Täckodling, ett varv till

Sedan 2016 täckodlar jag och har absolut inga planer på att sluta med det, tvärtom, jag vill ha ännu tjockare och mer näringsrika lager för varje år som går.

I söndags, den 8 mars, var jag på en föreläsning med Börje Remstam. Jag har skrivit om honom förut efter att ha hört honom föreläsa på trädgårdsmässan och när han har medverkat i både radioprogram och poddar. Det skadar dock inte att höra honom igen.

Börje är framför allt mannen som uppmuntrar till täckodling. Han är även en rutinerad användare av biokol men det tänkte jag inte skriva om idag.

Börje har inte rensat ogräs, vattnat, gödslat eller grävt i sin trädgård på 40 år och allt är tack vare täckodlingen.

Genom att alltid se till att jordytan är täckt med organiskt material så matar man maskar och mikroorganismer i jorden. Det här är mumma för dem och de rör sig i jorden för att hämta och bryta ner materialet åt dig.

På köpet får du en väldigt lucker jord och allt som maskarna bryter ner ger näring och struktur åt din jord.

En frisk jord har ca 500 maskar/kvadratmeter och när dessa har bajsat en hel säsong så har du fått 90 kg prima gödsel. För att detta ska hända krävs det dock att du matar dem. Alltså täckodlar.

Det kan vara svårt att få tag på tillräckligt med täckmaterial men jag använder allt från min trädgård som är friskt och inte innehåller stora mängder moget frö. Alla stjälkar och blad, nedklippta växter, bortrensat material, gräsklipp och löv. Ja till och med ogräs. När det får torka med roten uppåt på toppen av täckmaterialet så dör växten och blir värdefullt organiskt material.

För att få ännu mer täckning åkte jag till närmaste lantbrukare och frågade om jag kunde få köpa en halmbal. Inga problem. Dessutom är halmen så tätt packad att balen har räckt i flera år.

Nedklippta bönplantor, prima täckmaterial.
Halm funkar fint att täcka jorden med.

Hösilage- och ensilagebollar som spricker och ruttnar brukar också vara billigt och lätt att få tag på.

Jag har inte fått så bra snurr på detta som Börje men jag märker definitivt av de positiva effekterna. Grävning har jag helt och hållet slutat med och rensa ogräs gör jag väldigt sällan. Vattnar gör jag dock fortfarande men inte lika ofta.

Grävning är inte bara något jag ”slipper”, det är något jag undviker eftersom det orsakar stor oreda och skada i jorden. Maskar och mikroorganismer, alltså våra egentliga jordbrukare, dör eller får stora problem varje gång vi gräver. För att inte tala om vilka skador en jordfräs gör…

En annan positiv effekt av täckodlingen är att jag inte behöver flytta material till komposten. Jag lämnar växtresterna i odlingsbäddarna. I komposten förlorar jag dessutom en del näring som går rakt ner i marken.

Den 19 april kommer jag att hålla en kurs i hållbar grönsaksodling och där kommer definitivt täckodlingen att avhandlas. Anmäl dig på [email protected]

Här följer några länkar för den som vill veta mer om Börje Remstam:

Börjes egen hemsida

Intervju med Börje i podden Odlarna

Börje medverkar i Odla med P1

Och här följer tre bra lästips om täckodling:

Gröna rader

Odla.nu

Nelson Garden

Och varför inte tre filmsnuttar om täckodling:

Morag Gamble’s No-Dig Garden

Sara Bäckmo förklarar täckodling

Charles Dowding berättar om No-Dig-metoden

 

Är 2020 året du du testar täckodling?

Att preppa sin jord och glädjas över små blad

Det blev en härlig helg och jag gissar att alla trädgårdsnördar tillbringade den utomhus. Det gjorde iallafall vi. Vattentunnorna ställdes i ordning, möblerna snyggades till, odlingslådorna fick en översyn och utomhusmiljön en ansiktslyftning.

Vi har ställts i ordning och fixats till.

Jag mätte temperaturen i mina olika odlingslådor och det skiftade mellan 7-10 grader. Jorden verkade inte heller vara särskilt blöt vilket gav mig klartecken till de första sådderna.

Eftersom jag täckodlar så är nästan alla mina jordbäddar täckta av organiskt material. Mestadels halm men det blir allt större inblandning av annat också. Nedklippta perenner, gamla stjälkar, bönskidor och löv. Allt detta är mycket användbart och behöver inte gå omvägen via någon kompost.

Varför gå omvägen via en kompost?

Täckmaterialet har dock en förmåga att isolera jorden på våren så det är värt att raka undan täckmaterialet så att solens värme når jordytan och den tinar snabbare.

Läs mer om täckodling här.

Potatis kan sättas när jorden reder sig vilket innebär att den är tillräckligt varm och lagom fuktig. Potatis har väldigt låga krav så jag gödslar aldrig dess jord. Det finns kvar lite näring från förra årets odling och med täckmaterialet tillförs det kontinuerligt nytt.

