Recept på granola

Det finns nog lika många granolarecept som granolamakare. Här kommer det som jag råkar gilla bäst och har lagat i två års tid nu.

Först och främst ska det smaka bra men det ska också vara ”rätt” konsistens. Ibland har jag experimenterat lite och fått fram något som är segare eller knaprigare men för mig ligger favoriten någonstans mitt emellan.

Dessutom vill jag styra inköpen av ingredienser så att de i så lång utsträckning som möjligt är ekologiska, kravmärkta, fair trade, hållbara och/eller lokalproducerade. Det får gärna vara en producent med stor transparens och en öppenhet gällande härkomst.

Och vad är då skillnaden mellan müsli och granola? En müsli är i princip bara en blandning av torra ingredienser, det är ingen värme inblandad i tillagningen. En granola är i stort sett alltid rostad och har någon blöt ingrediens i receptet.

RECEPT

Sätt ugnen på 125-150 grader.

1 dl honung blandas med 1 msk rapsolja i en kastrull. Låt smälta ihop på låg värme.

I en bunke blandas:

3 dl gryn (havregryn eller grynblandning)

1/2 dl pumpafrön

1/2 dl solrosfrön

2 msk linfrö

2 msk chiafrö

2 msk kanel

1 msk gurkmeja

1 nypa havssalt

Häll över honungsblandningen och blanda ihop allt. Bred ut massan på bakplåtspapper eller bakduk och rosta i ugnen i 8 minuter.

Ta ut plåten och blanda runt. Rosta i 4 minuter till. Låt svalna.

Hacka sönder kakan och häll på burk.

Förberedelser för vintern

Mitten av oktober är tiden då ljuset blir för svagt för odling på våra breddgrader. Redan etablerade plantor kan eventuellt växa till sig lite och om det är varmt så kan vitlöken få för sig att gro men generellt sett är det för mörkt för att odla.

Det är ljuset som är grejen, temperaturen är inte alls lika avgörande för odlingsresultatet.

Idag kom bilen som borrade fast snökäpparna och nu börjar jag vinterbona min trädgård. Det är en ovanligt varmt höst, blöt men inte särskilt kall. Jag har inte haft någon frost än och prognosen varnar inte för det heller. Jag jobbar ändå i någon slags härdighetsordning. Det som är känsligast omhändertas först.

I växthuset är det visserligen fortfarande varmt och skönt men otroligt fuktigt och den kombinationen leder till mögel. Här gäller det att ta hand om grejerna innan de är lurviga. De tomater som inte har hunnit mogna på stjälken får istället göra det inomhus. Och de tomater som börjar se lite ledsna ut torkas i ugnen. Förr gjorde jag alltid krossade tomater men i år blir det torkade. För att det är så gott helt enkelt.

Bönorna är riktiga värmeälskare så jag skördar rubbet. Så här års är inte bönorna lika stora och aptitliga men det är bara yta. Smaken och materialet är precis lika bra som annars. Vaxbönor förvälls och hamnar i frysen. Borlottibönorna torkas och blir förmodligen biffar eller hummus någon dag.

All grönmassa lägger jag på jordytan som näringsrikt täckmaterial. Maskar och mikroorganismer kommer att bryta ner det åt mig och göra min jord lucker och potent. Jag slipper dessutom gå omvägen via komposten där jag för övrigt förlorar mycket av näringen. Det organiska täckmaterialet ger mig den bästa starten på våren med en näringsrik jord som inte har blivit kompakt av störtskurar och dålig aktivitet på mikrolivet.

Bönbädden ska göras om till perennarabatt nästa år. Det blir en bra start för de stackars försummade blommorna i skamvrån.

Vinterförberedelserna innebär också att jag plockar bort klätterstöd och sådant som kan välta. Saker av plast som vindsnurror, vattenslangar och regnmätare plockas in. Betongbaden för bin och fåglar vänds uppochner. Krukor likaså. Möbler skruvas isär och stuvas undan. Saker av textil skyddas så gott det går. Det ska bli enkelt att kunna skotta snö och hämta saker utomhus; mat och ved till exempel.

Squashen är också lite frostkänslig så jag har plockat av de sista frukterna. Årets stora hit var riven squash i brödet så jag kommer troligtvis att riva och frysa in för framtida bak.

En musselsquash lyckades vi få. Den är för fin för att äta.

Gurkor, lök och potatis är också slutskördat och på tur står spenat, vitkål, fänkål, gråärt och örter.

Sådant som är köldtåligt, och till och med mår bäst av att stå kvar i jorden, är purjolök, grönkål, brysselkål, kålrabbi, vintermorot, vintersallat och palsternacka. Där behöver jag verkligen inte stressa.

Purjolöken kommer till och med att få bo i växthuset i vinter, jag drar upp dem ur jorden enbart för att de inte ska frysa fast och bli så svårskördade i snön. Vintersallaten skördar jag under snön och det ska bli spännande att se hur länge vinterportlaken kommer att hänga med.

Så här bodde purjon förra gången jag fick stor skörd.

Igår åt vi fransk löksoppa. Fem sorters hemodlad lök (gul, röd, purjo, vit och pip), buljong på eget örtsalt, timjan från örtagården och eget bröd med squash. Köpta ingredienser: mjöl (till brödet), ost och vitt vin. Lite olja, salt och peppar också förstås. Löjligt gott.

Från det vilda skafferiet har jag plockat så mycket nypon jag har hunnit men nu börjar de blir övermogna. Min pappa har hjälpt till. Av detta gör jag nyponpuré som jag fryser i portioner. Denna spädes med ungefär lika delar vatten till en supergod nyponsoppa, något som vi gillar i Getingedalen. Det är bara nypon, vatten och lite socker, that´s it.

Jag är på jakt efter kogödsel, ren kogödsel utan inslag av torv, hönsskit eller liknande. Lite halm och strö är inget problem. Min vanliga leverantör har tagit coronapaus. Den kan vara både färsk och brunnen och jag behöver ungefär 500 kg. Typ 10 stora säckar. Är det någon som har något värdefullt tips?

(Om du köper en säck kogödsel i handeln så är det bara 1-20% kogödsel i påsen. Den drygas ut med framför allt torv men även hönsskit och kalk. Det här borde vara förbjudet.)

Förkovran

Det blev ingen blogg förra veckan. Det blev en massa annat. Helt plötsligt hopade det sig och jag var tvungen att prioritera.

Idag tänkte jag tipsa om sådant man kan läsa, se och lyssna på. Självklart med trädgårds- eller odlaranknytning.

LÄSA

Svenska Dagbladet publicerade en artikel den 19 september om den positiva klimateffekten av att odla sin trädgård. Artikeln är för ovanlighetens skull offentlig och kan läsas även av icke-prenumeranter.

Redan i lågstadiet lärde åtminstone jag mig att växterna tar upp koldioxid och producerar syre. Och det är inte krångligare än så. En trädgård full av växter tar upp växthusgasen koldioxid som finns i atmosfären. Växterna transporterar ner koldioxiden i marken där kolet kan lagras under en längre tid.

Gräs, perenner, buskar och träd lever i olika höjdskikt och tar tillsammans effektivt vara på solljus, vatten och näring eftersom rötterna går olika djupt och bladen finns i olika våningar. Det blir ett effektivt tillvaratagande av koldioxiden per kvadratmeter.

