Lätt och tungt omvartannat

Den här årstiden – och som vädret är just nu – är det inte särskilt svårt att hitta saker att skriva om. Tvärtom, det är svårt att begränsa sig.

Om något är tungt så är det gödselsäckarna, annars är det bara lite svettigt. Den härliga sortens svett.

Kursen i hållbar grönsaksodling är över och det gick bra. Elva nyfika odlare kom och lyssnade tålmodigt på min berättelse och jag hoppas att var och en fick med sig något matnyttigt. Framför allt var det en riktigt fin vårdag och att hänga tre timmar utomhus bland vitsippor och småfåglar är värt en del bara det.

Idag bjuder jag på en nulägesrapport, både i odlingarna och från naturen. Många bilder alltså.

Jag fortsätter att så köldtåliga fröer ute. Just nu är bondbönor, rättika, palsternacka, persiljerot, svartrot, sallat, persilja, dill, tatsoi och potatis i jorden. Inget har grott än. Det är faktiskt lite torrt, det lilla regn jag har samlat hittills går snabbt åt och SMHI har inget regn att erbjuda den närmaste veckan. Skit om jag måste ta till brunnsvatten redan nu.

Vitlöken växer fint och nu ska den gödselvattnas. En gång i veckan. Den gödsel som jag myllade ner i höstas vid planteringen är förbrukad och att mylla ner fast gödning är lite pilligt.

Jag gör hönsgödselsoppa som jag häller i vattenkannan. Senare på säsongen kan det bli både nässelsoppa och guldvatten. Någon sorts näring helt enkelt.

I växthuset blir det väldigt varmt dagtid, nästan lite för varmt för spenat men det växer fint. Kålplantorna gör detsamma.

Inomhusodlingen av tomater ränner iväg och jag måste plantera om dem nu. Jag inser att det kommer att bli alldeles för många plantor, jag kommer att kasta bort flera stycken. Men först kommer jag att försöka sälja dem om någon vill ha. Endast fem kronor/styck! Jag återkommer till vilka sorter jag har.

Så här kan vi inte ha det. Alldeles för trångt i krukan och för lite jord.

Under odlarkursen sålde jag några paprika- och chiliplantor men jag har fler kvar. I synnerhet en chili som heter Basket of Fire. Den är ganska stark men den är även smakrik. Dessutom blir det en kompakt planta som inte tar så stor plats. Fem kronor styck!

Paprikan heter Ferenc Tender, en ungersk och snabb spetspaprika som kan ätas i alla färger/stadier. Fem kronor även för dessa.

Inomhus försöker jag att driva upp lite blommor, en låg solros och en kryddtagetes. Har aldrig gjort det förut så det är ett riktigt experiment.

Tagetes som är så lättodlat. Jo tjena.

Jag har även plantor av Malabarspenat Alba, den grönstjälkade, om någon vill köpa. Om gurkorna överlever så säljer jag förmodligen även några sådana.

I det perenna skafferiet kommer ramslöken fint. Egentligen har jag inte förtjänat det, den försummades förra sommaren, men nu har jag pysslat om dem och tänker försöka föröka dem när blommorna går i frö.

Rabarbern, den pålitliga, väller upp ur marken som en köttig science fiction-hälsning. Att göra juice och frysa in i tärningar är det bästa jag har gjort med rabarber så det kommer jag garanterat att göra i år igen. Varje gång det är ett recept med en skvätt citronjuice eller vinäger kan jag antingen ersätta eller komplettera med rabarberjuice. Hållbart och gratis. Väldigt trevligt i tillbringaren med vatten också. Rosa is och syrligt uppfriskande dricksvatten. Jag smaksätter även min kombucha med rabarberis.

Här hittar du mitt specialinlägg om rabarber.

Piplöken kommer fint. Perenna grönsaker är inte bara väldigt resurssmart, de är tidiga också. Dessa ska gödselvattnas, precis som vitlöken.

I det vilda skafferiet finns det nu nässlor, kirskål och jordreva (årets nyhet!). Jag vill bredda mina kunskaper i vildplockning så nu ska jag undersöka hur jordrevan gör sig bäst.

Nässlor förvälls och fryses in om det inte blir soppa, pesto eller paj direkt. Nässlor kan även torkas och smulas till framtida matlagning. Te på nässla gillas av många. Nässelsalt eller som inslag i ett örtsalt funkar det också. Och nässlor är dessutom en kanonbra näringskälla istället för köpegödsel.

