Att gripa efter höstlöv

Snart är det november. Den gråbruna tiden är i antågande och inomhussäsongen startar. Än så länge är naturen ganska färgstark men det är många växter som redan har gått över till brunt.

Jag njuter av den allra sista prakten ute och funderar på kul matlagning istället.

Idag blir det några höstlövsfavoriter, matlagning, jordbrukspolitik, youtubetips och ett par strumpor.

Vi skulle vilja ha en japansk lönn, både färgen, bladens form och växtsättet tilltalar oss men vi vet att det är lönlöst. Det är för kallt för en sådan i Getingedalen.

Då får man gå på second best och när vi fick höra om den japanska rönnen, eller Carmencitarönnen som det egentligen heter, så slog vi till på två sådana. Det har vi aldrig ångrat. Så här års sticker den ut ordentligt med sitt eldiga bladverk.

Här kan du läsa mer om Carmencitarönnen.

En annan eldig trädgårdsvän är Aronian. Hittills har jag haft två ynkliga svartaronia som har gett dåligt med bär men så här års bjuder den på läckra löv istället.

Svartaronia

Jag har plockat mina aroniabär i kommunala buskage hittills men i år har jag köpt två plantor slånaronia som tydligen ska ge både fler och större bär. Huruvida bladverket är vackert vet jag inte. Och vart de ska planteras vet jag inte heller, därför kommer jag att jordslå plantorna till i vår.

En annan praktfull växt som vi bara har för att den är tjusig är Prydnadsapeln. Det finns några olika varianter, och jag vet inte det exakta namnet på vår, men bladen är mörklila på försommaren, blommar generöst med rosa blommor och får höstiga toner så här års. Klart värt att ha.

Prydnadsapel

I veckan gjorde vi slut på all hemodlad vitkål. Den finhackades, masserades med salt, kryddades med kummin och enbär och pressades ner i en glasburk. Det ska bli surkål, både nyttigt och… gott. Tycker åtminstone en av oss och det är gott nog.

Surkål in the making. Luktar lite dålig mage emellanåt.

När jag tittar på väderprognosen ser det ut att fortsätta vara ganska varmt. Ingen anledning att stressa alltså. Jag gör en sak om dagen i trädgården, senast skördade jag min timjan. Jag lämnar 5 cm av de små buskarna så att de orkar komma igen nästa år.

Jag fryser min timjan. På stjälk. I frysen släpper bladen och jag kan smidigt sära på innehållet. I vårt hushåll används ganska mycket timjan så vi har satsat på många plantor.

Till avdelningen konstaterade misslyckanden hör fänkålen. Inte själva odlingen, den gick jättefint, utan hur dåliga vi var på att äta den. För även om den ser fin ut nu så är det träig. Fänkål ska ätas späd. Slarvigt. Det går förmodligen att koka underbara buljonger på detta men det skulle bli oproportionerligt mycket buljong för oss.

Tvärtom så har årets morotsodling funkat utmärkt. Lagom mycket, lagom tätt, lagom stora. Sommarmorötterna börjar ta slut vilket är perfekt timing och vintermorötterna står orörda och ska snart skördas för lagring. Jag drog upp en av nyfikenhetsskäl och jag blev inte besviken.

Vintermoroten Rothilde levererar. Spännande avslutning med de spretiga tårna.

Någonstans mittemellan misslyckad och lyckad odling hamnar svartroten. Efter en inspirerande föreläsning med Annevi Sjöberg valde jag att så svartrot, men inte för rotens skull utan för blastens. Den ska tydligen vara perenn och en tidig och god primör.

Jag läste på och det skulle inte vara några konstigheter att odla svartrot. Jag sådde fröna i odlingsbädden där jag samlar perenna grönsaker men de ville inte gro. Jag sådde igen men icke. Tre plantor (av säkert 30 fröer) grodde och jag är glad över dem men jag kommer att så nytt i vår för jag ger mig inte.

En av få svartrotsplantor i Getingedalen.

En av veckans måltider bestod av pasta med syrad pesto. En rest från i våras när vi pluggade eko-vegetariskt kök. Peston skulle göras av vilda örter och vi valde nässlor och kirskål. I övrigt innehåller den vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar.

Det som skruvade till det hela var att vi tillsatte 2 msk vätska från en burk surkål. Detta fick stå två dygn i rumstemperatur och sura till sig. För att skapa en syrefri miljö hälldes ett lager rapsolja försiktigt på ytan. Den funkar som ett sigill.

Det här är så klart inte syrad pesto från grunden, det är en pesto med inympade mjölksyrebakterier men resultatet blir detsamma. Och att den har hållit så länge i kylskåpet tror vi också beror på de goda bakterierna. Peston gjordes i maj.

En annan god måltid som min mamma lärde mig att tillaga är tomat- och purjolökspaj. Den kan verka lite tråkig när man läser receptet men skenet bedrar, den är fantastisk! Och när huset har ett överflöd av både tomater och purjolök så blir det så klart denna paj till middag.

Här hittar du receptet!

Årets purjolöksodling har gått jättebra!
Piennolotomater, alltså vintertomater av sorten Principe Borghese. De kan lagras länge inomhus men dessa har börjat skrynkla sig så de passar utmärkt i en paj.

Nu över till avdelningen jordbrukspolitik. Sverige är självförsörjande på tre livsmedel: socker, spannmål och morötter. Övriga livsmedel är det lite si och så med. Och frågan är om vi kan säga att vi är självförsörjande över huvud taget när vi har importerat både bränsle och gödning som krävs för att odla ovan nämnda livsmedel.

För bara 30-40 år sedan kunde vi äta 75% inhemsk mat i Sverige, nu är vi nere på 50%. Att vi importerar mat finns det både fördelar och nackdelar med men att vi är beroende av importerad mat känns inte positivt på något sätt.

Att idka handel och därmed etablera/förvalta relationer med omvärlden kan ses som en fördel men när det gäller just mat blir det komplicerat.

  • – Vad händer om gränserna stängs på allvar under en längre period?

 

  • – Kan vi vara säkra på att maten från utlandet är rättvist odlad under schyssta förhållanden? (Kan vi vara säkra på att den svenska maten är rättvist odlad under schyssta förhållanden? Nej, inte helt och hållet men i betydligt högre grad.)

 

  • – Spårbarhet och transparens i livsmedelskedjan minskar avsevärt när vi importerar maten.

 

  • – Transport av mat är problematiskt, både av klimatskäl men även av näringsskäl.

 

  • – Vad skickar vi för signaler till högre ort när vi inte använder vår bördiga jord till livsmedelsproduktion?

 

  • – Svenska lantbrukare och livsmedelsproducenter lägger ner sina verksamheter eftersom de inte kan konkurrera prismässigt med de utländska.

 

Som konsument finns det definitivt saker att göra. Välj svenskproducerat i affären. Efterfråga svenskproducerat (och ekologiskt så klart). På sikt kan det öka Sveriges självförsörjningsgrad och det skapar arbetstillfällen.

