Dagsrapport och återkoppling

Idag blir det en liten rapport från läget i odlingarna men jag ska även svara på frågor och berätta vad som tillagas i köket just nu. Många bilder utlovas!

Jag fick en fråga om maskrossirapen. Den ska stå i 4-5 veckor och därefter silar man bort blommorna. De ska dock vara goda, påminna om fikon enligt läraren, så kasta inte bort dem! Jag är lite skeptisk, det ser inte så aptitligt ut i burken och sockret är rinnande när solen ligger på men en stenhård koka på kvällar och nätter. Den som lever får se.

Med anledning av detta så har jag gjort en annan sorts maskrossirap vid sidan om. En halv liter gult från maskrosblommorna (det gör inget om det följer med lite grönt) kokas upp med en halv liter vatten och en hackad rabarberstjälk. Låt det småkoka i 20 minuter och sedan svalna innan du silar bort blommor och rabarber.

Blanda 6-7 dl socker i vätskan och låt koka ihop och småputtra i en timme. Lägg en matsked sirap på en kylskåpskall tallrik för att se om sirapen har fått trög konsistens, då är den klar.

Maskrossirap

Alltså det smakar honung. Blommig honung. Riktigt läckert. Förmodligen är den långsamma sirapen utan kokning mer näringsrik men det beror ju på vad man ska ha sirapen till; nytta eller nöje.

Häggvinägern stod i rumstemperatur i fem dygn och därefter smakades den av. En riktigt spännande smak på framför allt vinägern. Klart användbar i något väl uttänkt sammanhang. Nu står burken i kylskåp för säkerhets skull. Blommorna fick vara kvar. De kan också bli ett spännande inslag i någon rätt.

En dryg liter rabarbersirap har kokats. Receptet hittar du här men jag låter sirapen koka mycket längre än receptet. Det får reducera till hälften, då blir smaken intensiv och vätskan blir härligt trög.

Det är sjukt mycket rabarber i år. Det blev ingen skillnad när jag hade plockat 30 stjälkar till sirapen. Jag hittade ett effektivt och kanske bättre sätt att göra rabarberjuice på. Förr har jag kokat stjälkarna till mos och sedan silat av vätskan men nu fick jag tipset att hacka grovt och frysa in bitarna i ett dygn. När de tinar blir de mjuka och släpper ifrån sig mycket vätska så då pressar man rabarbern i fruktpressen. Den som vi använde till äpplena i höstas. Borde ju bli mer näring kvar på detta sätt?

Tänk rabarber istället för äpplen!

Förodlingsavdelningen är stängd för säsongen. Växtlampan är släckt och värmemattan avstängd. En del har planterats ut, en del har sålts och en del står i växthuset på avhärdning/i väntan på sin tur.

Chilin ska planteras i större krukor och ställas på varmaste platsen i växthuset. Jag har plantor till salu: Basket of Fire och Carolina Reaper. Endast fem kronor styck!
Två chiliplantor har fått övervintra inomhus. Vi valde de vackraste, Black Pearl. Återigen har vi lyckats slippa spinn och ohyra. Det brukar annars vara vanligt på övervintrad chili. De blommar redan fint.
Luktärterna (Old Spice) är utplanterade mitt i bondbönsrabatten.
Av mina 100 bondbönsplantor lever cirka 60. Jag är ganska säker på att sniglarna, de där pyttesmå åkersniglarna, har ätit upp de som saknas. Men nu har jag strött ut Ferromol och det verkar funka.
Löken gror…
…och potatisen gror…
…och de nya sparrisplantorna har finfina rötter!

Nästan all kål är utplanterad. Kålburen som vi skulle bygga för att slippa all ohyra fastnade på idéstadiet. Jag är redo med Turex och daglig tillsyn. I år lär jag väl vara hemma mer än någonsin så jag känner mig optimistisk.

Så här odlar jag kål: jag bredsår i gamla frukttråg och dessa står i växthuset från start. På bilden syns fina vitkålsplantor som jag sätter med 25-30 cm avstånd. Plantorna blir jättestora så småningom. Vitsen med att förodla kål är att dessa plantor är starka från början och står emot angrepp. Om det ändå skulle dö en planta så har jag alltid några i reserv.
Vintersallaten har gått i blom. Inte lika god att äta längre men det går! Jag kommer att rensa bort hela rasket utom ett litet hörn som jag sparar för fröodling. Är detta bra kaninmat? Kom och hämta!
Jag vet att äppelträden har blommat länge nere på slätten men vårt första är på gång nu; Rödluvan är alltid tidigast.
Fördelen med att inte klippa gräsmattan är alla vackra blommor. På bilden syns några näpna violer men vi har även gullvivor, prästkragar och flera andra som jag inte vet namnet på. Nu klipper vi ändå fast jag försöker köra runt alla fina blommor. Lite tidskrävande… I det höga gräset kan sniglar, grodor och ormar gömma sig och vi hade en otrevlig ormincident förra sommaren som vi inte vill upprepa.
Den bortglömda perennarabatten börjar göra sig påmind med färgprakt. Gulltöreln är först ut och nu tror jag att det kan vara dags för en ny perennarabatt. Någonstans där man ser den. I lagom storlek. Inte i skamvrån.

Låda efter låda blir klar. Gödning, grepning, sådd, vattning och täckning. Jag brukar tänka att jag har hela maj på mig och det verkar stämma även i år. Jag börjar närma mig slutet. Köldtåliga och tidiga saker sätts först och nu på slutet är det bara bönorna och växthuset kvar.

I lådan på bilden har jag satt solrosor (förodlade) och sått vintermorötter, rödbetor och fänkål. I bortre änden skymtas piplök. Jag har börjat se de första blomknopparna på dessa så om jag ska skörda (och frysa in) så är det dags nu. Täckmaterialet ligger i hinken. Till höger ser man en bit av sparrisrabatten.

I den nya örtagården börjar det att bli ordning. Det är lite spännande att se vilka plantor som klarade flytten. Den franska dragonen verkar vara en av dem och det gör mig glad! Värre verkar det vara med timjan, salvia och lavendel men saker kan fortfarande ske.

Det verkar bli en sommar på hemmaplan. Egentligen något som vi drömmer om varje år men som aldrig händer på grund av allt kul som lockar. I år tvingas vi till det och samtidigt så går en dröm i uppfyllelse. Tänk fyra veckor med sovmorgnar, husfixande, baddagar, skogsvandring, grillkvällar och trädgårdshäng. Va?! Det finns inget ont som inte för något gott med sig.

Lätt och tungt omvartannat

Den här årstiden – och som vädret är just nu – är det inte särskilt svårt att hitta saker att skriva om. Tvärtom, det är svårt att begränsa sig.

Om något är tungt så är det gödselsäckarna, annars är det bara lite svettigt. Den härliga sortens svett.