Trenden att anlägga grusytor, lägga betongplattor eller marktegel och till och med asfaltera är förödande i sammanhanget men allt fler länder och svenska kommuner inför nu restriktioner för markanvändningen. Varberg är en av dem:

Där regleras i vissa områden hur stor del av tomten som inte får bestå av hårdgjorda ytor.

I Tyskland taxeras majoriteten av hushållen för dagvattenhantering baserat på hur mycket avrinning som genereras från deras tomt. Det blir ett incitament för att låta bli att fälla träd och inte hårdgöra ytor.

För den som inte triggas av att bruka sin trädgård av klimatskäl kan istället kanske lockas av att en ökad kolhalt i marken ger en bördigare jord som är mer vattenhållande och näringsrik. Den blir dessutom mer motståndskraftig mot sjukdomar och torka.

Här hittar du artikeln!

LYSSNA

Det blir inga revolutionerande nyheter på lyssnarfronten, jag tänkte tipsa om gammal skåpmat men det kommer ständigt nya avsnitt med uppdaterat innehåll så jag vill slå ett slag för Odla med P1, Meny i P1 och Odlarna. Alla finns som pod men de två första finns även på Sveriges Radios hemsida.

Är det bara jag eller… är det fler som tycker att Odla med P1 har haft en bättre säsong än någonsin? Det är betydligt mer fokus på ätbart och hållbart än rosor och dahlior. Säsongens sista program sändes i veckan men allt återuppstår i vår. Och alla avsnitt finns att höra när man vill.

Meny i P1 är nästan alltid kul. Att odla ätbart har ju en stark koppling till det som sedan händer i köket och ligger på tallriken så att utveckla mina matlagningskunskaper känns både viktigt och självklart. Visst har Meny i P1 ett och annat avsnitt om kött eller sprit men om man går igenom avsnittslistan från i år så ser man teman som fermentering, peppar, mjölk, morötter, REKO-ringar, glass och Japan. Jag tycker att det är inspirerande och lärorikt.

Podden Odlarna gav ut sitt senaste avsnitt den 18 september och då intervjuar de en jordbrukare som tvingades fly från Syrien och har startat om i Olofstorp utanför Göteborg. Alzoubi Farm är en KRAV-certifierad, småskalig grönsaksodling som säljer sina produkter till ekobutiker, REKO-ringar och självplockare direkt på gården.

TITTA

Sist vill jag tipsa om ett litet inslag gjort av SVT gällande växtnäringsskandalen som jag berörde i våras. Jag har bidragit med bilder och erfarenheter till det samlade material som ligger till grund för analyser och bevis. Jag har alltså använt en KRAV-godkänd växtnäring som innehåller vinass, en substans som tillverkas av växtrester från icke ekologiska odlingar.

På en icke ekologisk (konventionell) odling används ofta bekämpningsmedel som tas upp av växterna och sedan hamnar i vinassen. Trots detta har vinassen fått användas i begränsad mängd i KRAV-märkta produkter men nu börjar man alltså förstå att gränsvärdena är helt galna.

Mina tomater fick en usel start på grund av detta men hämtade sig faktiskt när de planterades om och fick stallgödsel istället. Däremot så gjorde inte paprikorna det. Sex plantor dog plötsligt och de tre som överlevde har levererat missbildade paprikor.

Här ser du inslaget på SVT.

Skandal-paprika.

Nu! Nu har vi investerat i en ny frys! En hederlig frysbox på 200 liter, lagom stor för att gömma ett lik, som ska fyllas med odlad och samlad mat och dryck till vintern. Jag har räknat lite på debet och kredit och insett att vi kommer att kunna ta tillvara så pass mycket mer mat att den har betalat sig på ett år. Tänk bara vad en liter färskpressad ekologisk äppeljuice kostar…

Det börjar bli dags att stänga växthuset. Välja vilja chiliplantor som ska övervintras. Ta in de tomater som fortfarande är gröna. Skörda den sista basilikan. Göra plats för purjolöken som ska vinterförvaras där inne.

Allt har sin tid.

Senaste veckans tillagningar

Jag tänkte berätta om saker som har tillagats den senaste tiden av egna grönsaker eller vildplockade fynd.

I skrivande stund kokar jag nypon. Förra året var det nyponpremiär för mig och jag fick blodad tand. Aldrig har en nyponsoppa smakat så gott. I år tänkte jag inte nöja mig med de nypon som finns i mitt närområde, nej jag har bett mina föräldrar att hålla utkik under sina promenader.

Jag ser nypon lite överallt men det känns inte så aptitligt att plocka de som växer i rondeller och efter motorvägar. Det skulle dessutom säkert se lite kul ut om jag stod och plockade bär mitt i en rondell. Nu hade mamma hittat ett kommunalt buskage efter en cykelbana med massor av nypon av den goda sorten, de små och zeppelinformade.

Istället för att upprepa vad jag skrev förra året så länkar jag helt enkelt till inlägget om nypon från oktober 2019.

Här hittar du det!

I Getingedalen bakar vi vårt eget bröd. Visserligen på köpemjöl, någon spannmålsodlare är jag definitivt inte, men jag tycker att hembakt surdegsbröd är godare än köpt bröd. Det är dessutom billigare, innehåller färre ingredienser och jag vet varifrån de kommer.

Jag köper lokalt mjöl från Råberga/Kullens kvarn i Glanshammar. Deras mjölsorter är ekologiska och transparensen är fullkomlig. Jag vet vilket fält det har vuxit på och vad odlaren heter. De har nätbutik och jag brukar handla Mjölnarens lilla mjöllåda för 360 kronor inklusive frakt. I den kan man plocka ihop lite av varje.

Här kommer du till Råbergas nätbutik.

Med anledning av att jag har mycket squash och att det brukar bli saftigt med frukt och grönsaker i bröd så rev jag ner 4-5 dl i degen. Men tjena vilket grymt bröd det blev. Kanske ett rekordgott bröd? Fast squashen bidrog nog mer till konsistensen än smaken.

Surdegsfrallor med squash i.

Sedan bakades det morotskaka. Framför allt för att det är väldigt gott men också för att jag har fina morötter just nu. Den där syrliga glasyren på toppen är nödvändig men måste det verkligen vara citronsaft i? Jag bytte ut den mot rabarberjuice och fick ett fullgott och likvärdigt resultat.

Här kan du läsa mer om hur jag gör rabarberjuice.

Morotskaka med rabarberglasyr!

Det har påbörjats en mjölksyrning av morötter. Jag följde ett recept i Johan Björkmans bok, Det Nordiska Skafferiet, med korianderfrö. Det fräser och pyser för fullt i burken just nu och om ett par veckor ska det bli kul att smaka dessa.

Nyskördade morötter
Tvättade morötter och korianderfrö
Saltlagen är ihälld och locket stängt. Bygelburkar med gummipackning är perfekt vid mjölksyrning. De är så pass täta att inget kan ta sig in men när det bildas kolsyra i burken så kan den ta sig ut vid packningen så att inte burken sprängs. Keramikburkar med vattenlås är ju egentligen det gamla hederliga sättet men med en glasburk kan man följa processen.

Mjölksyrning lär vara ett sätt att öka näringen i innehållet och ryktet säger att morötterna kommer att behålla sin krispighet. I så fall är detta ett ypperligt sätt att lagra morötter på. Dessa går ju lika bra att använda i biffar och sallader som färska.

