En väntan på bättre tider

Det här är inte bara mitt hundrade inlägg, det är också mitt sista på trädgårdsbloggen. Under tre års tid har jag skrivit men nu räcker det. 

Ibland kommer trädgården ganska långt ner på listan och så har det varit ett tag. Den finns ju där och väntar på mig. Tålmodigt. Just nu är den extra tålmodig i och med att det är vinter. Både jag och min trädgård väntar alltså på bättre tider så vi kan ta upp vår vänskap igen. Förhoppningsvis har vår relation djupnat så vi kan gå in i varandra med en större glädje och ömsesidighet. 

Visst hade det varit roligt att avsluta med favoritbilder och särdeles lyckade formuleringar men det går tyvärr inte. NA raderat våra inlägg skrivna i gamla bloggverktyget utan att meddela oss! 

– Shame! säger jag bara. Mina bilder och ord är borta liksom Kajsas och Ulfs. 

Dagsläget i min trädgård annars? Jotack, den är invaderad av byggnadsställningar, takkillar, tegel och plåt. Vi byter alltså både tak och plåt. Om en har en liten trädgård och stort hus med staket, träd och rabatter så är det ett riktigt pussel för hantverkare att varsamt sätta upp byggnadsställningar och att sedan få bort pannor och plåt. 

Emilssons plåt & bygg från Mellösa lyckas verkligen med det pusslet och jag känner att stor hänsyn tas till mina träd. 

Nytt tak och ny plåt kommer att lyfta trädgården. Takets tegelröda kommer att möta markteglets röda färg som slingrar sig runt huset. Klart tungt och läckert på samma gång! 

Gamla taket

Men nu, kära vänner, är det bara för mig att vänta in varmare, soligare och bättre tider! 

Stort tack till Ulf och Kajsa! 

Summer is coming – tro det eller ej – och jag med den! 

Titti 

Julgrupper i kubik

Nora julmarknad är en stor tilldragelse i Nora kommun, i år 3-4/12, och den drar folk från när och fjärran i och med att den gjort hantverk och kvalité till honnörsord. Det är vanligt att elever i Nora vill tjäna en slant genom att hyra ett bord och sälja allt från saffransbullar och lingonkransar till julgranar och glögg. Sen är det en rolig grej för skolungdomar att göra tillsammans. Det blir mycket planering och förberedelser.

Mina elever blev sugna på det här. Eftersom jag själv med glädje gör mina egna arrangemang i juletider med hyacinter, enar, amaryllisar och lyckligt plotter så tipsade jag ju självklart mina elever om det säljbara och roliga i just julgrupper. Pigga som de är nappade större delen av klassen på idén med tillägget försäljning också av matbröd och hårt bröd. 

Vi samlade på oss korgar, krukor, kulor, tomtar, änglar, blommor, flugsvampar, halmgrunkor, snören, band, spetsar, pärlor, ALLT! 

Eleverna plockade med sig lav, mossa, granris, kottar och näver.

Allt detta kompletterades med jord, limpistol, saxar, kartong, lecakulor, ståltråd, grillpinnar, julmusik och kakor.

Jag lovar, det finns inget goare än tonåringar som går all-in med hyacinter och snören!

Här kommer 8C:s fredagseftermiddag i bilder och jag rekommenderar er att gå på Prästgatan i Nora den här helgen och spana in dessa lyckligt julfyllda kreationer och gott matbröd! 


Vilket tjusigt resultat!

God julgrönska på er! 

Titti 

Väntan

En vecka kvar till första advent och jag hör till dem som tjuvstartar. Varför vänta på väntans tider?

Vi är många som är helt sålda på tiden före jul.

Självklart är det en god tröst efter novembermörkret.

Visst, ljus, glitter, dofter och en massa annat är som en raketresa ner i barndomen, ner i ett annat landskap där stilla förundran var tillräckligt.

Kanske är det den enkla storögdheten vi inte bara saknar utan också behöver.

Jag behöver den i alla fall.

Jag behöver min storögdhet och min förundran. 

Och jag behöver hitta en ro i min väntan på att allt ordnar sig, allt blir snart bättre, allt kommer att lägga sig till rätta.

Så jag plockar fram ljus och annat lyckligt, virar varm yllemys runt tilliten och hoppet och tänker att tillsammans ÄR vi starka.

