Vecka 24

Idag blir det mycket örter, ett recept, ogräs och blomsterfoto.

På örtfronten är jag självförsörjande sedan många år tillbaka. Dels för att de är lättodlade, jag tycker verkligen att man ska ge sig på örtodling om man vill känna sig duktig, dels för att de ofta är perenna.

De flesta örter fryser jag in men det finns några som mår bättre av att torkas. Det går att googla sig fram till vad som funkar bäst men i mitt fall var det en bok i sambons hylla som blev min bästa örtguide.

Verkar var slut i de flesta bokhandlar men dyker upp på antikvariaten och Tradera ibland.

Örter som inte är perenna, och som jag sår nästan varje år, är basilika, koriander, persilja och dill. Nej, jag vet, dill är ingen ört men jag använder den som det.

Rosmarin är perenn söderöver men definitivt inte i Kilsbergen. Jag har provat alla möjliga sätt att försöka få den att klara vintern men icke. Jag har även försökt att så rosmarin från frö men den ska köldbehandlas och daltas med så jag orkar inte. Jag köper helt enkelt en ny planta när jag vill ha rosmarin.

I min ogräsinvaderade örtagård, som är i stort behov av en rejäl rensning, växer de perenna örterna.

Från vänster syns fransk dragon. Bearnaisekryddan som även lyfter andra rätter. Man får vara lite försiktig, den kan dominera om den överdoseras. Drar åt anis ibland.

Det finns fransk och rysk dragon, de ser väldigt lika ut men är helt olika i smak. Den ryska är mycket mera oansenlig.

Därefter ligger det lite vinterkyndel. Det är en nyhet i min örtagård men att den skulle klara vintern och vara perenn är det ingen tvekan om, jag satte den förra året och skördade detta idag. Den har en touch av timjan men avviker ändå lite från klassisk timjan. Vinterkyndel ska funka fint till bönor vilket jag så klart ska prova så småningom.

Till höger om vinterkyndeln syns en kvist libbsticka, buljongörten. Tugga på ett blad libbsticka och du kommer att förstå referensen. Smakförhöjare i största allmänhet. Har vissa likheter med selleri.

I övre högra hörnet syns en liten bukett med salvia. Mer och mer har jag börjat älska smaken av salvia, särskilt ihop med smör. Jag har tidigare berättat om en lyckad salviapasta och bladen blir grymma om man doppar dem i frityrsmet och friterar.

Salvia med blomknoppar.

I mitten på vänsterkanten ligger torkad rosmarin. Jag tänker inte odla rosmarin i år eftersom jag har ett tillräckligt stort lager kvar. Det går åt så otroligt lite rosmarin, den är mästare på att ta över. Rosmarin är en av de örter som jag hellre torkar än fryser.

De långa limegröna stråna mitt i bilden är kinesisk gräslök, alltså en variant av gräslök. Dess blad är bredare, plattare och kortare. Smakar typ samma sak som klassisk gräslök men får ljusrosa/vita stora blommor. Gräslök växer hela säsongen, särskilt om jag klipper ner den. Jag hackar gräslök i centimeterlånga bitar och fryser in i burkar. Det brukar bli en hel del under en säsong och är mycket användbart. Behåller all arom i frysen.

Kinesisk gräslök på väg att blomma.

I nedre vänstra hörnet ligger klassisk timjan. En himla bra allroundört. Jag fryser hela kvistar och i frysen släpper bladen från stjälken. Smidigt.

Timjan. Det finns citrontimjan, backtimjan, kryptimjan och alla möjliga varianter av denna ört. Den här är helt utan krusiduller.

I nedre vänstra hörnet ligger det två högar hämtade ur frysen. Det är dill och persilja. Dessa är inte perenna och jag kunde alltså inte hämta dem i trädgården eftersom de är pyttesmå än så länge. Förutom att persilja är grymt nyttigt så är båda örterna mycket bra smaksättare i många olika sammanhang.

I örtagården har jag även citronmeliss. Den är sjukt fin och doftar underbart men med åren har den börjat breda ut sig till ett buskage. Jag behöver inte så mycket citronmeliss så jag ska nog ta fram stora spaden någon dag.

Hur. Mycket. Citronmeliss. Som. Helst.

Mynta och spansk körvel har jag planterat på behörigt avstånd där den utan problem får breda ut sig. Annars kan dessa ljuvliga örter bli ens fiender och det har de inte förtjänat.

En rätt som jag gör då och då, och som innehåller typ alla örter, är egen färskost. Alltså, det är väl ingen rätt men ett himla bra alternativ till butikernas dito.

Jag köper 1 liter ekologisk filmjölk och 3 dl ekologisk gräddfil och detta häller jag i en kastrull. Under omrörning låter jag allt bli varmt och plötsligt så märker man att vätskan blir tunnare och skär sig. Då är det klart att filtrera.

Det kanske kan tyckas mycket med 13 dl fil men det blir lagom mycket kvar när det har runnit av. Jag använder kaffefilter och det behövs två stycken för att hantera hela mängden. Efter en natt i kylskåp eller ungefär fyra timmar så har allt runnit färdigt. Vätskan är toppen att baka bröd på.

Ostmassan blandar jag med finhackade örter, vitlök, salt och peppar. Det brukar ta några timmar innan smakerna sätter sig så om det smakar mesigt vid tillredningen är det värt att vänta med att blanda i mer örter eller salt. Det kan bli too much annars.

13 dl vätska blir i slutänden så lite färskost att det får plats i denna burk.

Jag har skrivit det förut men nu gör jag det igen; det är ovanligt mycket ogräs i år. Jag hade ju någon teori om att det kanske hade med förra årets torka att göra, att växterna reagerar så när de nästan är på väg att dö, och nu läser jag i odlargrupperna på sociala medier om flera som tror samma sak.

Jag läser också att det inte bara är jag som har galet mycket ogräs och på något sätt är det lite skönt att se det, för då är det inte jag som har gjort något fel. Om det är Växternas Vendetta eller The Plants Strikes Back så är det lika för alla och inte mycket att göra.

Eller jo. Det går att täckodla och aldrig har det varit så betydelsefullt att täckodla som i år.

Ser ni löken? Helt galet med ogräs. Denna bädd är i stort behov av rensning och täckning. Pronto.
Bortre delen är samma som på bilden ovan. Hitre delen är dels planterad senare, dels flammad. Alltså innan löken planterades så eldade jag upp allt ogräs som stack upp med en gasolbrännare. Och nu ska det förstås på massor av täckmaterial. Vindsnurran hittade jag på Jula och den skrämmer fåglar.
Kålbädden täcktes direkt vid utplantering och jag är så glad att jag gjorde det! Det blir väldigt tydligt vilken effekt det har.
Svartkålen mår prima. Det är bra att den växer sig stark innan larvsäsongen, då står de emot angreppen. Fast jag kommer så klart att hjälpa till med mina metoder.

Potatisen växer jättefint och jag börjar se blomknoppar. Nu ska man inte stirra sig blind på potatisblommor eftersom vissa sorter aldrig blommar. Blommorna indikerar dock att potatisen har nått ett visst stadium i tillväxten. Ett angenämt stadium som säger mig att det kan bli egen färskpotatis i midsommar…

Rättikan gror lika snabbt som sin släkting rädisan. Fast jag börjar mer och mer luta åt att satsa helt på rättika istället för rädisa. Dels mer mat/frö, dels nästan samma smak, dels mindre känslig än rädisa.
Morötter på väg upp. De är långsamma men jag tycker ändå att de har varit överraskande snabba i år. Kanske brukar jag så för tidigt? Torkåret 2018 fick jag inte en enda morot så det här känns jättekul.
I ärt- och bönlådan är det förberett för diverse klättrande plantor. Sockerärt med olika höjd, bland annat den gigantiska och eftertraktade Lokförar’n. Längst bort syns bondbönorna…
…som snart kommer att blomma!