Kursen i hållbar grönsaksodling är över och det gick bra. Elva nyfika odlare kom och lyssnade tålmodigt på min berättelse och jag hoppas att var och en fick med sig något matnyttigt. Framför allt var det en riktigt fin vårdag och att hänga tre timmar utomhus bland vitsippor och småfåglar är värt en del bara det.

Idag bjuder jag på en nulägesrapport, både i odlingarna och från naturen. Många bilder alltså.

Jag fortsätter att så köldtåliga fröer ute. Just nu är bondbönor, rättika, palsternacka, persiljerot, svartrot, sallat, persilja, dill, tatsoi och potatis i jorden. Inget har grott än. Det är faktiskt lite torrt, det lilla regn jag har samlat hittills går snabbt åt och SMHI har inget regn att erbjuda den närmaste veckan. Skit om jag måste ta till brunnsvatten redan nu.

Vitlöken växer fint och nu ska den gödselvattnas. En gång i veckan. Den gödsel som jag myllade ner i höstas vid planteringen är förbrukad och att mylla ner fast gödning är lite pilligt.

Jag gör hönsgödselsoppa som jag häller i vattenkannan. Senare på säsongen kan det bli både nässelsoppa och guldvatten. Någon sorts näring helt enkelt.

I växthuset blir det väldigt varmt dagtid, nästan lite för varmt för spenat men det växer fint. Kålplantorna gör detsamma.

Inomhusodlingen av tomater ränner iväg och jag måste plantera om dem nu. Jag inser att det kommer att bli alldeles för många plantor, jag kommer att kasta bort flera stycken. Men först kommer jag att försöka sälja dem om någon vill ha. Endast fem kronor/styck! Jag återkommer till vilka sorter jag har.

Så här kan vi inte ha det. Alldeles för trångt i krukan och för lite jord.

Under odlarkursen sålde jag några paprika- och chiliplantor men jag har fler kvar. I synnerhet en chili som heter Basket of Fire. Den är ganska stark men den är även smakrik. Dessutom blir det en kompakt planta som inte tar så stor plats. Fem kronor styck!

Paprikan heter Ferenc Tender, en ungersk och snabb spetspaprika som kan ätas i alla färger/stadier. Fem kronor även för dessa.

Inomhus försöker jag att driva upp lite blommor, en låg solros och en kryddtagetes. Har aldrig gjort det förut så det är ett riktigt experiment.

Tagetes som är så lättodlat. Jo tjena.

Jag har även plantor av Malabarspenat Alba, den grönstjälkade, om någon vill köpa. Om gurkorna överlever så säljer jag förmodligen även några sådana.

I det perenna skafferiet kommer ramslöken fint. Egentligen har jag inte förtjänat det, den försummades förra sommaren, men nu har jag pysslat om dem och tänker försöka föröka dem när blommorna går i frö.

Rabarbern, den pålitliga, väller upp ur marken som en köttig science fiction-hälsning. Att göra juice och frysa in i tärningar är det bästa jag har gjort med rabarber så det kommer jag garanterat att göra i år igen. Varje gång det är ett recept med en skvätt citronjuice eller vinäger kan jag antingen ersätta eller komplettera med rabarberjuice. Hållbart och gratis. Väldigt trevligt i tillbringaren med vatten också. Rosa is och syrligt uppfriskande dricksvatten. Jag smaksätter även min kombucha med rabarberis.

Här hittar du mitt specialinlägg om rabarber.

Piplöken kommer fint. Perenna grönsaker är inte bara väldigt resurssmart, de är tidiga också. Dessa ska gödselvattnas, precis som vitlöken.

I det vilda skafferiet finns det nu nässlor, kirskål och jordreva (årets nyhet!). Jag vill bredda mina kunskaper i vildplockning så nu ska jag undersöka hur jordrevan gör sig bäst.

Nässlor förvälls och fryses in om det inte blir soppa, pesto eller paj direkt. Nässlor kan även torkas och smulas till framtida matlagning. Te på nässla gillas av många. Nässelsalt eller som inslag i ett örtsalt funkar det också. Och nässlor är dessutom en kanonbra näringskälla istället för köpegödsel.

Kirskålschips är den senaste flugan inom matlagning på vildplockat. Man gör som med grönkålschipsen, alltså blandar bladen med rapsolja, saltar lätt och kör i ugnen några minuter. Rör om någon gång under rostningen. Man kan även blanda in örter och parmesan för en lyxigare variant.

Annars blir det samma som med nässlan, förvällning och infrysning. Soppa, smoothie, pesto och paj. Där är kirskålen perfekt.

Jordrevan är jag inte säker på hur jag ska använda. Den har en försiktig smak av mynta och är lite syrlig. Äldre blad är lite fibriga så satsa på unga blad om man ska äta dem färska.

Några gör te på dem men jag ser att man kan dryga ut en sallad med dem.

Det är så ljuvligt att gå runt i trädgården och se hur det knoppas. Och det är bara april än. Tänk så många månader det är kvar av grönska och skörd. (Det var det töntigaste jag har skrivit på länge men det stämmer ju!)

Jag har ganska mycket Scilla, eller Blåstjärna, i gräsmattan och är lycklig över varenda en av dem. Läs mer om Scilla här.

Av några goda odlarvänner fick jag en tuva med lungört. Den blommar tidigt och älskas av fjärilar och insekter.

Ett av våra körsbärsträd, Stella, är fullt av knopp och nya skott. Jag ser fram emot blomningen!

Sara Bäckmo, Skillnadens trädgård, beskriver ofta hur hon sår något varje dag och på så sätt sprider hon ut trädgårdsarbetet i små korta men täta pass. Jag försöker att göra likadant. Det är lite tungt med gödselsäckarna så jag gödslar och förbereder en eller två bäddar om dagen. Jag sår lite då och då och jag vattnar på samma sätt.

Då blir inte trädgårdsprojektet så betungande och slitigt. Efter en vecka kan man konstatera att man har hunnit ganska mycket och det har nästan bara varit lätt och roligt!

Nu ska jag skola om tomaterna.

Plötslig högfart

Om det var lite lågfart förra veckan så är det raka motsatsen nu.

Att hålla avstånd, undvika sociala kontakter och isolera sig är vardagsmat för mig. Jag bor vid världens ände (även om jag helst kallar det världens början), jag grejar med odlingarna (precis som alltid så här års), jag jobbar i verkstaden (och där är det lika folktomt som vanligt), och jag hänger i skogen med hunden, utan sällskap.

Nu har jag sått tomatfrö och planterat om lite chili och paprika. Tomatfröerna såddes på min femtioårsdag, ett utmärkt sätt att fira på när man inte kan träffa folk. I skrivande stund har det gått tre dygn sedan sådd och jag lovar att de har grott till jag skriver nästa gång.

