Att preppa sin jord och glädjas över små blad

Det blev en härlig helg och jag gissar att alla trädgårdsnördar tillbringade den utomhus. Det gjorde iallafall vi. Vattentunnorna ställdes i ordning, möblerna snyggades till, odlingslådorna fick en översyn och utomhusmiljön en ansiktslyftning.

Vi har ställts i ordning och fixats till.

Jag mätte temperaturen i mina olika odlingslådor och det skiftade mellan 7-10 grader. Jorden verkade inte heller vara särskilt blöt vilket gav mig klartecken till de första sådderna.

Eftersom jag täckodlar så är nästan alla mina jordbäddar täckta av organiskt material. Mestadels halm men det blir allt större inblandning av annat också. Nedklippta perenner, gamla stjälkar, bönskidor och löv. Allt detta är mycket användbart och behöver inte gå omvägen via någon kompost.

Varför gå omvägen via en kompost?

Täckmaterialet har dock en förmåga att isolera jorden på våren så det är värt att raka undan täckmaterialet så att solens värme når jordytan och den tinar snabbare.

Läs mer om täckodling här.

Potatis kan sättas när jorden reder sig vilket innebär att den är tillräckligt varm och lagom fuktig. Potatis har väldigt låga krav så jag gödslar aldrig dess jord. Det finns kvar lite näring från förra årets odling och med täckmaterialet tillförs det kontinuerligt nytt.

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Citat härifrån.

Min bästis. Jag önskar mig dock en storebror till denna, en bredgrep (broadfork).

Jag gräver i princip aldrig. Det gör mer skada än nytta att gräva. De som gör det egentliga jobbet åt oss i jorden är maskar och mikroorganismer och de blir väldigt störda när vi gräver. Varje litet kryp lever på en specifik nivå i jorden och när vi gräver och vänder runt så blir det rena rama tsunamin för de små stackarna.

Jag luftar min jord medelst grepning vilket inte bara skonar smådjuren utan även min egen kropp.

Jag kör ner grepen med ungefär 10 cm avstånd och vickar den fram och tillbaka.

De jordar som behöver tillskott av näring får ett lass innan grepningen. Då myllas näringen ner i samma moment som jag luftar jorden.

Jordbädden är befriad från täckmaterial (se högen på höger sida) och därefter har jag öst på en sträng av kökskompost. Denna fördelas över hela bädden och sedan myllas den ner i samband med grepningen.

Alltså kökskompost. Vilken gräddtårta. Jag har två komposttunnor och medan ettan fylls på så står tvåan och jäser. När jag tömmer tvåan så här års har den alltså stått orörd i ett år. Jag tillsätter ingen aktivator, inga maskar och jag rör aldrig runt.

När jag lyfter på locket i april så möts jag av 100% mulldoft. Till utseendet kan man i vissa fall tycka att komposten skulle behöva mer tid på sig men äggskal, avocadokärnor och majskolvar tillför struktur till jorden, mat till masken och förmultnar så småningom i bädden.

Här kan man se en hel del rester som avslöjar kosthållningen i Getingedalen men det mesta har förmultnat. Den som tittar noga kan se kolbitar i högen och det är alldeles korrekt. I botten av mina komposttunnor lägger jag ett lager kol (lokalproducerad i bygdens kolmila) som ligger och suger upp näringsrikt lakvatten. I jordbäddarna fungerar kolen som närings- och vätskereservoarer samt tillför en luftig struktur. Dessutom tar det väldigt lång tid för kolen att brytas ner så den kommer att vara kvar så länge jag odlar just här. Biokol kallas detta.

När jorden är grepad (och i vissa fall gödslad) så slätar jag till jordytan med en kratta och sedan sår jag det som ska sås.

När planteringen är klar så täcker jag bädden med organiskt material av många anledningar:

– Jorden kommer att behålla fukten och jag behöver inte vattna så ofta.

– Ogräset får inte en chans.

– Maskar och mikroorganismer får mat och rör sig aktivt i jordbädden vilket tillför lite näring men framför allt en luftig struktur.

– Slagregn slår inte sönder jordytan utan mellanlandar i täckmaterialet och rinner skonsamt ner i jorden.

Här är potatisen satt. Två olika sorter, en tidig (Maria) och en höst-/vinterknöl (Sarpo Mira) som jag ska lagra. Maria är årets potatis 2018 och jag lyckades hitta ekologiskt utsäde. Bädden är täckt med organiskt material vilket, förutom ovan nämnda orsaker, gör att jag slipper kupa.

Det är ju förstås en hel del perenna grönsaker som börjar titta upp nu. Jag vet, jag är som vanligt sist på bollen men så är läget på mina breddgrader.

Ramslök!
Spansk körvel! En liten planta som sattes förra året och växte dåligt men nu kommer den!
Rabarber så klart.
Rankspenat! Lycka! Den var ynklig och klen hela förra säsongen men den verkar onekligen ha överlevt vintern med bravur. En klättrande, perenn bladgrönsak som är godast att äta när den är ung och späd.
Jordgubbar kan definitivt klassas som en perenn men å andra sidan bör plantorna föryngras vart annat eller tredje år eftersom de slutar att ge bär. Dessa plantor är samplanterade med vitlök och än så länge ser de ut att kunna samsas.
En jordgubbsplantering som har fått en nystart. Alla gamla plantor grävdes bort, jorden luckrades och gödslades och sedan satte jag tillbaka skott från moderplantorna. Jorden är täckt med halm. Dessa plantor kommer att ge störst skörd 2019.

I växthuset ska så småningom tomater, chili och annat få bo men än så länge lever de inomhus under extraljus eller på fönsterbrädor. Nätterna är på gränsen till för kalla och jag vill förstås hinna skörda den vintersådda spenaten först!

Förkultiveringen av mindre känsliga plantor sker i växthuset. Där är det maximalt med ljus och dessutom blir de härdade från början. Det är framför allt olika kålsorter.

I nästa inlägg kan det nog bli en fördjupning i Permakulturens värld. Jag lovade det för jättelänge sedan, jag skulle bara läsa ut en bok först och det har jag gjort. Både grepningen, täckodlingen, perenna grönsaker och annat som jag pysslar med har sin härkomst i Permakulturen.

Lycka till med preppandet av era jordar!

På agendan

Man behöver inte ha särskilt stort intresse för miljö och politik för att förstå att det finns en Agenda. Det kan inte ha undgått någon att mänskligheten måste anta ett betydligt hållbarare levnadssätt för att inte världen ska gå under.

De globala målen och Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.

Agenda 2030 är en global aktion och Sverige deltar förstås. Regeringen har tillsatt en delegation med uppgift att stödja och stimulera arbetet. Läs mer här.

Världens ledare har förbundit sig till 17 globala mål för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030. Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter i världen. Att lösa klimatkrisen. Att främja fred och rättvisa. Genom de Globala målen för hållbar utveckling kan det här uppnås. I alla länder. För alla människor. Om målen ska fungera måste alla känna till dem.

Citatet kommer härifrån.

Flera av den 17 målen har en direkt koppling till mat, mättnad, transporter och livsmedelsproduktion. Ännu fler av dem har en indirekt koppling.

Jag betraktar mig som en världsmedborgare. För mig är det ett folk på en jord och det beror inte bara på det moderna sättet att resa, arbeta, kommunicera och idka handel.

