Gott grönt år!

Så var det 2018. Egentligen bara en siffra men även jag luras av att vi går in i en ny tid med löften om bot och bättring.

Det sköna är att odlarbiten är min kravlösa och lustfyllda hobby. Visserligen har jag höga ambitionsnivåer men jag har bestämt mig för att aldrig bli besviken om det skulle skita sig på något sätt. I år kommer jag att vara bortrest under en längre tid, just när det kanske händer som mest i odlingarna, men vi ska installera någon slags bevattningssystem i växthuset och resten får klara sig själv. Det blir vad det blir. Jag har inga nyårslöften kopplade till odlandet.

Nyårsafton i Getingedalen blev en behaglig dag med mycket matlagning och skönt umgänge. Maten i Getingedalen planeras efter vad vi har i lager. Åtminstone en av ingredienserna bör komma från egen skörd vilket är en lagom utmaning.

Vi gjorde en vegansk gräslöksmajonnäs som vi definitivt kommer att göra igen.

I min favorit bland mattidningar, Vegourmet, hittade vi ett recept som matchade vår idé om minst en från egen skörd. Gräslök är lätt att odla och lätt att lagra i frysen så där är vi självförsörjande sedan flera år tillbaka.

Receptet syns nedan och vi använde majjon till en sallad på stekt surdegsbröd.

Nej, det behövs inga ägg för att göra majonnäs. Och mjölken kan bytas mot komjölk. Och att oljan ska vara varmpressad är inte heller viktigt.
Med en höghastighetsmixer är det ingen konst att göra egen majonnäs.

Till varmrätten serverades hasselbackspotatis, självklart på egna knölar. 2017 var året då jag medvetet odlade en vinterpotatis som skulle vara extra bra att lagra. Inte vet jag om det råkar vara just sorten eller vårt nya funktionella skafferi som är orsaken till att potatisen fortfarande är lika fin som om den vore nyupptagen.

Foxton heter den ekologiska sorten som jag köpte på Klostra. Den är bra till allt utom klassisk kokning. Då blir den jättekonstig.

Till potatisen serverades en ljummen sallad med rosenkål. 2017 odlade jag inga rosenkål men jag vet att det funkar eftersom jag gjorde det 2016.

Bild från julen 2016!

I år blir det däremot Flower Sprouts, den senaste flugan inom kålodling. Det är en korsning mellan rosenkål och grönkål och kallas även brysselkålsblomma. Fröer finns på Klostra.

Bild lånad från Klostra.

Tillbaka till den ljumna salladen. Här kommer receptet. Även det är saxat från Vegourmet.

Kokos är inte min favoritsmak men ibland innebär den mera plus än minus. I denna rökiga skepnad satte den pricken över i för denna rätt.

Rökig kokos visade sig vara riktigt gott.
Rosenkål. Skärbräda och kniv säljs i Getingedalens butik.
Egen rödlök så klart. Lätt att odla, lätt att lagra.
Fruktförmedlade äpplen.

Vi behöver fortfarande inte köpa några äpplen men de kommer inte från egen skörd eftersom älgen var där före oss. Däremot så finns det massor av äpplen som aldrig omhändertas och där har min pappa en betydelsefull roll.

Han är inte engagerad i fruktförmedlingen men han har en egen liten verksamhet med samma funktion. Vid det här laget har han koll på tomter och villaägare som aldrig tar hand om sin frukt så då erbjuder han sig att göra det i stället.

Ingen har sagt nej hittills och de mängder äpplen som han plockar fördelas sedan bland släkt och vänner.

Så här borde vi göra i mycket större utsträckning än idag. Vi skulle inte behöva importera ett enda äpple i Sverige om vi tog vara på all frukt som finns i närområdet. Gör det till en vana – fråga grannar och i grupper på sociala medier om de har för mycket frukt i trädgården.

Om äpplena dessutom har fått en sval förvaring så är de fortfarande fina den 31 december.

Angående mitt löfte om att ta tag i inventeringen av frö så har jag faktiskt börjat. Som ni kunde läsa ovan så har jag ett planerat inköp av Flower Sprouts och i veckan kom Runåbergs frökatalog i brevlådan. Den firma jag köper överlägset flest fröer från.

