Gröna inspirationskällor

Det vimlar av inspiratörer där ute. Och inspirationskällor. Jag kan nästan bli lite yr av alla spännande idéer och ibland gör folk lite olika och då vet jag varken ut eller in.

För det mesta gör dock folk ganska lika och vad som avgör vilka jag väljer att lita på kan vara helt ogrundat, magkänslan styr mig. Eller också har jag hittat inspirationskällan via någon som jag känner förtroende för och då brukar det innebära en viss kvalitetssäkring.

Den nya sortens odlare, som struntar i vad det står på fröpåsarna, som har ett långsiktigt och hållbart perspektiv och som väljer bort vissa leverantörer av ideologiska skäl, dem lyssnar jag förstås extra mycket på.

Nu tänkte jag bjussa på några värdefulla inspirationskällor, både text, ljud och fysiska möten. Vi kör enligt alla-goda-ting-är-tre-principen så blir det varken för mycket eller för lite.

TREVLIGT ATT LYSSNA PÅ

Odla med P1: På måndag den 3 april är det säsongsstart för denna långkörare i radion. Klockan 10.35 på måndagar sänds programmet men det är lätt att lyssna när man vill via play. Här får man inte bara reportage och råd om grönsaksodling utan programmet speglar hela trädgården men det är ändå något behagligt och knasigt med radioodling. De har förstås en egen sida på Facebook också.

Gustav och Maj-Lis. (Maj-Lis intervjuas i Odlarna, avsnitt 18.)

Podcasten Odlarna: Podcasts är ett riktigt bra forum. Här kan vem som helst göra ”radioprogram” om vad som helst för lyssnare med smala specialintressen. Jag har hittat Odlarna som har hunnit göra 44 avsnitt med lika många djupintervjuer med riktigt nördiga odlare. En del program är hyperintressanta och en del har jag blivit glatt överraskad av. Den senaste som fick mig att höja på ögonbrynen var Niklas Karlsson i avsnitt 43. Det började som en gäspning men avslutades med ståpäls. När någon nämner Fortier, markpackning och No Dig inom loppet av fem minuter så är jag såld.

Podcasten Två Odlare Emellan: Det här är odlarnas lilla svarta just nu. De två hetaste grönsaksodlarna i Sverige går ihop och gör en podcast tillsammans. Kan det bli högre intresseflagga än så? Nej jag tror inte det. Jag missar inte ett enda avsnitt och det har hänt att jag har lyssnat två gånger på vissa. (Johannes hörs i Odlarna avsnitt 8 och Sara i avsnitt 29.)

 

BÖCKER VÄRDA ATT LÄSA

Handbok för köksträdgården av Lena Israelsson. Det går inte att komma ifrån denna bibel för grönsaksodlare. Den återkommer som förstahandsvalet på många odlares topplistor och jag instämmer. Detta var en av de obligatoriska böckerna i kursen jag gick förra året. Lena har även skrivit andra värdefulla böcker och en som ligger högt på min önskelista är Odla året om. (Lena intervjuas i Odlarna, avsnitt 2.)

 

Gödsel av Tina Råman. Om man har något som helst intresse för hållbarhet, miljö och självförsörjning så är man nog också intresserad av att göra eller samla sin egen gödning. Den här boken är komplett. Den ger en lättsam och tydlig redogörelse för vilka alternativ som finns och hur de ska användas. Grym bok. (Tina intervjuas i Odlarna, avsnitt 32.)

Bild lånad från Sveriges Radio.

 

Permakulturboken av Ylva och Johan Arvidsson. Det här är en chansning för boken finns inte än. Däremot så saknas det litteratur om Permakultur på svenska och detta kommer att bli den första. Om allt går vägen så finns boken i handeln i maj. De permakulturella principerna borde vara grunden i alla odlares tillvägagångssätt. De går ut på att man följer naturens växtmodell och väljer så enkla metoder och så miljövänliga val som möjligt. Jag har redan bokat mitt exemplar.

HEMSIDOR & BLOGGAR SOM BERIKAR

Om podcasten är amatörens chans till att sända radio så är bloggen den glada skribentens möjlighet att få bli publicerad. Därmed inte sagt att poddar eller bloggar håller sämre kvalitet än radio, tidskrifter och böcker, nej tvärtom kan det vara mycket bättre många gånger.

Här skulle jag kunna välja tre självklara storbloggare (Skillnadens Trädgård, Farbror Grön och Bondjäntan) men istället tänker jag presentera några alternativ som borde få mer uppmärksamhet.

Gröna Rader: Här samsas artiklar och rapporter med tabeller och bloggtips. En bra samlingsblogg som växer för varje gång jag besöker den. Här hittar man till exempel hela Nils Åkerstedts Boken om Marktäckning. Det är generöst!

GjordNära Tunnelväxthus: Att odla i tunnelväxthus verkar vara Da Shit just nu men jag ser inte varför detta skulle vara en övergående trend, det finns inga anledningar att odla mindre, bara att odla mer, och då behövs vissa hjälpmedel. Det går att beställa rätt så billiga tunnelväxthus på till exempel eBay men de brukar vara av sämre kvalitet så därför vill jag varmt rekommendera våra lokala återförsäljare i Blixterboda. De har tagit tunnelväxthuset till en ny nivå och nu snackar vi dessutom kvalitet. Gänget kommer att finnas på mässan Nordiska Trädgårdar 6-9 april för den som åker dit.

