Vecka 40

Det dignar av rönnbär på träden i år. Och på många ställen har jag läst att tre rönnbär om dagen tillgodoser vårt dagsbehov av C-vitamin. Jag gillar allt som kan ersätta citrusfrukter. Varför citrus är så komplicerat har jag skrivit om här.

Eftersom rönnbär är en vild växt så är det också en smart växt. Och de omfattas av allemansrätten på marker där allemansrätten gäller. Superbra.

Hur vet man om rönnbären är mogna? Om det går att klämma sönder ett rönnbär mellan två fingrar – då är det moget. Men det smakar enormt surt och bittert trots det.

Låt rönnbären få en frostknäpp så blir de sötare. Det stämmer men då kan fåglarna ha hunnit äta upp dem eller också börjar de bli fula. Du kan skapa din egen frostknäpp genom att plocka rönnbären tidigt och lägga dem i frysen. Kom ihåg att lämna minst hälften till fåglarna.

Jag plockade kanske 20 klasar, jag ville bara ha tillräckligt mycket till ett experiment, och då gick säkert hälften bort i rensningen eftersom de var rätt fläckliga. Det går säkert att äta fläckliga rönnbär men jag gav dem till fåglarna istället.

C-vitamin tål inte upphettning, det lärde jag mig redan på hemkunskapen på högstadiet. Så att koka gelé, saft eller sylt på dessa känns bortkastat. Fast i mitt googlande på rönnbär hittar jag ett uttalande av Lisen Sundgren, författare, bloggare, herbalist, naturfilosof – you name it – som säger motsatsen.

Här är en länk till Lisens hemsida, Life by Lisen.

Här är en länk till artikeln där Lisen med bestämdhet hävdar att rönnbär tål att hettas upp.

De tål att hettas upp och/eller frysas ned utan att vitaminerna förstörs.

Jag kunde inte låta bli att skriva till Lisen och fråga om det verkligen stämmer. Varför skulle C-vitaminer i rönnbär vara annorlunda än C-vitaminer i andra bär?

Lisen svarade.

Angående upphettning så fick jag delvis lära mig när jag studerade naturmedicin både i Sverige och i USA att rönnbär tål en viss upphettning. Jag gjorde lite sökningar nu här igen och hittar ingen information som säger emot. Rönnbär innehåller stora mängder antioxidanter och en liten del försvinner förvisso vid upphettning men mycket kvarstår. 
Så vill du vara säker på att ha kvar all näring som den är i det färska bäret är torkning nog den mest skonsamma metoden. Förvara de torkade bären mörkt och torrt så de inte oxiderar. 

 

Jaha. Hon är ju herbalist så hon borde veta.

Nu har jag fryst in mina rönnbär i väntan på den bästa idéen. Och de går ju att äta redan nu, skicka ner några i smoothien till exempel. Jag skulle försöka torka dem i min tork men ollorna har för stora hål, bären ramlar ner i botten. Det går ju att torka i ugn också.

Som ett brev på posten kom då P4 Extra med Erik Blix och levererade en intervju med Lisen Sundgren om… rönnbär. Där är hon generös med tips och nu är jag helt säker på att jag ska torka dem. Iallafall hälften.

Länk till programmet finns här. Skrolla till 43.30 i versionen utan musik.

Det nämns några lockande recept i programmet. Rårörda med honung eller den där mixen med honung och vinäger, både låter spännande. Det kanske slutar med att jag går ut och hämtar ytterligare 20 klasar.

Hippophaë Rhamnoides

Svenne och Lotta är två gamla schlagerrävar men också ett kändispar som halkat från A-listan till lägre ranking.

Svenne och Lotta är även två taggiga buskar som växer vilt efter kusten. Fast det kan även vara Romeo och Julia. Eller något annat berömt heterosexuellt par.

Those were the days!

Vi snackar havtorn. I havtornsvärlden är det bara honbuskarna som får bär men det sker bara om det växer en matchande hanbuske i närheten. Därav den heteronormativa namngivningsprincipen.

Första gången jag smakade havtorn var i form av en liten vitaminshot på en frukostbuffé på en finlandsfärja. Det var inte gott så då bestämde jag mig för att jag inte tyckte om havtorn.

