Taktökning

Alla frön är i jorden. Alla viktiga iallafall. Några blomfrön återstår att plantera.

Det tog ett tag innan det hände, kanske rekordsent, men det var så kallt att varken fröna eller jag ville gå ut. Lite intressant ska det förstås bli att utvärdera huruvida det påverkar skörden eller ej.

Och inte tog det många dagar förrän de första fröna gav respons i form av att gro. Rädisan är alltid snabb men bok choi och lök har också tittat upp.

Vi ökar takten på bloggandet. Det är nu det händer. Vi ökar takten mellan gräsklippningarna också. Inte klokt vad det växer snabbt.

En vänlig trädgårdsvän gav oss tre bukettaplar som blivit över vid en häckplantering. Den blommar galet vackert på försommaren och är härdig till zon 6. Dessa planterades runt en missprydande elinstallation där det tidigare har klättrat en alpklematis som inte längre behagade vara med i matchen.

Vår andra klematis, sort okänd, verkar inte heller ha överlevt vintern. Den skulle visserligen inte vara lika stark som en alpklematis men vi hade sänkt zonen åt den och fjäskat rejält men icke. Tur att kaprifol, vildvin och humle klättrar så villigt och fint istället.

Det är tacksamt att göra kamerarundan i trädgården just nu. Vackra vyer åt alla håll. Och stora skillnader från dag till dag. Enkelt att blogga.

En del gräslök får gärna gå i blom. Fint att dekorera salladen med.
En del gräslök får gärna gå i blom. Fint att dekorera salladen med.
En annan lök på väg att slå ut.
En annan lök på väg att slå ut.
Våra äppelträd blommar för fullt just nu. Vitsen med att bo i Kilsbergen är att man får uppleva flera blomningar; först andras, sen sin egen.
Våra äppelträd blommar för fullt just nu. Vitsen med att bo i Kilsbergen är att man får uppleva flera blomningar; först andras, sen sin egen.
Vårt gråpäronträd är friskare och finare än någonsin. Äntligen är det ett träd - som blommar praktfullt - som förhoppningsvis blir massor av frukt!
Vårt gråpäronträd är friskare och finare än någonsin. Äntligen är det ett träd – som blommar praktfullt – och som förhoppningsvis ger massor av frukt!
En trevlig konsekvens med en oklippt gräsmatta; humleblomster tittar upp.
En trevlig konsekvens med en oklippt gräsmatta; humleblomster tittar upp.
Kaprifolknopp
Kaprifolknopp
Getrams möter myskmadra i skuggpartiet.
Getrams möter myskmadra i skuggpartiet.
Pion och sockblomma i solrabatten.
Pion och sockblomma i solrabatten. Och ogräs.
Rabarber, jordbubbar, sparris och rädisor...
Rabarber, jordgubbar, sparris och rädisor… Getingedalen levererar.
Förra årets lyckträff med blomsterböna upprepas så klart. Fast i en annan låda och med en annan design. Ser fram emot bönporten...
Förra årets lyckträff med blomsterböna upprepas så klart. Fast i en annan låda och med en annan design. Ser fram emot bönporten…
Matkrasse sa Inga-Lill när hon gav mig denna goding. Både blommor och blad skulle vara extra välsmakande på denna planta. Rapport kommer.
Matkrasse sa Inga-Lill när hon gav mig denna goding. Både blommor och blad skulle vara extra välsmakande på denna planta. Rapport kommer.
Återigen verkar de baltiska druvstockarna i växthuset ge en rik skörd. Mycket lyxigt.
Återigen verkar de baltiska druvstockarna i växthuset ge en rik skörd. Mycket lyxigt.

Här har jag just raderat några rader där jag beskriver alla misslyckanden och sånt som inte hunnits med. Det var jätteskönt att radera dem.

Kajsa

Skåne, ogräs och älgskrämmor

Utan förskönande omskrivning så hävdar jag att kirskål är gott. Riktigt gott.

Nu skördar jag. Det finns tonvis av kirskål i min gråzon, det där området mellan det tyglade och otyglade. Först provade jag bara de späda toppskotten men sen insåg jag att alla blad funkar, det är bara en fråga om koktid.

Field of Gold
Field of Gold
Så här ser toppskotten ut.
Så här ser toppskotten ut.
Det här är fullvuxen kirskål.
Det här är fullvuxen kirskål.

