Vecka 32

I det här inlägget har jag lovat att skriva om det svåra kålodlandet, inlagd dragon, falska sillinläggningar och om vitlöksskörden. Så här kommer det!

Svårt med kål i år

Kål är både lätt och svårt att odla.

Lätt: Den är väldigt köldtålig, den växer starkt, det blir ofta mycket.

Svårt: Det finns ingen annan grönsak som är så poppis bland skadedjuren och den vill ha galet mycket gödsel.

I år har skadedjuren varit värre än någonsin. Vanligtvis har jag lite kålmal på försommaren och lite mer kålfjärilar på sensommaren. Dessa är inget problem i sig men de lägger ägg på bladen och när äggen kläcks kryper det ut larver som äter upp bladen.

Kålmal: Liten, ljus, gråvit fjäril som lägger ljusgröna ägg utspritt på undersidan av bladen. Larverna är också ljusgröna och 5 mm i början men kan bli 1,5 cm när de är fullvuxna. De äter små hål i bladytan.

Kålfjäril: Normalstor, gräddvit fjäril med små svarta fläckar. De lägger gula ägg i samlingar på bladen, både på under- och översida. Larverna är betydligt större och äter av bladen från utsidan och in.

Jag har aldrig sett dessa två jobba samtidigt, de avlöser varandra.

Kålfjäril in action.

Åtgärd: Kålmalens ägg är bökiga att ta bort eftersom de är små och sitter utspritt, annars är det bra att ta bort så många som möjligt innan de kläcks. Kålfjärilens ägg är mycket lättare att ta bort eftersom de är knallgula och sitter samlat.

Jag sprayar min kål med Turex, det är en bakterie som larverna dör av. Det är biologiskt, helt ofarligt för andra varelser (inklusive människan) och godkänt för KRAV-odling. Förintas av sig själv inom 3-6 dagar, rinner av med regn och löses upp av solljus. Därför att det bra att spraya undersidan av bladen ungefär en gång i veckan.

Detta är dock ett omöjligt jobb om man har mycket kål. Jag bedömer att jag har precis på gränsen. För den som har stora odlingar eller inte vill använda Turex så är det täckning av odlingen som gäller. Kålnät finns att köpa på t.ex. Lindbloms. Vi funderar starkt på att fixa nätburar till nästa säsong.

Om larverna har hunnit kläckas så plockar jag bort så många som möjligt förstås. Alltså, en otäckt kålodling måste få en genomgång dagligen.

Kålfjärilens ägg.
Den här 49-kronorssprutan från Biltema funkade fint till Turex i tre säsonger men samtidigt som jag tröttnade på den så gick den sönder. Nu har jag köpt en tjusig sak från Gardena som jag ska berätta mer om en annan gång.
Kålfjärilens larver kan vara så här ljusgröna…
…eller se ut så här.

Andra saker som har drabbat min kål är kållus och sniglar men detta är väldigt ovanligt hos mig så det har aldrig förstört min skörd. Löss skrapar jag bort med fingrarna och sprutar av med hård vattenstråle. Upprepar vid behov. Sniglar plockar jag bort och hugger huvudet av på kvällarna när jag går en pannlampsrunda med snigelsaxen. Behövs bara på försommaren. Att lägga ut Ferramol, järnfosfat, runt odlingarna funkar också bra.

Ferramolpellets. Effektivt.

I år har jag dock drabbats av något nytt och det verkar vara många som lider av samma sak; huruvida det är jordloppor, någon slags rapsbagge eller annan skalbagge tvista de lärde men de perforerar bladen och gör dem oaptitliga.

Att spruta med hård vattenstråle och skaka plantan funkar men de kommer tillbaka. Dessutom vill jag inte spruta vatten i onödan på kålen för då försvinner hinnan av Turex som håller larverna borta. Förmodligen gäller nät vilket stärker våra funderingar till nästa säsong.

Å ena sidan kan årets kålodling tyckas vara en kamp mot väderkvarnar men å andra sidan ska man komma ihåg att kålen växer ända till mitten av oktober och kan stå kvar i landet till i december och då har odjuren gett sig av. Därför tänker jag kämpa vidare med mina kålplantor.

Årets trista grönkål. Hål av både kålmalslarver och skalbaggar.
Samma sorts ohyra gillar även krasse så den är inte heller så fin i år…

Jag ser fram emot nätåret 2020.

Fransk dragon i vinäger

I år är den franska dragonen ovanligt fin. För det mesta lyckas jag få den att överleva vintern men det har hänt att den har dött. Fransk dragon går inte att fröså, jag köpte en planta helt enkelt.

Väldigt fin fransk dragon i år. Alltså det är ju skitsvårt att ta bilder på något ljusgrönt med ljusgrön bakgrund…

Jag tycker att det är gott med färsk fransk dragon i flera sammanhang, bland annat i potatissallad och färskost, men i många recept läser jag att det är ännu bättre med inlagd fransk dragon. Om bladen får dra i vinäger så utvecklas det nya smaker som verkar vara snäppet godare och mer användbart. Denna simpla anrättning kallas Estragon men å andra sidan heter växten också Estragon. Kanske används inte den franska dragonen färsk i Frankrike?

Nu tjatar jag om fransk dragon, som om det fanns någon annan dragon, och det gör det. Rysk dragon ser i princip likadan ut men smakar helt annorlunda. Inte otäckt men betydligt mindre intressant. Den är också härdigare (som allt annat med rysk eller sibirisk i namnet).

Se upp så att du köper rätt om du skaffar en planta eller fröer!

Den franska dragonen är på väg att gå i blom och jag ville skörda innan det händer.

Genom en enklare googling kom jag fram till att det var hur enkelt som helst. En bra vitvinsvinäger, bladen från den franska dragonen och en ren burk.

De mest läsvärda bloggarna om just detta förfarande:

Trä, hops & kärlek

Matgeek

Skog till bord

Tre väldigt välskrivna och snygga bloggar.

Jag köper vinäger, man kan göra sin egen men jag är inte riktigt där än. Burken diskas och steriliseras i ugnen. 15 minuter i 100 graders värme så har de flesta baciller dött.

Därefter repar jag bladen av mina dragonstjälkar. Eftersom jag har så mycket så unnar jag mig att kasta bort alla som är lite fula. Bladen läggs i den rengjorda burken och därefter täcker jag med vitvinsvinäger. Häpp!

Inte någonstans kan jag läsa huruvida burken ska stå i rumstemperatur, kylskåp eller mittemellan så jag tar det säkra framför det osäkra och ställer den kallt.

I någon av bloggarna ovan läser jag att det blir gott redan efter några dagar men låter man det stå i en månad så blir det dra-på-trissan-gott! Och du har inte bara goda och användbara blad, du har också en riktigt smarrig vinäger.

