Fin start på september

September har ju börjat väldigt fint. Härliga, sköna höstdagar som jag gärna tillbringar utomhus. Och utomhus måste jag nästan vara om jag ska samla ihop skörden. Själva poängen med odlandet liksom.

Idag blir det helt enkelt lite skördebilder. Vad händer just nu i trädgården?

Jag tog upp vitlöken för ungefär tre veckor sedan och sedan dess har den legat på tork. Det finns flera sätt att se om vitlöken är färdig men mitt bästa sätt är att kontrollera blasten. Om tre eller flera blad har vissnat så är den klar. Jag brukar också provskörda en vitlök för att kolla att den har ordentliga klyftor. Vitlök som blir kvar för länge i jorden börjar dela på sig och lagringsdugligheten blir sämre.

I år har jag varit riktigt duktig med gödslingen så min blast vissnade nästan inte. När kalendern visade mitten av augusti så skördade jag iallafall och det var tur för på en och annan vitlök kunde jag se hur det yttre höljet var borta och vitlöken höll på att ramla isär.

I år odlar jag hard neck, det betyder att stjälken är för hård för att fläta så jag klipper av lökarna som får lagras i nätkorgar istället. Dessutom tog jag undan tio präktiga lökar som jag ska använda som utsäde och sätta i november.

Så här såg lökarna ut innan jag ansade dem.

Älgarna har inte dykt upp än! Vi lade ju ett nät över ett träd med omogen frukt (Alice) men nu har vi flyttat nätet till trädet med superfina Aroma-äpplen istället. Alice hade mognat och var skördeklar, det såg vi på mängden fallfrukt. Det blir till att plocka fram fruktpressen vilken dag som helst!

Både den gula och den röda löken är skördeklar. Blasten ligger ner och har börjat vissna. Genom att ha tålamod och låta detta ske får löken ett ordentligt skal vilket ökar lagringslängden. Efter skörd ska löken torka innan man kapar blasten helt (eller flätar den vilket jag brukar göra). Torkningen är också ett sätt att öka hållbarheten.

Eftersom det är så fint väder så får mina lökar torka på täckmaterialet direkt i bädden.

Jag har äntligen hittat mängden för hur mycket lök som behövs i vårt hushåll. Det finns fortfarande 25 gula och 5 röda lökar kvar från 2020 så just nu är vi självförsörjande på lök!

För första gången försöker jag ta egna fröer på morot. Moroten är tvåårig och blommar inte förrän år två. Jag lät alltså några morötter sitta kvar i jorden över vintern och i våras började de gro och sedan utvecklades blommorna.

Jag hade hjälp av detta blogginlägg som guidade mig genom blommans olika stadier.

Morotsblomma. Med bara fem sparade morötter i jorden har jag haft en rik blomning hela sommaren, ja den pågår fortfarande. Ganska fint ihop med bondbönor och luktärter.
Efter lång tid började blommorna att vissna och bli ljusgröna men jag har lärt mig att fröer ska vara riktigt övermogna, torra och vissna innan de är redo att skördas.
Inte ens i det här stadiet går det att ta några fröer.
Men här! Här finns det mogna morotsfröer att skörda! Tur att jag hade läst bloggen så att jag förstod att egenskördade morotsfröer har små taggar, så ser de ju inte ut i fröpåsen.
Jag gjorde en liten bukett som ska hängas inomhus innan jag tröskar. Nu är det bara hålla tummarna för att dessa är potenta och vill gro i vår!

Apropå fröodling så kommer jag att skörda mina prasseltorra sockerärter när som helst. De har fått sitta kvar på plantan medan den har vissnat vilket brukar ge fina fröer.

När lokförare Bergfälts jätteärt ser så här sorglig ut brukar den innehålla de mest underbara små fröer som gror fantastiskt fint året därpå.

Samtidigt blommar en annan ärt, gråärten, för fullt. Den såddes sent för att sprida ut skörden och det har varit lyckosamt.

Den här gråärten blev tydligen över två meter hög och min klätterställning var klart underdimensionerad. Allt välte en blåsig dag och min räddning blev lite provisorisk. Men gråärten fortsatte att blomma!

Apropå blommor så njuter jag väldigt mycket av sensommarträdgårdens dofter och färger just nu. Solrosorna, endast 50 cm höga, har börjat blomma över men de är fortfarande coola och sidoskotten blommar ju för fullt. Har inte bestämt mig för om jag ska ta hand om blommor och fröer eller inte…

Jag vill alltid ha ringblommor någonstans i bäddarna. De är så fina ihop med kålblad, lök, persilja och sallat.

Fast egentligen behöver jag inte så några ringblomsfröer eftersom den självsår sig och dyker upp lite överallt.

Gurkorna är slutskördade och plantorna är nedklippta. Det är bättre att de får bli täckmaterial innan de möglar. Man vet ju aldrig hur mycket skörd man ska få men i år hade jag en planta med inläggningsgurka och det var alldeles lagom för vårt hushåll. Vi har gjort olika sorters smörgåsgurka och saltgurka och det kommer att räcka ett helt år.

Salladsgurkan Beit Alpha har gjort succé. Jag hade två plantor och det var rätt så lagom. Dessa kan ju bara ätas färska så det hade varit onödigt med fler plantor och större skörd.