För några år sedan lagade jag min första måltid på kirskål. Det blev paj och smaken försvann i vimlet av andra smaker. Nu tänkte jag göra en soppa och låta kirskålen få lite större utrymme. Det blev större än planerat eftersom spenaten var helt slut så kirskålen fick dominera totalt men ackompanjerades av gräslök och palsternacka (för att det reder så bra). Ruskigt gott. Inte det-här-kan-väl-funka-i-nödfall-gott utan ruskigt gott. Och hör sen.

Dessutom har vi gjort pesto på nässlor. Även det en delikatess. Förvällde toppskott i två minuter, lät rinna av och mixade sedan med olivolja, vitlök, cashewnötter, ramslök och parmesan. Det utrymme i frysen som inte kirskålen tar kommer nässlorna att erövra.

Rabarber. Gigantiska rabarber står det i vårt trädgårdsland. Majestätiska blad och grova stjälkar. Visst har det blivit en och annan smulpaj men vi kan inte äta upp alla rabarber i form av paj, då blir inte tandläkaren glad, så ett saftkok är inplanerat. Saft är alltid trevligt att bjuda på när gästerna kommer.

Men så föll det sig så lyckligt att vi fick smaka på en ny form av rabarber på Österlen, närmare bestämt hos familjen Mandelmann, och inspirerades omedelbart; picklad rabarber. Ett mycket pikant och njutningsfullt bidrag till en måltid.

Hem och pickla och visst, det blev gott men inte lika gott som hos Mandelmanns. Det kan bero på rabarbersort, hemliga ingredienser i receptet eller miljön vi åt den i men den smakade godare i Skåne. Här finns ett recept. Vi strimlade dock inte stjälkarna så fint utan hyvlade dem på mandolin vilket naturligtvis är valfritt men jag gillar lite större bitar.

Sen måste jag nog nämna dilemmat med dessa grannar:

Närmaste grannen.
Närmaste grannen.

Faktum är, peppar peppar, att de har hållit sig på avstånd sedan jag klädde trädgården i Rå-väck och tvålbitar. Den här höll sig i skogskanten och åt sly istället. Duktig älg. Inte nog med det, jag hittade en liten artikel i någon gratistidning om fårullsspray. Det är allmänt känt att färsk fårull ska verka avskräckande mot vilt men istället för dessa rufsiga tussar så finns den verksamma substansen i vätskeform att spraya i trädgården. Mycket behändigt och betydligt vackrare. Se mer på Organox hemsida.

I mitt förra inlägg lovade jag både lite Getingedalen och lite Österlen och jag försöker vara en pålitlig bloggare. För att återanknyta till tidigare nämnda Mandelmanns så kommer här en bildserie med inspiration från just deras trädgård. Är du trädgårdnörd och befinner dig på Österlen så är ett besök hos dem ett absolut måste.

Förodling hos Mandelmanns
Förodling hos Mandelmanns
Mera förodling hos Mandelmanns
Mera förodling hos Mandelmanns

Insektshotell
Insektshotell
Fiffigt
Fiffigt

Min favorit bland vilda ängsblommor; humleblomster (i hård kamp med vild vädd)
Min favorit bland vilda ängsblommor; humleblomster (i hård kamp med vild vädd)
Nästan som i Getingedalen. Nästan.
Nästan som i Getingedalen. Nästan.
Morötter
Morötter
Högaktuell! Ramslök bör skördas innan den går i blom. Tur att vi ligger lite efter i Kilsbergen.
Högaktuell! Ramslök bör skördas innan den går i blom. Tur att vi ligger lite efter i Kilsbergen.

Livs levande älgskrämmor
Livs levande älgskrämmor
Små hemgjutna betonghängen för att tynga ner grenar och forma träden
Små hemgjutna betonghängen för att tynga ner grenar och forma träden

Apropå livs levande älgskrämmor; om tre veckor har vi en ny sådan i huset. Valpen flyttar in och tar över tomrummet efter Idun som dog för ganska exakt ett år sedan. Och så länge Idun var pigg så var trädgården älgfri. Valpen är vältajmad på flera sätt för just nu är det lite för glest mellan glädjeämnena och lite för låga värden i energidepåerna. Valpar är bäst på att ändra på sånt.

Kivik

Kristi Himmelsfärd innebar lite extra ledighet så vi reste bort. Skåne lockade och tidpunkten skulle tydligen vara perfekt för att se äppelträden blomma på Österlen. Sånt kunde man förstås inte garantera, det beror ju på vädret, men genomsnittstiden över åren har varit mitten av maj.