Bra kvalitet och bra filosofi. Deras vackra påsar är en bonus.

Här ska beställas!

Mer om fröer och planerad odling i nästa inlägg!

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.

Avslutningar och julförberedelser

I måndags tog den sista paprikan slut. I år valde vi att förvara skörden i skafferiet och det gick bra. Nu var de lite skrynkliga men fullt ätbara. Bra tajming. Bra att veta.

Förra året valde jag att hacka paprikan grovt och frysa in. Vi har fortfarande kvar av den paprikan och den funkar fint i väldigt många sammanhang. Pizza bland annat.

Pizzan som gjordes i Getingedalen i måndags med de sista paprikabitarna. Även rödlöken, chilin och tomatsåsen kommer från egen skörd. Fejk-baconbitarna kommer från någon fabrik…
Årets skörd av tomater börjar också ta slut. Det ligger fortfarande några stycken på en bricka för eftermogning och ibland går det bra, ibland ruttnar de innan de bytt färg. Hur som helst så har vi inte köpt en enda tomat på flera månader.

Julmaten har börjat förberedas. En del är redan tillagad. Saffransbullarna blev nog de godaste jag har bakat någon gång. Jag följde detta recept. Kalljäst deg, rumsvarmt smör och blöta russin gjorde susen.

Knäcken är kokad och för att slippa nervterrorn med knäckformar som välter och kladdar så hällde vi smeten i en långpanna, lät stelna, skar i bitar och rullade in i smörpapper. Ser alltså ut som kolor men innehåller klassisk knäck. Kulprovet har vi också skippat. Det är termometer som gäller.

För att kunna göra en egen rödbetssallad (skulle aldrig falla mig in att köpa en sallad som 1. är för stabbig; 2. innehåller flera ingredienser som jag har odlat) så behövde jag lägga in rödbetorna några dagar i förväg. Salladen blir lite godare med inlagda betor än med färska.

Det blev inga röda betor i årets sallad. Det blev gula och polka men de smakar ju likadant. Här är betorna kokta i saltvatten och därefter har jag dragit av skalen, skivat dem grovt och lagt i ren burk. Alltsammans under övervakning av en tomte tillverkad i barndomen.

I burken häller jag sedan en klassisk 1-2-3-lag och lite kryddor. Kryddpepparkorn, svartpepparkorn, bitar av färsk ingefära och pepparrot.

Nu ska betorna stå kallt ett par dygn och sedan är det klart. Här är det en klassisk närketomte som har tagit över bevakningen.

Den hängande amaryllisen fortsätter att slå ut, några millimeter varje dag.

I senaste Buffé hittade jag några inspirerande recept som jag förmodligen kommer att använda mig av till julmaten. På sidorna 12-13 fanns det bakad selleri och rostad brysselkål och båda såg väldigt goda ut.

Och det är flera som förespråkar det gröna julbordet. Underbara Clara skrev ett blogginlägg om det. Dessutom i samarbete med ICA.

Ett annat blogginlägg värt att nämna här är Farbror Gröns inbjudan till odlarkurs på Färna Herrgård. Dels har jag varit på Färna (väldigt fint!) och gått omkring i växthuset där en del av kursen hålls; dels tycker jag att Farbror Grön är en god pedagog med sunda odlaridéer. Läs mer om kursen här.

Färnas växthus. (Foto från Farbror Grön.)

Jag önskar alla en vit och god jul!

Plötsligt åkte den fram!

Fröfirmorna börjar vakna och i odlargrupperna på Facebook planeras det för sådd. Jag fick ett ryck och plockade fram min frölåda för att sätta igång tankeverksamheten. Det blir en bra julaktivitet att inventera innehållet.

Den här lådan står i skafferiet eftersom det sägs att fröer mår bra av kyla. Detta skafferi. Så bra det blev.

Tänk er detta och lika mycket till bakom dörren till vänster. Det finns tre trälådor som den man ser på golvet. Där lagrar vi rotsaker.