Jag provade att torka lök för att sedan göra lökpulver. Först torkade jag dem ett dygn i den elektriska torken. Sedan fick de eftertorka i rumstemperatur. Därefter mixade jag dem för att konstatera att de inte var riktigt torra så nu ligger pulvret på tork för att mixas en gång till. Det är klibbigt. Kommer det att sluta klibba? Annars blir det svårt att mixa…

Strax innan mixning.

Sist i dagens inlägg: örtsalt. Det blev så himla bra förra året så det ville jag absolut upprepa. Fast årets resultat blev inte riktigt lika bra. Eller jag är kanske är kräsen? Det blev bra men jag föredrar 2019 års örtsalt.

Dels handlar det väl om vilka örter jag valde och proportionerna mellan dem. Dels handlar det om hur jag slutmixade saltet när torkningen var klar.

Förra årets salt fick mer karaktär. I år smakar det örtigt i största allmänhet. Förra året mixade jag i en sådan där burk som följer med stavmixern. Perfekt kornstorlek. I år använde jag kannmixern. Det blev puder. Jag föredrar saltkorn.

Här kan du läsa om hur jag gör.

Ingredienserna i årets örtsalt: kungsmynta, purjolök, vitlök, persilja, kryddtagetes, rosmarin, dragon, dill, timjan, salvia och libbsticka.

På återhörande!

 

Skörd! Om gurka, tomat och bladgrönt.

Här kommer mitt sista inlägg om grönsaker som har gett bra skörd i år. Idag tänkte jag berätta om det man gjorde sallad av på 80-talet; gurka, tomat och sallat. Fast jag jobbar brett och tänkte avhandla flera olika gröna blad.

Gurka

Jag är ingen bra gurkodlare och jag vill fortfarande inte påstå att jag vet hur man gör men i år har vi skördat mycket gurka så något har jag ändå lärt mig med åren. Det kan också bero på att jag sådde galet många gurkfröer i våras. Jag hade massor av fröpåsar, en del var riktigt gamla, så jag hällde ut rubbet. Både för att blir av med gamla grejer men också för att det brukar gro dåligt hos mig.

Att förodla gurkor är att föredra. Fröerna är känsliga och i en liten kruka har jag bättre koll på dem. När de börjar gro är även stjälken känslig, särskilt för fukt så att vattna underifrån är en riktig vinnare. Jag ställer krukorna på en djup bricka med vatten och så får de suga en stund.

När gurkorna är utplanterade, och när jag ser att de har etablerat sig och börjat växa till, så släpper jag bevattningsreglerna. De brukar klara det. Viktigt är väl att jorden är genomsläpplig så att det inte blir en sjö runt stjälken.

Gurkorna gillar värme, mer värme än växthustomaterna, så de får bo längst in i växthuset. De vill ha massor av vatten och näring så jag fjäskar med grundgödsling, stödgödsling, solcellsbevattning och några extra kannor då och då.

Det kan bli ett galet växande och de kan ta över hela växthuset med stora blad som skymmer och stör. Jag klipper bort en del men är ändå lite försiktig. Det är ganska ofta som det gömmer sig gurkor bakom de stora bladen.

Jag har lärt mig att skörda gurkorna i tid. De är ätbara redan när de är pyttesmå. Ju större gurka desto sämre. Faktiskt. Hårt och bittert skal blir resultatet. Bittra blir de även om de får för lite vatten.

Hädanefter kommer jag enbart att satsa på självpollinerande, parthenokarpa, gurkor. I år hade jag ingen koll på alla gamla fröer så jag har hjälpt till med pollineringen medelst en liten pensel.

Med anledning av att det har vuxit alla möjliga sorters gurkor i samma växthus så är det mycket troligt att de har korsat sig med varandra. Därför tar jag inga egna fröer. Problemet är inte korsningarna, problemet är att de kan bli lätt giftiga.

De flesta gurkor passar att äta färskt men alla gurkor funkar inte att lägga in. Då har vi hållit oss till de sorter som ska vara inläggningsvänliga. Vi äter gärna färsk gurka i sallad, på mackan och i tzatziki så det byggs inga gurkberg i kylskåpet. Dessutom har vi lagt in en hel del. Både saltgurka, någon slags smörgåsgurka och mjölksyrad.

Vi använder inlagd gurka till vegburgare och i potatissallad. Mjölksyrad gurka har vi avnjutit tillsammans med honung och smetana.

Olika varianter av inläggning.
Var bara tvungen att lägga in den här bilden, tagen vid en hotellfrukost i Moskva 2018.
Årets mest speciella: melongurka!

Tomat

Tomater är inte lika känsliga så där vågar jag påstå att jag lyckas nästan varje gång. Men det finns ändå saker att utveckla och sådant som jag har blivit bättre på är att veta vilka tomater som mår bäst utomhus respektive i växthus. Jag vet också vilka som är bäst att lagra och vilka som ska ätas direkt. Jag har blivit en fena på att ta egna fröer och borde således inte behöva köpa lika mycket frö framöver. Framför allt så vet jag vilka som är goda.

Här är årets sorter!

Jag har också konstaterat att det går jättebra att låta tomaterna eftermogna inomhus om de fortfarande är gröna när det börjar bli kallt på riktigt.

I år ser det bättre ut än någonsin. Det blir stor skörd av både små och stora tomater. De är friska, ingen pistillröta på en enda frukt. De mognar tidigt, det kommer inte att bli så många som måste eftermogna på vårt matbord.

Detta kommer inte att bli lika nödvändigt i år.

Det är inte så mycket att orda om. Tomater vill ha vatten och gödsel. Så stor kruka som möjligt. 28 grader lär vara en optimal temperatur för växthustomater. Jag tjuvar och binder upp. Kapar plantan när den har ungefär fem tomatklasar. Jag klipper lite blad men det finns två olika skolor som säger klippa/inte klippa.

Sibirjak. Stark, pålitlig och stor skörd.

Busktomater, till exempel Tiny Tim, varken klipps eller binds upp. Dessutom ger den körsbärsstora, söta välsmakande frukter.

Vintertomaterna, i synnerhet Principe Borghese, hängs upp i köket för senare förtäring. De tomater som vi inte hinner äta färskt kommer att torkas, läggas in och bli tomatkross.

När nästan alla tomater i en klase med Princip Borghese har mognat klipper jag av den och hänger på ett snöre i köket. Där fyller jag på med nya klasar allt eftersom. De som inte har mognat i växthuset gör det i köket. Dessa har mycket goda lagringsegenskaper och kommer att vara de tomater som vi äter upp sist av allt i vinter.

En av årets favoriter är Black Cherry men jag gillar verkligen den ryska frilandstomaten Sibirjak också. Extremt tålig växt som ger stor skörd.

De flesta tomater är goda tycker jag. En del är köttigare, andra blötare. Vissa är lite torra och mjöliga, andra mera slafsiga. Några blir otroligt söta och smakrika, andra något surare men alla är fortfarande goda om man jämför med köpetomater.

Bladgrönt

Uppifrån: dill, ruccola och sallat.

De blad som har gett god skörd i Getingedalen i år är plocksallat, spenat, ruccola, vinterportlak och dill. Jo men dill räknas faktiskt som gröna blad även om jag ofta hanterar den som en ört.

Sallaten fick en dålig start. Den tål kyla så jag sådde den när det var fem grader i jorden. Antingen grodde den inte alls eller också blev den uppäten. Då sådde jag en ny omgång i en liten ask. Det är lättare att hålla koll på förodlade grönsaker i kruka och sallaten grodde fint.