 

Odlings-TV: Här samlas både kortare och längre videoklipp med odlingstema. Det är bara att välja och vraka och låta intresset styra. Arkivet börjar bli riktigt stort och ibland är det bara en film som kan ge den perfekta instruktionen. Vad menas egentligen med att grepa och hur viker man sina egna fröpåsar? Just nu följer jag en serie som heter Chiliskolan och hittills har det gjorts 21 avsnitt av denna. Mina kunskaper om chiliodling har ökat med flera kilo i år och det ser man faktiskt på mina plantor också. Har aldrig haft så ståtlig chili!

 

MÖTEN IRL FÖR DEN MODIGE

Örebro Trädgårdsfest går av stapeln den 20 maj och årets upplaga ser ut att hålla högre kvalitet än förra årets. Betydligt fler utställare och föreläsare av värde. Bland annat kommer ovan nämnda Sara Bäckmo dit och för att få höra henne live så bör man köpa en biljett för 100 kr. Den inhandlas på Rosengren Skafferi på Länsmuseet. Dagen därpå, den 21 maj, är det Karlslunds Trädgårdsdag vilket brukar vara ett riktigt fint arrangemang i vacker miljö.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund: I södra Dalarna i närheten av Hofors ligger Stjärnsund och där finns ett centrum för permakultur, skogsträdgårdsodling och mångfaldsträdgårdar. Det är samma personer som ligger bakom Fleråriga Grönsaker, en bok som hade kunnat ingå under rubriken BÖCKER VÄRDA ATT LÄSA. I sommar erbjuder de guidade turer med lunch och jag har bokat in mig den 16 juli. Jag tror att en vandring genom deras projekt kan vara mycket lärorikt. På gränsen till yrselframkallande.

Boken från Stjärnsund.

Odlarföreläsning i Getingedalen: Japp! Här gör jag ödmjukt reklam för mig själv. Jag tror nämligen att det blir årets bästa föreläsning för den som vill utveckla sitt grönsaksodlande, lära sig mer om jord, gödsel och vitsen med att täcka sina bäddar. Och en himla massa annat. Fika ingår så klart och vi kommer att hållas utomhus i möjligaste mån. Datum: 23 april kl. 10-13. Pris: 300 kr. Anmäl dig till [email protected]

Från min hemsida.

Idag hade jag lovat att berätta mer om Gourmetgarage, en nätbutik med fröer som jag har handlat från för första gången.

Det är stört omöjligt att låta bli att handla ytterligare en fröpåse när man från flera håll hör om en specifik gröda, hur lättodlad den är, hur gott den smakar och hur enkel den är att lagra.

Därför blev det ett litet kompletterande inköp från Gourmetgarage och det var inte sista gången! Snabb leverans, tilltalande fröpåsar och vackert paket. Inte för att det har någon som helst betydelse i slutänden men är man lättlurad och estet så är man. Att Gourmetgarage får väldigt positiva omdömen i media gör inte saken sämre. Hög grobarhet på fröerna, kvalitetsplantor och goda smaker.

Alltså fröpåsar som kommer i rött silke med vita prickar… det kan bara bli goda grönsaker!

Vad köpte jag då?

Jo, en tomatsort som både Stefan Sundström och Gustav Mandelmann håller som sin favorit; Brandywine. Då handlar det bara om smak, inga andra egenskaper. Därför köpte jag frön till denna. När jag botaniserade på deras hemsida så hittade jag en annan tomatsort som hette Ponderosa och det finns en lokal koppling till det namnet så jag kände att jag ville odla Ponderosatomater. Smaken vet jag inget om men den ska ha fina lagringsegenskaper. Till sist slog jag till på Farbror Gröns favorcitzucchini Romanesco. Av alla zucchinis han har provat så var denna den allra godaste. Den måste jag bara prova.

Får man göra en tavla av en fröpåse? Ja det får man!

I nästa inlägg blir det helt enkelt en lägesrapport från Getingedalens Gröna. Jorden är mjuk, temperaturen är skön och förkultiveringen har gått in i sin tredje fas.

Att odla sina egna grönsaker är som att trycka sina egna pengar.

Kom på min föreläsning!

Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.

Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.

Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.

Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro

Datum: Söndag 23 april 2017

Tid: 10-13

Anmälan och frågor: Maila [email protected]

Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?

Pris: 300 kr. Fika ingår!

Läs mer här.

Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.

Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.

Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!

Fortsättning följer.

Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.

Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.

Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.

Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.

De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.

DÅ SKA MAN VÄNTA.

Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.

Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:

”ge fan i att så gurka i februari!”

Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.

Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!

Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!

Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.

En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.

Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.

Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.

Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.

Någon har inte gått kursen.

I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.

Mangolden är en tuffing, växer intill snön.

Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.

Välkommen upp!

Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.

47

Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.

Getingedalens Gröna blir grönare.

Allt som man inte behöver men köper ändå

Det finns så många olika sätt att odla på och egentligen är det få som är fel. Det beror ju på vad man har för målsättning och syfte med sitt odlande.

Det fanns en tid då jag tyckte att förkultiveringen var ful och skrymmande. Det stod krukor i halva huset, matbordet var ständigt ockuperat av brickor, plantor, miniväxthus och otäck extrabelysning. Då köpte jag lite snyggare saker för att stå ut. Lite zinkkärl och sånt som jag kunde leva med.

Nu är det andra bullar. När självförsörjning blev en målsättning och permakulturen blev en del av mitt liv så fick odlandet andra värden och jag ser inte längre fula krukor, jag ser hållbarhet och ekonomi. Jag har dessutom flyttat ner förodlingen i verkstan för att göra det till en del av det dagliga arbetet.

