Vecka 37

Alltså. En gång gick jag en PR-kurs och lärde mig att aldrig skriva om elände. Men  nu bryter jag mot den regeln och berättar att jag har pajat ryggen något alldeles förskräckligt och därför kommer jag varken att hålla några löften eller följa några trådar.

Sedan sist har älgarna varit här, tre nätter i rad. De första två var vi på vår vakt och motade bort dem. Den tredje sov vi djupt och de åt upp ALLA äpplen som var kvar på träden. Ett helt träd med skördeklara Alice och ett helt träd med nästan färdiga Aroma. Good bye.

Det var en gång några Alice…

Nåja, man ska inte sörja det man inte har utan glädjas över det man har. Jag hann plocka alla våra Rödluvan innan älgattacken.

Jag brukar inte ha någon älgskräck men en av besökarna var den största tjur jag någonsin sett och det är inget jag vill möta mule mot mule en mörk natt i en trång gränd. Jag stod i ett öppet fönster på övervåningen och skrek åt honom. Där kunde jag vara kaxig.

Trots denna förlust har vi köpt en fruktpress och en fruktkross. Fruktpressen kan även användas till andra frukter än äpplen samt honungsframställning. Och vi kan få tag på hur mycket äpplen som helst på annat håll.

Druvor kan pressas till en god juice. Vi fick en bra skörd av vindruvor i år och dessa har jag njutit av i färsk form men även fryst in. Frysta druvor är som godis.

Jag hittade lappen! Den här sorten heter Sukribe och vi tycker att den är väldigt god. Den växer villigt i ett kallväxthus i zon 5 så den växer nog bra var som helst.
Men en god ljudbok i öronen så kan jag göra vilka monotona jobb som helst. Rensa druvor och sprida ut dem på en bricka för styckfrysning till exempel.

Jag vill nörda ner mig i fruktpressen. Fast jag inte har fått den än. Och fast jag förmodligen inte får låna nedanstående bilder så gör jag det ändå med förhoppning om att ägaren blir glad för att jag gör gratisreklam! Ett sätt att komma runt denna regel är att maila och fråga helt enkelt. Jag är övertygad om att de skulle säga ja. Nästa gång.

Bilden är lånad från raapress.se.

Ovan ser du ingen fruktpress, du ser en fruktkross. För att kunna pressa ut maximalt med juice från frukten bör den krossas eller malas och det är ett hästjobb att göra med kniv. Därför skriver (så klart) alla fruktpressförsäljare att man bör krossa frukten innan. Vi köpte just denna från Rååpress.

Bild lånad från fruktpress.se.

Det här är dock en fruktpress. Och just denna går som sagt även att använda till honung. Oftast ser man modeller med träribbor och rödlackat stål men efter lite efterforskningar så valde vi bort träet eftersom det finns recensioner som berättar att det slår sig, spricker och möglar. Vi valde även bort modeller i lackat stål eftersom vi själva har erfarenhet av att lacken kan lossna och jag vill inte ha färgflagor i min juice.

Det finns även fruktpressar som pressar med hydraulik, alltså med en liten domkraft istället för skruv. Det verkar smart men det rostfria utförandet var viktigare. Dessutom tror jag att så här små modeller, 9 liter, inte behöver hydraulik. (Det är första gången i mitt 49-åriga liv som jag skriver ordet hydraulik.) Därför har vi köpt fruktpress från Fruktpress. Logiskt.

Och nu har jag skrivit massor om två maskiner som jag aldrig har provat och inte ens äger. Än. Fast det kommer garanterat en utvärdering så småningom.

Veckans matlagningsuppgift på utbildningen är inte avklarad än men det är tema lök. Vi ska göra lökbiffar och helst äta dessa i en måltid med husmanskostig känsla. Vi ska göra en lökpastej och redovisa hur vi sedan helst äter den och så ska vi göra ugnsbakad lök med tomatsås och växtbaserad tapenade.

Jag ser fram emot alltihop. Efter en svajig löksäsong har det faktiskt slutat riktigt bra. Jag hade i det närmaste givit upp (på grund av alltför högt ställda förväntningar – skärpning Kajsa!) men vid en kontrollrunda för ett par dagar sedan så såg jag massor av stora fina lökar. De växer uppenbarligen även om blasten ligger ner.

I anvisningarna till veckans matlagning stod det att vi gärna fick laborera med recepten, bara det redovisas, att vi gärna fick föreslå ändringar om vi kunde motivera varför och sedan berätta vilken musik vi helst väljer under matlagningen. Mitt val blir Green Onions med Booker T and the MG’s. Det hade det blivit även om jag hade lagat rödbetor.

Vitlök, älgar och skafferi

Först vill jag återkoppla till mitt förra inlägg om mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Det går en serie på SVT som heter Kalles sex liv. I avsnitt två, Självförsörjning på sex kvadrat, besöker han just denna plats och David som guidade oss i mångfaldsträdgården. David lever hard core permakulturellt och det får du se mer av om du tittar på programmet. Dessutom kommer du att känna igen flera saker om du läste mitt förra inlägg.