Jag fuktar jorden innan jag lägger dit fröerna. Då blir jorden lite kompakt och jag behöver inte vattna efteråt. Fröerna riskerar inte att flytta sig heller. På detta lägger jag 0,5-1 cm jord.
Årets sorter. En salig blandning och alldeles för många. Jag hoppas att inte alla gror…
Fullt på värmemattan! Det blev även några gurkor.

Gällande gurkorna så brukar jag inte lyckas med dessa. Om jag har odlat gurkor så brukar det vara med köpta plantor. Så nu sådde jag massor av fröer, mest gamla. Dels för att göra slut på dem, dels för att något av dem borde gro om jag sätter så många.

Jag har åtminstone lärt mig att de älskar värme och alltid ska vattnas underifrån.

Några väldigt gamla påsar men även en ny. Jag tror att det var La Diva som funkade fint i växthuset förra året men det var plantor som min granne, trädgårdsmästaren, hade drivit upp.
Gurkor från 2019. Min målbild.

Jag har även planterat om chili och paprika som började bli långa men även satt för trångt.

Basket of Fire, en medelstark brukschili, kommer från egna fröer och grodde väldigt fint. Förmodligen blir det för många plantor och överskottet kommer jag att sälja billigt.

Carolina Reaper, en riktig mördarchili, odlas mest för att tillfredsställa andra i hushållet.

Årets paprika är Ferenc Tender. Förra året odlade jag den för första gången och det är en ganska snabb sort med små och spetsiga paprikor som kan skördas i alla stadier (grön, orange och röd). Det kommer att bli för många plantor för mitt växthus så jag kommer förmodligen även att  sälja några av dessa.

Plötsligt blev det trångt i krukan. När de första karaktärsbladen har vuxit fram brukar jag plantera om. Jag vill inte att rotsystemet ska bli för stort och trassligt.
Alldeles för långa och sköra stjälkar. Paprika kan planteras djupt så det gör jag.
En sked är ett bra verktyg tycker jag. Jag behöver inte ta i de sköra stjälkarna och jag får med mig hela rotsystemet utan att riva runt i onödan.
Nu sitter paprikorna en och en. Och djupt. Under extrabelysningen får de sitt behov av ljus. Några plantor börjar visa gula blad. Ett tecken på näringsbrist. Det fixar jag med ekologiskt näringslösning i samband med vattning. Längst bort i bild syns gräslök och purjolök.

Andra saker som har hänt är att min sättpotatis och sättlök från Klostra har anlänt. Ganska lagom. Potatisen vill ha 7-8 grader i jorden och det ska jag kolla vilken dag som helst. Lök vill ha 10 grader. Det blev inte exakt de sorter som jag ville ha men jag gav Klostra fria händer att ersätta med likvärdig produkt. Det betydde att vissa sorter inte är ekologiska men istället för att leta ekologiskt utsäde hos andra leverantörer så struntade jag i det i år. Om Klostra har svårt att leverera så har förmodligen även andra samma problem.

Årets sorter och mängder (mest en notering för min egen del):

1 kg Rosara, en fast och extra tidig potatis

1 kg Queen Anne (eko), en mjuk sommarpotatis

1 kg Valor, en fast höstpotatis som ska lagras till vintern

1 kg Red Baron (eko), en röd sättlök som jag har odlat förut med bra resultat

1 kg Sturon, en klassisk gul sättlök som jag också brukar använda

3 kg sättpotatis brukar vara lagom för oss. Vi måste hinna äta upp den innan den blir dålig. 2 kg sättlök är mer än jag brukar odla men å andra sidan har jag alltid tyckt att vi odlar för lite lök. Det är lätt att lagra lök, särskilt gul kepalök (som det heter).

Eftersom det är jämna året kommer jag inte att experimentera med frösådd lök. Orkar inte riktigt det i år. Dessutom valde jag potatisar med hög resistens mot de flesta sjukdomar. Vill ha problemfria knölar i år.

Jag har också fått en leverans från Adlibris. Det började med att Växternas släktskap var med på bokrean men sedan fylldes korgen med andra intressant objekt. Rädda Maten blev jag nyfiken på efter att ha hört Meny i P1 om ”svinnventering” och Around the world in 80 plants fick jag möjlighet att bläddra i under utbildningen (Ekovegetariskt kök).

Stephen Barstow skriver om ätbara blommor och perenner och han kommer att hålla i en workshop hos Åfallet i Haddebo i sommar. Se mer här.

Den fjärde boken, Klimatsmart trädgård, var alldeles nyutgiven och jag tyckte att titeln talade till mig. Fast vid en första skumläsning så ser jag att jag ligger steget före. En del grejer tyckte jag till och med var fel. Men det är himla bra att kunna förankra sina påståenden i litteratur och det är en bra bok för den som vill börja en omställning.

I min klimatsmarta trädgård händer just nu följande:

I växthuset gror spenaten! Perfekt tajming. Det brukar ta 6-8 veckor till skörd och då är vi i mitten av maj, exakt då jag brukar sätta ut växthusväxterna för sommaren.

Jag har räfsat lite löv, jag använder det både som jordförbättring och täckmaterial. Jag är ganska onoga när jag räfsar. Det som ligger kvar på gräsmattan kommer att klippas sönder av gräsklipparen och göra nytta. Men där löven ligger tjockt brukar jag räfsa lite.

Genom att ta tillvara allt organiskt material som min trädgård ger mig kan jag bygga och förbättra mina jordar utan att behöva köpa något. Dessutom blev jag lite svettig och fick motion.
Det följer med lite gammalt gräs och ruttna äpplen. Inga problem, det blir fin jord av det också.
En del organiskt material kan fröa av sig. Då isolerar jag jorden med några gamla tidningar. Detta har legat hela ”vintern” så nu kan jag använda materialet till jordförbättring eller täckmaterial.
Sånt här hittar man också när man är ute och grejar. Alltid lika fint.

Jag är medlem i Plantagens kundklubb. Mina känslor inför det är dubbla, helt klart. Till exempel skänker Plantagen en bukett rosor till alla sina medlemmar när de fyller år. Generöst, absolut, men snittblomsodlingen över världen är en riktigt rutten business som jag absolut inte vill gynna.

Nu var det dags igen, en bukett rosor fanns att hämta hos Plantagen. Hur skulle jag göra den här gången, ta buketten och påpeka att jag tycker att ni ska satsa på rättvisa växter eller åka dit, inte ta buketten och säga att de är inte schysst odlade.

Men inget av detta behövde hända. Jag gick gladeligen ut från Plantagen med en bukett rättvisemärkta rosor som jag fortfarande njuter av. Sedan kan man fundera på om det är rosor världen behöver, hur schysst de än är odlade.

Den som inte vet hur det går till med märkningar och certifieringar kan läsa mer om det här.

I nästa inlägg blir det mätning av jordtemperatur, uppföljning av tomatsådd och kallsådd av kål.