Sallat gillar inte värme. Den gror inte när det börjar närma sig högsommar och 20-25 grader. Därför blev det lite bråttom att få upp plantorna innan det blev så varmt. Jag höll lådan i skuggan, norrsidan av mitt växthus har blivit plantskola, och det funkade.

Plantskolan bakom växthuset.

Min sambo sådde ny sallat samtidigt och den grodde också. Vi fick således sjukt mycket sallat i år och började leta nya sätt att äta den på. Vi hittade en sallatssoppa som kunde ätas både kall och varm och den var riktigt god.

Här hittar du receptet som lockade mig mest.

Den förodlade sallaten efter utplantering.
Av någon anledning så hittar inte jordlopporna till min plantskola. Kanske för att allt sker i krukor?

Jag förodlade dessutom ruccola, en sort som är perenn, åtminstone i varmare klimat. Jag hoppas att den kan bli det här också. När plantorna var tillräckligt stora och kraftiga så planterade jag ut dem men jordlopporna var obarmhärtiga. De tuggade i sig nästan hela paketet.

Men tack vare förodlingen så hade ruccolan utvecklat bra rötter och kunde komma igen. Majrovan som såddes direkt på friland samtidigt lyckades inte överleva jordlopporna. Både ruccola och majrova är korsblommiga och väldigt populära hos jordloppor.

I slutet av juli finns det stor anledning att så snabba grönsaker som uppskattar de fuktigare och mörkare nätterna. Jag sådde en ny omgång av spenat och nu även portlak, inspirerad av odlarvännen M som hade fått en fin skörd av det på försommaren.

Vi konsumerar mycket spenat så vi försöker att odla så mycket det bara går.
Vinterportlak

Sara Bäckmo på Skillnadens Trädgård, brukar ofta prata om portlak som en favorit. Jag har provat det förr men alldeles för halvhjärtat och oengagerat. Den här gången gick jag all in och nu står jag med den mest fantastiska vinterportlak som kan tänkas. Bladen är fantastiskt vackra och goda, stjälkarna är saftiga och spröda och blomknopparna sätter pricken över i.

Här har Sara skrivit ett bra inlägg om portlak.

Här är sorten som jag sådde.

Vinterportlak – det ska bli spännande att se hur den klarar vintern.

Behöver jag nämna vintersallaten? Alltså maché? Vid det här laget borde mina läsare känna till att ni ska så vintersallat i augusti. Jag sådde två olika sorter, den ena från egna fröer, och de grodde med olika hastighet men nu har jag ett par meter vintersallat som vi ska äta av i vinter.

Förra årets vintersallat har blommat över och gått i frö. Dessa tog jag så klart hand om.

Sallat och bladgrönt behöver inte så mycket gödsel. De gillar sällan värme och alltför mycket ljus så det är en bra växt att odla i skuggiga områden. Sniglarna gillar ofta gröna blad och om de är korsblommiga, från brassica-släktet, så brukar jordlopporna vara bråkiga men alla dessa bekymmer blir mindre om man förodlar. Sniglar kan man bekämpa med Ferramol. Det funkar framgångsrikt hos mig.

Första sådden av dill gjordes tidigt i våras. Den har vi ätit av i färsk form och nu ger den fina dillkronor till alla inläggningar. Sedan sådde jag ny dill i slutet av juli och det är framför allt den som jag kommer att frysa in. Det är den man ser på bilden högre upp.

Spenaten förvälls och fryses in. Dillen fryser jag in färsk. Ruccolan går att göra pesto på men vi älskar att blanda den i sallat och färskost.

Om det visar sig att ruccolan, eller sandsenapen, överlever vintern och verkligen är perenn så kommer jag att flytta den till perennalådan. Jag försöker att samla alla perenna grönsaker på ett ställe. I lådan växer sedan tidigare piplök och svartrot (ja den är perenn om man inte tar upp roten utan bara äter blasten) men jag funderar på att även flytta annat dit. Spanska körveln, jordärtskockan, lungroten, dagliljan och lite annat. Det jag kallar örtagården är ju egentligen också en rabatt för perenna grönsaker. Vi kanske ska gå in på det en annan gång.

Så där ja! Då har jag gått igenom nio grönsaker som jag har fått bra skörd på i år. Naturligtvis är det mer som har gått bra men jag kanske återkommer till dessa.

I veckan gjorde jag ett studiebesök hos Åfallets skogsträdgård och på lördag ska jag till ytterligare ett spännande ställe. Kanske kommer nästa inlägg att handla om dessa platser? Eller också skriver jag om något helt annat. Det börjar bli dags att göra årets örtsalt och både nypon och rönnbär är på väg att mogna. På återhörande!

Skörd! Om morot, björnbär och gul lök.

Ännu en vecka med skördetema. Detta märkliga år med distansregler och massor av inställda aktiviteter är det extra tillfredsställande att ha en meningsfull trädgård. Skördetiden är spännande och man får vara lite kreativ gällande matlagning och förädling.

Idag tänkte jag följa upp förra veckans inlägg med ytterligare tre av årets skördefavoriter. Tre saker som jag definitivt rekommenderar alla att odla.

Morot

Det känns som om moroten är en symbol för grönsaker och hemmaodling. Det är något som de flesta äter och betraktas också som ganska lättodlad. Nja, säger jag.

Det går att så morotsfrö på hösten för tidig skörd året därpå men det har jag aldrig provat. Jag har inte så bråttom utan istället har jag satsat på morotssorter som går att lagra länge, åtminstone ett halvår.

Vintermorötter har betydligt bättre lagringsegenskaper än sommarmorötter eller varken-eller-morötter. Jag odlar båda sorterna, en för att äta under sommaren och en annan för att spara till vintern.

Det sägs att sommarmorötter är lite godare men jag tycker att skillnaden är hårfin.

Alldeles för tätt odlade morötter.

Antingen kan man så tätt och gallra/äta eller också sår man glest från början. Vid en föreläsning med Åke Truedsson för några år sedan lärde jag mig det senare, det är ju ganska slösigt att så massor av fröer som ska gallras bort.

Förra året var jag lite slarvig och öste på med frö i raderna. Det blev enormt tätt mellan rötterna och jag försökte gallra/äta så ofta jag kunde men det blev ändå för dåligt med utrymme åt varje rot. Resultatet är små morötter, lite jobbiga att skala, hantera och inte minst lagra. De blir snabbt mjuka och tråkiga.

I år sådde jag glest och det ser väldigt bra ut.

Mer utrymme åt morötterna i år ger färre men större rötter.

Morötter vill ha medelgödslad jord. Jag grundar med ganska mycket kogödsel på våren och när morötterna har kommit upp en bit näringsvattnar jag en gång varannan vecka. De vill dessutom ha en lucker jord med så få stenar och motstånd som möjligt. När en morot stöter på ett hinder så förgrenar den sig. För att inte behöva vattna så ofta så täckodlar jag morötterna rejält. Det ger inte bara fuktig jord utan även stor aktivitet bland mikroorganismerna som gör jorden ännu mera lucker och framkomlig för känsliga morötter.

Paris Market ger klotrunda rötter i klassisk orange.

I år odlar jag en ovanligt rolig form av sommarmorot, den heter Paris Market. Annars brukar jag satsa på en blandning av lila, röda, vita, gula och oranga morötter för att det är så vackert. Min trotjänare bland vintermorötterna är Rothild.