2015 kan sälla sig till genomsnittsåren. Vi hade tur och tajmade äppelträdsblomningen perfekt. Ja inte bara äppelträden, i princip allt blommade och det var inte bara en välbehövlig viloresa för själen utan även en njutning för öga, näsa och gom. Fullkomligt ljuvligt.

Österlen är egentligen ett ganska litet geografiskt område. Det har dock stora kulturella värden. Här finns mer att se, göra och besöka än på betydligt större arealer på andra platser i världen. Så avstånden är korta.

Ett av de, för oss, aktuella målen med Österlen var Kivik. Ett absolut måste i mitten av maj.

Vid Kiviks musteri finns förstås väldigt många äppelträd. Bland annat träd som klipps till pelare. De kunde vara 5-6 meter höga vilket verkar opraktiskt men ganska coolt ändå.
Vid Kiviks musteri finns förstås väldigt många äppelträd. Bland annat träd som klipps till pelare. De kunde vara 5-6 meter höga vilket verkar opraktiskt men ganska coolt ändå.

 

För oss blev trädgården med samlingen av arter en guldgruva. Då vi har zon 5 i Getingedalen så funkar inte alla äppelträd hos oss. Här kunde vi dock leta oss fram till alla härdiga sorter och notera dessa för framtida inköp.
För oss blev trädgården med samlingen av arter en guldgruva. Då vi har zon 5 i Getingedalen så funkar inte alla äppelträd hos oss. Här kunde vi dock leta oss fram till alla härdiga sorter och notera dessa för framtida inköp.
Silva skulle till exempel kunna bli vårt nästa äppelträd!
Silva skulle till exempel kunna bli vårt nästa äppelträd!
Är de inte oemotståndliga?
IMG_3889
Nyfriserade äppelträd modell äldre. Det är skönt att se att man sparar de gamla trotjänarna trots att de inte ger lika mycket frukt längre. Dessutom planterar man träden oerhört mycket tätare nuförtiden. Mer frukt på mindre yta.
Yngre plantering. Betydligt tätare. Träden alltså.
Yngre plantering. Betydligt tätare. Träden alltså.
Yta förberedd för nya äppelträd. Först kunde vi bara inte tro att den var till för äppelträd men precis så är det. Bevattningssystem är nedgrävt och en miljard pinnar är uppställda.
Yta förberedd för nya äppelträd. Först kunde vi bara inte tro att den var till för äppelträd men precis så är det. Bevattningssystem är nedgrävt och en miljard pinnar är uppställda.
Parallellverksamheter såsom bin finns förstås också på Kivik. Inga bin, inga äpplen. Bikupor står på vår bucket list. Men där står det så mycket annat också...
Parallellverksamheter såsom biodling finns förstås också på Kivik. Inga bin, inga äpplen. Bikupor står på vår bucket list. Men där står det så mycket annat också…
Den vältajmade prakten...
Den vältajmade prakten…
IMG_3914
Vid Kiviks musteri. Inspirerande pergola med pipranka och klätterhortensia. Hmmm… mycket intressant…
Masseffekten, masseffekten...
Masseffekten, masseffekten…
I närheten av det stora och välkända Kiviks musteri ligger förstås andra och mindre musterier också. Kivikås håller stilen och sorterar äpplena innan de mustas. Här kan man köpa must på Gravensteiner, Aroma eller Ingrid Marie. Lyxigt.
I närheten av det stora och välkända Kiviks musteri ligger förstås andra och mindre musterier också. Kivikås håller stilen och sorterar äpplena innan de mustas. Här kan man köpa must på Gravensteiner, Aroma eller Ingrid Marie. Lyxigt.
Snygg logga och etikett hade de också.
Snygg logga och etikett hade de också.
Så vackert.
Så vackert.

Nu händer det grejer i Getingedalen. Trädgårdslanden har fått kompost och hönsgödsel. Plantorna har fått flytta ut i växthuset. Källaren töms på skräpiga övervintrare. Hortensian är omplanterad, getramsen tittar upp och peston görs på nyplockade nässlor. Nästa inlägg måste nog komma från Getingedalen även om jag gärna skulle visa mer från Österlen. Det ena kanske inte måste utesluta det andra?

 

 

 

 

 

Guldgruva

Hehe… hittade en artikel här om dagen som fick mig att skratta. Visst, det blir alltmer trendigt att odla sin egen mat och är man hard core så skaffar man sig även kunskaper i de vilda växternas rike. Vad är ätbart? Vad är njutbart? Vad är giftigt?