Apropå permakulturen så nämner jag denna kortfattat i artikeln som publicerades i NAs Bostadspuls i lördags. Jag känner att presentationen inte blev riktigt rättvis så jag ska skriva mer om permakultur framöver.

Reportaget från Bostadspuls i lördags, 4 mars.

Om självförsörjning är ett mål så gäller det på många fronter. Det handlar inte bara om det ätbara som kommer ur jorden utan det handlar om allt runtomkring också. Krukor, fröer, vatten, gödning och jord. Den som spar hon har. Det jag inte kan vara självförsörjande på försöker jag att skaffa så billigt och begagnat som möjligt.

Så här pass självförsörjande är jag under förkultiveringen:

Krukor

Jag sparar alla krukor jag får. Jag sparar även allt som kan funka som krukor. Fyrkantiga krukor är bäst för rötterna. I en rund kruka kan du får rotsnurr om du är ouppmärksam och det kan vara svårt att få rötterna att sluta snurra efter omplantering. Då måste man rafsa lite i rotsystemet vilket kan göra mer skada än nytta. I en fyrkantig kruka händer inte detta.

Penséer, hyacinter och lite annat kommer ofta i fyrkantig kruka, dessa sparar jag alltid. Avklippta mjölk- och filkartonger är perfekta krukor. De är vattentäta, går att klippa i valfri höjd och man kan välja om de ska ha dräneringshål eller inte. (Med en kontrollerad vattning behöver man inte alltid ha dräneringshål i botten.)

Även crème fraiche-burkar och andra byttor från mataffären kan funka utmärkt som krukor att förodla i.

Den här bilden hade jag med även förra veckan men den visar så många olika saker. Bland annat mina återvunna hyacintkrukor.
Den perfekta krukan. Med avklippta hörn blir det bra dränering.

För ett par år sedan gjorde jag krukor av tidningspapper men det funkade så där. Jorden torkade väldigt snabbt och man fick vattna flera gånger om dagen. Liknande krukor är de som är gjorda av toalett- och hushållspappersrullar. En fördel är att papperskrukor förmultnar i jorden.

Tidningspapperskrukor anno 2015. Those where the days.

Brickor

Eftersom dränerade krukor är att föredra så måste ju dessa stå på något som samlar upp överskottsvatten. Det finns snygga zinktråg i handeln men det finns också för ändamålet avsedda av plast. Praktiskt men fult. Och lite för dyra. Min metod är att köpa skomattor på till exempel JULA, IKEA eller Biltema. Brukar aldrig kosta mer än 29 kronor och på JULA är det ofta rea, 19 kronor kostade de senast. Tålig plast och bra färg. Svart funkar nästan överallt.

Foto från JULAs hemsida.

En annan metod är att köpa begagnade brickor på Myrorna eller Erikshjälpen. Det gör jag om jag hittar sådana.

Växthus/lock/kruka

En pryl som man får med sig hem från mataffären är genomskinliga plasttråg. En del har till och med lock. Plommon, körsbärstomater och bladgrönt kommer ofta i en tunn och transparent box och denna ska man spara!

För tredje gången lägger jag nu ut samma bild:

Till höger ser man ett genomskinligt lock som skapar idealisk kondens och värme. Det är en gammal fruktlåda från ICA.

Trågen är också bra att bredså i. Det gör både Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck. Två av mina gurus.

Här har jag använt en sådan låda som uppsamlingskärl. Till höger syns ett helt miniväxthus med både topp och botten. Lite jord, några frön, en skvätt vatten och vips har man skapat sig en perfekt miljö för förkultivering av allt möjligt. När fröna gror så viker man bort locket, både för att de ska få fritt utrymme att växa och för att de vill ha det lite svalare efter uppkomst.

Extraljus

Det är svårt att börja förodla i februari utan extraljus. Plantorna blir väldigt långa, sköra och taniga vid den tiden på året.

Förr trodde man att det var nödvändigt med dyra speciallampor med den perfekta kombinationen av varmt och kallt ljus, blåa och röda toner och en massa lumen och lux och gud vet vad.

Nu vet man bättre. Vanliga hederliga lysrör av modell T5 duger gott. Och lysrörsarmaturer är skitbilligt på Erikshjälpen och sådana ställen. Lysrör finns på Biltema. Det får inte bli för varmt, det är väl det enda man ska tänka på.

Jag har riggat upp min begagnade armatur på två hinkar och när växterna växer så stoppar jag väl in några böcker under hinkarna. Det måste vara ett avstånd på 10-20 cm mellan lysrör och plantor för att de inte ska brännas. Är avståndet längre så har du ingen större nytta av ljuset. Om lysröret sitter fast i taket så får man väl lyfta upp plantorna mot ljuset istället.

Jag ser STOR skillnad på årets förodling mot alla andra år. Lysrör är Da Shit.

Gödsel

Om jag hade varit förutseende så hade jag haft torkade buketter med nässlor redo att koka te på. Detta beskriver Annika Christensen på ett enkelt sätt i sin blogg. Det hade varit ett utomordentligt gödningsmedel till småplantorna. Om jag vill så kan jag göra guldvatten men jag har ingen lust att skvalpa runt med urin inomhus. Jag har precis kommit över tröskeln till att använda det ohämmat utomhus.