Det var flera som undrade över amaryllisen som jag visade i förra inlägget. Blomman som hängde upp och ner. Amaryllis mår precis lika bra som snittblomma som i kruka och till och med hängande neråt.

Här kommer en liten demonstration så att ni ser hur jag gjorde.

Klipp av stjälken och gör ett hål i den.
Trä i ett snöre i hålet.
Fyll stjälken med vatten.
Häng upp blomman och när man ändå står där uppe kan man passa på att damma av stången… helst innan man tar en närbild…
Sedan är det bara att vänta på att blomman slår ut!

Det är kul att leta efter nya recept till julbordet. Som vegetarian måste jag ändå hitta alternativ eftersom julen känns som en riktigt köttig högtid.

Det går väldigt bra att laga julig mat utan kött. De traditionella julsmakerna finns ju i kryddorna, till exempel saffran, senap, kryddpeppar och apelsin. Och det som vanligtvis betraktas som julbordets tillbehör kan istället få spela huvudrollen.

En Janssons frestelse utan ansjovis men med kapris eller soltorkad tomat blir minst lika god. Rödbetor och olika kålsorter går att tillreda så gott att det smälter i munnen. Istället för att låta ostarna komma som en avslutning på måltiden kan man låta dem ingå i sallader och varmrätter.

Att använda tångkaviar istället för rom på ägghalvorna smakar precis lika bra och morot kan marineras till falsk gravlax.

Morotslax. Jättebra för mig som har ett överflöd av morötter och tio burkar dill i frysen. Foto från DN.

Jag tycket att ICA Buffé har blivit riktigt bra på att presentera helgrön mat men nuförtiden hittar jag vegetariska recept lite här och var.

I näst senaste numret av Lantliv, my guilty pleasure, fanns det ett reportage med kocken Paul Svensson, killen som gärna låter grönsakerna dominera. Där fanns det flera spännande rätter att inspireras av.

Om man dock vill slippa allt vad kött heter och få 100% vegetariska recept så köper man någon av de två helveganska tidningarna VEGO eller Vegourmet. Den förstnämnda har störst upplaga och är äldst i Sverige men jag tycker nog att Vegourmet är lite mer inspirerande och attraktiv.

Den bästa vegetariska mattidningen enligt mig.
Här är alla recept veganska och jag behöver inte ändra något eller sortera bort vissa.

Hyacintdoft tillhör julen så den vill jag gärna få in i huset. De vita lär inte dofta lika starkt som rosa eller blå men jag tycker å andra sidan att de är vackrast. Tyvärr är jag usel på att ta hand om lökarna när de har blommat över men de hamnar åtminstone i komposten och blir ny jord till mina trädgårdsland.

Inför kommande säsong har Firma Getingedalen gått igenom en uppgradering så 2018 blir spännande. För att markera detta för oss själva så fick hemsidan en ansiktslyftning med nytt upplägg och ny form.

På hemsidan kan man bland annat hitta mina kurser och boka guidade turer i min trädgård. Jag skriver även att jag kan komma och föreläsa vilket jag ska göra i oktober! Läs mer om det här.

Nu ska jag slå in julklappar. Fridens.

Trädgård i tankarna

Just nu tycker jag att det är lite trist. Mörkt. Kallt. Förkylt. Halt. Broddar, näsdukar och pannlampa gäller. Trädgården är något som finns där ute någonstans. Vi har tagit en paus från varandra.

Det är tur att vi har lite snö. Det ger lite skön känsla och ljus.

Odlingslådorna är täckta av snö.

Och det är tur att det snart är jul. Även om jag inte är någon storfirare så ger adventsljusstaken ett skönt ljus och hyacinter och amaryllis är fina blommor.

I år testar jag att hänga amaryllis upp och ner. Fyller stjälken med vatten och det verkar funkar fint!

Att göra kransar är lite kul och att hitta nya sätt att göra kransar, eller alternativ till kransar, är ännu roligare. Ju enklare desto finare.

Jag hittade en blogg, visserligen på franska men det är bilderna som är intressanta. Där fanns det massor av inspiration till både klassiska och annorlunda kransar. Så jag gjorde några egna för att testa.