Vad lagar jag av morötterna? Morotsbiffar/fritters är en favorit men för ett par dagar sedan blev det en god morotssoppa. Gravad morot är supergott. Lyxpuddingen som jag lärde mig under utbildningen i Eko-vegetariskt kök var en hit. Morötterna är ofta inblandande i matlagningen; buljong, grytor, pastasås, bröd, kaka, gratäng, lasagne och soppor. Det som inte hinner tillagas river jag och fryser. I år ska jag prova att fermentera morötter.

Morot i degen ger ett saftigt bröd.
Gravad morot är otroligt gott.
Morotsfritters, en biff med bra konsistens som håller ihop fint.

Jag har fortfarande aldrig tagit egna morotsfröer men det ska vara tämligen enkelt. Moroten blommar andra året så genom att låta några fina exemplar stå kvar i landet, låta dem blomma och vissna ska man kunna lyckas med det. Jag tror att det handlar om platsbrist för min del.

Kom ihåg att morotsblasten är fullt ätbar! Till en varierad sallad, pesto, örtolja och lite andra grejer funkar den fint. Men den är också bra som djurfoder och täckodling.

Björnbär

I år är det ett riktigt bra bärår. Jag har aldrig plockat så mycket hallon, havtorn, aronia, blåbär eller lingon förr och norrut lär det ha varit rikligt med hjortron. En fördel med bär är att plantorna är perenna eller vilda vilket är betydligt bättre för klimatet än att odla ettåringar. Förutom alla ovan nämnda härliga bär så är det grymt mycket björnbär i år.

Sjukt taggiga buskar, galet vildväxande och emellanåt hemskt irriterande men ack så goda och vackra bär.

Precis som med hallon ger björnbär frukt på fjolårsskott så om man ger sig på att klippa en björnbärsbuske så ska man hålla tungan rätt i mun. Jag gödslar aldrig björnbärsbusken, den är så pass etablerad att dess rötter har letat sig djupt ner i jorden. Däremot så växer den på en solig plats. Bären mognar sent och här kommer vintern tidigt. Genom att ge den en genomtänkt placering kan jag förlänga säsongen.

Vår björnbärsbuske har fått ett stabilt torn, förankrat i marken med fyra stolpskor, att klättra på. Det är dessutom bra att binda upp alla jobbiga årsskott i. Skott som annars river armar och ben när man klipper gräs.

Björnbären styckfryser jag. Sprider dem på en bricka och när de är som stenkulor häller jag dem i glasburkar. Ur dessa skakar jag fram ett gäng när det vankas smoothie eller ska göras dessert.

Falsk ostkaka äts med bär i Getingedalen. Ingen grädde.

Än så länge äter vi – så klart – färskt också. Igår blev det falsk ostkaka (ett utmärkt sätt att göra av med mycket squash) med björnbär. Fruktansvärt lyxig kvällsmat.

Om jag skulle vilja föröka min björnbärsodling så är det enkelt. Man gör helt enkelt avläggare, trycker ner en gren mot marken med en sten, och låter den vara tills det har börjat växa rötter. Då klipper man av grenen, gräver upp den nya lilla plantan och planterar den där man vill ha den.

Jag har ingen aning om vilken sorts björnbär jag har och smaken är värd varenda litet rivsår.

 

Gul lök

Välmående lökodling.

Det är lök i allt. Typ. Det är åtminstone en av de vanligaste ingredienserna i vår matlagning. Och jag satsar främst på att odla det jag äter så gul lök finns alltid i mina bäddar. Men det går inte alltid lika bra att odla den.

Lök vill ha rätt så mycket näring. Det kan vara misstag nummer ett. Förutom grundgödslingen så stödgödslar jag en gång/vecka, åtminstone hela augusti. Om blasten ser tunn och gul ut så är det garanterat på grund av näringsbrist.

Enklast är att odla lök med sättlök. En liten lök blir en stor lök. Det finns ett bra ekologiskt utbud nuförtiden men detta är ganska dyrt. Betydligt bättre vore det att odla lök från frö och det har jag provat en gång med ganska dåligt resultat.

Förodling av lökfrö.

Jag vet dock vad jag gjorde för fel så egentligen borde jag göra det igen. Fast året därpå (i år) ville jag göra det lite enkelt för mig så det blev sättlök.

För kanske tre år sedan lärde jag mig av Sara Bäckmo att sätta lökarna tre och tre. Varje lök får ändå tillräckligt mycket utrymme att växa fritt och det går i fler lökar per kvadratmeter jord. Det kommer jag aldrig att sluta med för det funkar jättebra.

Dessutom täckodlar jag löken rejält, det förhindrar torka och ger en jämn fukt i jorden.

Täckodling av lök.

Löken har i synnerhet en fiende; lökflugans larver. Jag har väldigt små eller inga angrepp alls tack och lov. Knepet att odla lök tillsammans med morot är en myt. Jag har provat det och morotsblasten blir så stor och kraftigt att löken inte får något ljus. Löken blir allra bäst utan konkurrens. Lökens rötter är väldigt ytliga så i princip går det att samodla den, ganska tätt, tillsammans med grönsaker som har djupgående rötter.

Välmående lök som har börjat lägga sig.

Jag tänker inte skriva om några recept. Däremot vill jag skriva hur jag skördar och lagrar löken. Om man slipper ohyra så mår löken bäst av att bo kvar i jorden. Då får den ett tjockt skal som förenklar vinterlagringen. Oavsett om blasten har lagt sig ner.

För blasten lägger sig förr eller senare. I synnerhet efter en regnskur men löken kan mycket väl växa även efter detta. Däremot så slutar löken att växa när blasten börjar vissna så då skördar jag min lök. Först sprider jag ut dem för att torka, därefter skrubbar jag av jordresterna och sedan flätar jag dem.

Man måste så klart inte fläta men jag tycker att det är ett praktiskt och platsbesparande sätt att lagra lök på. Efter detta hänger jag flätorna utomhus på torr och dragig plats, i mitt fall i car porten, där de får torka ytterligare lite till.

Lök ska förvaras i rumstemperatur. De som inte gillar lökflätor brukar förvara dem i lådor och korgar där det finns plats. Under soffan är inte alls ovanligt.

Nyskördad lök på tork.
Flätad lök på tork.
Ett annat bra sätt att lagra lök på.
Självklart odlar jag även röd lök. Det funkar exakt likadant.

Att ta eget frö på lök är ganska enkelt, ungefär som moroten. Lök blommar andra året så man låter helt enkelt några lökar bo kvar i jorden över vintern. Först får löken en hög stjälk, sedan utvecklas en ganska fin alliumblomma och när den vissnar kan man skaka ut massor av svarta lökfröer.

Jag har nog ambitionen att ge mig på detta nästa år och jag har en stressad lök som har gått i blom redan i år. Den kan göra det om det blir för torrt eller för kallt. En växt som anar oråd och döden i vitögat satsar på förökning helt enkelt.

Löken som gick i blom. Av flera hundra lökar som sattes i år var det en som kände sig lite stressad, förmodligen av kylan i juli, och valde att gå i blom.

Alla goda ting är tre, eller hur? Därför blir det ytterligare ett sådant här inlägg nästa vecka. Tre favoriter från årets skörd.

Skörd! Om kålrabbi, bönor och squash.

I takt med att odlingarna blir större och går bättre och att vi blir säkrare på förädling och tillagning så börjar utrymmena tryta. Både det ordinarie kylskåpet och extrakylen i källaren är proppfulla av sylt, marmelad, saft, inläggningar, kimchi, och andra fermenterade godsaker.