Det är så tacksamt att fotografera blommor. Särskilt med en bra kamera och en mulen dag. Solsken är härligt på många sätt och helt rätt i vissa sammanhang men inte vid fotografering.

Jag är ingen fotograf men jag tycker att det är roligt att ta bilder. Särskilt av blommor.

Min syster är fotograf, det är hennes jobb, och hon har lärt mig lite knep. Några gynnsamma inställningar på kameran, några bra saker att tänka på när man komponerar bilder.

Min gamla bortglömda blomsterrabatt. Jag ser hur ni trängs med kirskål och brännässlor men fortsätter envist att leverera trots det. Jag skäms nästan. Jag tror att två timmars arbete med denna skamvrå skulle göra stor skillnad. Kanske ska ta tag i det någon dag.

En marktäckande näva. Tack för att du fortsätter att blomma. Och täcka.
Rodgerisan. Du har så maffiga blad. Blir lycklig varje år du dyker upp men förväntar mig att du ska packa och dra vilken dag som helst pga vanvård.
Kära härliga daglilja. I år ska jag smaka på dig för du lär vara god. Dessutom har du vuxit till dig med åren och jag får fler och fler av dig. Det är generöst må jag säga. Av mig får du typ inget.
Helt utan filter; en grym pion, några blad av kaukasisk förgätmigej och lite daggkåpa. Tack för att ni finns.
Hade jag vallmo? Jo men det hade jag nog. Kom över en planta, grävde ner den lite slarvigt och trodde nog att den dött. Förstod varför. Men i år hittade jag dina fjuniga knoppar mitt bland kråkvicker och snärjmåra och tycker att det är sååå spännande eftersom jag inte har en aning om vilket färg du har på insidan.

I år är det ingen vattenbrist. Det regnar lagom ofta och mina tunnor och tankar är fyllda om torkan kommer. Fast det går inte att överträffa ett regn. Den vattningen är oslagbar. Och mina odlade kvadratmeter ökar vilket gör vattning till ett jätteprojekt. Odlarsommaren har börjat jättebra.

Nästa gång jag skriver är det midsommarvecka. Jösses.

Vecka 23

Såg ni min månadssummering vecka 22? Och alla bilderna från Göteborg? Nej inte jag heller. Det blev inget inlägg vecka 22. Livet, jobbet och ohälsan kom emellan och jag kapitulerade.

Här skulle jag faktiskt vilja skriva lite om den bedrövligt sjuka vintern, våren och försommaren men jag har gått kursen där jag lärde mig att aldrig skriva om sådant. Om det inte är en hälsoblogg förstås. Men att aldrig få vara helt frisk, aldrig kunna motionera ordentligt och att inse att jag inte orkar det jag brukar orka är nedbrytande. Nej nu skiter vi i det.

Det är klart att ovanstående har haft inverkan på takten i trädgården men det brukar ordna sig i slutänden. Och att mina preparerade odlingsbäddar fortfarande gapar tomma känns bättre än när jag tycker att jag har ont om plats.

Jag tror att några bilder på sånt som har lyckats är dagens bästa medicin. Här kommer en dagsrapport i bilder.

För några år sedan stannade jag på Stolpens Trädgård mellan Örebro och Karlstad. (Jag skrev om det här.) Därifrån fick jag med mig en skitliten pionplanta. Det är en av de prydnadsväxter som jag verkligen gillar och nu är jag så lycklig över att den har vuxit sig stor och ska till att blomma!
Hej pionknoppen!
Något annat som är på väg att blomma är gräslöken. Den här tussen har alltid vuxit upp mellan två trappsteg och det tycker vi är charmigt så den har fått vara kvar.
När vi ändå pratar lök så är det roligt att se hur snabbt vitlöken växer och att de flesta plantor verkar ha överlevt. Det är dock mindre roligt att se hur den redan börjar gulna i början av juni. Detta trots flitig gödselvattning en gång/vecka. Jag får uppenbarligen öka dosen.
Jag har flera hundra plantor av vitlöken Vigor men bara en rad av Klicki. Klicki är sååå mycket kraftigare än Vigor. Jag ska ta eget utsäde av Klicki förstås. Klicki har inte börjat gulna, trots samma behandling. Intressant…
Vi fortsätter på temat lök. Så här såg rödlöken ut, den som jag odlade från frö, när den planterades ut. Å ena sidan friska plantor med bra rötter, å andra sidan så himla ynkliga. Som sagt, det ska bli spännande att se hur stora de blir.
Gropodlingen breder ut sig. Än så länge ser det ut att vara ett vinnande koncept.
Här är piplöken. Och en helskotta massa ogräs. När man inte hinner få på täckmaterialet i tid blir det så här. Fast i bäddarna med täckmaterial upplever jag också att det är ovanligt mycket ogräs. Det kanske är ett riktigt ogräsår? Som en reaktion på förra årets torka? På samma sätt som aspen reagerade med att skicka ut miljoner fjuniga frön?
Svartkålen mår förträffligt. De har kommit över utplanteringschocken och växer fint. Täckmaterialet håller trots allt det mesta ogräset borta.
Vitkålen har också knubbat på sig ordentligt. En planta dukade under helt men det måste man räkna med.
Jag försöker hålla takten ”en-om-dan” för att känna mig nöjd vid läggdags. Den här lådan är full av olika rotsaksfröer. Morot, palsternacka, rödbeta, rättika och rotselleri. Täckmaterialet ska så klart läggas på innan ogräset får fäste.
I ärt- och bönlådan mår bondbönorna fortfarande jättebra.
Nu har bondbönorna fått sällskap av en hel påse sockerärtsfrö. Jag vräkte på rejält eftersom fåglar brukar picka upp några av fröerna. Den här gången har jag satsat på Norli, en sort som är mångas favorit.
Precis som med pionen så har våra blåbärstrybuskar varit pyttesmå i några år och jag har glatts åt att de bara har överlevt. Nu har de äntligen börjat leverera bär!
Humlen levererar alltid.
Chiliplantorna som har bott överallt i vårt hus i vinter har klarat avhärdningen och flyttat ut i växthuset. Längre än så har de inte kommit. En omplantering står på agendan. När chiliplantorna försvann från huset så kände vi en lättnad och konstaterade att vi inte ska övervintra så många plantor nästa vinter. Fast övervintrade plantor levererar alltid mer frukt…
Jordgubbarna mår jättebra. Förra året tog jag bort alla plantor och började om med små revskott. Det verkar har gjort susen. Och det verkar vara ett vinnande koncept. Det blir jordgubbar varannat år i fortsättningen om jag inte startar ytterligare en odling… Jag har köpt virke för att kunna bygga en enkel bur åt dessa. Den ska kläs med kålnät, tyllgardin eller fiberduk. Fåglarna har en tendens att äta upp våra jordgubbar.
Lite näringstörstande är de allt men det är skönt att ha extraplantor när någon dör. Och när det blir plats över.
Det är fortfarande några bäddar som gapar tomma. Gödselpreppade och redo. Fast det ger mest mersmak, ingen stress. I köket ligger nämligen fröpåsar som bara väntar på att få tömmas.
Precis som förra året så satte jag min potatis nervöst tidigt. Och precis som förra året verkar det ha funkat bra. Vi åt faktiskt egen potatis på midsommar 2018 och jag hoppas få upprepa det i år.

Skönt att få göra denna summering av sånt som har lyckats. Skönt att få till ett inlägg över huvud taget. Skönt att det är helgdag imorgon.

Nu tänkte jag inte lova ett dyft. Inte ett ord om vad som väntas i nästa inlägg. Den som lever får se.

Vecka 21

Dagens inlägg är lite spretigt men det är många bilder att titta på och den röda tråden är Getingedalen vecka 21.