Vårt växthus är ju inte skitstort men om vi klarar oss på tre gurkplantor per säsong så räcker det till.

Förra inlägget handlade om tomater men jag skördar fortfarande massor av tomater så här kommer en bild på ett stort fat med min bästa utomhustomat Sibirjak.

Det blir förmodligen ännu mer skörd i nästa inlägg. Vi hörs!

Tomatfilm

Idag är det första september! Sommaren är slut! Jag hade jacka när jag gick ut med hunden!

Jag har slutat gödsla. Vattnar sparsamt. Ägnar mig bara åt skörd nu. Letar inte ens skadedjur längre.

Det har varit ett bra tomatår. De flesta tomater odlar jag i växthuset men det finns ett par sorter som kan odlas utomhus. Friland är för vågat, nu snackar vi utomhus i ett varmt och skyddat hörn.

Jag gjorde en film. Kanske mest för att jag tycker att det är skitkul att göra film just nu. Det här kan vara definitionen av Slow TV. Den får Yngve Frej att framstå som en actionrulle. Detta är konsten att göra en rundvandring i ett 13 kvadratmeter stort växthus på 16 minuter. Så om du behöver hjälp med avslappning, insomning eller meditation så kanske jag har gjort filmen för dig.

Fast kan man göra älg-TV så borde man kunna göra tomat-TV. Och för att ruska om er ordentligt så visar jag även en och annan chilifrukt.

Nedanför filmrutan har jag skrivit hur jag gör, från frö till skörd. Så för dig som är nyfiken och fortfarande vaken efteråt så finns det lite läsning.

Nu tror jag att det är en slump att det blev så mycket tomater i år men så här gör jag:

I mars sår jag fröer. De får gro på värmematta och sedan flytta över till sval plats under extralampa. De planteras om vid behov och gödslas lätt då och då.

I maj sätter jag ut plantorna i växthuset. Där har jag grundat med enorma mängder kogödsel. Oansenligt mycket blev det i år. Djupt ner i jorden planteras de.

Jordytan täcks med organiskt material. Det betyder att fukten stannar längre i jorden och att ogräset inte får en chans. Dessutom får jordlivet, mikroorganismerna, något att smaska på och det genererar mull, luft och näring till min jord.

Vi har satsat på solcellsbevattning i växthuset. Det betyder små skvättar med jämna mellanrum flera gånger per dygn. Trots de grandiosa mängderna kogödsel så stödgödslar jag då och då under säsongen med hönsgödselsoppa eller guldvatten.

Var beredd med någon form av uppbindning. Tomaterna blir både höga och tunga och behöver stöd. Efter några år med pinnar och snören så bytte jag till stång i taket, krokar och snören. Bäst hittills.

Jag klipper av toppen på plantorna när de har gett fem ordentliga blomklasar. Jag tar bort en del blad också. (Här finns det lite olika skolor.) Jag tar bort tjuvarna i bladvecken på alla plantor utom busktomater. Allt som tas bort läggs på jordytan.

När skörden blir så stor att vi inte hinner äta i samma takt som plantorna levererar så gör vi antingen krossade tomater (fryses in) eller torkade tomater. Det är våra bästa sätt att konsumera tomater på.

Riktigt mogna tomater som är av sortäkta härkomst tar jag frö från. Dessa sprider jag ut på ett hushållspapper och låter allt torka ordentligt innan jag märker upp och packar ihop allt till nästa säsong.

När säsongen är slut och det börjar bli alldeles för kallt ute eller risk för fukt och mögel i växthuset så skördar jag samtliga tomater oavsett mognadsgrad. Dessa sprids ut på brickor inomhus och 75% brukar mogna och bli riktigt goda. Resten ruttnar eller torkar.

Plantorna klipps ner och läggs på bädden. Varför flytta dem till komposten där de bryts ner och läcker näring? Låt nedbrytningen ske på plats och ta vara på läckaget! Till våren myllar du ner eventuella rester, det mår jordlivet bra av.

Fick jag med allt?

Skörden fortsätter nästa vecka.

Veckans skörd: zucchini och äpplen

Det var inget hallonår. Inte heller något morotsår. Däremot är det ett bön- och tomatår.

Det är dessutom ett zucchiniår. Fast det är zucchiniår varje år. Jag sätter alltid några fröer för mycket eftersom man inte vet hur många som gror. Alla grodde. Och jag har inte hjärta att ta bort några groddar. Man vet heller inte om alla plantor kommer att nå vuxen och produktiv ålder.

Jag har dock lärt mig att ta hand om frukterna på ett vettigt sätt. Först och främst behöver man inte låta dem växa sig dunderstora, genom att skörda dem i ett spädare stadium så blir det inte så stor massa. Smaken är också något bättre när frukterna är små.

Inte pyttesmå men inte heller monsterstora. Jag skördar när frukterna är ungefär 20-30 cm. Sorten heter Zucchini Fiorentino.

