Tji rundvandring

Nästa vecka blir det helt enkelt en statusrapport med foton från trädgården.

Så avslutade jag förra veckans inlägg men jag kommer inte att hålla mitt löfte.

Orsaken heter väder. Inte för att jag är känslig för vatten, som hundägare har jag vant mig vid att vara ute i alla väder, men det blir kladdigt och tungt med blöt jord. Fröer fastnar på fingrarna, tuschet flyter iväg när jag ska skriva mina skyltar och kameran får fuktskador.

Men jag har annat att skriva om, tro mig, det händer saker där ute.

Bland annat tänkte jag följa upp det jag skrev om kogödselskandalen eftersom det finns rykande färskt material på den fronten. Dessutom blir det några rader om hägg, hos oss blommar den som bäst just nu.

I dagens avsnitt av Plånboken i P1 intervjuas Lena Israelsson om fusket i jord- och gödselsäckarna. Jag tycker definitivt att du ska lyssna på det. Antingen skrollar du fram 20 minuter eller också lyssnar du från början. Det första reportaget har också trädgårdsanknytning men tyvärr inte av det roliga slaget.

Här hittar du det aktuella avsnittet av Plånboken i P1.

Förra veckan skrev jag att Lena inte hade hunnit blogga om kogödselskandalen än men nu har det hänt. Här läser ni hennes utförliga och informativa text.

I bloggen skriver hon både om sin medverkan i Plånboken men också att hon finns med i kommande avsnitt av Odla med P1, ett program jag alltid lyssnar på och har rekommenderat flera gånger här. Då ska hon dock inte prata kogödsel utan om pyralider, alltså bekämpningsmedlet som har smugits in i många gödselpreparat och en del jordar. Jag har skrivit lite om detta förut men Lena har skrivit kilometrar.

Det är uppenbart att hobbyodlarna är beroende av en pinsam och oreglerad marknad som inte går ut på att sälja bra grejer utan att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Nu lämnar jag eländet men det pågår fortfarande för fullt där ute. Du som konsument kan påverka situationen på två sätt: Köp inte billig jord/gödsel med tvivelaktigt innehåll och ställ frågor i affären.

Och kom ihåg att mineralgödsel är en tjusig omskrivning för konst- eller handelsgödsel. Big no no.

Över till häggen. Det är nog risk för att den har blommat över i stan men här är det prime time för häggen. Förra året var jag lite skadad av utbildningen eko-vegetariskt kök och såg det ätbara i allt. Vi kokade saft, picklade häggblommor och gjorde häggvinäger.

Det röda i saften kommer från rabarber som jag blandade i för syrans skull.

Ett år senare och vi har inte rört blommorna eller druckit en droppe av saften. Vinägern står också orörd.

Faktiskt så tror jag att pandemin är en del av orsaken. Det har inte arrangerats några kalas i Getingedalen på väldigt länge och det känns som om detta är spännande bjudgrejer.

Men pandemin har ju inte hindrat oss från att laga kalasmat, tvärtom, det har varit ett ypperligt tillfälle att grotta ner sig i nya recept och prova ny, spännande mat. Men häggen fick inte vara med.

Att saften är orörd är det minst förvånande. Vi dricker aldrig saft och all saft som kokas är i princip bara till för gäster och bjudningar. Vi hoppas att det finns anledning att ta fram den i höst.

Här har jag samlat mina recept med hägg.

Med andra ord, jag lagar ingenting med hägg i år. I förrådet finns även orörda produkter med syrén; syrénsirap, syrénsocker, syrénmarmelad och syrénsaft. Eller marmeladen har vi dock ätit och kastat. Den blev lite för bitter för oss.

För en gångs skulle tänkte jag ligga steget före; här kommer mina recept med syrén.

Att se fram emot!

Nämen hörni, nästa vecka hoppas jag verkligen att jag får bjuda på en fotograferad rundvandring i trädgården. En lägesrapport i bilder. Jag ligger efter, den kalla våren och en fet förkylning har saktat ner arbetet men det reder nog ut sig i slutänden.

Ny plast och kogödsel utan kogödsel

Så! Då hade vi äntligen alla grejer på plats! Dags att byta plasten på växthuset.

Vi har ett egenbyggt växthus från 2005. Första gången använde vi jättebilligt plast. Den kunde sitta i tre år innan den vittrade sönder. Man får vad man betalar för. Vi var ändå nöjda att den höll i tre år eftersom vi betalade typ noll kronor för den.