Kirskålschips är den senaste flugan inom matlagning på vildplockat. Man gör som med grönkålschipsen, alltså blandar bladen med rapsolja, saltar lätt och kör i ugnen några minuter. Rör om någon gång under rostningen. Man kan även blanda in örter och parmesan för en lyxigare variant.

Annars blir det samma som med nässlan, förvällning och infrysning. Soppa, smoothie, pesto och paj. Där är kirskålen perfekt.

Jordrevan är jag inte säker på hur jag ska använda. Den har en försiktig smak av mynta och är lite syrlig. Äldre blad är lite fibriga så satsa på unga blad om man ska äta dem färska.

Några gör te på dem men jag ser att man kan dryga ut en sallad med dem.

Det är så ljuvligt att gå runt i trädgården och se hur det knoppas. Och det är bara april än. Tänk så många månader det är kvar av grönska och skörd. (Det var det töntigaste jag har skrivit på länge men det stämmer ju!)

Jag har ganska mycket Scilla, eller Blåstjärna, i gräsmattan och är lycklig över varenda en av dem. Läs mer om Scilla här.

Av några goda odlarvänner fick jag en tuva med lungört. Den blommar tidigt och älskas av fjärilar och insekter.

Ett av våra körsbärsträd, Stella, är fullt av knopp och nya skott. Jag ser fram emot blomningen!

Sara Bäckmo, Skillnadens trädgård, beskriver ofta hur hon sår något varje dag och på så sätt sprider hon ut trädgårdsarbetet i små korta men täta pass. Jag försöker att göra likadant. Det är lite tungt med gödselsäckarna så jag gödslar och förbereder en eller två bäddar om dagen. Jag sår lite då och då och jag vattnar på samma sätt.

Då blir inte trädgårdsprojektet så betungande och slitigt. Efter en vecka kan man konstatera att man har hunnit ganska mycket och det har nästan bara varit lätt och roligt!

Nu ska jag skola om tomaterna.

Ljuv är mödans lön

I stort sett allt är i jorden, frön och gödsel samarbetar nu med jord, regn och maskar. Just nu är det bara tillsyn och underhåll som gäller. En och annan stödgödsling krävs och lite ogräs ska förstås rensas.

Sallaten Jericho försåddes och klarade utplanteringen galant. Två bra saker med förodling: 1. Plantorna hamnar med perfekt avstånd och det blir inga luckor pga frön som inte vill gro. 2. Plantorna är tillräckligt starka för att klara av eventuella angrepp och extremt väder.
Några sparrisar om dagen blir väldigt gott i magen.

När de snabbaste och tidigaste grödorna är färdiga sår jag nya grönsaker. Vissa mår bättre av att växa när det är svalare och längre nätter. Rädisa, spenat, asiatiska blad, vintersallad och ruccola till exempel. Om man sår dessa i maj eller juni så går de nästan alltid i blom, det blir varken blad eller rötter.

Jag gissar att de tidiga potatisarna kommer att skördas först och därefter vitlöken.

Potatisen kommer så fint så.

Jag har problem med min squash som ruttnar och dör. Jag gissar att de vill ha ett betydligt varmare liv än vad som har erbjudits hittills. Om de dessutom är lika känsliga för omplantering som sina släktingar gurkan så kan även detta vara orsaken.

En av överlevarna.
En annan kämpe. Här tillsammans med bondbönan Express. Jag tänker att de blir perfekta tillsammans. Bönorna sticker iväg uppåt och squashen slingrar omkring på bädden. Bönorna binder kväve (=näring) och squashen tackar och tar emot.

Därför har jag sått lite extraplantor av squash som står på tillväxt i växthuset. Där finns också störbönor av samma orsak. Visserligen förstod jag av beskrivningen att det var på håret att störbönor skulle kunna växa här i zon 5 men jag chansade. Och har kanske lärt mig något.

Reservodling av sqaush. Det skulle inte förvåna mig om jag har för många plantor i slutänden. I augusti är det kanske jag som försöker skänka squash till höger och vänster.

Istället för att sörja över saker som inte funkar så har jag blivit betydligt bättre på att glädjas över det som gror och växer. Om nu störbönorna inte gillar förutsättningarna här så är det bättre att satsa på något annat i framtiden.