Mina bästa användningsområden är rivet i matbröd, biffar och falska ostkaka. Men så kom det ett tips (tack Ida!) på zucchinipannkaka med koreansk touch och där öppnades samtidigt en ny dörr för mig. Kocken Jennie Walldén har ett mycket inspirerande Instagramkonto där hon generöst delar med sig av recept, instruktioner, produkttester men framför allt frestande foton. Många rätter är vegetariska.

Där hittade jag, förutom zucchinipannkakan, en läcker förrätt som innehöll zucchini.

Rätten innehåller zucchini, burrata, nötter, citron, smör, gräslök och basilika. Vad kan gå fel? Här hittar du Jennies recept.

Zucchinipannkakan saknar foto men jag intygar att den är väldigt god! Jag trodde inte att jag skulle få den att hålla ihop men det gick jättebra. Min kökslärare på Vårdinge sa att potatismjöl är Da Shit och det kan vara hemligheten. Hej Hasse!

Över till avdelningen äpplen. Ibland är Facebook jättebra. Deras minnesfunktion påminner om fina gamla reseminnen och trevliga kalas men även om älgbesöken. Från mitten av augusti och en månad framåt kommer älgarna och äter upp våra äpplen. Först tar de frukten i träden, sedan frukten på marken och sist årsskotten i träden.

Det brukar alltid hända natten efter att vi har sagt Det börjar bli dags att skörda äpplena. I år sa vi samma sak men meningen förlängdes med …så vi gör det nu.

Eftersom vi gör must på våra äpplen så kan vi ta nästan all frukt. De finaste exemplaren hamnar i fruktskålen så klart. Att musta medför väldigt lite svinn och är ett utmärkt sätt att konsumera äpplen på. Det är en av jordens godaste drycker och kan även drickas varm med lite glöggkryddor.

Några träd hade fortfarande omogen frukt. Över dessa lade vi ett stort bärnät. Det kan vara en naiv handling, ett tunt nät är nog ingen match för en stor älg men det kanske kan skapa lite trassel och bekymmer för hen. Vad vet jag? Den som lever får se!

Vi skaffade en riktigt bra utrustning för mustning för några år sedan och det är väl investerade pengar. Projektet blir både roligare och enklare med bra grejer. För att lagra musten måste man antingen pastörisera eller frysa. Pastöristering innebär upphettning vilket också minskar näringshalten så vi valde att köpa en extra frys för att kunna spara all god must.

Vi gjorde en liten film från senaste mustningen. Håll till godo!

Havtorn

Det står skördeinlägg i min kalender och det ska ni få. Men det kommer bara att handla om en gröda, resten kommer så småningom.

Jag har skrivit om havtorn förr, ett ganska utförligt inlägg som jag gärna hänvisar till, så idag blir det bara en beskrivning av hur jag plockar, tar hand om och äter mina havtornsbär.

Jag sökte på havtorn i min egen blogg, ganska många navelskådarpoäng på det, för att se vad jag har skrivit förr. Blev påmind om att jag testade en grej första året som jag aldrig kommer att göra om. Hade hört att bären blir godare efter en frostknäpp så jag lät dem sitta kvar på busken.

Gör inte det. Iallafall inte med Lotta (som min sort heter). Det blir bara slafs och helt omöjligt att plocka. Om bären blir godare efter frost så kan man skapa sin egen frostknäpp medelst nedfrysning.

Nej jag plockar nu, vecka 33, vilket verkar hända varje år. Sånt ser man när man söker på havtorn i sin egen blogg. Och jag lyssnade på Goran Kapetanovics starka sommarprat under tiden.

Nytt för i år är tre nya Lottor. Svenne har nu fem damer att befrukta. Enligt vissa är det inga som helst problem, man kan tydligen ha upp till 20 Lottor per Svenne om man har gynnsamma vindförhållanden.

De tre yngsta Lottorna gav ganska skral skörd. Antingen är det för att det är unga buskar eller också står de för långt från Svenne. Det vore orättvist att utvärdera detta redan i år.

De gamla damerna gav riklig skörd och nu är alla bär avplockade. Buskarna är taggiga men jag har faktiskt inga problem med det. Björnbär är mycket värre. Ett tag tänkte jag köpa en havtornsplockare, på film ser de riktigt smidiga ut, men vid dagens avplockning är jag glad att jag struntade i det.

Vårt vanligaste användningsområde av detta otroligt nyttiga bär är i smoothie. För att bevara smak och näring så fryser jag in bären och för att det enkelt ska gå att hämta en halv deciliter ur frysen så är bären styckfrysta. Som små kulor i en burk.

Jag häller ut rensade och torra bär på en bricka som jag sedan sätter i frysen. Jag har en fin bricka med ett motiv av Örnsköldsvik som passar perfekt i min frys. Efter ett par timmar är de stenhårda och då häller jag över bären i en begagnad glasburk. Häpp!

Förutom smoothie så kokar jag ibland lite lyxig marmelad på bären. 200 g bär och 200 g syltsocker blandas i en kastrull med 1 tsk vatten. Mosa bären lätt och låt sedan detta koka upp och puttra på låg värme i cirka 15 minuter. Smaken är unik och passar utmärkt på ostmackan.

God skördetid på er!

Chicken Sheraton

Idag har jag lovat att berätta om hönshusprojektet så det blev en enkel film. Dåligt förberedd med en hel del felsägningar som följd men ändå; så här långt har vi kommit.