Helt okej faktiskt.
Också rätt så fin.

Det enda som finns att hämta i trädgården just nu är grönkål. Fantastisk och tålig grönsak. Och väldigt nyttig och användbar.

Förutom det som finns i skafferiet står det en låda morötter i garaget och väntar på sin tur. Garaget har visat sig hålla en perfekt temperatur men det är en nackdel att behöva gå ut dit varje gång man ska ha en morot och det är egentligen inte till för att lagra grönsaker i. Den här lådan är ett undantag.

Garagemorötter.

Ett glädjeämne är att Runåbergs har öppnat sin webshop igen. De stänger alltid den i några månader men öppnar lagom till att man börjar bli sugen.

Faktum är att vissa saker bör sås nu för att kunna skördas i tid. Det gäller alla chilisorter med chinense i sitt latinska namn och aubergine.

Och i januari och februari är det en hel del som bör planteras av samma skäl. Andra chilisorter, paprika, purjolök mm. Så det är inte så dumt att passa på att inventera fröförrådet och göra den första beställningen nu.

Här kan du se hur lång hållbarhet fröer har. När du inventerar kan du alltså passa på att kasta sådant som är för gammalt. Palsternacka är till exempel ingen idé att spara. De fröerna går inte att lagra.

Runåbergs är dessutom den allra bästa fröfirman enligt mig.

Ikväll ska jag baka saffransbröd. Glad lucia på er!

Känslor

Känslan när…

…man fortfarande kan skörda egenodlade tomater. De som inte hade hunnit mogna när kylan kom ligger nu inomhus på en bricka och rodnar en efter en.

…man hämtar en påse hallon i frysen för att kunna göra en fin frukostsmoothie dagen därpå och konstaterar att det finns femton påsar till.

…man klipper av en lök från flätan ovanför diskbänken, minns hur man har knåpat ihop den alldeles själv och sedan hackar upp den till kvällens middag.

…man går in i sitt alldeles nya skafferi och känner att det håller perfekt temperatur.

…snön lägger sig över världen men att grönkålen vägrar låta sig besegras och står där, grön och spänstig, och vill vara med ett tag till.

…man fick ner vitlöken i jorden i rätt tid i år. Varken för tidigt eller för sent och dessutom samplanterade med vita jordgubbar.

…chilin är snustorr efter flera dagar i torken och mixas till pulver som är lättare att portionera och kommer att räcka jättelänge.

…jag hämtar några rödbetor och potatisar i skafferiet och kokar dessa för att sedan ha i kylskåpet och använda när jag behöver laga snabba måltider under veckan.

…det finns en full burk med egenodlade och torkade gråärter till förfogande. Malas till proteinrikt mjöl? Kokas till gråärtshummus? Blandas i en soppa?

…det är Shopping på Landet jul, jag har eget ris att göra kransar och dekorationer av och det finns snö som skapar den rätta stämningen! Välkommen!

 

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!

 

 

Avrundning

Det var inte bättre förr. Iallafall inte mitt odlande. Skördarna blir bara bättre med tiden och jag har en behagligare balans på allt.

Vid den här tiden, för några år sedan, var jag less. Odlartrött. Om jag hade känt till vinterodling eller höstsådd över huvud taget så hade jag förmodligen brytt mig nada.

Jag kan dock känna att det är sunt att pausa. Göra något annat och få tillbaka ivern. I år är jag inte alls lika odlartrött. Dels har jag haft en bättre planering, dels har jag haft en om dan som motto. Istället för att se trädgården som ett enda Mount Everest av arbete så gör jag en sak om dagen. Och det leder ofta till två eller tre.

I måndags skulle jag bara skörda – och flytta på – purjolöken. När det var gjort så passade jag på att fixa ett par saker till och efter det var jag förstås skitnöjd eftersom jag bara skulle skörda purjolöken. Jag är så stolt över den här skörden!

Om jag bara ska gå ut och göra en sak så känns berget nästan som en nedförsbacke och om man gör en sak om dagen så händer det en hel del under en vecka.