Folk har vandrat och förflyttat sig över klotet i många tusen år. Vi har åkt båt i veckor för att upptäcka andra kontinenter och etablera relationer med andra befolkningar. Men vi har också ockuperat, fördrivit, förslavat, kolonialiserat, utnyttjat och förbrukat andra människor och deras landområden. Vi köper produkter som är tillverkade under slavlika arbetsförhållanden och som har medfört utfiskade hav, svält åt lokalbefolkningen, förgiftade vatten och mer pengar åt de rika.

Mitt ohållbara och egoistiska levnadssätt genererar bedrövliga levnads- och arbetsförhållanden för någon annan.

Det finns dock sätt att minska denna påverkan. Om man vill. Och jag vill.

För att få lite konkreta startfakta är det en god idé att fylla i enkäten på klimatkontot.se och se hur stor just din påverkan är. Du får inte bara en siffra, du får också god kännedom om inom vilka områden ens levnadssätt får störst konsekvenser.

Kom ihåg att även klicka på Fler frågor tack för att få en djupare insikt.

När jag testade mig själv så fick jag ett resultat som ligger under medelsvensken men jag ligger långt ifrån målet på 1,5 ton koldioxid/år.

Nu kommer kopplingen till mitt intresse för grönsaksodlande, vegetarianism och matpolitik. För ju mer självhushållande jag blir desto mindre påverkar jag klimatet. Inom matkategorin i testet ligger jag lågt.

Det beror så klart på att jag odlar och äter mina egna grönsaker men det hänger också ihop med vad jag väljer i mataffären. Ju närmare något är producerat desto hållbarare.

Om målen ska fungera måste alla känna till dem.

Några som har tagit fasta på kunskapsspridningen, och försökt att göra populärkultur av det, är SVT genom sitt program Storuman Forever.

Man tar två karismatiska och folkkära idrottare, en charmig dialekt, några skoteråkande snusläppar och en förändringsobenägen bygd och bakar ihop detta med ett tävlingsmoment. Vips så har man tittare. Jag hoppas bara att grundtanken med programmet går igenom rutan och att vi inte bara ser det som underhållning med lite festliga karaktärer.

Det är hög tid att se över vår konsumtion och börja inse vilka konsekvenser det får. Ett land eller en landsdel måste kunna försörja befolkningen med mat på egen hand. Det finns ingen som helst hållbarhet i att transportera mat längre sträckor, ibland över hela jorden.

Transporten i sig är i princip alltid av ondo men det finns en fördelningspolitik i detta som är helt förkastlig. Det odlas mycket mat och djurfoder i svältande och fattiga områden som inte hamnar på den behövande lokalbefolkningens bord utan på våra.

Dessutom: Ju längre sträcka från jord till bord desto näringsfattigare kost.

Det finns mat så att det räcker till hela jordens befolkning, trots att vi börjar bli väldigt många på den här planeten, den fördelas dock väldigt orättvist. Men om vi forsätter att föröka oss i samma takt som nu, och ju större de obördiga områdena blir, så har vi ett stort problem. Åtminstone kommande generationer.

Muntert. Nä, inte ett dugg men det finns saker att göra. Vi måste bara vilja vara en del av lösningen istället för problemet och den viljan måste komma inifrån. Och om målen i Agenda 2030 ska nås så måste alla känna till dem.

Börja med att fylla i enkäten. Tycker jag.

Naturfenomen och allt det fantastiska

Visst sker det saker i förodlingen och visst har jag lyckats med något som jag tror är lite svårt men det som händer i naturen just nu är desto mer spännande.

När temperatur och nederbörd samspelar på ett ovanligt sätt så får det udda konsekvenser. Världen i Getingedalen har varit täckt av is de senaste dagarna. Och visst, det blir lite läskigt men med bra däck och broddar så känner jag mig trygg.

Den is som täcker andra delar av världen, till exempel träd och buskar, blir istället till vacker konst. Inte bara för ögat, ljuden som uppstår är fantastiska. En isbeklädd björk som rör sig i vinden knastrar, klingar och knäpper på ett magiskt vis.

En helt vanlig ovanlig björk.
Jag är glad att jag är på plats när detta händer, snart är det borta igen.

Långt ifrån något fenomen, men ändå alldeles fantastiskt, är fågellivet. Att råka stå med kameran i högsta hugg när en flock sidensvansar slår sig ner tio meter från mig är nästan för bra för att vara sant.

Så otroligt vackra.

Varken något fenomen eller särskilt fantastiskt är det att bina dör som flugor. Helt naturligt enligt experterna men icke desto mindre sorgligt. De hundratals bin som tror att solens värme betyder vår och plusgrader faller offer för kylan några meter från kupan. Tydligen flyger de ut för att gå på toa. Liksom många andra djur vill de inte bajsa i sitt eget bo och håller sig hela vintern. Stackare.

Döda bin utanför kupan. Jag hoppas åtminstone att de hann bajsa innan de avled.

Kanske inte något fenomen men ändå lite fantastiskt är att bakpulvermetoden verkar funka väldigt bra. De svårflirtade chilifröerna genomgick ett litet bakpulverbad för att skalet skulle bli mjukare och sedan fick de bo i kuvös några dygn.

Häpp vad det gror! Carolina Reaper lär vara världens starkaste chili och jag kommer aldrig att äta den men av någon anledning är den rolig att odla.

Det är klart att världens starkaste har ett kvinnonamn.

Fantastiskt roligt var det att få en så grym purjolöksskörd förra året. Lika fantastiskt har det varit att se hur bra lagringen i kallväxthus har funkat.

Purjolöken kan stå kvar i landet hela vintern men de är svåra att skörda när de är fastfrusna och täckta av snö. Genom att gräva upp dem och flytta dem till växthuset har de varit lätta att hämta.

I förra bloggen visade jag min nya sådd av purjolök fast den var tämligen ointressant eftersom inget hade grott. Idag har jag desto mer att visa.

Det är skönt att ha lite erfarenhet i bagaget när jag nu försöker mig på min andra odling av purjolök. Dessa tunna strån ska få flytta in under växtlampan och sedan klippas då och då innan de planteras ut i maj.

Nu börjar det verkligen dra ihop sig till tomatsådd. Jag tror att det är gjort när jag skriver nästa gång. En annan sak som jag trodde att jag skulle ha gjort för flera veckor sedan är vintersådden i kallväxthuset. Att jorden var frusen hindrade mig att genomföra detta men nu har det börjat tina på ytan.

Här ska jag så spenat, rädisa och kanske något mer.

Jag tror att även detta är gjort när jag skriver nästa gång. Genom att fylla vattenkannan med varmvatten kan jag säkert tina en del av jorden som ligger djupare i lådan även om det bara är ytjorden som är intressant just nu.

Takdropp och istappar vittnar om vilken årstid som närmar sig även om väderappen säger att det ska vara minusgrader ett bra tag till. Inte mig emot, skidåkning är min favorit bland motionsformer och jag har spår utanför knuten.

Vackert är det dessutom, våren får gärna komma långsamt.

Ut och njut!

Slow life

Alltså… det har inte hänt så mycket sedan sist. Om man tycker att det här inlägget är av karaktären gripa efter halmstrån så har man nog rätt. Men snön ligger lika djup som senast, kanske till och med djupare. Kylan är inte lika bister men det finns inte en tillstymmelse till vår. Jo ljuset. Och lite fågelsång.

Senast igår fick jag också bekräftat att det är alldeles för tidigt att så tomater och annat. Det kan ha varit i podden Två odlare emellan. En alldeles förträfflig sysselsättning i väntan på varmare tider är att lyssna på den. Det råder en ganska stor iver i många odlarforum men det kommer mest att skapa bekymmer om jag sår tomaterna nu.