Mina stackars prydnadsväxter lever en alltmer försummad tillvaro. Grönsakerna är sååå mycket mer spännande och när pionens knoppar kommer så skäms jag nästan.
Rodgersian med sitt ljuvliga bladverk skänker ögonfröjd.

Nu ägnar jag mig mycket åt gräsklippning eftersom det växer hejdlöst så här års. Kanske inte den roligaste aktiviteten på jorden men jag får ordentligt med motion och jag använder gräsklippet som gödning. Det är en komplett näringskälla tydligen.

Trots att vi har en gräsklippare med mulcherfunktion så kan jag ändå räfsa ihop några hinkar klipp då och då. Perfekt gödning och funkar även som täckmaterial.

Det har sänts en hel del intressanta saker på radio under senaste veckan. Bland annat Vetandets värld i P1 där de berättade om hur alltfler lantbrukare har förstått att plogen gör mer skada än nytta i jorden och att daggmasken och andra mikroorganismer är goda ersättare.

Du hittar programmet här. Dessa rön är direkt överförbara till den lilla odlingen där jag uppmanar alla till att gräva mindre och grepa mer. Det finns till och med en rörelse som kallas No Dig vars främsta syfte är att sprida kunskapen om sundare odlingsmetoder. Här läser du mer om vinsterna med att skippa grävningen. Visserligen på engelska men den är lättbegriplig.

Charles Dowding är No Dig-rörelsens grundare och bilden kommer från hans hemsida.
Min vän grepen.

Vetenskapsradion i P1 har också uppmärksammat nackdelarna med plöjning och avsnittet hittar du här.

På lång sikt gör plogen mer skada än nytta, och för att skydda och återställa kolförrådet måste vi sluta att plöja och i stället bearbeta jorden så lite som möjligt, säger professor Rattan Lal vid The Ohio State University i Columbus.

Mitt tredje radiotips är Odla med P1. Deras program går alltid att höra i efterhand på srplay eller som podcast. I senaste avsnittet förklaras det tydligt hur man ser skillnad på färsk och brunnen stallgödsel och hur man använder dessa.

Själv har jag investerat i två praktiska medelstora tunnor med lock. Den ena står på en undangömd plats och den andra strategiskt placerad mitt bland bäddarna.

Den gömda tunnan med skön höjd och sittkant.

Den undangömda kissar jag i och tack vare placeringen, höjden, den breda kanten och locket så är den riktigt bekväm att uträtta behoven i. Urin är en väldigt bra näringskälla och jag har kommit över den äckliga känslan som förr hindrade mig att vattna med guldvatten.

I tunnan finns även brännässlor och några liter vatten och tillsammans bildar detta en riktigt stinkande men näringsspäckad sörja. Lite guldvatten i vattenkannan gör alla tomater på gott humör och jag har inte behövt lägga ut en enda krona.

Så fort jag hittar en tuva med brännässlor så rycker jag av dessa (med handskar) och lägger i tunnan samtidigt som jag håller andan.

I tunnan som står mellan trädgårdslanden gör jag en annan sorts näringslösning. Där ligger hönsgödsel blandat med vatten och detta blandar jag också i vattenkannan. En snabbverkande boost åt de flesta grönsaker. Hönsskiten har jag betalat några kronor för men den är lokalproducerad och KRAV-märkt så det kan det vara värt.

Basilikan gror!
Grönkålen mår förträffligt och det har inte dykt upp några skadedjur än men jag är redo med Bacillus Thuringiensis.

Apropå squash; vet ni skillnaden mellan squash, pumpa, zucchini och courgette? Det reder jag ut i nästa inlägg.

Rallarros på tallriken

Det var förmodligen i år man skulle ha gått. Alla var där utom jag.

Nordiska Trädgårdar, mässan i Älvsjö som jag aldrig har varit på. Jag hade nästan bokat in mig i år men så kom något emellan, minns inte vad, och jag tänkte att det går fler tåg. Har jag väntat så här länge så kan jag vänta lite till. Dessutom såg mässprogrammet halvintressent ut.

Ha. Förmodligen var jag inte inne på rätt sida och letade. Det var ett hyperintressant program som jag missade totalt. Alla var där. Mandelmanns, Jordnära Tunnelväxthus, Bella Linde, Farbror Grön, Danska bonden, Permakulturgänget från Stjärnsund, Sara Bäckmo, Odlings-TV – you name it!