Nu är det inte mycket kvar att göra i trädgården innan vintern. Jag har skördat i princip allt som bör skördas, fågelbaden är inplockade, krukor tömda och upp-och-ner-vända, grillen inställd och möblerna staplade i förrådet.

Kvar sitter vintermorötterna. Med flit. Men jag ska ta in dem vilken dag som helst. De där morötterna som ska ha så mycket bättre lagringsegenskaper än klassiska morötter. Ska bli väldigt spännande att utvärdera det.

Sommarmorötter. De som satt kvar efter en hel sommars konsumtion.

Kvar sitter också grönkålen. Dels har jag skördat av den sedan i maj, dels är den väldigt köldtålig.

Nästa års växthusodling kommer inte att ske i krukor utan i skräddarsydda kragar. För att kunna utnyttja den gamla jorden från årets krukor så snickrade vi ihop lådorna redan nu. Tillsammans med nedklippta växtdelar, täckmaterial, halm och kogödsel är dessa bäddar redan preppade inför våren. Ingen nederbörd kommer att laka ur bäddarna och näringen blir kvar.

Så här såg det ut i våras…
…och så här ska det se ut hädanefter!

Förutom att odla tomater och paprika i dem så provar jag att lagra purjolök i dem. Jo faktiskt.

Egentligen kan purjolök stå ute hela vintern men den fryser fast i jorden så den är svår att skörda. Då såg jag att Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, flyttade sina purjolökar från friland till växthus eftersom jorden inte fryser så hårt i växthuset. Nu har jag gjort likadant. Utvärdering följer.

Purjolöken grävdes försiktigt upp och sedan ner i en av de nysnickrade lådorna i växthuset.

Ett annat sätt jag kommer att använda lådorna på är att vårvinterodla. I vintras satte jag lite frön i krukor i växthuset med grödor som är köldtåliga. Det var ruccola, spenat, machésallat och lite annat. Allt kom upp och växte fint, trots kylan, men sedan växte de ur sina krukor och jag tog inte hand om dem. Nu ska jag göra samma sak fast i lådorna. Tänk om jag får skörda sallat i mars? Det vore coolt!

Det här är förra årets februariexperiment i växthuset!

Inomhus är det grönsaker lite överallt. Dels de som ska lagras i rumstemperatur och har hittat sin slutdestination, dels de som sitter i väntrummet, till exempel tomater som ska eftermogna och chili som torkas.

Gul och röd lök flätar jag och hänger lite överallt i köket. De mår bäst i rumstemperatur och de tar väldigt lite plats när de hänger. Dessutom blir det vackert. Lök är något som jag nog använder i varje måltid.

Jag använder en torkapparat till vissa saker, bland annat chili som ska smulas till flakes. Här är det sex lager blandad chilifrukt som torkas på ett effektivt sätt i ca 45 grader. Det tar ett par dygn.
I år odlade jag Jamaica Bell för första gången med stor framgång. Den har så himla rolig form.
Jag tror att jag har varit bättre på att skörda tomater i år. Det blev betydligt färre som skulle eftermogna inomhus. Skönt eftersom det är platskrävade.
En av de sista grödorna som skördades var timjan. Jag klipper av kvistarna och lägger i en burk i frysen. Där släpper bladen från grenarna som man kan fiska upp nästa gång man har ett ärende i burken. Timjan behåller smaken allra bäst i frusen form. Mer om örter i mitt nästa inlägg!
Det enda som planteras nu är vitlöken. Jag köpte ekologisk Therador på Klostra för att dess beskrivning matchade mina önskemål bäst. Vitlöksklyftorna klämde jag ner mellan mina jordgubbsplantor eftersom de tydligen ska växa fint ihop.

I nästa inlägg tänkte jag bjussa på ett ruskigt bra recept och så ska jag grotta ner mig i små blad med stor personlighet.

Farmers Market på Union Square

Här kommer mitt sista inlägg från New York-resan i oktober. Den som kommer att gå till min historia som skörderesan. Man måste inte åka ut på landet för att uppleva skörd, grönsaksfröjd och mogna frukter. I city har man blivit väldigt bra på att ta vara på outnyttjade ytor för att de som bor i kvarteret ska kunna odla sin egen mat och visa nästa generation hur det går till.