Ät säsongsbetonat. Under delar av året får vi avstå vissa livsmedel eftersom de måste skickas från andra sidan jorden.

Och odla själv naturligtvis. Ju längre du klarar dig på egna tomater desto mindre efterfrågan blir det på de utländska i affären. Dessutom bygger vi upp kunskapen och traditionen runt matproduktionen vilket skapar gemenskap och fostrar nästa generations förhållande till mat.

Här följer lite referenser och källor till ovanstående:

Mest lättläst och tillgänglig (Från Sverige)

Som LRF formulerar det

Svenska Dagbladets syn på saken

Supermiljöbloggen har också skrivit om detta

Dagens Youtube-tips kommer från Borrabo i Västergötland. Där hittar man Ylva Arvidsson, författare till boken Permakultur och erfaren permakulturist. Hennes Youtubekanal Borrabo Permakultur & Jordliv är inte så tokig. Informativa filmer om jordens mikroliv, kompost och organiskt material.

Emellanåt är tilltalet lite långsamt och barnsligt, vibbarna från 70-talets barnprogram är påtagliga, men det är fortfarande ett tydligt och lärorikt innehåll.

Filmserien om jord hittar du till exempel här:

Del 1: Vad är jord & mineraler

Del 2: Organiskt material

Del 3: Mikroliv a

Del 4: Mikroliv b

Och så lovade jag ett par strumpor. Jo men kolla dessa! Visst är de fina!

Nästa gång jag skriver är det november.

Tomat- och purjolökspaj

Pajdeg:

1,5 dl grahamsmjöl

1,5 dl vetemjöl

125 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen. Tryck ut pajdegen i en form. Låt vila i kylskåp i en timme.

Sätt ugnen på 225 grader.

Fyllning:

2-3 dl riven ost

2 purjolökar

6-8 tomater

salt

peppar

oregano

Ansa och skiva purjolökarna. Koka den i lättsaltat vatten i 3-4 minuter. Låt rinna av väl.

Grädda pajskalet i 10-12 minuter. Lägg lite riven ost i botten. Bred ut purjolöken. Skiva och lägg på tomater. Krydda med salt, peppar och oregano. Toppa med resten av osten. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

Lön för mödan

Nu kommer årstiden då vi handlar som minst mat. Förråden är som fullast. Framför allt fyller vi inköpskorgen med mejerivaror och spannmålsprodukter. Om vi handlar saker utöver det, för det gör vi absolut, så ligger det utanför nödvändighetsregistret.

Idag blir det matlagning i kombination med skörd. Lite recept alltså.

Förra veckan skrev jag att jag skulle skörda ruccolan. Hur denna skulle förädlas hade jag inte beslutat än men det blev torkning. Två dygn i torkapparaten, det hade kanske räckt med ett, gjorde bladen prasseltorra.

Aromen är kvar, den där typiska och peppriga, så jag ser framför mig hur jag smular ruccola över diverse rätter där jag tror att den kan tillföra något positivt.

I år mognade tomaterna i tid, det blev ovanligt lite som skulle eftermogna inomhus. Skönt, för det är lite platskrävande. Jag har redan skrivit att årets tomatförädling är torkning men i helgen när vi bjöd vänner på tacos kunde vi avnjuta ganska många i färsk form.

Inte fler än så här ligger det på årets bricka och då är hälften redan mogna.

De mjölksyrade morötterna är färdiga och det var en mycket angenäm upplevelse. Som kryddning i burken lades korianderfrö, inspirationen kom från Johan Björkmans bok Det Nordiska Skafferiet.

Därför har vi provat att servera moroten, som är så full av smak i sig själv, endast tillsammans med rostade och grovmalda korianderfrön och lite gomasio. Det är ett sesamsalt som går att hitta i välsorterade matbutiker men under den senaste utbildningen gjorde vi eget och det var enkelt.

Här finns en bra beskrivning av hur man gör.

Gomasio består av endast två ingredienser, sesamfrö och salt, men med rostning och sammansättning uppstår så många fler lager av smak än de ursprungliga. Att strössla gomasio över en sallad är till exempel ett mycket hett tips!

Av någon anledning tyckte jag att denna sidorätt passade bäst att äta med pinnar.

Just nu står torkapparaten och surrar i bakgrunden. Den går ofta nuförtiden. Idag ligger det chilifrukter i den och några av dessa är svinstarka så öron-näsa-hals-systemet är väldigt öppet om man så säger.

Förra året var det fler frukter i torken och då fick den flytta ner i källaren eftersom både människor och hund gick omkring och nös.

Det står även rödbetor på menyn idag. Jag tror inte att vi blir mätta på varsin morot. Jag hämtade in två (rödbetorna kan utan problem står kvar i landet ett tag till) med helknasig form som jag nu har kokat i buljong. Dessa får svalna innan jag drar av skalet och gör en sallad av dem.

Receptet hittade jag i den numera nedlagda tidningen Vegourmet (nr 2/2017) och det är en topp-fem-rätt med rödbetan som huvudingrediens.

4 kokta kalla rödbetor, gärna i olika färger
2 apelsiner, skalade och filéade
3 msk kapris (jag använder fläderkapris)
2 schalottenlökar, fint hackade (röd lök går också bra)
Persilja, några kvistar, fint hackade
1 tsk rosépeppar, lätt mortlad
2 msk smakstark olja
2 msk färskpressad citronjuice (eller rabarberjuice)
Flingsalt
Skala och skär betorna i tunna skivor, helst på mandolin. Arrangera skivorna på tallrikar. Toppa med apelsinbitar, kapris, lök, persilja och rosépeppar. Ringa olja och citronjuice över och strössla flingsalt på toppen. Enjoy.
Nykokta rödbetor.

Till sist vill jag rekommendera en bok och en pod som hänger ihop. Lina Gustafsson är veterinären som tog jobb på ett slakteri för att sedan skriva boken Rapport från ett slakteri. Den är en stark redogörelse för hur det fungerar och som jag tycker att alla köttätare borde läsa. I senaste avsnittet av VEGO-podden intervjuas Lina om sina reflektioner, erfarenheter och den avtrubbning inför liv, död och lidande som hon möter.

Det finns ett ganska enkelt sätt att ta avstånd från den här hanteringen av djur.

Här finns boken.  Den finns även som ljudbok på till exempel Storytel.

Här lyssnar du på podden.

Mitt i oktober

Min idé om att lägga upp skrivandet på ett annat sätt gick fullständigt om intet.

Det händer för mycket och det verkar som om de röriga dagboksanteckningarna är min grej. Iallafall just nu.

Idag blir det ytterligare några ord om slutskörd, vinterboning, bra saker i media och ett par recept. Som vanligt alltså.

Nu har frosten kommit även till Getingedalen. Ingen hard core frost så allt har överlevt. Temperaturen går nästan ner mot noll på nätterna men inga förödande minusgrader än.

Fast jag är i fas. Vem kunde tro det? Allt känsligt är omhändertaget och organisationspusslet av övervintring av chili och pelargoner är lagt.