Pang sa det och så blev det sommar. Inga oroväckande nattemperaturer och i jorden är det tillräckligt varmt för att så allt. Det var skönare när man inte kunde plantera allt. Nu kan allt innebära en viss stress.

Först stod det och stampade runt tio grader i flera veckor. Därefter tog det tre dagar att komma upp i härliga nitton grader. Jordtermometer är Da Shit.

Fast när jag stod i hallen med en övervintrad chiliplanta på väg ut i växthuset var det ändå någon som sa Det ska bli kallare. Sex grader har jag hört. Chiliplantan åkte in i köksfönstret igen.

I växthuset har det förresten preppats. När spenaten skördats laddade jag jorden med kogödsel och drog ut Irrigatia-slangarna för att se var jag ska sätta plantorna.

Irrigatia, ett solcellsdrivet bevattningssystem som vi installerade förra året. Funkade klockrent.
I växthuset är även vindruvsrankorna på gång och klasarna har börjat visa sig.
Spenaten förvälldes och packades in i frysen. I mitt projekt plastbanta frysen har jag nu gått över till återvunna mjölkkartonger och en bit tejp. Jag lägger spenaten (eller vad jag nu vill frysa in) i botten på kartongen, klipper upp i hörnen, viker över de fyra flärparna och fäster med en tejpbit. Minus fyra plastpåsar i frysen!
Ny spenat är sådd utomhus men det kan bli pannkaka om det blir för varmt. Vi får se.

Det gick så fort! Förra veckan tog jag nedanstående bild på äppelträdet Rödluvan. Idag tog jag bilden under. Blommorna håller på att vissna.

En sak om dagen. Det är ett skönt koncept. Den där stressen dämpas betydligt när jag har brytt mig lite om trädgården varje dag. Gödslat ett land. Planterat ut lite lök, vattnat på en flyttad vinbärsbuske.

Gräsklippningen är ett stort projekt hos oss men vi vill behålla det så. Det är nämligen ett stycke kvalificerad vardagsmotion som vi annars skulle förlora. Årets första vända var det sambon som körde men vi brukar turas om.

Vi har en riktigt bra klippare, visserligen bensindriven men där har vi kompromissat. Jag saknar dock en uppsamlare eftersom gräsklipp är en guldgruva.
Experimentet med lök sådd från frö istället för sättlök fortsätter. Nu är plantorna utplanterade. Tre och tre. I grop. Ynkliga men ändå välmående. Det som är spännande är dock att se hur stora de är när de ska skördas.

Av alla kålsorter som är utplanterade så har svartkålen blivit minst chockad. Alla andra är lite omtumlade av hanteringen. Vissa dör till och med. Fast svartkålen har istället skickat upp nya blad.

Pigg och glad svartkål trots brysk utplantering.
Tack och lov finns det extraplantor av de flesta kålsorter att ersätta de svagaste med.
Nu kommer vi!
Jag satsar inte på prydnadsväxter men har en pion som verkar må bra. Här ser man de nya friska skotten på den gamla veden. Bådar gott.
Potatisen gror.
Förra året odlade jag vild rucola i kruka. På hösten planterade jag ut den för att se hur vild den skulle bli. Den verkar åtminstone vara tillräckligt vild för att överleva en kilsbergsvinter. Nu råkar jag ha satt den på ett olyckligt ställe där kirskålen kommer att bråka med den. Jag ska göra mitt bästa för att den ska trivas. Det vore ju coolt med perenn rucola. För det är väl vad de menar med vild? På bilden ser den skarpögde även två jordloppor, de små svart-gula baggarna. Det är de som äter hål i rucola, rädisblast, asiatiska blad etc. Genom att hålla jordytan fuktig och strö lite vedaska på, och runt, plantan så kan man minska angreppen.

Måste även visa två bilder på bondbönorna. Det är en vecka mellan fotona.

Bondbönor vecka 20.
Bondbönor vecka 21.

Här kommer sista påminnelsen om Clarions Plantloppis! Den är på lördag den 25 maj.

Och så vill jag så klart att ni kommer till Tysslingedagen den 30 maj. På station 27 hittar ni mig!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

Nästa vecka är det dags för en månadssummering. Och det kanske blir någon bild från Göteborg där jag nyss har varit. Trädgårdsrelaterat så klart.

Vecka 20

Nu planterar jag ut. Det finns en hel del som tål kyla, både frost och minusgrader, och dessa får komma ut i odlingslådorna nu. Dels börjar näringen ta slut i förodlingskärlen, dels börjar det bli lite trångt.

Gula hjärtblad indikerar att näringen börjar ta slut. Med transparent låda kan jag också se att rötterna behöver mer plats. Alla grödor med något ryskt i namnet brukar vara köldtåliga.

I förra inlägget visade jag hur odlingslådorna prepareras med kompost innan jag planterar. Fast komposten räcker inte till alla mina odlingar, det blir kogödsel till resten. Lite hönsgödsel också. Kogödsel tillför näring på lång sikt medan hönsskiten är rena raketbränslet.

Jag gräver inte ner gödningen så långt. Med regn kommer ändå näringen att förflyttas neråt i jorden och mina förodlade plantor behöver näring direkt.

Med 2018 års torka som erfarenhet så inför jag nu en ny planteringsmetod. Har ingen aning om det bli lika torrt i år men varför chansa? Sedan tidigare täckodlar jag, det är ett grymt bra sätt att behålla fukten i jorden, men nu inför jag även gropodling.

Gropodling. Kålen är precis utplanterad och därefter vattnad.

Om varje liten planta sitter i en försänkning så kommer bevattningen att bli effektivare. Vattnet rinner ner i gropen, närmare plantan och dess rötter. Förhoppningsvis genererar det mindre vattenåtgång vilket är bra när den resursen är begränsad.

På bilden ovan har jag ännu inte lagt på täckmaterialet. Ibland lägger jag på det sist och ibland först. Att lirka in täckmaterialet mellan plantorna eller att sära på det för att plantera känns hugget som stucket.

Nu ligger täckmaterialet på plats.
Här sitter jag tryggt och skönt i min lilla grop.
Vitlöken Vigor får gödselvattning en gång i veckan. Antingen med stallgödselsoppa, nässelsörja eller kiss.
Bondbönor är min favoritböna. Och i år är jag extra lycklig över att de gror eftersom jag har odlat fram fröerna själv! Här hade jag ännu inte kommit på att jag ska odla i grop.
Jag har tjatat om att jag vill ha mer perenn piplök, kan inte få nog av piplök, så nu har jag anlagt en hel låda med bara piplök. De är förodlade och sedan planterade i knippen om 3-5 plantor. I grop förstås. I år får de bara växa till sig, kanske även nästa år, men sedan har jag förhoppningsvis ett stort och återkommande skafferi av tidig piplök. När skördesäsongen är slut har man dessutom vackra blommor att vänta.

Vi har en magnifik hägg på tomten och den blommar just nu. Förutom att den avger en underbar doft så står den precis i anslutning till bikuporna. Gissa om det surrar i häggen? Att ta in en bukett med spretig hägg ger skön doft i hela huset. Visserligen vissnar den på 4-5 dagar men det kan det vara värt.

Det går att göra saft på hägg, precis som med fläder, och den får en behagligt blommig smak med touch av mandel. Kom ihåg att byta ut citrus mot rabarber! Att pickla hägg är också möjligt. Det har jag aldrig provat men recept finns här!

 

Just nu är det som mest fart på bina och vår biodlare, alltså han vi hyr kuporna av, säger att vår plats är bra så nu har vi skyskrapskupor.

Över till något helt annat. 2016 gick jag en distansutbildning på Karlskoga Folkhögskola i småskalig odling. Den var grym, jag blev 100 gånger bättre på att odla, både ur ett lokalt och globalt perspektiv. Utbildningsformen passade mig perfekt dessutom.

