Hej chili!

När växthuset tömdes så blev de flesta växterna kompost/täckmaterial men vi brukar alltid låta några chiliplantor övervintra inomhus. En övervintrad chiliplanta levererar alltid mycket mer frukt året därpå. Det slår aldrig fel.

Ett bra exempel på en övervintrad chiliplanta.

Det är vanligt att det blir löss, spinn och annat elände på dessa plantor men vi har sluppit det. Däremot så brukar 25% dö. De pallar inte förändringen och den torra inomhusluften. De flesta brukar dessutom tappa blad och se lite dassiga ut men de brukar hämta sig på våren.

Nåväl, växthustömningen innebar även skörd av chilifrukter. Alla möjliga sorter. Dessa spreds ut inomhus för eftermogning och när alla var röda så skulle det kokas sås.

Alla dessa blev röda.

Här begicks ett litet slarvigt misstag i receptläsningen och när det upptäcktes så kunde vi lika gärna slarva vidare. Improvisationsmatlagning helt enkelt.

I chilisåsen är det salt, socker, vitlök och vinäger. Detta mixas, kokas och silas (i den ordningen). Såsen klar.

Vi vet inte hur länge detta håller sig i kylskåpet men både socker och vinäger har konserverande egenskaper så vi hoppas på ett par månader iallafall.

I silen fastnade skalbitar, kärnor och sånt och det var så pass mycket att vi testade att torka det. Ett tunt lager utbrett i en ugnsform. 50 grader i ugnen, luckan på glänt och ungefär 6-7 timmar senare så låg där en torr kaka med chilirester.

Denna mixades snabbt och vips så hade vi ett smaksatt chilipulver. Eller chiliflakes kanske det ska kallas.

Inget svinn över huvud taget.

Chili i form av sås, pulver eller flakes är mycket lättare att dosera och även den starkaste frukten kommer till användning. Om man dessutom blandar milda och starka frukter i samma sås så blir den så klart medelstark.

Det är roligt och lätt att odla chili. De är dessutom vackra och det är enkelt att ta egna fröer på frukterna. Även om jag inte är chilifrälst så rekommenderar jag att odla dem.

Black Pearl kan vara en av de vackraste chiliplantorna. Frukterna är mörklila i början men även dessa blir röda i slutänden.

Publicerat av

Kajsa Källérus

Mitt i skogen, uppe i de blå bergen, bor Kajsa Källérus. Med en vegetarisk kosthållning, stort intresse för hållbar utveckling och en ansenlig trädgård utvecklades hon till en obotlig grönsaksodlare med självhushållarambitioner. I bloggen berättar hon om sina framgångar, utvecklingsområden och erfarenheter. När Kajsa inte är i köksträdgården så jobbar hon som keramiker, lärare och kulturtant. Välkommen till Getingedalens Gröna!