Ökenliv

Det blir en bildblogg idag. Fortfarande snustorrt och det växer lite halvknackigt. Vissa saker tar helt klart stryk av begränsad vattning och hög värme medan andra inte är lika påverkade.

Det som mår bäst, så klart, är perennerna. Rötterna går djupt och plantorna är kraftiga och etablerade. Inte lätt för små frön eller späda plantor att överleva extrema förhållanden.

Bärbuskarna mår förträffligt i detta väder. Mycket vinbärskart.
Det dignar av äppelkart som bådar gott för framtiden.
Jordgubbsplantorna myser i solen.
Trots mitt grönsaksfokus och trots en kraftigt försummad perennarabatt så kommer den ena skönheten efter den andra och lyser upp i skamvrån. Känner mig inte förtjänt av dessa. Brandlilja, pion och bergsklint.
Dagliljor är ätbara!
Funkia är också ätbar, en släkting till sparrisen, men det är bara de späda skotten som är goda. Funkia är en riktig favorit. Särskilt denna med grågröna blad.
Strandiris skulle jag aldrig äta men har himla läckra blommor.
Avdelningen perenna grönsaker bjuder idag på en liten skog av jordärtsskocka…
…och malabarspenat är kanske inte någon perenn men kan leva i många år om man sköter den rätt. Den här står i växthuset och har äntligen börjat visa lite klättersug. I slutet av sommaren hoppas jag att den har klätt in hela stolpen.
Den spanska körveln bor i min miniskogsträdgård. Dels för att den tydligen skulle vara skuggtålig, dels för att den tydligen kan sprida sig hejdlöst. Här finns det utrymme för det. Den smakar anis och frökapslarna som kommer på sensommaren är som små lakritskarameller. Spansk körvel ska tydligen dämpa syran i rabarberrätter och därmed kan man också minska på sockret. Detta har jag hört från två håll.
Frilandstomaterna bor i jättestora tunnor på en skyddad västergavel. Det går verkligen ingen nöd på dem i år.
I växthuset är det också finfint tomatklimat. Vid plantornas fötter bor det basilika.
Det börjar komma frukter på chiliplantorna. Årets mest udda är nog Candlelight Mutant.
Av ettåringarna verkar ärterna vara minst känsliga för torka. Lyckades få tag på några fröpåsar av Lokförare Bergfälts jätteärt och plantorna har precis greppat tag i armeringsmattan för vidare färd uppåt.
Tatsoi (Pakchoi) är känslig för ljusa nätter och torrt väder och går i blom. Spelar ingen roll om man knipsar av blommorna, de är programmerade för detta när det är dessa förhållanden. Ingen vidare bladmassa på dessa i år.
Något som gärna får gå i blom är krassen. Jag har petat ner frön lite här och där. Här kommer de upp i en blomlåda tillsammans med en snöflinga. Krasse är ätbart och gott.
Det blev även en rad i kanten av en potatisodling.
Sallaten mår dåligt i värmen. Den vill knappt gro.
Och en spännande sallatssenap mår inte heller jättebra. Jordloppor och torka blir för mycket.
Men potatisen är stark och tålig och verkar inte bry sig så mycket om den torra försommaren. Täckodlingen bidrar.
Och den tvååriga persiljan är grön och fin bredvid raden med rädisor som överraskar med fin skörd trots att de brukar vara kinkiga så här års.
En förädlad målla med blad stora som handflator har så fin färg att jag inte vill skörda dem.

Jo det finns verkligen saker som gror och mår bra fast det är så torrt. Och det gäller att glädjas åt dessa istället för att sörja resten. Väderprognosen visar på fortsatt värme vilket är lite magiskt men för odlandet är det så klart illa.

I nästa inlägg ska jag redovisa alla spännande tips som kom upp under studiebesöken som var här i slutet av maj. Man blir aldrig fullärd.

Det gror!

Visserligen har vi mycket snö kvar men det smälter allt mer och jag kan börja se vad som har hänt i bäddarna under vinterdvalan.

Det sticker upp både den ena och andra överraskningen, både malva och vintersallat har överlevt och verkar redan vara på gång.

Myskmalva är en tidig perenn och bladen är goda i sallad. Hela plantan kan ätas.
Vintersallat säljs som Machésallat i butik men den är enormt lätt att odla själv. Dessutom fröar den av sig så nya plantor dyker upp där men minst anar det.