NU ÄR DET DAGS IGEN!

I höst börjar jag och min sambo på en distansutbildning i Ekovegetariskt kökVårdinge By Folkhögskola. När jag läste kursbeskrivningen kändes den klockren och innehållet matchar den utveckling som vi har pratat om i flera år i Getingedalen.

Det var mycket i kursens innehåll som attraherade mig men hållbar matlagning, framtidens mat, matfoto, aktuell debatt, globala sammanhang, vegetarianismen historia och förädling av vilt och ogräs är några av de saker som fick mig att söka. Att vi gör detta tillsammans, min sambo och jag, känns också stimulerande.

Här är en liten film om utbildningen.

Avslutningsvis kommer två rekommendationer:

Den 25 maj är det plantloppis på Clarion! Jag har skrivit om den förut men gör det gärna igen. Här kan du läsa mer. Jag säger bara hållbarhet, sojakorv och Kvinnohuset. Tre synnerligen goda skäl till att komma till Clarion.

Den 30 maj är det Tysslingedagen! Inte nog med att jag står på en himla kul station (nummer 27) och säljer keramik, det finns hela 15 stationer på temat plantor och trädgård!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

En sak varje dag. Så resonerar jag kring odlingarna nu. Om jag tänker på allt som måste göras blir det för mycket men om jag tänker att jag bara behöver plantera ut en sak eller gödsla en låda så blir det överkomligt. Och på en vecka har det plötsligt hänt massor. Beviset på om jag har lyckats med det kommer i nästa blogg.

Vecka 19

Idag kommer jag att skriva om jord, förflyttning av jord och jordförbättring.

Förra veckan trodde jag att jag skulle ha börjat förodlingen av resten men det blev inget av med den saken. Kylan kom tillbaka och det regnar, snöar, haglar och töar om vartannat. Inget inspirerande odlarväder.

Fast det fyller mina vattenkärl. Tunnor och tankar står inte längre tomma och det känns betryggande. Dessutom passar jag på att så köldälskande växter, till exempel spenat. Den brukar bli som bäst när det är kyligt. Spenaten i växthuset var skördeklar redan förra veckan och sedan dess har den dessutom börjat gå i blom. Växthuslivet är lite påfrestande med temperaturväxlingar mellan 0 och 30 grader. Spenaten stressas av det.

Bondbönorna har börjat gro. Det är så tillfredsställande att se det eftersom jag har odlat fram fröerna själv. Förra året satte jag också bondbönor från egenodlade fröer men de grodde inte. Jag hade gjort fel helt enkelt. Årets fröer har odlats fram med betydligt mer kunskap i bagaget.

En sak som jag lovade att berätta om idag, och som jag kan hålla, är hur jag har flyttat sjuka mängder jord.

Bakgrund: vi har sex odlingslådor som står vackert i en cirkel tillsammans med sex humleplantor som växer likt ett cirkustält ovanför lådorna. Ögat gillart.

Vackert men osmart. Those were the days.

Det visade sig redan första odlingsåret att lådorna har helt fel form för en ergonomisk odling. Man når inte mitten utan att kliva runt i jorden. Och det bör man inte. Man når inte att luckra, man når inte att vattna, man når inte att rensa ogräs, man når inte att så, man når inte att gödsla, man når inte att skörda. Men det är snyggt.

Lite senare drabbades vi av det som man både önskar och befarar. Humlen växte sig stor och tjusig med den konsekvensen att en tredjedel av odlingslådorna inte gick att odla i. Humlen skuggade eller hängde ner och täckte jorden. I takt med detta så trasslade humlen in sina rötter i odlingslådan och det blev allt mer tjorvigt att grepa.

Superfint men inte funktionellt.

Till slut började lådornas sarger att falla isär och det tackade vi ovanligt nog för. Äntligen skulle vi få arrangera odlingsbäddar med smartare form och med betydligt mer medveten placering. Permakultur fanns inte ens i mitt vokabulär när de första lådorna byggdes.

Detta innebar dock en förflyttning av jord. Stora mängder jord. Det är inte bara sjukt tungt utan även jobbigt för en som helst röjer så lite som möjligt i jorden. Nåväl, alla alternativ var sämre så en vacker dag, eller två, hände det.

Skottkärra efter skottkärra fylldes, flyttades och tömdes.
En av de gamla lådorna i förgrunden och två av de nya i bakgrunden. Humlens linor satt fast i lådorna så en ny anordning var nödvändig.
Den nya fästanordningen är inte krångligare än så här. Här kan man tro att jag odlar nässlor istället för humle.
Tre gamla lådor tömda och borttagna. Luftigt! Lite gräsfrö på detta så är saken sojabiff. Påpälsad sambo samlar kraft inför nästa låda.
Två nyfyllda lådor! I botten ligger det kartong för att isolera mot rotogräs, därefter ligger det grov trädgårdskompost i form av grenar och dött bös. Dessutom lade vi ner en död huggorm och några av de halvmurkna brädorna från de gamla odlingslådorna. Hügelbädd!

Hugelkultur är en komposteringsprocess som uppstår i upphöjda odlingsbäddar byggda på gamla ruttnande trästockar och annat komposterbart material som grenar, bark och barr etc. Processen förbättrar jordens bördighet, vätskeansamling och jorduppvärmning vilket gynnar plantor odlade på sådana högar.

Citatet kommer härifrån och det är en väldigt bra text. Tycker jag. Fast jag vill helst skriva med tyskt ü eftersom det heter Hügel, inte Hugel.

Det blev jord över. Ganska mycket. Vi som hade räknat så noga. Fast med böset i botten och den luckrare strukturen så får inte allt plats. Det blir nog en eller två bäddar till i vår.

När jag ändå rullade omkring med skottkärran (= när jag ändå var helt slut i kroppen) så tömde jag komposten också. Finfin näring, producerad mellan våren 2017 och våren 2018. Därefter fick det stå och gotta till sig (= läcka värdefull näring/avge onödig koldioxid till atmosfären). Det där med Bokashi är nog inte så dumt trots allt…

Mustig kompost!
Av gammal tradition lägger jag komposten i bädden som jag ska odla kål i. Så funkar min serieodling helt enkelt. Denna myllas ner och bryts ner ytterligare av alla stackars omtumlade maskar och andra organismer.

Nu har jag nämnt Permakultur ett par gånger i detta inlägg. Därför vill jag visa den senaste boken i ämnet. Den är precis nyutkommen och översatt från danska. Har inte hunnit läsa alls men återkommer med en recension.

Här beställer du boken. Jag fick min inom en vecka.

Dessutom vill jag berätta om mitt specialinlägg om rabarber! Jag har alltså publicerat ett inlägg med mina samlade recept innehållandes rabarber och det är inga klassiska recept, bara de som jag har upptäckt i mitt projekt Ersätt med rabarber. Eller vad jag ska kalla det. Inlägget kommer inte att vara statiskt utan uppdateras när jag hittar nya recept eller sammanhang då man kan ersätta med rabarber. Det blir som en bank helt enkelt. Här är inlägget!  Min senaste upptäckt där jag ersatte citron med rabarber var hollandaisesåsen som vi åt med sparris här om dagen. Funkar hur bra som helst.

Kom ihåg Clarions Plantloppis den 25 maj!

Ersätt med rabarber

Inledning

Rabarber! Denna storbladiga stjälk som växer i var och varannan trädgård. Vi äter den ofta i paj eller dricker den som saft och den är i stort sett jämt tillagad med större mängder socker.

Jag vill inte äta så mycket socker.

Att hitta alternativa tillagningssätt med mindre socker blev därför en utmaning.

Rabarber är en perenn växt, den återkommer år efter år, och den är väldigt anspråkslös beträffande näring och vatten. En riktigt resurssmart grönsak (ja, det är en grönsak och du kan läsa mer om det här). Det gjorde mig sugen på att äta och använda mer rabarber.