Att nässlor är en delikatess är ingen nyhet. På denna obehagliga ört har det kokats soppa i många år och den är dessutom näringsrik. På senare år dyker den dock upp i fler sammanhang än soppa. Pesto, smoothie och torkad i müslin är inte ovanligt alls. Man är modern om man har druckit nässlor till frukost. Stefan Sundström odlar till och med nässlor. Det berättade han om i radiopodden Grönsakslandet som jag länkade till i mitt förra inlägg. Det känns överdrivet i mitt fall. Jag har fullt av nässlor runt komposten och i hallonhäcken.

Nåväl, artikeln som fick mig att skratta högt handlade om kirskål. Ett av de bångstyriga ogräsen som alltid återkommer i trädgårdssamtal, bloggar och andra forum. Hur får man bort eländet? Att kirskål är ätbart är ingen hemlighet, kanske ingen delikatess som nässlan, men näringsrik och god – inget snack om saken – MEN att den skulle hamna i grönsaksdisken för 600 kronor/kilo känns helt galet!

Jag har ett kungarike av kirskål och jag säljer gärna bladen för 300 kronor/kilo. Kom och köp! I år har jag faktiskt bestämt att ta hand om en del av det. Jag är storkonsument av spenat och istället för att köpa frö, så dem, rensa ogräset, vattna och pyssla om så tänkte jag dryga ut vinterlagret i frysen med kirskål. Hälften av varje i vintersoppan liksom.

Bild lånad från Sydsvenskan (från ovan nämnda artikel)
Bild lånad från Sydsvenskan (från ovan nämnda artikel)

 

Jag lovade att redovisa ett par saker i detta blogginlägg.

1. Experimentet med de manchuriska valnötterna. 

Det gick inte alls. Manchuriska valnötter som har legat ute en hel vinter gror inte. De är stendöda. Men fina. Läs mer om detta här.

 

2. Tomatplanteringen. 

Nästan ett fiasko i år. Under ett kritiskt skede i plantornas liv hamnade de på en undanskymd plats i både våra hjärtan och vår bostad. Ingen bra start för en tomatplanta. Detta har fått dem att protestera genom att inte växa. De är fortfarande ynkliga. Pinsamt små. Dessutom är jag lite fundersam på om tidningspapperskrukor verkligen är så bra. Man måste vattna superofta. Plast har sina fördelar. Ni får ingen bild,  det är så sorgligt alltihop.

 

3. Den gigantiska murgrönan från Burges i Strängnäs. 

Jo men kanske. Skotten har iallafall inte dött och faktum är att några av dem har bildat rötter där nere i den mörka vasen. Läs mer om murgrönans ursprung här.

 

4. Älgbesöken.

Ett glädjebesked mitt i allt elände är att jag inte har sett en enda älg sedan jag hängde upp rå-väck och tvålar i trädgården. Slump?

Andra saker som sprider glädje i min kropp är följande:

The Sparris med familj. Nu är de längsta stjälkarna skördeklara! Låter man de växa vidare blir de träiga och trista.
The Sparris med familj. Nu är de längsta stjälkarna skördeklara! Låter man dem växa vidare blir de träiga och trista.
Vilda violer behagar täcka ytan där plymspirean satt. Ett klart lyft för just den platsen.
Vilda violer behagar täcka ytan där plymspirean satt. Ett klart lyft för just den platsen.
Jag  bor inte riktigt vid vägs ände, världen forsätter även bortanför vår infart.
Jag bor inte riktigt vid vägs ände, världen forsätter även bortanför vår infart.

Den 24 maj är det Trädgårdsdag i Karlslund och det låter som ett typiskt arrangemang för mig men jag råkar vara uppbokad med andra spännande saker just då. Gå dit, jag tror det blir bra.

Kajsa

Trädgårdsmässa i Stockholm

Förra helgen var det trädgårdsmässa i Stockholm. Alltså inte den där stora, Nordiska Trädgårdar på Älvsjömässan, utan den mindre, Stockholms Trädgårdsmässa på Kistamässan. Jag vete sjutton… varför ska det finnas två mässor i samma stad? Och varför finns den lilla när den andra är så himla stor och täcker allt? Det är klart, på Älvsjömässan hinner man inte med allt, den är så vansinnigt stor att man kan bli stressad, men det gör man i Kista. Man blir färdig liksom. Däremot så saknas många utställare eftersom man hellre satsar på Älvsjö. Och precis som med Din Trädgård i Örebro så lyser grönsakerna med sin frånvaro. Det fanns lite, men inte i paritet med vad som återspeglas i tidningar, på bloggar och i TV. Grönsaksodling är fett hett så varför detta inte syns på mässorna är ett mysterium.