Nästa vecka blir det ingen blogg pga prioriteringsskäl men sedan måste det nog bli ett skördeinlägg för livet handlar mycket om det just nu.

 

Sista veckan i juli

Vad skördas vecka 30 i Getingedalen? Hur går det med hönshuset? Har sparrisen kommit ner i jorden? Ja det kan man undra men inte så länge till. I dagens blogg kommer alla svaren.

Vi gör något nytt på hönshuset varje dag. Nu är det färdigmålat på insidan, sedumtaket ligger på plats och en fin trappa har byggts. Men vi jobbar inte åtta effektiva timmar per dygn med detta, nej en grej om dagen på sin höjd. Det handlar om att vi vill hinna annat också; sjöarna är sköna att bada i och grönsaksodlingarna kräver en del. Vi har varit flitiga med andra projekt också. Renovering av torkvinda, belysning över diskbänk och lagning av hammock.

Idag har vi dock mätt upp hönsgården och pratat igenom alla materialval och smarta (?) detaljer. Just nu är således hälften av oss på byggfirman och shoppar och de närmaste dagarna handlar förhoppningsvis om att få en del av detta på plats.

Vi kan väl säga att jag redovisar i nästa inlägg.

Det här med att vara hemma under sommaren är ju toppen. Jag kan se över odlingarna dagligen och på så sätt mota Olle i grind när problem uppstår. För Jeeebus vad mycket ollar jag har fått mota i sommar.

Det har varit fler åkersniglar än vanligt. Små, grå och slemmiga typer som kryper fram på kvällen när det blir fuktigt och svalt. Beträffande stora sniglar så är de betydligt färre och lättare att motarbeta med sax och pellets.

Lössen kom på försommaren och det spolades många liter vatten med slangen för att mota bort dem. Flera limringar sattes också upp. Sedan kom grönsaksflyets gröna larver och tuggade på allt möjligt, värst var det för sallat och basilika. Flera genomgångar/dag var nödvändigt för att vinna över dem. Nu ser jag hur kålfjärilarna hovrar över kålen och jag får titta igenom bladen varje dag för att skrapa bort äggsamlingar och plocka larver. Snart åker Turex fram.

Frågan är om inte skator och koltrastar har varit värst. Att de äter mina körsbär är en sak men att de lever rövare i mina odlingsbäddar är en annan. De är så stora och starka att de krafsar sönder, bryter och dödar plantor. Jag köpte nät men de har inte kommit på plats än.

Torkan är svår att mota. Att vi har seriekopplat våra vattentunnor är till stor nytta men när det inte regnar spelar det ingen roll. Tomma tunnor är tomma tunnor. Jag fick ta till slangen och brunnsvatten till slut men det gör ont i mig när vattenpumpen får jobba i en timma efteråt.

Nu har vädret ändrat karaktär och efter bara ett skyfall kan jag se skillnad, både på potatisen och i tunnorna. Det verkar dessutom komma lite mer regn framöver och det kommer jag ha stor hjälp av.

Då stänger vi avdelningen elände och går över på det härliga; skörden.

Sockerärten Norli är nog min favorit, bra smak och krisp. Men säsongen är kort och intensiv; inom två veckor händer allt och sedan är det slut. Note to self: nästa år ska jag inte sätta alla 50 fröerna samtidigt, jag ska så 10-15 åt gången med 10 dagars mellanrum.

Perfekta Norli.

Som komplement till Norli odlar jag den hajpade Lokförare Bergfälts jätteärt. Den är också väldigt god och krispig och ger dessutom monsterbaljor som kan verka träiga men så är icke fallet. Det är dock samma sak här: säsongen är intensiv och kort.

Jätteärterna blir dock galet höga, jag glömmer det varje år. Note to self: bygg en högre klätterställning till dessa!

Sockerärter är väldigt lätt att ta eget utsäde från. Låt dem torka på plantan tills de är riktigt prasseltorra (och fula), tröska innehållet i baljorna och lägg ärterna torrt och luftigt så att de är garanterat torra innan de förvaras i papperspåse.

I senaste avsnittet av Odla med P1 pratar man om just denna mytomspunna ärta.

Lyssna här.

Bergfält till vänster.
Lokförare Bergfälts jätteärt behöver ett två meter högt växtstöd.

I förra inlägget skrev jag om ett te som görs på en vanlig vild växt; Mjölke. Idag vill jag slå ett slag för blåbären. I år är de många, stora och goda. Ut och plocka!

Vår tidigaste potatissort heter Zoe och är röd, både på ut- och insidan. En vacker sak som smakar gott.

Nu skördar även vi gurka. Jag odlar två olika sorter, en salladsgurka som ska skördas när den är 15 cm. Den heter Muncher och är en modernare variant av Beit Alpha, en klassisk gurksort från Mellanöstern. Den lär ha sitt ursprung på kibbutzen Beit Alpha i norra Israel. Den här gurkan äter vi färsk och i tzatziki.

Men jag odlar även en inläggningsgurka eftersom vi gärna sparar några stycken till vintern. Den heter helt enkelt Homemade Pickles Cucumber och kommer härifrån.