/Titti 

Däck och löv

Jag tar på mig min tjocka vinterjacka och mina grova kängor för att gå ett varv i trädgården. Grannen håller på att skifta däck, så vi småpratar om denna absoluta överraskning kylan bjuder oss på varje år. Samma sak varje höst: va, är det dags för vinterdäcken?! Redan?! 

Det måste stå för nåt, vår ovilja att inse att det blir vinter i år igen.

Att det blir vinter håller inte trädgården tyst om. Den har släckt ner alla färger men greppar som krampaktigt fortfarande tag i några klena löv.

Vi brukar inte vara så noga med lövkrattning. Det viktiga är ju att få undan trädgårdsmöblerna och pelargonerna.

Snart händer det andra grejor i vår trädgård. Eftersom vi ska lägga nytt tak och byta plåt så kommer det att sättas upp en byggnadsställning runt huset. Det är mycket möjligt att vi kommer att ta ner ett äppelträd på grund av det. Det gör inget för det ger just ingen frukt och så är det så pinsamt fult beskuret.

Och nu är det kaffedags!! 

/Titti 

Växter förenar 

Idag for vi för att spana in en nyköpt stuga vid Vänern. Min mans syster med familj är numer stolta ägare till stuga med strandtomt. 

Grannstugan hade en så vacker rönnsumak att jag var tvungen att bjuda in mig själv i trädgården. 

Ägarna till grannstugan visade glatt upp sin supermysiga höstträdgård! 

Här kommer ett potpurri av murriga bilder från Vänerns kant!


Nåt som jag aldrig behövt klaga över är tallbarr i rabatterna. Här var det hopplöst mycket barr. De måste alltså kratta bort dessa terpentinstinna talldelar.



Katsura!
Insmugen bambu!

Ett blåregn som var flera år gammalt men hade aldrig blommat.

De höll på att städa i trädgården. Alla pelargoner var inplockade och mycket låg i skottkärra och kompost. 

Jag blev så peppad av detta lilla snabba besök! Till sommaren ska jag ta med mig klematisen Summer snow till dem. Jag var ju tvungen att visa bilder på min trädgård… 

Ha det!

Titti 

PS Svägerskans hus och tomt var ljuvliga! Trädgården där var dock åt det mer lättskötta hållet. 

Hopp och kraft 

-Dags att göra lite höstfint, tänkte jag och köpte lämpliga växter att pigga upp livet med. Jag gör som så många andra: jag åker till närmaste stora plantmarknad och köper ljung, silverek och kål. Sen vill jag ju lägga till perenner för senare utplantering. Nu blev det rödbladig alunrot och dito kärleksört. 

Innan jag planterade höstfägringen organiserade jag allt som ska inonhus: pelargoner, passionsblomma, murgröna och – nytt för mig i trädgården – eukalyptus. Det blir ju en del!

Jag har ju ingen inglasad altan så de ska bara in även om en del hamnar i källaren.

Sen var det lökdags! Det ser onekligen tanigt och eländigt ut i min nyplanterade jätterabatt. Där tryckte jag ner över 100 lökar. En salig blandning av olika tulpaner, allium och pärlhyacint.

Allt i rosa, blått och lila! Jag kör the easy way. Jag gräver upp en ränna, stoppar i löken (och lite benmjöl), fyller på med jord som jag gräver upp från nästa ränna och så vidare.

Jag tänkte när jag grävde att det här är hopp, hopp om en ny, fräsch och blommande vår och att det finns ett slut på mörkret vi står inför.

May the force be with us all 

Titti

Fyll på med kärlek 

Mitt uppe i förkylningar och ögoninflammationer så kommer födelsedagskalas och gäster. 

Inte för att den 17-årige sonen bryr sig men blommor måste ju finnas på bordet. Det räcker med att köpa en bas och sen fylla på grönt och grant från trädgården. Jag bara älskar stjärnflockor!

Jag tror dessutom att truliga tonåringar uppskattar blommor på bordet även om en inte tror det.

Snabbt byte av ämne! Den rabatt jag satte tidigare i år (se mitt inlägg Varm lyx från 8/5 2016) är inspirerad framför allt av rabatterna vid Slussenbron och just nu är de rabatterna riktigt vackra. Jag stack dit förut idag med min Karlstadboende syster och – visst – de är bra härliga nu!