Lena Israelsson har skrivit en hel hög med odlarböcker och bloggar dessutom om grönsaksodling. Jag länkade till ett av hennes inlägg förra året vid den här tiden och jag gör det gärna igen. Enligt Lena bör vi ge fan i att så gurka i februari och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Värsta bästa boken!

Mina tomatfröer är åtminstone framplockade och jag konstaterar att det är väldigt mycket. Det är nästan så att jag hoppas att bara hälften gror men tomater brukar gro… Piennolotomaterna, de där italienska lagringsbara, de har sämre grobarhet och det är kanske bra. Typ.

Tomatplantor brukar dock vara lätta att sälja och ge bort. Det är bra.

På chilifronten går det sakta men det ser väldigt friskt ut så jag är inte orolig. Jag hoppades kunna visa annat än hjärtblad idag och med ett bra objektiv, eller förstoringsglas, så ser man att de första karaktärsbladen börjar visa sig.

Jag förstår verkligen varför man bör plantera chili och paprika tidigt.

Några andra som verkar må bra är kålrotsplantorna. Där behöver man definitivt inget förstoringsglas för att se karaktärsblad. Här kanske det till och med är dags för första skvätten gödning. Gödning i det här stadiet ges med svag, flytande näring. Under sommaren gör jag egen med nässelvatten och urin men nu använder jag istället en ekologisk – och asdryg – stinkbrygd från Plantagen.

Friska kålrotsplantor.
Näringsrik häxbrygd.

Jag hoppades även kunna skriva att jag har sått purjolöksfröerna och det har jag. Fast det är inte så mycket att visa men här kommer ändå en bild.

Det ska bli purjolök.

Pluggboxen är riktigt fiffig till sånt här. När jag sedan ska plantera ut purjolöksplantorna så trycker jag upp pluggarna underifrån och kan peta ner dem i jorden utan att ta i sköra stjälkar och rötter.

Visserligen skrev jag att chili tar väldigt lång tid på sig men vi har ändå gjort ett sent experiment med de allra kinkigaste fröerna. Bakpulvertricket. Genom att låta de trögaste sorterna ligga i ett vattenbad där man tillsatt en knivsudd bakpulver så kan man få fröskalet att mjukna och sedan gror de lättare.

Efter badet lade vi fröerna på blött papper, under plast och i värme och banne mig – Carolina Reaper har grott!

Om Carolina Reaper inte ger frukt i sommar så ska hon få övervintra inomhus och förhoppningsvis ge skörd 2019.

I Getingedalens slow life-tillvaro ingår det att titta på fåglarna som kommer och äter frö på altanen. Domherrar sitter hellre på marken och tuggar på sådant som andra fåglar har slängt ut från fågelmatsgrejen. Och de kan sitta länge… så länge att man hinner springa upp på övervåningen, hämta kameran, ställa in den och ta 20 bilder.

Take it slow.

Förodling, sportlovsljus och döda bin

Det blev ett tjusigt reportage! I lördagens Bostadspuls berättar jag om hur jag förodlar och det jag ska berätta idag blir mest kött på benen. Eller korn på kolven.

Förodlingen är i full gång och de första skotten har tittat upp. Jag ställer sådden på värmematta vilket i synnerhet paprika och chili mår bra av. Övriga sådder behöver egentligen ingen extravärme men de får en väldig skjuts och gror på tre dygn i värmen.

Snabbast var kålroten. Det här är ett experiment. Vet inte om de behöver förodlas redan i februari men jag testar. Har ju fröer kvar att så senare om så behövs. Visste inte heller om de klarade att planteras om för djupt så jag har provat lite olika modeller; några sitter grunt och några med näsan ovanför ytan.
Näst snabbast var piplöken och jag kommer att behandla denna som purjolöken som jag odlade med framgång förra året. Alltså klippa ner den då och då. Jag ska även plantera om dem en och en när de har blivit lite kraftigare.

Mina chili chinense är kinkiga. De vill inte gro men det var jag beredd på. Chili annuum gror dock, de första efter fem dagar och sedan har det kommit upp några nya varje dag.

Jag planterar om dem lite tidigare än vad som rekommenderas. De ska helst hinna få ett par karaktärsblad innan flytt men jag sår flera fröer i samma kruka och de gror olika snabbt. De snabbaste hinner blir väldigt långa och sköra innan de långsammaste har grott. Därför flyttar jag dem försiktigt och det verkar funka. En sked är mitt bästa trick.

Black Pearl är en av årets nyheter och skottet matchar namnet.
Candlelight Mutant är en udda sort, bladen ser inte alls ut som på en klassisk chiliplanta. Däremot så tycker jag inte att skottet ger sken av att vara någon mutant över huvud taget…
Matchbox är en trogen sort som jag odlar för tredje året i rad. En medelstark brukschili.
Så här ser det ut när sådden står på värmemattan…
…och så här ser det ut när jag har planterat om det som grott och ställt under extraljus i en svalare temperatur. På så sätt får man knubbiga och starka plantor som växer långsamt.

Sportlovsveckan blev rena önskedrömmen för alla lediga barn. Mycket snö och bra temperatur. Den typiska sportlovsluften med takdropp och lätt värmande sol har infunnit sig och det är plusgrader i växthuset.

Här inne ska jag så spenat vilken dag som helst.

Denna värme har dock fått tragiska konsekvenser för bina i våra hyrkupor. Trots att det är fem minusgrader utomhus så verkar bikupan funka lite som ett växthus; bina vaknar till av värmen och flyger ut. Där möts de av minusgrader och överlever inte många meter.

Utanför kuporna ligger det några hundra döda bin medan andra individer har orkar flyga 20 meter innan de har kroknat. Det är så sorgligt. Det ligger döda bin lite här och var.

Bi som har dött kölddöden.

Som tur hade vi hört talas om att detta kunde hända så vi var lite beredda. Inte mindre sorgligt för det men nu vet vi att det är ett naturligt förlopp.

Ett annat bi som har tuppat av.

Den här våren ska bli intressant. Vi fick kuporna i augusti förra året och egentligen har vi bara använt tiden till att lära känna varandra. Det är först nu vi kommer ha nytta av dem som pollinatörer. Hur stor skillnad kommer de att göra?

I Getingedalen råder fortfarande full vinter och det är inte tal om att börja preparera bäddarna. Jag kommer att odla under lyröret och i växthuset i flera veckor till.

Odlingslådornas konturer kan skönjas under snömassorna.
Ljuset börjar leta sig in i vår annars vintermörka trädgård.
Under lysröret spirar det och det blir trängre och trängre för var dag.

Det blir ännu mera skir grönska och kanske en kallsådd i växthuset i nästa inlägg. Och lite längre dagar med energigivande ljus. Man tackar.

Proteinodling

Det här blir finalen i presentationen av min odlingsplan för 2018 och jag avslutar där man bör; på toppen.

En av de viktigaste grödorna i min trädgård är ärt- och baljväxterna. Först och främst då de står för en stor del av proteinerna i min kost men även för att de gödslar jorden åt mig. Jag återkommer till det. Dessutom är det himla gott med ärter och bönor och det går att göra så mycket av dem.

Bondbönor

Något som återkommer varje år i min odling är bondbönor. Dels är det den mest lättodlade bönan, ja kanske till och med den mest lättodlade grönsaken, dels är det den godaste.

Den är inte alls lika köldkänslig som andra bönor och den gror i princip alltid till 100%. Det enda skadedjur som jag har sett på bondbönor är löss men det brukar vara så lite att de är lätta att få bukt med.