Aubersill

En del av mig är lite motståndare till att vegetarisk mat ska likna, smaka, se ut som eller härma animalisk kost. Det bibehåller köttet som normen i våra måltider och även om maten inte innehåller animaliska ingredienser så jämförs de ofta med ”originalet”.

Och även om jag strävar efter att låta det vegetariska spela huvudrollen och de animaliska produkterna vara side kicks (om de måste delta över huvud taget) så vill jag ändå berätta om aubersill.

Det handlar alltså om inlagd aubergine i sällskap av olika godsaker. Och när man gör detta på rätt sätt så får auberginen riktigt bra konsistens. Ganska likt sill om jag minns rätt.

Odlar jag aubergine? Ja, men det har aldrig lyckats. I år gör jag mitt mest seriösa försök någonsin men än har jag inte sett några frukter.

Aubergineplantorna blommar och jag är där med mjuk pensel och duttar. Leker humla. Och håller tummarna. IVF liksom.

Däremot så odlar jag en del av smaksättarna.

Nåväl, receptet kommer från vännen Thomas som i sin tur hade hittat det på Jävligt gott, en bra sida för den som söker vegetarisk inspiration.

Med Jävligt gotts recept som vägledare gjorde jag så här:

Börja med lagen: 2,5 dl vatten, 1 dl ättiksprit (12%), 1,5 dl socker, 5 grovt krossade kryddpepparkorn, 2 lagerblad och 5 kryddnejlikor. Detta blandas i kastrull och får ett uppkok. Det är klart när sockret har löst sig. Låt svalna.

Skala två vanliga auberginer, och dela dem i 0,5-1 cm tjocka skivor. Skivorna saltas för att den beska vätskan ska släppa. Låt ligga i 30 minuter. Under tiden sätter du en stor kastrull med vatten på spisen.

Skölj skivorna och dela dem i behagliga bitar, 2-3 st/skiva. Lägg dem i det kokande vattnet. De ska bara koka i någon minut. Häll av. Lägg bitarna i en väl rengjord glasburk, skala och skiva en rödlök som också ska ner i burken. Därefter häller du på den avsvalnade lagen. Ställ allt kallt i minst ett dygn men två dygn funkar också.

Nu har du en bra grund för att göra en väldans massa olika goda sillinläggningar. Lökbitarna kan gå med i inläggningarna eller också använder du dem i en sallad.

En bra samling recept med olika sillinläggningar finns här men kolla i dina kokböcker eller googla vilt, det finns hur många som helst att välja mellan. Godast blir det om även dessa får stå ett dygn innan man äter aubersillen.

Färsk potatis, en bra ost och lite knäckebröd – det är enligt mig de ultimata tillbehören.

Inläggningarna som vi gjorde – och som blev bra allihop – är följande:

Basilika, vitlök och lime

Tomat, chili och sherry

Tångkaviar och dill

Pepparrot, äpple och gräslök.

Oavsett om detta är en rätt med sitt ursprung i det animaliska träsket så tycker jag att kryddade ättiksinläggningar är något vi ska värna om och utveckla. Dels är det en väldigt nordisk tradition (försök att hitta ättika i någon annan världsdel!), dels är det ett mycket bra sätt att förädla och lagra mat. Även grönsaker. Jag kommer att skriva mer om detta i nästa inlägg.

Vitlöken

Jag sätter den i november och skördar ungefär nu. När tre av bladen är gula brukar den vara färdig. Ett annat sätt är att provskörda ett exemplar. Löken ska ha fått klyftor som inte har börjat falla isär.

Viktiga saker för mig när jag köper utsäde:

Att blasten är flätbar

Att den är ekologisk

Att den är skapligt stor

Flätad vitlök är den bästa förvaringsmetoden enligt mig. Mycket platsbesparande. Det råkar även se fint ut men det är faktiskt mindre betydelsefullt.

Flätorna i Getingedalens kök.

Mina vitlöksskördar genom åren har varit lite varierade. Ibland blir den superfin, ibland lite klen. Jag har haft dålig koll på varför det blir så olika. Utsädet kan vara en orsak men till denna säsong hade jag nog insett att vitlök inte kan få nog av vatten och näring.

Därför tänkte jag, som ett experiment, systematiskt vattna och gödsla vitlöken i stora mängder en gång i veckan för att se om det gav resultat. Och det måste jag nog säga att det gjorde. Man kan alltså inte vattna eller gödsla för mycket. Vigor har levererat med hjälp av Tysslingebygdens hönor.

Varför tar du inte eget utsäde?

Jag får frågan då och då men jag har inte varit redo för det än. Precis som med vinägern. Fast nu är jag där. I år tar jag eget utsäde.

Men inte på Vigor.

För vid ett besök hösten 2018 av en likasinnad fick jag ett praktexemplar av vitlöken Klicki. Den heter säkert något annat egentligen men det var okänt så nu heter den Klicki av lite olika skäl.

Klicki var skitstor och jag satte de åtta enorma klyftorna på en specifik plats i november. Klicki har vuxit bredvid Vigor och fått samma skötsel men har hela tiden varit lite grövre. Och lökarna som jag drog upp i veckan var större än någon annan vitlök jag har odlat. Klicki kommer inte att hamna i köket i år, Klicki kommer att bli höstens utsäde.

På ursprungs-Klicki satt det en knippe småklyftor i toppen. Vitlök har en tendens att skapa lökar på stjälken, en del kallar dessa stresslök och de är då ett tecken på ojämn vattning men vissa sorter får alltid stjälklök, oavsett vattning. Dessa går också att äta.

Dessa ormlökar slår ut till blommor och blir sedan minivitlöksklyftor om man låter dem vara kvar. Jag klippte av dem och satte dem i vas istället.

Jag testade att sätta dessa miniklyftor, med åren ska de tydligen kunna bli stora lökar, och vid veckans skörd drog jag upp smålökar, betydligt större än de pyttesmå klyftor som sattes i november. Dessa får torka till och sedan planteras om i höst.

Framtida Klicki-lökar!

Hela skörden hänger eller ligger på tork nu. Torrt och luftigt. Getingedalens car port är ett ypperligt ställe för detta. Vigor ska så småningom putsas till, flätas och hängas in i köket. Klicki ska planteras i november.

Cirka 100 Vigorlökar på tork! Om vi äter två vitlökar i veckan så klarar vi självförsörjningsmålet.

I nästa inlägg blir det lästips och rapport från min mest lyckade sensommarsådd någonsin!

Vecka 28

I det här inlägget gör vi ett besök på Katrinebergs handelsträdgård utanför Frövi.

Katrineberg har funnits sedan 1963 och har ägts av samma familj sedan starten. Nu har de stängt för säsongen men öppnar åter våren 2020.

Vi åkte dit för att det var en trevlig utflykt och för att se vad de har. Först och främst slog det oss hur många och stora växthus de hade. Enorma arealer. Vi kunde inte låta bli att tänka på hur mycket det kostar att underhålla dem.