Och så lite närmare! 

Min egna rabatt är inte alls så här maffig och bullig men den växer. Plantorna har tagit sig bra men jag måste såga och klippa fram ljuset för att det ska växa bättre. Sen tänkte jag plantera kärleksört i mängd för att fylla ut i väntan på frodighet. Det finns ju ingen växt som är så enkel! Det är ju bara att sätta i vatten några dagar tills rötterna har vuxit fram och plums ner i jorden!

Ha det gött i höstvärmen!

Titti 

Spår

Vardagen är tillbaka med råge, liksom höstvindarna. Värmen dröjer sig kvar som en gammal tejpbit. Det har varit riktigt klibbigt de senaste dagarna, men snart stiger luften.

Jag har ju trumpetat ut att jag, av diverse anledningar, inte haft så mycket tid för min trädgård den här sommaren och att den är uppbyggd för att klara sig hyfsat på egen hand.

Visst, bitvis ser den kanske lite övergiven ut men jag väljer att se det vackra, se det som känns. Det brukar bli bäst så.

Vad är vackert då?

Jo, att mötas av allt som växer i krukor runt entrén när jag kommer hem.


Morgonljus är vackert.


Höstens alla äpplen och rikedom. 


Spår av en dotters täljande och av stoppningen i hundens gosedjur. Det är HANS grej: han tuggar sönder sina gosedjur och fyller trädgården med vitt fluff.


Spår i största allmänhet. 


DET är vackert!

/Titti 

Lite väst och lite ost 

Jag sitter på tåget till Göteborg och Way Out West och jag tronar här i all min sköna ensamhet. Alldeles nyss kom jag hem från Gotland och när jag tittade igenom mina gotländska bilder kunde jag konstatera att jag glömt ta kort på mina egna 15-åriga ”plantor”. Där fanns bara bilder på andra blommor och växter. Skärpning, Titti!

Botaniska trädgården i Visby är och förblir helt underbar även om den var helt invaderad av medeltidsmänniskor. Medeltidsveckan bidrar ju med en tidsresa som ger det mesta en annan lyster.

Ekorrkorn är så ljuvligt!!
Tre rönnsumakar på en gång!

I Visbys gränder vill jag bara gå och gå. Helt obegripligt att alla dessa rosor kan växa i sina minimala rabatter!

Jag och döttrarna for omkring på måfå och hämtade lite här och var. Bland annat på East end, en kombination av bondgård, fik, loppis och plantmarknad. Allt i ett! 

Det var lite Visby och ikväll blir det lite Göteborg och PJ Harvey. Det blir inget besök på Göteborgs Botaniska som annars är en riktig favorit! 
Höstkylan färgar luften och färgerna tonas ut. Vardagen och rutinerna knackar på. Sommaren packar ihop sig helt enkelt men än är den inte slut!

Titti

Vaggvisa

Sista dagen i juli och Sverige är som att resa i en bukett av frodig persilja. Allt är bara grönt, grönt, grönt. Precis vad våra sinnen behöver. Grönskan åker med full sula rakt in i våra själar och bäddar ner oss i vaggande ro.

Nu är jag kanske inte så nervaggad i ro, men än är inte sommaren slut. Än hinner jag ligga och skräpa i nåt grönt hörn och sova med en halvtaskig deckare som solskydd.

Vad gör jag då i trädgården?  Jo, just nu smaskar vi persikor så det står härliga till. De är så många att de till och med hinner bli dåliga.

Våra svarta vinbär är störst, bäst och vackrast. Helt suveränt att plocka direkt ner i filtallriken 

Att äppelskörden kommer att bli stor kan jag bara konstatera.

Så! Förutom att käka persikor och vinbär och dricka kaffe så ägnar jag mig åt inne-projekt som tapetsering och golvläggning. Det är ju så att vara husägare.

Förra sommaren bytte vi ju ytterdörr och mycket sent omsider byggde jag ett litet entrétak till dörren och först nu börjar jag – färg- och stilmässigt – binda ihop det med plank och förråd.

Det är inte klart men det är på g!

Nu ska jag snabbt titta på humlorna för att sen gå in och måla några väggar vita!


Ha det gott!

Titti