Julirycket

Efter den intensiva perioden under våren blir det alltid lite lugnare i juni och halva juli. Underhåll i form av vattning, lite gödning, binda upp och klippa av hör till men det är ganska lugnt i förhållande till april och maj.

Helt plötsligt börjar man se änden av juli och som jag antydde förra veckan så är det dags att göra ett intensivt ryck igen. Här följer alltså min att-göra-lista för de kommande dagarna. Avslutningsvis tänker jag följa upp forskningsresultatet gällande bokashikompostering som jag skrev om förra veckan. Än är inte sista ordet sagt i bokashigate.

Det har regnat i två dagar så jordarna är mättade på vatten och tunnorna är fulla. Det ser jättebra ut. Imorgon (torsdag) ska det bli ganska fint väder så då passar det bra att så fröer och plantera ut lite förodlade saker. Det blir lättare för allt att gro när jorden är riktigt blöt.

Sommaren innebar en trög start för all sallat men nu är vi ikapp och det ska bli mer. Lite romansallat ska planteras ut.
Varför inte lite rucola också? Jag har en en liten plantskola på norrsidan av växthuset där jag driver upp nya plantor och pysslar om ”extraplantor” som funkar som back up.
Kvanne har jag också drivit upp men den är flerårig och fortfarande ganska späd så det är inget som kommer att planteras ut inom de närmaste dagarna.

Låt mig repetera; det finns grödor som inte trivs i mitten av sommaren när det är som ljusast, det är dessa jag väntar med att så till nu. Men det funkar så klart bara med snabba saker. Dill till exempel. Jag kommer att skörda en hel del under kommande veckan, bland annat den dill som såddes först. Men jag kan inte få nog av dill så jag sår så länge det går.

Dill i perfekt kondition. Innan blomning och eventuella angrepp av skadedjur. Att skörda denna under en torr och solig dag är det bästa.
Tre sorters potatis, tidig, mellan och sen. Den hitersta är snabb och har redan blommat över, blasten börjar dessutom att vissna så den ska jag gräva upp nu. De andra två sorterna blommar för fullt och visar inga tendenser till att behöva skördas än.
Jag vet inte om jag ska skörda vitlöken än. Denna togs upp på prov och ser visserligen fin ut men det skadar inte med ytterligare några veckor i jorden. Den visar inga tendenser att falla isär så det är nog lugnt. De tre understa bladen är på väg att vissna men det är en bit kvar.

Förutom dill ska jag skörda sockerärt, potatis, gurkor, koriander och basilika. Alla dessa skulle bara bli sämre om jag väntade för länge.

Det som inte ska skördas ska istället gödslas. Den enda aktuella formen av gödning så här års är i vätskeform, något annat hinner inte grödorna dra nytta av. Att jorden är vattenmättad är utmärkt, då rinner inte gödningen rakt ner i underjorden utan stannar runt växternas rötter. Vitlöken kommer alltså att få en omgång gödsel eftersom jag väntar med skörden.

Kålen är köksträdgårdens största gödselslukare, den ska definitivt få en omgång näring.

Vid dagens inspektion av kålen hittade jag nya skador av minisniglar. Jag hade dessa angrepp i början av sommaren men spred då ut Ferramol vilket funkar effektivt hos mig. Nu är Ferramolen förbrukad så på min att-göra-lista står en ny omgång av Ferramol.

Frågan är om jag inte ska dra en repa med Turex när jag ändå är igång. Jag plockar larver dagligen men med Turex slipper jag det.

Ett av årets experiment är att odla vitkål i stor kruka. Den står en meter ovanför marken och har inte haft ett enda angrepp hittills.
Den fina sallaten måste så klart få vara med på bild.
Luktärterna bjuder på hänförande doft. Jag hörde Cecilia Wingård berätta i veckans avsnitt av Odla med P1 att man skulle plocka alla luktärter på morgonen, sätta dem i en vas och sedan kom det nya redan efter lunch. På så sätt får man luktärterna att blomma rikligt och länge.

Här hittar du senaste avsnittet av Odla med P1.

Här hittar du Cecilia Wingårds hemsida.