De vita jordgubbsplantorna som sitter i samma bädd som vitlöken verkar må fint och ser friska ut.

Jordgubbar och vitlök lär funka bra att odla tillsammans så det bäddade jag för i höstas. Dessutom behövde jag förnya mitt jordgubbsland och när jag kom över en hink plantor med vita jordgubbar så tog jag chansen. Mellan dessa är det meningen att vitlöken snart ska titta upp.

I växthuset har äntligen vintersådden av spenat börjat gro och inom 3-4 veckor hoppas jag kunna skörda denna. I växthuset är temperaturen kraftigt varierande under dygnet. Från 25 grader varmt dagtid till ett par minusgrader på nätterna.

Heja spenaten!
Väx upp!

Därför har jag tagit in den sista purjolöken. Den har förvarats i växthuset i vinter men värmen under dagarna blir för kraftig. Nu bor lökarna i kylskåpet istället.

Tvärtom så har en del nysådd fått flytta ut i växthuset. I synnerhet kålsläktet är så pass köldtåligt att de inte behöver konkurrera om utrymmet inomhus. I växthuset får de bra ljus och blir automatiskt avhärdade. Här väntas nu grönkål, olika asiatiska blad, rosenkål och lite annat.

Jag gillar verkligen hur växthuset fyller en funktion hela året. Temperaturväxlingarna är den enes död men den andres bröd.

Återbrukade glasslådor, juicepaket och ugnsformar. Man behöver faktiskt inte köpa någonting som odlare.

Jag vet att snödroppar och krokus blommar i stan och i södra Sverige men här ligger vi så klart efter men våra snödroppar vittnar om att det kommer att bli vår även här så småningom.

Inomhus fortsätter chili, paprika, piplök, purjolök, kålrot och även några tomater att gro och växa. Tomaterna är relativt nysådda och fortfarande små eller på uppväxt men det är ganska lagom för att slippa långa gängliga plantor för tidigt. De ska planteras ut i växthuset efter att spenaten skördats.

Allt är stort när det kommer till bifftomater. Både frön och skott visar vägen.
Tiny Tim gör skäl för namnet men smaken lär vara stor.
Chilin växter sakta men ser välmående ut. Det känns som om jag har skrivit det förut. Vilken dag som helst ska de få flytta till ett söderfönster för nu behövs det inget lysrör längre. I fönstret tror jag att de kommer att sätta fart.
Den lilla djungeln av Carolina Reaper ska planteras om vilken dag som helst. Världens starkaste djungel.
Candlelight Mutant är en ny chili för i år. Den ska tydligen ha ett annorlunda utseende med ett avvikande bladverk och det syns redan här. Hur frukterna smakar har jag ingen aning om.
Kålroten sträcker sig mot lysrören.

I bostaden bor det en långlivad Basket of Fire, en perfekt brukschili enligt kocken i huset. Den är inne på sin tredje säsong och ger enormt mycket frukt. Vi har dessutom sluppit ohyra såsom löss och spinn vilket annars är vanligt på inomhuschili så plantan har fått vara frisk. Innan vårsolen får plantan att vakna så klipper jag ner den och vips så börjar den blomma och ge nya frukter.

Basket of Fire är en generös chili med behändig storlek.

Inomhus bor även Malabarspenaten som också har börjar reagera på ljuset och värmen. Malabarspenat är gott i pajer, pastasåser och soppor. Färsk är den inte lika kul. Den ger generöst med sidoskott och frö som man kan använda till förökning. I sommar ska Malabarspenaten få bo i växthuset eftersom det är en tropisk växt.

Sticklingar av Malabarspenat med sina svarta fröer.

Inomhus har även odlingen av mikroblad och skott påbörjats. Visserligen är detta något som kan ske hela vintern men jag har låtit odlaren i mig få lite välbehövlig vila så detta har inte gjorts i Getingedalen förrän nu.

Odlingsbäddarna nedanför växthuset vaknar till liv. Jag gissar att snön har smält snabbare i bäddarna än runt omkring tack vare upphöjningen. Jag vill att det ska vara så iallafall.