Fast det sägs att rabarber är giftigt. Oxalsyra, bevare mig väl. Yes, rabarber, i synnerhet bladen, innehåller oxalsyra och det är inte nyttigt. Men du måste äta galet mycket rabarber, eller vara njursjuk, för att bli förgiftad.

Det finns dessutom en anledning till att vi äter rabarberkräm med mjölk eller paj med vaniljsås; mjölkprodukter dämpar oxalsyrans negativa påverkan på kroppen.

Det finns en idé med att vi gärna äter rabarberkräm tillsammans med mjölk eller grädde. Rabarber innehåller mycket oxalsyra, som tillsammans med kroppens kalcium bildar kalciumoxalat. Om kalciumoxalatet bildas i urinen kan det klumpa ihop sig till njurstenar. Om oxalsyran däremot stöter på kalciumjoner (från t.ex. mjölk) redan i matsmältningskanalen bildas kalciumoxalatet i tarmen och försvinner ut med avföringen, utan att passera njurarna.

Citatet är hämtat härifrån.

Blommande rabarber!

Ersätta syrliga livsmedel

Rabarber är surt, det innehåller äppelsyra. Jag tänkte att det kanske skulle gå att ersätta andra sura livsmedel med rabarber? Åtminstone när det är mindre mängder och det inte påverkar smaken i någon negativ riktning.

Vanliga ingredienser för att tillföra syra i vår mat är citrusfrukter och vinäger. Det sistnämnda kan mycket väl vara framställt i Sverige på bra råvaror under rättvisa förhållanden men det är ändå en tillverkningsprocess, en behållare, en transport och ett inköp inblandat.

Citrusfrukter är i princip alltid importerade från områden som lider allt hårdare av torka. Här vägleds jag av de permakulturella principerna omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning. Utifrån dessa tar det emot att köpa citrusfrukter.

Hur gör jag då?

Jo, genom att koka rabarber till ett mos, hälla moset i en silduk, vänta en stund, hälla upp juicen i en behållare för istärningar och sedan frysa in.

Den som har en stark råsaftcentrifug eller en slow juicer kan använda den.

Recept

Här kommer jag inte att publicera recept på klassiska rabarberrätter såsom saft, paj, bakverk, kräm, marmelad eller kompott. Sådant kan man lätt googla och det finns i de flesta receptsamlingar redan.

Här kommer jag istället att berätta om rätter och sammanhang då rabarbern inte brukar förekomma och som kanske är lite mera av en överraskning. En del innehåller socker, min inledning till trots, men man äter så mycket man vill. Och borstar tänderna efteråt.

Recepten är inte statiska. De kommer att fyllas på efterhand och modifieras när det behövs.

 

Chutney

Du hittar inget recept här eftersom det kryllar av dem på internet. Det här är mera en uppmuntran; chutney på rabarber är väldigt lyckat!

 

Curd

Vem unnar sig inte en klick lemoncurd på rostmackan en söndagsfrukost? Inte mig emot men vår syrliga kompis rabarbern kan lika gärna ersätta citronen i detta sammanhang. Jag har provat!

Betrakta nedanstående recept som vägledande. Apelsinen är inte nödvändig och jag tycker att det behövs mycket längre koktid än 10-15 minuter för att få den rätta konsistensen.

Jag har aldrig provat att frysa curd, däremot så vet jag att den inte har samma hållbarhet som sylt och marmelad. Därför gör jag lite mindre satser när jag kokar curd.

Det finns ganska många alternativa recept på rabarbercurd på nätet.

 

Glass/semifreddo

Semifreddo betyder halvfrusen men jag tycker att denna rätt är som glass. Spela roll, den är väldigt lyckad. Jag har gjort den flera gånger och den blir alltid en succé när man bjuder på den. Länk till receptet finns här.

 

Krämig potatissallad

När jag gör potatissallad av krämigare karaktär brukar jag blanda gräddfil med majonnäs, senap och citronsaft. Gissa vad jag kommer att använda nästa gång? I mina potatissallader brukar jag ha potatis, någon eller några former av lök, rädisor, äpple, kapris, inlagd gurka och örter. Typ.

 

Sötsur gryta

Rabarber är en ypperlig ingrediens i varmrätter där man vill uppnå en syrlig smak. Många sötsura grytor mår bra av rabarber. Nedan syns ett recept från Karoline Jönssons bok Det gröna skafferiet. Jag har provat det och jag kommer att göra det igen!

 

Hollandaisesås

Vi äter gärna sparris och har provat flera olika sätt att tillaga den på. Hur gott det än är så kommer vi alltid fram till att den är godast när den är lättstekt och serveras med en klick hemgjord hollandaisesås. I ett klassiskt hollandaisesåsrecept ingår det – förutom sjuka mängder smör – alltid citronsaft eller vinäger men då kan jag berätta att det går lika bra med rabarberjuice!

Hollandaisesås med rabarberjuice! (Svårt att få sås att se läcker ut på bild…)

Rabarbersirap

Ett sätt att tillvarata rabarber på, som gör att ganska mycket rabarber reduceras till ganska små – och hållbara – mängder, är rabarbersirap. Denna trögflytande vätska med sin koncentrerade rabarbersmak är användbar på en himla massa olika sätt. På glass, på filen, som smaksättare och sötningsmedel i smoothie, i drinkar och i princip som saft. Dessutom håller den i evigheter i kylskåpet. Receptet finns här och den enda skillnaden mellan receptet och hur jag gör är att jag kokar sirapen betydligt längre. Den får reducera tills den blir riktigt trög och koncentrerad.

En fantastisk sommardrink är Frozen Rhubarb Daiquiri och den gör jag så här:

Rom, sirap, is och lime mixas och hälls upp i cocktailglas till en skummande, solnedgångsrosa sommardröm. Jag hoppas hinna fotografera nästa gång den blandas.

 

Salladsdressing

Det är få dressingar som inte innehåller citrusjuice eller vinäger. Ersätt med rabarberjuice helt enkelt.

 

Marinad

Samma sak som i dressing, det är ofta någonting syrligt i marinader och rubs. Rabarber borde funka.

 

Rabarbervatten

Hur vanligt är det inte med några citronskivor i vattenkaraffen? Ger både en frisk smak åt vattnet men är samtidigt dekorativt. Jag föreslår att man istället tar ovan nämnda frysta tärningar av rabarberjuice och smaksätter sitt vatten med. Ger en lika frisk och läskande smak som citron och en tjusig rosa färg i kanna.

 

Flädersaft

I saft som tillverkas av blommor eller blad såsom fläder, syrén, hägg och svarta vinbär är det alltid citron. Dessutom brukar det vara citronsyra men det är en skum produkt så den brukar jag skippa. Jag fryser ändå alltid min saft så den konserverande effekten behövs inte.

Hur som helst, nedan syns ett recept på klassisk flädersaft med rabarber istället för citron och jag rekommenderar att man använder vinsyra istället för citronsyra om man måste använda något pulver över huvud taget.

 

Picklade rabarber

Finstrimla rabarberstjälkar så att det blir ungefär 5-6 dl. En mandolin är ett bra hjälpmedel. Gör sedan en 1-2-3-lag med lite fänkålsfrö och eventuellt lite chili, låt detta koka upp och häll sedan lagen i en burk med rabarbern. Inom ett dygn är det klart och det håller sig länge i kylskåp om man använder rena bestick.

1-2-3-lag:

1 dl ättika (12%)

2 dl socker

3 dl vatten

 

Framtiden

I mat från mellanöstern, Indien och andra orientaliska delar av världen ingår det ibland Tamarind. I Sverige kan man hitta den på specialbutiker som juice eller pasta. I princip är dess enda funktion i rätten att tillföra syra. Där vill jag prova att ersätta med rabarber.