Sallaten är definitivt ätfärdig och skördar man ”rätt” så har man sallat ända till frosten. Här har dock ett helt samhälle med grönsaksflylarver flyttat in så jag har har mina mordiska stunder. Dessutom får man skölja bladen lite extra innan de äts. Detta är en bland-plock-sallat från Runåbergs.

Första tomaten är skördad! Tigrella vann. En vacker randig sak som inte betraktas som någon smaksensation fast vi tycker att den är god, särskilt om man jämför med köptetomater.

Jag har skrivit om gräslök förr men gör det gärna igen. Gräslök kan ge tre eller fler skördar på en säsong. Det är bara att klippa den jäms fotknölarna, vattna och vänta på nytt. Skörda gärna vid torr väderlek. Hacka, lägg i burk och frys in. Då är det bara att skaka ut önskad mängd vid matlagningen.

Avdelningen nästan klara grönsaker kommer här. Zucchinin kan visserligen skördas redan nu men jag väntar gärna en vecka till. Kom ihåg att blommorna är riktiga delikatesser! Bondbönorna behöver också mer tid. Det är svårt att se när de är klara men om man klämmer på dem får man besked. Svampiga och mjuka betyder omogna. Det ska vara hårda och ge lite motstånd, då är de klara.

Kål går att äta och skörda i alla stadier men ibland vill jag vänta tills de utvecklar huvuden och då gäller det att motarbeta alla skadedjur, vattna och gödsla för detta är krävande grödor.

Zuccini Fiorentino heter sorten.
Nästan färdiga bondbönor. Express heter min favoritsort.
Vitkål som precis har börjat knyta sig.
Savoykålen är i samma stadium.

Nu börjar trädgården anta den där underbara formen. Höga saker har börjat nå sin höjd, blommor har slagit ut och det är en blandad grönska i olika stadier.

Framifrån: piplök, bondbönor, morotsblommor (fröodling), och luktärt.
Snart skördeklar vitlök med sina ”ormlökar”.
Skördefat. Här syns koriander, sockerärt, luktärt, rädisor, lök, vaxbönor, basilika, gurka och rucola.

Det här med sensommarsådd har återigen visat sig vara Da Shit. Det måste jag skriva mer om. Rädisorna i bilden ovan är ett exempel på det. Jag tror faktiskt att det bara är tre veckor sedan jag sådde dem. Men jag måste också skriva om den totala avsaknaden av rotsaker; i år blev det varken morot, palsternacka eller rödbeta. Och förra årets purjosuccé upprepar sig verkligen inte. Ups and Downs in the Garden.

Förresten! Sparrisen är i jorden. Vi gjorde ett ryck och fixade i ordning den gamla sparrisbädden och planterade de stackars plantorna. Håll tummarna.

På återhörande!

Ivan Chai

Idag har jag lovat att publicera ett recept och det ska jag hålla. Jag beskrev det som ett gröna-vågen-recept, och det kanske man kan tycka, men jag vill hellre beskriva det som ett recept för oss som tar omställningen på allvar.

Ibland kan man göra en historia kort men jag tänkte redovisa den långa versionen. I början av mitt omställarliv, långt innan jag kände till begreppet, så gick jag på en föreläsning med Johanna Björklund, lektor på Örebro Universitet. Hennes forskning har fokus på hållbar mat och den som vill ha en utförlig beskrivning läser nedanstående kursiva text:

Johanna Björklunds forskning har fokus på hållbar mat. Den har en tvärvetenskaplig ansats med syfte att bidra till kunskap för en hållbar samhällsförändring.  Hon har arbetat i båda ändarna av livsmedelssystemet, med systemansats för att studera och utveckla hållbara sätt att producera livsmedel i deltagardrivna forskningsprojekt och som följeforskare i utvecklingsprojekt kring miljö- och klimatanpassning av mat i offentliga storkök.  Hon har arbetat med deltagardrivna forsknings- och utvecklingsprojekt som har haft fokus på frågor kring hållbar klimatsmart odling, biologisk mångfald på gårdsnivå, ekologisk vallfrö- och ekologisk tomatodling och utveckling av svensk agroforestry. Andra forskningsprojekt  handlar om lokala distributionsnät som en drivkraft för ökad hållbarhet i lantbruket, och utvärdering av hållbart jordbruk baserade på lokala ekosystemtjänster i olika delar av världen.

Citatet kommer härifrån.

Johanna pysslar helt enkelt med sådant som får mig att spinna.

Här finns en intervju med Johanna.

Och här finns en liten film.

Under föreläsningen, som hölls för riktigt många år sedan, berättade Johanna att vi bör välja mer lokalproducerad mat, alltså sådant som inte transporteras så långt, för klimatets skull. Om vi trots allt vill äta mat som har transporterats långväga så bör vi välja det som väger lite eller sådant som räcker väldigt länge.

Bra exempel på detta är te och kryddor.

Jag tyckte att Johanna hade en väldigt bra poäng, det var till exempel då som jag började att byta ut mitt ris mot inhemska spannmål.

Dagens recept är dock ett te. Det är klart att man kan göra gott te på mycket som växer i trädgården; mynta, svarta vinbär, nypon, hallon, johannesört och nässlor och det blir ofta gott, karaktärsfullt och smakrikt te på dessa örter. Men dagens tips liknar mer klassist te än något jag har smakat förut.