Jag trodde att Liljekonvalj var en vild blomma men allt går tydligen att köpas för pengar.
Jag trodde att Liljekonvalj var en vild blomma men allt går tydligen att köpas för pengar.
Blogg9
Ramslök! Är det fortfarande trendigt tro? För några år sedan var det superhajpat. Och samma sak med denna som med liljekonvaljen, från början trodde jag att det var en vild växt men nu kan man både köpa plantor och frö.
Blogg11
Lite av det klena grönsaksutbudet på Stockholms Trädgårdsmässa. Åtminstone större än på Din Trädgård i Örebro.

 

Är man i Stockholm i slutet av april så är det obligatoriskt med ett besök i Kungsträdgården där körsbärsträden blommade för fullt och bildade ett rosa, fluffigt tak över trottoaren. Den största turistattraktionen i huvudstaden just då.

Blogg13
Det rosa taket i Kungsträdgården

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som en dröm
Som en dröm…

 

Än är det för tidigt att börja så på friland här i Getingedalen. Trädgårdslanden ligger orörda men sånt som sattes i höstas tittar upp och håller spänningen vid liv. Vitlöken har bildat sköna rader och det ser ut som om de flesta klyftorna har grott. Sparrisen, som är perenn, är också på väg upp och i år får vi skörda några stänglar för första gången! Sparris är en känslig sak sina första levnadsår så därför kan vi inte skörda fullt ut än. Till saken hör att jag valde att dra upp egna plantor från frö vilket förlängde processen och plågan ytterligare men detta kompenseras av tillfredsställelsen av att jag lyckades.

Vi har förmånen att ha en gräsmatta full av vitsippor vilket försvårar gräsklippning och det är egentligen dags för det nu…
Gråpäronträdet ser väldigt välmående ut.
Min ramslök är vid det här laget en pålitlig partner. Jag är så lycklig att detta samarbete funkar eftersom  jag egentligen inte kan erbjuda någon vidare miljö för den att växa på. Och för att det är så gott.
Min ramslök är vid det här laget en pålitlig partner. Jag är så lycklig att detta samarbete funkar eftersom jag egentligen inte kan erbjuda någon vidare miljö för den att växa på. Och för att det är så gott.
Vitlökar i givakt.
Vitlökar i givakt.
Vårkragen är punktlig.
Vårkragen är punktlig.
Hej Sparris!
Hej Sparris!

 

Punktliga är också älgarna. I år är de tre till antalet och går i samma gamla stråk över vår tomt för att äta upp det göttaste. Hallonhäcken rök förra våren och det är svårt att mota bort en målmedveten och ganska stor älg. Man måste vara mer än högljudd och det räcker inte med det onda ögat, nej man måste gå ganska nära och vara väldigt yvig för att de ska vilja lämna platsen. Därför har jag införskaffat rå-väck, på ovan nämnda mässa faktiskt, som jag sedan har hängt upp på valda ställen. Rå-väck ska tydligen funka även på älg. Dessutom har jag hängt upp tvålbitar i trädgården då även det lär verka avskräckande. Det är tydligen inga jägare som väljer att tvätta sig på morgonen innan jakt eftersom det kan försämra resultatet. Jag hoppas att jag slipper äpplen med tvålsmak. Visserligen rena men…

Rå-väck på Stockholms Trädgårdsmässa. 20 års beprövad erfarenhet. Vi får väl se...
Rå-väck på Stockholms Trädgårdsmässa. 20 års beprövad erfarenhet. Vi får väl se…
Inte så smakfullt men kanske effektivt.
Inte så smakfullt men kanske effektivt.

 

Som avslutning vill jag rekommendera diverse positiva upplevelser ur det mediala utbudet. Först och främst ett avsnitt ur radiopodden Grönsaklandet där Stefan Sundström har huvudrollen och det med den äran. Då han är känd för sin framfart i trädgården är det jätteroligt att höra honom berätta om var, när och hur.

Grönsakslandet. Bild lånad från Sveriges Radios hemsida.
Grönsakslandet. Bild lånad från Sveriges Radios hemsida.

Nästa tips är SVT:s Go’kväll, särskilt på tisdagar när Gunnel Carlsson är gäst i studion.

Gunnel Carlsson. Bild lånad från SVT:s hemsida.
Gunnel Carlsson. Bild lånad från SVT:s hemsida.