Växthus gigantus.

Därefter insåg vi att de satsade mest på sommarblommor men det fanns en hel del grönsaksplantor också, jag fick med mig en physalis hem. Jag vill ha en physalis varje sommar men bara en planta så jag frösår den inte.

Jodå! Det fanns en hel del grönsaksplantor också. Till exempel sparris…
…knölfänkål…
…kål och lök…
…och en väldans massa tomater.

I mitt växthus går det uuuurtrögt med Västeråsgurkorna så om jag hade vetat det när jag var i Katrineberg så hade jag handlat med mig ett par plantor.

Vad enkelt det hade kunnat bli.
Vackert arrangemang med örter.

På deras hemsida kunde vi läsa att det var grönsaker som var deras stora grej från början och att de var först med att odla isbergssallat, en nyhet och därmed lite svårsåld på 60-talet.

Till vår glädje såg vi att de levererade mycket lokalt, framför allt till kyrkogårdarna i länet. Många av plantorna var klassiska sommarblommor och det är väl inte det jag konsumerar mest men en av orsakerna är att jag saknar ursprungsmärkning. Nu vet jag att det finns lokala plantskolor som drar upp lobelia och petunia så det ska jag fråga efter i framtiden. Eller också åka till Katrineberg och köpa direkt av odlaren.

Fruktträd och bärbuskar var inte alls deras grej. Men det sortiment de hade var åtminstone uppdrivet av dem själva. Gott nog.

Svarta petunior är lite coolt. Särskilt ihop med den här röda.
Petunior blir ännu finare med besök av en Makaonfjäril.
Det fanns även perenner till försäljning men inte så mycket som ettåringar och grönsaksplantor.

Katrineberg ligger vackert och har dessutom ett litet café så man slår många flugor i en smäll genom att åka hit.

Vi snackar alltså pyttecafé med inte alls märkvärdigt utbud. Fast glass är gott och man sitter fint.

Härmed föreslår jag att vi börjar handla våra sommarblommor av lokala producenter och att vi efterfrågar det i butikerna. Nästa steg är att uppmana dessa att jobba giftfritt och ekologiskt för det tvivlar jag på att de gör. Hoppas att jag har fel.

Vecka 19

Idag kommer jag att skriva om jord, förflyttning av jord och jordförbättring.

Förra veckan trodde jag att jag skulle ha börjat förodlingen av resten men det blev inget av med den saken. Kylan kom tillbaka och det regnar, snöar, haglar och töar om vartannat. Inget inspirerande odlarväder.

Fast det fyller mina vattenkärl. Tunnor och tankar står inte längre tomma och det känns betryggande. Dessutom passar jag på att så köldälskande växter, till exempel spenat. Den brukar bli som bäst när det är kyligt. Spenaten i växthuset var skördeklar redan förra veckan och sedan dess har den dessutom börjat gå i blom. Växthuslivet är lite påfrestande med temperaturväxlingar mellan 0 och 30 grader. Spenaten stressas av det.

Bondbönorna har börjat gro. Det är så tillfredsställande att se det eftersom jag har odlat fram fröerna själv. Förra året satte jag också bondbönor från egenodlade fröer men de grodde inte. Jag hade gjort fel helt enkelt. Årets fröer har odlats fram med betydligt mer kunskap i bagaget.

En sak som jag lovade att berätta om idag, och som jag kan hålla, är hur jag har flyttat sjuka mängder jord.

Bakgrund: vi har sex odlingslådor som står vackert i en cirkel tillsammans med sex humleplantor som växer likt ett cirkustält ovanför lådorna. Ögat gillart.

Vackert men osmart. Those were the days.

Det visade sig redan första odlingsåret att lådorna har helt fel form för en ergonomisk odling. Man når inte mitten utan att kliva runt i jorden. Och det bör man inte. Man når inte att luckra, man når inte att vattna, man når inte att rensa ogräs, man når inte att så, man når inte att gödsla, man når inte att skörda. Men det är snyggt.

Lite senare drabbades vi av det som man både önskar och befarar. Humlen växte sig stor och tjusig med den konsekvensen att en tredjedel av odlingslådorna inte gick att odla i. Humlen skuggade eller hängde ner och täckte jorden. I takt med detta så trasslade humlen in sina rötter i odlingslådan och det blev allt mer tjorvigt att grepa.

Superfint men inte funktionellt.

Till slut började lådornas sarger att falla isär och det tackade vi ovanligt nog för. Äntligen skulle vi få arrangera odlingsbäddar med smartare form och med betydligt mer medveten placering. Permakultur fanns inte ens i mitt vokabulär när de första lådorna byggdes.

Detta innebar dock en förflyttning av jord. Stora mängder jord. Det är inte bara sjukt tungt utan även jobbigt för en som helst röjer så lite som möjligt i jorden. Nåväl, alla alternativ var sämre så en vacker dag, eller två, hände det.

Skottkärra efter skottkärra fylldes, flyttades och tömdes.
En av de gamla lådorna i förgrunden och två av de nya i bakgrunden. Humlens linor satt fast i lådorna så en ny anordning var nödvändig.
Den nya fästanordningen är inte krångligare än så här. Här kan man tro att jag odlar nässlor istället för humle.
Tre gamla lådor tömda och borttagna. Luftigt! Lite gräsfrö på detta så är saken sojabiff. Påpälsad sambo samlar kraft inför nästa låda.
Två nyfyllda lådor! I botten ligger det kartong för att isolera mot rotogräs, därefter ligger det grov trädgårdskompost i form av grenar och dött bös. Dessutom lade vi ner en död huggorm och några av de halvmurkna brädorna från de gamla odlingslådorna. Hügelbädd!

Hugelkultur är en komposteringsprocess som uppstår i upphöjda odlingsbäddar byggda på gamla ruttnande trästockar och annat komposterbart material som grenar, bark och barr etc. Processen förbättrar jordens bördighet, vätskeansamling och jorduppvärmning vilket gynnar plantor odlade på sådana högar.

Citatet kommer härifrån och det är en väldigt bra text. Tycker jag. Fast jag vill helst skriva med tyskt ü eftersom det heter Hügel, inte Hugel.

Det blev jord över. Ganska mycket. Vi som hade räknat så noga. Fast med böset i botten och den luckrare strukturen så får inte allt plats. Det blir nog en eller två bäddar till i vår.

När jag ändå rullade omkring med skottkärran (= när jag ändå var helt slut i kroppen) så tömde jag komposten också. Finfin näring, producerad mellan våren 2017 och våren 2018. Därefter fick det stå och gotta till sig (= läcka värdefull näring/avge onödig koldioxid till atmosfären). Det där med Bokashi är nog inte så dumt trots allt…

Mustig kompost!
Av gammal tradition lägger jag komposten i bädden som jag ska odla kål i. Så funkar min serieodling helt enkelt. Denna myllas ner och bryts ner ytterligare av alla stackars omtumlade maskar och andra organismer.