De tre frysarna är nyligen genomgångna och det ligger nästan inget gammalt och knasigt i dem, bara användbara grönsaker som vi kommer ha nytta av i vinter. Ändå är de redan nästan fulla. I trädgården finns det fortfarande massor av grönsaker och örter som ska omhändertas och vi står inför ett riktigt lyxigt problem som måste lösas. Fler middagar med hungriga gäster är en lösning. Fortsättning följer!

Idag tänkte jag berätta om tre av årets lyckade odlingar; kålrabbi, bönor och squash.

Kålrabbi

Det var förra året som jag sådde frö till kålrabbi för första gången och jag hade inte köpt dem själv utan fått dem vilket jag är glad för. De överträffade mina förväntningar på flera sätt. Inte minst är de vackra, särskilt de lila, och bara det är en anledning att odla dessa.

Om man googlar recept kålrabbi så finns det mycket att välja mellan och med ganska stor variation, det är ytterligare ett skäl att odla kålrabbi.

De visade de sig dessutom vara enkla att odla. Även om de är släkt med kålen så ser jag inte alls lika mycket angrepp eller lika stort gödselbehov. Det beror troligtvis på att de är en korsning mellan kål och rova. Om man härleder namnet bakåt så ser man tydligt att det är en kombination av de båda sorterna.

Jag gillar att ugnsrostade den skalade knölen med lite olja, salt och örter men den är även god att råriva i sallad. Tydligen ska det gå att frysa förvälld kålrabbi vilket kan bli aktuellt i år eftersom skörden är skaplig. I så fall tänker jag förvälla i klyftor och styckfrysa dessa. Då blir det lätt att ta fram önskad mängd när det är middagsdags.

Styckfrysa är för övrigt min bästa grej just nu. Otroligt praktiskt. För tillfället styckfryser jag björnbär på en bricka och sedan häller jag dessa i en burk.

 

Vaxbönor

Det är inte första gången jag odlar dem men det är först i år jag tycker att jag har fått fason på odlingen. Jag har misslyckats så pass många gånger att jag har varit tvungen att läsa på och äntligen hittat ett vinnande sätt.

Jag odlar inte bara de ljusgula vaxbönorna utan även gröna och ibland lila bönor med samma form, den som ofta kallas haricots verts. Tyvärr är det bönan med sämst proteinhalt av alla bönor men å andra sidan äter jag dem för att de är goda, lätta att lagra och jakten på proteiner är överdriven. Vi behöver mindre än vi tror och det är otroligt sällan vegetarianer lider proteinbrist. Desto vanligare är brist på B12, järn och D-vitamin.

Bönor behöver inget gödsel, visst är det smidigt? De är kvävefixerande och försörjer sig själva med näring. Det måste dock vara en någorlunda frisk och livfull jord med mycket mikroliv och bakterier.

Jag satsar nästan uteslutande på buskbönor nuförtiden. De som blir 40-60 cm höga. Klätterbönor är kräsnare och kan ge en fin grönska men sämre avkastning bönmässigt. Jag sår inga bönor förrän jorden har nått 15-16 grader, före det är det ingen idé. Dessutom petar jag ner två fröer i varje hål eftersom de är lite känsliga och populära hos fåglar.

Bönor innehåller lektin, det är ett ämne som kan ge magbesvär, kräkningar i värsta fall. Men lektinerna försvinner när man ångar eller förväller bönorna i ett par minuter.

Antingen äter jag dem nykokta och varma med en klick smör eller också gör jag en marinad på olja, senap, salt, lite honung/sirap och finhackad rödlök som man blandar med de nykokta bönorna. Att låta dem kallna och blanda i sallad är också gott men om man inte hinner äta allt på en gång så är de toppen att frysa. Styckfrysa. Jag lägger ut förvällda, kallnade och torra bönor på en bricka och stoppar in i frysen. Därefter paketerar jag dem i gamla juice- och mjölkpaket och behöver bara skramla ut så många jag behöver när det är tid för matlagning.

De går också att mixa och blanda i en biffsmet med ägg, lite mjöl, örter, lök och kanske några gryn eller frön.

Ett favoritrecept som jag har skrivit om förut är en ljummen sallad med bönor och palsternacka men den går att byta ut mot kålrabbi. Här finns receptet.

Om man låter några bönor sitta kvar på plantan kan de ge eget utsäde till året därpå. Bönans innehåll ska svälla upp ordentligt och höljet ska torka innan man skördar sina fröer. Min favoritvaxböna heter Helios.

Squash

Kärt barn har många namn; pumpa, squash eller zucchini. Jag redde ut begreppet i ett inlägg 2017 och det står sig än. Läs mer om squash/zucchini här.

Squashen älskar värme och gödning så jag sår inga fröer förrän sent på våren. Det är verkligen värt att grunda med en rejäl giva stallgödsel och/eller kompost och sedan dessutom näringsvattna en gång/vecka när plantorna börjar växa till sig.

I år hade jag massor av gamla fröer från olika sorter och jag fick för mig att göra tabberas på rubbet så man kan väl säga att vi har squash så att det räcker och blir över.

Man måste inte vänta med att skörda frukterna till de är en halvmeter långa. Det blir nästan oaptitligt och definitivt alldeles för mycket att ta hand om. Skörda dem istället när de är små och späda, då är de dessutom lite godare.

I år lagar jag falsk ostkaka, squashfritters, Spaghetti alla Nerano, inlagd som gurka och bostonsquash. Om de är hela så är lagringstiden i kylskåp ganska lång annars har jag planerat att riva/hacka och frysa in till vinterns biffar. En späd och nyskördad zucchini är god att skiva på längden och steka i smör och vitlök.

Det var tre av årets lyckade grönsaksskördar som jag dessutom rekommenderar er att odla. Nästa vecka betar jag av ytterligare tre grönsaker som jag är nöjd med i år!

Tillbaka!

I’m back!

Fyra veckors blogguppehåll gjorde gott. Både för mig och trädgården. Genom att ta semester från rubbet så har jag haft en sagolik ledighet, det har varit underbart. Jag passade bland annat på att resa bort ett tag, inom Sverige och på rätt sida coronareglerna, och när jag kom hem såg jag min trädgård med nya ögon.

Eller också var det mina vikarierande trädgårdsskötare som hade gjort ett grymt jobb.

Från att ha tyckt att det går så där har jag ändrat mig till att det är ett riktigt bra odlingsår. Exakt just nu skulle det dock behöva komma lite regn men alla prognoser pekar på att det är skyfall på ingång. Som en skänk från ovan.

Jag tänkte inte gå in på alla detaljer idag, det skulle bli så långt men sådant som vi har skördat och som har gått riktigt bra hittills är koriander, basilika, sockerärt, potatis, dill, hallon, persilja, gurka, tomat, squash, sallat, bondbönor, vitlök, vaxböna, timjan, libbsticka, gräslök, mynta, morot, polkabeta, fänkål, kålrabbi, svartkål och sallat.

En del äter vi färskt, en del fryser vi in.

Jag tänkte istället göra det i kommande inlägg. Detaljerade djupdykningar på några grejer som vi odlar med framgång i år. Hur jag har sått, skördat, tillagat och förädlat. Och tänkt.

Squashen är en uppstickare. Jag brukar odla den men inte med samma glädje som nu. Jag har hittat lite nya sätt att äta den på, det bidrar helt klart till känslan.

Jag sådde flera saker i slutet av juli, en del blev jordloppsmat medan annat gjorde succé. Dill, portlak och vintersallat ger fin skörd under sommarens andra hälft.

