Lön för mödan

Nu kommer årstiden då vi handlar som minst mat. Förråden är som fullast. Framför allt fyller vi inköpskorgen med mejerivaror och spannmålsprodukter. Om vi handlar saker utöver det, för det gör vi absolut, så ligger det utanför nödvändighetsregistret.

Idag blir det matlagning i kombination med skörd. Lite recept alltså.

Förra veckan skrev jag att jag skulle skörda ruccolan. Hur denna skulle förädlas hade jag inte beslutat än men det blev torkning. Två dygn i torkapparaten, det hade kanske räckt med ett, gjorde bladen prasseltorra.

Aromen är kvar, den där typiska och peppriga, så jag ser framför mig hur jag smular ruccola över diverse rätter där jag tror att den kan tillföra något positivt.

I år mognade tomaterna i tid, det blev ovanligt lite som skulle eftermogna inomhus. Skönt, för det är lite platskrävande. Jag har redan skrivit att årets tomatförädling är torkning men i helgen när vi bjöd vänner på tacos kunde vi avnjuta ganska många i färsk form.

Inte fler än så här ligger det på årets bricka och då är hälften redan mogna.

De mjölksyrade morötterna är färdiga och det var en mycket angenäm upplevelse. Som kryddning i burken lades korianderfrö, inspirationen kom från Johan Björkmans bok Det Nordiska Skafferiet.

Därför har vi provat att servera moroten, som är så full av smak i sig själv, endast tillsammans med rostade och grovmalda korianderfrön och lite gomasio. Det är ett sesamsalt som går att hitta i välsorterade matbutiker men under den senaste utbildningen gjorde vi eget och det var enkelt.

Här finns en bra beskrivning av hur man gör.

Gomasio består av endast två ingredienser, sesamfrö och salt, men med rostning och sammansättning uppstår så många fler lager av smak än de ursprungliga. Att strössla gomasio över en sallad är till exempel ett mycket hett tips!

Av någon anledning tyckte jag att denna sidorätt passade bäst att äta med pinnar.

Just nu står torkapparaten och surrar i bakgrunden. Den går ofta nuförtiden. Idag ligger det chilifrukter i den och några av dessa är svinstarka så öron-näsa-hals-systemet är väldigt öppet om man så säger.

Förra året var det fler frukter i torken och då fick den flytta ner i källaren eftersom både människor och hund gick omkring och nös.

Det står även rödbetor på menyn idag. Jag tror inte att vi blir mätta på varsin morot. Jag hämtade in två (rödbetorna kan utan problem står kvar i landet ett tag till) med helknasig form som jag nu har kokat i buljong. Dessa får svalna innan jag drar av skalet och gör en sallad av dem.

Receptet hittade jag i den numera nedlagda tidningen Vegourmet (nr 2/2017) och det är en topp-fem-rätt med rödbetan som huvudingrediens.

4 kokta kalla rödbetor, gärna i olika färger
2 apelsiner, skalade och filéade
3 msk kapris (jag använder fläderkapris)
2 schalottenlökar, fint hackade (röd lök går också bra)
Persilja, några kvistar, fint hackade
1 tsk rosépeppar, lätt mortlad
2 msk smakstark olja
2 msk färskpressad citronjuice (eller rabarberjuice)
Flingsalt
Skala och skär betorna i tunna skivor, helst på mandolin. Arrangera skivorna på tallrikar. Toppa med apelsinbitar, kapris, lök, persilja och rosépeppar. Ringa olja och citronjuice över och strössla flingsalt på toppen. Enjoy.
Nykokta rödbetor.

Till sist vill jag rekommendera en bok och en pod som hänger ihop. Lina Gustafsson är veterinären som tog jobb på ett slakteri för att sedan skriva boken Rapport från ett slakteri. Den är en stark redogörelse för hur det fungerar och som jag tycker att alla köttätare borde läsa. I senaste avsnittet av VEGO-podden intervjuas Lina om sina reflektioner, erfarenheter och den avtrubbning inför liv, död och lidande som hon möter.

Det finns ett ganska enkelt sätt att ta avstånd från den här hanteringen av djur.

Här finns boken.  Den finns även som ljudbok på till exempel Storytel.

