Ivan Chai

Idag har jag lovat att publicera ett recept och det ska jag hålla. Jag beskrev det som ett gröna-vågen-recept, och det kanske man kan tycka, men jag vill hellre beskriva det som ett recept för oss som tar omställningen på allvar.

Ibland kan man göra en historia kort men jag tänkte redovisa den långa versionen. I början av mitt omställarliv, långt innan jag kände till begreppet, så gick jag på en föreläsning med Johanna Björklund, lektor på Örebro Universitet. Hennes forskning har fokus på hållbar mat och den som vill ha en utförlig beskrivning läser nedanstående kursiva text:

Johanna Björklunds forskning har fokus på hållbar mat. Den har en tvärvetenskaplig ansats med syfte att bidra till kunskap för en hållbar samhällsförändring.  Hon har arbetat i båda ändarna av livsmedelssystemet, med systemansats för att studera och utveckla hållbara sätt att producera livsmedel i deltagardrivna forskningsprojekt och som följeforskare i utvecklingsprojekt kring miljö- och klimatanpassning av mat i offentliga storkök.  Hon har arbetat med deltagardrivna forsknings- och utvecklingsprojekt som har haft fokus på frågor kring hållbar klimatsmart odling, biologisk mångfald på gårdsnivå, ekologisk vallfrö- och ekologisk tomatodling och utveckling av svensk agroforestry. Andra forskningsprojekt  handlar om lokala distributionsnät som en drivkraft för ökad hållbarhet i lantbruket, och utvärdering av hållbart jordbruk baserade på lokala ekosystemtjänster i olika delar av världen.

Citatet kommer härifrån.

Johanna pysslar helt enkelt med sådant som får mig att spinna.

Här finns en intervju med Johanna.

Och här finns en liten film.

Under föreläsningen, som hölls för riktigt många år sedan, berättade Johanna att vi bör välja mer lokalproducerad mat, alltså sådant som inte transporteras så långt, för klimatets skull. Om vi trots allt vill äta mat som har transporterats långväga så bör vi välja det som väger lite eller sådant som räcker väldigt länge.

Bra exempel på detta är te och kryddor.

Jag tyckte att Johanna hade en väldigt bra poäng, det var till exempel då som jag började att byta ut mitt ris mot inhemska spannmål.

Dagens recept är dock ett te. Det är klart att man kan göra gott te på mycket som växer i trädgården; mynta, svarta vinbär, nypon, hallon, johannesört och nässlor och det blir ofta gott, karaktärsfullt och smakrikt te på dessa örter. Men dagens tips liknar mer klassist te än något jag har smakat förut.

Ivan Chai görs på Mjölke, en av de vanligaste vilda blommorna i Sverige. Många kallar den Rallarros eller Mjölkört men det egentliga namnet är Mjölke (Chamaenerion angustifolium).

Jag har läst flera olika recept på detta te men de har alltid känts lite för krångliga eller ointressanta tills jag hittade Surtantens, Jenny Neikells, recept (hon finns på Facebook som Surtantens syrade).

Repa de gröna bladen av mjölke. Krama och rulla bladen mellan handflatorna så att fibrerna knäcks och växtsaften börjar titta fram. Packa bladen HÅRT i en plastpåse och sug ur luften. Förslut med påsklämma.

Bladen ska nu fermentera. Låt påsen ligga varmt och mörkt i 3-7 dagar, till exempel i skåpet ovanför kylskåpet. Påsen kan svälla upp under tiden, det är koldioxid som bildas. Om du öppnar påsen ska det lukta ensilage och lite fruktigt. Efter 3-7 dagar avbryter du fermenteringen och sprider ut innehållet för att torka. Använd en bricka och låt bladen bli knastertorra. (Om det bildas något vitt på bladen så är det jäst, inte mögel.)

Den kompakta och lite klibbiga bladbollen efter 4 dygns fermentering.
Bladen är utspridda på en torkolla. Otroligt angenäm och fruktig doft!

Förvara det färdiga teet mörkt och torrt. Brygg som vanligt te.

För att få lite mer karaktär på mitt te, både smak och färg, så valde jag att plocka blommorna från mjölken och torka dem vid sidan om. Jag har gjort saft på dessa tidigare, vilket blev gott men ingen sensation, så jag vet att de är ätliga och angenäma.

Blommor av mjölke.

Ivan Chai går att smaksätta som man vill. Mynta eller hallonblad är nog min favorit.

Det har gått alldeles för kort tid för att jag ska kunna utvärdera detta till fullo men om Mjölke/Ivan Chai kan ersätta mitt vanliga te, eller en del av mitt vanliga te, så är det ett steg på vägen mot självhushållning och en viktig del i omställningsprocessen.