Förr tog skörden betydligt längre tid då jag först skalade bort bönskidan och sedan förvällde och pillade ut den innersta kärnan men nu har jag vant mig vid att äta skalet och slipper således det sista momentet. Dessutom finns det bondbönor med olika segt skal så man kan ju välja sort med omsorg.

Nysprättade bondbönor redo för kokning.

Bondbönor kommer i olika kulörer och storlekar men det är en smaksak och om man vill ha tidigt eller sen skörd, få och stora bönor eller fler och mindre.

Den som är min favorit för tillfället är Express från Runåbergs. Förra året tog jag för första gången eget utsäde och hoppas så klart att jag gjorde rätt så att de gror lika fint som köpefrön.

Att ha små påsar med lätt förvällda bondbönor i frysen är en underbar tillgång. Berika soppan, omeletten eller grytan. Mixa dem till bondbönshummus eller gör falafel på dem.

Bondbönor ligger skyddade i sitt fodrade skal.

Buskbönor

Tänk långa runda bönor, typ haricot verts, fast i lite olika färger. Bönor som man inte skalar utan bara äter efter kort förvällning. Gärna med en klick örtsmör. Är också bra i basen när man ska steka bönbiffar.

De växer lågt, blir bara 40 cm höga men är lite småvilda, och man får rota lite för att skörda bönorna. De mognar i omgångar så jag skördar lite då och då under sommaren.

Bönplantor på tillväxt.

Jag förodlar gärna buskbönor. Dels är de köldkänsliga, jorden måste vara 15 grader eller varmare för att plantan ska överleva; dels verkar de vara goda. Jag vet inte vilket djur det är som tuggar på mina plantor. Hur som helst, om de är stora och starka när de kommer i jorden så brukar de överleva angrepp. Dessutom får man ett perfekt avstånd mellan plantorna.

Störböna

Av någon anledning så är höga bönplantor mycket känsligare än låga. Egentligen blir det samma sorts bönor men klätterbönor tar ju mindre plats. Jag försökte förra året men de dog. Jag ska försöka i år igen men då blir det nog en planta i växthuset för säkerhets skull. Neckarkönigin från Runåbergs heter sorten som ska få en andra chans.

Blomsterböna

En klättrande böna som inte är ett dugg känslig är Blomsterbönan. Eller Rosenböna som den också kallas. I England säger man Runner Bean, kanske för att den ränner iväg i höjden något alldeles galet.

Många odlar den för att den är vacker men bönorna är inte att förakta. De kan ätas på flera sätt. Antingen skördar man baljan när den är 10-15 cm lång eller också låter man den bli 40 cm och sprättar ut innehållet istället. 40 cm balja blir nämligen väldigt trådigt och segt.

Vacker blomning och många bönor.

De unga baljorna skär jag i mindre bitar och steker i vitlöksolja och äter med lite flingsalt. De äldre bönorna sprättas upp och ut kommer de allra vackraste rosa-lila bönorna som går att beskåda. Dessa förvälls och används som kidneybönor.

Min favoritsort heter Prizewinner, även denna från Runåbergs.

Sockerärta

Inte en sommar utan sockerärt. Denna söta lilla balja äter jag helst direkt från busken men den hamnar oftast i en sallad när den tillagas. Under sommaren står det alltid en skål med sockerärter på köksbänken.

Min erfarenhet av att lagra sockerärter är dålig så det här är en gröda som jag äter under säsongen. Brukar bli ungefär 50-60 cm hög och vill ha något stöd att slingra sig fast i. Blommorna är fina och om man skördar kontinuerligt så fortsätter plantan att ge frukt.

Förra året provade jag en lila sockerärt, Shiraz från Impecta, mycket vacker men inte tillräckligt god. Dessutom provade jag en finnmarksärt, en sockerärta med kulturarvsvärde men inte heller denna höll måttet smakmässigt.

I år ska jag köra en sockerärt som många verkar ha som favorit; Carouby de Mausanne. Vi får väl se om det även blir min favorit. Den lär bli himla hög så det måste jag tänka på vid plantering.

Märgärta och Brytärta

Alla dessa ärter. Märgärtan ska tydligen vara en sådan där ärta som ska spritas och sedan avnjuts färsk, som en grön ärta. Brytärt däremot är en ärta som kan ätas med balja och allt. Jag testar en av varje i år och det återstår att se vad jag tycker om dem. Kelveden Wonder och Sugar Ann heter sorterna. Farbror Grön reder ut begreppen här.

Gråärt

Det här är en spännande sak. Jag fick fröer till två olika sorters gråärt förra året och de blev väldigt lika. Den ena sorten var Sollerön, en gammal kulturarvsväxt som nästan försvann helt då den gula och gröna ärtan dominerade. Den andra var av lettisk härkomst och hette Retrija. De blev båda 150 cm höga och blommorna var identiska. När jag åt dem färska smakade de likadant men när det kom till slutskörd, då de hade torkat på plantan, visade Sollerön ett betydligt fräschare innehåll än Retrija. Sollerön är således sorten som jag kommer att satsa på i år.

Användningsområdet är ungefär som gul soppärta eller kikärta. Funkar fint att mala till mjöl och göra ärtbullar på.

Gråsockerärt

Ja den verkar vara någon slags blandning, den mytomspunne Lokförare Bergfälts Jätteärt. I flera bloggar har jag sett bilder och läst om denna gigantiska ärtskida och den lär dessutom vara god.

Det är klart att man blev nyfiken men det var svårt att få tag på fröer. Impecta hade dock en funktion där man kunde bevaka när fröerna kom i lager och jag råkade sitta vid datorn när mailet kom så jag kunde snabbt skicka iväg en beställning.

Jag verkar ha haft tur, fröerna tog slut jättesnabbt och nu finns det en (sunkig) andrahandsmarknad på Tradera för den som vill betala.

Med andra ord verkar det taktiskt att ta egna fröer på denna populära balja men först ska jag väl se om smaken håller måttet.

Bilden är lånad från Sara Bäckmos hemsida!

Nu över till bonusen med att odla ärt- och baljväxter. De har nämligen en förmåga att gödsla sig själva. En fiffig funktion med denna art är att den kan norpa kväve från luften och omvandla denna till näring för hela plantan. Alltså jag vet inte exakt hur det går till men jag vet att det händer.

Om man drar upp en bönplanta vid säsongens slut så kan man tro att den har drabbats av någon sjukdom. Rötterna är fulla av vita knölar och tankarna går snabbt till en parasit eller ett virus som har smittat jorden för all framtid.

Ser helt klart lite läbbigt ut men är helt i sin ordning!

Men tvärtom så är detta beviset på den kvävefixerande funktionen.

Inte nog med att de gödslar sig själva, de gödslar även nästa säsongs växter. Därför ska man aldrig rensa bort rötter, stjälkar och blad från ärt- och baljväxter, det är bättre att allt får finnas kvar i jorden och berika den med näring till kommande säsong.

Jag är noggrann med att låta allt återföras till jorden. Även om inte bladen tillför några högre kvävemängder så tillför de åtminstone organiskt material och mat åt mikroorganismerna.

En förre detta bondbönsodling har fått tillbaka resterna.

Purjolök och piplök

Jag har inte skrivit något om kategorin lök. Jo när jag skrev om rotsaker så nämnde jag gul och röd lök eftersom de växer under jordytan men det finns även andra sorters lök.

Min succéodling av purjolök förra året gav mersmak så det är klart att jag ska odla det i år igen. Men det blir även piplök eftersom den är mer eller mindre perenn och sånt gillar vi. Den kommer tidigt på säsongen och återuppstår varje år.