Det roliga är att gråärt och Lokförare Bergfälts jätteärt har nästan identiska blommor. Minus doften då så klart. Jag vill alltså slå ett slag för gråärt (Lokföraren är faktiskt en sorts gråärt!) eftersom de både är vackra och senare smakar gott.

Så här ser mina lokförarblommor ut.

När vi ändå är inne på jämförelser vill jag visa två bilder tagna med exakt en veckas mellanrum. Den första visade jag förra veckan, den andra tog jag för en stund sedan.

Onsdag vecka 28.
Onsdag vecka 29.

Plocksallat längs kanterna och gråärten Sollerön i mitten. Längst bort ser man även några bråkiga squashplantor. Med denna typ av plantering är det inte mycket bar jord trots att bädden inte täckodlas.

Nu hade det varit världens läge att följa upp detta nästa vecka, vara riktigt pedagogisk och utvärdera men istället tänkte jag ta lite bloggledigt. För att verkligen känna mig ledig så tar jag ledigt från rubb och stubb. Detta trots att grönsaksodlandet peakar exakt just nu. Så trotsigt, eller hur? Haha!

Men jag lovade ju att återkoppla gällande de färska forskningsresultaten på bokashi och att den sortens kompostering skulle vara värre för klimatet än en vanlig varmkompost.

Enligt bokashi själva är forskningen bristfällig och felaktig. I deras redogörelse kan de, förutom att hänvisa till annan forskning, berätta om den aktuella forskaren och flera knepiga grejer som hon har sagt och gjort tidigare.

Ja allt som kommer från SLU är verkligen inte hållbart eller för jordens bästa. Man ska vara lite vaksam gentemot grejer som kommer från dem.

Bokashi.se bjuder på mycket läsning och många källor på sin hemsida. Här kan du spana in den. Du hittar även en grupp på Facebook med samma namn. Därifrån kommer nedanstående citat som skrevs direkt efter att Odla med P1 hade sänt sitt program. (Med reservation för knepig meningsbyggnad.)

Har ni någonsin fått rådet att undvika att syra mat för att det bildas metan? Nej, eftersom det händer inte under dessa syrefria förhållanden som även materialet i en lufttät Bokashihink befinner sig i.

Det ska bli spännande att följa Bokashigate eftersom jag inte tror att sista ordet är sagt.

Men nu – over and out. Vi hörs om en månad ungefär.

Fotograf: Maria Svalin Sundfeldt

Positiva klubben

Till skillnad från förra veckan tänkte jag bara vara positiv idag! Den utlovade redogörelsen för Allelopati kommer jag således att skjuta på ett tag. Det blir däremot några ord om Bokashi och det senaste avsnittet av Odla med P1. Jag tycker att det blir allt tätare mellan de intressanta inslagen i det programmet. Fokus flyttas allt mer från dahlior till hållbarhet.

Hörde ni Sara Bäckmos sommarprat? Himla fint hörrni. I samband med detta så passade hon på att lägga upp lite spännande erbjudanden på sin hemsida. Bland annat är det en gratis föreläsning om att odla när det är kallt. Den finns tillgänglig till den 19 juli så skynda in och lyssna för den är riktigt bra!

Här kan du lyssna på Saras sommarprat från den 7 juli.

Här kommer du till gratisföreläsningen.

Det påminde mig om att under andra halvan av juli ska jag så nya grönsaker! Det börjar bli mörkare vilket gynnar en hel del växter som är lättare att odla på sensommaren. En del odlas för att stå kvar länge i landet, ja till och med skördas under vintern.

Du kanske tömmer en bädd med vitlök eller potatis snart? I den är det perfekt att göra en sommarsådd. Men bädden kan vara utarmad på näring så du bör gödsla med något snabbverkande och då är det vätska som gäller. Soppor gjorda på hönsgödsel, nässlor, vallört eller urin är perfekt.

Mangold växer snabbt och är mycket god även i späd form så det ska jag så i slutet av juli.

Det är ingen idé att så långsamma grönsaker som morot men det finns en massa snabba saker som stormtrivs på sensommaren. Spenat, dill, ärtskott, majrova, rädisa, sallat och späda blad av mangold, kål och rödbeta. Det är vad jag kommer att satsa på.