Läs mer om Ivan Chai här. 

Redovisning

Jag lovade en massa saker i förra inlägget så idag känns det som ett redovisningsinlägg. Det var främst tre saker som utlovades: potatisskörd, sensommarsådd och vattentunnornas nya seriekoppling.

Jag tycker att det går trögt i år. Det kommer upp minnen på sociala medier som vittnar om att jag har skördat bär och grönsaker tidigare förr om åren. Men det är inte mycket  man kan göra åt den saken. Bara gilla läget.

Över till redovisningen.

Jag skördade min på pappret tidigaste potatis, Zoe, en vacker knöl som är röd både på in- och utsidan. Den tillreddes på kanariskt vis med massor av salt och tog slut på några sekunder. Typ. Tog jag något foto? Nej. Jag konstaterade dock att den inte var färdigväxt så nu dröjer det innan jag skördar nästa gång.

Recept på kanarisk potatis är lätt att googla.

De senaste åren har jag medvetet skjutit på vissa sådder. Att så rättika, rädisa, majrova och vissa andra saker i april-maj ger alldeles för dåligt resultat, särskilt om våren är varm och fin.

Många gånger handlar det om ljuset. När nätterna är så ljusa som hos oss så går grönsakerna i blom och/eller stocklöper. En rädisa blir bara en stenhård liten oaptitlig knöl med väldigt mycket blast, stjälk och blommor.  Växter kan även reagera med blomning och stocklöpning av andra orsaker, torka till exempel. Växten känner att den håller på att dö och gör allt för att reproducera sig, alltså gå i blom.

Så. Jag har sått spenat, rädisa, portlak, dill, rättika, sockerärt, sallat, majrova, broccoli-rybs och rucola. Det blir nog mer spenat när plats finns och lite mer färsk koriander vill vi ha.

Det är första gången jag gör min sensommarsådd så här tidigt. Oftast har det skett i slutet av juli. Det kan innebära att jag misslyckas men vissa grönsaker kommer att må bra av det. Sockerärten till exempel. Samtidigt som vi skördar för fullt av den som såddes i maj så sätter jag nya fröer. För majplantorna kommer att sluta producera och då är det gött med en ny omgång. När jag satte sockerärt i slutet av juli så har det inte hunnit bli någon skörd.

Om jag misslyckas med resten så får det bli en lärdom.

Spenat, majrova, rädisa och sallaten Cerbiatta som ska tåla ner till fem minusgrader. Detta såddes här om dagen. Men 30 grader, som det är nu, och små späda blad är ingen bra kombo så nu gäller det att vattna, vattna, vattna…
Sockerärten Norli såddes i en stor kruka.
Kanske att jag överdrev när jag sådde så här mycket rättika, alla kommer ju att vara skördeklara samtidigt. Ullen håller fukten i bädden.
Rucola har en tendens att gå i blom och då slutar den att producera peppriga blad. Men en sensommarsådd kan göra skillnad. Lite mörkare nätter brukar ha en annan effekt. Trots att jag har perenn rucola så är det för lite, jag skrev om det i förra inlägget, jag vill ha mer!
Vårsådd dill ger också skörd men sensommarsådd av dill ger en helt fantastiskt skörd, det är min erfarenhet.
Jag köpte en fröpåse i Japan utan att veta exakt vad den innehöll. Nej, man får inte köpa fröer utomlands, jag är medveten om det. Både fröer, bladform och smak vittnade om spenat men som med så många andra asiatiska bladväxter, typ komatsuna, mizuna etc. så är den otroligt snabb och rikgivande.
Det var inte skitlätt att shoppa i Japan…

Apropå Japan; just nu är det asienvarmt i Getingedalen, ja i nästan hela Sverige har jag förstått. Det är ingen bra tid att så på, här kämpar vi istället för fullt med att hålla liv i det som finns. Därför var det bra att vi fick ordning på seriekopplingen av våra vattentunnor!

Vi har 12 tunnor som rymmer nästan 200 liter vardera. Sex står nedanför altanen. Vi har frågat runt och hittade en firma som sålde billigt. Man måste så klart kolla vad det har varit i dem och att de verkligen går att göra rent.
Och ytterligare sex står bakom car porten. Till detta kommer två kubiktankar och ytterligare en tunna så nu börjar vi känna oss trygga när det blir torka. 2018 hade vi så klart inte klarat oss, det gjorde nästan ingen, men en vecka utan regn ska funka. Tack och lov har den här sommaren inneburit några rejäla skurar med jämna mellanrum. Det både vattnar och fyller tunnorna.

 

Inte vacker men otroligt bra. Den här har dessutom flyttats sedan bilden togs så nu står den på en mindre iögonfallande plats.