Därför har jag köpt en flaska organisk gödning. Inte ett dugg självförsörjande.

 

Jord

Här har jag också slarvat. Om jag hade varit förutseende så hade jag tagit undan en säck med jord från någon odlingsbädd i höstas innan allt frös. Note to self. Därför köpte jag onödigt dyr såsord från Änglamark och sedan omplanteringsjord från Hasselfors. Skärpning.

 

Vatten

Man kan tycka att det känns löjligt att skriva om vatten men vattenbristen är stor i landet och i Örebro är det riktigt illa. Jag har skrivit om det förr men jag gör det igen; det bär mig emot att vattna med brunnsvatten. Jag samlar så mycket regnvatten jag bara kan och inför kommande säsong har jag skaffat ytterligare två stora kärl att samla detta i. Nu har jag massor av snö och den smälter snabbt inomhus så vattning är inget bekymmer alls.

I P1s Plånboken gjordes ett intressant reportage om alla onödiga trädgårdsprylar. Jag har länkat till det förr men det är värt att höra igen. Och om man kollar på alla nätbutiker med odling som specialitet så finns det massor av saker som man kan köpa men egentligen inte behöver.

Jordskopor, sådosor, fuktmätare, kryddsaxar, fröpåsar, planteringspinnar – you name it. Vad sägs om att använda nävarna, trädgårdsspaden och den vanliga saxen? Men visst trillar även jag dit i mina svaga stunder. Och visst finns det fiffiga saker att köpa. En jordtermometer skulle det nog kunna bli snart för min del. Hittills har jag använt baktermometern till allt vilket känns lite oaptitligt. Och ett kålnät kan nog vara aktuellt. Så mycket bättre än fiberduk och så mycket enklare än Turex. Permakultur handlar inte bara om självförsörjning, det är samtidigt en modell för att göra saker och ting lite lättare.

Ikväll får jag höra Farbror Grön i Östansjö och det ska bli jättespännande! Mitt nästa inlägg kommer med allra största sannolikhet att handla om detta möte.

Och vintersådden nalkas. Jag hoppas att jag har gjort detta till nästa vecka så att ni kan få en rapport.

Än är det vinter kvar säger mor.

 

Paprika, bloggnyheter och föreläsning

Häpp!

Idag har jag lovat att skriva om paprika så det ska jag göra. Dessutom hade jag förhoppningar om att bloggen skulle ha fått ett nytt namn och utseende till idag och så har skett. Tack för det NA!

Så här ligger det alltså till; i ganska exakt fyra år har jag trädgårdsbloggat för NA tillsammans med mina bloggvänner Ulf, Lena och Titti men nu har de avslutat sitt skrivande och jag är ensam kvar. Det var kul att samarbeta med dem men det känns kul att vara ensam också. Allt har sin tid.

Därför har vinjetten på denna blogg fått en ansiktslyftning och ny underrubrik som känns passande. Ulfs och Tittis inlägg ligger kvar i arkivet vilket känns både självklart och trevligt.

Nya vinjetten.

Getingedalens Gröna, till skillnad från Trädgårdsbloggen, kommer alltså nästan bara att handla om den ätbara trädgården. Om att odla för att äta. Om att odla så ekologiskt som möjligt, om hållbara lösningar i köksträdgården och om totala misslyckanden. Getingedalens Gröna kommer också att ha en förankring i NAs lördagsbilaga Bostadspuls vilket känns rätt. Jag odlar ju hemma på min villatomt så jag hoppas att andra inspireras till att göra samma sak.

En del av paprikaskörden från 2016.

Odla paprika The Getingedalen Way

En av de grönsaker som ingår i mitt standardodlande är paprika. Dels för att det är så enkelt (det får gärna vara enkelt), dels för att det är en av de värst besprutade grödorna i grönsakshyllan i affären. Att köpa ekologisk paprika är ett alternativ men de är ofta ganska dyra.

För mig i zon 5 är växthuset det enda sättet att odla paprika på men där funkar det å andra sidan väldigt bra. De kräver inga jättekrukor, ingen specialjord, klassisk gödning duger och normal vattning är gott nog.

Paprika är dock lite trögstartad. Det är bäst att förkultivera den så redan den 8 februari satte jag mina paprikafröer. Jag sätter flera fröer i samma kruka och är beredd att plantera om skotten ganska snabbt efter att de grott annars trasslar rötterna ihop sig.

Förkultivering av paprika anno 1 mars. Några har grott, andra inte. Analys: en del fröer var äldre, kanske för gamla. En del andra fröer kan vara mild chili och dessa är lite kinkigare. Allt står under lysrörsbelysning 14 timmar/dygn för att inte bli för rangliga. Lock medför mer värme vilket ogrodda fröer gillar. Gamla frukt- och grönsakstråg från mataffären är perfekta lock.
Trögast av alla: frigitellon. Italiens svar på Spaniens padron. Gamla fröer och kanske en chili. Låga odds för denna tyvärr.
Runåbergs är otroligt generösa med information på sin hemsida. Denna tabell lärde jag mig att använda förra året på utbildningen. Här syns aktuella temperaturer och tider för olika frösorter. Paprikafröer kan inte lagras längre än 4-5 år och mina äldsta har nog passerat bäst-före-datum för länge sedan.

Först kommer hjärtbladen men alla blad som kommer därefter kallas karaktärsblad. När plantan har fått två par karaktärsblad brukar jag plantera om dem.