Tomaterna går också riktigt bra i år och jag är bättre på att ta egna fröer och använda de olika sorterna på olika sätt. Förr har det varit lite huller om buller. Tomat som tomat. Not any more.

Jag är också sugen på att styra upp mina inlägg till något mer strukturerat. Hittills har bloggen funkat som en slags dagbok, ett och samma inlägg kan handla om ett radioprogram, en ny fröfirma och ett recept på rättika. Nu när jag har några års bloggande bakom mig så händer det allt oftare att jag använder bloggen som arkiv. Inte sällan letar jag efter gamla inlägg med ett specifikt recept, namnet på en särskild ärta eller plantskolan där jag såg det där härdiga plommonträdet.

För att komma till receptet med bönpastej kan jag tack och lov göra en sökning men samtidigt vore det smidigt om rubriken var bönpastej och inte Vecka 40. Och det vore också skönt om jag inte behövde skrolla förbi en massa boktips och gödselmetoder innan jag kommer till receptet.

Dagboksformatet har definitivt sin charm men nu provar jag något nytt. Jag ska bara skriva av mig om augustiträdgården 2020. Vi hörs om en vecka.

Julirycket

Efter den intensiva perioden under våren blir det alltid lite lugnare i juni och halva juli. Underhåll i form av vattning, lite gödning, binda upp och klippa av hör till men det är ganska lugnt i förhållande till april och maj.

Helt plötsligt börjar man se änden av juli och som jag antydde förra veckan så är det dags att göra ett intensivt ryck igen. Här följer alltså min att-göra-lista för de kommande dagarna. Avslutningsvis tänker jag följa upp forskningsresultatet gällande bokashikompostering som jag skrev om förra veckan. Än är inte sista ordet sagt i bokashigate.

Det har regnat i två dagar så jordarna är mättade på vatten och tunnorna är fulla. Det ser jättebra ut. Imorgon (torsdag) ska det bli ganska fint väder så då passar det bra att så fröer och plantera ut lite förodlade saker. Det blir lättare för allt att gro när jorden är riktigt blöt.

Sommaren innebar en trög start för all sallat men nu är vi ikapp och det ska bli mer. Lite romansallat ska planteras ut.
Varför inte lite rucola också? Jag har en en liten plantskola på norrsidan av växthuset där jag driver upp nya plantor och pysslar om ”extraplantor” som funkar som back up.
Kvanne har jag också drivit upp men den är flerårig och fortfarande ganska späd så det är inget som kommer att planteras ut inom de närmaste dagarna.

Låt mig repetera; det finns grödor som inte trivs i mitten av sommaren när det är som ljusast, det är dessa jag väntar med att så till nu. Men det funkar så klart bara med snabba saker. Dill till exempel. Jag kommer att skörda en hel del under kommande veckan, bland annat den dill som såddes först. Men jag kan inte få nog av dill så jag sår så länge det går.

Dill i perfekt kondition. Innan blomning och eventuella angrepp av skadedjur. Att skörda denna under en torr och solig dag är det bästa.
Tre sorters potatis, tidig, mellan och sen. Den hitersta är snabb och har redan blommat över, blasten börjar dessutom att vissna så den ska jag gräva upp nu. De andra två sorterna blommar för fullt och visar inga tendenser till att behöva skördas än.
Jag vet inte om jag ska skörda vitlöken än. Denna togs upp på prov och ser visserligen fin ut men det skadar inte med ytterligare några veckor i jorden. Den visar inga tendenser att falla isär så det är nog lugnt. De tre understa bladen är på väg att vissna men det är en bit kvar.

Förutom dill ska jag skörda sockerärt, potatis, gurkor, koriander och basilika. Alla dessa skulle bara bli sämre om jag väntade för länge.

Det som inte ska skördas ska istället gödslas. Den enda aktuella formen av gödning så här års är i vätskeform, något annat hinner inte grödorna dra nytta av. Att jorden är vattenmättad är utmärkt, då rinner inte gödningen rakt ner i underjorden utan stannar runt växternas rötter. Vitlöken kommer alltså att få en omgång gödsel eftersom jag väntar med skörden.

Kålen är köksträdgårdens största gödselslukare, den ska definitivt få en omgång näring.

Vid dagens inspektion av kålen hittade jag nya skador av minisniglar. Jag hade dessa angrepp i början av sommaren men spred då ut Ferramol vilket funkar effektivt hos mig. Nu är Ferramolen förbrukad så på min att-göra-lista står en ny omgång av Ferramol.

Frågan är om jag inte ska dra en repa med Turex när jag ändå är igång. Jag plockar larver dagligen men med Turex slipper jag det.

Ett av årets experiment är att odla vitkål i stor kruka. Den står en meter ovanför marken och har inte haft ett enda angrepp hittills.
Den fina sallaten måste så klart få vara med på bild.
Luktärterna bjuder på hänförande doft. Jag hörde Cecilia Wingård berätta i veckans avsnitt av Odla med P1 att man skulle plocka alla luktärter på morgonen, sätta dem i en vas och sedan kom det nya redan efter lunch. På så sätt får man luktärterna att blomma rikligt och länge.

Här hittar du senaste avsnittet av Odla med P1.

Här hittar du Cecilia Wingårds hemsida.

Det roliga är att gråärt och Lokförare Bergfälts jätteärt har nästan identiska blommor. Minus doften då så klart. Jag vill alltså slå ett slag för gråärt (Lokföraren är faktiskt en sorts gråärt!) eftersom de både är vackra och senare smakar gott.

Så här ser mina lokförarblommor ut.

När vi ändå är inne på jämförelser vill jag visa två bilder tagna med exakt en veckas mellanrum. Den första visade jag förra veckan, den andra tog jag för en stund sedan.

Onsdag vecka 28.
Onsdag vecka 29.

Plocksallat längs kanterna och gråärten Sollerön i mitten. Längst bort ser man även några bråkiga squashplantor. Med denna typ av plantering är det inte mycket bar jord trots att bädden inte täckodlas.

Nu hade det varit världens läge att följa upp detta nästa vecka, vara riktigt pedagogisk och utvärdera men istället tänkte jag ta lite bloggledigt. För att verkligen känna mig ledig så tar jag ledigt från rubb och stubb. Detta trots att grönsaksodlandet peakar exakt just nu. Så trotsigt, eller hur? Haha!

Men jag lovade ju att återkoppla gällande de färska forskningsresultaten på bokashi och att den sortens kompostering skulle vara värre för klimatet än en vanlig varmkompost.

Enligt bokashi själva är forskningen bristfällig och felaktig. I deras redogörelse kan de, förutom att hänvisa till annan forskning, berätta om den aktuella forskaren och flera knepiga grejer som hon har sagt och gjort tidigare.

Ja allt som kommer från SLU är verkligen inte hållbart eller för jordens bästa. Man ska vara lite vaksam gentemot grejer som kommer från dem.

Bokashi.se bjuder på mycket läsning och många källor på sin hemsida. Här kan du spana in den. Du hittar även en grupp på Facebook med samma namn. Därifrån kommer nedanstående citat som skrevs direkt efter att Odla med P1 hade sänt sitt program. (Med reservation för knepig meningsbyggnad.)

Har ni någonsin fått rådet att undvika att syra mat för att det bildas metan? Nej, eftersom det händer inte under dessa syrefria förhållanden som även materialet i en lufttät Bokashihink befinner sig i.