Och du! Anmälningarna till min kurs i hållbar grönsaksodling ramlar in för fullt. Vi kommer att vara utomhus så det är en coronavänlig kurs. Se information nedan. Välkommen med din anmälan!

 

Frösådd och föreläsningar

Söndagen den 16 februari sådde jag sånt som behöver lite extra lång tid på sig. Sådden ställdes på värmematta och under lock så det grodde snabbt.

Vad sådde jag?

Chili. Fast det är inte jag som är chef över chilin i det här hushållet. Kocken fick själv välja vilka sorter han har mest nytta av så det blev Basket of Fire, Chocolate Habanero, Carolina Reaper och en orange som vi inte vet namnet på.

Samtliga fröer kom från egen skörd, inga köpefröer i chiliavdelningen i år.

Efter att de har grott i fukten och mörkret på värmemattan så flyttas plantorna till ljuset. De blir väldigt långa, sköra och gängliga annars. Här är det ca 20 grader. Det är en kompromiss eftersom chili vill ha drygt 20 grader och de flesta andra cirka 17 grader efter uppkomst.

Kapkrusbär, alltså physalis, har jag också sått. Jag brukar köpa en planta men tänkte så själv i år. Funkade ju fint. Förmodligen kommer jag att sälja alla plantor utom en så småningom. De ger ju så fasligt mycket bär.

Paprika, Ferenc Tender, har jag också sått. Sorten var ny för mig förra året och den var snabb och god så jag kör på den. Den är ätbar i alla kulörer så man måste inte vänta på att den ska bli röd.

Långa och gängliga på värmemattan, strax innan flytt till ljuset.

Gräslök, fyra små knippen, har jag sått. Min gamla gräslökstova börjar bli så uppblandad med ogräs så jag vill satsa på nya tuvor.

Purjolök. Efter rekordåret 2017 har jag aldrig lyckats få så fin purjolök igen men skam den som ger sig.

Sedan har jag sått spenat i växthuset. Det är tredje vintern jag gör det och det brukar alltid bli bra. Årets sådd innebar dock två stora skillnader; jorden var inte frusen och jag har ingen snö att vattna med.

Jorden var dock fantastisk. Jag har aldrig haft så mullig jord i växthusbäddarna. Skam den som ger sig, bra jord är ingen quick fix, den får man jobba sig till. Från början var det ett lass trädgårdsjord från Örebro. Förmodligen sådant man har grävt bort vid nyanläggningar. Den var siktad och bestod därmed av ganska små partiklar och var således rätt så kompakt.

Men med några års tillförsel av organiskt material såsom kökskompost, stallgödsel och framför allt gamla växtdelar och täckmaterial så har jorden blivit ljuvlig.

Här följer min stund i växthuset i bilder.

Den osminkade sanningen. En styck odlingsbädd med gammalt växtmaterial/täckmaterial på toppen. Detta rakade jag undan och lade i en hink för att använda senare under säsongen.
Rakad odlingsbädd. Jag lämnar lite täckmaterial eftersom det är prima jordförbättring och skapar bra struktur.
För att ge fröerna en bra start så luckrar jag ytan lite lätt. Dels för att känna på jordens struktur, dels för att mylla mer växtdelarna, dels för att jämna till jordytan.
Här är de aktuella fröerna. Dels två påsar från Impectas ekologiska sortiment (Palco), dels en sort från Lindbloms frö (Matador). Inga märkvärdiga sorter, två klassiker. Under jämna året 2020 blir det inte mycket experimenterande.
Sådd!
Här har vi den stor skillnaden från tidigare år. Jag brukar lasta ett lager snö på bädden, det smälter sakta och sipprar ner i jorden på ett skonsamt sätt. Istället blev det till att fylla en vattenkanna med kranvatten för att väcka fröerna.

Föreläsningar! Dels vill jag så klart göra reklam för de två som jag ska hålla. Onsdag 11 mars på Naturskyddsföreningens årsmöte och lördag 14 mars hos Örebro Norra trädgårdsförening.

Länk till Naturskyddsföreningens inbjudan, felaktigheterna får man på köpet.

Länk till Örebro Norra trädgårdsförenings inbjudan.

Men jag vill också berätta om föreläsningen jag hörde i tisdags kväll på Stadsbiblioteket. Annevi Sjöberg berättade om skogsträdgårdar.

Jag hörde henne för några år sedan och jag har hennes böcker men jag gillar det hon har att berätta och det brukar alltid vara något nytt.

Här kommer en liten sammanfattning och några kul tips från föreläsningen:

En skogsträdgård är inte en trädgård som anläggs i en redan befintlig skog, det är istället att odla ätbart med skogliga ekosystem som inspiration. Skogen är självförsörjande på näring, en bra förebild för ett fungerande ekosystem och ett framgångsrikt kretslopp.

Om skogen drabbas av en öppen yta, kanske efter en skogsbrand eller en vildsvinsattack, så läker den sig själv väldigt snabbt. Jorden vill inte vara bar, växtligheten tar över, och med den kunskapen i bakhuvudet ska vi också jobba i våra grönsaksodlingar.

Skogen består av en mångfald som funkar fint ihop och till och med drar nytta av varandra. Hög och låg växtlighet samsas och rötterna går olika djupt och konkurrerar inte om näring eller vatten. Detta gör skogen stabil och motståndskraftig vilket är ytterligare en kunskap att implementera i våra grönsaksodlingar.

Skogen består nästan bara av perenner. Växter som kommer år efter år kräver väldigt lite och levererar mycket i förhållande till arbetsinsatsen. Jobba in så många ätbara perenner som möjligt i din trädgårdsodling. Det är bra både för människa och klimat.

När jag gick hem från föreläsningen hade jag lärt mig flera nya ätbara perenner.

Funkia

Visserligen visste jag att funkiaskott är en riktig delikatess men nu vet jag att bladen är ätbara hela säsongen. Ångkoka och använd dem till dolmar, använd istället för vitkål eller noriarket i sushin.

Svartrot

Jag har aldrig odlat det men jag tycker att det är gott. Hittills har jag trott att den är ettårig men den är tydligen perenn om man låter roten sitta kvar och använder blasten som perenn sallat. Det ska jag absolut prova.

Koreansk silverbuske

Bären på denna buske smakar lite som hjortron när man kokar sylt på dem. Kul för oss som inte bor i hjortronmarker.

Läs mer om den Koreanska silverbusken här.

I nästa inlägg blir det några ord om vara en del av lösningen istället för problemet. Jag kommer också att skriva om det problematiska med mjölk. Och så klart kommer jag att följa upp mina sådder.

Och förresten! Jag läste att chili och paprika är ljusgroende! Det hade jag ingen koll på men nu kanske jag har hittat problemet med att paprikan kan ge lite dålig utdelning.

Läs mer om ljusgroende fröer här.

Vecka 29

Någon kanske undrar varför jag inte bloggade vecka 27 och 28. Fast det gjorde jag. Dock utan att hojta om det.