Sedan läste jag mer och mer om detta superbär som mer än gärna växer i Sverige och till och med vilt i vissa områden. Det ska tydligen vara lika mycket C-vitamin i ett havtornsbär som i en hel apelsin. Det låter osannolikt men jag har läst det på flera ställen. Dessutom innehåller det B12 vilket är högintressant för en gammal vegetarian som jag.

Det här är lottabusken som fick mig att tvärvända i min uppfattning om havtorn.

Inte nog med att havtorn är nyttigt, den tillhör familjen kvävefixerande växter vilket gör gödslingen enkel för den som planterar den. Vind verkar inte heller vara något problem och det är klart, växer man hej vilt på kusten så borde man stå emot några sekundmeter. Den är till och med torktålig vilket passar tider av vattningsförbud. Sol är det enda kravet för havtorn men hur svårt kan det vara att fixa liksom?

Det måste ju vara världens bästa bärbuske.

Fast det var ju det där med smaken.

Under förra årets superdupermegavärstingutbildning som jag gick (Småskalig Odling) så kom havtorn på tal vid ett flertal tillfällen och jag bestämde mig för att ge det en ny chans. Vid ett studiebesök i Christina Schaffers skogsträdgård i Bergslagen fick jag smaka på havtorn från en Lotta-buske OCH DET VAR GOTT.

Den enkla förklaringen var helt enkelt att det var just en Lotta för hon var överlägsen alla andra havtornsdamer i smak.

Christina Schaffer arbetar på Stockholms Universitet, institutionen för naturgeografi, och driver flera stadsodlingsprojekt. Läs mer om Christina i denna artikel i Svenska Dagbladet. Du hör henne dessutom i Odlarna, avsnitt 11.

Snabbt som ögat åkte jag hem och googlade denna bärdrottning och hittade henne på odla.nu. Det var dock sent på säsongen och det fanns inte längre några Lotta eller Svenne i lager. Tills här om dagen. Då dök de upp igen och jag köpte snabbt två Lottor och en Svenne. Det blir liksom inga bär utan Svenne.

Jag har aldrig köpt bärbuskar på nätet förr så det ska bli spännande att se i vilket skick de kommer fram och hur stora de är. Dessutom klurar jag på placeringen. Tomtens soligaste, blåsigaste och torraste plats men samtidigt den mest strategiska ur permakulturell hänsyn.

Man vill ju ha exakt så här mycket bär på sina buskar. Vad är knepet?

Att havtorn är taggigt och svårplockat verkar ganska lätt att lösa. Genom att kapa grenar fyllda av bär och lägga dessa i frysen så släpper bären från grenen av sig själva.

Min syn på C-vitaminer, att vi bör äta mindre citrusfrukter och mer närodlade näringsbomber, har jag skrivit om förut i detta inlägg.

På odla.nu, där jag beställde buskarna, har de den största samling av trädgårdslitteratur som jag har sett. Adlibris och Bokus i all ära men ingen av dessa boklådor har så här brett sortiment. Däremot så håller de bättre priser.

Nytt i bokhyllan i Getingedalen.

I samband med att jag klickade hem mina buskar så tittade jag igenom boksortimentet och klarade mig nästan utan att dregla. Kanske berodde det på att jag nyligen har köpt en bunt sköna gröna böcker? Trots detta så fastnade jag vid en bok som jag har sneglat på ett tag och helt plötsligt hade fingret klickat på KÖP. Hur gick det till? Har jag ärvt min mammas klicktics? Den kostade 279 kronor och var verkligen inget jag behövde men väl i kassan så kostade den bara 79 kronor så då var det ingen tvekan längre. Men hur kunde den kosta så lite? Var det rabatt för havtornskunder?

Här kan du läsa mer om havtorn.

Om man vill se en fantastisk trädgård hos en äkta trädgårdsmästare med grymma kunskaper så ska man bege sig till Marita Asklöv (Asklöv’s Trädgårdsdesign) när hon har öppet den 6 maj. Och om man åker 1 km till så kommer man till mig…

Grönt är lönt.