterna.

Avslutningsvis vill jag berätta varför biokol i jorden är så himla bra (förutom att binda tungmetaller):

  • – Markstrukturen blir mer porös vilket är gynnsamt för växternas rötter.
  • – Biokolet binder vatten vilket ökar markens vattenhållande förmåga.
  • – Dränks biokolet i näringslösning innan det sprids i marken så blir det ett magasin av växttillgänglig näring.
Kol i botten av min komposttunna samlar upp lakvatten och är näringsmättad när jag ett år senare sprider denna i min jord. Jag köper ren kol utan kemikalier från närmaste kolmila. Här i Bergslagen brukar de vara ganska vanliga.
Och den här boken är kalasbra för den som vill fördjupa sig i ämnet.

Det är värt att notera att Kirschmann är ekokritiker. Eller var. De texter han har författat har några år på nacken så jag hoppas att den moderna forskningen har slagit hål på hans teorier.

Nästa inlägg får nog bli av det positiva slaget. Det är ju mycket som växer fint trots allt.