Det fanns dock en gröda som var känsligare än jag trodde. När jag skulle gå ut och skörda mina gråärter så var de helt borta. Plantan hade vissnat men jag hade räknat med att ärtskidorna skulle hänga kvar men det fanns inte ett spår av några ärter. Lite tråkigt eftersom det var en kulturarvssort som inte finns i handeln. Jag lärde mig verkligen något där.

Vitkålen är skördad. Den kan se riktigt trist och oaptitlig ut på slutet och det ligger nära till hands att tänka att det är kört men icke. Skala av lagren av tuggat, trasigt, brunt och geggigt så gömmer sig det allra finaste kålhuvud. Man kan tro att det ska gömma sig insekter och bös inuti men det är hur fint som helst. Jag har aldrig stött på några otrevliga överraskningar.

Finfin vitkål av sorten Elisa. Vi började med smarrig pizzasallad men det kommer också att mjölksyras och göras kålpudding.
Årets minsta. Söt.

Jag får grymt fin fransk dragon i år. Vi har ätit så mycket vi har orkat men det går liksom inte åt så mycket. Det är så mycket karaktär på denna ört, små mängder räcker. Nåväl, inget går upp mot en hederlig bea och med inlagd dragon når du himmelsk smak. Jag gjorde helt enkelt dragonvinäger vilket ger mig två användbara ingredienser. Men det står fortfarande kvar massor av dragon i jorden.

Se detaljerat recept här.

Slutskörd av spenat och squash som ropar eat me gav oss anledning att leta upp ett nytt recept. Ett helt fantastiskt bra recept var det dessutom. Vi lade till lite vitlök men i övrigt följde vi instruktionerna.

Här hittar du instruktionerna till görgoda squashrullar.

Salt, peppar och parmesan från butiken, resten från trädgården.

Vi gjorde slut på sista gurkorna i en tzatziki. I Getingedalen är det ett populärt sätt att konsumera gurka på. Älskar känslan av att allt går åt. Inget kastades bort.

Ett annat sätt att äta gurka på är mjölksyrad. För över en månad sedan startade jag en omgång mjölksyrad gurka, den första i mitt liv, utan att veta ett dyft om hur det skulle sluta. Visserligen hade jag läst på ordentligt men ändå.

Vid provsmakningen av den första gurkan höll jag på att ramla av stolen för det var så gott. Betydligt godare än alla köpta surgurkor någonsin. Den avnjöts med en klick smetana och hunung från våra hyrbin.

En helt annan sorts tillagning som utförs regelbundet i vårt kök är müsli. Eller granola som det kanske heter. Detta görs i stort sett bara med köpeingredienser så vad är då vitsen kan man undra. Det finns ju ekologisk och kravmärkt müsli i affären?

Visst gör det men jag tror att egenmixad müsli blir billigare. Dessutom kan jag styra innehållet så att det smakar exakt som jag vill. Och jag kan handplocka ingredienserna så att de matchar mitt hållbarhetstänk all the way. Så långt det går iallafall.

Här hittar du receptet till min bästa müsli. Eller granola.

Apropå vitkålen. I vanlig ordning är kålen jättefin så här års. Mitt i sommaren är det lätt att ge upp, kålfjärilar och larver håller på att ta över hela skiten, men med en ganska liten arbetsinsats så kan jag hålla odlingen i schack och jag vet att kålen återhämtar sig när larverna gett upp.

Just därför kan jag skörda fin vitkål och njuta av riktigt pampig och aptitlig svartkål i oktober. Till och med ruccolan är superfin.

Apropå ruccola så tänker jag att det är nästa blad som ger upp på grund av kyla. Ungefär som med sallat, man har den när man har den. Ingen lagringsgrönsak över huvud taget. Fast jag googlade lite. En del gör ruccolapesto. Men det tror jag inte kommer att gå åt i Getingedalen. En del torkar ruccola. Låter faktiskt lite spännande…? Vissa hackar och fryser in i färsk form. Undrar hur det blir…? Andra förväller en minut och fryser in. Kanske ska prova…?

Och varför odlar vi mangold över huvud taget? Min sambo gillar inte smaken och jag lagar sällan bara åt mig själv. Jag kommer att ge bort den men när våren kommer är det mycket troligt att jag sår några frön trots allt. Den är ju ändå väldigt vacker.

Oktobermangold. Helt ostädad och utan filter.

Visserligen skulle jag kunna frysa in en del för nu har vi en frysbox i källaren! Det finns återigen plats och luft i frysarna! Det går att hitta saker och var sak har fått sin egen hylla! Så otroligt lyxigt och bekvämt!

Bland annat har bondbönorna en helt egen avdelning. Denna näringsrika, lättodlade, goda och mycket användbara böna. Som faktiskt tillhör ärtsläktet egentligen. I Getingedalen används den frekvent.

Då var det extra roligt att höra Vetenskapsradion På Djupet den 13 oktober som tillägnade bondbönan ett helt eget program. Det stärkte mig i odlandet av bondbönor och jag hoppas att det inspirerar flera att odla den.

Här kan du lyssna!

När vi ändå är inne på avdelningen lyssna vill jag rekommendera ett nyinspelad samtal mellan Stefan Sundström och Rebecka Bohlin på ETC gällande skördetiden och vad vi gör med jorden nu. Visserligen är det en visuell intervju men den funkar lika bra utan bild. Mycket bra saker sägs och Stefan är en rolig prick. Tycker iallafall jag.

Här hittar du samtalet.

Nu ska jag hämta in ruccolan och experimentera lite.

Recept på granola

Det finns nog lika många granolarecept som granolamakare. Här kommer det som jag råkar gilla bäst och har lagat i två års tid nu.

Först och främst ska det smaka bra men det ska också vara ”rätt” konsistens. Ibland har jag experimenterat lite och fått fram något som är segare eller knaprigare men för mig ligger favoriten någonstans mitt emellan.

Dessutom vill jag styra inköpen av ingredienser så att de i så lång utsträckning som möjligt är ekologiska, kravmärkta, fair trade, hållbara och/eller lokalproducerade. Det får gärna vara en producent med stor transparens och en öppenhet gällande härkomst.

Och vad är då skillnaden mellan müsli och granola? En müsli är i princip bara en blandning av torra ingredienser, det är ingen värme inblandad i tillagningen. En granola är i stort sett alltid rostad och har någon blöt ingrediens i receptet.

RECEPT

Sätt ugnen på 125-150 grader.

1 dl honung blandas med 1 msk rapsolja i en kastrull. Låt smälta ihop på låg värme.

I en bunke blandas:

3 dl gryn (havregryn eller grynblandning)

1/2 dl pumpafrön

1/2 dl solrosfrön

2 msk linfrö

2 msk chiafrö

2 msk kanel

1 msk gurkmeja

1 nypa havssalt

Häll över honungsblandningen och blanda ihop allt. Bred ut massan på bakplåtspapper eller bakduk och rosta i ugnen i 8 minuter.

Ta ut plåten och blanda runt. Rosta i 4 minuter till. Låt svalna.

Hacka sönder kakan och häll på burk.