Jag önskar att allt fler som läser ett recept och ser citron eller vinäger istället tänker rabarber. Jag är själv mitt i en omställningsprocess. Igår kväll stod jag och gjorde guacamole och kom på mig själv med att pressa i citronsaft av gammal vana.

De där citronskivorna som vi lägger i vattenkaraffen, nästa gång blir det ett par tärningar rabarberjuice istället!

 

Mer läsning

För den som vill läsa mer om rabarber behövs inga länkar eftersom det bara är att skriva RABARBER på Google så får du hur många träffar som helst.

Vecka 18

Nu är den här! Koskiten från Lions. Prima gödsel. Här ska fixas!

Det är torrt hörrni. Det känns oroväckande. Men väderappen säger att det kanske ska regna lite de kommande dagarna. Hoppas.

Det blir många bilder i dagens blogg. Det händer mycket så här års och jag blir glatt överraskad för allt. Det är så kul när saker trivs hos mig trots brist på vård och vatten.

Vi börjar med fruktträden. Visserligen var det flera stycken som blev uppätna av harar i vintras men de flesta lever. Och flera av dem som hararna gnagde på lever också. Än så länge.

De äldre träden verkar inte vara intressanta för harar. Barken är väl för grov och trist. Däremot så gillas de av älgar men nu är många av träden så stora och starka att de står pall för älgarnas framfart. Dessvärre får vi inte behålla frukten men det är en annan femma. Nu ska vi njuta av blomningen och Rödluvan visar vägen.
En av förra veckans besökare.
Vårt gamla sorgliga plommonträd Opal har varit nära döden länge. Och förra sommaren, den torra och soliga, gav Opal ganska mycket god frukt. Nu ser det inte så hoppfullt ut. Förra årets skörd var kanske sista rycket.
Med anledning av Opals hälsa så önskade vi oss ett nytt plommonträd, ett Czar som ska vara tåligt i vår zon. Vi fick det och det har överlevt vintern. Verkar inte vara särskilt intressant för harar.
Körsbärsträd har vi två stycken och de levererade rejält förra året, precis som de flesta fruktträd. Fast i höstas fick vi ytterligare ett körsbärsträd som annars skulle ha dött plantskoledöden. Stella kanske inte trivs hos oss men hon har börjat året fint.

Jag gillar perenna grönsaker eftersom de kräver mindre skötsel och resurser. Mycket klimatsmart mat. Varje år försöker jag utöka beståndet av perenna och ätliga växter och här kommer ett gäng som verkar ha överlevt fint.

Hej Lungroten! Eller Gode Kung Henriks Målla som den också kallas. Titta på bladen så ser ni släktskapet med mållorna. Den här bladgrönsaken är godast på försommaren men vissa gillar den inte alls. Det beror väl på hur den tillreds. Dessutom ger den fröställningar på sensommaren som kan användas som quinoa. En riktig allroundväxt.
Min favorit piplöken. Har förodlat massor i år för jag vill ha hur mycket piplök som helst. Väldigt goda stjälkar som ersätter de flesta andra löksorter och får sedan vackra gräddvita alliumbollar, lätta att ta egna fröer från. Det finns både ettårig och perenn piplök. Jag satsar så klart på den perenna.
Rabarber, hur perenn som helst. Jag kommer så klart att fortsätta mitt experimenterande med rabarber som ersättare för citrusfrukt och redovisar så mycket jag kan här på bloggen. När sargen börjar ge vika så hittar de unga skotten så klart nya vägar ut i ljuset.
För en vecka sedan såg jag absolut ingenting av ramslöken men nu är den här och det är nu den ska ätas. Och jag gillart. Dels är den supergod, dels ersätter den köpelök. När den går i blom så försvinner bladen och när blommorna går i frö ska man vara snabb att ta dessa och plantera på önskad plats. Den förökas endast med färska fröer.
Lyckan är… att hitta rankspenat på väg upp! Som jag daltade med denna sådd 2017… och som jag sörjde att den dukade under 2018 i torkan. Men icke! Den bara vilade lite. Här kommer rankspenaten! Detta är en klättrande bladgrönsak som smakar bäst på försommaren. Därefter är den bara en skön, grön klättrare.
Spansk körvel! Akta dig den sprider sig och tar över fick jag höra men hos mig är den lagom. Smakar smarrigt av lakrits och är fin som krydda. Sägs dämpa behovet av socker i rabarberrätter och frökapslarna är som små karameller.
Vintersallat är ingen perenn men precis som gurkört och ringblomma så blir den nästan perenn… fast den kommer upp precis var som helst. Här dök det upp i kanten mellan odlingslådan och gräsmattan…
…och här hittade jag ett knippe i en odlingslåda 10 meter från den ursprungliga växtplatsen.

Växthuset har fått nytt tak! Det var verkligen dags och det tog en arbetsdag. Det förra taket har hållit i… ja det är just det som är frågan. När byggde vi växthuset? Jag gissar på mer än tio år. Nu är det inget snack om när det nya taket kom på plats; söndagen den 28 april 2019. Note to self.

Gamla taket skruvas bort. Tur att en i hushållet inte räds höga höjder.
Östra sidan redo för nytt material.
Vi valde ett opalvitt tak med tio års garanti. Allt kostade ca 2000 kronor så om det håller vad det lovar blir det inte dyrt. Plast kanske är tristare än glas men det blir betydligt bättre klimat i växthuset med plast. Det lättaste sättet att kapa korrugerad plast är med vinkelslip. Snittet blir snyggt och inga sprickor alls.
Så mycket som möjligt skruvas från stege men till slut måste man tyvärr upp på taket och balansera.
Skillnad.
Obekväm arbetsställning sades det…
…denna var tydligen skönare.

I växthuset står förodlingen av kålplantor kvar. Den bör komma ut på friland, helst igår, så jag hoppas kunna visa det i nästa inlägg.

Vi är väldigt sugna på ny näring och större växtyta.
Om all denna grönkål överlever så kommer 2019 bli grönkålsåret. Fast jag vet att det är bra att ha grönkålsplantor i reserv. Några dör i utplanteringen av chock, några hamnar i vägen för en snigel.
Pelargonerna har fått flytta ut. Den här Mårbackan överlevde vintern på ett praktfullt sätt och blommar redan.
Spenaten börjar bli skördeklar!

Utomhus har jag sått köldtåliga saker som sallat, rädisa, bondböna och dill. Dessutom har vitlöken börjat titta upp och ska gödselvattnas vilken dag som helst. Det är mycket enklare att gödsla med vätska när planteringen redan är gjord och det ligger täckmaterial på ytan.

Hej vitlöken Vigor!
Hej rädisorna!

I verkstan står det diverse plantor på tillväxt, jag tycker att de växer lite sakta men de ser friska ut. Ja ja, det löser sig i slutänden.

Aubergine, paprika, rotselleri, tomater och olika sorters lök står under extrabelysning och växer till sig. Inte långt kvar till utplantering.

Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om ett tungt jobb. Nästan för tungt men det är en förutsättning för att kålen och löken ska få komma ut. Jag ska mäta jordtemperaturen igen och jag ska dra igång förodlingen av resten. Dessutom ska jag skörda nässlor och kanske lite kirskål.

Det är en händelserik tid i trädgården just nu.

Vecka 17

Trots att det är nästan en hel vecka kvar av april (och tur är väl det för jag behöver hinna fixa några saker innan maj börjar) så kommer här en månadssummering. Nästa gång jag skriver är det maj och då vill jag hellre berätta om odlingarna.

Fast först vill jag återkoppla till en sak som jag skrev om i mitt förra inlägg. Rapporten som The Lancet och EAT har tagit fram och som handlar om hur vi behöver äta för att det ska finnas någon framtid. Igår fick jag senaste Buffé, ICAs tidning, och då skrev de om rapporten i reportaget En kulinarisk tidsresa.