Därefter beställde vi riktigt tjock växthusplast för ungefär 1600 kr. Den har suttit till idag så den har också betalat sig. Förra året gjorde vi några provisoriska lagningar och insåg att 2021 är året då vi byter alltihop.

Den här gången beställde vi växthusplast på metervara från Gjordnära. Alltihop kostade 1200 kronor. Vi gjorde lite annorlunda den här gången och drog plasten runt hörnen. Dessutom förstärkte vi med packband för att häftpistolens klamrar inte skulle gå genom duken.

Packband gick inte att köpa kortare än 600 meter och kostade 350 kronor. Häftpistol hade vi sedan tidigare och klamrar kostar inte många kronor.

En anledning till att vårt växthus aldrig har blåst sönder beror på att vi har skruvat fast ribbor i reglarna för att hålla plasten på plats (se bild ovan). Dessa skruvades loss innan bytet så klart. Vi kunde konstatera att de var torra och att lasyren börjat flaga men att vi kan använda dem i några år till. Jag borstade av dem och ska ge dem en omgång lasyr för att öka livslängden. Priset för den burken är fortfarande okänd.

Allt som allt kommer bytet inte att kosta mer än 2000 kronor.

Östra sidan är strippad och redo för ny plast!

Mina bäddar börjar bli färdiggödslade och jag har börjat plantera. Senast petades bondbönor ner i jorden. Förra årets persilja har fått förstärkning av kompletterande sådd. Gurkan är sådd under kontrollerade former inomhus och de förodlade luktärterna har fått komma ut.

En sak om dagen.

Jag lyssnade på en liveföreläsning med Lena Israelsson. Från början var hon bara en odlingsguru i största allmänhet. Hennes bok Handbok för köksträdgården var kursbok när jag pluggade småskalig odling. Med åren har det dock visat sig att Lena inte bara är skitbra på grönsaksodling, hon är även aktivist.

När förra årets giftskandal uppenbarades var det Lena som drev kampen mot producenterna. Den skandalen är långt ifrån överstökad, det har visat sig att även årets jordsäckar och gödselpreparat innehåller klopyralid vilket Lena har gjort stor sak av. Heder åt hennes kamp och ork.

Men. I samband med att hon gick på djupet i den till synes riktigt ruttna jordbranschen så har det även uppdagats att mycket gödsel på påse är skräp. Precis som flera andra branscher har jord- och gödselfirmorna går under radarn och sluppit kontroller, deklarationer och transparens. Här får man tydligen kalla vad som helst för gödsel och komma undan med det.

Det är flera företag som säljer säckar som det står kogödsel på men som innehåller torv och 2% gödsel. Helt orimligt.

Det finns två saker att göra som konsument: Köp inte de aktuella sorterna och ställ alltid frågan i handeln: vad innehåller säcken?

Här kan du läsa Lenas blogg.

Bilden är lånad från Instagramkontot Odla utan att gräva (TACK!) och tabellen är sammanställd bara ett par dagar efter Lenas avslöjande och upprop. Förmodligen finns det redan en uppdaterad version av tabellen men låt denna vara vägledande när du handlar!

Lena har inte hunnit blogga om den oreglerade kogödselbranschen än, hon har liksom många järn i elden den damen, men hon skriver om det på Facebook. Hennes grupp heter Odlaren Lena Israelsson och är definitivt värd att följa om man vill stötta hennes kamp men också få löpande information om hennes framsteg.

Åter till föreläsningen. Den var bra, jättebra, men det var också samma dag som kogödselskandalen hade uppdagats så hon var lite splittrad och oförberedd. Hon är dock förlåten hundra gånger om med tanke på det obetalda jobb som hon lägger ner.

The Hero!

Föreläsningen spelades in och kan ses här.

Nästa vecka blir det helt enkelt en statusrapport med foton från trädgården. Odla på!

Kontraster

Förra veckans inlägg började med klagomål på vädret. Det var verkligen inte skönt ute. Idag är det raka motsatsen, man vill bara vara ute, hur underbart som helst.

Den här värmen som följd på regnet som föll i helgen har fått naturen att explodera. Plötsligt fick jag en känsla av bråttom.

Mina förodlingar ska snart planteras ut, prognosen ser ok ut och plantorna får inte plats inomhus längre. Vi behöver dock byta plasten på vårt växthus först. Jag skrev om det för ett par veckor sedan och sedan dess har plasten köpts, häftpistolen fyllts och packband införskaffats. Dock inte utan krångel, det fanns väldigt många olika sorters packband.

Vad ska vi ha packbanden till? Det är en förstärkning när vi häftar fast plasten så att inte häftan går genom duken.