Det är dags för den årliga beställningen av lokalproducerad stallgödsel! Lions Kilsbergen säljer prisvärd skit och levererar till dörren. Hönsgödslet är till och med godkänt för KRAV-odling. Här beställer du och den 21 april kommer säckarna!

I nästa inlägg kommer jag att bli lite politisk och skriva om odlingen kopplad till klimatet och varför det är viktigt med självförsörjning.

Förodling, sportlovsljus och döda bin

Det blev ett tjusigt reportage! I lördagens Bostadspuls berättar jag om hur jag förodlar och det jag ska berätta idag blir mest kött på benen. Eller korn på kolven.

Förodlingen är i full gång och de första skotten har tittat upp. Jag ställer sådden på värmematta vilket i synnerhet paprika och chili mår bra av. Övriga sådder behöver egentligen ingen extravärme men de får en väldig skjuts och gror på tre dygn i värmen.

Snabbast var kålroten. Det här är ett experiment. Vet inte om de behöver förodlas redan i februari men jag testar. Har ju fröer kvar att så senare om så behövs. Visste inte heller om de klarade att planteras om för djupt så jag har provat lite olika modeller; några sitter grunt och några med näsan ovanför ytan.
Näst snabbast var piplöken och jag kommer att behandla denna som purjolöken som jag odlade med framgång förra året. Alltså klippa ner den då och då. Jag ska även plantera om dem en och en när de har blivit lite kraftigare.

Mina chili chinense är kinkiga. De vill inte gro men det var jag beredd på. Chili annuum gror dock, de första efter fem dagar och sedan har det kommit upp några nya varje dag.

Jag planterar om dem lite tidigare än vad som rekommenderas. De ska helst hinna få ett par karaktärsblad innan flytt men jag sår flera fröer i samma kruka och de gror olika snabbt. De snabbaste hinner blir väldigt långa och sköra innan de långsammaste har grott. Därför flyttar jag dem försiktigt och det verkar funka. En sked är mitt bästa trick.

Black Pearl är en av årets nyheter och skottet matchar namnet.
Candlelight Mutant är en udda sort, bladen ser inte alls ut som på en klassisk chiliplanta. Däremot så tycker jag inte att skottet ger sken av att vara någon mutant över huvud taget…
Matchbox är en trogen sort som jag odlar för tredje året i rad. En medelstark brukschili.
Så här ser det ut när sådden står på värmemattan…
…och så här ser det ut när jag har planterat om det som grott och ställt under extraljus i en svalare temperatur. På så sätt får man knubbiga och starka plantor som växer långsamt.

Sportlovsveckan blev rena önskedrömmen för alla lediga barn. Mycket snö och bra temperatur. Den typiska sportlovsluften med takdropp och lätt värmande sol har infunnit sig och det är plusgrader i växthuset.

Här inne ska jag så spenat vilken dag som helst.

Denna värme har dock fått tragiska konsekvenser för bina i våra hyrkupor. Trots att det är fem minusgrader utomhus så verkar bikupan funka lite som ett växthus; bina vaknar till av värmen och flyger ut. Där möts de av minusgrader och överlever inte många meter.

Utanför kuporna ligger det några hundra döda bin medan andra individer har orkar flyga 20 meter innan de har kroknat. Det är så sorgligt. Det ligger döda bin lite här och var.

Bi som har dött kölddöden.

Som tur hade vi hört talas om att detta kunde hända så vi var lite beredda. Inte mindre sorgligt för det men nu vet vi att det är ett naturligt förlopp.

Ett annat bi som har tuppat av.

Den här våren ska bli intressant. Vi fick kuporna i augusti förra året och egentligen har vi bara använt tiden till att lära känna varandra. Det är först nu vi kommer ha nytta av dem som pollinatörer. Hur stor skillnad kommer de att göra?

I Getingedalen råder fortfarande full vinter och det är inte tal om att börja preparera bäddarna. Jag kommer att odla under lyröret och i växthuset i flera veckor till.

Odlingslådornas konturer kan skönjas under snömassorna.
Ljuset börjar leta sig in i vår annars vintermörka trädgård.
Under lysröret spirar det och det blir trängre och trängre för var dag.

Det blir ännu mera skir grönska och kanske en kallsådd i växthuset i nästa inlägg. Och lite längre dagar med energigivande ljus. Man tackar.