Här kan du läsa bloggen för vecka 27 och här vecka 28.

Jag har varit bortrest. Tillbringade två veckor i magiskt vackra Norge bland fjordar och snötäckta fjäll. Tänkte samla material för att göra ett eller flera inlägg därifrån men det kunde jag glömma. Iallafall vad det gäller odling.

Eller, det var förstås en överdrift. Det är klart att de odlar i Norge men mestadels handlar allt om fisk i det där landet. Fisk, fisk och fisk.

Att hitta vegetarisk mat på restaurangerna tillhörde inte vanligheterna och vegetariska köttsubstitut eller tofu i mataffären var inte heller särskilt vanligt.

Tur att Norge levererade på många andra sätt.

Det är kul att komma hem när man har varit borta från sin trädgård i två veckor. Särskilt i juli. Det kan tyckas galet att dra igång en väldans massa odlingar och sedan åka ifrån dem men ibland kan man inte välja semesterveckorna själv. Och ibland har man tur med odlingsförstående föräldrar som hjälper till.

Här kommer alltså några bilder som visar några av de största förändringarna och överraskningarna som mötte mig vid hemkomst.

Chilin Black Pearl har tagit över förstaplatsen som växthusets skönaste.
Medan Carolina Reaper inte bara är växthusets starkaste utan även världens…
Auberginen ska till att blomma.
Basilikan kan skördas.
Gurkorna kan också börja skördas.
Fläderns bär börjar svälla och snart byta färg. I år blir det fläderkapris! Recept här.
Årets nykomling Agrettin (italiensk sodaört) är nästan skördeklar. Ska vattna med saltvatten (hör och häpna!) några gånger först.
Bondbönorna behöver inte så mycket mer tid på sig.
I sockerärtshäcken börjar de första skidorna visa sig.
Den ena sortens vitlök hade fått ormlökar i toppen. Riktigt coola.
Piprankan hade fått pipor.
Piplöken växer fint men skuggas av en välmående rugge av jordärtsskocka. För många år sedan odlade jag jordärtsskocka på denna plats men när jag flyttade odlingen så blev det väl en bit skocka kvar i jorden. Den har förökat sig rejält och tycker väldigt mycket om all gödning som omgivande odlingar får…
Myskmalvan blommar fint och trivs bra bredvid piprankan.
Rotselleriplantorna har tjockat på sig ordentligt. Hoppas att rotknölarna blir större än golfbollar i år.
Vitkålen håller verkligen på att knyta sig.
Sparrisfröna som jag sådde innan avfärd har grott.

Det har också skördats. En hel del nypotatis till exempel och på den tomma jordytan som uppstår sår jag nytt. Nu i mitten av juli börjar nätterna bli mörkare och mycket av det som brukar gå i blom vid försommarsådd funkar mycket bättre att odla nu.

Rucola är svårt att odla på försommaren, den går väldigt lätt i blom, så den har jag sått idag istället.
Potatisen, den tidiga Blå Mandel, skördar vi efterhand och på dess plats sår jag nu spenatfrö.

Jag sår även tatsoi, dill och vintersallat.

En annan överraskning som nådde mig vid hemkomst var svaret på jordprovet som jag skickade till analys. Jag befarade klumprotsjuka, något som drabbar växter inom kålsläktet, och mina farhågor besannades. Halten av denna smitta var till och med rätt så hög i min jord. Överraskande var även fakturan. Tänk på det innan du skickar jord på analys.

Så nu har jag läst på ordentligt för att veta hur jag ska hantera detta i framtiden. Smittan drabbar alltså inga andra växter utom de korsblommiga men även inom brassicasläktet har man tagit fram klumprotsresistenta sorter. Och rädisor är överlag tydligen ganska okänsliga.

Det blir trial and error framöver tänker jag.

Nästa vecka ska jag skriva om ytterligare några överraskningar, helt och hållet positiva, som har gett mig lite angenäm huvudbry.

Vecka 23

Såg ni min månadssummering vecka 22? Och alla bilderna från Göteborg? Nej inte jag heller. Det blev inget inlägg vecka 22. Livet, jobbet och ohälsan kom emellan och jag kapitulerade.

Här skulle jag faktiskt vilja skriva lite om den bedrövligt sjuka vintern, våren och försommaren men jag har gått kursen där jag lärde mig att aldrig skriva om sådant. Om det inte är en hälsoblogg förstås. Men att aldrig få vara helt frisk, aldrig kunna motionera ordentligt och att inse att jag inte orkar det jag brukar orka är nedbrytande. Nej nu skiter vi i det.

Det är klart att ovanstående har haft inverkan på takten i trädgården men det brukar ordna sig i slutänden. Och att mina preparerade odlingsbäddar fortfarande gapar tomma känns bättre än när jag tycker att jag har ont om plats.

Jag tror att några bilder på sånt som har lyckats är dagens bästa medicin. Här kommer en dagsrapport i bilder.