Nu har jag nämnt Permakultur ett par gånger i detta inlägg. Därför vill jag visa den senaste boken i ämnet. Den är precis nyutkommen och översatt från danska. Har inte hunnit läsa alls men återkommer med en recension.

Här beställer du boken. Jag fick min inom en vecka.

Dessutom vill jag berätta om mitt specialinlägg om rabarber! Jag har alltså publicerat ett inlägg med mina samlade recept innehållandes rabarber och det är inga klassiska recept, bara de som jag har upptäckt i mitt projekt Ersätt med rabarber. Eller vad jag ska kalla det. Inlägget kommer inte att vara statiskt utan uppdateras när jag hittar nya recept eller sammanhang då man kan ersätta med rabarber. Det blir som en bank helt enkelt. Här är inlägget!  Min senaste upptäckt där jag ersatte citron med rabarber var hollandaisesåsen som vi åt med sparris här om dagen. Funkar hur bra som helst.

Kom ihåg Clarions Plantloppis den 25 maj!

Vecka 16

Skärtorsdagen: gammal snö och en ny fågelholk!

Påsk och påskväder! Nu börjar det hända saker. Fast vi har några snöfläckar kvar i den skuggiga delen.

Jag har lovat er ytterligare några vårtecken från trädgården och frågan är om påskliljorna har hunnit slå ut lagom till den stundande helgen?

Jag har också lovat er omplantering av tomater så det ska ni få några bilder från. Dessutom skulle jag bjuda på ett par lästips så det avslutar jag med.

Vårtecken

Vitsippor så klart! Och knopp på både syrén, hägg, sälg och kornell.

Det är fullt ös i och utanför bikuporna! Här hade det varit lämpligare med en film. Nästa gång.

Trots att skärtorsdagen bjuder på 16 graders värme så är det fruset i odlingsbäddarna. Det beror bland annat på täckmaterialet. Så här års kan det vara lönt att raka undan det och låta solen tina upp bädden.

I en annan bädd mätte jag upp 5 grader i jorden och det räcker för ganska många grödor så nu ska jag så det första vilken dag som helst!

Jag lägger täckmaterialet utanför bädden så att jorden får tina. Ett tydligt vårtecken i Getingedalen.
Jordtermometern – också ett tydligt vårtecken i min trädgård.
Enligt den här utomordentliga tabellen som är hämtad från Runåbergs hemsida kan man se vilka grönsaker som kan sås i kall jord: bondböna, dill, kål, lök, majrova, morot, palsternacka, persilja, purjolök, rädisa, rödbeta, sallat och ärter. Det är verkligen dags nu!
Jag måste ju visa veckans bild på spenaten så klart. I växthuset blev det plötsligt över 30 grader nu. Tror egentligen inte att varken spenat eller kål gillar det. Risken för blomning är överhängande.

Omplantering av tomater

Jag är inte först på bollen. Mina tomatfröer sätts ganska sent men det beror på två saker: Dels har jag inte utrymme att härbärgera en massa halvmeterhöga tomatplantor inomhus, dels vet jag att jag hinner få mogna tomater till slut iallafall. Lugn bara lugn.

Som sagt, det brukar bli tomater hur som helst.

Kort bakgrund: Jag sår tomatfrö i mager ogödslad jord som jag hämtar i mina egna trädgårdsland innan vintern. Den siktas och får sedan stå och vänta tills det är dags. Jag vattnar jorden innan jag sår. Jag vill ha mina fröer strax under jordytan och med vattning ovanifrån så kan de hamna alldeles för djupt.

Nuförtiden vattnar jag nästan allt underifrån, bland annat av ovanstående skäl men också för att våt jordyta gynnar sorgmygg, kan ge rötskador på stjälkarna och kan dräpa de svagaste plantorna. Det är ju rötterna som vill ha vatten.

Min frösådd står på värmematta och under lock tills det börjar gro men det är nästan onödigt när det gäller tomater. De gror ändå fast lite senare. När de har grott flyttas de till växtlampa och en temperatur på 16-17 grader. När de första karaktärsbladen visar sig (eller när jag har tid) så planteras skotten om.

I en vanlig kruka grundar jag med lite jord.
Med en sked gröper jag ur den lilla sköra plantan. Då brukar varken rötter eller stjälk skadas.
Plantan placeras i krukan med lite jord i botten. Jag placerar skotten på sniskan så att så mycket som möjligt av stjälken hamnar under jord.
Därefter fyller jag krukan med jord och trycker till lite runt plantan. Vattning görs underifrån och med tillskott av näringslösning. Kom ihåg att märka plantorna!

Antingen ställer jag plantorna under extrabelysningen eller också i ett ljust fönster. Så här års räcker dagsljuset för växterna. Jag planterar inte om mer än en gång. Nästa gång åker de ut på sin slutliga växtplats.

Mitt verkstadsfönster. Perfekt för småplantor. Och enormt skitigt. Man kan knappt se vårtecknet – tvätt på torkvindan – utanför.

Lästips

I januari berättade Sveriges Radio om en ny rapport framtagen av The Lancet och Stiftelsen EAT.

The Lancet är världens äldsta medicinska tidskrift och även ansedd som den mest prestigefyllda. Den grundades 1823 i England och publicerar forskningsresultat, bokrecensioner, sammanfattningar av seminarier, konferenser och fallstudier.

Stiftelsen EAT kan du läsa om här.

I rapporten står det helt enkelt att vi måste äta betydligt mindre kött och mer grönt för att rädda klimatet. Max 100 g rött kött/vecka är vad som gäller om det ska finnas någon framtid för kommande generationer.

Här finns en länk till rapporten. 

För den som inte vill ta sig igenom en lång rapport på engelska så rekommenderar jag Sveriges Radio-länken ovan för en bra sammanfattning.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, sommarpratare, debattör och flitig gäst i diverse morgonsoffor, är ett av namnen bakom rapporten.

Johan Rockström (En pressbild som jag har lånat helt lagligt om jag dessutom skriver att den är tagen av M. Axelsson/Azote.)

Mitt andra lästips idag är tidskriften Åter. Den ges ut av alternativ.nu som helt enkelt är ett forum med praktisk kunskap om självhushållning. Redan utan tidningen så är alternativ.nu en rik källa på kunskap för självhushållaren men med Åter blir läsningen och kunskaperna djupare. Här finns allt om gråärt, biodling, kompostering, fröodling, lagring och slakt (för den som hålls med sådant). Självklart hittar man även annonser och kurserbjudanden, mer eller mindre oemotståndliga.