Innan fröna gror vill sådden stå ganska varmt, gärna 20-25 grader, men när de börjar titta upp så vill de stå svalare, typ 15-20 grader. Att åstadkomma detta när fröna gror olika snabbt är lite knepigt (en negativ konsekvens av att sätta flera frön i samma kruka) men man får inte ta allt bokstavligt när man odlar.

Skotten måste få extraljus i början. Det är alldeles för dåligt med naturligt ljus för paprikaplantor nu. De blir väldigt långa, gängliga och sköra utan ljus. Letar febrilt efter solen. Paprikan kan dock planteras djupt när man omskolar den. Nästan hela stjälken kan sättas under jordytan och vips är gängligheten ett minne blott.

Marconi Rosso grodde snabbast. Ett ekologiskt frö från Impecta. Det blir konformade röda frukter av denna.
Strax därefter började Doe Hill och King of the North att gro. Doe Hill är en gul minipaprika från Hudson Valley Seed Library. King of the North är en pålitlig, klassisk och röd frukt från samma ställe.  Jag lägger Vermikulit på toppen av mina förkultiveringar. Det håller jorden jämnt fuktig. Det är en helt naturlig mineral.

Det enda skadedjuret som brukar drabba paprika är löss. Den är faktiskt en riktig lusmagnet. Genom att duscha plantorna regelbundet och vara på sin vakt kan man förhindra angrepp.

Jag äter så mycket paprika som möjligt färsk så klart men det finns en gräns för hur länge den kan lagras i kylskåpet. Då gör jag fyllda paprikor och därefter hackar jag ner resten i bitar och fryser in. Efter frysning så kan den inte användas på samma sätt som färsk paprika men i många andra former. I wokar och grytor och i pestos och röror. En av mina bästa röror med paprika är denna:

Alltså vad är en bit? Jag brukar ta 1/3 paprika ungefär och sedan är det konsistens och smak som avgör om jag tar en bit till. Det här är ett ganska litet recept, gör dubbel sats på en gång! Och vad skiljer egentligen en röra från en pesto?

På onsdag den 8 mars är det föreläsningsdags! Har man bara en gnutta intresse av grönsaksodling så har man förmodligen hört talas om Farbror Grön eller Johannes Wätterbäck som han heter.

Foto från Farbror Gröns hemsida.

Johannes har många års erfarenhet av odling och gör det på flera sätt, i rabatterna runt sitt hyreshus, i pallkragar på ett tak mitt i stan och på landsbygden bland mördarsniglar och kålfjärilar. Farbror Grön bloggar flitigt, har skrivit en populär bok och gör podcasts tillsammans med Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) som heter Två odlare emellan. Den är jättebra.

På Folkets Hus i Östansjö kommer föreläsningen att hållas även om det faktiskt inte står i inbjudan (se bilden).

Från Östansjö Plantskolas hemsida. Jag tar 100% avstånd från det alternativa språket…

Nästa gång tror jag att jag ska skriva om allt man inte behöver köpa men gör det ändå… och håll lite extra koll i bilagan Bostadspuls på lördag 4 mars!

Må det grönska under era lysrör.

Lökar och knölar

De flesta fröerna är inhandlade fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna motstå ytterligare några påsar när tillfälle till handel ges. Det är svårt att besöka en plantskola utan att gå därifrån med någon spännande fröpåse som jag inte visste att jag behövde. För att inte tala om mässorna. Jag kanske ska låta bli att besöka dem över huvud taget. Fast jag har ju aldrig varit på värstingmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö. Att det inte har hänt mig än är obegripligt. Det blir kanske en dagstur i år…

Nordiska Trädgårdar: Någon rosa plastflamingo blir det nog inte men förmodligen några fröpåsar…

Det fanns ju en trädgårdsmässa i Örebro under några år men jag kan nästan förstå varför den inte existerar längre. Ganska medioker och ointressant faktiskt. Det bästa var att jag brukade passa på att köpa årets sättpotatis och sättlök där men nu har jag hittat betydligt bättre alternativ och det är huvudtemat i dagens blogg.

Jag vet inte, jag kanske är sist på bollen, men jag har inte hittat ekologiskt utsäde till potatis och lök förut men i år hittar jag massor! Iallafall i nätbutikerna. Jubel och fanfarer! Varför jag prompt vill ha ekologiskt utsäde kan du läsa om i mitt förra blogginlägg.

Här är några av de nätbutiker där man kan köpa ekologisk sättpotatis:

Klostra. Jag skrev om dem redan förra gången och här kommer de igen!

Kröns. Jag har aldrig handlat av dem förut men de har ett skapligt utbud av ekologisk sättpotatis.

Larsviken. Heja! Flera ekologiska sorter att välja mellan!

Wexthuset. Här har jag handlat förut så jag vet att de levererar men potatis har jag aldrig lagt i inkorgen förr.

Nackdelen med näthandel är ju omaket med att returnera om man inte är nöjd med produkten men jag tycker ändå att fördelarna överväger. Som Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) brukar skriva; att det är skönare att sondera marknaden framför en dator iklädd mysbrallor än att fara runt i olika affärer.

Och så sättlök. Ekologisk förstås. En gång provade jag att så lök från frö. Yeah right. I zon 5 i Kilsbergen lyckades jag bara få minilökar av dessa fröer. Och när jag i efterhand har läst på så verkar det gälla i nästan hela landet. Visserligen kan man använda dessa minisar som sättlökar året därpå men jag odlar inte utsäde, jag odlar mat. Kanske att jag hade kunnat få godkänd storlek på dem om jag hade förkultiverat dem inomhus i februari men det fanns inte på tapeten då.