För några år sedan stannade jag på Stolpens Trädgård mellan Örebro och Karlstad. (Jag skrev om det här.) Därifrån fick jag med mig en skitliten pionplanta. Det är en av de prydnadsväxter som jag verkligen gillar och nu är jag så lycklig över att den har vuxit sig stor och ska till att blomma!
Hej pionknoppen!
Något annat som är på väg att blomma är gräslöken. Den här tussen har alltid vuxit upp mellan två trappsteg och det tycker vi är charmigt så den har fått vara kvar.
När vi ändå pratar lök så är det roligt att se hur snabbt vitlöken växer och att de flesta plantor verkar ha överlevt. Det är dock mindre roligt att se hur den redan börjar gulna i början av juni. Detta trots flitig gödselvattning en gång/vecka. Jag får uppenbarligen öka dosen.
Jag har flera hundra plantor av vitlöken Vigor men bara en rad av Klicki. Klicki är sååå mycket kraftigare än Vigor. Jag ska ta eget utsäde av Klicki förstås. Klicki har inte börjat gulna, trots samma behandling. Intressant…
Vi fortsätter på temat lök. Så här såg rödlöken ut, den som jag odlade från frö, när den planterades ut. Å ena sidan friska plantor med bra rötter, å andra sidan så himla ynkliga. Som sagt, det ska bli spännande att se hur stora de blir.
Gropodlingen breder ut sig. Än så länge ser det ut att vara ett vinnande koncept.
Här är piplöken. Och en helskotta massa ogräs. När man inte hinner få på täckmaterialet i tid blir det så här. Fast i bäddarna med täckmaterial upplever jag också att det är ovanligt mycket ogräs. Det kanske är ett riktigt ogräsår? Som en reaktion på förra årets torka? På samma sätt som aspen reagerade med att skicka ut miljoner fjuniga frön?
Svartkålen mår förträffligt. De har kommit över utplanteringschocken och växer fint. Täckmaterialet håller trots allt det mesta ogräset borta.
Vitkålen har också knubbat på sig ordentligt. En planta dukade under helt men det måste man räkna med.
Jag försöker hålla takten ”en-om-dan” för att känna mig nöjd vid läggdags. Den här lådan är full av olika rotsaksfröer. Morot, palsternacka, rödbeta, rättika och rotselleri. Täckmaterialet ska så klart läggas på innan ogräset får fäste.
I ärt- och bönlådan mår bondbönorna fortfarande jättebra.
Nu har bondbönorna fått sällskap av en hel påse sockerärtsfrö. Jag vräkte på rejält eftersom fåglar brukar picka upp några av fröerna. Den här gången har jag satsat på Norli, en sort som är mångas favorit.
Precis som med pionen så har våra blåbärstrybuskar varit pyttesmå i några år och jag har glatts åt att de bara har överlevt. Nu har de äntligen börjat leverera bär!
Humlen levererar alltid.
Chiliplantorna som har bott överallt i vårt hus i vinter har klarat avhärdningen och flyttat ut i växthuset. Längre än så har de inte kommit. En omplantering står på agendan. När chiliplantorna försvann från huset så kände vi en lättnad och konstaterade att vi inte ska övervintra så många plantor nästa vinter. Fast övervintrade plantor levererar alltid mer frukt…
Jordgubbarna mår jättebra. Förra året tog jag bort alla plantor och började om med små revskott. Det verkar har gjort susen. Och det verkar vara ett vinnande koncept. Det blir jordgubbar varannat år i fortsättningen om jag inte startar ytterligare en odling… Jag har köpt virke för att kunna bygga en enkel bur åt dessa. Den ska kläs med kålnät, tyllgardin eller fiberduk. Fåglarna har en tendens att äta upp våra jordgubbar.
Lite näringstörstande är de allt men det är skönt att ha extraplantor när någon dör. Och när det blir plats över.
Det är fortfarande några bäddar som gapar tomma. Gödselpreppade och redo. Fast det ger mest mersmak, ingen stress. I köket ligger nämligen fröpåsar som bara väntar på att få tömmas.
Precis som förra året så satte jag min potatis nervöst tidigt. Och precis som förra året verkar det ha funkat bra. Vi åt faktiskt egen potatis på midsommar 2018 och jag hoppas få upprepa det i år.

Skönt att få göra denna summering av sånt som har lyckats. Skönt att få till ett inlägg över huvud taget. Skönt att det är helgdag imorgon.

Nu tänkte jag inte lova ett dyft. Inte ett ord om vad som väntas i nästa inlägg. Den som lever får se.

Torrt och trådigt

Jaha, då var det torrt igen. Jag känner mig som en papegoja men jag vill verkligen inte använda brunnsvatten i onödan. Därför är jag väldigt glad åt mina tunnor och kubiktankar som har samlat regnvatten men även dessa börjar sina nu. Och att kannvattna är ett ganska stort projekt i Getingedalen. Odlingarna börjar bli stora och en kanna är som en droppe i havet. Helst skulle jag behöva vattna 30 liter/kvadratmeter för att det ska göra riktig nytta.

Just nu är denna TOM.

Jag börjar inse att det kommer inte att bli lika stor skörd som vanligt. Tur att mitt liv inte står och faller med skörden. Det är ju väldigt mycket värre för lantbrukare och de som lever av sin odling.

När man tar ett varv i trädgården så är det lätt att fokusera på allt som ser dåligt ut men om man försöker vända på steken och se hur mycket som går bra istället så finns det faktiskt en hel del att glädjas åt.

Sköna kvällsvyer trots torkan.

Dessvärre ser det många gånger bättre ut än det är. Visst kommer det ärter, bönor och sallat men torkan bidrar med bittra smaker och träiga konsistenser. Ärterna blir trådiga vilket förtar smakupplevelsen.

Smakar fantastiskt men ger mycket tuggmotstånd.
Vet inte alls hur vitlöken påverkas i smak men den är stor och fin, stjälkarna är grova, och de gula bladen vittnar om att det snart är dags att skörda. I köket har jag ca 30 vitlökar kvar från förra året. Hej självförsörjning! Men i regnmätaren gapar det tomt…
Amarant och en tjusig målla i bakgrunden. Dessa ska jag inte äta så det spelar ingen roll om de blir bittra. Fast om det blir kris så kan jag äta rubbet.

Sara Bäckmo med Skillnadens Trädgård skrev ett blogginlägg om tips i torkan. Några av dessa tillämpar jag (tänk hur illa det hade varit utan täckodling!) och några kommer jag att ta till mig.

Att odla i diken och gropar har jag faktiskt nyttjat i år. Att punktbevattna blir så mycket enklare när vattnet samlas precis runt plantan och inte sprids över hela jordbädden.

Bladkålen är odlad i små gropar i år. Verkar vara en lyckad metod.
Jag har mangold i en plåtlåda vilket också koncentrerar vattningen och ger resultat.
Rotsakerna, till exempel morötter och palsternacka, har varit riktigt tjuriga och känsliga i år. Jag fick så om rubbet när det inte hade kommit upp någonting efter en månad. Och nu börjar det åtminstone titta upp några små ynkliga morötter. Men tänk vad dessa måste vara torkkänsliga. Vattna, vattna, vattna…

I växthuset bor allt i lådor eller krukor vilket är bra när man måste koncentrera vattningen runt plantan. Vattnet stannar runt rötterna och smiter inte iväg någonstans.

Gurkan mår bra. Hoppas att de inte blir bittra. Basilika i nederkant.
Physalisen mår också bra. Producerar maximalt.
Det är lätt att veta när en psysalis är mogen. De blir gula och ramlar av. Och det tunna skalet gör att bäret inte skadas.
Druvor får vi mycket av också. Goda eller inte återstår att se men dessa är ju perenna med djupa rötter vilket borde ha betydelse.
Att chilin trivs i värmen är inget snack och huruvida de smakar bra eller inte bryr jag mig inte så mycket om eftersom det är någon annan som konsumerar dem. Många frukter blir det hur som helst, särskilt på denna Basket of Fire. Övervintrade plantor levererar alltid mer.

Det är kul att jämföra. Det är en vecka mellan bilderna på svartkålen nedan.