Här lyssnar du på podden.

Mitt i oktober

Min idé om att lägga upp skrivandet på ett annat sätt gick fullständigt om intet.

Det händer för mycket och det verkar som om de röriga dagboksanteckningarna är min grej. Iallafall just nu.

Idag blir det ytterligare några ord om slutskörd, vinterboning, bra saker i media och ett par recept. Som vanligt alltså.

Nu har frosten kommit även till Getingedalen. Ingen hard core frost så allt har överlevt. Temperaturen går nästan ner mot noll på nätterna men inga förödande minusgrader än.

Fast jag är i fas. Vem kunde tro det? Allt känsligt är omhändertaget och organisationspusslet av övervintring av chili och pelargoner är lagt.

Det fanns dock en gröda som var känsligare än jag trodde. När jag skulle gå ut och skörda mina gråärter så var de helt borta. Plantan hade vissnat men jag hade räknat med att ärtskidorna skulle hänga kvar men det fanns inte ett spår av några ärter. Lite tråkigt eftersom det var en kulturarvssort som inte finns i handeln. Jag lärde mig verkligen något där.

Vitkålen är skördad. Den kan se riktigt trist och oaptitlig ut på slutet och det ligger nära till hands att tänka att det är kört men icke. Skala av lagren av tuggat, trasigt, brunt och geggigt så gömmer sig det allra finaste kålhuvud. Man kan tro att det ska gömma sig insekter och bös inuti men det är hur fint som helst. Jag har aldrig stött på några otrevliga överraskningar.

Finfin vitkål av sorten Elisa. Vi började med smarrig pizzasallad men det kommer också att mjölksyras och göras kålpudding.
Årets minsta. Söt.

Jag får grymt fin fransk dragon i år. Vi har ätit så mycket vi har orkat men det går liksom inte åt så mycket. Det är så mycket karaktär på denna ört, små mängder räcker. Nåväl, inget går upp mot en hederlig bea och med inlagd dragon når du himmelsk smak. Jag gjorde helt enkelt dragonvinäger vilket ger mig två användbara ingredienser. Men det står fortfarande kvar massor av dragon i jorden.

Se detaljerat recept här.

Slutskörd av spenat och squash som ropar eat me gav oss anledning att leta upp ett nytt recept. Ett helt fantastiskt bra recept var det dessutom. Vi lade till lite vitlök men i övrigt följde vi instruktionerna.

Här hittar du instruktionerna till görgoda squashrullar.

Salt, peppar och parmesan från butiken, resten från trädgården.

Vi gjorde slut på sista gurkorna i en tzatziki. I Getingedalen är det ett populärt sätt att konsumera gurka på. Älskar känslan av att allt går åt. Inget kastades bort.

Ett annat sätt att äta gurka på är mjölksyrad. För över en månad sedan startade jag en omgång mjölksyrad gurka, den första i mitt liv, utan att veta ett dyft om hur det skulle sluta. Visserligen hade jag läst på ordentligt men ändå.

Vid provsmakningen av den första gurkan höll jag på att ramla av stolen för det var så gott. Betydligt godare än alla köpta surgurkor någonsin. Den avnjöts med en klick smetana och hunung från våra hyrbin.

En helt annan sorts tillagning som utförs regelbundet i vårt kök är müsli. Eller granola som det kanske heter. Detta görs i stort sett bara med köpeingredienser så vad är då vitsen kan man undra. Det finns ju ekologisk och kravmärkt müsli i affären?

Visst gör det men jag tror att egenmixad müsli blir billigare. Dessutom kan jag styra innehållet så att det smakar exakt som jag vill. Och jag kan handplocka ingredienserna så att de matchar mitt hållbarhetstänk all the way. Så långt det går iallafall.

Här hittar du receptet till min bästa müsli. Eller granola.

Apropå vitkålen. I vanlig ordning är kålen jättefin så här års. Mitt i sommaren är det lätt att ge upp, kålfjärilar och larver håller på att ta över hela skiten, men med en ganska liten arbetsinsats så kan jag hålla odlingen i schack och jag vet att kålen återhämtar sig när larverna gett upp.

Just därför kan jag skörda fin vitkål och njuta av riktigt pampig och aptitlig svartkål i oktober. Till och med ruccolan är superfin.