Förberedelser för vintern

Mitten av oktober är tiden då ljuset blir för svagt för odling på våra breddgrader. Redan etablerade plantor kan eventuellt växa till sig lite och om det är varmt så kan vitlöken få för sig att gro men generellt sett är det för mörkt för att odla.

Det är ljuset som är grejen, temperaturen är inte alls lika avgörande för odlingsresultatet.

Idag kom bilen som borrade fast snökäpparna och nu börjar jag vinterbona min trädgård. Det är en ovanligt varmt höst, blöt men inte särskilt kall. Jag har inte haft någon frost än och prognosen varnar inte för det heller. Jag jobbar ändå i någon slags härdighetsordning. Det som är känsligast omhändertas först.

I växthuset är det visserligen fortfarande varmt och skönt men otroligt fuktigt och den kombinationen leder till mögel. Här gäller det att ta hand om grejerna innan de är lurviga. De tomater som inte har hunnit mogna på stjälken får istället göra det inomhus. Och de tomater som börjar se lite ledsna ut torkas i ugnen. Förr gjorde jag alltid krossade tomater men i år blir det torkade. För att det är så gott helt enkelt.

Bönorna är riktiga värmeälskare så jag skördar rubbet. Så här års är inte bönorna lika stora och aptitliga men det är bara yta. Smaken och materialet är precis lika bra som annars. Vaxbönor förvälls och hamnar i frysen. Borlottibönorna torkas och blir förmodligen biffar eller hummus någon dag.

All grönmassa lägger jag på jordytan som näringsrikt täckmaterial. Maskar och mikroorganismer kommer att bryta ner det åt mig och göra min jord lucker och potent. Jag slipper dessutom gå omvägen via komposten där jag för övrigt förlorar mycket av näringen. Det organiska täckmaterialet ger mig den bästa starten på våren med en näringsrik jord som inte har blivit kompakt av störtskurar och dålig aktivitet på mikrolivet.

Bönbädden ska göras om till perennarabatt nästa år. Det blir en bra start för de stackars försummade blommorna i skamvrån.

Vinterförberedelserna innebär också att jag plockar bort klätterstöd och sådant som kan välta. Saker av plast som vindsnurror, vattenslangar och regnmätare plockas in. Betongbaden för bin och fåglar vänds uppochner. Krukor likaså. Möbler skruvas isär och stuvas undan. Saker av textil skyddas så gott det går. Det ska bli enkelt att kunna skotta snö och hämta saker utomhus; mat och ved till exempel.

Squashen är också lite frostkänslig så jag har plockat av de sista frukterna. Årets stora hit var riven squash i brödet så jag kommer troligtvis att riva och frysa in för framtida bak.

En musselsquash lyckades vi få. Den är för fin för att äta.

Gurkor, lök och potatis är också slutskördat och på tur står spenat, vitkål, fänkål, gråärt och örter.

Sådant som är köldtåligt, och till och med mår bäst av att stå kvar i jorden, är purjolök, grönkål, brysselkål, kålrabbi, vintermorot, vintersallat och palsternacka. Där behöver jag verkligen inte stressa.

Purjolöken kommer till och med att få bo i växthuset i vinter, jag drar upp dem ur jorden enbart för att de inte ska frysa fast och bli så svårskördade i snön. Vintersallaten skördar jag under snön och det ska bli spännande att se hur länge vinterportlaken kommer att hänga med.

Så här bodde purjon förra gången jag fick stor skörd.

Igår åt vi fransk löksoppa. Fem sorters hemodlad lök (gul, röd, purjo, vit och pip), buljong på eget örtsalt, timjan från örtagården och eget bröd med squash. Köpta ingredienser: mjöl (till brödet), ost och vitt vin. Lite olja, salt och peppar också förstås. Löjligt gott.

Från det vilda skafferiet har jag plockat så mycket nypon jag har hunnit men nu börjar de blir övermogna. Min pappa har hjälpt till. Av detta gör jag nyponpuré som jag fryser i portioner. Denna spädes med ungefär lika delar vatten till en supergod nyponsoppa, något som vi gillar i Getingedalen. Det är bara nypon, vatten och lite socker, that´s it.

Jag är på jakt efter kogödsel, ren kogödsel utan inslag av torv, hönsskit eller liknande. Lite halm och strö är inget problem. Min vanliga leverantör har tagit coronapaus. Den kan vara både färsk och brunnen och jag behöver ungefär 500 kg. Typ 10 stora säckar. Är det någon som har något värdefullt tips?

(Om du köper en säck kogödsel i handeln så är det bara 1-20% kogödsel i påsen. Den drygas ut med framför allt torv men även hönsskit och kalk. Det här borde vara förbjudet.)

Förkovran

Det blev ingen blogg förra veckan. Det blev en massa annat. Helt plötsligt hopade det sig och jag var tvungen att prioritera.

Idag tänkte jag tipsa om sådant man kan läsa, se och lyssna på. Självklart med trädgårds- eller odlaranknytning.

LÄSA

Svenska Dagbladet publicerade en artikel den 19 september om den positiva klimateffekten av att odla sin trädgård. Artikeln är för ovanlighetens skull offentlig och kan läsas även av icke-prenumeranter.

Redan i lågstadiet lärde åtminstone jag mig att växterna tar upp koldioxid och producerar syre. Och det är inte krångligare än så. En trädgård full av växter tar upp växthusgasen koldioxid som finns i atmosfären. Växterna transporterar ner koldioxiden i marken där kolet kan lagras under en längre tid.

Gräs, perenner, buskar och träd lever i olika höjdskikt och tar tillsammans effektivt vara på solljus, vatten och näring eftersom rötterna går olika djupt och bladen finns i olika våningar. Det blir ett effektivt tillvaratagande av koldioxiden per kvadratmeter.

Trenden att anlägga grusytor, lägga betongplattor eller marktegel och till och med asfaltera är förödande i sammanhanget men allt fler länder och svenska kommuner inför nu restriktioner för markanvändningen. Varberg är en av dem:

Där regleras i vissa områden hur stor del av tomten som inte får bestå av hårdgjorda ytor.

I Tyskland taxeras majoriteten av hushållen för dagvattenhantering baserat på hur mycket avrinning som genereras från deras tomt. Det blir ett incitament för att låta bli att fälla träd och inte hårdgöra ytor.

För den som inte triggas av att bruka sin trädgård av klimatskäl kan istället kanske lockas av att en ökad kolhalt i marken ger en bördigare jord som är mer vattenhållande och näringsrik. Den blir dessutom mer motståndskraftig mot sjukdomar och torka.

Här hittar du artikeln!

LYSSNA

Det blir inga revolutionerande nyheter på lyssnarfronten, jag tänkte tipsa om gammal skåpmat men det kommer ständigt nya avsnitt med uppdaterat innehåll så jag vill slå ett slag för Odla med P1, Meny i P1 och Odlarna. Alla finns som pod men de två första finns även på Sveriges Radios hemsida.

Är det bara jag eller… är det fler som tycker att Odla med P1 har haft en bättre säsong än någonsin? Det är betydligt mer fokus på ätbart och hållbart än rosor och dahlior. Säsongens sista program sändes i veckan men allt återuppstår i vår. Och alla avsnitt finns att höra när man vill.