Gissa om jag kommer att vara där nästa år…

Tur att Odlings-TV filmade så pass många föreläsningar och intervjuer att även vi på hemmaplan kunde få ta del av innehållet. Tur att Odlarglädjen fick berätta om sin verksamhet för den hade jag totalt missat!

Eftersom jag hyser ett stort intresse för ätbara perenner så såg intervjun med Eva på Odlarglädjen lockande ut och den var superbra! Mycket av det som presenteras hade jag kännedom om men några nyheter fick jag lära mig.

Dessutom hittade jag snabbt in på Odlarglädjens hemsida för att se vad de hade i sitt sortiment och äntligen hittade jag några plantor som jag har letat efter! Bland annat vit rallarros som både är vacker och ätbar.

Från Odlarglädjens hemsida. Enligt hemsidan Dags att plocka ska även den rosa rallarrosen vara ätbar och det är ju bra för den har jag massor av i skogskanten.

Att Odlarglädjen ligger i trakterna av Eskilstuna gör inte saken sämre. Jag kör tur och retur Strängnäs med jämna mellanrum (för att köpa lera hos Mia på EDAB) så hädanefter finns det flera orsaker till att åka den sträckan.

Under kategorin ÄTBART hos Odlarglädjen gömmer sig massor av överraskningar. Gå in och kolla så får du se!

Orsakerna till att jag vill odla så mycket fleråriga grönsaker/ätbara perenner som möjligt är följande:

1. Perenner kommer ofta tidigt på våren och har en lång skördesäsong.

2. Perenner behöver nästan inte vattnas alls.

3. Perenner kräver minimalt med skötsel och gödning.

4. Perenner är bra ur ett resursperspektiv.

5. Perenner har ett djupt och etablerat rotsystem som konkurrerar ut ogräset.

6. Perenner är ofta mer näringsrika än ettåriga grönsaker.

Och tänk då in allt ätbart från det vilda… dessa växter kräver ännu mindre.

Bra hemsida!

Det slog till och blev vinter igen. Medeltemperaturen ligger åter på nollan och vi fick skotta snö så det stod härliga till under påsken. I  odlargrupperna på Facebook utbröt en viss panik och det vittnades om ond bråd kölddöd bland för tidigt utplanterade skott och om minusgrader långt ner på skalan.

Skulle mina plantor i kallväxthuset klara testet? Det verkar faktiskt ha gått utmärkt. Dels fick vi aldrig mindre än tre minusgrader, dels har jag valt att så sånt som ska vara extra tåligt. Så de växer på hur fint som helst. Nu vet jag att det funkar så nästa år kommer jag att sätta betydligt större mängder.

Vi som inte räds lite kyla. Inte heller extrem hetta. Soliga dagar blir det 30 grader varmt i växthuset.

Precis innan snön kom så gick jag runt och inspekterade allt vilt och ätbart som spirade ur marken. Kirskålsskotten var små och aptitliga och brännässlorna var också på gång. De är ju som godast i detta späda tillstånd. Att dessutom få gratis mat som jag inte behöver odla är lyxigt.

Man tackar!

På en föreläsning med Philipp och Annevi som har skrivit boken Fleråriga Grönsaker blev det solklart att brännässlor är överlägsna ut näringssynpunkt.

Ur boken Fleråriga Grönsaker. Det är svårt att slå nässlor i näringskampen. Och i priskampen. Och i kampen om mest närodlat. De vinner förstapris i lättodlat också. Fast även guldmedalj i svårplockat…
Hämtad ur en av odlargrupperna på Facebook. Tack för fin bild och enkelt recept!

Brännässlor är även en viktig ingrediens i gödning så jag är väldigt tacksam för alla nässlor som växer i skogskanten. Man kan till och med göra textil av brännässla. Ungefär som lin. Hela växten är användbar!

Jag läser om Permakulturens ursprung och väsen på kvällarna. Vi kan väl bestämma att jag berättar mer om Permakultur när jag har läst ut boken?

Boken finns att beställa på permakultur.se men snart kommer det en ny svensk bok på temat (permakulturboken.se) som jag ser fram emot!

På söndag kommer det ett gäng nyfikna odlare som vill lära sig mera om att odla på ett hållbart sätt. Det ska bli jättekul att möta dem!