Ivan Chai görs på Mjölke, en av de vanligaste vilda blommorna i Sverige. Många kallar den Rallarros eller Mjölkört men det egentliga namnet är Mjölke (Chamaenerion angustifolium).

Jag har läst flera olika recept på detta te men de har alltid känts lite för krångliga eller ointressanta tills jag hittade Surtantens, Jenny Neikells, recept (hon finns på Facebook som Surtantens syrade).

Repa de gröna bladen av mjölke. Krama och rulla bladen mellan handflatorna så att fibrerna knäcks och växtsaften börjar titta fram. Packa bladen HÅRT i en plastpåse och sug ur luften. Förslut med påsklämma.

Bladen ska nu fermentera. Låt påsen ligga varmt och mörkt i 3-7 dagar, till exempel i skåpet ovanför kylskåpet. Påsen kan svälla upp under tiden, det är koldioxid som bildas. Om du öppnar påsen ska det lukta ensilage och lite fruktigt. Efter 3-7 dagar avbryter du fermenteringen och sprider ut innehållet för att torka. Använd en bricka och låt bladen bli knastertorra. (Om det bildas något vitt på bladen så är det jäst, inte mögel.)

Den kompakta och lite klibbiga bladbollen efter 4 dygns fermentering.
Bladen är utspridda på en torkolla. Otroligt angenäm och fruktig doft!

Förvara det färdiga teet mörkt och torrt. Brygg som vanligt te.

För att få lite mer karaktär på mitt te, både smak och färg, så valde jag att plocka blommorna från mjölken och torka dem vid sidan om. Jag har gjort saft på dessa tidigare, vilket blev gott men ingen sensation, så jag vet att de är ätliga och angenäma.

Blommor av mjölke.

Ivan Chai går att smaksätta som man vill. Mynta eller hallonblad är nog min favorit.

Det har gått alldeles för kort tid för att jag ska kunna utvärdera detta till fullo men om Mjölke/Ivan Chai kan ersätta mitt vanliga te, eller en del av mitt vanliga te, så är det ett steg på vägen mot självhushållning och en viktig del i omställningsprocessen.

Läs mer om Ivan Chai här. 

Redovisning

Jag lovade en massa saker i förra inlägget så idag känns det som ett redovisningsinlägg. Det var främst tre saker som utlovades: potatisskörd, sensommarsådd och vattentunnornas nya seriekoppling.

Jag tycker att det går trögt i år. Det kommer upp minnen på sociala medier som vittnar om att jag har skördat bär och grönsaker tidigare förr om åren. Men det är inte mycket  man kan göra åt den saken. Bara gilla läget.

Över till redovisningen.

Jag skördade min på pappret tidigaste potatis, Zoe, en vacker knöl som är röd både på in- och utsidan. Den tillreddes på kanariskt vis med massor av salt och tog slut på några sekunder. Typ. Tog jag något foto? Nej. Jag konstaterade dock att den inte var färdigväxt så nu dröjer det innan jag skördar nästa gång.

Recept på kanarisk potatis är lätt att googla.

De senaste åren har jag medvetet skjutit på vissa sådder. Att så rättika, rädisa, majrova och vissa andra saker i april-maj ger alldeles för dåligt resultat, särskilt om våren är varm och fin.

Många gånger handlar det om ljuset. När nätterna är så ljusa som hos oss så går grönsakerna i blom och/eller stocklöper. En rädisa blir bara en stenhård liten oaptitlig knöl med väldigt mycket blast, stjälk och blommor.  Växter kan även reagera med blomning och stocklöpning av andra orsaker, torka till exempel. Växten känner att den håller på att dö och gör allt för att reproducera sig, alltså gå i blom.

Så. Jag har sått spenat, rädisa, portlak, dill, rättika, sockerärt, sallat, majrova, broccoli-rybs och rucola. Det blir nog mer spenat när plats finns och lite mer färsk koriander vill vi ha.

Det är första gången jag gör min sensommarsådd så här tidigt. Oftast har det skett i slutet av juli. Det kan innebära att jag misslyckas men vissa grönsaker kommer att må bra av det. Sockerärten till exempel. Samtidigt som vi skördar för fullt av den som såddes i maj så sätter jag nya fröer. För majplantorna kommer att sluta producera och då är det gött med en ny omgång. När jag satte sockerärt i slutet av juli så har det inte hunnit bli någon skörd.

Om jag misslyckas med resten så får det bli en lärdom.