Kopplingarna mellan tunnorna köptes på Clas Ohlson. Här hittar du dem.

Slang går så klart att köpa på många ställen men vi ville ha en ganska stor diameter men inte mer än ett par meter och i Örebro finns Hydroscand på Aspholmen, där kan man köpa slang på metervara.

Nästa vecka blir det ett recept med hög självhushållningsgrad och mycket gröna-vågen-känsla. Drick, bada och vattna mycket så hörs vi!

Att skörda i juli

Getingedalen och jag har en sak gemensamt; vi är lite långsamma. Getingedalen kan inte rå för det, det ligger där det ligger och här kommer våren lite senare, det är lite kallare och här råder andra förutsättningar. Jag har blivit långsammare med åren, orsakerna är både medvetna och ofrivilliga. Jag har dock inga problem med det.

Så när andra skördar både gurkor och sallat så kan vi bara titta på och önska Bon Appétit för här är vi inte i närheten av någon gurkskörd än.

Detta är inget problem för mig, i slutet av säsongen är vi ikapp och äter gurka till både frukost, middag och kvällsmat.

Men. Vi kan skörda annat. Vissa saker har vi redan skördat färdigt och det är de perenna grönsakernas förtjänst.

Piplöken är ett sådant exempel. Den kommer tidigt och förser oss med milda löktoner i både varm och kall mat. Nu har den börjat bli träig och trist och skänker mest fröjd för ögat och insekterna.

Flädern blommar som bäst nu i början av juli. Vi passar på att lägga upp ett litet lager av saft och sirap, det är så flädern kommer till användning hos oss. Fläderpannkaka är en exklusiv rätt som passar väldigt bra ihop med jordgubbar och som man kan passa på att unna sig när blommorna är som vackrast.

Jag gillar nedanstående recept eftersom jag kan använda hemodlad rabarber istället för köpt citron. Citronsyra är en suspekt produkt, jag byter ut det mot vinsyra, 20 g räcker.

Flädersirap har jag skrivit om här.

Ett år gjorde jag fläderkapris på bären. Skitjobbigt, det kommer jag aldrig att göra om. Fast det blev gott!

Perenn rucola/sandsenap! Hur bra som helst! Kommer tidigt och är trögblommande. Den går alltid i blom men inte lika tidigt och kraftfullt som ettårig rucola.

Det blir både sallad och smörgåspålägg av rucolan.

Apropå perenner; många örter är ju fleråriga och kan också skördas nu i juli. På bilden syns malva, salvia, kvanne och kärleksört.

En ettårig ört som vi gärna konsumerar i Getingedalen är bladkoriander. En del lyckas få flera skördar på samma sådd, det har aldrig jag fått. Däremot så är den lättodlad och snabb så jag sår ny koriander snart för att ha färska blad hela sommaren.

Persiljan än tvåårig så jag lever gott på förra årets sådd. Nu går den i blom (undrar om jag ska försöka ta egna fröer?) men jag har också kompletteringssått med köpt frö för att få snurr på produktionen.

Basilikan är också ettårig men där har jag lärt mig att skörda ”rätt” så att jag kan få skörd på samma plantor hela sommaren. Basilika är känslig för både kyla och vind så den odlas i växthuset, under tomaterna.

Vi har ungefär 20 jordgubbsplantor. Det ger aldrig tillräckligt mycket skörd för att kunna koka sylt eller saft men det är så otroligt gott att kunna hämta en handfull solvarma jordgubbar till frukosten. Det är ganska mycket jobb med jordgubbar så jag tror inte att jag vill utöka odlingen. Var tredje år ger plantorna dålig skörd och jag måste alltid skydda bären från fåglar.

Vi har tre buskar blåbärstry. Det var min sambo som önskade sig dessa, jag är nöjd med blåbären i skogen. Det tog några år för buskarna att växa till sig men nu ger de ganska mycket bär. Tre buskar räcker dock inte till mer än direktkonsumtion till frukost men det är gott.

Tillbaka till avdelningen fleråriga örter: dragon, lavendel och libbsticka kan jag skörda hur mycket jag vill… om jag vill. Alltså dessa är jättebra att ha men man använder väldigt lite. Fina är de hur som helst.

Av de ettåriga grönsakerna kan vi skörda snabba sockerärter. Sorten Norli är min favorit.

Potatis kan vi nog också skörda men jag har inte gjort det än. Jag ger mig själv i uppdrag att göra det till nästa inlägg. Det är hög tid för en sensommarsådd! Det kommer jag också skriva om nästa gång. Och hur går det med juli-projekten? Jo vattentunnorna är seriekopplade och redo för skyfall. Redovisning nästa vecka.

Ut och skörda med er nu!