Meny i P1 är nästan alltid kul. Att odla ätbart har ju en stark koppling till det som sedan händer i köket och ligger på tallriken så att utveckla mina matlagningskunskaper känns både viktigt och självklart. Visst har Meny i P1 ett och annat avsnitt om kött eller sprit men om man går igenom avsnittslistan från i år så ser man teman som fermentering, peppar, mjölk, morötter, REKO-ringar, glass och Japan. Jag tycker att det är inspirerande och lärorikt.

Podden Odlarna gav ut sitt senaste avsnitt den 18 september och då intervjuar de en jordbrukare som tvingades fly från Syrien och har startat om i Olofstorp utanför Göteborg. Alzoubi Farm är en KRAV-certifierad, småskalig grönsaksodling som säljer sina produkter till ekobutiker, REKO-ringar och självplockare direkt på gården.

TITTA

Sist vill jag tipsa om ett litet inslag gjort av SVT gällande växtnäringsskandalen som jag berörde i våras. Jag har bidragit med bilder och erfarenheter till det samlade material som ligger till grund för analyser och bevis. Jag har alltså använt en KRAV-godkänd växtnäring som innehåller vinass, en substans som tillverkas av växtrester från icke ekologiska odlingar.

På en icke ekologisk (konventionell) odling används ofta bekämpningsmedel som tas upp av växterna och sedan hamnar i vinassen. Trots detta har vinassen fått användas i begränsad mängd i KRAV-märkta produkter men nu börjar man alltså förstå att gränsvärdena är helt galna.

Mina tomater fick en usel start på grund av detta men hämtade sig faktiskt när de planterades om och fick stallgödsel istället. Däremot så gjorde inte paprikorna det. Sex plantor dog plötsligt och de tre som överlevde har levererat missbildade paprikor.

Här ser du inslaget på SVT.

Skandal-paprika.

Nu! Nu har vi investerat i en ny frys! En hederlig frysbox på 200 liter, lagom stor för att gömma ett lik, som ska fyllas med odlad och samlad mat och dryck till vintern. Jag har räknat lite på debet och kredit och insett att vi kommer att kunna ta tillvara så pass mycket mer mat att den har betalat sig på ett år. Tänk bara vad en liter färskpressad ekologisk äppeljuice kostar…

Det börjar bli dags att stänga växthuset. Välja vilja chiliplantor som ska övervintras. Ta in de tomater som fortfarande är gröna. Skörda den sista basilikan. Göra plats för purjolöken som ska vinterförvaras där inne.

Allt har sin tid.

Senaste veckans tillagningar

Jag tänkte berätta om saker som har tillagats den senaste tiden av egna grönsaker eller vildplockade fynd.

I skrivande stund kokar jag nypon. Förra året var det nyponpremiär för mig och jag fick blodad tand. Aldrig har en nyponsoppa smakat så gott. I år tänkte jag inte nöja mig med de nypon som finns i mitt närområde, nej jag har bett mina föräldrar att hålla utkik under sina promenader.

Jag ser nypon lite överallt men det känns inte så aptitligt att plocka de som växer i rondeller och efter motorvägar. Det skulle dessutom säkert se lite kul ut om jag stod och plockade bär mitt i en rondell. Nu hade mamma hittat ett kommunalt buskage efter en cykelbana med massor av nypon av den goda sorten, de små och zeppelinformade.

Istället för att upprepa vad jag skrev förra året så länkar jag helt enkelt till inlägget om nypon från oktober 2019.

Här hittar du det!

I Getingedalen bakar vi vårt eget bröd. Visserligen på köpemjöl, någon spannmålsodlare är jag definitivt inte, men jag tycker att hembakt surdegsbröd är godare än köpt bröd. Det är dessutom billigare, innehåller färre ingredienser och jag vet varifrån de kommer.

Jag köper lokalt mjöl från Råberga/Kullens kvarn i Glanshammar. Deras mjölsorter är ekologiska och transparensen är fullkomlig. Jag vet vilket fält det har vuxit på och vad odlaren heter. De har nätbutik och jag brukar handla Mjölnarens lilla mjöllåda för 360 kronor inklusive frakt. I den kan man plocka ihop lite av varje.

Här kommer du till Råbergas nätbutik.

Med anledning av att jag har mycket squash och att det brukar bli saftigt med frukt och grönsaker i bröd så rev jag ner 4-5 dl i degen. Men tjena vilket grymt bröd det blev. Kanske ett rekordgott bröd? Fast squashen bidrog nog mer till konsistensen än smaken.

Surdegsfrallor med squash i.

Sedan bakades det morotskaka. Framför allt för att det är väldigt gott men också för att jag har fina morötter just nu. Den där syrliga glasyren på toppen är nödvändig men måste det verkligen vara citronsaft i? Jag bytte ut den mot rabarberjuice och fick ett fullgott och likvärdigt resultat.

Här kan du läsa mer om hur jag gör rabarberjuice.

Morotskaka med rabarberglasyr!

Det har påbörjats en mjölksyrning av morötter. Jag följde ett recept i Johan Björkmans bok, Det Nordiska Skafferiet, med korianderfrö. Det fräser och pyser för fullt i burken just nu och om ett par veckor ska det bli kul att smaka dessa.

Nyskördade morötter
Tvättade morötter och korianderfrö
Saltlagen är ihälld och locket stängt. Bygelburkar med gummipackning är perfekt vid mjölksyrning. De är så pass täta att inget kan ta sig in men när det bildas kolsyra i burken så kan den ta sig ut vid packningen så att inte burken sprängs. Keramikburkar med vattenlås är ju egentligen det gamla hederliga sättet men med en glasburk kan man följa processen.

Mjölksyrning lär vara ett sätt att öka näringen i innehållet och ryktet säger att morötterna kommer att behålla sin krispighet. I så fall är detta ett ypperligt sätt att lagra morötter på. Dessa går ju lika bra att använda i biffar och sallader som färska.

Jag provade att torka lök för att sedan göra lökpulver. Först torkade jag dem ett dygn i den elektriska torken. Sedan fick de eftertorka i rumstemperatur. Därefter mixade jag dem för att konstatera att de inte var riktigt torra så nu ligger pulvret på tork för att mixas en gång till. Det är klibbigt. Kommer det att sluta klibba? Annars blir det svårt att mixa…

Strax innan mixning.

Sist i dagens inlägg: örtsalt. Det blev så himla bra förra året så det ville jag absolut upprepa. Fast årets resultat blev inte riktigt lika bra. Eller jag är kanske är kräsen? Det blev bra men jag föredrar 2019 års örtsalt.

Dels handlar det väl om vilka örter jag valde och proportionerna mellan dem. Dels handlar det om hur jag slutmixade saltet när torkningen var klar.

Förra årets salt fick mer karaktär. I år smakar det örtigt i största allmänhet. Förra året mixade jag i en sådan där burk som följer med stavmixern. Perfekt kornstorlek. I år använde jag kannmixern. Det blev puder. Jag föredrar saltkorn.