Nästa vecka är det dags för en ny månadssummering. Hur har downshiftandet sett ut under april? Vad har konsumerats och hur kan det motiveras? Vilka åtgärder har vidtagits för att bli en ännu mindre belastning för klimatet?

Och påskliljorna då, hur gick det med dem, hann de slå ut till påsk? Njae… fast det är ju bara skärtorsdagen än.

Vecka 15

Vårvinter. Aprilväder.

Det är kallt. Snösmältningen går långsamt och det är inte mycket fart på naturen.

Idag har jag lovat en rundvandring i trädgården med kamera så det ska ni få. Jag tänkte även bjuda på ett bra recept, ett intressant lyssningstips och dessutom är det dags att beställa lokalproducerad stallgödsel!

Långsamt, långsamt så smälter snön. Det är bara området närmast skogen som har snö kvar.
Marken har knappt hämtat sig efter snösmältningen men våra krokusar tittar ändå upp. De är så välkomna med sin färg. Världen är så grå så här års.
Gräsmattor och rabatter är tillplattade och nyvakna. De snabbaste växterna tittar upp så fort de får chansen. Piplöken är på gång.
Rabarbern har precis vaknat.
Snödropparna tillhör vårens vinnare. Det hörs ju på namnet. Detaljstudera en snödroppe någon gång så ska du få se på något väldigt vackert.
Det finns en del att ta hand om efter vintern. Spaljén till piprankan och porten till örtagården har gett vika för snömängderna. Dags för starkare stöd. Växthustaket har ett stort hål så vi måste byta ut det och humlens klätterlinor ska få något nytt att hålla i eftersom de gamla odlingslådorna ska bort och många ton jord ska flyttas.
Påskliljorna kanske slår ut lagom till nästa helg, det vore lite kul.
Det dök upp en hel del fin vintersallat/maché när snön smälte. I gott och prima skick. Allt hade inte klarat vintern men tillräckligt mycket. Sånt här gör mig väldigt glad!

I växthuset, trots hålet i taket, är det en helt annan sak. Här är det verkligen saker på gång. Spenaten växer, kålen gror och hortensian har vaknat till liv.

Jorå! Spenaten har växt lite sedan förra veckan.
Kålväxterna är tåliga så jag förodlar dem i växthuset. Där får de maximalt med naturligt ljus och avhärdas samtidigt. Varför jag förodlar så mycket som möjligt ska jag gå in på en annan gång.
Man får inte köpa fröer utomlands. Det gjorde jag ändå. I Japan köpte jag en påse med något som liknade asiatiska blad på bilden men det fanns inte en bokstav på påsen som jag kunde läsa så jag har ingen aning om vad detta blir. Jag vill inte uppmuntra någon att bryta mot den här regeln. Det var dumt av mig. Men skitspännande.
Nytt i min odling 2019 är majrova. Än så länge ser det lovande ut.
Här står även en låda med persilja. Jag sådde fröna i tussar vilket faktiskt syns. Visserligen har jag kvar persilja från förra året, och den är tvåårig, men jag har aldrig känt att jag har för mycket persilja. Dessutom är det trevligt att ge bort.
Hortensian bor normalt utomhus i sin stora kruka men på vintrarna får den flytta in i växthuset. Det verkar ge tillräckligt mycket skydd för att den ska överleva.

Det har varit väldigt lyckat att riva och frysa in överskottet av alla morötter. Den torra sommaren 2018 fick vi inte en enda morot men den här vintern har vi levt av tidigare skördar. Jag rev det mesta men slantade en del. Det är uppenbart att jag har mer nytta av rivet eftersom det faktiskt börjar ta slut nu. Det är snart bara slantar kvar. Note to self.

Snart är vi slut!

Det var biffdags. Visserligen har jag ett favoritrecept som jag har delat med mig av förr men det är kul att prova något nytt. Den här gången ingick det ett helt paket halloumi vilket nästan kändes som lite fusk. Det är väl ingen match att laga god mat om man får vräka i ost? Det är heller ingen match att få biffarna att hålla ihop om man får vräka i ost.

Hur som helst, jättebra konsistens och mycket smidigt tillagning i ugn, men lite tråkiga. Jag kommer garanterat att göra om dem men då blir det betydligt mer kryddor och smaker i smeten. Finhackad stekt lök, lite chili, mera sälta, örter och mer morötter i förhållande till ost. Här är originalreceptet.

Lättlagad biff med potential.

I övrigt följde jag inte receptet utan valde att koka potatis. Egen potatis. Den sista. Det är coolt. Den var hur fin som helst. Samtidigt som årets sättpotatis ligger på posten och väntar på att bli hämtad. Inte 100% självförsörjande men vi har klarat oss i nio av tolv månader.

Jag kan inte nog poängtera hur bra det är med sena och lagringsdugliga sorter!

De sista egna knölarna från 2018!

Dagens lyssningstips kommer från Sveriges Radio och deras program Klotet. Det är så tätt mellan deras måste-lyssna-avsnitt att jag prenumererar på deras program som pod. Då kommer alla avsnitten upp i min lyssningslista – ja, mina vänner i podvärlden förstår.

Ett av de avsnitt som jag vill slå ett extra slag för är Mindre kött för klimatet. Den som vill ha lite torra fakta gällande vegetarisk kost kontra animalisk får det här.

Ett annat superintressant avsnitt var Molnet slukar el som handlar om IT och klimat. Facebook, Instagram, Snapchat och alla andra sociala medier slukar el och påverkar klimatet i större utsträckning än vi förstår. Lyssna!

Bild från Vetenskapsradion Klotet.

Mitt absolut bästa köptips när det gäller stallgödsel är Lions Kilsbergen. På deras hemsida beställer man ko- eller hönsgödsel, producerad i Närke, för ett bra pris och de kör hem det åt dig. Jag handlar alltid därifrån och har inga planer på att ändra den rutinen. I år har jag beställt nio säckar kogödsel eftersom jag har hönsgödsel kvar från förra året. Här beställer du!

Så här ser det ut!

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några fler vårtecken från trädgården och så har jag nog planterat om tomaterna. Dessutom ska jag bidra med några bra lästips.

Ut och njut!

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.

Vecka 13

Sista onsdagen i mars!

Månadssummering!

Vad summerar jag då? Jo jag gör en genomgång, mest för mig själv, av aktiviteter som genererar koldioxidutsläpp och vad jag konsumerar.

I förra inlägget lovade jag att skriva om tvål, näthandel, resande och toaletter. Jag  har för avsikt att hålla det löftet. Allt har någon slags koppling till månaden mars.

Tvål

Nuförtiden köper jag nästan uteslutande hård tvål. När jag reser brukar jag dock ha en liten flaska med flytande tvål av praktiska skäl men det bygger nog mest på dålig erfarenhet av läckande tvålkopp. Jag vet att det finns bra tvålkoppar.