Purjolöken Hannibal blev fantastisk…
…och piplök vill jag ha mer av!

Nu får det vara slut på snacket, det är dags för lite praktik. De första fröerna är sådda och det står ganska många krukor på värmemattan. Ingenting har tittat upp än men håll tummarna för att det finns lite skir grönska att visa i nästa inlägg.

Och spana gärna in NAs bilaga Bostadspuls på lördag 17 februari!

Jubileum!

För att hålla någon slags stringens så borde jag skriva om de övriga växterna som jag ska odla i år. De fyra senaste inläggen har handlat om årets odling indelat i kategorier och nu är det bara de övriga kvar.

Men jag tänker skriva om andra saker idag. De övriga växterna får vänta till nästa vecka. Dels har jag lovat att skriva om malabarspenaten, så det ska jag göra, dels tänkte jag ge er ett bra recept men allt annat får stå tillbaka på grund av att denna blogg firar femårsjubileum exakt idag den 7 februari!

Foto: Malin Björkholm

För drygt fem år sedan hittade jag en annons där Nerikes Allehanda sökte trädgårdsbloggare och jag kände mig träffad. Tajmingen var också osedvanligt god.

Jag sökte och fick ”jobbet” tillsammans med två andra odlarentusiaster. Dessa har avslutat sitt bloggande, iallafall här, men jag har alltså skrivit om mitt odlande i fem år nu.

Det hade varit jättekul att kunna länka till mitt första inlägg den 7 februari 2013 men det går inte. När Mittmedia tog över Nerikes Allehanda så försvann alla äldre inlägg. Mycket sorgligt och nonchalant kan jag tycka. Nu kan jag inte länka till äldre inlägg än april 2015 då bloggen lades över på Mittmedia.

Jag vet att jag skrev om vinter, snö och skidåkning och det skulle jag kunna göra idag också. Det är massor av snö, minusgrader och finfina skidspår utanför knuten och jag har lite svårt att fokusera på odlandet. Det är dock hög tid att dra igång förodlingen av vissa saker och det kommer att ske vilken dag som helst.

Nåväl, över till malabarspenaten. Förra vintern läste jag om denna lättodlade och ätbara spenatliknande växt och blev nyfiken. Jag hittade sticklingar på odla.nu och resten är historia.

Sticklingarna idag.

Malabarspenat är inte alls släkting till vanlig spenat men den har gröna, ätbara blad och de används på ungefär samma sätt. Många tycker att den är bättre att äta i tillagad form än färsk och det kan jag hålla med om. Bladen är ganska tjocka och kan upplevas som lite slemmiga eller oljiga.

Detta lär vara en tropisk växt och den går inte att övervintra utomhus i Sverige, men jag har sett att det görs försök till detta och det ska bli spännande att följa upp.

Kumla sjöpark odlar malabarspenat utomhus och jag undrar om de överlever vintern?

Inomhus eller i växthus växer den dock som sjutton och det är en slingrande klättrare som nästan kan bli lite too much. Tack och lov kan man nypa av den, nästan var som helst, och den fortsätter att växa ändå.

Sticklingar är jättelätt att ta från malabarspenat. Sätt dem direkt i jord och se till att det hamnar några tillväxtställen under jordytan. Att odla dem från frö är nästan lika lätt. Antingen köper man frö på Runåbergs eller också tar man från sin egen planta.

De där svarta, runda, blanka – det är fröer!

Rödstjälkad malabarspenat verkar vara lite vanligare men mina sticklingar från odla.nu var grönstjälkade. Det lär vara ett kraftigt färgämne i fröna till den röda så man ska vara försiktig.

Farbror Grön skriver att malabarspenat som får växa ljust får mindre och ljusgröna blad medan plantor som får växa lite mörkare får större och mörkare blad.

I år tänkte jag sätta ut mina malabarspenatplantor i växthuset och se hur mycket de kommer att ta över. I nuläget bor de i vardagsrumsfönstret där jag kan hämta färska gröna blad när jag vill på året.

Himla rara blommor får de också.

I veckan hämtade jag mina sista tomater från frysen. Det är ett otroligt bra sätt att lagra tomater på. Eftersom tomaterna mognar ungefär samtidigt så står jag ofta inför det lyxiga problemet med att hinna äta innan de blir dåliga. Det är då jag fryser in dem.

Ibland delar jag dem och kör i ugnen en stund för att koka bort vätska och koncentrera smaken. Då blir det väldigt likt krossade burktomater men ibland hoppar jag över det momentet och fryser dem direkt. Det funkar det också.

Sista tomaterna.

Jag kokade soppa på dem. En god vardagssoppa som är bra i matlådan och lätt att värma på när det kurrar i magen. Se recept nedan.


TOMATSOPPA, ca 4 portioner

En stor gul lök

400 g krossade eller passerade tomater

1 dl tomatpuré

6 dl vatten

1 buljongtärning

100 g pasta

1-2 msk vetemjöl

2 dl grädde

En klick smör

salt, peppar och socker

Hacka löken och bryn i smöret tills den blir transparent, den ska inte få färg. Tillsätt tomater, puré, vatten och buljong. Låt koka i 10 minuter. Tillsätt pastan och koka i ytterligare 5 minuter. Skaka ihop mjöl och grädde och häll i soppan under omrörning. Koka tills pastan är färdig, ca 5 minuter. Smaka av med salt, peppar och socker.


Nu blir det nog en sväng med snöslungan och i nästa inlägg får ni finalen i Odlingsplan 2018. Dessutom hoppas jag att förodlingen har börjat.

Förresten, här kommer ett inlägg från mars 2013. Det är det äldsta som gick att återställa genom skickliga hackervänners hjälp. Tack för det!

Årets bladgrönsaker

Medan bilar kör fast på vägarna eller slirar ner i diket så sitter jag och gräver i min frölåda. Det är dags att presentera den fjärde kategorin i min odlingsplan för 2018. Här kommer bladgrönsakerna.

I den här avdelningen är det spretigare än i många andra. Grödorna som jag kategoriserar som blad kan tillhöra alla möjliga växtfamiljer. Några har ett närmare släktskap med kål men det är hur jag använder dem som avgör hur jag delar in dem.

Sallat

Nya favoriten Jericho.

Att kunna hämta sina egna blad till salladen i trädgården är en väldigt skön känsla. Och det är inte bara plocksallat eller huvudsallat som är intressant här, det finns väldigt många bladsorter som passar utmärkt i en blandad sallad.

Eftersom sallat mår bra av att sås tidigt, den gillar inte för mycket värme, så brukar jag välja en sort som jag kan plocka av hela säsongen. Sex månader kräver jag att min sallat ska ge skörd. Genom att välja en sort som a) inte stocklöper så lätt och b) inte blir besk när den blir grov så har jag garanterat ett eget sallatsskafferi.

Jericho är en sallat av typen Cossallat som jag provade första gången 2017 tack vare att Farbror Grön rekommenderade den. Jag förodlade inomhus och satte ut plantorna i maj. Genom att förodla så är plantorna lite mer motståndskraftiga mot skadedjur och andra angrepp. Trots att jag försökte tänka på att de skulle växa och bli grymt mycket större så satte jag dem ändå för tätt. När man petar ner ynkliga sallatsplantor i jorden känns det slösigt att sätta dem med 40 cm avstånd men det är vad jag borde ha gjort. Plantorna blev enorma och gav en fantastisk skörd av god, krispig och inte ett dugg besk sallat.

Jericho en liten tid efter utplantering.