Nästan bara tomater men till vänster syns även ett tråg med purjolök.
All frösådd lök mår bra av att klippas några gånger under förodlingen. Annars ränner den upp i långa taniga och sköra stjälkar. Genom att hålla löken kort så bygger den upp kraftiga rötter.
Alla plantor som har fått plats i ett söderfönster med naturligt ljus är lite finare än de som har stått under växtbelysning.
Chili och paprika. Jag använder såjord genom hela förodlingen. När näringen tar slut så gödselvattnar jag istället för att plantera om. Svag kobajssoppa och nässelvatten har jag använt och det verkar funka.

Sedan sist har vi ympat! Egentligen är det min sambo som är mest intresserad av ympning men vi har båda enklare baskunskaper i konsten så vi hjälptes åt. Eftersom han är ympchef och jag assistent så få han bestämma hur det ska gå till. Det finns flera sätt.

Det behövs verkligen ingen specialutrustning för att ympa men min sambo gillar saker, särskilt verktyg, så vi har så klart en ymptång och ymptejp.

Ymptången.

Ymptången är fiffig på så sätt att den klipper delarna i perfekt hona/hane och när man sätter ihop delarna blir det nästan svårt att se skarven.

Snittet.
Suddig bild men man ser det man behöver se.

Därefter snurrar man på lite elastisk ymptejp utan klister för att både skydda och stärka. Den här tejpen förintas av sig själv efter en tid. Men då den saknade klister så fick det bli några varv med vanlig eltejp på slutet.

Ymptejpen.
Eltejp och märkning.

Precis nu börjar knopparna att spricka på våra äppelträd så nu blir det dagliga rundor för att kolla hur ymparna mår. Även om jag inte är superintresserad av ympning så är det ändå lite spännande att följa.

Det börjar sina i matförråden men mycket finns också kvar. Vi har till exempel frysta bondbönor som vi gör pastej på. Och bärförrådet är stort, det finns gott om godsaker till frukostarna.

Vårt bästa smörgåspålägg är bönpastej. Här hittar du receptet.
Le Tarte.
Björnbär, aronia, rönnbär och havtorn mixas med lite andra frukter, juice, honung och yoghurt till en väldigt god frukostsmoothie. Jag tror att den är nyttig också.

Under vintern gick jag en kurs i permakultur. På distans så klart. Men har du inte gått en sådan förut, Kajsa? Nej inte en renodlad permakulturkurs. Jag pluggade småskalig odling 2016 och då gick så klart permakulturens principer som en röd tråd genom kursen men den gick aldrig på djupet.

Nu har jag gått en introduktionskurs i permakultur för att vara behörig  för ”högre studier” så småningom. Jag är lite småsugen på att gå en certifieringskurs i permakultur (PDC), framför allt för kunskaperna så klart men också för att själv kunna undervisa i ämnet.

Maria Svennbeck hette kursledaren och mer om henne och hennes engagemang kan du läsa här.

 

Sista bakslaget?

Alltså i skrivande stund är det rent förskräckligt där ute. Snöblandat, horisontellt regn och storm. Jag hoppas att det är sista bakslaget, prognosen visar härlig värme nästa vecka.

Nåväl, innan detta läskiga väder har det varit ganska skapligt ute. Jordtermometern visade hela nio grader en dag och jag var snabbt ute med mina sättpotatisar. Först en omgång med bredgrepen för att luckra lite men ingen gödsel. Mina potatisar får leva på resterna från förra året och det som täckmaterialet bidrar med.

Bredgrepen! Min ergonomiska, effektiva och skonsamma kompis!

Och att vi har fått detta väder oroar mig inte det minsta. Knölarna ligger tryggt 10-15 cm ner i jorden och påverkas inte av snö och storm.

Dessutom har jag börjat grepa och preppa alla andra bäddar också. När den där utlovade värmen kommer så vill jag gärna vara beredd. Här gödslar jag. Lite mer där kålen ska växa och lite mindre för mangold och morot.

Det har blivit en tradition att skicka i årets kökskompost i kålbädden. Jag har två varmkomposter där vi slänger avfallet från köket. På våren plomberar jag den ena för att börja kasta i den andra i stället. Den har ju då varit stängd sedan förra våren och töms först på fantastisk och näringsrik mull.

Visst, man kan skönja rester av sådant vi har ätit, särskilt sådant som tar lite längre tid att bryta ner, men det får åka med ner i jorden. Maskarna sköter nedbrytningen av detta.