Svartkål vecka 26.
Svartkål vecka 27.
Jag har alltid odlat koriander i växthuset med gott resultat men i år tänkte jag prova utomhus fast årets sommar levererar ju temperaturer utöver det vanliga så jag vet inte om jag jag kan göra någon rättvis jämförelse. Hur som helst, den smakar väldigt bra, varken bitter eller trådig.
Sådana här somrar spelar det ingen roll om tomaterna står utomhus eller i växthus. Återstår att se om de påverkats av torkan.
De första bondbönorna börjar ta form. Jag läste att man kunde lägga dem oskalade på grillen så ”kokas” de i sitt eget skal. Det måste jag prova!
En blandning av vilt och förvildade trädgårdsblommor i skogskanten kan vända det mörkaste sinne till motsatsen.
Huruvida lobeliorna utanför dasset är bittra eller inte skiter jag i. Dessa är endast ögonfröjd och vilken tur jag hade som fick tag på ett exemplar som gav flera färger!
Lokförare Bergfälts jätteärt hade jag hört och sett så mycket om att jag helt enkelt var tvungen att odla dem själv för att se om de verkligen blev så stora som det sades. Det verkar så. Bergfält levererar! Smaken? Återstår att se… Dessa fröer är populära och inte helt enkla att få tag på så jag kommer att försöka ta egna fröer av mina plantor. Det gick inte skitbra när jag gjorde det med bondbönorna förra året. Där brister min kompetens…

Nu ska jag hänga jättemycket tvätt ute, inreda altandäcket med massor av dynor, filtar, kuddar och annat ömtåligt. Kanske ta ut lite elektronik och sköra prylar också. Det brukar funka bättre än regndans.

Ökenliv

Det blir en bildblogg idag. Fortfarande snustorrt och det växer lite halvknackigt. Vissa saker tar helt klart stryk av begränsad vattning och hög värme medan andra inte är lika påverkade.

Det som mår bäst, så klart, är perennerna. Rötterna går djupt och plantorna är kraftiga och etablerade. Inte lätt för små frön eller späda plantor att överleva extrema förhållanden.

Bärbuskarna mår förträffligt i detta väder. Mycket vinbärskart.
Det dignar av äppelkart som bådar gott för framtiden.
Jordgubbsplantorna myser i solen.
Trots mitt grönsaksfokus och trots en kraftigt försummad perennarabatt så kommer den ena skönheten efter den andra och lyser upp i skamvrån. Känner mig inte förtjänt av dessa. Brandlilja, pion och bergsklint.
Dagliljor är ätbara!
Funkia är också ätbar, en släkting till sparrisen, men det är bara de späda skotten som är goda. Funkia är en riktig favorit. Särskilt denna med grågröna blad.
Strandiris skulle jag aldrig äta men har himla läckra blommor.
Avdelningen perenna grönsaker bjuder idag på en liten skog av jordärtsskocka…
…och malabarspenat är kanske inte någon perenn men kan leva i många år om man sköter den rätt. Den här står i växthuset och har äntligen börjat visa lite klättersug. I slutet av sommaren hoppas jag att den har klätt in hela stolpen.
Den spanska körveln bor i min miniskogsträdgård. Dels för att den tydligen skulle vara skuggtålig, dels för att den tydligen kan sprida sig hejdlöst. Här finns det utrymme för det. Den smakar anis och frökapslarna som kommer på sensommaren är som små lakritskarameller. Spansk körvel ska tydligen dämpa syran i rabarberrätter och därmed kan man också minska på sockret. Detta har jag hört från två håll.
Frilandstomaterna bor i jättestora tunnor på en skyddad västergavel. Det går verkligen ingen nöd på dem i år.
I växthuset är det också finfint tomatklimat. Vid plantornas fötter bor det basilika.
Det börjar komma frukter på chiliplantorna. Årets mest udda är nog Candlelight Mutant.
Av ettåringarna verkar ärterna vara minst känsliga för torka. Lyckades få tag på några fröpåsar av Lokförare Bergfälts jätteärt och plantorna har precis greppat tag i armeringsmattan för vidare färd uppåt.
Tatsoi (Pakchoi) är känslig för ljusa nätter och torrt väder och går i blom. Spelar ingen roll om man knipsar av blommorna, de är programmerade för detta när det är dessa förhållanden. Ingen vidare bladmassa på dessa i år.
Något som gärna får gå i blom är krassen. Jag har petat ner frön lite här och där. Här kommer de upp i en blomlåda tillsammans med en snöflinga. Krasse är ätbart och gott.
Det blev även en rad i kanten av en potatisodling.
Sallaten mår dåligt i värmen. Den vill knappt gro.
Och en spännande sallatssenap mår inte heller jättebra. Jordloppor och torka blir för mycket.
Men potatisen är stark och tålig och verkar inte bry sig så mycket om den torra försommaren. Täckodlingen bidrar.
Och den tvååriga persiljan är grön och fin bredvid raden med rädisor som överraskar med fin skörd trots att de brukar vara kinkiga så här års.
En förädlad målla med blad stora som handflator har så fin färg att jag inte vill skörda dem.

Jo det finns verkligen saker som gror och mår bra fast det är så torrt. Och det gäller att glädjas åt dessa istället för att sörja resten. Väderprognosen visar på fortsatt värme vilket är lite magiskt men för odlandet är det så klart illa.

I nästa inlägg ska jag redovisa alla spännande tips som kom upp under studiebesöken som var här i slutet av maj. Man blir aldrig fullärd.

Växthuset

Det är galet torrt. Öken. Det är svårt att få saker att växa i torkan. En gnutta desperation börjar infinna sig men det är egentligen bortkastat. Svårt att ändra på vädret liksom.

Jag lovade att berätta mer om växthuset i detta inlägg. Det där huset som knappast behövs just nu men en vacker dag blir det kallt och då är jag glad att jag har det.

Eftersom luften dallrar utomhus så kan ni säkert tänka er hur det är i växthuset. Det syns nästan på bilderna eller också är det jag som vet hur det kändes när jag tog dem.

Jag minns inte när vi byggde det. Det är iallafall över tio år sedan och orsaken till att vi valde att bygga själva var ekonomi. Sedan slutade det med att det blev lika dyrt som ett köpeväxthus men jag är helt övertygad om att det inte hade hållit lika bra.

För det har verkligen stått pall. Har inte behövt en endaste lagning. En gång har vi bytt plast. Den första vi använde var jättebilligt och höll lika länge som den var värd. Därefter köpte vi dyrare och speciell växthusplast från Kariba (som inte finns längre) och den har verkligen varit värd varenda öre.

Fördelar med plast är att solen inte bränner lika hårt eftersom plasten inte är lika transparent som glas. Nackdelen är att man inte ser, vare sig ut eller in. Inte lika snyggt som glas. Men inte heller lika skört.

Interiören har sett olika ut under årens lopp. Från början var det markbäddar och en smal gång i mitten. Vi hade verkligen en djungel där inne då. Sedan lade vi plattor över hela golvet och odlade i krukor men nu har vi gjort de långa trälådorna som håller fukten bättre och är snällare mot rötterna.

Det är ungefär 14 kvadratmeter stort. Eller litet. Idag hade vi så klart byggt större men hur skulle man veta?

I växthuset odlar jag köldkänsliga växter. Tomat, chili, paprika, basilika och lite annat. Mina pelargoner blir finast i växthuset och min physalis ger större skörd där inne. Koriander brukar jag ha i en kruka i växthuset men i år testar jag det utomhus på skyddad plats istället. Utvärdering kommer.

