Något nytt varje dag

Det har varit en kall vår. En tveksam vår. Och det får sina konsekvenser. Mest positiva tycker jag.

Påskliljorna är i färd med att blomma. Det blir nog lagom till 1 maj, långt ifrån påsken den här gången. Vitsipporna jobbar för fullt i vår gräsmatta men de brukar falla offer för för första gräsklippningen. I år är vi inte ens i närheten av någon gräsklippning. Nässlor och ramslök brukar ingå i valborgsmenyn men i år hade det blivit en torftig valborg om det hängde på dessa grönsaker.

Nässlorna är fortfarande ynkliga.
Jag satte nya ramslöksplantor i höstas. Jag ville dels utöka odlingen, dels sätta dem på en mer ”kontrollerad” plats. Alltså som jag har lyft på detta lövtäcke. Ingenting. Ingenting. Men så plötsligt idag – häpp!

Det som dock spirar och ser välmående ut är olika löksorter. Piplöken kommer kraftfullt och för den som fortfarande inte har piplök i sina odlingar – fixa det. Nu. Tänk smakrik salladslök som du kan skörda redan i april. Och tänk dekorativa alliumbollar på sensommaren. Och tänk att de kommer åter, år efter år.

Vitlöken måste jag visserligen sätta varje år på hösten men så enkel och anspråkslös den är. Vi har varit självförsörjande på vitlök i över tio år nu.

Eftersom bädden med vitlök inte kan grundgödslas på våren så gör jag det på hösten vid plantering. Och nu är det stödgödsling med vätska som gäller. Vitlök kräver mer näring än man tror. Jag stödgödslar en gång/vecka. Oftast med hönsgödselsoppa.

Rabarbern kommer pålitligt. Det är också en av de där tidiga grödorna. Det är på försommaren jag tar hand om den största skörden. Gör sylt och rabarberistärningar. Det blir ingen saft i år. Jag har massor i skafferi-kylen. Dessutom blir det paj. Vi unnar oss rabarberpaj när det är säsong för det.

En spännande sak som såddes förra året är kvanne. Den grodde i kruka och planterades ut i örtagården mitt i sommaren. I år förväntar jag mig att den ska ta fart och bli hög. Ändå upp till två meter om jag har tur. Huruvida den dör eller kommer tillbaka återstår att se. Vad jag ska ha den till? Rabarber och kvanne lär vara the perfect match men i övrigt tror jag nog att jag mest kommer att titta på hur den växer.

Rabarber har verkligen lite alien över sig när den är ung.
Kvanne – årets lärdom.

Något som inte alls går som det brukar är vintersådden av spenat. Eller är det bara den kalla våren som spökar? I februari sår jag spenat i växthuset. I mars-april brukar den gro och i maj skördas den. Årets upplaga är så ynklig att jag inte ens tog någon bild. Vad är skillnaden?

Däremot så gror kålen som vanligt. Det är så smidigt att den är så tålig. Det tog max en vecka så började fröerna att gro. Svinkalla nätter till trots. I växthuset får den maximalt med naturligt ljus och avhärdas automatiskt.

Först att gro var salladskålen. Det har vi aldrig odlat förut men 2020 var året då vi började göra och gilla kimchi på allvar så nu vill vi försöka göra det på egen salladskål. Hur svårt kan det va? Jo men kål kan vara klurigt på grund av alla konkurrenter. Det är inte bara vi som gillar kål. Å andra sidan har vi odlat kål med hyfsad framgång i många år så jag tänker att jag ska lyckas även med denna. Hej kimchi!

Frisk salladskål på G!

Till avdelningen mindre mysterier hör bladen på nedanstående bild. De liknar palsternacka och de sitter där jag odlade palsternacka 2020 men detta skulle alltså betyda att jag missade en del av skörden. Fullt möjligt! Antingen ska jag skörda och äta dem pronto eller också ska jag låta dem sitta, gå i blom och använda dem till fröodling. De flesta rotfrukter funkar så, andra året blommar de och producerar således nya fröer.

Det är bara det att dessa palsternackor sitter lite i vägen. Jag får se hur jag gör.

Till avdelningen inte-längre-ett-mysterium hör vintersallaten. Eller machésallaten om ni så vill. Efter några års odlande av detta både goda och generösa gröna blad har jag förstått att den växer hur som helst och överallt. Tidigt på säsongen dessutom. Det är också veckans dundertips. Odla vintersallat, bara gört.

Man står aldrig utan gröna blad om man odlar vintersallat.

Till avdelningen långlivade fröer hör vallmon. På en road trip till Dalarna för en herrans massa år sedan stannade vi på en garageloppis och fyndade. Förutom en lampa så köpte jag en påse frökapslar av vallmo. I deras trädgård växte gigantiska rosa vallmoblommor och det sades att fröerna kom därifrån.

Inte förrän 2020 sådde jag dessa dammiga fröer med förhoppningen inställd på nada. Men de grodde. Och i år kommer de igen. Tidigt. Så nu ska de flyttas in i den nya perennrabatten där vi hoppas att de ska trivas.