Japp! Du ser kolbitar.  Jag grundar mina komposttunnor med kol (från en lokal kolmila) som får suga åt sig lakvatten och sedan bli biokol i mina bäddar. Närings- och vattenreservoarer samtidigt som de luckrar rejält.

Vi är dock bara två personer i hushållet och vi försöker att kasta så lite mat som möjligt så det blir inte så mycket i vår varmkompost. Det räcker bara till kålen.

Användandet av varmkompost är lite omdiskuterat med anledning av att komposten läcker, både uppåt och neråt, men det är en annan diskussion som jag gärna tar en annan gång (och har skrivit om förut).

Tillbaka till potatisen. Jag brukar sätta tre sorter, ett kilo av varje. En tidig sort, en sommarpotatis och en lagringsduglig höstknöl. I år fick jag ytterligare två sorter av en generös granne. Två spännande sorter som jag inte kände till och kanske inte hade valt själv. Kul med den sortens input, sånt lär man sig av.

Nu hade jag en viss yta planerad för potatis så jag fick utöka den lite. Och dessutom planterade jag lite för trångt. Jag tror inte att det blir något problem. Är det någon som vet vad som händer om potatisen sitter för trångt?

Det här är en tydlig och trevlig guide till hur man odlar potatis.

Apropå gödsel; förra året upptäckte man rester av bekämpningsmedel i ekologiska och KRAV-märkta gödningar. Framför allt i flytande extrakt men även i ekologisk jord.

Jag var en av de som drabbades och skickade in foton på förkrympta plantor och svarade på enkäter. Det drabbade framför allt tomat och paprika men även andra växter i samma familj.

Den korta förklaringen till hur detta hade hamnat i den ekologiska gödningen var att man använde gamla växtdelar till att skapa basen i gödningen, en trögflytande vätska kallad vinass. Men när det inte finns tillräckligt med ekologiskt odlade gamla växtdelar att tillgå så godkänner jordbruksverket att man får använda konventionellt odlade växtdelar till en viss gräns. Och det är fortfarande ok att kalla produkten för ekologisk och KRAV.

Big NO NO!

Inom det konventionella jordbruket används det en hel del bekämpningsmedel, pesticider och insektsgifter, och dessa hamnar så klart i vinassen. Det blev plötsligt solklart hur starka och hemska dessa medel är.

Alla som använde konventionella gödningsmedel, alltså konstgödsel/mineralgödsel/handelsgödsel, drabbades inte alls. För så är det ju: konstgödsel är en bra och billig näringskälla i stunden. Men för jorden, både klotet och myllan, och framtida skördar och generationer, är det en katastrof. (Den som köper fem jordsäckar för en hundring kan vara säker på att innehållet är gödslat med konstgödsel.)

Läs mer om konstgödsel här.

Vinass skapar omedelbara skador medan konstgödsel dödar på lång sikt.

Någon som engagerade sig i detta är odlaren och trädgårdsboksförfattaren Lena Israelsson. Hon har stridit i timtals och skrivit kilometerlånga texter gällande detta. Hennes blogg hittar du här.

Så vad är alternativet? Självklart har jag slutat med ekologisk näring på flaska men det är samtidigt helt otänkbart att använda konstgödsel. I år har jag således jobbat mer systematiskt med nässelvatten, stallgödselsoppa och guldvatten.

Källa till näring, både i magen och jorden.

Jag gjorde nässelbuketter redan förra året. Dessa hängdes på tork i ett förråd för att användas nu. Stallgödsel har lagts i blöt i några dagar och sedan silats. Den vätskan är mumma. Och så har jag helt enkelt kissat i lämpliga kärl och hällt i vattenkannan. Proportioner? En pink till en hink är lagom.

Kobajsberget börjar komma till nytta nu.

Men lukten då? Faktum är att blötlagda torkade nässlor inte luktar alls lika illa som färska. Hönsgödsel kan lukta riktigt fränt men kodynga har en mycket mildare doft. Och guldvatten, alltså kiss, späds så mycket att det inte finns någon lukt att prata om över huvud taget.

Jag jobbar i slutna kärl, hinkar med lock, och jag ställer en hel del utomhus. Dessutom ska allt spädas ganska rejält.

Det är framför allt under förodlingen som jag har behov av näring i flytande form. Bäddarna preppar jag med kompost och stallgödsel. En månad efter utplantering börjar jag dock stödgödsla med flytande näring, oftast hönsgödselsoppa eller guldvatten. En gång i veckan för de mest näringskrävande sorterna.

Det var allt för idag. Nästa vecka skriver jag mer om årets förodling.