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Citat härifrån.

Min bästis. Jag önskar mig dock en storebror till denna, en bredgrep (broadfork).

Jag gräver i princip aldrig. Det gör mer skada än nytta att gräva. De som gör det egentliga jobbet åt oss i jorden är maskar och mikroorganismer och de blir väldigt störda när vi gräver. Varje litet kryp lever på en specifik nivå i jorden och när vi gräver och vänder runt så blir det rena rama tsunamin för de små stackarna.

Jag luftar min jord medelst grepning vilket inte bara skonar smådjuren utan även min egen kropp.

Jag kör ner grepen med ungefär 10 cm avstånd och vickar den fram och tillbaka.

De jordar som behöver tillskott av näring får ett lass innan grepningen. Då myllas näringen ner i samma moment som jag luftar jorden.

Jordbädden är befriad från täckmaterial (se högen på höger sida) och därefter har jag öst på en sträng av kökskompost. Denna fördelas över hela bädden och sedan myllas den ner i samband med grepningen.

Alltså kökskompost. Vilken gräddtårta. Jag har två komposttunnor och medan ettan fylls på så står tvåan och jäser. När jag tömmer tvåan så här års har den alltså stått orörd i ett år. Jag tillsätter ingen aktivator, inga maskar och jag rör aldrig runt.

När jag lyfter på locket i april så möts jag av 100% mulldoft. Till utseendet kan man i vissa fall tycka att komposten skulle behöva mer tid på sig men äggskal, avocadokärnor och majskolvar tillför struktur till jorden, mat till masken och förmultnar så småningom i bädden.

Här kan man se en hel del rester som avslöjar kosthållningen i Getingedalen men det mesta har förmultnat. Den som tittar noga kan se kolbitar i högen och det är alldeles korrekt. I botten av mina komposttunnor lägger jag ett lager kol (lokalproducerad i bygdens kolmila) som ligger och suger upp näringsrikt lakvatten. I jordbäddarna fungerar kolen som närings- och vätskereservoarer samt tillför en luftig struktur. Dessutom tar det väldigt lång tid för kolen att brytas ner så den kommer att vara kvar så länge jag odlar just här. Biokol kallas detta.

När jorden är grepad (och i vissa fall gödslad) så slätar jag till jordytan med en kratta och sedan sår jag det som ska sås.

När planteringen är klar så täcker jag bädden med organiskt material av många anledningar:

– Jorden kommer att behålla fukten och jag behöver inte vattna så ofta.

– Ogräset får inte en chans.

– Maskar och mikroorganismer får mat och rör sig aktivt i jordbädden vilket tillför lite näring men framför allt en luftig struktur.

– Slagregn slår inte sönder jordytan utan mellanlandar i täckmaterialet och rinner skonsamt ner i jorden.

Här är potatisen satt. Två olika sorter, en tidig (Maria) och en höst-/vinterknöl (Sarpo Mira) som jag ska lagra. Maria är årets potatis 2018 och jag lyckades hitta ekologiskt utsäde. Bädden är täckt med organiskt material vilket, förutom ovan nämnda orsaker, gör att jag slipper kupa.

Det är ju förstås en hel del perenna grönsaker som börjar titta upp nu. Jag vet, jag är som vanligt sist på bollen men så är läget på mina breddgrader.

Ramslök!
Spansk körvel! En liten planta som sattes förra året och växte dåligt men nu kommer den!
Rabarber så klart.
Rankspenat! Lycka! Den var ynklig och klen hela förra säsongen men den verkar onekligen ha överlevt vintern med bravur. En klättrande, perenn bladgrönsak som är godast att äta när den är ung och späd.
Jordgubbar kan definitivt klassas som en perenn men å andra sidan bör plantorna föryngras vart annat eller tredje år eftersom de slutar att ge bär. Dessa plantor är samplanterade med vitlök och än så länge ser de ut att kunna samsas.
En jordgubbsplantering som har fått en nystart. Alla gamla plantor grävdes bort, jorden luckrades och gödslades och sedan satte jag tillbaka skott från moderplantorna. Jorden är täckt med halm. Dessa plantor kommer att ge störst skörd 2019.

I växthuset ska så småningom tomater, chili och annat få bo men än så länge lever de inomhus under extraljus eller på fönsterbrädor. Nätterna är på gränsen till för kalla och jag vill förstås hinna skörda den vintersådda spenaten först!

Förkultiveringen av mindre känsliga plantor sker i växthuset. Där är det maximalt med ljus och dessutom blir de härdade från början. Det är framför allt olika kålsorter.

I nästa inlägg kan det nog bli en fördjupning i Permakulturens värld. Jag lovade det för jättelänge sedan, jag skulle bara läsa ut en bok först och det har jag gjort. Både grepningen, täckodlingen, perenna grönsaker och annat som jag pysslar med har sin härkomst i Permakulturen.

Lycka till med preppandet av era jordar!