Äckligt, tycker många om hårda tvålar. Vem vet vilka bakterier som frodas på den där klumpen? På offentliga toaletter föredrar jag flytande tvål men inte hemma. En torr tvål har inte många bakterier på sig och en torr tvål får man med en bra tvålkopp i luftig miljö.

(Kommer att tänka på tvålen i skolan på 70-talet; en automat med en ratt och när man vred på den kom det ut tvålflingor. Inte så dumt!)

Fördelar med hård tvål:

– kan packas i miljövänligt och lätt returpapper

– behöver inte innehålla några konserveringsmedel

– är koncentrerad och du betalar inte för vatten

– du spolar ner avsevärt mindre mängder oförbrukad tvål i avloppet

– det ryms betydligt mer tvål per kubikmeter i fraktsammanhang om den är hård

Mer läsning finns här och här.

Det finns flera olika svenska tillverkare av vettig tvål men Malin i Ratan har några av de bästa. Jag tycker att det finns en vits med att ingredienserna är få och oftast av svenskt ursprung. Dyra? Ja men man får vad man betalar för.

Det finns en amerikansk tvål som jag också gillar men den måste ju fraktas. Tack vare att jag har familj i USA så passar jag på att beställa Dr Bronner’s så fort någon ska resa över Atlanten.

Dr Bronner’s tvålar är rättvisemärkta och ekologiska och dessutom är det ett företag som jobbar med Constructive Capitalism, alltså de delar vinsterna med sina arbetare och ger tillbaka en del till jorden varifrån ingredienserna kommer.

Det går att köpa Dr Bronner’s tvålar i Sverige men de blir förstås dyrare.

Att handla via nätet

Jag tycker att det blir allt smidigare att handla via internet. Det beror förstås på vad det är men vissa saker väljer jag att e-handla. Men är det klimatsmart? Det beror på. Jag kan göra vissa val och därmed blir mitt inköp mera klimatsmart än om jag skulle handla det i butik.

Produkter som kräver att jag åker runt med bil till olika affärer för att sondera terrängen och jämföra märken och priser; dessa kan vara bättre att handla via nätet.

Jag kan också läsa på om firman som säljer produkten i lugn och ro. Jag kan välja olika typer av frakt och många firmor erbjuder miljöfrakt vilket är lite långsammare men betydligt klimatsmartare. Då har leverantören tid på sig att packa effektivare och kan åka med full last istället för halvtom.

Många gånger ligger produkten på ett lager som inte är lika väl uppvärmt och tjusigt inrett som en butik.

En del av ansvaret ligger förstås på mig som kund. Genom att slå ihop mina inköp till ett paket/en frakt gör jag miljön en tjänst. Trots att företaget erbjuder fri frakt. Genom att tänka igenom mina inköp så slipper jag skicka tillbaka prylarna. Tydligen finns det kunder som köper 14 par byxor och skickar tillbaka 13 par när företaget erbjuder fri retur.

Jag kan också välja företag som inte levererar till dörren. Visst, det är otroligt skönt men jag vet inte hur många lastbilar som har åkt ända till Getingedalen för att lämna ett pyttepaket. Dessutom har vi två olika brevbärare som kör hit, ibland har de ett paket var att dela ut, vilket känns helt galet. Jag väljer hellre att hämta mina försändelser på ett utlämningsställe som jag ändå kör förbi någon gång/vecka. Jag samlar minst fyra ärenden i en resa vilket blir ett klimatsmartare val än många andra.

Det här är en bra länk om man vill läsa mer om klimatsmart e-handel.

Att jag skriver om tvål och näthandel beror så klart på att jag har köpt tvål och gjort vissa inköp via internet i mars. Dessutom har jag unnat mig en resa. Med tåg. Köpt på nätet.

Vi gillar att konsumera kultur så vi styr kosan mot Göteborg en helg i maj för lite musikalisk spis och andra kulturella uttrycksformer. Kulinariska också så klart. Att åka tåg till Göteborg från Örebro är väldigt smidigt så det väljer vi så klart. Att åka kollektivt med buss och spårvagn i Göteborg är också enkelt. Det finns appar för allt.

Vi kommer att bo i lägenhet, hyrd via Airbnb, och jag har ingen aning om huruvida det är mer eller mindre klimatsmart än hotell.

Övriga inköp i mars:

En ny sax till köket (det finns inget mer irriterande än slöa saxar)

Konsertbiljetter till bob hund som spelar i Örebro i oktober

Lagning av tofflor hos skomakare

Nya läsglasögon (halvblind är inget alternativ)

Klimatsmarta toaletter

Här kommer min sista punkt i dagens inlägg. Den kanske inte har så stor koppling till månaden mars, utan mer till augusti 2018, men det dök upp en artikel i mars som påminde mig om detta.

När jag reste i Japan i somras så hamnade jag ibland på toaletter där handfatet var integrerat i toalettstolen. Fiffigt, tänkte jag. Det är ju ett trångt land så två-i-ett-lösningar måste vara populära.

Bilden är stulen från bygghus.se

Sedan trillade polletten ner.

Det är inte bara smart av utrymmesskäl, det är ju även vattenbesparande. Toaletten spolas med gråvattnet från handfatet.

Om vi skulle renovera badrummet idag så skulle vi jobba betydligt mer på en lösning med en toalett som spolas med gråvatten eller regn.

Finns det något galnare än att spola toaletter med dricksvatten?

Andra varianter på hur detta skulle kunna lösas – och hur det redan funkar i många andra länder – syns på bilderna nedan. (Tyvärr har jag ingen källa på bilderna eftersom det är sådant jag har skärmdumpat för mitt eget minnes skull. Slarvigt, för så här får jag nog inte göra egentligen.)

Det står eco-loo på vattenbehållaren. Heja eco-loo!

Kom igen Sverige, här verkar vi vara sist på bollen.

Nästa gång jag skriver är det april. Och jag har sått. Det blir ett inlägg med rapport från förodlingarna i Getingedalen. Och om gula fjärilar. Och om en föreläsning. Och om vildplockad mat. Och en hönskurs.

Vecka 12

Det är så stor skillnad.

Jag kommer just från stan med torra gator och krokus på väg upp. Hos mig är det fortfarande väldigt mycket vinter. Jag känner mig som en papegoja men så är det.

I förra veckans blogg lovade jag att berätta om en ny bekantskap. Gullig men helst på avstånd. På andra sidan tomtgränsen.

Under mina 15 år i Getingedalen har jag varit väldigt förskonad från skadedjur. Det är klart att älgarna är bökiga, de är mina värsta fiender i trädgården. Och på andra plats kommer kålfjärilens larver fast med lite jobb så lyckas jag stävja deras angrepp. Jag har inga sorkar, väldigt lite sniglar, aldrig några rådjur och grannens katt gör mer nytta än skada. Bladlössen drabbar mig emellanåt men det är glest mellan attackerna och vildsvinen har jag sluppit hittills.