Sist men inte minst vill jag slå ett slag för nya säsongen av Trädgårdstisdag. Ett småtrevligt och puttrigt program med lite av varje innanför häcken.

Trädgårdstisdag. Bild lånad från SVT:s hemsida.
Trädgårdstisdag. Bild lånad från SVT:s hemsida.

Nästa gång lovar jag att redovisa resultatet av några påbörjade projekt. Tomatplantor, murgröna och manchurisk valnöt…

 

En himla trevlig utflykt och många bilder blev det

För ett par veckor sedan gjorde jag en utflykt till Strängnäs tillsammans med Inga-Lill Zetterman. Vi har gemensamma konsthantverksintressen och hade båda ett ärende till samma grossist så vi samåkte. Inga-Lill är en jätteduktig konstnär, hantverkare och entreprenör. På sin meritlista har hon bland annat alla kalenderar som hon målade, tryckte upp och sålde under många år. Dessutom var hon med och startade Tysslingedagen. I Wadköping har hon också satt sina spår inom olika områden.

Det visade sig dock att vi inte bara hade hantverket gemensamt utan Inga-Lill är en hejdundrande odlare dessutom! Så i samband med vår utflykt så fick jag en riktigt spännande och inspirerande rundtur i hennes nyvakna trädgård. Först skulle vi dock bara stanna till på Burges Blommor, en familjeägd plantskola som har funnits på samma plats i generationer. Burges blommor säljer inte bara svenskodlade tulpaner utan egenodlade tulpaner och nu sålde man ut alla lökar varifrån blommorna var snittade. We like. Vi tog förstås en beundrande promenad genom deras växthus också. Inte för att någon av oss behövde vare sig grönsaksplantor eller pelargonsticklingar utan bara för kaskadeffektens skull.
Dahlior i giv akt på Burges Blommor.
Under plantborden slingrade sig en murgröna av monstersize. Inte bara plantans längd, som säkert var flera hundra meter, imponerade utan även bladen som var djungelstora! Till dessa variabler kunde vi senare lägga plantans ålder. Den hade vuxit på samma plats sedan 1961. Minst. Det är så långt bak i tiden man har dokument. Och alla som har försökt att ta sticklingar, skott, avläggare och allt vad det heter har misslyckats. Den vill bara växa där, hos Burges under bordet.
Biggus Bladus hos Burges.
Den sortens information är dock inget som avskräcker, tvärtom. Helt plötsligt såg vi bara utmaningar, Inga-Lill och jag, så med oss hem fick vi några rejälta skott av monstermurgrönan tillsammans med förhållningsorder om att inte skämma bort dem. Med grus och mörker skulle det vara mest troligt att vi får plantorna att överleva. Men ingen har lyckats tidigare…

I ett mörkt fönster i en mörk vas sitter nu min sticklingar…

Nåväl, tillbaka till Inga-Lill och hennes trädgård. Väl tillbaka på Närkesslätten så blev jag guidad i hennes härliga trädgård.

Julrosor, julrosor, julrosor… När ska jag komma till skott med julrosor?


Förstår inte varför du ska kallas julros faktiskt?
I den arrangerade lunden växte en stor mångd olika sorters sippor, bland annat dessa balkansippor.

Rödbladig hassel får röda hängen. Inga-Lill matchar i bakgrunden.


Just nu savar björken som bäst och sånt tar Inga-Lill vara på!
 

I hennes växthus var det högt nog att ett persikoträd kunde växa och just nu blommade det ljuvligt. Inga-Lill hade även ett persikoträd på friland men hon kunde konstatera att frukterna i växthuset blev både större och sötare.


En låda godsaker som hon fick med sig hem från trädgårdsmässan i Örebro.

En rolig grej är att Inga-Lills grönsaksland är solfjäderformade liksom mina…


Det manchuriska valnötsträdet har så läcker bark…
…och jag fick med mig några nötter hem…


…varav en genomgår ett experiment i sann ekollonanda. Det kanske inte händer ett jota men då vet vi det.
Och generösa Inga-Lill gav mig dessutom två tomatplantor med diametralt olika karaktär. Hilly Billy är en reslig bifftomat och vinbärstomat ger frukter i storlekordning… ja gissa det ni!
Det här var mitt första inlägg med det nya bloggverktyget och det gick väl skapligt. Fick inte till blankrader och styckesindelning exakt som önskat men jag lyckades åtminstone få in bilderna. Skam den som ger sig!
Kajsa