Jericho finns att köpa hos Runåbergs.

Rucola

Ibland är rucola alldeles för pepprig och fel men ibland är det precis det som toppar en rätt. Rucola är en kålsläkting och gillar absolut inte högsommarvärme och ljusa nätter så den odlar jag tidig vår eller på sensommaren.

Rucola kom inte in i mitt liv förrän vid vuxen ålder och då i tron att det var en spännande nyhet från Italien men faktum är att den har funnits i Sverige sedan urminnes tider under namnet senapskål. Förmodligen tappade den sin popularitet och den behövdes ett exotiskt namn för att bli trendig igen. Min bästa rucola odlar jag från ett amerikanskt frö men jag ska försöka fixa fröer till perenn rucola och se hur det funkar. Allt som går att odla som perenn är The Shit.

Hacka massor av rucola och blanda med färskost, flingsalt och nymald peppar. Det är livets bread spread.

Vintersallat

Det här är en spännande sak. Den kan odlas året runt, även under snön. I mataffären går den under namnet Maché av någon anledning. Vintersallat är något som jag kommer att så snart i växthuset. I mitten av februari när solen värmer lite mer och dagarna är något längre så kommer förhållandena i växthuset att vara perfekt för bland annat Vintersallat.

Det finns så klart många olika fröer att välja mellan men jag har fått fin skörd med Elan från Lindbloms så därför fortsätter jag med den.

Våren 2017 fick jag ner dessa fröer för sent i jorden vilket medförde stocklöpning och väldigt mycket vita blommor. Dessa fröade av sig och i slutet av sommaren var hela jordytan täckt av små vintersallatsrosetter. Jag hoppas att dessa överlever vintern och fortsätter att växa när snön smälter.

Vintersallat, sådd i augusti 2016.

Och här är en filmsnutt när jag skördar från dessa plantor mitt i vintern:

Många säger en gång vintersallat – alltid vintersallat och det är dit även jag vill komma. Jag ska odla den på en smart plats där den kan få gå i blom, fröa av sig och återkomma, år efter år.

Mangold

Trots massor av mangold i frysen så blir det nog att jag odlar lite i sommar iallafall. Dels är det svårt att slå färska blad, dels är det så in i bänken lättodlat och vackert. Särskilt när man väljer mangold av rainbow-typen, alltså olikfärgade stjälkar.

Jag har kvar fröer från både Lindbloms och Hudson Valley Seed Library så jag behöver inte köpa några. Mangold använder jag ungefär som spenat. I soppa, pajer, lasagne och smoothies.

Det är så lätt att hamna här när man odlar mangold. Det blir väldigt mycket att ta hand om…

Spenat

Det otroligt näringsrika lilla bladet är en självklarhet i min odling. Även spenat är en sådan grönsak som det inte är någon idé att odla mitt i sommaren. Den kommer att planteras i växthuset om ett par veckor och sedan i slutet av juli nästa gång. För mycket ljus och värme får spenaten att gå i blom och sluta producera blad.

Jag har tre olika fröer inför årets odling, samtliga kommer från Lindbloms; Butterflay, Shelby och Matador. Shelby råkar vara en F1-hybrid, och dessa brukar jag undvika, men om man är ett Peaky Blinders-fan så måste man odla Shelby-spenat. Dessutom tänker jag inte ta några egna fröer så då spelar det ingen roll om det är en F1.

Höstodlad Shelby!

Här är ett äldre inlägg om hur jag tar hand om spenaten.

Asiatiska blad

I den här avdelningen har jag nästan aldrig misslyckats och det beror så klart på att det är lättodlade saker, inget annat. Visserligen tillhör nästan alla bladgrönsaker i det här facket kålsläktet och dessa får ju lätt angrepp, men bortsett från det brukar det bli väldigt mycket.

Något år odlade vi mizuna och fick otroliga mängder. Ett annat år var det komatsuna och det levde vi på i två år. Ett annat år var det pak choi och den blev inte lika galen, utan bara fin och god. I år blir det Tatsoi och Wasabino. Vackra bladverk och spännande smaker.

Pak choi då det begav sig.

Amaranth och målla

För några år sedan odlade jag Red Garnet, en bladamaranth som blev så vacker att jag inte åt av den. I Amaranthfamiljen ingår bland annat quinoa men även nedan nämnda Lungrot, den förbenade Rankspenaten och alla mållor.

Förra året blev jag bättre på att plocka vild svinmålla och äta men det finns även fröblandningar med mållor i olika färg, form och höjd och det ska jag unna mig i år. Både vackert och användbart.

Rankspenaten som jag slet med förra sommaren gick både bra och dåligt. Att driva upp plantor inomhus funkade över förväntan men när de planterades ut så dog de. Tur att jag hade drivit upp över 30 plantor så att jag kunde sätta ut nya, byta jord, växtplats, vattning och allt man kan tänka sig. De överlevde inte iallafall. Jo några och dessa är jag mycket spänd på att undersöka i vår. Det ska tydligen vara så att de kommer igång år två.

Rankspenat är alltså en klättrande perenn vars blad är goda på våren och försommaren.

Red Garnet var för fin för att äta.
Svinmålla. Ät den!
Som sagt, den gick bra att driva upp men sen…

Dill

Jo men faktiskt, dill betraktas som en bladgrönsak även om den ofta hamnar i örtfacket. Jag pendlar lite mellan dessa. Dill är, liksom mangolden, verkligen inget jag behöver odla 2018 eftersom jag har sjukt mycket dill i frysen. Meeeeen… inget går upp mot lite färsk dill så en rad, bara en liten kort rad, med dill får det allt bli i sommar.

Jag tycker att dill ska användas oftare. Det är jättegott med dill i salladen, på mackan och självklart tillsammans med potatis i de flesta rätter.

Ung dill.

Malabarspenat

…lovade jag att berätta mer om i detta inlägg men inser att jag har för dåliga foton. Jag skriver mer om detta nästa gång.

Experiment

I experimentfacket finns just nu Vinterportulak, Spansk Körvel, och Lungrot. Jag skriver inget mer om dessa idag men jag hoppas att jag får anledning att återkomma till dem. Det beror på resultatet…

Jaha, det verkar som om det ånyo står snöskottning på programmet. Ingen vår i sikte i Getingedalen.

Odlingsplan: rotsaker

Den här veckan skulle också kunna ha rubriken Snö. Och jag tillhör dem som säger äntligen. Under tisdagen och onsdagen föll det cirka 30 cm härlig lätt snö i Getingedalen och nya skidspår drogs. En fantastisk tillgång att ha dem inpå knuten och att de bekostas av skattemedel. Friskvård für alle (som har tillgång till bil åtminstone)!

Ett tjockt vitt täcke lägger sig över grönsakslanden vilket är ett fint skydd men framför allt vackert.

I dagens inlägg tänkte jag fortsätta beskriva min plan för odlandet 2018 och framför allt kategorin rötter, alltså grönsaker som jag odlar för det som händer under jordytan. En del av dem har även ätliga delar ovan jord vilket känns resursstarkt.

Potatis

Förra årets experiment med tre olika sorters potatis, en tidig, en sommar och en sen vinterpotatis, var intressant. Jag skördade dem i den ordning de skulle vara färdiga och för första gången kunde jag ta upp några knölar redan till midsommar. De var inte så stora men ändå.

En skottkärra Foxton – ja tack!