Nu har hararna hittat hit. För första gången under mina 15 år ser jag harar på tomten och när jag tittar bort så äter de på de unga fruktträdens stammar.

Tveksamt om detta kommer att överleva.

Förhoppningsvis är det snön som gör att de behöver äta på mina fruktträd. Förhoppningsvis kommer de inte på besök när jag har grönsaker i landen. Förhoppningsvis är allt en trist tillfällighet.

Här kommer en filmsnutt. Alltså, det finns en anledning till varför jag skriver och inte är radiopratare eller poddare. Dessutom har jag lärt mig att man inte kan gå i knarrande snö samtidigt som man berättar saker. Tur att jag inte säger något viktigt. Hur som helst, det är coolt med skare och det tycker nog även varenda hare. Ha.

Ett av alla förvirrade bin som dog köldchocksdöden. (Se filmen för bakgrundsförklaring.)

Det är förkylt i Getingedalen. Papegojvarning även här. Vi nyser i kapp och tycker att det är ovanligt sega och envisa baciller. Även om vi vet att det inte finns ett skit att göra åt saken (förutom VVV – vila, vatten och värme) så boostar vi med näringsrika och immunförsvarstärkande smoothies. FÖR SENT tycker kroppen som vill ha näringsrik kost året runt.

Vi hämtar näringen i frysen. Älskar att ha en frys fylld av egenodlade godsaker.

Dagens TOO LATE-smoothie innehåller svartkål, havtorn och svarta vinbär. C-vitamin, C-vitamin och C-vitamin. Citrusfrukterna får gärna stanna vid medelhavet. Vi blandar med yoghurt (bra bakterier), honung (antiinflammatoriskt) och fruktjuice.

Tack vare årets dåliga skörd så börjar vi se botten i frysarna. Vi har äntligen haft nytta av tidigare års rika skördar. Det är helt plötsligt möjligt att rota runt och se vad som finns. En inventering och sortering har varit möjlig.

Och vi har både potatis och lök kvar.

Och på köksbänken odlar vi näringsrika skott från gula soppärter. Busenkelt.

Skördeklart till höger och nysådd till vänster. Om man skördar skotten smart så kan man få tre skördar på samma planta.

Här kommer några TV-tips:

Trädgårdstider i all ära men samtidigt, i den andra statliga kanalen, sändes Korrespondenterna. Kanske inte ett program som man förknippar med odling men Korrespondenterna kan faktiskt handla om nästan vad som helst.

Avsnittet Hållbart liv är 29 minuter långt och utspelar sig i Wales och Bulgarien. Mycket sevärt för den som tycker att omställning är viktigt och självförsörjning intressant men det ger också ett tänkvärt perspektiv på självvald downshifting och påtvingad.

Ett annat TV-tips, som inte heller är så långt (ca 7 minuter), är klippet från Morgonsoffan i TV4 där Stefan Sundström primärt sitter för att marknadsföra sin nya bok. Men han hinner också berätta saker som jag faktiskt aldrig har tänkt på.

Boken som gör mig ännu mera nyfiken efter TV4-klippet.

Bokashi är en fiffig grej, vi kan gå in djupare på det någon annan gång, men jag har aldrig behövt det eftersom jag har så himla effektiv varmkompost. Den sköter sig själv, det går inte åt några specialgrejer och jag lägger i princip ingen tid eller kraft på att få prima kompostjord.

Stefan gör mig dock uppmärksam på att det faktiskt försvinner galet många procent kväve från min varmkompost medan den gosar till sig. Det svinnet får man inte med bokashi. Svinnet är inte bara en näringsförlust för mig som självförsörjare, det har även negativ inverkan på klimatet.

Men bokashi… att köpa specialpreparat… och hålla på med hinkar… nej det känns inte aktuellt idag.

Förra veckan öppnade återigen Rosengrens Skafferi! Örebros enda vegetariska restaurang. Nu hittar man dem i nya fina lokaler på baksidan av Örebro Läns teater och jag har redan ätit av deras goda lunchbuffé. För den som är intresserad av vällagad, ekologisk, vegetarisk, hållbar och mycket god mat så rekommenderar jag Rosengrens!

Nästa vecka är det sista onsdagen i månaden och jag gör en summering av mitt downshiftande i mars. Det kommer att handla om tvål, näthandel, tågresande och framtidens toaletter.

Det är klart att hararna kommer åt att tugga på stammarna när snön är som ett inbjudande salsgolv.

Vecka 11

Alltså det är så mycket vinter.

Jag har fortfarande svårt att motivera en kallsådd av kål. Spenaten har inte grott. Det står allt som oftast snöskottning i kalendern.

Inomhusodlingen är fortfarande liten och man hinner liksom med. Sånt är trevligt.

Konstaterade att mina aubergineplantor hade vuxit sig osunt långa och sköra och ville ta reda på huruvida de kan omskolas djupt eller inte. Mitt sätt att ta reda på snabba fakta är att gå in på Runåbergs hemsida. De är otroligt generösa med information. Inte bara under fliken Info utan även om man söker på en specifik grönsak.

Deras bok är i princip lika bra. Jag rekommenderar den varmt.

Ibland hittar jag dock inte exakt det jag söker hos Runåbergs så då tar jag hjälp av Internet. Eftersom man ska vara kritisk när man söker information på Internet så brukar jag söka från flera olika källor och när det är tre som ger ungefär samma svar känner jag mig trygg.

Vilka källor jag hittar information i är väldigt olika. Det börjar med en sökning på Google och sedan brukar det lösa sig.

Just gällande aubergineplantorna så använde jag Google. Jag hittade inte bara svaret utan även några kul odlingsbloggar.

Här har till exempel Lanthushållet skrivit om omskolning och nedplantering.

I bloggen Odlingsdags beskriver Petra hur hon experimenterar med sina aubergineplantor.

Radhuset Annorlunda ger en tydlig bild av hur aubergine planteras om.

Summa summarum: Aubergine tillhör släktet solanum (potatisväxter) och mår väldigt bra av att skolas om djupt. Precis som dess släktingar tomat, potatis, paprika, chili, physalis och en herrans massa blommor så får dessa växter rötter på stjälken som hamnar under jord och kan dra i sig mer näring och vatten än de som inte planteras djupt.

Jag har just skolats om. Djupt.

Sedan har vi ett annat släkte, gurkfamiljen, som avskyr att planteras för djupt. Det sägs att gurka, melon och pumpa/squash kan dö om stjälken hamnar under jordytan. Rothalsröta uppstår. Låter ju inget vidare.

Men i flera odlarforum på Facebook är det många som vittnar om hur de skolar om gurkor riktigt djupt och att det funkar fint. Det viktiga verkar vara att det inte blir kallt och blött runt stjälken. Därför rekommenderas vattning underifrån. Det är i princip alltid bäst att vattna på det sättet. Alla växter verkar må bra då.