Apropå ruccola så tänker jag att det är nästa blad som ger upp på grund av kyla. Ungefär som med sallat, man har den när man har den. Ingen lagringsgrönsak över huvud taget. Fast jag googlade lite. En del gör ruccolapesto. Men det tror jag inte kommer att gå åt i Getingedalen. En del torkar ruccola. Låter faktiskt lite spännande…? Vissa hackar och fryser in i färsk form. Undrar hur det blir…? Andra förväller en minut och fryser in. Kanske ska prova…?

Och varför odlar vi mangold över huvud taget? Min sambo gillar inte smaken och jag lagar sällan bara åt mig själv. Jag kommer att ge bort den men när våren kommer är det mycket troligt att jag sår några frön trots allt. Den är ju ändå väldigt vacker.

Oktobermangold. Helt ostädad och utan filter.

Visserligen skulle jag kunna frysa in en del för nu har vi en frysbox i källaren! Det finns återigen plats och luft i frysarna! Det går att hitta saker och var sak har fått sin egen hylla! Så otroligt lyxigt och bekvämt!

Bland annat har bondbönorna en helt egen avdelning. Denna näringsrika, lättodlade, goda och mycket användbara böna. Som faktiskt tillhör ärtsläktet egentligen. I Getingedalen används den frekvent.

Då var det extra roligt att höra Vetenskapsradion På Djupet den 13 oktober som tillägnade bondbönan ett helt eget program. Det stärkte mig i odlandet av bondbönor och jag hoppas att det inspirerar flera att odla den.

Här kan du lyssna!

När vi ändå är inne på avdelningen lyssna vill jag rekommendera ett nyinspelad samtal mellan Stefan Sundström och Rebecka Bohlin på ETC gällande skördetiden och vad vi gör med jorden nu. Visserligen är det en visuell intervju men den funkar lika bra utan bild. Mycket bra saker sägs och Stefan är en rolig prick. Tycker iallafall jag.

Här hittar du samtalet.

Nu ska jag hämta in ruccolan och experimentera lite.

Recept på granola

Det finns nog lika många granolarecept som granolamakare. Här kommer det som jag råkar gilla bäst och har lagat i två års tid nu.

Först och främst ska det smaka bra men det ska också vara ”rätt” konsistens. Ibland har jag experimenterat lite och fått fram något som är segare eller knaprigare men för mig ligger favoriten någonstans mitt emellan.

Dessutom vill jag styra inköpen av ingredienser så att de i så lång utsträckning som möjligt är ekologiska, kravmärkta, fair trade, hållbara och/eller lokalproducerade. Det får gärna vara en producent med stor transparens och en öppenhet gällande härkomst.

Och vad är då skillnaden mellan müsli och granola? En müsli är i princip bara en blandning av torra ingredienser, det är ingen värme inblandad i tillagningen. En granola är i stort sett alltid rostad och har någon blöt ingrediens i receptet.

RECEPT

Sätt ugnen på 125-150 grader.

1 dl honung blandas med 1 msk rapsolja i en kastrull. Låt smälta ihop på låg värme.

I en bunke blandas:

3 dl gryn (havregryn eller grynblandning)

1/2 dl pumpafrön

1/2 dl solrosfrön

2 msk linfrö

2 msk chiafrö

2 msk kanel

1 msk gurkmeja

1 nypa havssalt

Häll över honungsblandningen och blanda ihop allt. Bred ut massan på bakplåtspapper eller bakduk och rosta i ugnen i 8 minuter.

Ta ut plåten och blanda runt. Rosta i 4 minuter till. Låt svalna.

Hacka sönder kakan och häll på burk.

Förberedelser för vintern

Mitten av oktober är tiden då ljuset blir för svagt för odling på våra breddgrader. Redan etablerade plantor kan eventuellt växa till sig lite och om det är varmt så kan vitlöken få för sig att gro men generellt sett är det för mörkt för att odla.

Det är ljuset som är grejen, temperaturen är inte alls lika avgörande för odlingsresultatet.