Man skulle kunna tro att firmorna som som säljer sättpotatis även säljer sättlök men så enkelt är det tydligen inte. Jo i något enstaka fall (vilket kanske kan vara en stor fördel av fraktskäl).

Här kommer en lista på några nätbutiker som säljer ekologisk sättlök:

Klostra. Stor chans att jag blir kund hos dem!

Bellas Lantliv. En helt ny bekantskap för mig!

Nelson Garden. Jag tänkte väl, de som ska vara störst måste ju hålla jämn takt med konkurrenterna.

Jag hittade ett nytt spännande program på TV som jag rekommenderar. Det heter Matens Resa och jag har bara sett första avsnittet än. Det handlade om rödbetor och man fick en riktigt trevlig presentation av denna kraftfulla och multifunktionella rotsak. Några hipsterkockar ger sig ut på landet och hittar en rödbetsodlare med ett permakulturellt hållbarhetstänk. Bland annat använde hon en broadfork vilket var en ny upphetsande bekantskap för mig förra året då jag gick utbildningen. Ett fantastiskt redskap som jag kommer att svetsa ihop själv om det inte finns till försäljning snart.

Som en effektivare och mera ergonomisk grep. Eftersom grävning är sååå mycket 90-tal så kommer ”The Broadfork” att vara framtidens grej. Ännu inte så vanlig i Sverige. Bilden är lånad härifrån.

Sedan åker hipsterkockarna hem och lagar mat på rödbetorna. Oväntad och attraktiv mat. Eller nej, först lagade de lite obligatorisk utomhusmat på rödbetsgården. Sen åkte de hem till sitt minimalistiska kök.

Jag är hooked. Iallafall på avsnitten som handlar om vegetabilier.

I nästa inlägg hoppas jag A) att NA verkligen har fixat det utlovade nya utseendet på bloggen och B) att jag kan berätta mer om mina paprikor som jag sådde den 8 februari.

Peace.

Att köpa frö

Det börjar bli dags att köpa fröer. Om man inte har odlat sina egna förstås men där har jag lite kvar att lära. Den tiden kommer nog.

Jag väljer alltid ekologiska fröer. Lite dyrare men det är få saker som får mig att avvika från den principen. Jag är helt övertygad om att ekologiska val alltid är av godo i det långa loppet.

Ska det verkligen göra någon skillnad, det där lilla, lilla fröet, om det har ekologisk härkomst eller inte? Kanske inte i rödbetan eller purjolöken som växer upp, där har det större betydelse vilken jord eller gödning jag använder, men i sammanhanget där fröet är taget, där gör det skillnad.

Bild lånad från Allt om Trädgård.

Om fröet är ekologiskt så är naturligtvis grödorna, markerna och odlingarna som det kommer från likaså. Att välja ekologiskt kanske inte alltid gör någon skillnad i våra kroppar men det har stor betydelse för jorden där det har växt. Och för dem som arbetar där.

Vi måste vara väldigt rädda om våra jordar. För att sju miljarder människor ska få mat för dagen så gäller det att odlingsytorna är väl omhändertagna.

Så. De ställen där jag framför allt handlar mina fröer är Runåbergs och Lindbloms. Det är svenska firmor med stor kunskap och kvalitet som tar fram frö för svenska förhållanden och de har i stort sett bara/övervägande ekologiska fröer. Dessutom är de små firmor i sammanhanget så jag gynnar gärna dem.

Runåbergs omisskännliga framsida.

Båda firmorna är dessutom generösa med information, både beträffande det aktuella fröet men även om andra saker. Lindbloms säljer också andra praktiska hjälpmedel när man ska förodla, gallra etc.

Impecta är en firma som har vässat till sig och har ett betydligt mera intressant sortiment nuförtiden. Ganska mycket ekologiskt och en högre anpassning till nordiskt klimat. De säljer både eget och importerat frö men allt provodlas på gården i Julita.

Föreningen Sesam jobbar hårt för bevarandet av kulturväxter och sorter som är på väg att försvinna. Genom att bli medlem där kan man få tag på spännande frösorter och lära sig mer om dess ursprung och om fröodling i allmänhet.

Det finns massor av fröfirmor men de ovan nämnda är mina favoriter. Här är några av de övriga som har sin bas i Sverige: Jennys frön & sånt, Klostra, Frökungen, Odla.nu, Allafroer.se, Froer.nu, Wexthuset… you name it! De är oftast inte producenter av frö utan bara återförsäljare så att firman är svensk behöver inte betyda att fröet är detsamma. Dessutom levererar de inte samma kunskap och fakta om sin fröer som mina favoritfirmor.

Skärmdump från Klostras hemsida. Jag kommer att återkomma till Klostra i ett framtida inlägg!

Sen finns det de stora drakarna, till exempel Nelson Garden. Fortfarande ett svenskägt bolag, även om de har spritt sig över norra Europa. Att de samarbetar med Naturskyddsföreningen tar jag som ett gott tecken eftersom den föreningen lobbar hårt för miljöfrågor.

Att tänka lite på varifrån man köper sitt frö kan vara värt mödan. Runåbergs skriver om den stora fröindustrin på sin hemsida:

Allt för mycket av det vi betalar för fröet hamnar i ”fel” fickor. Fröhandeln styrs av multinationell ekonomi, med starka kopplingar till kemi-, läkemedel- och oljebranschen. Maximal lönsamhet står högst på önskelistan.