Här kan du läsa om hur jag gör.

Ingredienserna i årets örtsalt: kungsmynta, purjolök, vitlök, persilja, kryddtagetes, rosmarin, dragon, dill, timjan, salvia och libbsticka.

På återhörande!

 

Skörd! Om gurka, tomat och bladgrönt.

Här kommer mitt sista inlägg om grönsaker som har gett bra skörd i år. Idag tänkte jag berätta om det man gjorde sallad av på 80-talet; gurka, tomat och sallat. Fast jag jobbar brett och tänkte avhandla flera olika gröna blad.

Gurka

Jag är ingen bra gurkodlare och jag vill fortfarande inte påstå att jag vet hur man gör men i år har vi skördat mycket gurka så något har jag ändå lärt mig med åren. Det kan också bero på att jag sådde galet många gurkfröer i våras. Jag hade massor av fröpåsar, en del var riktigt gamla, så jag hällde ut rubbet. Både för att blir av med gamla grejer men också för att det brukar gro dåligt hos mig.

Att förodla gurkor är att föredra. Fröerna är känsliga och i en liten kruka har jag bättre koll på dem. När de börjar gro är även stjälken känslig, särskilt för fukt så att vattna underifrån är en riktig vinnare. Jag ställer krukorna på en djup bricka med vatten och så får de suga en stund.

När gurkorna är utplanterade, och när jag ser att de har etablerat sig och börjat växa till, så släpper jag bevattningsreglerna. De brukar klara det. Viktigt är väl att jorden är genomsläpplig så att det inte blir en sjö runt stjälken.

Gurkorna gillar värme, mer värme än växthustomaterna, så de får bo längst in i växthuset. De vill ha massor av vatten och näring så jag fjäskar med grundgödsling, stödgödsling, solcellsbevattning och några extra kannor då och då.

Det kan bli ett galet växande och de kan ta över hela växthuset med stora blad som skymmer och stör. Jag klipper bort en del men är ändå lite försiktig. Det är ganska ofta som det gömmer sig gurkor bakom de stora bladen.

Jag har lärt mig att skörda gurkorna i tid. De är ätbara redan när de är pyttesmå. Ju större gurka desto sämre. Faktiskt. Hårt och bittert skal blir resultatet. Bittra blir de även om de får för lite vatten.

Hädanefter kommer jag enbart att satsa på självpollinerande, parthenokarpa, gurkor. I år hade jag ingen koll på alla gamla fröer så jag har hjälpt till med pollineringen medelst en liten pensel.

Med anledning av att det har vuxit alla möjliga sorters gurkor i samma växthus så är det mycket troligt att de har korsat sig med varandra. Därför tar jag inga egna fröer. Problemet är inte korsningarna, problemet är att de kan bli lätt giftiga.

De flesta gurkor passar att äta färskt men alla gurkor funkar inte att lägga in. Då har vi hållit oss till de sorter som ska vara inläggningsvänliga. Vi äter gärna färsk gurka i sallad, på mackan och i tzatziki så det byggs inga gurkberg i kylskåpet. Dessutom har vi lagt in en hel del. Både saltgurka, någon slags smörgåsgurka och mjölksyrad.

Vi använder inlagd gurka till vegburgare och i potatissallad. Mjölksyrad gurka har vi avnjutit tillsammans med honung och smetana.

Olika varianter av inläggning.
Var bara tvungen att lägga in den här bilden, tagen vid en hotellfrukost i Moskva 2018.
Årets mest speciella: melongurka!

Tomat

Tomater är inte lika känsliga så där vågar jag påstå att jag lyckas nästan varje gång. Men det finns ändå saker att utveckla och sådant som jag har blivit bättre på är att veta vilka tomater som mår bäst utomhus respektive i växthus. Jag vet också vilka som är bäst att lagra och vilka som ska ätas direkt. Jag har blivit en fena på att ta egna fröer och borde således inte behöva köpa lika mycket frö framöver. Framför allt så vet jag vilka som är goda.

Här är årets sorter!

Jag har också konstaterat att det går jättebra att låta tomaterna eftermogna inomhus om de fortfarande är gröna när det börjar bli kallt på riktigt.

I år ser det bättre ut än någonsin. Det blir stor skörd av både små och stora tomater. De är friska, ingen pistillröta på en enda frukt. De mognar tidigt, det kommer inte att bli så många som måste eftermogna på vårt matbord.

Detta kommer inte att bli lika nödvändigt i år.

Det är inte så mycket att orda om. Tomater vill ha vatten och gödsel. Så stor kruka som möjligt. 28 grader lär vara en optimal temperatur för växthustomater. Jag tjuvar och binder upp. Kapar plantan när den har ungefär fem tomatklasar. Jag klipper lite blad men det finns två olika skolor som säger klippa/inte klippa.

Sibirjak. Stark, pålitlig och stor skörd.

Busktomater, till exempel Tiny Tim, varken klipps eller binds upp. Dessutom ger den körsbärsstora, söta välsmakande frukter.

Vintertomaterna, i synnerhet Principe Borghese, hängs upp i köket för senare förtäring. De tomater som vi inte hinner äta färskt kommer att torkas, läggas in och bli tomatkross.

När nästan alla tomater i en klase med Princip Borghese har mognat klipper jag av den och hänger på ett snöre i köket. Där fyller jag på med nya klasar allt eftersom. De som inte har mognat i växthuset gör det i köket. Dessa har mycket goda lagringsegenskaper och kommer att vara de tomater som vi äter upp sist av allt i vinter.

En av årets favoriter är Black Cherry men jag gillar verkligen den ryska frilandstomaten Sibirjak också. Extremt tålig växt som ger stor skörd.

De flesta tomater är goda tycker jag. En del är köttigare, andra blötare. Vissa är lite torra och mjöliga, andra mera slafsiga. Några blir otroligt söta och smakrika, andra något surare men alla är fortfarande goda om man jämför med köpetomater.

Bladgrönt

Uppifrån: dill, ruccola och sallat.

De blad som har gett god skörd i Getingedalen i år är plocksallat, spenat, ruccola, vinterportlak och dill. Jo men dill räknas faktiskt som gröna blad även om jag ofta hanterar den som en ört.

Sallaten fick en dålig start. Den tål kyla så jag sådde den när det var fem grader i jorden. Antingen grodde den inte alls eller också blev den uppäten. Då sådde jag en ny omgång i en liten ask. Det är lättare att hålla koll på förodlade grönsaker i kruka och sallaten grodde fint.

Sallat gillar inte värme. Den gror inte när det börjar närma sig högsommar och 20-25 grader. Därför blev det lite bråttom att få upp plantorna innan det blev så varmt. Jag höll lådan i skuggan, norrsidan av mitt växthus har blivit plantskola, och det funkade.

Plantskolan bakom växthuset.

Min sambo sådde ny sallat samtidigt och den grodde också. Vi fick således sjukt mycket sallat i år och började leta nya sätt att äta den på. Vi hittade en sallatssoppa som kunde ätas både kall och varm och den var riktigt god.