Det är framför allt den sena vinterpotatisen som är intressant eftersom den skulle ha goda lagringsegenskaper. Foxton höll vad den lovade, den är fortfarande jättefin, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så är den inget vidare till klassisk kokning. Visserligen står det mjölig i produktbeskrivningen men Foxton är beyond mjölig. Den är dock jättebra till nästan alla andra sorters tillagning.

Därför ville jag hitta en annan vinterpotatis till årets odling men jag kunde absolut inte hitta en sort som stämde in på alla mina krav; fast, lagringsduglig och ekologisk.

Därför blev det en annan mjölig sort: Sarpo Mira. Det finns förhoppningsvis grader av mjölighet?

Jag handlar på Klostra.

Lök och vitlök

Vitlöken gav god skörd 2017 även om det var en liten sort. Istället blev det sjukt många vitlökar vilket i slutänden betyder samma sak. Trots detta försökte jag hitta en större sort till 2018 års odling. Inte vet jag om jag lyckades men i jorden ligger nu klyftor av Therador. Även detta är ekologiskt utsäde från Klostra.

2017 fick jag väldigt många, men ganska små, vitlökar. Funkar det också. Dessvärre har jag tappat sortnamnet på dem men jag vet att de var ekologiska från Klostra.

En egenskap hos vitlök som jag uppskattar är att den är flätbar. En del sorter har väldigt hård stjälk vilket försvårar flätning. Hos Klostra syns det alltid i produktbeskrivningen hur det ligger till med flätningsmöjligheterna.

Flätad vitlök tar liten plats eftersom de går att hänga upp. Dessutom gillar vitlök att bo i vanlig rumstemperatur så flätorna finns nära till hands vid matlagning.

När det gäller gul och röd lök så odlar jag dessa från sättlök. Än så länge tycker jag att det är för stort projekt att så dem från frö. Dels för att jag odlar väldigt mycket lök; dels för att dessa skulle behöva förodlas inomhus vilket skulle ta väldigt mycket plats.

I min utvärdering från 2017 konstaterar jag att lök blir bäst om den inte samodlas. Den blir alltid mindre om den skuggas av blast från andra växter. Dessutom testade jag knippodling vilket gav god avkastning. Detta är platsbesparande i bäddarna.

Att sätta lökarna tre och tre i jorden funkar fint och sparar plats.

Jag flätar även gul och röd lök av samma skäl som vitlöken. Dessa mår också bra av att lagras i rumstemperatur. Precis i dagarna har jag dock konstaterat att den röda löken börjat skrumpna medan den gula fortfarande är spänstig. Lite olika hållbarhet på dessa alltså.

Utsädet kommer från… Klostra! Vad annars? Här finns ekologiskt utsäde och stor kunnighet.

Den röda löken Red Baron har inte lika goda lagringsegenskaper som den gula Setton. Bra att veta eftersom jag har köpt ca 120 sättlökar av Red Baron till årets odling… Dessa ska alltså ätas först.

Rädisa

Jag köper inga nya rädisfröer i år. Det finns redan tre påsar som jag vill göra slut på. En från Lindbloms (Rudi), en från Runåbergs (blandpåse nr 5800) och en från Hudson Valley Seed Library (Radiant Radish Blend).

De flesta fröer kommer nog att sås i de nya odlingslådorna i växthuset redan i mars. De kommer att vara skördade och uppätna i god tid innan tomater och chili ska flytta in där. Rädisor har kort utvecklingstid och gillar inte för mycket ljus och värme så de lönar sig inte att odla mitt i sommaren. Ibland sätter jag några fröer i augusti också av samma skäl.

Från augustisådden 2015.

Rättika

En mycket nära släkting till rädisan och en av förra årets nyheter i Getingedalen. Till skillnad från den aptitliga lilla munsbiten som rädisan innebär så är rättikan en grotesk gigant men i princip lika god. Jag vet att jag tänkte varför odla 50 rädisor när man kan få ut samma mängd ätbart på fyra rättikor men det handlar inte bara om kvantitet…

Denna verkar dela flera egenskaper med rädisan; gillar inte högsommarvärmen och växer snabbt. Kanske sätter jag även lite rättika i växthuset i mars?

Jag tänkte göra slut på min påse Ostergruss Rosa 2 från Nelson Gardens ekologiska sortiment innan jag köper nya fröer till 2019. Då kanske man ska prova en annan form och färg för rättika finns i väldigt många olika utföranden.

Morot

Det verkar äntligen ha blivit lite fason på morotsodlandet i Getingedalen. Att odla vintermorötter är det bästa jag har gjort. De visar sig ha mycket goda lagringsegenskaper. För att ha lite läckra primörer att knapra på under sommaren så odlade jag förstås även lite sommarmorötter och det var en hiskelig fröblandning med slattar från fyra olika påsar som låg bakom detta.

Att odla morötter i en överdrivet lätt och lucker jord har också visat sig vara framgångsrikt. Det blir liksom fri framkomlighet för roten som blir rak, lång och lättskalad.

Inga morotsfröer har köpts till årets odling. Jag har två påsar från Runåbergs som jag ska tömma i sommar. En Morotsmix med vita, gula, orange och röda sommarmorötter och en påse Rothild, en orange vintermorot.

Några av 2017 års sommarmorötter. Kom ihåg att morotsblast är jättegott!

Palsternacka

Nu har jag lärt mig. Palsternacksfröer är ingen idé att lagra. Första gången jag odlade palsternacka gick det jättebra. Sorten hette White Gem från Runåbergs. Åren därefter gick det allt sämre och jag förstod ingenting förrän jag lärde mig att fröerna har väldigt kort livslängd.

Förra året odlade jag sorten Student och jag fick nog 100% utdelning men det blev lite för mycket sidorötter vilket jag inte fick på White Gem. Därför blir det White Gem i år. Nya fröer är inköpta hos Runåbergs men jag delar gärna påsen med någon eftersom de ändå inte går att spara.

Perfekta White Gem från 2015.

Rödbeta

Av någon anledning har jag fem olika påsar med rödbetsfrö. Många av dem har jag fått i present av min pappa, han verkar gilla (att ge bort) rödbetor. Hur som helst, jag behöver inte köpa rödbetsfrö.

Rödbetan är en sådan rotsak där man även kan äta blasten. Om man känner till det latinska namnet för rödbeta Beta vulgaris var. conditiva och sedan tittar på motsvarigheten för exempelvis mangold, Beta vulgaris var. cicla, så förstår man släktskapet. Om man inte redan har sett det på blad och stjälkar.

Det går inte åt några jättemängder av rödbetor i detta hushåll men där har jag lärt mig av misstagen och odlar numera lagom många betor. Det är kul med lite olika färger och former så jag försöker att variera. Jag upplever dem som väldigt lättodlade och kravlösa.

Här blir några av förra årets betor picklade inför julens rödbetssallad.

Kålrot och kålrabbi

…är faktiskt inget jag har odlat förut men jag har fått fröer till dessa så det kan nog bli ett par experimentrader. Kålrabbi är väl kanske inte någon rotsak förresten, den växer ungefär som fänkålen precis ovanpå jordytan.

Det är exakt denna kålrabbi som jag har frön till. Purple Vienna ser ju tjusig ut, vi får väl se om jag lyckas lika bra. Foto från amazon.com.

Det lagom stora sommarprojektet som jag nämnde i förra inlägget är följande:

När vi byggde odlingslådor till växthuset så blev det en stor mängd krukor över. Under årens lopp så har vi fått till en riktigt fin grusplan i sydvästligt läge, mellan odlingarna och husets varma västervägg. Där står det en försummad trädgårdsmöbel som skriker efter olja, våra rostiga grillar, några dåligt utnyttjade eldkorgar, ett extremt stabilt avlastningsbord byggt av betongplattor och spillvirke och efter den varma västerväggen brukar några av tomaterna växa.