Tidigare i år presenterades den stora och omdebatterade rapporten Food, Planet, Health från EAT-Lancet-kommissionen som förordar en kraftigt reducerad konsumtion av kött- och mejeriprodukter för att skona både miljö och människor /…/.

(ICA Buffé, #04 2019, sidan 16)

Genom att gå igenom mina utgifter för april så får jag en bild av min konsumtion och huruvida jag lever som jag lär. Det blir liksom tydligare och mera svart på vitt.

Utgifter som inte redovisas här är försäkringar, huslån, återbetalning av studielån, livsmedel och bilkostnader. Jag har tidigare berättat om hur vissa av dessa går att påverka men inte andra.

Frisörbesök; orkar inte gå in på behovet av detta. (Det finns ekologiska frisörer och man kan be om miljövänliga hårvårdsprodukter.)

– Storytel, Netflix och HBO Nordic; underhållning i flera lager. Behöver vi verkligen både Netflix och HBO Nordic? (Vetenskapsradion Klotet sände ett intressant avsnitt om data och vad det har för påverkan på klimatet.)

– Nya sommardäck och byte till dessa. En nödvändighet.

– Skosnören, det fanns inget kvar att knyta med. (Det går att göra snören av nässelstjälkar men där går gränsen för mitt självförsörjande.)

– En trätång till matlagningen som jag har sneglat på länge. Vill skicka den svarta av plast som smular sig åt fanders. Trätången är dessutom lokalproducerad.

– Penséer. Kunde inte motstå en låda med violfärgade penséer på Plantagen för 49,90. Dessa är planterade i en låda utanför dasset och faktum är att de brukar blomma till oktober. (Det här är ett exempel på att jag inte alltid lever som jag lär.)

– Träning. Jag lade 60 kronor på lite roligare löpning. Värt varenda öre.

Utöver detta har jag lagt lite pengar på god mat och dryck eftersom det förhöjer min livskvalitet flera kilometer, några spännande fröer och lite välgörenhet.

Penséerna utanför dasset som jag kommer att njuta av i minst ett halvår. Ätbara dessutom men dessa industriblommor skulle jag inte stoppa i munnen. Vem vet vad de är behandlade med? Däremot så klipps dessa ner ett par gånger och nästa generation blommor – de har jag inga problem att äta.
Tången av Mats Herminge som äntligen finns i Getingedalen.

Jag konstaterar att jag handlar väldigt lite kläder, kroppsvårds-/skönhetsprodukter och allt färre pappersprenumerationer. Och jag saknar det inte.

PLANTLOPPIS

Jag vill tipsa om Clarions Plantloppis! Så vitt jag vet görs det bara reklam på Facebook (än så länge) men här är en länk till evenemanget.

Lördag 25 maj kl. 11-15 blir det alltså plantloppis på Clarions innergård Terrassen.

Vi kommer bland annat att sälja tomatplantor som vi planterat från överblivna tomater från frukosten. Från personalens favoritblommor finns sticklingar, allt från palettblad till pelargoner. Vi hoppas också på att du vill sälja dina favoriter av plantor och sticklingar.

För varje såld planta skänker Clarion Hotel Örebro 10 kr som går direkt till Kvinnohuset.  Det kommer också finnas sojakorv och gofika till försäljning.

Jag gillar allt med detta; tomatplantor från överblivna tomater, välgörenhet och sojakorv.

Nu kommer snart koskiten från Lions Kilsbergen och jag kan göra i ordning bäddarna på riktigt. Jag har satt all potatis, alla bondbönor och även några andra köldtåliga växter. Om detta ska jag berätta mera i nästa inlägg.

Och hur blev det med påskliljorna då? Slog de ut lagom till påskafton? De har aldrig haft bättre tajming.

Glad påsk sa liljorna. IBC-tanken i bakgrunden är TOM. Så himla TOM. Det är en torr vår och skogsbränderna har redan drabbat Sverige. Ska det bli som 2018? Härligt men mycket svårodlat…

Vecka 16

Skärtorsdagen: gammal snö och en ny fågelholk!

Påsk och påskväder! Nu börjar det hända saker. Fast vi har några snöfläckar kvar i den skuggiga delen.

Jag har lovat er ytterligare några vårtecken från trädgården och frågan är om påskliljorna har hunnit slå ut lagom till den stundande helgen?

Jag har också lovat er omplantering av tomater så det ska ni få några bilder från. Dessutom skulle jag bjuda på ett par lästips så det avslutar jag med.

Vårtecken

Vitsippor så klart! Och knopp på både syrén, hägg, sälg och kornell.

Det är fullt ös i och utanför bikuporna! Här hade det varit lämpligare med en film. Nästa gång.

Trots att skärtorsdagen bjuder på 16 graders värme så är det fruset i odlingsbäddarna. Det beror bland annat på täckmaterialet. Så här års kan det vara lönt att raka undan det och låta solen tina upp bädden.

I en annan bädd mätte jag upp 5 grader i jorden och det räcker för ganska många grödor så nu ska jag så det första vilken dag som helst!

Jag lägger täckmaterialet utanför bädden så att jorden får tina. Ett tydligt vårtecken i Getingedalen.
Jordtermometern – också ett tydligt vårtecken i min trädgård.
Enligt den här utomordentliga tabellen som är hämtad från Runåbergs hemsida kan man se vilka grönsaker som kan sås i kall jord: bondböna, dill, kål, lök, majrova, morot, palsternacka, persilja, purjolök, rädisa, rödbeta, sallat och ärter. Det är verkligen dags nu!
Jag måste ju visa veckans bild på spenaten så klart. I växthuset blev det plötsligt över 30 grader nu. Tror egentligen inte att varken spenat eller kål gillar det. Risken för blomning är överhängande.

Omplantering av tomater

Jag är inte först på bollen. Mina tomatfröer sätts ganska sent men det beror på två saker: Dels har jag inte utrymme att härbärgera en massa halvmeterhöga tomatplantor inomhus, dels vet jag att jag hinner få mogna tomater till slut iallafall. Lugn bara lugn.

Som sagt, det brukar bli tomater hur som helst.

Kort bakgrund: Jag sår tomatfrö i mager ogödslad jord som jag hämtar i mina egna trädgårdsland innan vintern. Den siktas och får sedan stå och vänta tills det är dags. Jag vattnar jorden innan jag sår. Jag vill ha mina fröer strax under jordytan och med vattning ovanifrån så kan de hamna alldeles för djupt.

Nuförtiden vattnar jag nästan allt underifrån, bland annat av ovanstående skäl men också för att våt jordyta gynnar sorgmygg, kan ge rötskador på stjälkarna och kan dräpa de svagaste plantorna. Det är ju rötterna som vill ha vatten.

Min frösådd står på värmematta och under lock tills det börjar gro men det är nästan onödigt när det gäller tomater. De gror ändå fast lite senare. När de har grott flyttas de till växtlampa och en temperatur på 16-17 grader. När de första karaktärsbladen visar sig (eller när jag har tid) så planteras skotten om.

I en vanlig kruka grundar jag med lite jord.
Med en sked gröper jag ur den lilla sköra plantan. Då brukar varken rötter eller stjälk skadas.
Plantan placeras i krukan med lite jord i botten. Jag placerar skotten på sniskan så att så mycket som möjligt av stjälken hamnar under jord.
Därefter fyller jag krukan med jord och trycker till lite runt plantan. Vattning görs underifrån och med tillskott av näringslösning. Kom ihåg att märka plantorna!

Antingen ställer jag plantorna under extrabelysningen eller också i ett ljust fönster. Så här års räcker dagsljuset för växterna. Jag planterar inte om mer än en gång. Nästa gång åker de ut på sin slutliga växtplats.