Här hittar du receptet som lockade mig mest.

Den förodlade sallaten efter utplantering.
Av någon anledning så hittar inte jordlopporna till min plantskola. Kanske för att allt sker i krukor?

Jag förodlade dessutom ruccola, en sort som är perenn, åtminstone i varmare klimat. Jag hoppas att den kan bli det här också. När plantorna var tillräckligt stora och kraftiga så planterade jag ut dem men jordlopporna var obarmhärtiga. De tuggade i sig nästan hela paketet.

Men tack vare förodlingen så hade ruccolan utvecklat bra rötter och kunde komma igen. Majrovan som såddes direkt på friland samtidigt lyckades inte överleva jordlopporna. Både ruccola och majrova är korsblommiga och väldigt populära hos jordloppor.

I slutet av juli finns det stor anledning att så snabba grönsaker som uppskattar de fuktigare och mörkare nätterna. Jag sådde en ny omgång av spenat och nu även portlak, inspirerad av odlarvännen M som hade fått en fin skörd av det på försommaren.

Vi konsumerar mycket spenat så vi försöker att odla så mycket det bara går.
Vinterportlak

Sara Bäckmo på Skillnadens Trädgård, brukar ofta prata om portlak som en favorit. Jag har provat det förr men alldeles för halvhjärtat och oengagerat. Den här gången gick jag all in och nu står jag med den mest fantastiska vinterportlak som kan tänkas. Bladen är fantastiskt vackra och goda, stjälkarna är saftiga och spröda och blomknopparna sätter pricken över i.

Här har Sara skrivit ett bra inlägg om portlak.

Här är sorten som jag sådde.

Vinterportlak – det ska bli spännande att se hur den klarar vintern.

Behöver jag nämna vintersallaten? Alltså maché? Vid det här laget borde mina läsare känna till att ni ska så vintersallat i augusti. Jag sådde två olika sorter, den ena från egna fröer, och de grodde med olika hastighet men nu har jag ett par meter vintersallat som vi ska äta av i vinter.

Förra årets vintersallat har blommat över och gått i frö. Dessa tog jag så klart hand om.

Sallat och bladgrönt behöver inte så mycket gödsel. De gillar sällan värme och alltför mycket ljus så det är en bra växt att odla i skuggiga områden. Sniglarna gillar ofta gröna blad och om de är korsblommiga, från brassica-släktet, så brukar jordlopporna vara bråkiga men alla dessa bekymmer blir mindre om man förodlar. Sniglar kan man bekämpa med Ferramol. Det funkar framgångsrikt hos mig.

Första sådden av dill gjordes tidigt i våras. Den har vi ätit av i färsk form och nu ger den fina dillkronor till alla inläggningar. Sedan sådde jag ny dill i slutet av juli och det är framför allt den som jag kommer att frysa in. Det är den man ser på bilden högre upp.

Spenaten förvälls och fryses in. Dillen fryser jag in färsk. Ruccolan går att göra pesto på men vi älskar att blanda den i sallat och färskost.

Om det visar sig att ruccolan, eller sandsenapen, överlever vintern och verkligen är perenn så kommer jag att flytta den till perennalådan. Jag försöker att samla alla perenna grönsaker på ett ställe. I lådan växer sedan tidigare piplök och svartrot (ja den är perenn om man inte tar upp roten utan bara äter blasten) men jag funderar på att även flytta annat dit. Spanska körveln, jordärtskockan, lungroten, dagliljan och lite annat. Det jag kallar örtagården är ju egentligen också en rabatt för perenna grönsaker. Vi kanske ska gå in på det en annan gång.

Så där ja! Då har jag gått igenom nio grönsaker som jag har fått bra skörd på i år. Naturligtvis är det mer som har gått bra men jag kanske återkommer till dessa.

I veckan gjorde jag ett studiebesök hos Åfallets skogsträdgård och på lördag ska jag till ytterligare ett spännande ställe. Kanske kommer nästa inlägg att handla om dessa platser? Eller också skriver jag om något helt annat. Det börjar bli dags att göra årets örtsalt och både nypon och rönnbär är på väg att mogna. På återhörande!

Skörd! Om morot, björnbär och gul lök.

Ännu en vecka med skördetema. Detta märkliga år med distansregler och massor av inställda aktiviteter är det extra tillfredsställande att ha en meningsfull trädgård. Skördetiden är spännande och man får vara lite kreativ gällande matlagning och förädling.

Idag tänkte jag följa upp förra veckans inlägg med ytterligare tre av årets skördefavoriter. Tre saker som jag definitivt rekommenderar alla att odla.

Morot

Det känns som om moroten är en symbol för grönsaker och hemmaodling. Det är något som de flesta äter och betraktas också som ganska lättodlad. Nja, säger jag.

Det går att så morotsfrö på hösten för tidig skörd året därpå men det har jag aldrig provat. Jag har inte så bråttom utan istället har jag satsat på morotssorter som går att lagra länge, åtminstone ett halvår.

Vintermorötter har betydligt bättre lagringsegenskaper än sommarmorötter eller varken-eller-morötter. Jag odlar båda sorterna, en för att äta under sommaren och en annan för att spara till vintern.

Det sägs att sommarmorötter är lite godare men jag tycker att skillnaden är hårfin.

Alldeles för tätt odlade morötter.

Antingen kan man så tätt och gallra/äta eller också sår man glest från början. Vid en föreläsning med Åke Truedsson för några år sedan lärde jag mig det senare, det är ju ganska slösigt att så massor av fröer som ska gallras bort.

Förra året var jag lite slarvig och öste på med frö i raderna. Det blev enormt tätt mellan rötterna och jag försökte gallra/äta så ofta jag kunde men det blev ändå för dåligt med utrymme åt varje rot. Resultatet är små morötter, lite jobbiga att skala, hantera och inte minst lagra. De blir snabbt mjuka och tråkiga.

I år sådde jag glest och det ser väldigt bra ut.

Mer utrymme åt morötterna i år ger färre men större rötter.

Morötter vill ha medelgödslad jord. Jag grundar med ganska mycket kogödsel på våren och när morötterna har kommit upp en bit näringsvattnar jag en gång varannan vecka. De vill dessutom ha en lucker jord med så få stenar och motstånd som möjligt. När en morot stöter på ett hinder så förgrenar den sig. För att inte behöva vattna så ofta så täckodlar jag morötterna rejält. Det ger inte bara fuktig jord utan även stor aktivitet bland mikroorganismerna som gör jorden ännu mera lucker och framkomlig för känsliga morötter.

Paris Market ger klotrunda rötter i klassisk orange.

I år odlar jag en ovanligt rolig form av sommarmorot, den heter Paris Market. Annars brukar jag satsa på en blandning av lila, röda, vita, gula och oranga morötter för att det är så vackert. Min trotjänare bland vintermorötterna är Rothild.