Detta är en av lådorna som vi byggde och fyllde i höstas.

Den gamla köksfarstun, som vi byggde om till skafferi, ligger också intill den aktuella ytan. Vi tog bort entrédörren och därmed även farstutrappan och det var liksom pricken över i:et. Den här grusplanen har potential och kommer att bli ännu finare om vi utökar krukodlingen. Lite örter bredvid grillen och sittmöblerna, lite medelhavsatmosfär efter den varma västerväggen och lite ombonad rumskänsla på hela platsen.

När farstun blev skafferi.

Det finns väldigt lite bilder på denna yta eftersom den har varit… liksom ingenting för oss. Förrän nu. I mitt huvud ser det jättebra ut.

Här är en bild på västerväggen och tomaterna.

Just nu ligger det 50 cm snö över hela härligheten men det ska bli spännande att ta tag i detta område i vår.

I mitt nästa inlägg kommer jag att fortsätta beta av Odlingsplan 2018. Då blir det kanske bladgrönsaker… eller bönor… Nu ska jag skotta snö!

Stolt

Jag är stolt. Det tycker jag att man ska vara lite oftare. Att fullfölja en plan, att slutföra ett projekt, att klara ett prov, att vara modig och gå utanför sin bekvämlighetszon. Det finns många anledningar att vara stolt.

I mitt fall kommer stoltheten ur min gedigna fröinventering och utvärdering av odlingsåret 2017. Detta genererade dessutom en fröbeställning och en plan för odlingsåret 2018.

Jag är ingen anhängare av kaosbeställning, vill inte ha hundratals halvfulla fröpåsar som ligger och blir gamla. Vill inte heller ha för många experiment på gång samtidigt. Jag odlar för att få mat men har gärna ett par nya försök vid sidan om. Det är nyttigt.

Mina fröbeställningar och mitt lager har en stark koppling till vad vi äter och hur mycket. Jag blir betydligt mer motiverad att sköta allt med det i bakhuvudet.

Runåbergs tabell över fröers hållbarhet är viktig för mig när jag rensar och inventerar.

Mitt frölager är uppdelat i kategorier för att lättare kunna skaffa sig en överblick. Ibland är dessa kategorier uppdelade efter växtfamilj och ibland efter min egna, hemsnickrade ordning.

Här kommer en presentation av de kategorier som främst hör hemma i växthuset.

Chili

Alla chilifröer är samlade i samma bunt. De som har chinense i sitt latinska namn bör vara planterade redan annars är det dags att fixa det omedelbart. Oftast innebär chinense stark och svår och jag misslyckas ofta med dessa kräsna fröer.

I år provar jag något nytt. Jag har lagt fröerna mellan lager av blött hushållspapper –> i en tillsluten plastpåse –> på en värmematta. I fukten och värmen ska eventuellt fröerna gro och få en liten svans och då ska de flyttas över i jord. Jag har kontrollerat varje dag men än har inget hänt. Känsliga typer. Tipset kommer härifrån och då kallas det Ziplockmetoden. Övriga chilifröer ska sättas i februari.

Inga nya chilifröer har beställts eftersom det har samlats en hel del nya sorter under hösten.

Blandad paprikaskörd 2017.

Paprika

En väldigt nära släkting till chilin men i mitt tycke betydligt mera användbar. Eftersom jag faktiskt inte tycker att olika paprikor skiljer sig särskilt mycket åt så har jag inte beställt några nya fröer utan tänker avsluta de fröpåsar jag har. Jag sätter paprikafrö i februari. Årets sorter: Marconi Rosso, Doe Hill och King of the North.

Tomat

Förr kunde jag odla coola tomater där färg och form var primärt. Nu satsar jag bara på goda och lagringsdugliga sorter. Här har frölagret tunnats ut något och jag ville komplettera med några säkra sorter. Dels köpte jag röd Brandywine eftersom det är mångas favorit. Jag hade gul Brandywine 2017 och den var toppen. Dessutom köpte jag Tiny Tim som också verkar vara en favorit i kategorin småtomat.

Gul Brandywine från 2017.

Gurka

Vissa år har jag inte odlat gurka alls, andra år har jag gjort det. Ibland har vi fått massor av fina gurkor, ibland blir det bara skit. Då tappar jag sugen och det får gå några år innan jag ger mig på gurkorna igen. Nu verkar det ha gått tillräckligt lång tid sedan senaste misslyckandet eftersom jag beställde nya gurkfrön.

Kanske kommer de nya odlingslådorna att ha betydelse (större jordvolym) och jag har läst på lite bättre inför denna säsong.

Det här är årets beställning från Runåbergs. Förmodligen kommer det att bli kompletteringar men detta är mitt huvudinköp eftersom det är den bästa firman. I nedersta raden syns ”Picklesgurka” och valet föll på Northern Pickling efter att ha läst på lite. Mycket tidig konservgurka med medelgröna frukter som, likt alla inläggningsgurkor, bör skördas unga för bästa smak. Rankorna är ganska korta med riklig fruktsättning. Northern pickling, som är fläcksjukeresistent, har i alla år gett störst skörd av de tidiga standardsorterna.

Örter: Basilika och koriander

I växthuset odlar jag alltid basilika och koriander men till dessa behövde jag inte heller köpa några fröer eftersom det fanns i lagret. När det gäller basilika så gillar jag Genovese bäst men även Storbladig Italiensk är väldigt god. Det brukar även vara svårt att låta bli en låda med en basilikamix eftersom den blir så vacker och bjuder på fantastisk doft.

Koriander lär gå att odla utomhus, jag har aldrig provat. Den växer väldigt snabbt och fint i växthuset så jag brukar ha den där. Det finns koriander som liknar dill och det finns koriander som liknar bladpersilja. Jag gillar den senare bäst.

Genovesebasilika. It´s a must.

Del två i min presentation av frökategorier, min utvärdering av 2017 och planering av 2018 kommer i nästa blogginlägg.

Jag som skulle släppa kontrollen. Hade precis vant mig vid tanken när jag gick odlarutbildningen 2016. Dokumentera! sa läraren och hans motivering fick mig att plocka fram anteckningsblocket igen.

Så här såg det ungefär ut förra året. Jag försökte skriva så mycket jag kunde. Och nu är jag glad för det eftersom minnet är kort, potatis aldrig bör odlas i samma låda år efter år och att den näringskrävande kålen är smart att sätta i förra årets ärt- och bönlåda.

Fullständigt fri skala och väldigt kladdigt men ett himla bra kom-ihåg.

När jag tittar på denna skiss blir jag också påmind om att jag ska sluta odla squash. Den tar väldigt mycket plats i förhållande till hur mycket vi uppskattar att äta den.

Den store odlarinspiratören Sara Bäckmo har förnyat sig med fräsch hemsida och ett nytt upplägg. I ett av hennes trädgårdsbrev, som man kan prenumerera på gratis, läste jag just att även hon utvärderar, tar bort och lägger till.

Sara Bäckmos summering av don´ts efter odlingsåret 2017.

När jag nämner Sara Bäckmo så kan jag inte låta bli att rekommendera podden Två odlare emellan som hon medverkar i tillsammans med Farbror Grön, Johannes Wätterbäck. Jättetrevliga samtal med både fakta och inspiration.

I nästa inlägg ska jag fortsätta berätta om Odlingsplan 2018 men även presentera ett nytt projekt, lite lagom stort.