Tomaterna håller på att få blomknoppar.
Ibland är det många frön som gror, ibland inte. I år har vi väldigt mycket chili.
Basket of Fire har övervintrat inomhus och ger redan frukt.
Basilikan är sådd i framkant under tomatplantorna.

Jag har två vindruvsbuskar som har bott i växthuset sedan starten. För det mesta tuktar jag dem så att de håller sig kompakta men de växer väldigt snabbt och skulle förmodligen ta över hela insidan om jag inte klippte då och då. De ger väldigt goda druvor iallafall.

I år har jag även en planta malabarspenat i växthuset. Den ska gilla tropisk värme och klättra iväg rätt så långt på en säsong. Det blir väl en utvärdering även på det framöver.

Växthuset används året runt. Under vintern lagrar jag purjolöken och på senvintern odlar jag spenat i det. Kålen sås i diverse tråg i växthuset och avhärdas automatiskt.

Späda plantor vattnas lämpligast med mjuk stril. Dessa passar perfekt på PET-flaskor.
I år har växthuset försetts med ett fönster. Vi har alltid haft dörren öppen varma dagar men den är lite vindkänslig. Detta fönster kan stå öppet om man reser bort.
En sittplats i växthuset tar visserligen bort en del odlingsmöjligheter men det är skönt att krypa in där när knotten kommer.

Idag, onsdag 30 maj, har jag haft två studiebesök med rundvandring bland odlingarna. Två ganska olika sällskap men mycket trevliga och givande möten på sina sätt. Mer sånt. Jag tycker själv att det är givande att se andras trädgårdar och att träffa likasinnade grönsaksodlare. Man får alltid med sig lite nya tips.

Men nu måste jag gå ut och vattna annars har jag inga bönor kvar imorgon. Dansa regndans ska jag nog också. Nästa inlägg kanske handlar om en öken.

Det gror!

Visserligen har vi mycket snö kvar men det smälter allt mer och jag kan börja se vad som har hänt i bäddarna under vinterdvalan.

Det sticker upp både den ena och andra överraskningen, både malva och vintersallat har överlevt och verkar redan vara på gång.

Myskmalva är en tidig perenn och bladen är goda i sallad. Hela plantan kan ätas.
Vintersallat säljs som Machésallat i butik men den är enormt lätt att odla själv. Dessutom fröar den av sig så nya plantor dyker upp där men minst anar det.

De vita jordgubbsplantorna som sitter i samma bädd som vitlöken verkar må fint och ser friska ut.

Jordgubbar och vitlök lär funka bra att odla tillsammans så det bäddade jag för i höstas. Dessutom behövde jag förnya mitt jordgubbsland och när jag kom över en hink plantor med vita jordgubbar så tog jag chansen. Mellan dessa är det meningen att vitlöken snart ska titta upp.

I växthuset har äntligen vintersådden av spenat börjat gro och inom 3-4 veckor hoppas jag kunna skörda denna. I växthuset är temperaturen kraftigt varierande under dygnet. Från 25 grader varmt dagtid till ett par minusgrader på nätterna.

Heja spenaten!
Väx upp!

Därför har jag tagit in den sista purjolöken. Den har förvarats i växthuset i vinter men värmen under dagarna blir för kraftig. Nu bor lökarna i kylskåpet istället.

Tvärtom så har en del nysådd fått flytta ut i växthuset. I synnerhet kålsläktet är så pass köldtåligt att de inte behöver konkurrera om utrymmet inomhus. I växthuset får de bra ljus och blir automatiskt avhärdade. Här väntas nu grönkål, olika asiatiska blad, rosenkål och lite annat.

Jag gillar verkligen hur växthuset fyller en funktion hela året. Temperaturväxlingarna är den enes död men den andres bröd.

Återbrukade glasslådor, juicepaket och ugnsformar. Man behöver faktiskt inte köpa någonting som odlare.

Jag vet att snödroppar och krokus blommar i stan och i södra Sverige men här ligger vi så klart efter men våra snödroppar vittnar om att det kommer att bli vår även här så småningom.

Inomhus fortsätter chili, paprika, piplök, purjolök, kålrot och även några tomater att gro och växa. Tomaterna är relativt nysådda och fortfarande små eller på uppväxt men det är ganska lagom för att slippa långa gängliga plantor för tidigt. De ska planteras ut i växthuset efter att spenaten skördats.

Allt är stort när det kommer till bifftomater. Både frön och skott visar vägen.
Tiny Tim gör skäl för namnet men smaken lär vara stor.
Chilin växter sakta men ser välmående ut. Det känns som om jag har skrivit det förut. Vilken dag som helst ska de få flytta till ett söderfönster för nu behövs det inget lysrör längre. I fönstret tror jag att de kommer att sätta fart.
Den lilla djungeln av Carolina Reaper ska planteras om vilken dag som helst. Världens starkaste djungel.
Candlelight Mutant är en ny chili för i år. Den ska tydligen ha ett annorlunda utseende med ett avvikande bladverk och det syns redan här. Hur frukterna smakar har jag ingen aning om.
Kålroten sträcker sig mot lysrören.

I bostaden bor det en långlivad Basket of Fire, en perfekt brukschili enligt kocken i huset. Den är inne på sin tredje säsong och ger enormt mycket frukt. Vi har dessutom sluppit ohyra såsom löss och spinn vilket annars är vanligt på inomhuschili så plantan har fått vara frisk. Innan vårsolen får plantan att vakna så klipper jag ner den och vips så börjar den blomma och ge nya frukter.

Basket of Fire är en generös chili med behändig storlek.

Inomhus bor även Malabarspenaten som också har börjar reagera på ljuset och värmen. Malabarspenat är gott i pajer, pastasåser och soppor. Färsk är den inte lika kul. Den ger generöst med sidoskott och frö som man kan använda till förökning. I sommar ska Malabarspenaten få bo i växthuset eftersom det är en tropisk växt.

Sticklingar av Malabarspenat med sina svarta fröer.

Inomhus har även odlingen av mikroblad och skott påbörjats. Visserligen är detta något som kan ske hela vintern men jag har låtit odlaren i mig få lite välbehövlig vila så detta har inte gjorts i Getingedalen förrän nu.

Odlingsbäddarna nedanför växthuset vaknar till liv. Jag gissar att snön har smält snabbare i bäddarna än runt omkring tack vare upphöjningen. Jag vill att det ska vara så iallafall.

Det är dags för den årliga beställningen av lokalproducerad stallgödsel! Lions Kilsbergen säljer prisvärd skit och levererar till dörren. Hönsgödslet är till och med godkänt för KRAV-odling. Här beställer du och den 21 april kommer säckarna!

I nästa inlägg kommer jag att bli lite politisk och skriva om odlingen kopplad till klimatet och varför det är viktigt med självförsörjning.