När jag var på Plantagen här om dagen för att köpa ekologisk växtnäring så såg jag att de hade två hela hyllsektioner med ekologiska fröer! Det är iallafall första gången som jag ser detta utbud hos dem. Att de är ekologiska är ju jättebra men varifrån de kommer förtäljer inte historien. Vem äger Plantagen och vem förser dem med fröer?

Heja Plantagen! Ett steg i rätt riktning. Varför välja något annat frö liksom?

Med anknytning till mitt förra inlägg om groddning, spirning och odling av mikrogrönt så ser jag att Plantagen hänger på trenden och har tagit fram speciella fröer för detta. Glädjande!

 

Apropå det så vann jag den här boken tack vare ett receptförslag innehållandes groddar. Det var Nelson Garden som utlyste tävlingen på sin Instagram. Jag kan faktiskt rekommendera deras Instagram.

 

Och ytterligare ett apropå; efter mitt besök på Plantagen så klev jag in på ICA Maxi (Eurostop, Örebro) och hittade en halv vägg med 100% ekologiska fröer från ovan nämna firma. Till extrapris dessutom!

Jag som trodde att jag hade köpt alla fröer…

Vissa saker odlas inte från frö, vissa saker kräver knöl eller lök. Om detta ska jag skriva i nästa inlägg.

Just det, vill ni veta vilket recept jag vann boken med? Tänk er en skiva nybakt surdegsbröd laddad med ett lager hemgjord hummus på gula ärter eller bondbönor toppat med ett groddberg? Då händer det saker i min mun.

Och just det igen, bloggen är under förändring. Jag vet inte hur snabbt NA kommer att fixa det men jag hoppas att det sker snart!

Sallat året om?

Just nu är det jättedyrt med sallat. Om det ens går att hitta i butikshyllan. Ja det heter sallat och jag är en av de som slarvat med begreppen hittills. Nu är det slut med det. Sallad är en maträtt och sallat är själva växten. Basta. Här kan man läsa mer om skillnaden mellan dessa.

Frisésallat från i somras.

Men det var inte begreppen jag ville skriva om, det var bristen. På grund av dåligt väder så har skörden blivit jättedålig i södra Europa där sallat ofta odlas. Shit happens, säger jag. Vänj dig, vill jag också säga. Södra Europa får allt sämre odlingsförhållanden och kommer att ha allt svårare att leverera det vi är bortskämda med.

Runt 30- och 40-talet i Sverige så började man importera mat i högre utsträckning. Innan dess fick man hålla till godo med det som fanns och det funkade ju. Under vintern åt man inte färsk sallat utan gjorde det godaste och bästa man kunde av det som gick att lagra från inhemsk skörd. Rivna rotsaker och förvällda frysta ärter och bönor var inte ovanligt. Och är egentligen väldigt bra mat.

Förra sommaren tillbringade jag mycket tid hos familjen Holmdahl på Rikkenstorp tack vare utbildningen jag gick. De har ett andelsjordbruk och levererar matkassar till lokalbefolkningen. Men det ingick även lite kunskap i paketet. När man till exempel inte fick några morötter med matkassen i mitten av juni så kom frågorna; jag vill ha morötter i min kasse, varför får jag inte det?

Det är inte säsong med morötter nu.

Att vi kan hitta morötter på butikshyllan året runt genererar en okunskap och en bortskämdhet som inte är sund.

Bild lånad från sverigeradio.se

Jag menar inte att vi måste gå tillbaka till 30-talets matvanor men det fanns vissa saker i den tidens kosthållning som var väldigt hållbar. Sedan dess har vi utvecklat våra inhemska odlingstekniker och lärt oss göra goda delikatesser på lokala råvaror så ingenting behöver bli torftigt eller oaptitligt.

En trend som har blossat upp det senaste året är till exempel att odla Micro Greens eller Baby Leaves. Bladgrönt skulle jag nog kalla det och det är hur sunt och fiffigt som helst!

Blandat bladgrönt coming up!

Denna odling sker på köksbänken eller i ett söderfönster och är väldigt kravlös. Det behövs egentligen inga särskilda kärl eller fröblandningar, man kan lägga ribban var man vill.

Här är min småbladsodling. Den har inte kommit så långt och jag unnade mig ett dränerande miniväxthus som passar på fönsterbrädan. Allt för att detta ska gå så lätt som möjligt.

Den vanligaste inneodlingen är nog ärtskott. Dyrt i affären, hemskt lätt att göra själv. Dessutom är de enormt näringsrika. Något som faktiskt gäller de flesta små gröna blad. Skotten är maxade med näring.

Så här odlar jag ärtskott: valfri skål, några cm jord och på två veckor har man ärtskott! Klipper man dessa smart så kan man skörda tre gånger på samma skott.
Jag köper inga speciella dyra frön för att odla ärtskott. Billiga svenska gula ärter funkar jättebra.
Så här lägger jag dem på jorden. Ovanpå detta strör jag lite jord så att det täcker. En del säger att det inte behövs. En del blötlägger ärterna men det struntar jag i. Många metoder finns det!
Nysådd är ofta lite känslig. En hård vattenstråle kan röra runt för mycket i jorden, flytta fröer både uppåt och neråt i krukan. En sådan här fiffig liten stril som skruvas på en pet-flaska är supersmart. Den gör vattenstrålen mjuk och skonsam. Finns att köpa på wexthuset.se bland annat.