Så här skolar jag om: Försiktigt tar jag upp hela jordklumpen ur krukan. En sked är bra. Med fingrarna pillar jag isär plantorna. Försöker att inte röra stjälken utan mest jorden och lite i bladen.

Stjälken lär vara så skör att om man råkar klämma lite för hårt så dödar man plantan.

I en ny kruka grundar jag med vattnad jord och gör ett hål i mitten. Där stoppar jag ner den långa stjälken, trycker försiktigt till runt omkring och fyller på med jord till krukans kant.

Därefter ställer jag krukan en stund i ett tråg med vatten så får den stå och suga i sig vätska på ett skonsamt sätt.

Efter omplantering kan det börja bli aktuellt med näring och det ger jag i vätskeform.

Flytande näring är lätt att reglera och tas snabbt upp av plantan. Här är jag inte självförsörjande. De som har bokashi kan förstås använda lakvatten därifrån och guldvatten är också smart. Fast jag har fortfarande inte kommit till punkten där jag tycker att det är bekvämt att skvimpa runt med kiss inomhus. Ute går fint.

I väntan på mer vårkänsla och rätt tid för tomatsådd så klipper jag min lök för första gången. Genom att hålla lökblasten kort så lägger plantan mer energi på att bilda lök och bli kraftig än att göra långa tunna stjälkar.

Lök kan behöva klippas flera gånger under försäsongen och det mår den inte alls dåligt av. Klippet är dessutom gott.

Min purjolök mår dåligt! All annan lök har slarvsåtts i återbrukade fruktlådor och glassbunkar men purjolöksfröerna fick bo ett och ett i den tjusiga pluggboxen. Inte hjälpte det. Den vill inte gro. Kanske ska sluta dalta och även ge purjon ett halvsprucket återbrukskärl?

Här kommer förresten en bild på bönpastejen som vi är helfrälsta på i Getingedalen just nu. Recept här.

Och dagens tips är en mässa. Eller snarare en festival. Reko på Nääs hade varit ett självklart utflyktsmål för mig i år om det inte hade varit så mycket annat just då. Men 2020 – då ska jag till Nääs!

En festival för den som är intresserad av hållbarhet, byggnadsvård, matkultur, kreativ slöjd och hantverk. Are you talking to me?

Det märks att det börjar bli odlingssäsong. Trädgårdstider har börjat på TV och Odla med P1 har vaknat till liv på Facebook. Snart sänds vårens första avsnitt.

I nästa inlägg ska jag berätta om en ny bekantskap.

Moksa

På den Indonesiska ön Bali är merparten av befolkningen hinduer till skillnad från övriga Indonesien som har världens största befolkning av muslimer.

Detta har bidragit till att en annorlunda och spännande kultur har vuxit fram på ön och att Bali är en av världens största turistattraktioner.

Om det är hinduismen eller andra orsaker som har fört med sig den utbredda vegetariska matkulturen på ön är jag osäker på. Under samma resa besökte jag även Gili Air, en annan av de 13 000 indonesiska öarna, och där var det vegetariska utbudet lika stort.

Nu var det inte det jag skulle skriva om, även om vegetarianism är en av grunderna till mitt odlande och bloggande, utan om en specifik plats på Bali. I staden Ubud, en ort med lång hantverkstradition, tillbringade jag några dagar. I utkanten av staden ligger Moksa, en jord-till-bord-restaurang i ordets rätta bemärkelse.

Bara vegetariskt på menyn, och det mesta på tallriken kommer från egen odling. Och med indonesiskt klimat innebär det fantastiskt odling. Sådan man bara kan drömma om. Eftersom detta är Indonesien så är det en open-air restaurang. Ett skyddande tak men inga väggar och odlingarna ligger i direkt anslutning till matbordet.

Svårt att välja! 50k = 35 kronor. (Ja, jag fotograferar menyer med mycket inspirerande innehåll, det kan vara användbart i köket hemma.)
Skön atmosfär runt restaurangen.
Och man satt precis intill odlingarna.
Sånt man inte kan odla hemma…

Att ingredienserna kommer från egen skörd är dock inte allt. Moksa är även permakulturellt certifierade vilket gör rundvandringen bland odlingarna och besöket ännu mera inspirerande. Permakultur är ju inte bara en designmodell gällande odlandet utan även hur hållbar och omsorgsfull hela verksamheten är.

Man bygger sarger runt de upphöjda bäddarna av skal från kokosnötter. Fiffigt. När de långsamt bryts ner blir de en del av odlingsjorden. Tänk den som hade sådana resurser.
Bambu funkar fint som krukor. Här förodlas nya plantor i september. Det går nog att odla året runt på Bali.
För att undvika torka så täckodlar man. På verandan står en hungrig sambo.
Här är ytterligare en bild på förodlingen men i bakgrunden ser man säckar med täckmaterial. Förutom detta såg jag så klart genomtänkta arrangemang för kompostering.

Läs mer om Moksas permakulturella verksamhet här.

Moksa bedriver även matlagningskurser, en liten butik och har en dojo, alltså en arena för kampsporter av olika slag.

Maten var så klart fantastisk. Kan vara den godaste och mest inspirerande måltid som vi åt under vår fem veckor långa resa. Fast det är klart, konkurrensen var inte så stor. Varken Ryssland, Mongoliet, Kina eller Japan spelar i samma liga som Indonesien.

Förutom fantastiska smaker så serverades maten på tallrikar från det närliggande krukmakeriet Gaya. Fruktdrinkar är ett måste på Bali.
Mera fantastisk mat!
Tempeh Ribs och sötpotatismos. Indonesien är det bästa stället för tempeh!
Desserterna var inte heller så dumma…

Jag rekommenderar varmt ett besök på Moksa om man besöker Ubud. Antingen tar man en taxi från Ubuds centrum, det kan inte bli så dyrt. Eller också gör man som vi, promenerar. Dels får man se mycket kul på vägen, dels får man motion. Man ska dock tänka på att trafiken är helt galen, det är sjukt varmt och det blir mörkt tidigt. Men med bra skor, vatten i väskan, lite fokus och en ficklampa är detta inget problem.

Pak Choi så det står härliga till!

Det är inte utan att man längtar lite till sommaren…

Fast det är inte så dumt med vinter heller. Skidspåren är magiskt fina fast jag blir en större fryslort för varje år som går. Och den 7 februari – precis just nu – firar denna blogg sex år!

Det är dags att inventera och beställa fröer. Förra veckan träffade jag några grannar för att komma överens om en sambeställning. Det var kul eftersom det blir sorter som jag inte har provat förut. Dessutom är en av dessa grannar trädgårdsmästare och har en trädgård utöver det vanliga och utrymmen för förodling som man bara kan drömma om.

Nästa vecka skriver jag lite mer om det.