Jag vet inte varför vi försöker odla äpplen. Älgarna tar dem för oss varje höst. Dessutom planterar vi nya äppelträd varje år och det börjar kännas lönlöst. Det vore bättre att satsa på något som inte lockar till sig horder av älgar.

Mellan den 1-10 september brukar det hända och det är inte måttligt heller. Det är flera besök om dagen och de är inte ett dugg blyga. Det är klart att de ger sig av, en liten bit, om vi går ut och jagar iväg dem men de är ganska snart tillbaka.

Först tar de frukten på träden, sedan kommer de och äter upp fallfrukten och sist gör de en förskräcklig beskärning av grenarna.

Kalätet äppelträd. Om de åtminstone hade gått beskärningskursen?

I år var de tidiga. Frukten är inte ens mogen men det verkar inte spela någon roll för en älg. Och de är skoningslösa. Morgon, middag och kväll står de i vår trädgård och mumsar. Om jag hade haft tid så skulle jag vara utomhus dygnet runt men jag har lite annat att göra.

Till skillnad mot många andra så fick vi frukt i år. Jättemycket frukt. Den köldknäpp som drabbade halva Sverige i april skördade många äppelliv men av meteorologiska skäl fick vi aldrig så kallt.

Men vi kommer ändå inte att äta några egna äpplen i år.

Nedanstående klipp filmade jag i veckan genom altandörren. Skitig ruta med speglingar av mig men så här går det till i Getingedalen på hösten.

Sedan sist har jag skördat vitlöken. Först fick den ligga på tork i vår dragiga car port och sedan flätade jag ihop dem till fyra praktfulla flätor. Förra året fick vi en skräpskörd av vitlök men i år har vi fått massor. Visserligen bara små och medelstora lökar men det är ändå tillräckligt många för att vi ska klara oss ett år.

Vitlök mår bäst i rumstemperatur eller lite varmare. Om jag flätar dem tar de ganska liten plats och är lätta att hänga i köket. Dessutom kan jag placera dem högt under taket där det alltid är lite varmare. Och snyggt blir det också.

Fyra flätor vitlök på väg in i köket.

Mina morötter har också blivit bra i år. För första gången odlar jag två olika sorter på ett mera medvetet sätt än tidigare. Den ena sorten är sommarmorötter, för färsk konsumtion nu och en liten tid framöver. Dessa har inga vidare lagringsegenskaper.

Den andra sorten är en vintermorot med goda lagringsegenskaper. Då mina utrymmen för lagring är begränsade så har jag å ena sidan blivit väldigt kreativ när det gäller förädling, å andra sidan odlat lite mindre än jag egentligen vill för att kunna lagra utan att det ruttnar.

Morotsskog.

Med dessa vintermorötter ska det bli spännande att se om de kan lagras längre utan att ruttna.

Ett av de kreativa sätt som jag har använt med mycket lyckat resultat är att frysa morötter. Antingen rivna eller som slantar. Ingen förvällning utan rakt ner i påsar i frysen.

Slantarna funkar riktigt fint i soppor, grytor, gratänger och wok. De rivna morötterna blir bra i bröd, kakor och juicer.

Apropå lagring så har vi något nytt på gång i Getingedalen. I flera års tid har jag ältat detta med mina bristande lagringsmöjligheter och lika länge har vi klurat på en lösning. De bästa är för dyra (en nytillverkad jordkällare) men det kan hända att vi är dumsnåla. Därefter har vi haft allehanda förslag på lösningar tills vi kom fram till det som skulle passa oss bäst.

Vi har en oisolerad köksfarstu som mest används som förråd. Det har också nyttjats som ett opraktiskt och provisoriskt skafferi, tack vare att det blir så kallt där.

Nu försvinner köksfarstun och det blir ett fulländat skafferi istället. Som vanligt var det ett projekt som blev betydligt större än tänkt eftersom vi hittade delar som var ruttna och när vi ändå river så passar vi på att isolera. På vintern kan det nämligen bli minusgrader i detta utrymme och det vore skönt att slippa även om vi har tänkt oss en liten frostvakt när det är som kallast.

Jag tror att detta blir ett superbra utrymme för lagring.

 

I skrivande stund har jag tre maskerade män i trädgården. Nästa inlägg ska handla om våra nya husdjur.

 

Och i helgen, 26-27 augusti, tycker jag att ni ska åka till Södra Åsta, Lillkyrka, för där hittar ni Konst & Kaffe. Förutom en himla massa gofika, konst, hantverk och undertecknad så är det en fantastiskt liten gård med gammal torpträdgård. Alldeles intill ligger Åsta Gårdsmuseum och Åsta Antik så denna utflykt har många värden.