De som har ett mer entreprenöriellt tänkande startar takfarmer och hyr delar av parker för att odla och sälja produkterna till restauranger i området. De mest hängivna levererar sina varor medelst cykel och minskar de globala avtrycken avsevärt.

Det här är en Community Garden i Brooklyn. Det var stängt för allmänheten men en skylt informerade om att vi var välkomna på helgerna. Ytan är inklämd mellan tre byggnader och ägaren skulle förmodligen få många miljoner om hen sålde den eller byggde ett tiovåningshus på platsen men för invånarna är det guld värt att så inte har skett.
På trottoaren, utanför de stängda grindarna, fanns en låda med örter. Fri plockning för den som behöver en kvist.

Sedan finns det de som odlar för att sälja överskottet till New York-borna. I Örebro har vi alltid haft torgförsäljning av grönsaker och på senare tid kallas det Bondens Marknad fast det är egentligen ingen skillnad.

I New York heter det förstås Farmers Market och vi besökte den som var på Union Square. Eftersom det råder ett annat klimat i denna del av världen så kan man så klart odla andra grejer än vad vi kan. De behöver åtminstone inga växthus och deras säsong är betydligt längre så att även långsamma grödor hinner mogna ordentligt.

Aubergine i mini-format. I Kilsbergen är det en kamp, trots växthus, att försöka odla aubergine.
Långa rader av kål. Kål är det dock inga problem att odla i Sverige men det är alltid vackert, var man än är i världen. I bakgrunden skymtar pumpor (så klart!), majs (en mycket vanlig produkt i amerikansk husmanskost) och tomater.

Vi är lite chili-galna i Getingedalen just nu. En av oss har kommit på knepet hur man odlar dem och en annan i hushållet äter och förädlar. Därför blev det ganska många foton på just chili. Särskilt när man hittar sorter som man bara har läst om. Och i synnerhet när man får chansen att köpa världens starkaste…

Carolina Reaper. Världens starkaste chili. USA är varningsskyltarnas land och intill denna hink hittade vi så klart marknadens längsta varningstext. Jag fattar dock inte var ”no sprays” betyder?

Vi köpte några Carolina Reaper för att kunna ta egna frön och för att vissa naturligtvis ville provsmaka. Efter att detta hade skett i Getingedalen så var köket inte sig likt på flera dagar. Frukten skars itu på vår vanliga skärbräda. I en vecka var den kontaminerad trots rengöring. Disktrasan likaså. När jag hade använt den, sköljt av mina händer och därefter kliade mig i ansiktet så började det att svida på huden.

De delade frukterna lades i torken och den ställde vi i vanlig ordning på köksbänken. Både jag och Allan (hunden) gick och nös och snorade i flera timmar  innan vi kom på vad det var. Torken fick flytta ner i källaren.

Jag förstår varför de uppmanar kunder att inte ta i frukterna utan handskar.

Den här är betydligt mildare men fortfarande nästan för stark för mig (jag är inget fan av stark mat). Visst ser runda släta bollformade chilis snällare ut än knöliga och spetsiga? Inte lika lång varningstext på denna.
Långa rader av spännande chilifrukter. Vi köpte för att kunna ta fröer.
All majs är inte gul.
Och massor av pumpor förstås. Detta var så klart innan Halloween.

Nu är det hög tid att berätta lite om vad som pågår i grönsaksland och växthus i Getingedalen. Naturligtvis är det nedtrappning på hög nivå. Vi väntar snö vilken dag som helst och däckbyte är ett faktum. Det blir en rapport i nästa inlägg. Dock inte om däckbytet.

Jag vill dessutom passa på att göra reklam för två saker. Den 2 december är det Shopping på Landet – jul i min bygd och jag har öppet hus i verkstad och butik. Min produkter plockas hem från Konsthantverkarna till denna dag och dessutom kommer jag att ha en hel del nyproducerat. Jinx jinx.