Mitt verkstadsfönster. Perfekt för småplantor. Och enormt skitigt. Man kan knappt se vårtecknet – tvätt på torkvindan – utanför.

Lästips

I januari berättade Sveriges Radio om en ny rapport framtagen av The Lancet och Stiftelsen EAT.

The Lancet är världens äldsta medicinska tidskrift och även ansedd som den mest prestigefyllda. Den grundades 1823 i England och publicerar forskningsresultat, bokrecensioner, sammanfattningar av seminarier, konferenser och fallstudier.

Stiftelsen EAT kan du läsa om här.

I rapporten står det helt enkelt att vi måste äta betydligt mindre kött och mer grönt för att rädda klimatet. Max 100 g rött kött/vecka är vad som gäller om det ska finnas någon framtid för kommande generationer.

Här finns en länk till rapporten. 

För den som inte vill ta sig igenom en lång rapport på engelska så rekommenderar jag Sveriges Radio-länken ovan för en bra sammanfattning.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, sommarpratare, debattör och flitig gäst i diverse morgonsoffor, är ett av namnen bakom rapporten.

Johan Rockström (En pressbild som jag har lånat helt lagligt om jag dessutom skriver att den är tagen av M. Axelsson/Azote.)

Mitt andra lästips idag är tidskriften Åter. Den ges ut av alternativ.nu som helt enkelt är ett forum med praktisk kunskap om självhushållning. Redan utan tidningen så är alternativ.nu en rik källa på kunskap för självhushållaren men med Åter blir läsningen och kunskaperna djupare. Här finns allt om gråärt, biodling, kompostering, fröodling, lagring och slakt (för den som hålls med sådant). Självklart hittar man även annonser och kurserbjudanden, mer eller mindre oemotståndliga.

Nästa vecka är det dags för en ny månadssummering. Hur har downshiftandet sett ut under april? Vad har konsumerats och hur kan det motiveras? Vilka åtgärder har vidtagits för att bli en ännu mindre belastning för klimatet?

Och påskliljorna då, hur gick det med dem, hann de slå ut till påsk? Njae… fast det är ju bara skärtorsdagen än.

Vecka 15

Vårvinter. Aprilväder.

Det är kallt. Snösmältningen går långsamt och det är inte mycket fart på naturen.

Idag har jag lovat en rundvandring i trädgården med kamera så det ska ni få. Jag tänkte även bjuda på ett bra recept, ett intressant lyssningstips och dessutom är det dags att beställa lokalproducerad stallgödsel!

Långsamt, långsamt så smälter snön. Det är bara området närmast skogen som har snö kvar.
Marken har knappt hämtat sig efter snösmältningen men våra krokusar tittar ändå upp. De är så välkomna med sin färg. Världen är så grå så här års.
Gräsmattor och rabatter är tillplattade och nyvakna. De snabbaste växterna tittar upp så fort de får chansen. Piplöken är på gång.
Rabarbern har precis vaknat.
Snödropparna tillhör vårens vinnare. Det hörs ju på namnet. Detaljstudera en snödroppe någon gång så ska du få se på något väldigt vackert.
Det finns en del att ta hand om efter vintern. Spaljén till piprankan och porten till örtagården har gett vika för snömängderna. Dags för starkare stöd. Växthustaket har ett stort hål så vi måste byta ut det och humlens klätterlinor ska få något nytt att hålla i eftersom de gamla odlingslådorna ska bort och många ton jord ska flyttas.
Påskliljorna kanske slår ut lagom till nästa helg, det vore lite kul.
Det dök upp en hel del fin vintersallat/maché när snön smälte. I gott och prima skick. Allt hade inte klarat vintern men tillräckligt mycket. Sånt här gör mig väldigt glad!

I växthuset, trots hålet i taket, är det en helt annan sak. Här är det verkligen saker på gång. Spenaten växer, kålen gror och hortensian har vaknat till liv.

Jorå! Spenaten har växt lite sedan förra veckan.
Kålväxterna är tåliga så jag förodlar dem i växthuset. Där får de maximalt med naturligt ljus och avhärdas samtidigt. Varför jag förodlar så mycket som möjligt ska jag gå in på en annan gång.
Man får inte köpa fröer utomlands. Det gjorde jag ändå. I Japan köpte jag en påse med något som liknade asiatiska blad på bilden men det fanns inte en bokstav på påsen som jag kunde läsa så jag har ingen aning om vad detta blir. Jag vill inte uppmuntra någon att bryta mot den här regeln. Det var dumt av mig. Men skitspännande.
Nytt i min odling 2019 är majrova. Än så länge ser det lovande ut.
Här står även en låda med persilja. Jag sådde fröna i tussar vilket faktiskt syns. Visserligen har jag kvar persilja från förra året, och den är tvåårig, men jag har aldrig känt att jag har för mycket persilja. Dessutom är det trevligt att ge bort.
Hortensian bor normalt utomhus i sin stora kruka men på vintrarna får den flytta in i växthuset. Det verkar ge tillräckligt mycket skydd för att den ska överleva.

Det har varit väldigt lyckat att riva och frysa in överskottet av alla morötter. Den torra sommaren 2018 fick vi inte en enda morot men den här vintern har vi levt av tidigare skördar. Jag rev det mesta men slantade en del. Det är uppenbart att jag har mer nytta av rivet eftersom det faktiskt börjar ta slut nu. Det är snart bara slantar kvar. Note to self.

Snart är vi slut!

Det var biffdags. Visserligen har jag ett favoritrecept som jag har delat med mig av förr men det är kul att prova något nytt. Den här gången ingick det ett helt paket halloumi vilket nästan kändes som lite fusk. Det är väl ingen match att laga god mat om man får vräka i ost? Det är heller ingen match att få biffarna att hålla ihop om man får vräka i ost.

Hur som helst, jättebra konsistens och mycket smidigt tillagning i ugn, men lite tråkiga. Jag kommer garanterat att göra om dem men då blir det betydligt mer kryddor och smaker i smeten. Finhackad stekt lök, lite chili, mera sälta, örter och mer morötter i förhållande till ost. Här är originalreceptet.

Lättlagad biff med potential.

I övrigt följde jag inte receptet utan valde att koka potatis. Egen potatis. Den sista. Det är coolt. Den var hur fin som helst. Samtidigt som årets sättpotatis ligger på posten och väntar på att bli hämtad. Inte 100% självförsörjande men vi har klarat oss i nio av tolv månader.

Jag kan inte nog poängtera hur bra det är med sena och lagringsdugliga sorter!

De sista egna knölarna från 2018!

Dagens lyssningstips kommer från Sveriges Radio och deras program Klotet. Det är så tätt mellan deras måste-lyssna-avsnitt att jag prenumererar på deras program som pod. Då kommer alla avsnitten upp i min lyssningslista – ja, mina vänner i podvärlden förstår.

Ett av de avsnitt som jag vill slå ett extra slag för är Mindre kött för klimatet. Den som vill ha lite torra fakta gällande vegetarisk kost kontra animalisk får det här.

Ett annat superintressant avsnitt var Molnet slukar el som handlar om IT och klimat. Facebook, Instagram, Snapchat och alla andra sociala medier slukar el och påverkar klimatet i större utsträckning än vi förstår. Lyssna!

Bild från Vetenskapsradion Klotet.

Mitt absolut bästa köptips när det gäller stallgödsel är Lions Kilsbergen. På deras hemsida beställer man ko- eller hönsgödsel, producerad i Närke, för ett bra pris och de kör hem det åt dig. Jag handlar alltid därifrån och har inga planer på att ändra den rutinen. I år har jag beställt nio säckar kogödsel eftersom jag har hönsgödsel kvar från förra året. Här beställer du!

Så här ser det ut!

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några fler vårtecken från trädgården och så har jag nog planterat om tomaterna. Dessutom ska jag bidra med några bra lästips.

Ut och njut!