Ytterligare en omgång koriander ska jag också så. Den behåller smaken i fryst form men det finns inget som slår färska, nyskördade blad.

Här följer en ström av positiva bilder från veckans trädgård. Alla plantor är nöjda efter de senaste dagarnas ordentliga regn. Och jag är glad över att alla mina tunnor åter är fyllda.

Rosbusken Minette bodde på tomten när vi flyttade hit. Hon är lite känslig mot regn men doftar otroligt gott så hon har fått bo kvar. Dessutom har hon satt prägel på hela den delen av trädgården som har utvecklats till ett ”dofthörn”. Minette har fått sällskap av lavendel, kaprifol och förhoppningsvis en schersmin om den bara ville växa lite snabbare.
Bladlöken Allium Quattro används som gräslök och hela plantan är ätlig, även blommorna. Men jag låter hellre dessa stå kvar och pryda min örtagård.
Apropå lök så är det snart dags att skörda vitlöken. När de tre nedersta bladen har vissnat brukar man säga att den ska skördas men mina har bara lite vissna toppar än så länge. Däremot så har de fått ormlökar i toppen vilket är typiskt för sorten och inget att bekymra sig över. Tvärtom, de är jättecoola och ytterst kommer det att utveckla sig en knippe minilökar som går att så.
Den gula löken har lagt sig ner, mest pga regnet och stormen. Jag tänker börja skörda nu men bara för dagsbehov. Den får sitta kvar länge till för att bilda ett skyddande skal som gör löken lagringstålig.
Några små äpplen blir det trots att det inte verkar vara något äppelår. Tänk vad älgarna ska bli besvikna. Rödluvan är vårt härdigaste och starkaste träd och hon levererar. Någon gallring behöver vi dock inte ägna oss åt.
Vitkålen är på väg att knyta sig. Just nu vimlar det av kålmal men jag har läget under kontroll. En daglig genomsökning av ägg och larver räcker än så länge.
Förra årets succé, kålrabbin, verkar växa bra även i år. Den verkar inte särskilt intressant för skadedjuren vilket höjer intresseflaggan ytterligare för denna snygging.
Svartkål är svartkål. Det vore tomt utan den.
Det finns många spännande knoppar som är på väg att spricka. Den här solrosen blir inte högre än 30 cm vilket gör fotograferingen till en enkel match.
Löjligt liten är den gula kryddtagetesens knopp men att den är planterad i örtagården är ingen slump. Det här är en godsak i salladen, både blommor och blad.
Inte mycket att skryta med nu men jag vet vilken skönhet jag har att vänta när blåklintens knopp har slagit ut. Även denna är ätbar.
Redan utslagen är backnejliken med sin nästan skrikiga röda kulör. Denna ska definitivt flyttas från skamvrån i höst när perennarabatten ska uppgraderas.
Blommar för fullt gör även lobelian. Världens simplaste och vanligaste blomma men jag älskar färgen och det faktum att den blommar hela sommaren.
Jag som tyckte att djävulsbusken var fantastisk när den blommade för ett par veckor sedan med ljusrosa blommor. Nu ser den ut så här och jag har aldrig sett något liknande förut? Är det frökapslar?
Skördedags för sockerärtan Norli!
Det är dock många blommor samtidigt så vi har nog en god skörd att vänta. Med tanke på att vi har Norli i frysen från förra året så kan man nog säga att vi är självförsörjande på sockerärt. Det går visserligen inte att jämföra en krispig, färsk ärtskida med en upptinad och mjuk men smaken sitter.
Norli ramar in plantorna med vaxbönor men de har inte börjat blomma än.
I den nya bädden har sallaten kommit rejält och mellan de två raderna klättrar gråärten frisk och stark. Ser fram emot att se hur detta slutar.
I växthuset har basilikan nått mogen ålder och nu skördar vi för frysen och färsk konsumtion. En fantastisk ört.
I växthuset kan vi också konstatera att Black Cherry verkar ha kommit över omplanteringschocken och visar åter på spänst och fertilitet.