Den andra grejen är att jag ska föreläsa! Fast det är inte förrän om ett år… Haha! Men den 28 oktober 2018 kan ni ju boka in om ni är superintresserade. Det blir någonstans i Örebro och arrangörer är Adolfsbergs Trädgårdsförening. Under samma tillfälle kommer min före detta bloggkollega och ständige odlarvän Ulf Lundin att berätta om sitt förhållande till trädgården. Vi kompletterar varandra bra eftersom vi har helt olika inriktning.

Jag tror att föreläsargrejen passar mig fast det återstår att se!

Toppar och tveksamheter på DuBois Farms

Höstens resa till New York med omnejd skulle få gå i skördens tecken så många av utflykterna gick till olika sorters gårdar. En av alla kvalmiga dagar åkte vi till DuBois Farms i Highland. Det är en gård som framför allt odlar för självplock men de har även en del djur.

Eftersom vi var där i början av oktober, och en av de allra mest firade högtiderna var i antågande, så spelade pumporna en central roll. Var och varannan besökare hade en eller två pumpor på sina självplocksvagnar.

Förutom pumpor så odlas det tomater, aubergine, paprika och flera olika sorters frukt. Plommon, nektariner och persikor var redan skördade men äpplen, päron och druvor fanns det möjlighet att plocka hur mycket som helst.

Förutom pumparna stod äpplen högt i kurs hos besökare och kunder.
Ett riktigt mörkt äpple som jag aldrig hade sett förut. Jag tror att det heter Empire.
Jag lyckades aldrig ta reda på vilken sorts päron det var men de är ganska lika Conference.

Ett spännande inslag för en nordeuropé var självplocksmöjligheterna av druvor. De var oerhört smakrika, ja en sötma och en arom som jag aldrig har känt tidigare. Jo vid ett tillfälle. Det finns en druvläsk som jag brukar handla när jag är i USA. Den är god men smakar inte druva så jag trodde att den var gjord på 100% kemikalier. Fast nu när jag har smakat Niagara Grapes på DuBois Farms så förstår jag bättre. Det var exakt samma smak.

Det var väldigt poppis att plocka druvor och det förstår jag. De var enormt goda. För en dollar (ca 8 kr) fick du fylla en rätt så stor korg.

 

Här är läsken som jag nog gillar ännu bättre nu!

Förutom att plocka och provsmaka äpplen (jo det fick man faktiskt!) så fanns det förstås nypressad äppelmust och varma äppelmunkar till försäljning. Självklart ordnades det munkätartävlingar men jag nöjde mig med att vara publik.

Chew, chew, swallow!

Det tveksamma inslaget utgjordes av djurbeståndet. Jag känner mig alltid tveksam till djur vars existens endast är till beskådan. Visst är får, grisar, getter och hästar domesticerade djur men att leva i en inhängnad som passeras av hundratals människor som dessutom vill klappa, rycka, peta, mata och känna kan inte vara någon vidare tillvaro.

Fåren såg inte ut att må bra och hästen fick inte matas men brydde sig folk om det?

I utkanten av området gick det ett gäng alpackor. Tack och lov hade de ett rätt så stort område att röra sig inom men det gick ändå inte att undgå människor helt och hållet.

Dagen till ära föddes det en alpackababy och sådant är förstås extra spännande. Frågan är bara om de tyckte att det var behagligt att genomföra detta till publik?

Det går dock inte att neka till att vingliga alpackaungar är väldigt söta.

Efter några giriga bilder så lämnade vi alpackorna ifred och valde lite andra vyer istället.

Det stod värdar och värdinnor utplacerade på det 21 hektaren. Dessa svarade på frågor och hjälpte till vid självplockning.
Överallt ser jag att nya äppelodlingar planteras väldigt tätt. Jag gjorde samma iakttagelse på Österlen. Gallrar man senare eller låter man det se ut så här?
Mera pumpor… och vackra formationer av majsblast.
Självplock av Zinnia.
Kanske den finaste pumpan av alla?

En mycket trevlig dag på DuBois Farms! Nästa inlägg kanske borde handla om min egen odling men jag kör nog lite mer New York innan jag byter kontinent. Det kommer att bli ett besök på Farmers Market på Union Square mitt på Manhattan.