Spenat, majrova, rädisa och sallaten Cerbiatta som ska tåla ner till fem minusgrader. Detta såddes här om dagen. Men 30 grader, som det är nu, och små späda blad är ingen bra kombo så nu gäller det att vattna, vattna, vattna…
Sockerärten Norli såddes i en stor kruka.
Kanske att jag överdrev när jag sådde så här mycket rättika, alla kommer ju att vara skördeklara samtidigt. Ullen håller fukten i bädden.
Rucola har en tendens att gå i blom och då slutar den att producera peppriga blad. Men en sensommarsådd kan göra skillnad. Lite mörkare nätter brukar ha en annan effekt. Trots att jag har perenn rucola så är det för lite, jag skrev om det i förra inlägget, jag vill ha mer!
Vårsådd dill ger också skörd men sensommarsådd av dill ger en helt fantastiskt skörd, det är min erfarenhet.
Jag köpte en fröpåse i Japan utan att veta exakt vad den innehöll. Nej, man får inte köpa fröer utomlands, jag är medveten om det. Både fröer, bladform och smak vittnade om spenat men som med så många andra asiatiska bladväxter, typ komatsuna, mizuna etc. så är den otroligt snabb och rikgivande.
Det var inte skitlätt att shoppa i Japan…

Apropå Japan; just nu är det asienvarmt i Getingedalen, ja i nästan hela Sverige har jag förstått. Det är ingen bra tid att så på, här kämpar vi istället för fullt med att hålla liv i det som finns. Därför var det bra att vi fick ordning på seriekopplingen av våra vattentunnor!

Vi har 12 tunnor som rymmer nästan 200 liter vardera. Sex står nedanför altanen. Vi har frågat runt och hittade en firma som sålde billigt. Man måste så klart kolla vad det har varit i dem och att de verkligen går att göra rent.
Och ytterligare sex står bakom car porten. Till detta kommer två kubiktankar och ytterligare en tunna så nu börjar vi känna oss trygga när det blir torka. 2018 hade vi så klart inte klarat oss, det gjorde nästan ingen, men en vecka utan regn ska funka. Tack och lov har den här sommaren inneburit några rejäla skurar med jämna mellanrum. Det både vattnar och fyller tunnorna.

 

Inte vacker men otroligt bra. Den här har dessutom flyttats sedan bilden togs så nu står den på en mindre iögonfallande plats.

Kopplingarna mellan tunnorna köptes på Clas Ohlson. Här hittar du dem.

Slang går så klart att köpa på många ställen men vi ville ha en ganska stor diameter men inte mer än ett par meter och i Örebro finns Hydroscand på Aspholmen, där kan man köpa slang på metervara.

Nästa vecka blir det ett recept med hög självhushållningsgrad och mycket gröna-vågen-känsla. Drick, bada och vattna mycket så hörs vi!

Att skörda i juli

Getingedalen och jag har en sak gemensamt; vi är lite långsamma. Getingedalen kan inte rå för det, det ligger där det ligger och här kommer våren lite senare, det är lite kallare och här råder andra förutsättningar. Jag har blivit långsammare med åren, orsakerna är både medvetna och ofrivilliga. Jag har dock inga problem med det.

Så när andra skördar både gurkor och sallat så kan vi bara titta på och önska Bon Appétit för här är vi inte i närheten av någon gurkskörd än.

Detta är inget problem för mig, i slutet av säsongen är vi ikapp och äter gurka till både frukost, middag och kvällsmat.

Men. Vi kan skörda annat. Vissa saker har vi redan skördat färdigt och det är de perenna grönsakernas förtjänst.

Piplöken är ett sådant exempel. Den kommer tidigt och förser oss med milda löktoner i både varm och kall mat. Nu har den börjat bli träig och trist och skänker mest fröjd för ögat och insekterna.

Flädern blommar som bäst nu i början av juli. Vi passar på att lägga upp ett litet lager av saft och sirap, det är så flädern kommer till användning hos oss. Fläderpannkaka är en exklusiv rätt som passar väldigt bra ihop med jordgubbar och som man kan passa på att unna sig när blommorna är som vackrast.

Jag gillar nedanstående recept eftersom jag kan använda hemodlad rabarber istället för köpt citron. Citronsyra är en suspekt produkt, jag byter ut det mot vinsyra, 20 g räcker.

Flädersirap har jag skrivit om här.

Ett år gjorde jag fläderkapris på bären. Skitjobbigt, det kommer jag aldrig att göra om. Fast det blev gott!

Perenn rucola/sandsenap! Hur bra som helst! Kommer tidigt och är trögblommande. Den går alltid i blom men inte lika tidigt och kraftfullt som ettårig rucola.

Det blir både sallad och smörgåspålägg av rucolan.

Apropå perenner; många örter är ju fleråriga och kan också skördas nu i juli. På bilden syns malva, salvia, kvanne och kärleksört.

En ettårig ört som vi gärna konsumerar i Getingedalen är bladkoriander. En del lyckas få flera skördar på samma sådd, det har aldrig jag fått. Däremot så är den lättodlad och snabb så jag sår ny koriander snart för att ha färska blad hela sommaren.

Persiljan än tvåårig så jag lever gott på förra årets sådd. Nu går den i blom (undrar om jag ska försöka ta egna fröer?) men jag har också kompletteringssått med köpt frö för att få snurr på produktionen.

Basilikan är också ettårig men där har jag lärt mig att skörda ”rätt” så att jag kan få skörd på samma plantor hela sommaren. Basilika är känslig för både kyla och vind så den odlas i växthuset, under tomaterna.

Vi har ungefär 20 jordgubbsplantor. Det ger aldrig tillräckligt mycket skörd för att kunna koka sylt eller saft men det är så otroligt gott att kunna hämta en handfull solvarma jordgubbar till frukosten. Det är ganska mycket jobb med jordgubbar så jag tror inte att jag vill utöka odlingen. Var tredje år ger plantorna dålig skörd och jag måste alltid skydda bären från fåglar.