Idag kom bilen som borrade fast snökäpparna och nu börjar jag vinterbona min trädgård. Det är en ovanligt varmt höst, blöt men inte särskilt kall. Jag har inte haft någon frost än och prognosen varnar inte för det heller. Jag jobbar ändå i någon slags härdighetsordning. Det som är känsligast omhändertas först.

I växthuset är det visserligen fortfarande varmt och skönt men otroligt fuktigt och den kombinationen leder till mögel. Här gäller det att ta hand om grejerna innan de är lurviga. De tomater som inte har hunnit mogna på stjälken får istället göra det inomhus. Och de tomater som börjar se lite ledsna ut torkas i ugnen. Förr gjorde jag alltid krossade tomater men i år blir det torkade. För att det är så gott helt enkelt.

Bönorna är riktiga värmeälskare så jag skördar rubbet. Så här års är inte bönorna lika stora och aptitliga men det är bara yta. Smaken och materialet är precis lika bra som annars. Vaxbönor förvälls och hamnar i frysen. Borlottibönorna torkas och blir förmodligen biffar eller hummus någon dag.

All grönmassa lägger jag på jordytan som näringsrikt täckmaterial. Maskar och mikroorganismer kommer att bryta ner det åt mig och göra min jord lucker och potent. Jag slipper dessutom gå omvägen via komposten där jag för övrigt förlorar mycket av näringen. Det organiska täckmaterialet ger mig den bästa starten på våren med en näringsrik jord som inte har blivit kompakt av störtskurar och dålig aktivitet på mikrolivet.

Bönbädden ska göras om till perennarabatt nästa år. Det blir en bra start för de stackars försummade blommorna i skamvrån.

Vinterförberedelserna innebär också att jag plockar bort klätterstöd och sådant som kan välta. Saker av plast som vindsnurror, vattenslangar och regnmätare plockas in. Betongbaden för bin och fåglar vänds uppochner. Krukor likaså. Möbler skruvas isär och stuvas undan. Saker av textil skyddas så gott det går. Det ska bli enkelt att kunna skotta snö och hämta saker utomhus; mat och ved till exempel.

Squashen är också lite frostkänslig så jag har plockat av de sista frukterna. Årets stora hit var riven squash i brödet så jag kommer troligtvis att riva och frysa in för framtida bak.

En musselsquash lyckades vi få. Den är för fin för att äta.

Gurkor, lök och potatis är också slutskördat och på tur står spenat, vitkål, fänkål, gråärt och örter.

Sådant som är köldtåligt, och till och med mår bäst av att stå kvar i jorden, är purjolök, grönkål, brysselkål, kålrabbi, vintermorot, vintersallat och palsternacka. Där behöver jag verkligen inte stressa.

Purjolöken kommer till och med att få bo i växthuset i vinter, jag drar upp dem ur jorden enbart för att de inte ska frysa fast och bli så svårskördade i snön. Vintersallaten skördar jag under snön och det ska bli spännande att se hur länge vinterportlaken kommer att hänga med.

Så här bodde purjon förra gången jag fick stor skörd.

Igår åt vi fransk löksoppa. Fem sorters hemodlad lök (gul, röd, purjo, vit och pip), buljong på eget örtsalt, timjan från örtagården och eget bröd med squash. Köpta ingredienser: mjöl (till brödet), ost och vitt vin. Lite olja, salt och peppar också förstås. Löjligt gott.

Från det vilda skafferiet har jag plockat så mycket nypon jag har hunnit men nu börjar de blir övermogna. Min pappa har hjälpt till. Av detta gör jag nyponpuré som jag fryser i portioner. Denna spädes med ungefär lika delar vatten till en supergod nyponsoppa, något som vi gillar i Getingedalen. Det är bara nypon, vatten och lite socker, that´s it.

Jag är på jakt efter kogödsel, ren kogödsel utan inslag av torv, hönsskit eller liknande. Lite halm och strö är inget problem. Min vanliga leverantör har tagit coronapaus. Den kan vara både färsk och brunnen och jag behöver ungefär 500 kg. Typ 10 stora säckar. Är det någon som har något värdefullt tips?

(Om du köper en säck kogödsel i handeln så är det bara 1-20% kogödsel i påsen. Den drygas ut med framför allt torv men även hönsskit och kalk. Det här borde vara förbjudet.)