Något nytt varje dag

Det har varit en kall vår. En tveksam vår. Och det får sina konsekvenser. Mest positiva tycker jag.

Påskliljorna är i färd med att blomma. Det blir nog lagom till 1 maj, långt ifrån påsken den här gången. Vitsipporna jobbar för fullt i vår gräsmatta men de brukar falla offer för för första gräsklippningen. I år är vi inte ens i närheten av någon gräsklippning. Nässlor och ramslök brukar ingå i valborgsmenyn men i år hade det blivit en torftig valborg om det hängde på dessa grönsaker.

Nässlorna är fortfarande ynkliga.
Jag satte nya ramslöksplantor i höstas. Jag ville dels utöka odlingen, dels sätta dem på en mer ”kontrollerad” plats. Alltså som jag har lyft på detta lövtäcke. Ingenting. Ingenting. Men så plötsligt idag – häpp!

Det som dock spirar och ser välmående ut är olika löksorter. Piplöken kommer kraftfullt och för den som fortfarande inte har piplök i sina odlingar – fixa det. Nu. Tänk smakrik salladslök som du kan skörda redan i april. Och tänk dekorativa alliumbollar på sensommaren. Och tänk att de kommer åter, år efter år.

Vitlöken måste jag visserligen sätta varje år på hösten men så enkel och anspråkslös den är. Vi har varit självförsörjande på vitlök i över tio år nu.

Eftersom bädden med vitlök inte kan grundgödslas på våren så gör jag det på hösten vid plantering. Och nu är det stödgödsling med vätska som gäller. Vitlök kräver mer näring än man tror. Jag stödgödslar en gång/vecka. Oftast med hönsgödselsoppa.

Rabarbern kommer pålitligt. Det är också en av de där tidiga grödorna. Det är på försommaren jag tar hand om den största skörden. Gör sylt och rabarberistärningar. Det blir ingen saft i år. Jag har massor i skafferi-kylen. Dessutom blir det paj. Vi unnar oss rabarberpaj när det är säsong för det.

En spännande sak som såddes förra året är kvanne. Den grodde i kruka och planterades ut i örtagården mitt i sommaren. I år förväntar jag mig att den ska ta fart och bli hög. Ändå upp till två meter om jag har tur. Huruvida den dör eller kommer tillbaka återstår att se. Vad jag ska ha den till? Rabarber och kvanne lär vara the perfect match men i övrigt tror jag nog att jag mest kommer att titta på hur den växer.

Rabarber har verkligen lite alien över sig när den är ung.
Kvanne – årets lärdom.

Något som inte alls går som det brukar är vintersådden av spenat. Eller är det bara den kalla våren som spökar? I februari sår jag spenat i växthuset. I mars-april brukar den gro och i maj skördas den. Årets upplaga är så ynklig att jag inte ens tog någon bild. Vad är skillnaden?

Däremot så gror kålen som vanligt. Det är så smidigt att den är så tålig. Det tog max en vecka så började fröerna att gro. Svinkalla nätter till trots. I växthuset får den maximalt med naturligt ljus och avhärdas automatiskt.

Först att gro var salladskålen. Det har vi aldrig odlat förut men 2020 var året då vi började göra och gilla kimchi på allvar så nu vill vi försöka göra det på egen salladskål. Hur svårt kan det va? Jo men kål kan vara klurigt på grund av alla konkurrenter. Det är inte bara vi som gillar kål. Å andra sidan har vi odlat kål med hyfsad framgång i många år så jag tänker att jag ska lyckas även med denna. Hej kimchi!

Frisk salladskål på G!

Till avdelningen mindre mysterier hör bladen på nedanstående bild. De liknar palsternacka och de sitter där jag odlade palsternacka 2020 men detta skulle alltså betyda att jag missade en del av skörden. Fullt möjligt! Antingen ska jag skörda och äta dem pronto eller också ska jag låta dem sitta, gå i blom och använda dem till fröodling. De flesta rotfrukter funkar så, andra året blommar de och producerar således nya fröer.

Det är bara det att dessa palsternackor sitter lite i vägen. Jag får se hur jag gör.

Till avdelningen inte-längre-ett-mysterium hör vintersallaten. Eller machésallaten om ni så vill. Efter några års odlande av detta både goda och generösa gröna blad har jag förstått att den växer hur som helst och överallt. Tidigt på säsongen dessutom. Det är också veckans dundertips. Odla vintersallat, bara gört.

Man står aldrig utan gröna blad om man odlar vintersallat.

Till avdelningen långlivade fröer hör vallmon. På en road trip till Dalarna för en herrans massa år sedan stannade vi på en garageloppis och fyndade. Förutom en lampa så köpte jag en påse frökapslar av vallmo. I deras trädgård växte gigantiska rosa vallmoblommor och det sades att fröerna kom därifrån.

Inte förrän 2020 sådde jag dessa dammiga fröer med förhoppningen inställd på nada. Men de grodde. Och i år kommer de igen. Tidigt. Så nu ska de flyttas in i den nya perennrabatten där vi hoppas att de ska trivas.

Ett annat vårtecken är att Herr Hyrkupa har varit här och tagit bort vinterskydden och sett om kuporna. Bina är laddade, det hör jag på dem.

Förra veckan lovade jag att mäta jordtemperaturen för att se om jag kunde sätta min potatis. 6 grader. 1-2 grader för lite. Så till nästa vecka borde det vara gjort. Hoppas att jag kan berätta om det då!

Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.