Ett annat vårtecken är att Herr Hyrkupa har varit här och tagit bort vinterskydden och sett om kuporna. Bina är laddade, det hör jag på dem.

Förra veckan lovade jag att mäta jordtemperaturen för att se om jag kunde sätta min potatis. 6 grader. 1-2 grader för lite. Så till nästa vecka borde det vara gjort. Hoppas att jag kan berätta om det då!

Nämen hej!

I’m back!

Vilken bra paus det blev. Här kom plötsligt pandemin till nytta. Jag stängde in mig i verkstan och hade bara HOMMAGE för ögonen. En utställning som faktiskt pågår fortfarande för den som vill se den live. Ända till den 5 maj finns möjligheten. Konsthantverkarna i Örebro, Järntorgsgatan 2 är adressen. Snyggaste hörnlokalen i Örebro.

För den som inte har möjlighet att besöka galleriet finns det en liten film att se istället.

Men den här bloggen handlar ju om odling och självhushållning och trots att jag har jobbat med utställningen så har jag även pillat med förodling och enklare planering.

Saker upprepar sig. Jag har sått och skolat om tomat, chili, paprika, purjolök och physalis. Alla kålsorter är också sådda och enligt traditionen står dessa i kallväxthuset. Avhärdning direkt liksom. Luktärternas fröer är också i jorden. Följer Cecilia Wingårds instruktioner eftersom de gav bra resultat 2020.

Luktärt 2020

Apropå växthus så är det dags att byta plasten på det. Den förra har tackat för sig, och vi tackar tillbaka eftersom den har jobbat på övertid. Jag kommer att vända mig till skapligt lokala Gjordnära Tunneväxthus för att höra om jag kan handla rejäl växthusplast på metervara av dem.

Växthuset som ska få ny plast

Något som inte sker varje år är att hela perennrabatten ska flyttas. Från skamvrån, där vi sällan rör oss, till centrum där vi är hela tiden. Blommor är ju vackert och gör mig glad och det kommer inte att innebära några nya inköp.

Jag rotade runt i jorden där de ska sättas och där behövs inte heller tillskott av något nytt. Flera års täckodlande och medveten gödsling med stallgödsel, kökskompost, guld- och nässelvatten har gett mig svinfin mull och massor av mask. Kanske lite slösigt på oätliga växter men… nej. Det här känns jättebra.

Hönshuset kommer att färdigställas och förhoppningsvis flyttar det in nya husdjur i sommar.

Så här långt hann vi innan vintern.

Jag ska gräva ner tre nya havtornsdamer, en liten lottakår, intill de gamla buskarna. Efter att ha levt med havtorn några somrar så har jag fått mersmak. Svenne har sett till att mina två äldre lottor har gett fin skörd. Nu ska vi se om Svenne orkar med ytterligare tre kvinnor.

Jag har gjort marmelad på havtorn, det var riktigt gott, men vårt vanligaste användningssätt är att ha dem i smoothies. Jag styckfryser dem på bricka och häller sedan i glasburkar. Då blir det lätt att portionera. Grymt näringsrika bär!

En planta buskkål har förärats mig tack vare en generös granne (ni som vet – ni vet). Buskkål – har aldrig hört talas om sådan förut – men den ska vara fullt ätbar och tyvärr få samma ohyra som all kål. Det balla är att den är perenn, kan bli två meter hög och blir en gigantisk vitblommande buske på sensommaren. Jag måste tänka på placeringen med andra ord. Stäppkål verkar den också kallas.

Inte mycket till buske i dagsläget men…

Jag brukar köpa lokal stallgödsel av Lions Kilsbergen. De levererar ända till dörren och skiten är packad i säckar. Mycket smidigt och det är 100% gödsel, inte utdrygat med torv eller annat skräp som det ofta är i säckar man köper i stora affärer.

Sedan gjorde Lions ett coronauppehåll och jag fick söka efter en ny kran. Alltså, jag har ju inte långt till slätten och lantbrukarna. Det svåraste var att lyfta luren och ringa en av dem. Hej, kan jag köpa koskit av dig? Jag betalar för hemkörning. 

Inga som helst problem. Vederbörande kunde ta 2,5 ton på skopan och inom 15 minuter låg det rykande lasset på min gräsmatta.

Guldgruva!

Kogödsel är ogräsfritt, långtidsverkande och ger dessutom ny substans åt jorden. Maskar och mikroorganismer älskar det och bryter ner det till ny, fin mull åt mig. Win win.

Nu väntar alltså en hel del tungt arbete. Precis som det brukar vara den här årstiden. Från och med idag och till slutet av maj är tiden då jag lägger mest energi i trädgården. Men jag är glad att jag vet att jag har dessa 5-6 veckor på mig, då kan jag sprida doserna över många dagar. Nästa steg är att gå ut och mäta jordtemperaturen, jag lovar att berätta vad termometern visade i nästa inlägg. Är det 7-8 grader kan jag nämligen sätta potatisen!