Vi har tre buskar blåbärstry. Det var min sambo som önskade sig dessa, jag är nöjd med blåbären i skogen. Det tog några år för buskarna att växa till sig men nu ger de ganska mycket bär. Tre buskar räcker dock inte till mer än direktkonsumtion till frukost men det är gott.

Tillbaka till avdelningen fleråriga örter: dragon, lavendel och libbsticka kan jag skörda hur mycket jag vill… om jag vill. Alltså dessa är jättebra att ha men man använder väldigt lite. Fina är de hur som helst.

Av de ettåriga grönsakerna kan vi skörda snabba sockerärter. Sorten Norli är min favorit.

Potatis kan vi nog också skörda men jag har inte gjort det än. Jag ger mig själv i uppdrag att göra det till nästa inlägg. Det är hög tid för en sensommarsådd! Det kommer jag också skriva om nästa gång. Och hur går det med juli-projekten? Jo vattentunnorna är seriekopplade och redo för skyfall. Redovisning nästa vecka.

Ut och skörda med er nu!

Juli

Slutet av juni innebar småpyssel, stödgödsling och jakt på skadedjur. Jag har mer åkersniglar än vanligt i år. Supersmå, grå och slemmiga as som kan förgöra en planta om de är tillräckligt många.

Jag är inte särskilt äckelmagad så jag går ut sent på kvällen med pannlampa och klämmer ihjäl dem med fingrarna. Kvällen är bäst, då är det fuktigt och svalt och då kryper sniglarna fram.

När sniglar har tuggat på rosenbönans blad. Plantan kommer att klara sig, den är så pass stor, men när de är mindre så överlever de inte en natt med hungriga sniglar.

Samtidigt strösslar jag Ferramol på lämpliga ställen och tillsammans med dödandet funkar detta rätt så effektivt. Men åkersniglarna är fler än vanligt och det krävs verkligen daglig koll så det tar lite tid.

Ferramol

Men mina odlingar är mina bäbisar så jag tycker att det är värt det.

Jag kan komma på mig själv på kvällen att jag inte har gjort annat än skrotat runt i trädgården under dagen. Pillat lite här, grejat lite där, flyttat på något, vattnat lite och klippt bort något dött.

Det är höjden av hemester enligt mig.

Juli kommer att innebära mer dödande, mer skrota-runtande men förhoppningsvis även massor av skörd. Förutom det ska vi fixa följande:

Hela sparrisbädden ska få en nystart. Jag har dragit upp nya plantor från frö som verkligen skulle behöva planteras om. Men vi ska preparera bädden ordentligt först. Och alla prydnadsväxter ska flyttas. Den nya platsen är färdig så det är bara att välja ut och gräva upp de mest värdefulla blommorna.

Sparrisplantor som är väldigt sugna på att flytta.
Den här pionen ska definitivt få nytt och fräscht boende. Skalbaggen får gärna följa med.
Purpurkragen vill vi gärna ha på närmare håll. Ska flyttas!
Den mörka stjärnflockan vill vi absolut ha i vår närhet. Flyttas!

Vi håller också på att utöka antalet vattentunnor och dessa ska seriekopplas med ett fiffigt system. (Det gamla systemet med elrör och silikon är old school, se bild nedan.) Men för att fixa en grej så krävdes det att minst fem andra grejer fixades innan. Under tiden vi väntade på beställda delar så föll det tusentals liter regn som gick förlorade. Det är så vi ser på regn efter den torra sommaren 2018.

Just nu är det ganska torrt och vi är helt beroende av uppsamlat regn. Våra odlingar är alldeles för stora för att vattna med brunnsvatten även om vår brunn aldrig har sinat. Det känns helt galet att vattna med dricksvatten som har pumpats med en elektrisk motor när det går att vattna med regnvatten.

Lycka! Snart har vi ännu fler tunnor att samla regn i!

Vi gör något på hönshuset varje dag. Nej vi är inte i närheten av några höns än men vi hoppas att det händer under 2021 åtminstone. Vårt hönshus är långt ifrån något fuskbygge. Nej här är det stabilt, snyggt och välutrustat. Ventilation, golvvärme, klinkers, golvbrunn, sedumtak och belysning med skymningsrelä. Någon passar på att testa nya grejer i samband med detta bygge. Alla skarvar inomhus är fyllda med latex (villaägarens bästa vän) och snart ska det målas. Inte med någon billig plastfärg så klart, här blir det oljebaserat och miljövänligt. Men ändå avtorkbart och hygieniskt.

Därefter kommer hönsgården som ska nätas både under jord och mot himlen så att varken räv eller hök kan ta våra hönor.

Hönshus in the making.

Som sagt, vi är inte i mål och inget lämnas åt slumpen. Men när hönorna väl flyttar hit är det risk för att den här bloggen kommer att byta fokus.

Vi kommer inte att ha sysselsättningsproblem i juli. Heller.

Jag skrev inget om skörden! Nästa inlägg måste bli ett skördeinlägg! Vad har juli att erbjuda?