Avslutningsvis vill jag berätta lite om det spännande inslaget om bokashi i senaste avsnittet av Odla med P1. Du hittar programmet här.

Att kompostera är jättebra men en vanlig gammal varmkompost läcker en hel del näring och koldioxid, både uppåt och neråt. Koldioxid är inte vad atmosfären behöver, tvärtom, vi försöker ju producera så lite koldioxid som möjligt och skapa så många kolsänkor det bara går.

Då kom den skapligt moderna kompostmetoden bokashi in snett från öster och tog oss med storm.  Så himla effektivt, snabbt och klimatsmart! Tills man började forska på metoden. Anna Mårtensson är professor i markkemi på SLU och berättar klart och tydligt i ovan nämnda program att bokashi definitivt inte är mer klimatsmart än varmkomposten. Tvärtom, bokashin producerar metangas vilket är värre än koldioxid.

Bokashi omsätts under anaeroba (syrefria) förhållanden, därför produceras det ganska mycket metan. Det händer inte i en vanlig kompost för där sker nedbrytningen med lufttillförsel och då omsätts kolet och avgår som koldioxid. Metangas är mer klimatfarligt än koldioxid. 

Under nedbrytningsprocessen i bokashin finns det inget syre att reagera med. Det reagerar med väte istället och bildar metan, en kraftfull växthusgas.

När bokashin hamnar på sin slutstation, som gödsel till grönsakerna, så levererar den näring till växterna lika bra som varmkomposten.

Jag är glad att jag aldrig satsade på bokashi!

Ni är bäst!

Vecka 31

Så varmt det blev. En veckas känsla av 2018 infann sig. Riktigt härligt, vi badade mycket. Och vattnade mycket så klart. Trots att det inte varade så länge så märktes det direkt på odlingarna. Tillväxten tog en hiskelig fart och behovet av vatten ökade markant. Även den mest tåliga och ståtliga bondböna blev slapp och hängig.

I förra inlägget skrev jag att tomaterna knappt hade börjat blomma. Lite medelhavsvärme på det och swish så kommer det både blommor och frukt.

Tack vare att våren och försommaren varken var het eller torr så hade det mesta hunnit etablera sig och växa sig starkt. Det dukar inte under lika lätt då. Nederbörden var över medel både i maj och juni.

Trots att det inte är lika hett just nu så är det ändå värt att nämna några fiffiga lösningar för att växterna ska klara torka:

Täckodling

Genom att täcka jordytan med organiskt material, helst ett 10 cm tjockt lager, så dunstar inte vattnet så fort och fukten behålls mycket längre i jorden.

Inte mycket till fänkål än men ett tjockt lager täckmaterial förhindrade att denna spädis dog torkdöden.

Gropodling

Förodlade plantor sätts med fördel ut i en liten grop. Vid vattning så koncentreras vattnet runt plantan. Dikesodling är nästan lika effektivt och passar även vid direktsådd.

Hurra för gropodling!

Solcellsbevattning

Kostar i inköp men är därefter gratis. Solcellerna ser till att vattningen blir regelbunden och med riktade munstycken blir den dessutom effektiv.

Vår pyttelilla solcellspanel som försörjer nästan hela växthuset med vatten.

Odla i kruka eller låda

Vattnet koncentreras i kärlet och till plantorna däri. Inget svinn.

Vattna tidig morgon eller kväll

Mitt på dagen hinner vattnet torka innan det når rötterna.

Prioritera

Vid långvarig torka måste du kanske välja några  grödor som du satsar på.

Samla regn

Var alltid beredd på att det kan bli torrt. Börja samla regnvatten redan på våren. Du kan aldrig få för mycket.

Kan inte få nog av regntunnor!

I mitt projekt Ersätt med rabarber (eller vad jag nu ska kalla det) har jag hittat ytterligare ett gott och lyckat användningsområde. Detta finns dessutom tillagt i specialinlägget om rabarber. Tidigare har jag beskrivit hur jag gör juice av mina rabarber och fryser in i istärningar. Dessa använder jag som syra i dressingar, marinader mm. Allt för att undvika tvivelaktigt odlad och importerad citrus.