Vad lagar jag av morötterna? Morotsbiffar/fritters är en favorit men för ett par dagar sedan blev det en god morotssoppa. Gravad morot är supergott. Lyxpuddingen som jag lärde mig under utbildningen i Eko-vegetariskt kök var en hit. Morötterna är ofta inblandande i matlagningen; buljong, grytor, pastasås, bröd, kaka, gratäng, lasagne och soppor. Det som inte hinner tillagas river jag och fryser. I år ska jag prova att fermentera morötter.

Morot i degen ger ett saftigt bröd.
Gravad morot är otroligt gott.
Morotsfritters, en biff med bra konsistens som håller ihop fint.

Jag har fortfarande aldrig tagit egna morotsfröer men det ska vara tämligen enkelt. Moroten blommar andra året så genom att låta några fina exemplar stå kvar i landet, låta dem blomma och vissna ska man kunna lyckas med det. Jag tror att det handlar om platsbrist för min del.

Kom ihåg att morotsblasten är fullt ätbar! Till en varierad sallad, pesto, örtolja och lite andra grejer funkar den fint. Men den är också bra som djurfoder och täckodling.

Björnbär

I år är det ett riktigt bra bärår. Jag har aldrig plockat så mycket hallon, havtorn, aronia, blåbär eller lingon förr och norrut lär det ha varit rikligt med hjortron. En fördel med bär är att plantorna är perenna eller vilda vilket är betydligt bättre för klimatet än att odla ettåringar. Förutom alla ovan nämnda härliga bär så är det grymt mycket björnbär i år.

Sjukt taggiga buskar, galet vildväxande och emellanåt hemskt irriterande men ack så goda och vackra bär.

Precis som med hallon ger björnbär frukt på fjolårsskott så om man ger sig på att klippa en björnbärsbuske så ska man hålla tungan rätt i mun. Jag gödslar aldrig björnbärsbusken, den är så pass etablerad att dess rötter har letat sig djupt ner i jorden. Däremot så växer den på en solig plats. Bären mognar sent och här kommer vintern tidigt. Genom att ge den en genomtänkt placering kan jag förlänga säsongen.

Vår björnbärsbuske har fått ett stabilt torn, förankrat i marken med fyra stolpskor, att klättra på. Det är dessutom bra att binda upp alla jobbiga årsskott i. Skott som annars river armar och ben när man klipper gräs.

Björnbären styckfryser jag. Sprider dem på en bricka och när de är som stenkulor häller jag dem i glasburkar. Ur dessa skakar jag fram ett gäng när det vankas smoothie eller ska göras dessert.

Falsk ostkaka äts med bär i Getingedalen. Ingen grädde.

Än så länge äter vi – så klart – färskt också. Igår blev det falsk ostkaka (ett utmärkt sätt att göra av med mycket squash) med björnbär. Fruktansvärt lyxig kvällsmat.

Om jag skulle vilja föröka min björnbärsodling så är det enkelt. Man gör helt enkelt avläggare, trycker ner en gren mot marken med en sten, och låter den vara tills det har börjat växa rötter. Då klipper man av grenen, gräver upp den nya lilla plantan och planterar den där man vill ha den.

Jag har ingen aning om vilken sorts björnbär jag har och smaken är värd varenda litet rivsår.

 

Gul lök

Välmående lökodling.

Det är lök i allt. Typ. Det är åtminstone en av de vanligaste ingredienserna i vår matlagning. Och jag satsar främst på att odla det jag äter så gul lök finns alltid i mina bäddar. Men det går inte alltid lika bra att odla den.

Lök vill ha rätt så mycket näring. Det kan vara misstag nummer ett. Förutom grundgödslingen så stödgödslar jag en gång/vecka, åtminstone hela augusti. Om blasten ser tunn och gul ut så är det garanterat på grund av näringsbrist.

Enklast är att odla lök med sättlök. En liten lök blir en stor lök. Det finns ett bra ekologiskt utbud nuförtiden men detta är ganska dyrt. Betydligt bättre vore det att odla lök från frö och det har jag provat en gång med ganska dåligt resultat.

Förodling av lökfrö.

Jag vet dock vad jag gjorde för fel så egentligen borde jag göra det igen. Fast året därpå (i år) ville jag göra det lite enkelt för mig så det blev sättlök.

För kanske tre år sedan lärde jag mig av Sara Bäckmo att sätta lökarna tre och tre. Varje lök får ändå tillräckligt mycket utrymme att växa fritt och det går i fler lökar per kvadratmeter jord. Det kommer jag aldrig att sluta med för det funkar jättebra.

Dessutom täckodlar jag löken rejält, det förhindrar torka och ger en jämn fukt i jorden.

Täckodling av lök.

Löken har i synnerhet en fiende; lökflugans larver. Jag har väldigt små eller inga angrepp alls tack och lov. Knepet att odla lök tillsammans med morot är en myt. Jag har provat det och morotsblasten blir så stor och kraftigt att löken inte får något ljus. Löken blir allra bäst utan konkurrens. Lökens rötter är väldigt ytliga så i princip går det att samodla den, ganska tätt, tillsammans med grönsaker som har djupgående rötter.

Välmående lök som har börjat lägga sig.

Jag tänker inte skriva om några recept. Däremot vill jag skriva hur jag skördar och lagrar löken. Om man slipper ohyra så mår löken bäst av att bo kvar i jorden. Då får den ett tjockt skal som förenklar vinterlagringen. Oavsett om blasten har lagt sig ner.

För blasten lägger sig förr eller senare. I synnerhet efter en regnskur men löken kan mycket väl växa även efter detta. Däremot så slutar löken att växa när blasten börjar vissna så då skördar jag min lök. Först sprider jag ut dem för att torka, därefter skrubbar jag av jordresterna och sedan flätar jag dem.

Man måste så klart inte fläta men jag tycker att det är ett praktiskt och platsbesparande sätt att lagra lök på. Efter detta hänger jag flätorna utomhus på torr och dragig plats, i mitt fall i car porten, där de får torka ytterligare lite till.

Lök ska förvaras i rumstemperatur. De som inte gillar lökflätor brukar förvara dem i lådor och korgar där det finns plats. Under soffan är inte alls ovanligt.

Nyskördad lök på tork.
Flätad lök på tork.
Ett annat bra sätt att lagra lök på.
Självklart odlar jag även röd lök. Det funkar exakt likadant.

Att ta eget frö på lök är ganska enkelt, ungefär som moroten. Lök blommar andra året så man låter helt enkelt några lökar bo kvar i jorden över vintern. Först får löken en hög stjälk, sedan utvecklas en ganska fin alliumblomma och när den vissnar kan man skaka ut massor av svarta lökfröer.

Jag har nog ambitionen att ge mig på detta nästa år och jag har en stressad lök som har gått i blom redan i år. Den kan göra det om det blir för torrt eller för kallt. En växt som anar oråd och döden i vitögat satsar på förökning helt enkelt.

Löken som gick i blom. Av flera hundra lökar som sattes i år var det en som kände sig lite stressad, förmodligen av kylan i juli, och valde att gå i blom.

Alla goda ting är tre, eller hur? Därför blir det ytterligare ett sådant här inlägg nästa vecka. Tre favoriter från årets skörd.