Solrosskott, vitlöksskott, bladkål, plocksallad, rädisblast och nu senast; bondbönsskott kan skördas flera gånger om och har man en stor odling så kan det faktiskt räcka till en hel sallad. Åtminstone dryga ut en köpesallat. Eller om man använder lokalt odlade rotsaker i basen.

Nelson Garden och andra fröfirmor gör finfin business på vårt behov av färska gröna blad mitt i vintern. Nu säljer man fröblandningar med lämpliga sorter att odla inomhus. Här kan du spara pengar och gör dina egna fröblandningar. Se vad du har kvar för slattar i fröpåsarna och läs på fröfirmornas hemsidor vad deras fröblandningar innehåller. Lägg ihop ett plus ett och vips så har du en egen, billigare komposition.

Det krävs ingen särskild jord och inga speciella tråg. Det krävs inte ens någon dränering. En inomhusodling har man kontroll på så vattningen blir oftast jämn.

Annika Christensen är trädgårdsjournalisten som bloggar på ett inspirerande sätt. Här skriver hon ett inlägg om sina inomhusodlingar.

Ett annat sätt att tillverka eget näringsrikt, färskt och grönt är att grodda. Här skriver ovan nämnda Annika om att grodda.

Groddar i salladen eller på smörgåsen tillför inte bara krispigt klorofyll utan även väldigt mycket näring. Groddar i en vinaigrette är väldigt gott.

Man kan grodda mer än man tror, inte bara mungbönor, alfalfafrön och linser. Quinoa, rättika och broccoli går utmärkt att grodda.

Skott av solros och gul ärta har jag odlat i flera år men det är första gången jag odlar bladgrönt så det ska bli spännande att utvärdera.

Nu är det februari och snart dags att så paprika. Det kommer jag att skriva om så klart!

Note to self: Kom ihåg att ta undan en hink frilandsjord på hösten så att inte allt är fruset när du ska så och odla under vintern!

På återhörande.

Chili – hot or not?

Vad ska man odla? är en fråga som jag får då och då. Det du vill äta brukar jag svara. Så man kan faktiskt undra varför jag odlar chili. Jag är verkligen inget stort fan.

Det finns mild chili, Padrón är en god sort, men för en chiliälskare räknas den nog knappast. Man kan också använda små mängder av en het chili och få lagom styrka på maten men om det blir too much så tycker jag att chilin kväver alla andra smaker. Ja alla intryck över huvud taget. Jag blir i det närmaste på dåligt humör om maten är för stark. Så himla bortkastat liksom.

Men. Jag har en sambo som är väldigt förtjust i chili och jag tycker att odling är kul så tillsammans är vi en skaplig kombo.

Efter många års experimenterande och misslyckanden så har jag i år satt chilifrön med större kunskap i bagaget än någonsin. Bara det att jag sådde dem redan den 10 januari tyder på en gnutta intelligens.

Dessutom har de fått kuvös och riktigt varma förhållanden. I rummet där sådden står skruvar jag på elementet rejält när jag inte är där. Och när jag ska vara i rummet så ställer jag krukorna på mormors gamla värmedyna. Och skruvar ner elementet för att inte svimma.

Det ultimata vore nog att de stod på mormors värmedyna hela tiden men jag litar inte riktigt på elektriciteten i denna säkert 60 år gamla trotjänare. Vilken dag som helst kommer den att börja ryka och då vill jag vara i närheten. Det kanske är läge att investera i en modern värmematta avsedd för kräsna fröer. Man behöver faktiskt inte betala mer än 350 kronor för en bra. Lyckosten med golvvärme har redan lösningen klar.

Drygt 60 fröer sådde jag. Dels för att jag räknar med att högst hälften gror, dels för att det alltid går att sälja chiliplantor. Jag har dessutom lärt mig att de starkaste ofta är de kräsnaste och från 2016 års sådd har jag en liten planta Trinidad Moruga Scorpion som tiden till trots bara är 15 cm hög. Alltså nu snackar vi långsam tillväxt.

Inte mycket till planta trots att den snart är ett år gammal. Som jag har daltat med denna.

Vi kan jämföra med Matchbox, en inte alls lika känslig – eller het – planta som i dagsläget är 50 cm och har gett fin avkastning sedan i augusti. Den har dessutom fått vara pionjär i mitt första försök att övervintra chiliplantor inomhus. Tillsammans med en kompakt liten Basket of Fire har de tagit plats på finaste fönsterbrädan hela hösten och vintern.

Matchbox får en rotblöta.
Basket of Fire är en kompakt och buskig planta som aldrig blir mer än 25 cm hög men ger många frukter. Bra för den som har ont om utrymme. Denna var vår enda köpeplanta förra året.

Det lär vara så att en övervintrad chiliplanta ger en extra stor skörd året därpå. Och det är klart, den är ju färdigvuxen och klar när årets sådd knappt har grott.

Nåväl, av sådden från den 10 januari har ett endast frö grott. Än så länge är det bara 1,5 cm Jamaica Bell som sticker upp och det vore väldigt roligt om den överlevde eftersom det är en annorlunda chili. Och övriga fröer är långt ifrån uträknade, nej de har god tid på sig att gro.

Att ta egna frön på sin skörd är något som jag är dålig på (men förstås vill utveckla) men på chili gör jag det alltid. Förmodligen för att det är så enkelt.

Och att lagra chili är också enkelt. Det enda som är svårt är att äta dem.