Under de varma dagarna dricks det mycket i Getingedalen och vatten är så klart bäst på att släcka törst. Några citronskivor i tillbringaren ger god smak men kanske dålig eftersmak när man tänker efter varifrån citronerna kommer. Och vad de har kostat.

Några tärningar rabarberjuice gör precis samma jobb; ger vattnet en välsmakande syra och en schysst look i kannan.

Låt mig presentera: rabarbervatten!

Nu kommer lönen för mödan. Skörden är mitt dagliga fokus och medan sambon åker till sitt lönearbete så försöker jag försörja mig på andra sätt.

Att odla sin egen mat är som att tillverka sina egna pengar.

För varje litet bär jag plockar och för varje sockerärta som fryses in behöver jag handla lite mindre mat. Och ju mindre mat jag köper desto mindre måste jag lönearbeta. Och mindre lönearbete betyder färre bilresor. Och ju mer jag är hemma desto mer hinner jag odla och laga, både mat och kläder. Och när man sätter detta i system så kan det kallas självförsörjning eller downshifting eller något liknande. För mig är det en spännande utmaning.

Vi får väldigt mycket hallon. Det har vi fått varje år sedan vi slutade att sköta hallonhäcken. Visserligen är det en djungel med inslag av en hel del brännässlor men med heltäckande klädsel utgör de inget problem. Dessutom har jag trampat ner de flesta efter två omgångar med plockhinken.

Nässlor brukar betyda näringsrik jord och det är inte omöjligt att våra två intilliggande komposttunnor har ett finger med i spelet. När man har läst Stefan Sundströms senaste bok om biokol och bokashi så förstår man också att en klassisk kompost läcker ganska mycket näring.

Det var först då jag började se vitsen med bokashi. Innan har jag varit lite motståndare eftersom det innebär ett preparat som jag måste köpa och alltid ha hemma. Men den läcker ingen näring och betydligt mindre koldioxid letar sig ut i atmosfären.

Men om mina hallon plockar upp en del av läckaget så hamnar det ändå på rätt ställe. Jag vill att det ska vara så.

Efter några års experimenterande med olika sockerärtssorter så föll jag för grupptrycket och odlade Norli, den tryggaste och vanligaste sockerärtan som finns. Den är god, ger rik skörd och jag hinner knappt med att plocka av dem. Med en snabb blanchering i kokande vatten och ännu snabbare flytt till isvatten så ska de hålla sig fina även efter frysning.

De svarta vinbären är också avplockade. Jag fryser in dem på samma sätt som hallonen. Rabarber kan ersätta citrusfrukternas syra men inte näring. Vinbären kan dock stå för vitaminerna. Jag har slutat med röda och vita vinbär, de drabbas mycket lättare av ohyra och bären är inte lika användbara.

Svarta vinbärsbuskar har typ inga fiender och kan bli hur gamla som helst.

Jag odlar hellre rättika än rädisa. De smakar väldigt lika men du får tio gånger större resultat/frö. Snabbväxande och så här års ett återkommande inslag vid alla Getingedalens måltider. Några saltkorn och kanske 1 mm smör gör detta till en dröm i munnen.

En av veckans middagar var en wok. I den var det jalapeno, lök, koriander, sockerärt, morot och vitlök från egen skörd. Jag har inget recept men wokar behöver inga recept.

Morötter och koriander är från tidigare skördar. Funkar fint att lagra i frysen.

Dagens mest komiska är penischilin. Jo den heter så och jag kunde inte låta bli att köpa frö. Alltså… jag tycker synd om den som döpte denna chili för vad hade den för referenser?

Eftersom det är sista inlägget i denna månad så bör jag ju redovisa några klimatrelaterade downshiftarupplevelser. Förutom allt ovan så kan jag berätta att jag för första gången stötte på ett återvunnet tyg i tygaffären. Vi behövde en ny luftig gardin när det blev så varmt och blev så klart glada över detta fynd. Grönt var det också!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om den bedrövliga kålodlingen, om vitlöksskörden, om inlagd dragon och om falska sillinläggningar. Men först en bild från ett av växthusets skönaste hörn!