Det ska bli spännande att följa Bokashigate eftersom jag inte tror att sista ordet är sagt.

Men nu – over and out. Vi hörs om en månad ungefär.

Fotograf: Maria Svalin Sundfeldt

Positiva klubben

Till skillnad från förra veckan tänkte jag bara vara positiv idag! Den utlovade redogörelsen för Allelopati kommer jag således att skjuta på ett tag. Det blir däremot några ord om Bokashi och det senaste avsnittet av Odla med P1. Jag tycker att det blir allt tätare mellan de intressanta inslagen i det programmet. Fokus flyttas allt mer från dahlior till hållbarhet.

Hörde ni Sara Bäckmos sommarprat? Himla fint hörrni. I samband med detta så passade hon på att lägga upp lite spännande erbjudanden på sin hemsida. Bland annat är det en gratis föreläsning om att odla när det är kallt. Den finns tillgänglig till den 19 juli så skynda in och lyssna för den är riktigt bra!

Här kan du lyssna på Saras sommarprat från den 7 juli.

Här kommer du till gratisföreläsningen.

Det påminde mig om att under andra halvan av juli ska jag så nya grönsaker! Det börjar bli mörkare vilket gynnar en hel del växter som är lättare att odla på sensommaren. En del odlas för att stå kvar länge i landet, ja till och med skördas under vintern.

Du kanske tömmer en bädd med vitlök eller potatis snart? I den är det perfekt att göra en sommarsådd. Men bädden kan vara utarmad på näring så du bör gödsla med något snabbverkande och då är det vätska som gäller. Soppor gjorda på hönsgödsel, nässlor, vallört eller urin är perfekt.

Mangold växer snabbt och är mycket god även i späd form så det ska jag så i slutet av juli.

Det är ingen idé att så långsamma grönsaker som morot men det finns en massa snabba saker som stormtrivs på sensommaren. Spenat, dill, ärtskott, majrova, rädisa, sallat och späda blad av mangold, kål och rödbeta. Det är vad jag kommer att satsa på.

Ytterligare en omgång koriander ska jag också så. Den behåller smaken i fryst form men det finns inget som slår färska, nyskördade blad.

Här följer en ström av positiva bilder från veckans trädgård. Alla plantor är nöjda efter de senaste dagarnas ordentliga regn. Och jag är glad över att alla mina tunnor åter är fyllda.

Rosbusken Minette bodde på tomten när vi flyttade hit. Hon är lite känslig mot regn men doftar otroligt gott så hon har fått bo kvar. Dessutom har hon satt prägel på hela den delen av trädgården som har utvecklats till ett ”dofthörn”. Minette har fått sällskap av lavendel, kaprifol och förhoppningsvis en schersmin om den bara ville växa lite snabbare.
Bladlöken Allium Quattro används som gräslök och hela plantan är ätlig, även blommorna. Men jag låter hellre dessa stå kvar och pryda min örtagård.
Apropå lök så är det snart dags att skörda vitlöken. När de tre nedersta bladen har vissnat brukar man säga att den ska skördas men mina har bara lite vissna toppar än så länge. Däremot så har de fått ormlökar i toppen vilket är typiskt för sorten och inget att bekymra sig över. Tvärtom, de är jättecoola och ytterst kommer det att utveckla sig en knippe minilökar som går att så.
Den gula löken har lagt sig ner, mest pga regnet och stormen. Jag tänker börja skörda nu men bara för dagsbehov. Den får sitta kvar länge till för att bilda ett skyddande skal som gör löken lagringstålig.
Några små äpplen blir det trots att det inte verkar vara något äppelår. Tänk vad älgarna ska bli besvikna. Rödluvan är vårt härdigaste och starkaste träd och hon levererar. Någon gallring behöver vi dock inte ägna oss åt.
Vitkålen är på väg att knyta sig. Just nu vimlar det av kålmal men jag har läget under kontroll. En daglig genomsökning av ägg och larver räcker än så länge.
Förra årets succé, kålrabbin, verkar växa bra även i år. Den verkar inte särskilt intressant för skadedjuren vilket höjer intresseflaggan ytterligare för denna snygging.
Svartkål är svartkål. Det vore tomt utan den.
Det finns många spännande knoppar som är på väg att spricka. Den här solrosen blir inte högre än 30 cm vilket gör fotograferingen till en enkel match.
Löjligt liten är den gula kryddtagetesens knopp men att den är planterad i örtagården är ingen slump. Det här är en godsak i salladen, både blommor och blad.
Inte mycket att skryta med nu men jag vet vilken skönhet jag har att vänta när blåklintens knopp har slagit ut. Även denna är ätbar.
Redan utslagen är backnejliken med sin nästan skrikiga röda kulör. Denna ska definitivt flyttas från skamvrån i höst när perennarabatten ska uppgraderas.
Blommar för fullt gör även lobelian. Världens simplaste och vanligaste blomma men jag älskar färgen och det faktum att den blommar hela sommaren.
Jag som tyckte att djävulsbusken var fantastisk när den blommade för ett par veckor sedan med ljusrosa blommor. Nu ser den ut så här och jag har aldrig sett något liknande förut? Är det frökapslar?
Skördedags för sockerärtan Norli!
Det är dock många blommor samtidigt så vi har nog en god skörd att vänta. Med tanke på att vi har Norli i frysen från förra året så kan man nog säga att vi är självförsörjande på sockerärt. Det går visserligen inte att jämföra en krispig, färsk ärtskida med en upptinad och mjuk men smaken sitter.
Norli ramar in plantorna med vaxbönor men de har inte börjat blomma än.
I den nya bädden har sallaten kommit rejält och mellan de två raderna klättrar gråärten frisk och stark. Ser fram emot att se hur detta slutar.
I växthuset har basilikan nått mogen ålder och nu skördar vi för frysen och färsk konsumtion. En fantastisk ört.
I växthuset kan vi också konstatera att Black Cherry verkar ha kommit över omplanteringschocken och visar åter på spänst och fertilitet.

Avslutningsvis vill jag berätta lite om det spännande inslaget om bokashi i senaste avsnittet av Odla med P1. Du hittar programmet här.

Att kompostera är jättebra men en vanlig gammal varmkompost läcker en hel del näring och koldioxid, både uppåt och neråt. Koldioxid är inte vad atmosfären behöver, tvärtom, vi försöker ju producera så lite koldioxid som möjligt och skapa så många kolsänkor det bara går.

Då kom den skapligt moderna kompostmetoden bokashi in snett från öster och tog oss med storm.  Så himla effektivt, snabbt och klimatsmart! Tills man började forska på metoden. Anna Mårtensson är professor i markkemi på SLU och berättar klart och tydligt i ovan nämnda program att bokashi definitivt inte är mer klimatsmart än varmkomposten. Tvärtom, bokashin producerar metangas vilket är värre än koldioxid.

Bokashi omsätts under anaeroba (syrefria) förhållanden, därför produceras det ganska mycket metan. Det händer inte i en vanlig kompost för där sker nedbrytningen med lufttillförsel och då omsätts kolet och avgår som koldioxid. Metangas är mer klimatfarligt än koldioxid. 

Under nedbrytningsprocessen i bokashin finns det inget syre att reagera med. Det reagerar med väte istället och bildar metan, en kraftfull växthusgas.

När bokashin hamnar på sin slutstation, som gödsel till grönsakerna, så levererar den näring till växterna lika bra som varmkomposten.

Jag är glad att jag aldrig satsade på bokashi!

Ni är bäst!